Smygstart

Efter en veckas uppehåll så kunde jag inte hålla mig från träning utan kände mig så pass bra att nu får det räcka med vila. Jag bestämde mig för att köra passet som anstränger lungor och hjärta minst: Maxstyrkepasset på spinningcykeln i garaget. Jag kör alltså 10 sek på hög kadens och tuuuuungt motstånd i ca 10 sek, eller så länge jag orkar innan benen säger ifrån, för att sedan trampa lugnt i 4 min. På 10 sek hinner jag inte dra på mig någon syra men tvingar samtliga muskelfiber att jobba på max under kort tid. Jag upplever det ganska skonsamt och det är väl egentigen bara lederna som kan ta stryk av detta, men än så länge har dessa passen känts bra.

Det kändes att jag inte är 100% ännu, eftersom pulsen var högre än vanligt och orken inte fanns i benen, men det är på rätt håll och jag kan nog dra igång träningen lite lugnt nu igen. Till helgen satsar jag på att vara fullt återställd och då ska det bli långpass igen. I veckan som kommer hoppas jag kunna köra minst två pass intervaller och/eller styrka inomhus. Imorgon vilar jag dock och lyssar på kroppen hur den mår efter dagens pass. Nu ska jag sova!