Mög!

Eller skit som man säger i övriga landet. Här sitter jag med en lördagsöl i handen och deppar.

Det elaka och efterhängsna viruset vill tydligen inte ge sig utan igår eftermiddag kom segheten, huvudvärken och halsirritationen tillbaka. Precis när det började kännas så bra. Jag kan inte minnas att jag råkat ut för ett så listigt virus tidigare. Det invaggar mig i säkerhet genom att inte visa sig på några dagar. Sen börjar jag träna och allt känns bra, för att några dagar sedan dyka upp igen. För att vara på den säkra sidan gick jag till vårdcentralen idag och blev undersökt. Inga streptokocker, ingen onormal sänka och samtidigt passade jag på att ta blod- och sockervärde, som bägge visade bra värden. Jag är alltså inte tillräckligt sjuk för medicin och har tyvärr inga bakterier (och därmed ingen antibiotika som fixar detta på nolltid) utan måste klara av detta på egen hand. Herr Larsson hade samma symptom i somras så han förstår mig, men i hans fall kom det mitt i tävlingssäsongen och spolierade flera tävlingar för honom.

Undrar om det finns en riktigt mirakelkur som kan döda denna typ av virus, gärna smärtsamt, bara det går fort?

Nu är det vila hela denna veckan som kommer och sen sportlov i Österrike veckan därpå. Nästa träningstillfälle blir söndagen den 24/2. Jag ser redan fram emot det tillfället. Totalt innebär detta att jag kommer att ha missat mer än en månads träning som på något sätt måste tas igen sen. Jag får försöka optimera träningen maximalt i mars-april så att jag är så bra förberedd som möjligt när allvaret börjar i maj.

Glädjeämnet idag var att jag sålde cykeln, så nu finns det en plats i garaget som väntar på en ny fin hoj om några veckor.