Nu har det gått nästan fyra dagar sedan jag startade antibiotikakuren och jag känner ingen bättring ännu. Det innebär med all sannolikhet att antibiotikan inte verkar som förhoppningen var, utan det är fortfarande viruset som spökar. Allt hopp är kanske inte ute ännu men det ser mörkt ut.
I vilket fall så måste jag helt enkelt börja komma igång med träningen nu även om jag inte blir symptomfri av antibiotikan, annars blir jag tokig! Lättare träning på trainer och ute borde kroppen klara av utan att ta skada, och om den skulle kännas sämre så får jag väl gå tillbaka till 100% vila igen.
Så på söndag har jag tänkt att sticka ut en timme väldigt lugnt på cykeln om jag inte känner mig sämre än idag. Det blir första passet med någon fysisk aktivitet på tre och en halv vecka. Vi får se.
Jag kollade träningskompisen Magnus statistik för i år: 135 träningstimmar i jan-feb. Jag kommer att få ihop 36 timmar totalt. Då ligger jag än så länge bara 100 timmar efter...
fredag, februari 29, 2008
tisdag, februari 26, 2008
Tredje gången gillt?
Idag besökte jag läkaren för tredje gången sedan infektionen startade. Jag ger mig inte och kapitulerar för infektionen utan utnyttjade nu den försäkringen vi har via jobbet och som erbjuder VIP-kö och gratis behandling inom ett dygn efter att man ringer och anmäler sin sjukdom. Funkar kanon!
Läkarbesöket gick mycket snabbt och läkaren var en rutinerad kvinna som tyckte det var onödigt med en massa odlingar och röntgen av bihålorna i och med att jag har varit sjuk så pass länge och i princip aldrig tar antibiotika eller annan medicin. ”Man ska behandla sina patienter som man behandlar sig själv” sa hon och eftersom hon precis hade en liknande infektion så käkade hon för tillfället antibiotika och sniffade kortison. Så blev det för mig också!
Nu får jag ge medicinen några dagar att verka innan jag kan skönja en förbättring, men jag är som vanligt optimist och hoppas att det ger resultat och att jag kan börja träna lite lätt i helgen för att sedan kanske kunna köra för fullt helgen efter, dvs ett par dagar efter antibiotikakuren är slut.
Läkarbesöket gick mycket snabbt och läkaren var en rutinerad kvinna som tyckte det var onödigt med en massa odlingar och röntgen av bihålorna i och med att jag har varit sjuk så pass länge och i princip aldrig tar antibiotika eller annan medicin. ”Man ska behandla sina patienter som man behandlar sig själv” sa hon och eftersom hon precis hade en liknande infektion så käkade hon för tillfället antibiotika och sniffade kortison. Så blev det för mig också!
Nu får jag ge medicinen några dagar att verka innan jag kan skönja en förbättring, men jag är som vanligt optimist och hoppas att det ger resultat och att jag kan börja träna lite lätt i helgen för att sedan kanske kunna köra för fullt helgen efter, dvs ett par dagar efter antibiotikakuren är slut.
Efter läkarbesöket var det 40-årslunch med brorsan och föräldrarna på Johan P’s fiskerestaurang i Malmö. Tänk att lillebror nu har passerat 40-årsstrecket, det är inte klokt!
söndag, februari 24, 2008
Viruset ger inte med sig - nu får jag revidera målen med säsongen
Veckan i Österrike var bra med fint väder, massor av fantastiskt god mat på hotellet vi bodde på och allt funkade som det skulle. Tyvärr var inte snön den bästa efter 10 dagar av sol, men pisterna var helt OK och det var ju trots allt en familjevecka med allt vad det innebär.
Idag efter drygt två veckors vila utan träning har fortfarande inte viruset gett med sig, utan läget är samma som tidigare, dvs halsont och trötthet efter all ansträngning. Ytterligare ett läkarbesök när jag var i Österrike i veckan som gick gav samma svar som tidigare: Det rör sig om ett virus som är segt att bli av med och det kan dröja månader(!) innan det är helt borta och ingen medicin hjälper.
Nu är det bara att försöka smälta detta utan att deppa ihop för mycket och ställa om målsättningen för säsongen. Jag får räkna med att mars går åt för att bara bli frisk och mycket försiktigt komma igång med träningen igen. Sen får jag, om jag har tur, 6 veckor innan första långloppet i maj. Med en så pass kort träningsperiod efter mer än 2 månaders uppehåll kan jag inte räkna med att vara i form utan får ställa in mig på att halva säsongen är körd resultatmässigt.
Imorgon ska jag boka tid för ytterligare ett läkarbesök via försäkringen jag har via jobbet. Jag vill prata om hur läkningen ska göras maximalt och om man inte borde röntga bihålorna, något som läkaren i Österrike föreslog. Är det maximal vila som gäller eller är måttlig ansträngning med låg puls och utan svettning OK? Finns det någon form av medicin som hjälper?
Idag efter drygt två veckors vila utan träning har fortfarande inte viruset gett med sig, utan läget är samma som tidigare, dvs halsont och trötthet efter all ansträngning. Ytterligare ett läkarbesök när jag var i Österrike i veckan som gick gav samma svar som tidigare: Det rör sig om ett virus som är segt att bli av med och det kan dröja månader(!) innan det är helt borta och ingen medicin hjälper.
Nu är det bara att försöka smälta detta utan att deppa ihop för mycket och ställa om målsättningen för säsongen. Jag får räkna med att mars går åt för att bara bli frisk och mycket försiktigt komma igång med träningen igen. Sen får jag, om jag har tur, 6 veckor innan första långloppet i maj. Med en så pass kort träningsperiod efter mer än 2 månaders uppehåll kan jag inte räkna med att vara i form utan får ställa in mig på att halva säsongen är körd resultatmässigt.
Imorgon ska jag boka tid för ytterligare ett läkarbesök via försäkringen jag har via jobbet. Jag vill prata om hur läkningen ska göras maximalt och om man inte borde röntga bihålorna, något som läkaren i Österrike föreslog. Är det maximal vila som gäller eller är måttlig ansträngning med låg puls och utan svettning OK? Finns det någon form av medicin som hjälper?
lördag, februari 09, 2008
Mög!
Eller skit som man säger i övriga landet. Här sitter jag med en lördagsöl i handen och deppar.
Det elaka och efterhängsna viruset vill tydligen inte ge sig utan igår eftermiddag kom segheten, huvudvärken och halsirritationen tillbaka. Precis när det började kännas så bra. Jag kan inte minnas att jag råkat ut för ett så listigt virus tidigare. Det invaggar mig i säkerhet genom att inte visa sig på några dagar. Sen börjar jag träna och allt känns bra, för att några dagar sedan dyka upp igen. För att vara på den säkra sidan gick jag till vårdcentralen idag och blev undersökt. Inga streptokocker, ingen onormal sänka och samtidigt passade jag på att ta blod- och sockervärde, som bägge visade bra värden. Jag är alltså inte tillräckligt sjuk för medicin och har tyvärr inga bakterier (och därmed ingen antibiotika som fixar detta på nolltid) utan måste klara av detta på egen hand. Herr Larsson hade samma symptom i somras så han förstår mig, men i hans fall kom det mitt i tävlingssäsongen och spolierade flera tävlingar för honom.
Undrar om det finns en riktigt mirakelkur som kan döda denna typ av virus, gärna smärtsamt, bara det går fort?
Nu är det vila hela denna veckan som kommer och sen sportlov i Österrike veckan därpå. Nästa träningstillfälle blir söndagen den 24/2. Jag ser redan fram emot det tillfället. Totalt innebär detta att jag kommer att ha missat mer än en månads träning som på något sätt måste tas igen sen. Jag får försöka optimera träningen maximalt i mars-april så att jag är så bra förberedd som möjligt när allvaret börjar i maj.
Glädjeämnet idag var att jag sålde cykeln, så nu finns det en plats i garaget som väntar på en ny fin hoj om några veckor.
Det elaka och efterhängsna viruset vill tydligen inte ge sig utan igår eftermiddag kom segheten, huvudvärken och halsirritationen tillbaka. Precis när det började kännas så bra. Jag kan inte minnas att jag råkat ut för ett så listigt virus tidigare. Det invaggar mig i säkerhet genom att inte visa sig på några dagar. Sen börjar jag träna och allt känns bra, för att några dagar sedan dyka upp igen. För att vara på den säkra sidan gick jag till vårdcentralen idag och blev undersökt. Inga streptokocker, ingen onormal sänka och samtidigt passade jag på att ta blod- och sockervärde, som bägge visade bra värden. Jag är alltså inte tillräckligt sjuk för medicin och har tyvärr inga bakterier (och därmed ingen antibiotika som fixar detta på nolltid) utan måste klara av detta på egen hand. Herr Larsson hade samma symptom i somras så han förstår mig, men i hans fall kom det mitt i tävlingssäsongen och spolierade flera tävlingar för honom.
Undrar om det finns en riktigt mirakelkur som kan döda denna typ av virus, gärna smärtsamt, bara det går fort?
Nu är det vila hela denna veckan som kommer och sen sportlov i Österrike veckan därpå. Nästa träningstillfälle blir söndagen den 24/2. Jag ser redan fram emot det tillfället. Totalt innebär detta att jag kommer att ha missat mer än en månads träning som på något sätt måste tas igen sen. Jag får försöka optimera träningen maximalt i mars-april så att jag är så bra förberedd som möjligt när allvaret börjar i maj.
Glädjeämnet idag var att jag sålde cykeln, så nu finns det en plats i garaget som väntar på en ny fin hoj om några veckor.
fredag, februari 08, 2008
Morgonpass
I morse passade jag på att köra ett pass i garaget innan jobbet. Det blev 10 X 10 sekunder maxstyrka, dvs inget pass som kräver så mycket diciplin eller ork tidigt på morgonen. Det gick väl OK...
Imorgon ska det äntligen köras distans igen med Stefan, Lars och Anders. Det blir den vanliga Sjöbo-rundan på dryga 9 mil och ca 4.30 tim och jag håller tummarna för att kroppen håller och att infektionen nu är helt borta.
Efter passet är det tänkt att jag ska träffa en kille som kör från Kalmar för att köpa min Scott Scale 10 som jag inte har behov av nu när det blir en ny tävlingshoj från T-Bikes till säsongen. Så då blir garaget förhoppningsvis en cykel mindre.
Befintlig Scott:
Imorgon ska det äntligen köras distans igen med Stefan, Lars och Anders. Det blir den vanliga Sjöbo-rundan på dryga 9 mil och ca 4.30 tim och jag håller tummarna för att kroppen håller och att infektionen nu är helt borta.
Efter passet är det tänkt att jag ska träffa en kille som kör från Kalmar för att köpa min Scott Scale 10 som jag inte har behov av nu när det blir en ny tävlingshoj från T-Bikes till säsongen. Så då blir garaget förhoppningsvis en cykel mindre.
Befintlig Scott:
Ny T-Bikes (gaffeln blir inte stel utan Rock Shox SID -08 istället, annars i princip som på bild): http://www.t-bikes.dk/t-bikes_shark_pro.html
onsdag, februari 06, 2008
På rätt väg
Dagens pass visar att jag nog är i princip fri från infektionen. 4 X 10 min uthållighetsintervaller i garaget på runt 85% puls och hyfsade ben kändes skönt. Att återigen kunna ta ut sig och känna den lite brännande och stickande känslan i benen när syran kommer men ändå vara pigg nog att transportera bort den under de långa intervallerna är alltid lika gott. Efteråt smakade Dalblads återställare extra gott!
Nu har jag bara det angenäma problemet om det är klokt att köra dubbla distanspass i helgen då det erbjuds långrunda både på lördag och söndag? Kanske köra lördagspasset och sen känna efter på lördag kväll hur kroppen mår? Magnus (som är klok och kan detta med träning eftersom han får en massa goda råd från Fredrik E, som är ännu klokare) säger att man inte kan ta igen missad träning men det kan man väl? Det är ju bara att straffa kroppen lite extra och det vet ju alla att det är bra...
Nu har jag bara det angenäma problemet om det är klokt att köra dubbla distanspass i helgen då det erbjuds långrunda både på lördag och söndag? Kanske köra lördagspasset och sen känna efter på lördag kväll hur kroppen mår? Magnus (som är klok och kan detta med träning eftersom han får en massa goda råd från Fredrik E, som är ännu klokare) säger att man inte kan ta igen missad träning men det kan man väl? Det är ju bara att straffa kroppen lite extra och det vet ju alla att det är bra...
tisdag, februari 05, 2008
Vikt är viktigt
Andra passet efter infektionen avklarades idag. Spinning-BodyPump stod på schemat och tanken när jag är frisk är att jag ska köra en halvtimme syreupptag på löpbandet innan.
Idag var dock det otänkbart eftersom infektionen inte helt vill släppa utan sitter kvar i kroppen och det gällde därför bara att ta det lugnt. Pulsen drog ändå iväg och jag vågade inte ta i på spinningen. Bättre att ta det lugnt och inte riskera att infektionen blossar upp igen. BodyPump-delen kändes mycket bättre och känslan efteråt av att få jobba med hela kroppen och inte bara benen kändes bra.
Sen är det fantastiskt hur mycket skönare det är att gå och lägga sig och hur mycket bättre man sover när man har tränat. Ytterligare en detalj som man verkligen märker av när man inte kan träna.
Idag surfade jag in på denna sidan: http://www.notubes.com/product_info.php/products_id/406
1210 gram för ett komplett tubeless hjulpar som du kan köpa över disk! Inte klokt! Vill ha!!!! Jag jobbar nu på att (American Classic)-hjulen jag ska få med den nya cykeln åtminstone ska ha lätta ekrar och alu-nipplar så att jag kan komma ner i under 1400 gram + Eclipse fälgband. Kan jag ha ett set under 1450 gram totalt färdigt för tubeless är jag nöjd och då har jag sparat ca 150 gram jämför med i fjol.
Plockar jag sedan bort dom 3-4 kg extravikt kring kroppen jag släpade runt på i fjol så ska väl det också synas i resultaten i år. Hälften är redan borta och med bra kost och träning är jag snart under den magiska 70 kg-gränsen. Det är 20 år sedan sist och 15 kg under toppnoteringen för 7-8 år sedan...
Idag var dock det otänkbart eftersom infektionen inte helt vill släppa utan sitter kvar i kroppen och det gällde därför bara att ta det lugnt. Pulsen drog ändå iväg och jag vågade inte ta i på spinningen. Bättre att ta det lugnt och inte riskera att infektionen blossar upp igen. BodyPump-delen kändes mycket bättre och känslan efteråt av att få jobba med hela kroppen och inte bara benen kändes bra.
Sen är det fantastiskt hur mycket skönare det är att gå och lägga sig och hur mycket bättre man sover när man har tränat. Ytterligare en detalj som man verkligen märker av när man inte kan träna.
Idag surfade jag in på denna sidan: http://www.notubes.com/product_info.php/products_id/406
1210 gram för ett komplett tubeless hjulpar som du kan köpa över disk! Inte klokt! Vill ha!!!! Jag jobbar nu på att (American Classic)-hjulen jag ska få med den nya cykeln åtminstone ska ha lätta ekrar och alu-nipplar så att jag kan komma ner i under 1400 gram + Eclipse fälgband. Kan jag ha ett set under 1450 gram totalt färdigt för tubeless är jag nöjd och då har jag sparat ca 150 gram jämför med i fjol.
Plockar jag sedan bort dom 3-4 kg extravikt kring kroppen jag släpade runt på i fjol så ska väl det också synas i resultaten i år. Hälften är redan borta och med bra kost och träning är jag snart under den magiska 70 kg-gränsen. Det är 20 år sedan sist och 15 kg under toppnoteringen för 7-8 år sedan...
söndag, februari 03, 2008
Smygstart
Efter en veckas uppehåll så kunde jag inte hålla mig från träning utan kände mig så pass bra att nu får det räcka med vila. Jag bestämde mig för att köra passet som anstränger lungor och hjärta minst: Maxstyrkepasset på spinningcykeln i garaget. Jag kör alltså 10 sek på hög kadens och tuuuuungt motstånd i ca 10 sek, eller så länge jag orkar innan benen säger ifrån, för att sedan trampa lugnt i 4 min. På 10 sek hinner jag inte dra på mig någon syra men tvingar samtliga muskelfiber att jobba på max under kort tid. Jag upplever det ganska skonsamt och det är väl egentigen bara lederna som kan ta stryk av detta, men än så länge har dessa passen känts bra.
Det kändes att jag inte är 100% ännu, eftersom pulsen var högre än vanligt och orken inte fanns i benen, men det är på rätt håll och jag kan nog dra igång träningen lite lugnt nu igen. Till helgen satsar jag på att vara fullt återställd och då ska det bli långpass igen. I veckan som kommer hoppas jag kunna köra minst två pass intervaller och/eller styrka inomhus. Imorgon vilar jag dock och lyssar på kroppen hur den mår efter dagens pass. Nu ska jag sova!
Det kändes att jag inte är 100% ännu, eftersom pulsen var högre än vanligt och orken inte fanns i benen, men det är på rätt håll och jag kan nog dra igång träningen lite lugnt nu igen. Till helgen satsar jag på att vara fullt återställd och då ska det bli långpass igen. I veckan som kommer hoppas jag kunna köra minst två pass intervaller och/eller styrka inomhus. Imorgon vilar jag dock och lyssar på kroppen hur den mår efter dagens pass. Nu ska jag sova!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
