Nu har det gått nästan fyra dagar sedan jag startade antibiotikakuren och jag känner ingen bättring ännu. Det innebär med all sannolikhet att antibiotikan inte verkar som förhoppningen var, utan det är fortfarande viruset som spökar. Allt hopp är kanske inte ute ännu men det ser mörkt ut.
I vilket fall så måste jag helt enkelt börja komma igång med träningen nu även om jag inte blir symptomfri av antibiotikan, annars blir jag tokig! Lättare träning på trainer och ute borde kroppen klara av utan att ta skada, och om den skulle kännas sämre så får jag väl gå tillbaka till 100% vila igen.
Så på söndag har jag tänkt att sticka ut en timme väldigt lugnt på cykeln om jag inte känner mig sämre än idag. Det blir första passet med någon fysisk aktivitet på tre och en halv vecka. Vi får se.
Jag kollade träningskompisen Magnus statistik för i år: 135 träningstimmar i jan-feb. Jag kommer att få ihop 36 timmar totalt. Då ligger jag än så länge bara 100 timmar efter...
fredag, februari 29, 2008
tisdag, februari 26, 2008
Tredje gången gillt?
Idag besökte jag läkaren för tredje gången sedan infektionen startade. Jag ger mig inte och kapitulerar för infektionen utan utnyttjade nu den försäkringen vi har via jobbet och som erbjuder VIP-kö och gratis behandling inom ett dygn efter att man ringer och anmäler sin sjukdom. Funkar kanon!
Läkarbesöket gick mycket snabbt och läkaren var en rutinerad kvinna som tyckte det var onödigt med en massa odlingar och röntgen av bihålorna i och med att jag har varit sjuk så pass länge och i princip aldrig tar antibiotika eller annan medicin. ”Man ska behandla sina patienter som man behandlar sig själv” sa hon och eftersom hon precis hade en liknande infektion så käkade hon för tillfället antibiotika och sniffade kortison. Så blev det för mig också!
Nu får jag ge medicinen några dagar att verka innan jag kan skönja en förbättring, men jag är som vanligt optimist och hoppas att det ger resultat och att jag kan börja träna lite lätt i helgen för att sedan kanske kunna köra för fullt helgen efter, dvs ett par dagar efter antibiotikakuren är slut.
Läkarbesöket gick mycket snabbt och läkaren var en rutinerad kvinna som tyckte det var onödigt med en massa odlingar och röntgen av bihålorna i och med att jag har varit sjuk så pass länge och i princip aldrig tar antibiotika eller annan medicin. ”Man ska behandla sina patienter som man behandlar sig själv” sa hon och eftersom hon precis hade en liknande infektion så käkade hon för tillfället antibiotika och sniffade kortison. Så blev det för mig också!
Nu får jag ge medicinen några dagar att verka innan jag kan skönja en förbättring, men jag är som vanligt optimist och hoppas att det ger resultat och att jag kan börja träna lite lätt i helgen för att sedan kanske kunna köra för fullt helgen efter, dvs ett par dagar efter antibiotikakuren är slut.
Efter läkarbesöket var det 40-årslunch med brorsan och föräldrarna på Johan P’s fiskerestaurang i Malmö. Tänk att lillebror nu har passerat 40-årsstrecket, det är inte klokt!
söndag, februari 24, 2008
Viruset ger inte med sig - nu får jag revidera målen med säsongen
Veckan i Österrike var bra med fint väder, massor av fantastiskt god mat på hotellet vi bodde på och allt funkade som det skulle. Tyvärr var inte snön den bästa efter 10 dagar av sol, men pisterna var helt OK och det var ju trots allt en familjevecka med allt vad det innebär.
Idag efter drygt två veckors vila utan träning har fortfarande inte viruset gett med sig, utan läget är samma som tidigare, dvs halsont och trötthet efter all ansträngning. Ytterligare ett läkarbesök när jag var i Österrike i veckan som gick gav samma svar som tidigare: Det rör sig om ett virus som är segt att bli av med och det kan dröja månader(!) innan det är helt borta och ingen medicin hjälper.
Nu är det bara att försöka smälta detta utan att deppa ihop för mycket och ställa om målsättningen för säsongen. Jag får räkna med att mars går åt för att bara bli frisk och mycket försiktigt komma igång med träningen igen. Sen får jag, om jag har tur, 6 veckor innan första långloppet i maj. Med en så pass kort träningsperiod efter mer än 2 månaders uppehåll kan jag inte räkna med att vara i form utan får ställa in mig på att halva säsongen är körd resultatmässigt.
Imorgon ska jag boka tid för ytterligare ett läkarbesök via försäkringen jag har via jobbet. Jag vill prata om hur läkningen ska göras maximalt och om man inte borde röntga bihålorna, något som läkaren i Österrike föreslog. Är det maximal vila som gäller eller är måttlig ansträngning med låg puls och utan svettning OK? Finns det någon form av medicin som hjälper?
Idag efter drygt två veckors vila utan träning har fortfarande inte viruset gett med sig, utan läget är samma som tidigare, dvs halsont och trötthet efter all ansträngning. Ytterligare ett läkarbesök när jag var i Österrike i veckan som gick gav samma svar som tidigare: Det rör sig om ett virus som är segt att bli av med och det kan dröja månader(!) innan det är helt borta och ingen medicin hjälper.
Nu är det bara att försöka smälta detta utan att deppa ihop för mycket och ställa om målsättningen för säsongen. Jag får räkna med att mars går åt för att bara bli frisk och mycket försiktigt komma igång med träningen igen. Sen får jag, om jag har tur, 6 veckor innan första långloppet i maj. Med en så pass kort träningsperiod efter mer än 2 månaders uppehåll kan jag inte räkna med att vara i form utan får ställa in mig på att halva säsongen är körd resultatmässigt.
Imorgon ska jag boka tid för ytterligare ett läkarbesök via försäkringen jag har via jobbet. Jag vill prata om hur läkningen ska göras maximalt och om man inte borde röntga bihålorna, något som läkaren i Österrike föreslog. Är det maximal vila som gäller eller är måttlig ansträngning med låg puls och utan svettning OK? Finns det någon form av medicin som hjälper?
lördag, februari 09, 2008
Mög!
Eller skit som man säger i övriga landet. Här sitter jag med en lördagsöl i handen och deppar.
Det elaka och efterhängsna viruset vill tydligen inte ge sig utan igår eftermiddag kom segheten, huvudvärken och halsirritationen tillbaka. Precis när det började kännas så bra. Jag kan inte minnas att jag råkat ut för ett så listigt virus tidigare. Det invaggar mig i säkerhet genom att inte visa sig på några dagar. Sen börjar jag träna och allt känns bra, för att några dagar sedan dyka upp igen. För att vara på den säkra sidan gick jag till vårdcentralen idag och blev undersökt. Inga streptokocker, ingen onormal sänka och samtidigt passade jag på att ta blod- och sockervärde, som bägge visade bra värden. Jag är alltså inte tillräckligt sjuk för medicin och har tyvärr inga bakterier (och därmed ingen antibiotika som fixar detta på nolltid) utan måste klara av detta på egen hand. Herr Larsson hade samma symptom i somras så han förstår mig, men i hans fall kom det mitt i tävlingssäsongen och spolierade flera tävlingar för honom.
Undrar om det finns en riktigt mirakelkur som kan döda denna typ av virus, gärna smärtsamt, bara det går fort?
Nu är det vila hela denna veckan som kommer och sen sportlov i Österrike veckan därpå. Nästa träningstillfälle blir söndagen den 24/2. Jag ser redan fram emot det tillfället. Totalt innebär detta att jag kommer att ha missat mer än en månads träning som på något sätt måste tas igen sen. Jag får försöka optimera träningen maximalt i mars-april så att jag är så bra förberedd som möjligt när allvaret börjar i maj.
Glädjeämnet idag var att jag sålde cykeln, så nu finns det en plats i garaget som väntar på en ny fin hoj om några veckor.
Det elaka och efterhängsna viruset vill tydligen inte ge sig utan igår eftermiddag kom segheten, huvudvärken och halsirritationen tillbaka. Precis när det började kännas så bra. Jag kan inte minnas att jag råkat ut för ett så listigt virus tidigare. Det invaggar mig i säkerhet genom att inte visa sig på några dagar. Sen börjar jag träna och allt känns bra, för att några dagar sedan dyka upp igen. För att vara på den säkra sidan gick jag till vårdcentralen idag och blev undersökt. Inga streptokocker, ingen onormal sänka och samtidigt passade jag på att ta blod- och sockervärde, som bägge visade bra värden. Jag är alltså inte tillräckligt sjuk för medicin och har tyvärr inga bakterier (och därmed ingen antibiotika som fixar detta på nolltid) utan måste klara av detta på egen hand. Herr Larsson hade samma symptom i somras så han förstår mig, men i hans fall kom det mitt i tävlingssäsongen och spolierade flera tävlingar för honom.
Undrar om det finns en riktigt mirakelkur som kan döda denna typ av virus, gärna smärtsamt, bara det går fort?
Nu är det vila hela denna veckan som kommer och sen sportlov i Österrike veckan därpå. Nästa träningstillfälle blir söndagen den 24/2. Jag ser redan fram emot det tillfället. Totalt innebär detta att jag kommer att ha missat mer än en månads träning som på något sätt måste tas igen sen. Jag får försöka optimera träningen maximalt i mars-april så att jag är så bra förberedd som möjligt när allvaret börjar i maj.
Glädjeämnet idag var att jag sålde cykeln, så nu finns det en plats i garaget som väntar på en ny fin hoj om några veckor.
fredag, februari 08, 2008
Morgonpass
I morse passade jag på att köra ett pass i garaget innan jobbet. Det blev 10 X 10 sekunder maxstyrka, dvs inget pass som kräver så mycket diciplin eller ork tidigt på morgonen. Det gick väl OK...
Imorgon ska det äntligen köras distans igen med Stefan, Lars och Anders. Det blir den vanliga Sjöbo-rundan på dryga 9 mil och ca 4.30 tim och jag håller tummarna för att kroppen håller och att infektionen nu är helt borta.
Efter passet är det tänkt att jag ska träffa en kille som kör från Kalmar för att köpa min Scott Scale 10 som jag inte har behov av nu när det blir en ny tävlingshoj från T-Bikes till säsongen. Så då blir garaget förhoppningsvis en cykel mindre.
Befintlig Scott:
Imorgon ska det äntligen köras distans igen med Stefan, Lars och Anders. Det blir den vanliga Sjöbo-rundan på dryga 9 mil och ca 4.30 tim och jag håller tummarna för att kroppen håller och att infektionen nu är helt borta.
Efter passet är det tänkt att jag ska träffa en kille som kör från Kalmar för att köpa min Scott Scale 10 som jag inte har behov av nu när det blir en ny tävlingshoj från T-Bikes till säsongen. Så då blir garaget förhoppningsvis en cykel mindre.
Befintlig Scott:
Ny T-Bikes (gaffeln blir inte stel utan Rock Shox SID -08 istället, annars i princip som på bild): http://www.t-bikes.dk/t-bikes_shark_pro.html
onsdag, februari 06, 2008
På rätt väg
Dagens pass visar att jag nog är i princip fri från infektionen. 4 X 10 min uthållighetsintervaller i garaget på runt 85% puls och hyfsade ben kändes skönt. Att återigen kunna ta ut sig och känna den lite brännande och stickande känslan i benen när syran kommer men ändå vara pigg nog att transportera bort den under de långa intervallerna är alltid lika gott. Efteråt smakade Dalblads återställare extra gott!
Nu har jag bara det angenäma problemet om det är klokt att köra dubbla distanspass i helgen då det erbjuds långrunda både på lördag och söndag? Kanske köra lördagspasset och sen känna efter på lördag kväll hur kroppen mår? Magnus (som är klok och kan detta med träning eftersom han får en massa goda råd från Fredrik E, som är ännu klokare) säger att man inte kan ta igen missad träning men det kan man väl? Det är ju bara att straffa kroppen lite extra och det vet ju alla att det är bra...
Nu har jag bara det angenäma problemet om det är klokt att köra dubbla distanspass i helgen då det erbjuds långrunda både på lördag och söndag? Kanske köra lördagspasset och sen känna efter på lördag kväll hur kroppen mår? Magnus (som är klok och kan detta med träning eftersom han får en massa goda råd från Fredrik E, som är ännu klokare) säger att man inte kan ta igen missad träning men det kan man väl? Det är ju bara att straffa kroppen lite extra och det vet ju alla att det är bra...
tisdag, februari 05, 2008
Vikt är viktigt
Andra passet efter infektionen avklarades idag. Spinning-BodyPump stod på schemat och tanken när jag är frisk är att jag ska köra en halvtimme syreupptag på löpbandet innan.
Idag var dock det otänkbart eftersom infektionen inte helt vill släppa utan sitter kvar i kroppen och det gällde därför bara att ta det lugnt. Pulsen drog ändå iväg och jag vågade inte ta i på spinningen. Bättre att ta det lugnt och inte riskera att infektionen blossar upp igen. BodyPump-delen kändes mycket bättre och känslan efteråt av att få jobba med hela kroppen och inte bara benen kändes bra.
Sen är det fantastiskt hur mycket skönare det är att gå och lägga sig och hur mycket bättre man sover när man har tränat. Ytterligare en detalj som man verkligen märker av när man inte kan träna.
Idag surfade jag in på denna sidan: http://www.notubes.com/product_info.php/products_id/406
1210 gram för ett komplett tubeless hjulpar som du kan köpa över disk! Inte klokt! Vill ha!!!! Jag jobbar nu på att (American Classic)-hjulen jag ska få med den nya cykeln åtminstone ska ha lätta ekrar och alu-nipplar så att jag kan komma ner i under 1400 gram + Eclipse fälgband. Kan jag ha ett set under 1450 gram totalt färdigt för tubeless är jag nöjd och då har jag sparat ca 150 gram jämför med i fjol.
Plockar jag sedan bort dom 3-4 kg extravikt kring kroppen jag släpade runt på i fjol så ska väl det också synas i resultaten i år. Hälften är redan borta och med bra kost och träning är jag snart under den magiska 70 kg-gränsen. Det är 20 år sedan sist och 15 kg under toppnoteringen för 7-8 år sedan...
Idag var dock det otänkbart eftersom infektionen inte helt vill släppa utan sitter kvar i kroppen och det gällde därför bara att ta det lugnt. Pulsen drog ändå iväg och jag vågade inte ta i på spinningen. Bättre att ta det lugnt och inte riskera att infektionen blossar upp igen. BodyPump-delen kändes mycket bättre och känslan efteråt av att få jobba med hela kroppen och inte bara benen kändes bra.
Sen är det fantastiskt hur mycket skönare det är att gå och lägga sig och hur mycket bättre man sover när man har tränat. Ytterligare en detalj som man verkligen märker av när man inte kan träna.
Idag surfade jag in på denna sidan: http://www.notubes.com/product_info.php/products_id/406
1210 gram för ett komplett tubeless hjulpar som du kan köpa över disk! Inte klokt! Vill ha!!!! Jag jobbar nu på att (American Classic)-hjulen jag ska få med den nya cykeln åtminstone ska ha lätta ekrar och alu-nipplar så att jag kan komma ner i under 1400 gram + Eclipse fälgband. Kan jag ha ett set under 1450 gram totalt färdigt för tubeless är jag nöjd och då har jag sparat ca 150 gram jämför med i fjol.
Plockar jag sedan bort dom 3-4 kg extravikt kring kroppen jag släpade runt på i fjol så ska väl det också synas i resultaten i år. Hälften är redan borta och med bra kost och träning är jag snart under den magiska 70 kg-gränsen. Det är 20 år sedan sist och 15 kg under toppnoteringen för 7-8 år sedan...
söndag, februari 03, 2008
Smygstart
Efter en veckas uppehåll så kunde jag inte hålla mig från träning utan kände mig så pass bra att nu får det räcka med vila. Jag bestämde mig för att köra passet som anstränger lungor och hjärta minst: Maxstyrkepasset på spinningcykeln i garaget. Jag kör alltså 10 sek på hög kadens och tuuuuungt motstånd i ca 10 sek, eller så länge jag orkar innan benen säger ifrån, för att sedan trampa lugnt i 4 min. På 10 sek hinner jag inte dra på mig någon syra men tvingar samtliga muskelfiber att jobba på max under kort tid. Jag upplever det ganska skonsamt och det är väl egentigen bara lederna som kan ta stryk av detta, men än så länge har dessa passen känts bra.
Det kändes att jag inte är 100% ännu, eftersom pulsen var högre än vanligt och orken inte fanns i benen, men det är på rätt håll och jag kan nog dra igång träningen lite lugnt nu igen. Till helgen satsar jag på att vara fullt återställd och då ska det bli långpass igen. I veckan som kommer hoppas jag kunna köra minst två pass intervaller och/eller styrka inomhus. Imorgon vilar jag dock och lyssar på kroppen hur den mår efter dagens pass. Nu ska jag sova!
Det kändes att jag inte är 100% ännu, eftersom pulsen var högre än vanligt och orken inte fanns i benen, men det är på rätt håll och jag kan nog dra igång träningen lite lugnt nu igen. Till helgen satsar jag på att vara fullt återställd och då ska det bli långpass igen. I veckan som kommer hoppas jag kunna köra minst två pass intervaller och/eller styrka inomhus. Imorgon vilar jag dock och lyssar på kroppen hur den mår efter dagens pass. Nu ska jag sova!
onsdag, januari 30, 2008
Sjuk
Så blev jag då till sist sjuk. Eftersom det händer så otroligt sällan och i princip bara handlar om lätta förkylningar max en gång per år så känns det konstigt nu med tungt huvud och kropp och till på köpet är magen inte i balans och jag sover dåligt. Symptomen är precis som för en influensa fast i en light version.
Det var såklart fel att tävla i helgen men med facit i hand är allting så enkelt. Eftersom detta inte är en vanlig förkylning kände jag inte igen symptomen utan trodde att det nog skulle funka med ett lite hårdare pass. Innan jul hade jag också en trötthetskänsla i kroppen som gjorde att jag vilade några dagar och var osäker på hur kroppen skulle reagera när jag körde första långpasset efter vilan. Nu gick det väldigt bra och det var den erfarenheten som lurade mig denna gången.
Nu är jag bara såå sugen på att komma igång och träna igen, men först måste jag bli riktigt frisk så att jag inte förvärrar infektionen. Tålamod! Jag får nog räkna med att helgens långpass är kört och får sikta in mig på lättare träning i bästa fall. Träningsdosen den senaste tiden ser inte så bra ut med bara 3,5 timmar förra veckan och inget hittills i denna. Förhoppningsvis tar kroppen detta som vila, men med en infektion som den ska bekämpa går säkert mycket energi åt till det, men benmusklerna borde ändå ta igen sig en del...
Det var såklart fel att tävla i helgen men med facit i hand är allting så enkelt. Eftersom detta inte är en vanlig förkylning kände jag inte igen symptomen utan trodde att det nog skulle funka med ett lite hårdare pass. Innan jul hade jag också en trötthetskänsla i kroppen som gjorde att jag vilade några dagar och var osäker på hur kroppen skulle reagera när jag körde första långpasset efter vilan. Nu gick det väldigt bra och det var den erfarenheten som lurade mig denna gången.
Nu är jag bara såå sugen på att komma igång och träna igen, men först måste jag bli riktigt frisk så att jag inte förvärrar infektionen. Tålamod! Jag får nog räkna med att helgens långpass är kört och får sikta in mig på lättare träning i bästa fall. Träningsdosen den senaste tiden ser inte så bra ut med bara 3,5 timmar förra veckan och inget hittills i denna. Förhoppningsvis tar kroppen detta som vila, men med en infektion som den ska bekämpa går säkert mycket energi åt till det, men benmusklerna borde ändå ta igen sig en del...
måndag, januari 28, 2008
Igår åkte jag på tjejdäng!
Igår stod jag i valet och kvalet om jag skulle köra den sista tävlingen i Heleneholms duatloncup eftersom min kropp inte kändes alls i trim. Efter en kort joggingrunda vid 11-snåret bestämde jag mig dock för att köra. Vädret var för en gångs skull soligt och jag verkligen sugen på att anstränga kroppen efter ett antal dagars vila.
Banan var förlagd på motionsspår och en kombination av asfalt och grusväg runt Skrylle vilket inte passade mig alls. Första löprundan var två varv på Skrylles elljusspår och redan på andra varvet, trots maklig takt, känner jag att benen börjar krampa. Det här blir inte bra tänkte jag... Jag tappar ner och mer och är säkert två minuter efter Christian Månsson som leder vid växling till cykel och Camilla Lindholm växlar strax efter. Cyklingen är väl inte lika katastrofal som löpningen och jag plockar en plats innan växlingen. Andra löpningen går ännu sämre än den första och jag hinner bli passerad av både killen jag körde om på cyklingen (och som sedan går i mål på den korta) samt Camilla innan växlingen. Camilla lyckades jag ta en bit in på cyklingen men jag var inte starkade än att hon kunde hänga på in till växlingen. Ut på sista löpet var jag helt slut och det kändes som om jag hade sprungit ett helt maraton och benen ville krampa. Det kändes helt sjukt och det var bara att kämpa sig i mål i en förnedrande tempo. Ett tredjepris i totalcupen var knappast plåster på såren...
Hur gick det för övriga då? Magnus ledning på 5 minuter till Christian räckte precis och han kom 1:a i totalcupen med Christian som 2:a. Idag var Christian den överlägset starkaste på den lätta banan och hans form är på väg tillbaka. Man skojar inte med den som är bäst i Sverige på Ironman när han är i form...
Efter tävlingen bar det av till Adams innebandymatch som dom tyvärr förlorade efter att ha spelat uselt i första och delar av andra perioden. Efter pizza hemma på kvällen vankades det en film som dumt nog inte slutade förrän framemot 24.00 och jag var alldeles för trött när jag väl gick och la mig.
Imorse var jag trött och hängig och nu känner jag mig inte alls bra. Hoppas det löser sig med vila och rejält med sömn inatt.
Banan var förlagd på motionsspår och en kombination av asfalt och grusväg runt Skrylle vilket inte passade mig alls. Första löprundan var två varv på Skrylles elljusspår och redan på andra varvet, trots maklig takt, känner jag att benen börjar krampa. Det här blir inte bra tänkte jag... Jag tappar ner och mer och är säkert två minuter efter Christian Månsson som leder vid växling till cykel och Camilla Lindholm växlar strax efter. Cyklingen är väl inte lika katastrofal som löpningen och jag plockar en plats innan växlingen. Andra löpningen går ännu sämre än den första och jag hinner bli passerad av både killen jag körde om på cyklingen (och som sedan går i mål på den korta) samt Camilla innan växlingen. Camilla lyckades jag ta en bit in på cyklingen men jag var inte starkade än att hon kunde hänga på in till växlingen. Ut på sista löpet var jag helt slut och det kändes som om jag hade sprungit ett helt maraton och benen ville krampa. Det kändes helt sjukt och det var bara att kämpa sig i mål i en förnedrande tempo. Ett tredjepris i totalcupen var knappast plåster på såren...
Hur gick det för övriga då? Magnus ledning på 5 minuter till Christian räckte precis och han kom 1:a i totalcupen med Christian som 2:a. Idag var Christian den överlägset starkaste på den lätta banan och hans form är på väg tillbaka. Man skojar inte med den som är bäst i Sverige på Ironman när han är i form...
Efter tävlingen bar det av till Adams innebandymatch som dom tyvärr förlorade efter att ha spelat uselt i första och delar av andra perioden. Efter pizza hemma på kvällen vankades det en film som dumt nog inte slutade förrän framemot 24.00 och jag var alldeles för trött när jag väl gick och la mig.
Imorse var jag trött och hängig och nu känner jag mig inte alls bra. Hoppas det löser sig med vila och rejält med sömn inatt.
Bild från starten som tagits av Benny Andersson:
fredag, januari 25, 2008
Förkylning på väg?
Idag hade jag hoppats kunna skriva om gårdagens intervallpass på cykel på väg till jobbet och distanspass på vägen hem, men p g a att jag inte kände mig helt kry så ställde jag in allt och planerade istället för något i garaget. Inte heller det kändes rätt på kvällen utan det blev vila istället.
Imorse när jag vaknade kände jag av halsen ännu mer och det verkar tyvärr vara en förkylning på väg... Som det ser ut nu är jag mycket tveksam till den tredje och sista tävlingen i Heleneholms X-Duatlontävling i Skrylle på söndag. Missar jag den missar jag också en möjlig andra eller given tredjeplats i cupen då jag ligger 1 poäng (30 sek) före trean Christian och 14 poäng (7 min) före fyran.
Det är bara att hålla tummarna och att sova mycket. Känner jag mig inte svag och med halsont ska det nog gå, men som jag känner mig nu jämfört med hur en förkylning brukar utveckla sig så är det nog inte mer än 30-40% chans att det blir av.
Imorse när jag vaknade kände jag av halsen ännu mer och det verkar tyvärr vara en förkylning på väg... Som det ser ut nu är jag mycket tveksam till den tredje och sista tävlingen i Heleneholms X-Duatlontävling i Skrylle på söndag. Missar jag den missar jag också en möjlig andra eller given tredjeplats i cupen då jag ligger 1 poäng (30 sek) före trean Christian och 14 poäng (7 min) före fyran.
Det är bara att hålla tummarna och att sova mycket. Känner jag mig inte svag och med halsont ska det nog gå, men som jag känner mig nu jämfört med hur en förkylning brukar utveckla sig så är det nog inte mer än 30-40% chans att det blir av.
tisdag, januari 22, 2008
Multipass
Idag var det dags att köra spinning/bodypump för första gången på 6 veckor. Spinningdelen på 45 min är inte speciellt effektiv så jag tänkte skarva på med intervaller på löpbandet innan för att få lite syreupptagningsträning innan och istället använda spinningpasset för dels lite fart i benen och dels trampa ur så att stelheten efter löpningen försvinner lättare. De sista 45 min bodypump ger en skön trötthet och möjlighet att använda andra muskler än benen.
Efter söndagens långpass med hög puls var jag lite orolig för hur kroppen skulle kännas. Efter 10 min uppvärmning ställdes löpbandet in på maximal lutning (15%) och sen ökade jag tempot till ca 5 min/km. Hu så jobbigt det ar och så stor skillnad att springa med lutning jämfört med plant. Pulsen drog iväg en bra bit över 90% och jag fick gå ner till ca 6 min/km-tempo de sista intervallerna av totalt 6 st 4 minuters (med en minut vila mellan). Efter löpningen var det dags för spinning och här kändes det att kroppen inte var riktigt hundra. Orken och gnistan i kroppen fanns där inte och och benen svarade heller inte som de skulle. Därför tog jag det relativt lugnt och använde passet mer som återhämtning. På bodypumpen kändes det att det var länge sedan sist och många muskler var ovana, men hela passet kändes trots det bra och det gick att ta ut sig. Jag tycker denna formen av styrketräning är överlägsen avseende effektivitet och hur kul det är jämfört med vanligt individuellt gymmande.
Denna versionen av multipass med löp+cykling+styrka får bli melodin framöver på tisdagarna och jag siktar på att öka på till 8 st 4 min-intervaller så småningom. Då får jag ett pass på knappt 2,5 timme som ger både syreträning + spinning med fart och till sist träning för överkroppen. Nästa tisdag är redan bokad!
Efter söndagens långpass med hög puls var jag lite orolig för hur kroppen skulle kännas. Efter 10 min uppvärmning ställdes löpbandet in på maximal lutning (15%) och sen ökade jag tempot till ca 5 min/km. Hu så jobbigt det ar och så stor skillnad att springa med lutning jämfört med plant. Pulsen drog iväg en bra bit över 90% och jag fick gå ner till ca 6 min/km-tempo de sista intervallerna av totalt 6 st 4 minuters (med en minut vila mellan). Efter löpningen var det dags för spinning och här kändes det att kroppen inte var riktigt hundra. Orken och gnistan i kroppen fanns där inte och och benen svarade heller inte som de skulle. Därför tog jag det relativt lugnt och använde passet mer som återhämtning. På bodypumpen kändes det att det var länge sedan sist och många muskler var ovana, men hela passet kändes trots det bra och det gick att ta ut sig. Jag tycker denna formen av styrketräning är överlägsen avseende effektivitet och hur kul det är jämfört med vanligt individuellt gymmande.
Denna versionen av multipass med löp+cykling+styrka får bli melodin framöver på tisdagarna och jag siktar på att öka på till 8 st 4 min-intervaller så småningom. Då får jag ett pass på knappt 2,5 timme som ger både syreträning + spinning med fart och till sist träning för överkroppen. Nästa tisdag är redan bokad!
söndag, januari 20, 2008
Ny långrunda
Start kl 8.00 i gryningen.
Idag var det dags för Sjöborundan igen. Långpasset var egentligen planerat igår men p g a stormvarningen så valde vi att köra passet idag istället. Det var ett bra gäng bestående av Stefan, Magnus, Christian, Robban och Anders Jellhede (som skulle testa rundan för första gången) somställde upp. Ola var förkyld och och Lars är och åker skidor (det finns ju sämre anledningar att inte cykla...).
Vädret var helt OK med ca 4 grader och en vind som nu hade bedarrat till några få m/s. Tyvärr så ville inte solen titta igenom dimman utan det blev ett ganska grått pass.
Vi passerar Björnstorp efter ca 45 min.
Enligt den nya diciplinen vi försöker hålla så blev tempot makligt och jag kände mig pigg. Dock var pulsen uppe kring 80% vid flera tillfällen då det kändes lätt och jag borde legat på 70-75%. Är det infektion på gång eller..?
Tekniskt parti innan Torna Hällestad efter ca 1 timme.
Kanonfin singletrack längs med Vombsjön efter ca 1,5 timme.
Tre coola killar pausar i Sjöbo efter drygt 2 tim när Magnus vevparti strular...
Suddig bild av Magnus på slutet av ett långt singletrack efter Sjöbo. Lite långsam med kameran här.
Kissepaus innan Snogeholmssjön efter ca 3 tim.
Rundan hade inga incidenter utan det snurrade på bra utan några stopp. Christian hetsade hela tiden om hur det skulle bli i backarna i slutet och verkade dessutom stark. Han börjar komma tillbaka i god form och träningen de senaste veckorna verkar ge bra resultat. Han nämnde 16 timmar denna veckan, och då låg det 2-3 intervall pass med i den volymen, vilket får ses som en riktigt bra vecka. Själv så började jag känna mig lite trött efter 3 timmar (förutom pulsen som var för hög) och var inte så pigg som förra helgen.
Till sist kom vi då fram till de två beryktade backarna och Christian drog upp ett lite högre tempo, dock utan att Stefan, Magnus eller jag släppte (Anders var sliten nu och Robban som inte är en bit från formen vek av i Sövde). I den andra och längsta backen rykte Magnus efter en minut och fick en lucka till Christian som i sin tur fick en lucka till Stefan som jag låg bakom. Det vara bara att bita ihop och försöka komma ifatt Christian, vilket lyckades med mycket möda. Väl ifatt frågade han omjag ville dra, men det fanns det inga krafter till. Han ökade då takten och började sakta närma sig Magnus. Strax före krönet hade jag fått tillbaka krafterna och kunde rycka upp till första toppen. Då trodde jag att Magnus var avhängd men han bet tillbaka och körde om oss bägge strax innan den andra toppen. Jag kunde dock hänga på och komma upp jämsides när vi nådde den högsta punkten. Loket Christian har ett enormt driv men saknar klippet som framförallt Magnus och Stefan har. Racet idag kan nog förklaras oavgjort även om Christian gjorde ett jättejobb när han drog upp mig och Magnus körde det mesta ensam. Det är alltid lika kul att testa formen med ett gäng som är jämnstarkt och kan jag hålla Magnus och Christian stången när vi kommer in i tävlingssäsongen är jag mer än nöjd.
Passet slet ordentligt idag och jag snittade 74%, vilket borde varit minst 4-5% lägre. 4.38 stannade klockan på och 91 km blev rundan totalt. Nu är det bara och hoppas att det inte är en infektion på väg och att återhämtningen till tisdag funkar bra.
Länk till rutten som du kan se på Google kommer här: http://bbs.keyhole.com/ubb/showflat.php?Cat=&Number=1027681&page=0&vc=1#Post1027681
lördag, januari 19, 2008
Tre dagar i garaget
Efter onsdagens långa tjänsteresa till Finland som innebar uppstigning kl 3.45 och hemkomst kl 21.00 så var jag seg överallt. På onsdagsmorgonen (eller natten egentligen) då jag stod och borstade tänderna lutande mig över handfatet kände jag hu det sög tag i ryggen och muskeln stelnade till. Ryggskott! tänkte jag. Nu är det kört ett antal dagar med träningen och jag såg inte fram emot en massa stillasittande i plan, bil och på kontor under resan. Ryggen kändes också skit hela dagen även om det släppte något på kvällen. Antagligen är det löpningen som sliter och drar i säte och ländrygg och som indirekt orsakade rygsskottet.
Som tur var blev det klart bättre på torsdagen och efter en dag ståendes vid skrivbord och på möten kände jag att jag nog skulle kunna köra ett pass på kvällen i garaget. Passet blev helt OK och jag fick till 4 X 10 min uthållighetsstyrka på spinningcykeln.
Fredagen som initialt var tänkt för backlöpning kördes istället på spinningcykeln, men som vanligt när det gäller garageträning kom inte pulsen upp i de värden som jag ville och dessutom strulade pulsklockan. Vad sägs om 85% i maxpuls på ett syreupptagningspass? Inte bra! 8 X 4 min 15X15 med 1 min vila mellan varje kördes innan det var dags för fredagskväll med vin och god mat som tröst.
Lördagen blev den tredje dagen i sträck i garaget. Idag var det dags för maxstyrka 10 X 10 sek och den kändes som vanligt bra. Är det för att jag är stark eller gillar övningen eller bara tar i för lite..?
Som tur var blev det klart bättre på torsdagen och efter en dag ståendes vid skrivbord och på möten kände jag att jag nog skulle kunna köra ett pass på kvällen i garaget. Passet blev helt OK och jag fick till 4 X 10 min uthållighetsstyrka på spinningcykeln.
Fredagen som initialt var tänkt för backlöpning kördes istället på spinningcykeln, men som vanligt när det gäller garageträning kom inte pulsen upp i de värden som jag ville och dessutom strulade pulsklockan. Vad sägs om 85% i maxpuls på ett syreupptagningspass? Inte bra! 8 X 4 min 15X15 med 1 min vila mellan varje kördes innan det var dags för fredagskväll med vin och god mat som tröst.
Lördagen blev den tredje dagen i sträck i garaget. Idag var det dags för maxstyrka 10 X 10 sek och den kändes som vanligt bra. Är det för att jag är stark eller gillar övningen eller bara tar i för lite..?
tisdag, januari 15, 2008
Ny backträning på jobbet
Idag var benen betydligt tyngre än i fredags då jag körde samma upplägg med 8 st intervaller på St Hans backar. Efter dom två första intervallerna kortade jag ner rundan till ca 3.30 + 1.30 vila mellan.
Det märks tydligt att benen inte är riktigt tränade för löpning ännu och att återhämtningen tar extra lång tid. Nu blir det inte mer läpning förrän i nästa vecka bestämde jag mig för.
Bastun efteråt satt dock lika bra som vanligt...
Det märks tydligt att benen inte är riktigt tränade för löpning ännu och att återhämtningen tar extra lång tid. Nu blir det inte mer läpning förrän i nästa vecka bestämde jag mig för.
Bastun efteråt satt dock lika bra som vanligt...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
