måndag, juli 28, 2008

Vila och träning

Semesterresan 15-23/7 tillbringades i Zell am See respektive Kroatien med familjen. I Zell där vi besökte goda vänner hann vi med såväl korta vandringar i bergen i såväl klarblå himmel uppe i snön som i regn lägre ner, bad och sol vid sjön och canyoning i ett häftigt landskap. Det gav verkligen mersmak och det finns fantastiska MTB-leder överallt. Här skulle man tilbringa en vecka med bara träning! Jag hann även med en löparrunda och fick ihop 900 höjdmeter på den. Dagarna i Kroatien spenderades mestadels på stranden. Vattnet var 26 grader så det blev faktiskt väldigt mycket badande för att vara jag. Näst sista dagen lånade jag även en MTB och fick ihop 2 timmar på såväl grusvägar som asfalt, men så mycket mer träning blev det inte utan mest vila och mycket mat.

Väl hemma körde jag 4 dagar i sträck:
Torsdag: 1.30 "uppvärmning" på MTB'n hemma runt Skanör-Falsterbonäset följt av 6 X 30 sek maxintervaller i garaget.
Fredag: 6 X 3 min backintervaller i Kalkbrottet med Lars. I 30-graders värme som stod helt stilla var det riktigt tungt men farten finns i kroppen och det kändes bra.
Lördag: 3,5 timmar lvg med Lars. Med en för liten frukost och bara två flaskor blev sista halvtimmen tung när kraften tog slut. Väl hemma krävdes det en timme i soffan innan orken kom tillbaka. Dumt nog fyllde jag inte på energiförrådet ordentligt efteråt då det blev tight att hinna i tid till bröllopet som min kompis Jalle hade.
Söndag: Jag var inte helt fräsch på morgonen p g a lite för mycket alkohol på bröllopet och för lite sömn men det var ändå skönt att komma ut och köra Sjöbo-rundan med Lars och Methander. Väl igång kändes kroppen bra och jag låg och drog hela vägen i motvinden men redan efter knappa 2 timmar kände jag att allt inte stod rätt till och både huvud och ben började bli mosiga. De sista 2 timmarna var en ren plåga i den 30-gradiga värmen och med ben som vara värkte, en mage som protesterade och ett huvud som dunkade. Det gjorde ont överallt och det var länge sen jag väggade så rejält. Nu ett dygn senare börjar kroppen kännas någorlunda normal igen men lite illamående finns fortfarande kvar och jag måste tvinga i mig mat. En nyttig lärdom av detta är att se till att fylla på alla förråd ordentligt efter långpassen, speciellt när det är så varmt som nu. Hoppas bara inte att kroppen tagit för mycket skada av detta och att jag är så pass fräsch att jag kan hänga på till Danmark imorgon då Magnus ska guida oss runt Köpenhamns MT-slingor.

måndag, juli 14, 2008

Den fina utvecklingen fortsatte på Mörksuggan

I fjol var jag nöjd med att vara 14.30 minuter efter vinnaren Rolf Svensson och i år var jag 4.30 minuter efter samme vinnare vilket räckte till en 6:e plats (samma placering som i fjol). Utan tvekan har konkurrensen i H40 hårdnat och då är det kul att ändå närma sig toppen och förbättra sig så pass mycket. De 3 månaderna jag kunnat träna sedan uppehållet har varit effektiva och utvecklingen verkar nu inte bara vara tillfällig utan pekar stadigt uppåt då resultaten tävling efter tävling blir bättre.

Efter en kanske lite för försiktig start uppför Vidablick tillbringades största delen av loppet i samma klunga som Christian Månsson, en klunga som till en början säkert hade över 15 cyklister, varav 5-6 i H40. Men medan Christian var den som var dragvilligast av alla låg jag oftast långt bak i klungan. Vid ett par tillfällen höjdes tempot på singletracken och då gällde det att inte hamna i den avhängda delen. Vid ett tillfälle var det på håret att jag kunde hämta in ett gap på 10-15 sek när gruppen splittrades i mitten. Vid drygt 10 km kvar var vi bara 4 st kvar i gruppen och samtidigt som farten ökades ordentligt hämtade vi in kille efter kille som föll ifrån grupperna längre fram. En av dom i vår grupp var H40-killen Jonas Palmberg och målet i det läget var att dels hålla övriga i H40 bakom mig och försöka passera Jonas innan mål. Vid 5 km kvar kommer det en backe med lös sand och i den hängde jag inte riktigt med utan Christian, Jonas och en till får en lucka som jag inte kan hämta in. Luckan blir till 30 sek in i mål men jag kan ändå köra om 3-4 st under de sista kilometrerna vilket ändå visar att det fanns krafter kvar och i mål känner jag mig fräsch och hade nog kunnat fortsätta i samma tempo i ett bra tag till. Frågan är om jag hade kunnat gasa lite till i slutet och undvikit att tappa dom 30 sekunderna...?

Nu är det semester i 10 dagar då det bär iväg först till Zell am See och sen till Kroatien. Tyvärr ingen cykling under tiden men några löparrundor ska det nog kunna bli. Väl tillbaka är planen en dryg vecka av så mycket distans som möjligt för att träna ner mig, dock i mån av tid för andra semesteraktiviteter som måste klaras av.

torsdag, juli 10, 2008

Knät spökar fortfarande

I tisdags körde jag 7 st 30 sek maxintervaller i garaget och förutom att pulsen inte gick upp riktigt så långt som jag skulle vilja så kände jag mig hyfsat fräsch. Knät som hade bråkat lite sedan i söndags kände jag heller inte av utan det var bara när jag reste mig från sittande med knät böjt förbi 90 grader som det kändes.

Onsdagen (gårdagen) spenderades ute i Genarp tillsammans med Magnus och Christian och det var intervaller och fartlek som stod på programmet. Efter en lång uppvärmning inkl en tappad vevarm från Christian som vi lyckades få fast igen så kördes 4 st drygt 4 min långa backintervaller på en 1400 meters sträcka med nästan 90 meters jämn fallhöjd, inte illa för att vara Skåne! Efter första intervallen där jag kände mig stark så tog krafterna slut och på de tre sista tappade jag en hel del. Resten av passet snurrades det en hel del i olika tekniska partier och det vi letade även en hel del nya stigar i det fina vädret. Totalt sett fick vi ihop drygt 2 timmar och det var ett riktigt kul pass.

Ett orosmomemt är att knät började kännas igen ca halvägs in i passet och det smärtar nu så fort jag böjer det. Förhoppningsvis kan vilan fram till söndag, förutom ett lätt pass imorgon fredag, göra så att skadan läker och att jag är symptomfri på söndag. Dessutom behövs vilan för att alla krafterna ska komma tillbaka. Att det behövs märktes inte minst på backintervallerna igår.

Tävlingen i helgen blir förhoppningsvis den första då vi kan köra med dom mycket försenade teamkläderna som ska komma idag. Med dom på oss lär det inte vara svårt att hitta oss i klungan...
Ni ser team T-Bikes i mitten längst uppe på podiet.

måndag, juli 07, 2008

Många incidenter och starka ben

Veckan som gick har gått i incidenternas tecken. Det har inte gått en enda uteträning utan att jag antingen råkat ut för tekniska problem eller skadat mig. Däremot har det gått desto bättre med formen som hela tiden verkar vara på uppåtgående.

I tisdags körde Lars och jag kombinerat återhämtnings- och fartlekspass i Bokskogen-Bökeberg. Det fina vädret gjorde att det var riktigt kul och att det gick riktigt fort på vissa partier. Mindre kul var årets första punka. En centimeterstor reva i däcket fixade inte ens Stan’s och det var bara att lägga i en slang. Efter 12 myggbett och 3 andra bett av okända flygande föremål konstaterade jag att den nya slangen jag hade med mig var trasig men som tur var så hade Lars en hel med sig. Tur att det skedde på träning och inte på tävling. 2.30 fick vi ihop i alla fall och det var nog ganska lagom.

På onsdagen var tanken maxintervaller i garaget, men eftersom jag kände mig lite krasslig som om det var en förkylning på gång så ställde jag in passet. Nästa dag var allting som vanligt igen så troligtvis var det bara den gamla allergin som spökade.

På torsdagen var det hårda intervaller med Lars och Stefan L som gällde. Först avverkades 10 X 45/15 och sen var det 6 st 5-7 min fartlekintervaller som kördes. Passet kändes bra och det var första gången i år som jag kunde hänga på Stefan hyggligt på korta intervaller. I slutet av den sista fartlekintervallen när jag låg och drog så körde jag i trampan i en dold kantsten och stöp i backen. Som tur var blev det bara lite blod och en lårkaka. 1.45 kvalitet blev facit för denna dagen.

Fredagen var återigen en vilodag och därför var kroppen ganska fräsch då jag på lördagen fick köra det inställda passet från i onsdags, nämligen 30 sek maxintervaller. Som vanligt körde jag det i garaget och det är nog det passet jag kör, möjligen med undantag för 45/15, då jag ofta blir illamående av ansträngningen. 7 st intervaller kördes och hur man kan bli så trött några timmar senare efter mindre än 4 minuters arbete det förstår jag knappt. Resten av lördagen ägnades sen åt Jalles svensexa. Tillsammans med 15 kroppsbyggare hanlade det först om segelflyg för Jalle och sen gemensam 5-kamp med yxkastning, ”kast med liten stock”, dragkamp och andra aktiviteter som passar en klen cyklist. Dessutom inmyndigades under eftermiddagen ett antal pilsner i solen medan kroppen blev allt rödare. Kul var det i alla fall!

Jag såg till att komma i säng i hyfsad tid för att inte sabba söndagens långpass men kroppen var ändå riktigt seg i början av passet. Som tur var verkade de andra (Lars, Magnus; Christian, Patrik, Mats, Robban, Per) vara lika sega eftersom tempot var mycket beskedligt i början. Vi utökade rundan med en extraslinga runt Vomb och i ett lite stökigt parti där när jag står upp slår jag i knät hårt i styret då kedjan kuggar över på det stora drevet. Efter ett tag går den första smärtan över men den ersätts sen av en annan som bara känns när jag belastar knät. Jag får bara hoppas att det hela går över till Mörksuggan och att det inte är några vitala delar som skadats. Smärtan var dock hanterbar och ju längre tiden går desto piggare känner jag mig. I de sista backarna över åsen ligger jag på Patriks hjul hela vägen när han som vanligt mosar sönder allt motstånd och det är första gången i år jag klarat det. Jag får hoppas att detta inte bara är en formtopp utan att den positiva utvecklingen kan fortsätta även resten av säsongen. Precis i slutet av passet när vi rullade till parkeringen så kom då veckans fjärde incident när en geting bet mig i benet. Hur en geting kan klara att både landa och sticka när man passaerar i 30 km/tim fattar inte jag... 4.20 och nästan 10 mil blev dagens pass.

Veckan som kommer handlar mycket om toppning inför helgens Mörksugga. Ett par hårda intervallpass och ett lugnt återhämtningspass är planen för att slipa den sista formen.