söndag, december 06, 2009

Inte längre veteran i CX-diciplinen i Danmark

Om jag ska vara riktigt ärlig är jag faktiskt lite besviken att det inte är fler veteraner som tävlar i cykelcross i Danmark och jag hade förväntat mig betydlig fler när jag började cykla cross nu i höstas. Med tanke på hur många som cyklar och tävlar i MTB och landsväg och hur lättillgängligt CX är så borde det vara många fler som kör. Elitfältet är hyfsat starkt men sen är det inte så mycket mer. Som det nu är har både antalet och motståndet varit för dåligt för att det ska vara kamp om förstaplatsen i veteranklassen. Dessutom flyttas man upp till B-klassen när man samlat ihop tillräckligt med DCU-poäng i veteranklassen. Och därför körde inte Henrik Rohlin, som jag tampades med i Köpenhamn för två veckor sedan, med oss andra veteraner nu i helgen, utan han får numera köra i B-klassen (där han för övrigt kom tvåa igår trots ett frambromshaveri och etta idag).

Utan starka danskar så blev helgens tävlingar i veteranklassen ett rent klubbmästerskap för Åstorp med mig, Stefan Larsson och Lars Therp på samtliga pallplatser på lördagen och eftersom Stefan fick stanna hemma på söndagen fick jag och Lars stå på dom två översta platserna. I och med mina tre vinster blir jag nu automatiskt uppflyttad till B-klassen (som tävlar tillsammans med A-klassen i något som kan motsvarar den svenska Prestigekassen) och får i och med det hur mycket motstånd som helst framöver. Dessutom får jag tävla mot klubbkompisen och veteranvärldsmästaren Benny Andersson vilket ska bli skoj och utmanande. Jag tror även att både Lars och Stefan kommer att uppskatta motsåndet som finns i elitklassen betydligt bättre och det kommer att göra oss alla till bättre cyklister.

Annars var bägge arrangemangen mycket trevliga med gemytliga danskar och tekniska (kanske lite för mycket?) och omväxlande banor. Jag fick därmed två bra och intensiva träningspass där jag fick öva upp dom tekniska färdigheterna, vilket är dom egenskaperna jag behöver träna på mest för att bli snabbare.

Mer info om tävlingarna:
Lördag: Själlandsmästerskapen i Isteröd: http://www.dcu-tilmelding.dk/visProposition.aspx?LobsID=172
Söndag: CK Kronborg cross i Helsingör: http://www.dcu-tilmelding.dk/visProposition.aspx?LobsID=196

Nu blir det skidåkning i Åre nästa helg och sen kommer hela julhelgen som även den blir tävlingsfri. Tidigast på nyårsaftoon blir det tävling igen då den tredje deltävlingen i CX-cupen hålls. Fram till dess fortsätter vinterträningen med en kombination av styrkepass (gym+cykel) samt intensiva cykelpass på crossen tillsamans med träningskompisarna. Till julhelgen hoppas jag också att vi kan få till några distanspass så att kroppen inte helt glömmer bort hur det är att cykla långt.

onsdag, november 25, 2009

Ny seger i och med Copenhagen Cyclocross Grand Prix

Andra deltävlingen i Post Cup kördes i söndags i Köpenhamn. Jag och Stefan gav oss över medans Magnus var tvungen att stanna hemma då dottern slog sig ordentligt precis innan avfärd. Synd att han inte kunde vara med.

Tävlingen körs på ett litet grönområde bara 4 km från Rådhusplatsen i Köpenhamn, dvs mitt i smeten. Banområdet var kanske inte det roligaste men man utnyttjar området så bra det går och banan är både snabb med ett par mer tekniska partier. Vädret var varmt för årstiden med dryga 10 grader men tyvärr så regnade det lite när vi kom fram. I och med att vårt gäng (veteran, dam, U17 och sport) startade tidigt hann inte banan bli speciellt lerig och hal utan det var bara att gasa överallt.

CX verkar inte bli någon stor motionssport och det gjorde startfältet lite tunt med bara 8 startande i veteranklassen. Och eftersom vi inte startade med eliten fanns det dessutom inga riktigt snabba åkare att ta rygg på så det blev att köra sitt eget lopp. Eftersom jag inte tävlat mot namnen i startfältet tidigare var planen att ta rygg på den snabbaste och sen se hur loppet utvecklade sig. I och med att Stefans influensa fortfarande satt i kroppen räknade inte han med att vara med i matchen men när starten väl gick tog han ändå spets direkt. Vi blev en liten grupp på tre stycken som höll första varvet innan Stefan var tvungen att släppa och vi var därmed två kvar. Jag kände mig väldigt pigg och behövde inte anstränga mig så mycket för att sitta med. Efter att ha växlats om att dra ett par varv satte jag in en stöt efter ca halva loppet och fick direkt en lucka på kanske 20 sekunder som jag sen kunde bevaka in i mål.

Det blev alltså ett lugnt lopp för mig som trots det räckte gott och väl till seger och det är svårt att avgöra hur bra prestationen var. Det är frågan om tävlingarna om knappt två veckor (bl a Själlandsmästerskapen i CX) kommer att ge mig bättre svar men jag hoppas i vilket fall på bra motstånd och en frisk Stefan. Nu till helgen var planen att köra MTB-tävling på 42 km i Danmark men eftersom vädret inte ser ut att bli så bra så hoppar vi nog det. 2 timmar i ett kyligt novemberregn undviker jag gärna...

Bilder från första varvet:




måndag, november 16, 2009

Vinst i crosspremiären!


Det blev en riktigt trevlig tävlingspremiär för mig när den andra deltävlingen i den danska CX-cupen (http://cx-cup.dk/) avgjordes i Roskilde i lördags. CX-cupen omfattar i princip Själland och är en mindre cup med ca 50 startande, varav 16 st körde H40-klassen i lördags. Alla startar samtidigt och loppen körs i 50 minuter + avslutat varv.

Med Stefan fortfarande inte helt kry efter influensan och Lars upptagen så var det Magnus och jag som åkte över. Eftersom det fungerat bra på träning där jag lyckats hålla jämnt tempo med Magnus så var planen att ta hjul på honom från början.

Banan var relativt lättåkt med ett längre grusvägsparti svagt uppför och i motvind, en längre trappa (bilden), ett gräsparti med hinder samt ett parti svagt utför bland träden i parken. Banan passade mig hyfsat men jag hade gärna sett mer sugande gräspartier och mindre motvind på grus. Varvet är väldigt kort och tar bara drygt 4 minuter vilket innebär att vi hinner köra 13-14 varv.

Hur gick loppet då? Jo jag fick en, enligt mina mått, hygglig start runt en 10:e plats men då banan relativt tidigt gick in bland träden tappade jag en del till framförvarande då jag inte kunde passera i det partiet. Så när jag väl kom ut på grusvägen fick jag gasa så mycket det gick och jag lyckades ta 2-3 placeringar och såg Magnus några sekunder framför mig. På andra varvet vurpar Magnus och jag kommer ifatt och är även om en stund då hans styre fick sig en smäll i vurpan och är snett. Vi är nu ett gäng på 4-5 som håller samman några varv, bl a Dennis Lisbygd (som kom placeringen bakom Magnus förra CX-tävlingen och även överlägset vann MTB-duathlontävlingen i Helsingör igår) och Jacob Kollerup (som kom 3:a förra CX-tävlingen), så jag vet att det är snabba killar runt mig. Efter ca 35 minuter får Magnus fart och rycker en liten lucka som jag inte vill täppa. På två varv växer luckan till ca 15 sekunder och jag lyckas bara plocka drygt 5 av dom innan målgång eftersom även Magnus gasar på de sista två varven för att köra om killen framför som tröttnade på slutet. Jag gjorde ett fartökning näst sista varvet och lyckades hålla undan för mina konkurrenter och kom in på en fin 7:e plats, knappt 10 sekunder bakom Magnus som kom 5:a. Det var alltså tight om platserna 5-8 med bara ca 10 sekunders avstånd.

Loppet räckte också till en ganska klar 1:a plats i H40 och om det är en konserverad sommarform som infunnit sig eller om jag lyckats lyfta mig till en ny nivå vet jag inte, men fort går det och kul är det! Nu är det dock slut på "proffslivet" då jag börjar jobba igen imorgon efter ett par månaders ofrivilligt uppehåll och det ser jag verkligen fram emot.

Och på söndag blir det ny tävlingen med troligtvis bättre motstånd i H40 då Copenhagen Cyclocross Grand prix körs. Tävlingen är den andra deltävlingen i den DCU-sponsrade Postcupen och den blir en värdemätare hur jag står mig mot många av de starka veteranerna i Danmark.

tisdag, november 03, 2009

Uppdatering

Det var ruskigt vad dålig jag har varit på att uppdatera bloggen sedan sist. Mer än en månad har gått och även om säsongen är över så har det ändå hänt lite grand.

Främst så har jag hunnit bli frälst på cross de senaste veckorna! Det började med att Stefan Larsson ringde mig och berättade att han hade köpt Magnus Matssons gamla T-Bikes ram som hade legat oanvänd hemma hos honom. Nu skulle Stefan och Magnus ut och härja på crossbanor och även tävla lite i Danmark. Det ville ju såklart jag inte missa så jag fick tag på en gammal cross som stått ny och oanvänd i en källare i ett par år. Jag var dock skeptisk eftersom jag aldrig riktigt blivit kompis med min landsvägshoj men tänkte att gillar jag det inte så kan jag ju alltid sälja crossen eftersom jag köpte den så billigt.

Cykeln är en Giant TCX -07 i storlek medium (www.giant-bicycles.com) med genomgående Shimano 105-komponenter och när jag fick hem den så kändes den faktiskt lite för stor med sin traditionella crossgeometri. Hursomhelst, ut på första passet och den kändes faktiskt hur bra som helst. Den kändes både lugn i gången samtidigt som den var rapp. I och för sig satt sadeln lite långt bak och dessutom var avståndet till styret i längsta laget, men en sadelstolpe utan seatback och en 10 mm kortare styrstam löste dom problemen och nu känns den hur bra som helst i geometrin.

Det har hunnit bli 5 st förhållandevis lugna pass hemifrån på egen hand plus 5 st intensiva intervallpass på egenkomponerade crossbanor tillsammans med Stefan, Magnus, Lars och Jerry (på MTB). Det har varit väldigt kul och känns som en mycket bra vinterträning för att få upp flås och tempo. Nu är man sugen på lite tävlingar men tyvärr är det lite långt att åka till tävlingarna i Sverige. Men, lagom till att säsongen är över i Sverige drar den igång på allvar i Danmark. Vi planerar att köra flera av tävlingarna på Själland och säsongen slutar inte där förrän en bit in i Februari. Första tävlingen för min del blir den 14:e. Det ska bli hur kul som helst!

söndag, oktober 04, 2009

Och så nöp det till i vaden

3 löprundor hann jag med innan det var dags för första skadan. Det känns helt enkelt som att jag är för gammal för att springa... Förra gången, i vintras (närmare bestämt den 7/2), fick jag i alla fall en varning i och med att vaden var stel och ömmande lite i början av löppasset. Idag kändes allting som det skulle, jag hade fått igång löpningen och hade ännu inte börjat öka tempot eller köra intervaller, utan jag sprang bara lugn och njöt. Då efter ca 20 minuters lugn löpning, helt plötsligt och utan den minsta förvarning, nyper det till lite lätt i nedre/inre vänstra vadmusklen. Direkt känner jag att det är en liten bristning och försöker inte springa vidare (som jag skulle gjort för några år sedan). Tyvärr är jag 4 km hemifrån så det blir en lång haltande promenad hem.

Som tur är tror jag inte det är någon större skada utan inom en vecka borde jag kunna springa lätt igen. Och cykla ska jag kunna göra redan imorgon eftersom nedre vaden inte aktiveras alls under cyklingen. Det är antagligen också en av orsakerna till skadan; jag är helt enkelt för svag i den muskeln (och i ett par andra icke-cykelmuskler). Med lite vadträning och höftböjarträning tillsammans med bålträning och stretchning ska jag nog kunna få bukt på de löprelaterade skadorna innan X-duathlonsäsongen är över.

tisdag, september 29, 2009

Säsongsavslutning: Åstorps MTB och Bockaracet

Så var den sista inplanerade tävlingshelgen avklarad och det är dags att antingen krypa i ide eller starta vinterträningen, vilket man nu känner för...

Helgens två tävlingar gick på två roliga MTB banor. Tyvärr så uteblev både Kristian Skoglund och Stefan Larsson så det blev endast en fight mellan Peter Karlsson, Rolf Svensson och mig denna gången.

På lördagen var det hemmabana i Ängelholm på samma bana som vi körde klubbmästerskapet på för en dryg vecka sedan. Jag, Jerry, Oskar, Katarina och Kasper körde upp tidigt för att vara funktionärer hela dagen. Klockan 10.30 var det dags för oss i H40 att köra 4 varv X 5 km tillsammans med P15-16 och H50. Benen hade varit helt hopplösa på träningen i onsdags då jag fick avbryta för att dom helt enkelt inte ville mer, så jag var lite orolig inför tävlingen och hade tagit det väldigt lugnt tors-fre. Nu var benen helt OK på tävlingen och efter en hygglig start fick jag några P15-16 mellan mig och Peter medan Rolf var bakom mig. Jag såg hela tiden Peter och låg hela tiden ca 10 sekunder bakom. På sista varvet stannar Peter för att plocka bort något som fastnat i kassetten och jag kan passera. Han är dock inte långt bakom när han kommer igång igen och jag gasar allt vad jag kan. Jag har bra kraft i benen och ser avståndet drygas ut. I mål är jag 20 sekunder före Peter och 50 före Rolf. Frågan är hur det gått om Peter inte fått strul...

På söndagen var det dags för Bockaracet i Kristianstad. Paul Wirenstedt och jag körde upp tillsammans och hann ut ett varv på den mycket tekniska och roliga banan innan start kl 12.30. Jag var lagom taggad men benen kändes helt OK och jag tyckte ändå att det skulle bli kul att cykla. När det gällde startupplägget hade nog inte CKC4 tänkt till helt och hållet. Dels körde man HElit, HJunior, HSenior, H30, H40, H50 och P15-16 samtidigt, och dels körde man inte längre än drygt 200 meter efter starten innan det var dags att svänga in på en riktigt teknisk och långsam singletrack. Resultatet var en enorm kö och alla utom de allra första var tvungna att hoppa av cyklarna och springa i skogen. P g a en kombination av otur och oskärpa rasade jag i fältet efter starten och hade alla utom en handfull framför mig in i skogen. Och jag såg Rolf och Peter låååångt framför mig. Istället för att springa och försöka kriga mig fram till en halvkass placering i fältet bestämde jag mig för att låta alla köra förbi, ta det riktigt lugnt första halva varvet och sen köra loppet som en träning. Jag kunde då mata på och köra om folk i lugn och ro. Det blev till slut en riktigt bra genomkörare och jag lyckades köra om 10 av dom 13 startande i H40 (+ 17 andra i övriga klasser...) och komma in som 3:a i H40, slagen av Peter med 3,5 minuter och av Rolf med 2 minuter. Jag hade nog tagit Rolf om jag bara kommit iväg hyggligt i starten, men med Peter hade det nog blivit tuffare då han även var före Benny imål.

Summa summarum en kul helg trots startmissen med två roliga XC-lopp inom kort avstånd hemifrån. Just XC-loppen har känts bra i slutet av säsongen och det blir nog mer fokus på dom till nästa säsong och mindre på långloppen. Det är också kul folk som är med och man får en del tid att prata innan och efter loppen.
Här ett par bilder från Åstorps-tävlingen.

måndag, september 21, 2009

Snapphaneturen: Kanonförhållanden som jag inte kunde njuta av

Med Sveriges roligaste långloppsbana som arrangörerna lagt ner massor av tid på och kanonförhållanden med knappa 20 grader och sol så kunde inte förutsättningarna varit bättre inför Snapphaneturen. Hade det varit träning istället för tävling så hade det kunnat bli en av magisk runda på 3,5-4 timmar men nu blev det istället något som mest kan liknas vid en 3 timmar lång kamp med ömmande rygg och stumma ben.

Till i år var startfältet snäppet bättre än i vanliga fall med starka cyklister som Niklas Gustavsson, Stefan Carlsson och Mathias Lundqvist på startlinjen. Dessutom hade vi celebert besök av Keld Pedersen, vinnaren av Dust Cup H40, som dök upp. Magnus Mattsson var också med i en comeback ca ett år efter senaste tävlingen. Andra starka cyklister var Benny Andersson, Patrik Paulsson, Christian Månsson, Pauls Wirenstedt och Stefan Larsson. Kroppen hade känts bra innan tävlingen med fina ben och hög puls både på senaste Dust Cupen förra helgen och på klubbmästerskapet i torsdags, så jag såg verkligen fram emot tävlingen.

Men redan i startbacken då farten drogs upp ordentligt kände jag att detta skulle bli en tuff dag. Täten seglade iväg och jag hade problem att hänga med då benen inte svarade och pulsen därmed inte ville upp. Jag tog dock rygg på Stefan och Keld och hoppades att deras tempo skulle bli lagom. Vår grupp bestod också av Andreas Olsson från Åstorp och en dansk som bägge skulle köra ett varv istället för oss andra som körde 2 varv eller 70 km. Ganska snart kommer vi ikapp Christian och senare också Patrik och eftersom jag redan efter en halvtimme börjar känna av ländryggen plus att benen tidigt blev trötta känner jag att tempot är precis vad jag klarar av och ligger hela tiden sist i klungan utan att dra en meter. I slakmotan som kommer efter vägövergången efter drygt 25 km släpper Stefan en lucka och jag tvekar en stund om jag ska täta eller ligga bakom Stefan, men bestämmer mig för att gå med då jag brukar ha hyfsat lätt i de sega uppförsbackarna. beslutet var riktigt eftersom jag klarar av att gå med utan att gå på rött för mycket.

Vid varvningen, då jag stannar för att byta flaskor, tappar jag några sekunder till gruppen som nu består av Patrik, Keld och Christian. Jag får slita för att komma ifatt och det är inte förrän vid den första långa grusvägen efter några kilometer jag är i kapp. Efter ytterligare några kilometer kommer vi ifatt en trött Paul och gruppen hänger ihop till det sega grusvägspartiet mellan depån och singletracken innan Finjasjön vid ca 55 km. Där släpper Paul och jag. Vi håller sedan ihop fram till samma ställe där Stefan släppte varvet innan och nu är det istället Paul som släpper. Jag matar på så gott det går de sista kilometrarna och kör ensam in i mål. Det räckte till en 7:e plats totalt (Mathias Lundqvist och Magnus Mattsson punkterade bägge) och en 2:a plats i H40 efter Keld.

Jag får vara nöjd med min prestation eftersom alla som är före mig i mål normalt sett är starkare cyklister. Tiden är också hyfsad: Jag är ca 13 minuter efter segraren Niklas Gustavsson i mål och 2-3 minuter efter Benny/Christian/Patrik/Keld. Det som stör mig är att jag med de tidiga känningarna i rygg och ben inte kunde njuta av loppet utan mest fick fokusera på att hålla farten uppe. Samtidigt visar det att jag kan prestera hyggligt trots att inte kroppen i övrigt vill det riktigt och det måste jag ta med mig som något positivt.

torsdag, september 17, 2009

När hösten är som bäst!

När solen skiner och det är en bra bit över 20 grader, då är inte september alls dumt.
Så här såg det ut igår när jag körde en runda runt Näset med ett gäng 30-sek intervaller inlagda.

En snabb stig på Flommens naturreservat med Öresundsbron i bakgrunden...


...vidare ner mot Falsterbo och runt den gamla fyren...


...norrut genom Falsterbo strandskog...


...och till sist ut på Ljungens naturreservat där man får akta sig för alla korna som betar. Korna är importerade från Skottland och av rasen Highland Cattle. Dom ser mycket farligare ut än dom är!


Ikväll blir det klubbmästerskap på banan i Ängelholm där Åstorps MTB-tävling ska gå den 26/9.


måndag, september 14, 2009

Avslutning på DustCup: Dubbel pallplats

Det blev en lyckad avslutning på DustCup i lördags. Inför den sista tävlingen låg jag på 4:e plats i H40-totalen men i och med att Stefan Larsson (2:a) var bortrest så försvann han i sammandraget. Jag hade därmed en chans på en 2:a plats om jag kom minst 3 platser bättre än Carsten Kristiansen som låg precis före.

Vädret var bra liksom både motivationen och benen. Banan hade en rejäl kulle som skulle passeras varje varv med 2-3 riktigt branta backar och några luriga utförskörningar med mycket knix. Förutom dom partierna var det mycket lättåkt med långa gräspartier. Loppet körde jag länge med Preben Thams och danmarks överlägset starkaste tjej Annika Langvad. Preben och jag fightades om 2:a platsen i H40 och jag siktade på att ta honom på sista varvet. Tyvärr tappade jag ca 10 sek då jag vurpade vid en varvning på näst sista varvet i den brantaste utförskörningen och det avståndet orkade jag inte ta in på det sista varvet då både Preben och Annika körde starkt i slutet. Och att jag körde vad jag kunde i slutet visade pulsdiagrammet efteråt: 1 slag under maxpuls hade jag i sista backen innan målgången, vilket är rekord för mig på cykel (det är bara under löpning jag nått högre tidigare).

Men en 3:e plats räckte insatsen i alla fall till. Och genom att jag kom 3:a och Carsten 6:a lyckades jag med minsta möjliga marginal knipa en 2:a plats i totalen för H40. Riktigt fint flyt och en bra avslutning på den danska cupen.

Nu håller vi tummarna för uppehåll hela veckan och även regnfritt på söndag då det är dags för Snapphaneturen.


3:e plats i dagens tävling...

...och en 2:a plats i totalen. Keld var överlägsen som vanligt.

måndag, september 07, 2009

Racerapport Bockstensturen: 10 mil lerbad!

Det är knappt man känner igen cyklisterna på bilderna p g a all lera och grus som stänkte upp från det att vi lämnade asfalten efter några kilometer. Regnet hade öst ner under dygnet innan tävlingen och banan hade fått mycket mer vatten än den tålde. Normalt sett är Bockstensturen riktigt fin med härliga stigar i skogen. I lördags var det dock lera överallt och ofta omöjligt att styra cykeln i utförskörningarna i skogen. Utrustningen tar också mycket stryk och bromsarna tar helt slut trots nya belägg innan tävlingen. Som tur är sprack molnen upp och solen tittade fram strax innan starten och vädret då var riktigt fint för tävling. Det var bara det här med underlaget...

Hur gick det då? Jo, planen att hänga på Rolf och Erik fungerade perfekt. Efter ca 20 km hade Erik släppt och jag och Rolf satt ensamma i som jag trodde var H40-täten, men Rolf säger att han har fått rapport om att Anders Höijer från Borås ligger före oss. Strax innan 50 km får jag en lucka till Rolf när han släpper i en backe och jag kan köra ifatt Per Kumlin som kört med oss ett tag men som också ryckt. Jag tappar hela tiden i skogen när det går fort och är som lerigast och får kämpa mig tillbaka på grusvägarna. Vi kör sen tillsammans fram till runt 70 km då en pigg Stefan Larsson kommer ikapp. Vi turas om att dra till ca 80 km då vi kommer ifatt Christian Månsson på åkrarna ut ur skogen. Jag känner mig hyfsat pigg men när Stefan sen ökar tempot och drar hårt känner jag tröttheten komma i benen. Efter en trötthetsvurpa i skogen när det är mindre än en mil kvar orkar jag inte köra ikapp och jag inser att jag aldrig skulle vunnit en spurt mot Stefan ändå. Istället tar jag det lugnt och bevakar min placering i mål.

Jag rullar nöjd in på ännu en 3:dje plats (4:e i rad i Långloppscupen) även om vi ett tag trodde vi var 1:a och 2:a eftersom speakern felaktigt ropade ut oss som det när vi gick i mål. Segern i Långloppscupen var redan säkrad i och med att Janne Jacobsson inte körde och med denna placeringen har jag kommit på pallen på alla tävlingarna i Sverige i år. Det hade jag inte ens kunnat hoppas på i början av säsongen!

Nu ska jag bara njuta av de sista tävlingarna i år som alla ligger inom 10 mil hemifrån. Programmet ser ut så här:
12/9: Finalen i Dust Cup
20/9: Snapphaneturen i Hässleholm
26/9: Åstorps MTB i Ängelholm (banan skogade vi i onsdags och verkar riktigt bra!)
27/9: Bockaracet i Kristianstad
+ ev en eller ett par tävlingar till inom inte alltför långt avstånd.

Förhoppningsvis sitter formen i och med bra ben kan det bli riktigt roliga tävlingar som avslutning på en kanonsäsong.



torsdag, september 03, 2009

Jag har faktiskt kul...

...även om det på bilderna ofta inte ser ut så. Jag har kul på väg till loppen, strax innan loppen, under loppen och efter loppen. Men just under loppen är jag väldigt koncentrerad och fokuserad. Och det har definitivt hjälpt mig i år speciellt när det gäller farten i de tekniska partierna men även att sitta med i rätt grupp och att cykla ekonomiskt med rätt fart.

En som dock alltid ser glad ut på bilderna är Jens Westergren. Är det hans "långloppsmin" eller kör han omkring och småmyser mest hela tiden? Jämför den med mina bilder...

måndag, augusti 31, 2009

Racerapport Finnmarksturen: Jag gjorde mitt bästa!

Hade någon sagt till mig före loppet att jag skulle bli trea efter att ha förlorat en spurtuppgörelse skulle jag varit klart missnöjd. Men, med tanke på hur jag genomförde loppet så måste jag nu vara nöjd med just detta för jag hade helt enkelt inte mer att ge och hade nog inte presterat bättre med ett annat upplägg. Loppet är nog faktiskt ett av dom allra bästa långlopp jag kört!

Strax efter starten lyckades jag hänga med en lagom snabb grupp relativt tidigt som innehöll bl a Christian Månsson och Patrik Paulsson. Taktiken var annars att försäka hänga på Janne Jacobsson men han var alldeles för snabb i början så det gick helt enkelt inte. Vår grupp kommer sen ifatt Erik Vrang i H40 och gruppen är då ca 10 man stor. Jag är inte den flitigaste när det gäller förningar utan har inte så mycket extra kräm i benen och tänker att det är lång väg och att kroppen måste hålla hela vägen. I de tekniska partierna går det jättebra och helt plötsligt strax innan bergspriset vid Skattlöseberg efter ca halva sträckan är vi bara 4-5 pers kvar i gruppen inkl Erik, som jag absolut inte vill släppa. Patrik jagar dock ifatt igen och är en av dom som hjälper till med dragjobbet. Jag får hela tiden rapporter genom Eriks langare om avståndet fram till Janne J och förstår tidigt att om det inte händer honom något så håller han undan idag och jag får fokusera på andraplatsen.

Vi kommer ifatt 2-3 pers och efter Ljungåsen vid ca 70 km är vi återigen knappt 9-10 man. Många släpper dock i backarna efter Grängesberg men Erik som hela tiden sett stark ut och som tagit många förningar är en av 5 i gruppen som är kvar den sista milen. Jag misstänker att det blir en spurtuppgörelse och funderar på hur jag ska kunna ta honom. Han släpper inte en meter uppför den sista backen i Ludvika och inte heller i utförskörningen som följer. Ut på asfalten i motvinden tar jag det väldigt lugnt istället för att täta luckan till trion med Patrik som ligger precis framför och jag försöker återhämta mig så mycket som möjligt inför spurten. På den sista kilometern gasar jag vad jag kan men blir inte av med Erik utan stumnar istället och när vi kommer in på upploppet har jag inte ben att svara Eriks attack när han kör om mig 50 meter före mål.

Med facit i hand skulle jag kanske provat något annat de sista två kilometerna men jag känner ändå att Erik var den starkare av oss och skulle nog tagit mig vad jag än hade gjort. Han såg hur stark som helst ut i backarna och tog fler förningar än vad jag gjorde under hela tiden vi körde tillsammans. Jag känner också att jag lade upp loppet optimalt för mig, kom med i rätt grupp, tog bara så många förningar som jag klarade av och disponerade krafterna och distansen bra. Jag gjorde helt enkelt mitt bästa!

Nu tappade jag 15 poäng på Janne och om han gör ett normalt lopp i Varberg nästa helg tar han också hem cupen eftersom jag troligtvis måste plocka 7 poäng på honom när vi räknat bort våra sämsta resultat. Vinner han cupen är det dock ingen diskussion eftersom han normalt är ett snäpp bättre än vad jag är. Det viktigaste i Varberg blir inte att slå Janne utan att ha kul och fightas med bl a Rolf Svensson och Erik på Bockstensturen och försöka göra ett lika bra lopp som i lördags. Banan på Bockstensturen är klart trevligare än Finnmarksturen med betydligt mindre andel ändlösa grusvägar. Dessutom är det nog inte alls så lerigt som det var på vissa partier utan mer snabb singletrack som är mycket roligare.





måndag, augusti 24, 2009

Götalandsmästerskapen: Årets roligaste bana?

Igår var det dags för första tävlingen på 6 veckor och efter den blytunga perioden med massor av +5-timmars pass var jag väldigt osäker på formen. Dock hade de två sista passen ändå varit OK och jag hoppades att jag skulle ha hyfsade ben till Götalandsmästerskapen.

Hässleholms CK bjöd på både fantastiskt väder med dryga 20 grader och en molnfri himmel och en bana som var helt kalas. Man hade plockat många av Snapphaneturens finaste partier och fått till en bana som var lagom teknisk för mig och bra kuperad, dvs en bana som gynnade kraft före teknik, men som samtidigt hade tillräckligt flyt för att den skulle vara riktigt rolig. Banan var 6.3 km och vi skulle köra 4 varv eller sammanlagt drygt 25 km.

Motståndet kom framförallt från Peter och Rolf från Falkenberg samt Kristian Skoglund från Hässleholm som vann tempot dagen innan. Peter och Rolf hade bägge tränat dåligt den sista tiden och hade inte riktigt ben som kunde matcha Kristian och mig igår visade det sig. Peter, som alltid är startsnabb, hängde dock med första varvet, men orkade inte riktigt med tempot ut på andra varvet. Kristian hängde dock på och är jättesnabb i skogen men jag tyckte ändå att jag var lite starkare och kunde hålla bra tempo i de tekniska partierna. Ut på tredje varvet släpper han dock kontakten och jag får en liten lucka som jag sakta kunde utöka. När jag sen inte ser honom bakom mig vet jag att jag har minst 15 sekunder och kan sen köra på säkerhet sista varvet. I mål var jag 22 sekunder före Kristian, 3.20 före Rolf och 4.39 före Peter (som hade fått stanna och stretcha vid ett tillfälle).

Jag är väldigt glad för segern som visar att formen är här vilket bådar gott inför Finnmarksturen till helgen. Dessutom är jag riktigt nöjd att jag nu hänger med så pass bra i skogen vilket gör att de tekniska partierna blir bra mycket roligare istället för att jag ser dom som problempartier. Det är en stor skillnad mot början av säsongen då jag mest kämpade så fort det blev tekniskt.

På onsdag blir det Dust Cup, vilket inte är helt optimalt eftersom den kommer för nära Finnmarksturen på lördag. Därför kommer jag inte att gå för fullt och ta ut mig utan se till att jag kan återhämta mig 100%-igt till lördag. Jag får se hur det går när tävlingshetsen slår till och benen förhoppningsvis känns bra... Håller jag ett öga på pulsklockan och ser till att inte gå över 90% för mycket så ska det nog ordna sig.



tisdag, augusti 04, 2009

Livet efter Mörksuggan

Det har varit en bra träningsperiod de dryga tre veckorna efter Mörksuggan med 12-13 timmar i snitt per vecka fördelat på 4 långpass, 10 intervallpass och 3 lugnare återhämtningspass. Den sista veckan har dock benen börjat kännas riktigt sega under intervallerna och det är ett säkert tecken på att jag är sliten. Ännu mer sliten kommer jag att bli när jag nu går in i en mängdvecka på 20-25 timmar som förhoppningsvis ska leda till en fin formtopp till Finnmarksturen, Bockstensturen och ev Långlopps-SM. Innan dess ska även Götalandsmästerskapen avverkas den 23 augusti.

tisdag, juli 14, 2009

Racerapport Mörksuggan: Blött men skoj!

Mellan Ränneslätt och Mörksuggan han jag också med att åka till ön Naxos i Grekland en vecka med familjen. Där hyrde jag en gammal skruttig MTB som jag körde några intervallpass samt en distansrunda i den 30-gradiga värmen. Rena Ränneslättstemperaturen alltså! Så länge jag höll mig uppe i bergen var temperaturen OK men det blev ingen vettig kvalitet på passen och sista dagens pass fick jag avbryta p g a ben som var spagetti. Väl hemma så var planen att hinna med ett intervallpass på torsdagen innan Mörksuggan men även det passet fick jag ge upp och istället rulla lugnt. Så det var med ganska låga förväntningar som jag åkte upp de 75 milen till Rättvik.

Det var det vanliga gänget som tog klubbussen upp på lördagen och i höjd med Mariestad öppnade sig himlen och sen regnade det hela tiden fram till Rättvik. Hemma i Skåne satt dom och grillade i sol och över 20 grader men i Rättvik var det regn och 12 grader som gällde. Skitvädret och den sena ankomsten gjorde att vi hoppade över det obligatoriska rullpasset på kvällen.

På morgonen såg det dock bättre ut och det ösregnade i alla fall inte. Benen kändes fina under uppvärmingen och kroppen var varm inför starten. Som vanligt när det gäller masterstarter är jag en kruka och väl inne i Vidablick-backen ligger jag nog kring en 50:e plats. Planen var att bevaka värste konkurrenten Janne J och det lyckades jag med tack vare hans lugna tempo upp för backen. Väl ut på de leriga löparspåren hade jag även sällskap med Christian, Justus och Benny A från klubben. Sen blev det rena gyttjevattenbadet i det stökiga partiet. Där tappade jag först Janne och sen Benny när jag hamnade bakom ett par långsammare cyklister. Ut på första asfaltvägen var jag nästan ikapp men när gruppen jag satt i stötte upp till Bennys och Jannes grupp satt jag kvar bakom Justus som jag trodde skulle hänga på.

Det var nog inte helt smart (även om det inte hade någon betydelse för slutresultatet) och därför blev det också en lucka fram till klungan som snabbt växte och jag fick ta det mesta av förningen i de snabba utförslöporna utan att kunna komma ifatt. Med 42-11 utväxling varvade benen ur tidigt och det var bara att rulla. Förutom Justus och jag satt även en sliten Christian med och det märktes att hans etapplopp i Schweiz helgen innan satt i kroppen.

Denna gruppen var samlad under lång tid och det var inte förrän dansken Claus Crone från Webike kom ifatt och om efter knappt halva loppet som tempot ökades igen. Benen kändes hela tiden bra och jag trodde flera gånger att Christian hade släppt när det var tomt bakom. Men varje gång kom han tillbaka och ju längre loppet led desto starkare blev han. Vid ca 50 km (av 70) frågade han mig om jag var OK och han skulle rycka och jag sa ja. Dock hängde alla utom en Falu-junior på och strax därefter fick Claus en lucka när Christian fick stopp i ett tekniskt parti. Mina ben var nu inte lika fräscha och när Christian ökade igen vid asfaltpartiet strax innan milen kvar så släppte jag och lät Justus dra. Det fanns ju ingen anledning att hjälpa honom att komma ifatt Christian och eftersom det inte var någon bakom oss hade jag inte heller så bråttom utan kunde spara lite på krafterna. Vid 5 km kvar kunde jag sen gå om Justus i en backe och fick snabbt en lucka som blev till 20 sekunder in i mål.

Resultatet blev en ny 3:dje plats bakom en norrman som turligt nog slog Janne. Det innebar att Janne bara tog in 5 poäng istället för dom 10 som skiljer 1:an från 2:an. Åt dom två främsta fanns det inget att göra utan det var över 6 minuter fram till Janne och bakom mig körde Tommy Olsson in på en 4:e plats 30 sekunder efter.

Mörksuggan är en favorittävling för mig och så även i år trots vädret. Banan är rolig och passar mig bra och dessutom var benen helt OK i år även om det är en bit kvar till toppformen. Nu blir det några veckor med hårdträning för att vara på topp till de tre viktiga långloppen i slutet av augusti och september. Förhoppningsvis ska jag kunna ge Janne och övriga en match då!

Här kommer först några bilder från Grekland och sen från Suggan.









måndag, juni 29, 2009

Racerapport Ränneslättsturen: 30 grader, kramp och ny pallplats

Rubriken sammanfattar ganska bra loppet igår och jag är både nöjd och lättad över min 3:dje plats.

Med en prognos som lovade temperaturer upp mot 30 grader och en snabb och torr bana såg jag fram emot loppet. Kroppen som var seg de två första veckorna efter Lida hade börjat repa sig och trots hyfsat hård träning kände jag mig fräsch i benen de sista dagarna. Jag gillar ju när det är varmt men har egentligen aldrig presterat bra i värme så jag var lite osäker hur det skulle gå. Minnena från Lida Loop för två år sedan då jag krampade värre än någonsin fanns med och jag tänkte därför inte gå ut för hårt i loppet.

Som vanligt på Ränneslättsturen startar man bakom en masterbil som sniglar sig genom Eksjö och som vanligt när det är masterstarter är jag både feg och korkad. Igår resulterade det i en placering långt bak i fältet när vi gick in i första singletracken trots att jag startade i första fållan och låg långt framme precis i början. Det innebar att jag fick ta i ordentligt så fort det blev möjligheter till omkörningar och dessutom ta några längre förningar i början. Efter en stund var jag dock ifatt gruppen med Stefan och då även Justus satt i den gruppen tänkte jag att detta blir nog en lagom grupp att sitta med i till en början.

Redan efter ca 3 mil (av loppets 78 km) kände jag att det kittlade lite i musklerna när jag ställde mig upp och tog i, ett tecken på att krampen lurar i benen. Då insåg jag att dagen främst skulle innebära en kamp mot krampen och att det gällde att spara krafterna och dricka så mycket som möjligt. Just drickan var ett problem eftersom jag fick magont ganska tidigt i loppet. Delvis kan det ha berott på att jag öppnat en ny låda med Vitargo som jag inte använt tidigare och som min mage av någon anledning inte tålde så bra, och delvis blandade jag nog drycken lite för tjockt i förhållande till värmen så att magen inte riktigt kunde ta hand om vätskan optimalt. Det får jag ta som en lärdom inför framtida lopp i värme.

Strax innan vätskekontrollen vid 40 km kommer vår grupp ifatt gruppen där Peter Karlsson, Rolf Svensson och även Patrik Paulsson ligger. Dock tappar vi hela den gruppen vid kontrollen då vi hade placerat våra flaskor helt fel. Så förutom tiden det tar att stanna och byta flaskor fick Stefan och jag dessutom köra ca 50 meter åt fel håll för att hämta flaskorna. Vi ser hela gruppen långt framför oss och tappar säkert 15-20 sekunder på stoppet. Sen var det bara att jaga ifatt och på endurospåren kommer vi ifatt först Rolf och sen Peter. Det gick inte fort och bägge verkade ganska slitna. Efter spåren och ut på grusvägen försökte Stefan och jag rycka ett par gånger men dom bet sig bägge fast och tempot blev tillfälligt ganska lusigt då ingen ville dra och vi inte kom överens om att gå runt och hjälpas åt. I några backar ökade vi tempot och till sist släppte Peter. Sen får Rolf växelproblem i skogen och tappar några meter och då ökar Stefan och jag tempot och kan skaka av honom.

Nu är det ca 15 km kvar och krampen sätter in på allvar. Genom att dricka flitigt kan jag dock hålla bort den och kan emellanåt trycka på bra och dryga ut avståndet till Rolf. Den sista biten in mot mål är nu bara en kamp mot krampen och jag känner att jag får det svårt att slå Stefan. Det finns mycket kraft och energi kvar i benen men jag vågar inte trycka på. Med ca 2 km kvar slår den till rejält och jag får slå av på tempot och se Stefan segla ifrån. Det är tomt bakåt och nu handlar det bara att ta sig i mål. När jag stannar precis efter mållinjen hugger det till i bägge benens framsida och ena benets baksida och det är knappt att jag kan gå. Och strax efter kommer Mikael Carlsson i mål, bara 30 sek efter mig, så i slutänden var det tight bakom. Några kilometer till och jag tror inte att jag hade kunnat hålla min placering. Janne J var överlägsen segrare idag och 5 minuter före mig i mål.

Så för att summera loppet så var det varmt och jobbigt men det slutade bra. Återigen samarbetade Stefan och jag bra och kunde hjälpas åt genom större delen av loppet. Jag hade flyt som klarade att hålla den värsta krampen borta men retar mig ändå lite på att jag inte kunde hålla den borta ännu mer eftersom det fanns mer kraft och energi i benen. Med lite tunnare blandning och lite mer vätska till nästa långa tävling i värme så kanske det kan hålla hela vägen. Ännu en sak som jag hade flyt med var att kedjan fastnade i framväxeln i ett stökigt parti vilket gjorde att framväxeln böjdes ut. Antagligen var det nära ett kedjebrott men nu kunde jag fortsätta utan problem. Så summa summarum hade jag säkert mer flyt än oflyt i alla fall.

Både Stefan och Janne knappade in på mig i sammanstälningen och nu har jag bara 26 poäng tillgodo på Janne och 29 till Stefan. Kan jag fortsätta mina pallplaceringar kan det kanske räcka hela vägen fram men jag tror att jag måste slå både Stefan och Janne minst en gång var samtidigt som jag bara får nolla en gång. Mörksuggan om två veckor blir i alla fall spännande!

onsdag, juni 24, 2009

Efter Lida och inför Ränneslätt

Veckan efter Lida Loop ordinerades det mycket vila för att återhämta mig fysiskt och mentalt och så blev det också. Två lugna löppass, ett rullpass samt ett lugnt distanspass som avslutade veckan blev facit.

Veckan därefter (förra veckan) drog jag igång nya nyckelpass: 3 min intervaller och långa tröskelintervaller är det som gäller nu. Det kändes oerhört tungt och formen kändes som bortblåst. De två 3 minuterspassen (tisdag + lördag) kördes på TC i garaget med sega ben och passet med tröskelintervaller på onsdagen kördes på racerhojen tillsammans med Christian och Stefan. 2 X 20 min lagtempoförnedring blev resultatet för mig och är känslan likadan på Ränneslättsturen till helgen så lär jag hamna långt bak i fältet. Även förra veckan avslutades med distans i omväxlande väder och med ben som har varit piggare...

Igår kändes det dock som det vände igen (förhoppningsvis lagom till helgen) då jag, Stefan och Kasper körde intervaller i Kalkbrottet. Jag rullade dom 25 km dit i det fina sommarvädret för att få igång benen och väl på plats avverkade jag dom snabbaste intervallerna jag någonsin kört: 2.35, 2.43, 2.43, 2.43 blev mitt facit på dom fyra ”3-min” intervallerna vi körde och det är ca 10 sek snabbare än jag kört tidigare. Sen avslutade vi med två st kortare 2-min intervaller i asfaltbacken. Även dom blev betydligt snabbare än vad jag körde i april med racern och igår hade jag alltså MTBn. Så nu när benen svarar hyggligt ser jag mycket mer fram mot helgens tävling som verkar bli i riktigt fint väder.

Ikväll är det upp till bevis igen då jag ska köra tröskelintervaller i Bokskogen med ett helt gäng snabba cyklister, bl a Stefan, Patrik, Tim och Christian. Sen blir det vila på torsdag, rullning med 30 sek spurter på fredag och lätt rullning på lördag kväll innan tävlingen på söndag.

Här kommer också en bild från pallen på Lida som jag precis fick. Fotograf är Gustav Höög. Lite gladare min jämfört med Billingeracet...

måndag, juni 08, 2009

Racerapport Lida Loop: Överst på pallen!

Igår hade jag ett riktigt kanonlopp trots att banan kanske inte passar mig perfekt med sina bökiga stenpartier och relativt korta distans. Upplägget inför loppet var att Stefan Larsson skulle dra de första två looparna och sen skulle jag dra den sista. Och precis så blev det. Trots en usel start där jag misslyckades att komma i pedalen två gånger och hamnade långt bak kände jag mig aldrig stressad utan kom upp för slalombacken utan syra och kunde sen i lugn och ro plocka placeringar och köra ifatt Stefan. Det kändes som om det gick ganska lugnt framme i täten eftersom jag inte behövde gå på rött många sekunder innan jag var ifatt och dessutom bidrog nog fina ben en hel del också. Vi följdes åt och hade ganska bra koll på konkurrenterna i H40 under första loopen. Jag tyckte att jag hade bra flyt i skogen och hängde med bra på stigarna förutom på de mest steniga partierna och utförslöporna. Strax innan varvningen på det steniga och igår även leriga partiet stannar Janne Jacobsson med problem (punktering visar det sig) och vid första varvningen ligger Stefan och jag 1:a och 2:a i H40.

Ut på andra loopen och in på banans kanske mest stökiga parti strular det för både mig och Stefan och vi blir omkörda av flera stycken. I allt stöket har vi dålig koll på vilka det är som kör om och tror därför fortfarande att vi fortfarande ligger 1:a och 2:a efter andra loopen som var relativt händelsefattig. Vid varvningen hör jag dock speakern säga något om att vi ligger 30 sekunder bakom Tommy Olsson och Erik Vrang som leder och tänker att nu måste vi gasa sista loopen om vi ska vinna. Jag berättar vad jag hörde för Stefan som instämmer. Nu blir det full gas och benen känns som tur är riktigt bra. I och med att jag tagit det relativt lugnt hela loppet i tron om att vi ledde eftersom jag ville spara mig till slutet så det finns krafter kvar i benen. Stefan tappar några meter i ett par av uppförsbackarna och jag får vänta lite på honom så att han åka med på mitt hjul fram till konkurrenterna och se till att vår duo inte splittras. Och satsningen funkar. När det är drygt 5 km kvar kommer vi ifatt gruppen där Erik Vrang och 5 andra finns, men någon Tommy Olsson ser vi faktiskt inte, varken i svart Team Ghost tröja eller i den gula Norbergs-tröjan men när jag frågar Erik så säger han att Tommy ska vara bakom oss. OK, då är det mellan Stefan, Erik och mig som det står tänker jag. Under de sista kilometrarna in mot mål försöker jag grilla gruppen 2-3 gånger Det verkar som flera är sega men jag får aldrig en lucka så att jag kommer loss utan den tätas hela tiden. Jag vågar dock inte gå för fullt och tokrycka eftersom krampen trots allt lurar inne i benen.

In mot sista single-tracken ca 1 km före mål tar sig Stefan förbi och jag ligger som nr 3 i gruppen med Erik bakom. När vi sen kommer in mot serpentinsvängarna i backen strax innan mål får killen framför Stefan stopp och vi kommer precis om honom. Samtidigt hör jag speakern prata upphetsat om striden i H40 där dom första tre kommer in samlade och tänker att nu får det bära eller brista. Skit i eventuella krampkänslor! Upp för den allra sista knicken ställer jag mig upp och ger allt. Stefan försöker svara men jag kommer om honom och kan sen spurta de sista 100 metrarna in i mål samtidigt som jag hör speakern ropa mitt namn. Vilken känsla att korsa mållinjen och vilken känsla att vinna genom att spurta! Och att vi är två från teamet som kniper de första två platserna är riktigt fint. det ser extra fint ut på prispallen.

Som extra bonus eller grädde på moset uppraderades både Stefan och jag till fålla 1 och kan därmed värma upp lite längre inför de nästkommande tävlingarna utan att tänka på att tappa startposition.

Nu är det vila eller mycket lugn träning veckan som kommer enligt vår eminente träningscoach Magnus Mattsson. Sen tar en ny uppbyggnadsträning vid för att kunna toppa igen lagom till tävlingarna i slutet av augusti och början av september. Det innebär troligen att formen inte kommer att vara alls så god till Ränneslättsturen och Mörksuggan. Eftersom det är så pass tätt i toppen kan det innebära en betydligt blygsammare placering än på de två första tävlingarna så därför vill jag inte ha för höga förhoppningar. Vi får se!

Målgång med Stefan precis bakom:

måndag, juni 01, 2009

Förkylt

Snart 4 dagars förkylning och nu får det räcka tycker jag. Känns tungt att inte kunna träna när det är strålande sol och 25 grader ute, men eftersom det är tävling till helgen är det dumt att riskera något genom att dra igång för tidigt. Tålamod är en dygd heter det ju...

torsdag, maj 28, 2009

Racerapport DustCup Avd 4: Berg i Danmark...

Efter två dagars återhämtningsrullning efter Billingeracet var det igår dags för den 4:e deltävlingen i DustCup. Denna gången var det på en mycket märklig bana som man se på bilderna nedan. Någon har slängt ut 2 st kullar mitt i Köpenhamn, den ena kanske 15 meter hög och den andra säkert 40 meter i höjdskillnad. Dom skulle man forcera upp och ner ett antal gånger + ett antal kilometer grusväg + någon enstaka meter singletrack, sammanlagt drygt 11 km per varv. När jag, Stefan och Robban kom dit var vi väl inte så himla sugna på att rejsa med tanke på att vi inte var 100% återhämtade efter Billingen och sen gjorde ju inte banans sträckning oss mer sugna. Blåsten gjorde dessutom att det var lite kallt att vänta på starten.

Men väl igång så blir det som vanligt, tävlingsinstinkten tar överhand och det blir genast kul. Mina ben kändes väl inte helt OK till en början, men en bit in på första varvet strax efter jag lyckades täppa luckan till Stefans grupp började dom lossna. Jag kunde sitta med enkelt och tog inte fler förningar på grusvägarna än jag var tvungen till. I backarna, speciellt den stora, kunde jag plocka placeringar och blev av med folk innan det var dags att ge sig ut på grusvägen igen. Tyvärr så släppte Stefan i uppförsbacken på 3:e varvet och kunde inte hänga på den grupp om ca 7 pers som jag fanns med i. Jag hade i det läget kallt räknat med att det bara skulle bli 3 varv eftersom man kör 80 min + varvet färdigt, men den kalkylen höll inte, utan med knappt 3 minuter tillgodo när vi passerade mållinjen blev det ytterligare ett varv. Dock kände jag mig trots allt fortfarande pigg och kunde plocka 4 i vår grupp i uppförsbacken och nästan gå ifatt tätduon i vår grupp ut på grusvägen, men bara nästan, det fattades 50-100 meter. Han som låg främst var väldigt stark och jag kom aldrig ifatt utan kunde bara hålla avståndet. Till sist kom jag ändå ifatt kille nummer 2 som hade fått släppa och kunde klippa honom i sista korta backen innan mål, vilket resulterade i en sammanlagd 19:e plats. Det får jag vara nöjd med och det är också mitt bästa resultat hittills i DustCup. Tyvärr så räckte det inte ända fram till pallen i H40, utan jag fick nöja mig med en 4:e plats, slagen av 3:an med drygt 30 sekunder. Killen som jag inte riktigt kom ifatt ut på sista varvets grusväg var precis före 3:an i H40 i mål och hade jag varit lite snabbare ut på grusvägen och fått häng på honom där så kanske...

Robban hade riktig otur när hans nästan nya pedal gick sönder precis i starten och så var hans dag förstörd. Stefan kom ju aldrig ifatt vår grupp på 3:e varvet och orkade sen mentalt inte köra sista varvet när inte kroppen svarade som den skulle och då var det roliga slut även för honom.

Nu är det träning inför Lida Loop om ca 10 dagar som gäller och det blir ungefär samma upplägg som de sista 10 dagarna innan Billingen, dvs en blandning av intervaller (30 sek på testcykel och 10-20 min ute i skogen), distans och återhämtningspass. Förhoppningsvis kan formen hålla i sig och t o m utvecklas lite till fram till Lida Loop, vi får se.

Här kommer lite bilder som jag hämtat från DustCups hemsida. Vissa av bilderna är på mig och vilka dom är får ni lista ut själva.




onsdag, maj 27, 2009

Racerapport Billingeracet: Nästan överst!

Vi var ett bra gäng som tillsammans åkte upp med klubbussen på lördagen: StefanX2, Christian, Lars, Ola, Gustav, Oskar, Robban och jag. Det var gott om plats i bussen trots att vi var 9 pers och heller inga problem att få plats med 9 cyklar. Väl uppe i Skövde så stuvade vi in oss i de två små stugor vi fått tag på i år, bytte snabbt om och rullade ut på en liten runda på en knapp timme i soligt och varmt väder. Vi hann med de första kilometrarna efter starten samt även hela backen upp mot strupen för att känna på vad som väntade dagen efter. Sen bar det av ner till Skövde centrum för en riktig kalasmåltid på en USA-inspirerad restaurang. Strax efter vi var tillbaka öppnade sig himlen och ett riktigt skyfall drog över. Som tur var så var detta också den enda nederbörd vi såg på hela helgen.

Efter en natt med hyfsad sömn och lite drickablandande på morgonen var det sen dags att rulla ner mot starten för lite uppvärmning. Benen kändes ganska fina det var precis lagom varmt för långlopp med en temperatur på strax över 15 grader. Jag valde ändå ett tunt underställ under cykeltröjan eftersom jag i alla lägen hellre är för varm än för kall.

Jag kom iväg hyfsat i starten och fick snabbt en bra rytm i det förhållandevis långsamma tempot. I asfaltbacken upp kunde jag plocka en hel del folk utan att känna någon syra i benen alls och väl uppe på toppen låg jag bland dom två första i H40. Sen följde lite singletrack som var stökig med mycket folk på sina ställen innan vi kom ut på den långa grusvägen. Här gällde det att hitta ett bra gäng och inte tappa en den grupp man ville ligga i. Jag fick täta luckor vid ett par tillfällen men det var inget som kostade så mycket. Till sist var vi en riktigt stor klunga om ca 15 man med alla i H40-toppen: Rolf, Janne, Dick och jag. Christian var också med och var relativt aktiv. I och med att klungan var så stor så blev tempot också lusigt vid några tillfällen och i slutet innan vi gick in på singletracken igen gjorde Rolf ett tokryck och ökade tempot ordentligt. Jag kom lite långt bak i klungan och fick köa en del inne i skogen. Efter ca 15 km och speciellt strax innan depån vid 25 km kommer det rejält tekniska utförskörningar i skogen och där hade jag som vanligt svårt att hålla tempo och fick sen kämpa mig ifatt. Den andra utförskörningen splittrar dessutom klungan ordentligt och bl a Christian går ifrån. Jag har dock koll på Rolf som ligger först i H40 och försöker ta det lugnt. På asfalten därefter får Rolf en lucka och går ifrån och jag får ligga ensam en lång stund. Strax efter in mot varvningen kommer Dicks gäng ifatt och vid bytet av flaskor inne vid målområdet får dom en liten lucka som jag kan täppa snabbt (att vi till skillnad från i princip alla konkurrenter inte har langning kostar en del tid över loppet...). Ca 10 min efter varvningen händer det som brukar hända nuförtiden – jag vurpar! I en snäv och långsam vänsterknyck i skogen över en sten tar jag fel vägval och har inte så mycket att göra än att minimera fallet. Det går trots allt bra men tyvärr ramlar bägge flaskorna ur i volten som cykeln gör och jag tappar ca 20 sekunder som skulle visa sig mycket svåra att ta igen. Jag bestämmer mig för att inte gasa för mycket utan köra mitt eget tempo och därför tar det en halvtimme innan jag är ifatt igen.

Väl ifatt tar jag det lugnt en stund för att hämta krafter och lyckas sen gå ifrån Dick i en backe vid ca 70 km när Annika Langvad, damsegrarinnan som legat i samma grupp sedan varvningen, rycker. När det är 5 km kvar får jag syn på Rolf som kör ensam i ganska makligt tempo och jag berättar för Annika att (som också kör en T-Bikes Team) att han leder H40 och jag ligger tvåa. Hon frågar om vi ska ta honom och när jag säger ”Ja tack” så klickar hon i ett par växlar till och ställer sig upp och gasar. Vi är ifatt när det är ca 2 km kvar och går om direkt. Jag hoppas att Rolf ska vara sliten och inte kunna hänga på i den sista backen. Han ligger bakom mig tills det börjar branta ordentligt men går sedan om och drar på ordentligt. Jag känner att jag har krafter kvar men kan inte alls följa i hans tempo. Trots att jag kör om två stycken i backen upp ökar han hela tiden avståndet som till sist blir 30 sekunder i mål. 2:a platsen är dock med marginal bärgad och jag är riktigt nöjd med insatsen som är min klart bästa någonsin. Jag har 2.30 min till Dick som kom 3:a, 3 min till Peter Karlsson som kör starkt på slutet och slutar 4:a och jag har 3.30 min till Janne som kom 5:a.

Även Christian kom 2:a i sin klass H30, ca 2 min framför mig, och gör precis som jag ett kanonlopp idag. Tyvärr gick det sämre för Stefan L som inte hade bra ben idag och slutar på en 10:e plats, drygt 11 minuter bakom mig. Även Lars och Stefan M hade ingen bra dag och kunde inte göra sig själva rättvisa. Ola fick bryta p g a magkramp som orsakades av magsjuka tidigare i veckan. Gustav presterade bra med en fin 2:a plats i P13-14. Robban, Oskar och Jerry verkade vara hyfsat nöjda med sin dag, förutom att Robban inte kommer överens med sin T-Bikes hardtail och kan hålla tempo i en så pass tekniskt krävande bana som Billingeracet är.

Ikväll är det återigen DustCup och då får vi se om återhämtningen har funkat.

Nedan kommer lite bilder från loppet som jag hämtat från Billingeracets hemsida.


In på singletracken efter startbacken


Strax innan bergspriset.


In för varvning på målområdet.


Någonstans på banan.


På väg in i strupen. Här ligger Rolf bakom.


Några minuter senare har han gått om och har en stor lucka.


Brantaste delen i strupen.


Är det så tråkigt att stå på pallen att man måste se så sur ut..?

lördag, maj 23, 2009

På väg till Skövde


Klubbussen är fullastad med ett gäng T-Bikes och om ett par timmar är vi framme.

torsdag, maj 14, 2009

Racerapport DustCup avd 3: Kul bana men sega ben

Efter hårdkörningen i veckan som gick med bl a 2 hårda intervallpass och 2 distanspass på 4 dagar var det inte så mycket sprätt i benen under gårdagens DustCup i Tisvilde på norra Själland. Inramningen av loppet var dock perfekt med fint väder och en riktigt kuperad och rolig bana där det hela tiden hände något. Stefan, jag och Robban hade fått sällskap av Patrik och Tim och det var deras första DustCup-upplevelse.

Jag kom som vanligt iväg lite dåligt i starten runt 30:e man men orkade ändå inte hålla så mycket högre fart och brydde mig därför inte eller om att avancera. Stefan hade förvunnit redan från start och Patrik gick om mig ganska tidigt. Jag tänkte att om jag kunde hålla Patriks tempo så kunde det inte vara så uselt tempo även om benen kändes sega och pulsen inte gick upp över 90% hur mycket jag än försökte. Dessutom brottades jag lite med banan som jag inte kom helt överens med och tappade hela tiden luckor till dom framförvarande i de tekniska partierna så de första 2 varven var faktiskt inte så roliga. Men i takt med att benen vaknade mer och mer kändes det lättare och efter hand blev jag även mer kompis med banan och kunde hålla jämna steg och t o m passera ett par stycken. Jag kom även ifatt Patrik och tillsammans körde vi de sista 1,5 varven där vi bytte plats några gånger. Det var riktigt inspirerande och för första gången kom pulsen upp över 90%. På sista varvet lyckades jag få en liten lucka bland alla varvningar som jag sen kunde hålla in i mål.

Facit blev en sammanlagd 33:e plats vilket ska jämföras med 28:e resp 31:e i de två första loppen, men då ska man tänka på att jag i de loppen förlorade mycket tid på mina vurpor och punkan, så detta var det klart sämsta loppet av dom tre. Dessutom kom jag bara 8:a i H40 vilket också är mitt sämsta resultat hittills. Dock ska jag inte vara i form nu utan det är först om 10 dagar som benen ska vara pigga. Sen kan jag ta med mig den positiva känslan av att det kändes bättre och bättre ju längre tävlingen led och jag var heller inte speciellt trött i slutet vilket borgar gott inför långloppen. En sak som visar att det saknas en del i benen är pulsen, som igår snittade på 89%. Det kan man jämföra med dom 95% som jag hade i snittpuls första loppet den 1:e april. I och för sig hade jag då dels inte kört distans på 10 dagar och dels varit iväg och åkt skidor helgen innan, så det hade varit mycket vila kombinerat med intervaller inför den tävlingen och sånt gör skillnad.

Hur gick det då för övriga? Jo, Stefan gjorde ett kalaslopp och blev 4:a i H40 och 22:a sammanlagt, drygt 2 minuter före mig. Hade han inte fått smygpunka på sitt nystansade bakdäck hade han säkert kommit ytterligare 4-5 placeringar bättre och då hade det inte varit långt upp till Mads/Keld/Cohen som hittills har varit överlägsna i H40. Patrik kom in bara någon sekund efter mig och Robban, som också kände av helgens tunga pas, kom in 3.40 efter mig. För Tim gick det tyvärr inget vidare. Dels tappade han mycket i början p g a den korta uppvärmningen som han fick, sen hade han problem med storklingan och till sist smällde han i pedalen och fick problem med vevpartiet.

Tiden fram till Billingeracet spenderar jag enligt träningsupplägget som Magnus tagit fram till Stefan och som jag även kör efter. Så här ser det ut:
Tors 14: Lugn återhämtningslöpning 45 min
Fre 15: 1 h rulla benen
Lör 16: 5x30sek MAX på testcykel (5-10 min vila mellan)
Sön 17: 4 h distans, inte för hårt
Mån 18: Vila/bålstyrka
Tis 19: 1 h rulla benen
Ons 20: 5x30 sek MAX på testcykel (5-10 min vila mellan)
Tors 21: Totalt ca 30 min i tävlingsfart på mtb (typ 3x10 min, träningstävling på 30 min, jaktstart eller liknande)
Fre 22: Vila
Lör 23: 1 h med lite spurter mm för att mjuka upp benen
Sön 24: Billingeracet

tisdag, maj 05, 2009

När statistik är kul

I veckan som gick tränade jag på bra. 2 distanspass och 3 intervallpass var en fin fortsättning på en bra träningsperiod. Och resultatet på intervallpassen visar att det går mycket fortare i år än i fjol!

Efter helgens dubbeltävling stack jag, Christian och Ola ut på Sjöborundan på måndag kväll för att riktigt trötta ut benen. Trots inte helt friska ben, några stopp och lite väntan så snurrade vi runt dom drygt 9 milen på 3.43, årets klart bästa tid. Vädret var kanon och det var korta kläder överallt som gällde.

På onsdagen var det premiär för säsongen för hatintervallen nummer 1, nämligen 45/15. Jag, Stefan och Christian plågade oss runt 10 st och det kändes som mina lungor skulle dö efter 4:e intervallen trots en mycket måttlig puls. Sen blev det betydligt roligare med 2 st 10-min tröskelintervaller på banan i Bokskogen. Stefan tog täten och jag kunde hänga på några meter bakom utan att dra på mig för mycket syra. Tiderna slutade på 9.30 resp 9.35, vilket är en dryg halvminut bättre än den bästa tiden från ifjol visade sig när jag efteråt kollade tiderna från datorn. Det kändes minst sagt helt OK och ett ordentligt formbesked eftersom jag trots allt är lite sliten nu.

På fredagen rullade jag ut Monarken i trädgården och satt och avverkade 6 st 30 sek maxintervaller. Det var en blandning av mycket njuta i solen och mycket plåga när syran sprutar ut i benen 15-20 sek in i intervallen. Dom sista 10 sekunderna är riktigt obehagliga och efter 6 st var benen helt mosiga och det var ingen mening att köra den 7:e intervallen. Magnus hade rekommenderat 5 st intervaller men det kändes lite futtigt så därför tänkte jag att 7 st ska väl en riktig man kunna klara av. Men kör man dom rätt och tar ut sig riktigt ska det nog räcka med 5-6 st eftersom dom är så pass intensiva.

På lördagen var det egentligen meningen att Stefan skulle tävla i Kristianstad men p g a en sjuk dotter så funkade det inte och vi beslutade oss för att köra intervaller i Bokskogen igen. Christian hängde på och väl på plats bestämde vi oss för att köra 3 st 10-min trösklar och hoppa över den förhatliga 45/15. I och med att jag kört mycket syra dagen innan tyckte jag att vi kunde klara oss utan 45/15 och dessutom är tröskelintervallerna bra mycket roligare och ger även bra teknikträning för mig. Återigen tog Stefan täten och denna gången putsades tiderna ännu mer: 9.10, 9.12 och 9.17 blev det för mig. På sista intervallen fick Stefan släppa lite i slutet när hans velodromcykelben drog på sig för mycket syra och istället så var det Christian som flåsade mig i nacken. Det är riktigt kul när vi är så pass jämna och kan sporra varandra till att öka farten och pressa tiderna. Nästan 10% bättre tid än i fjol, även om det är en kort intervall, borde betyda en del när det snart är dags för det första långloppet.

Veckan avslutades med ytterligare en Sjöborunda, nu med Oskar, Ola och Christian. Det var väl inte det snabbaste vi kört och benen var ganska sega hela rundan. Idag var det Oskar som var snabbast uppför backarna och han blir bara snabbare och snabbare.

Denna veckan blir det lite toppningsträning inför Billingeracet. Återhämtningslöpning igår, intervaller idag, torsdag och fredag, avslutas med distans både lördag och söndag för att trötta ut kroppen ordentligt ett par veckor innan tävlingen. Sen blir det lite mer vila på programmet dom sista 14 dagarna för att kroppen ska kunna återhämta sig fullt ut.

måndag, april 27, 2009

Racerapport Kattegattstouren: Hyfsade ben - dålig teknik

I helgen körde jag min första tävling i Sverige för året. Jag, Oskar och Jeff från klubben åkte upp på lördagförmiddagen i god tid innan starten kl 13.45. CK Vano och Varberg med Roberto Vacchi som speaker välkomnade oss med strålande sol, ca 18 grader och en riktigt rolig, snabb och teknisk bana. Jag har aldrig kört en bana som är i närheten så tekniskt krävande och den kan inte jämföras med dom som körs på långloppen eller i DustCup, utan här pratar vi om massor av stenar, rötter, snabba backar och start-stopp hela tiden. Det är singletrack hela tiden men det går att köra om på en del ställen. Jag hade valt att starta i H30 för att få 22,4 km åkning istället för de 12,8 km som H40 erbjöd.

På lördagen gick banan på "fel håll" med mer sega uppförsbackar och mindre snabba utförskörningar och detta passade mig med usel teknik i jämförelse med benen jag har bra. Elit och Senior startade en minut före oss och sen kom vi med juniorerna i ledet framför. Starten gick OK och jag kom iväg runt en 3-4 plats i H30 med ett myller av juniorer runt mig. På första varvet blev jag först passerad av Benny Andersson och sen passerade jag både Jeff och Nico (också från klubben) och låg då 2:a trodde jag. På varv 2 av 7 kom jag ifatt Per Kumlin som jag trodde körde i Elit p g a sitt startnummer och vi tampades sedan hela loppet igenom. Han var klart snabbare än jag på alla tekniska partier och jag körde om honom i dom sega uppförsbackarna. Så höll vi på ända in i mål i loppet som varade en dryg timme. På sista varvet körde jag om honom ganska tidigt och hade säkert mer än 5 sekunder som mest. Inför sista långa uppförsbacken hade han kommit ikapp och jag drog på som jag gjort tidigare varv. Dock fick jag inte den luckan som jag brukade få utan han var på hjul och gick om precis innan sista nerförsbacken som ledde in i mål. 2 sekunder efter var jag med Benny ca 2 min före. Nu gjorde inte detta så mycket eftersom det var den sammanlagda tiden efter bägge etapperna som räknades, så en 3:e plats var facit efter första dagen.

Sen var det dags att vara åskådare och titta på H40. Peter Karlsson och Rolf var storfavoriter och mycket riktigt var det dom som satte prägel på loppet med ett mycket högt tempo. Ola Nilsson körde också men fick bryta efter 2 varv p g a att andningen inte funkade alls. Det var flera som klagade över detta och det var nog väldigt mycket pollen i luften denna helgen. Som tur är känner jag inte alls av detta utan kan köra på som vanligt. När H40 hade gått i mål med Peter som segrare åkte hela familjen Nilsson-Höög hem till Olas föräldrar i Falkenberg där vi bjöds på en trevlig kväll med mat och husrum.

På söndagen åkte vi väg tidigt för att kunna träna på banan som nu gick åt det normala "rätta" hållet. Detta hållet inbjuder både till ett bättre flyt runt genom alla tekniska partier och därmed en högre snitthastighet (eliten hade över 29 km/h i snitt!). Men jag insåg samtidigt att banan passade mig betydligt sämre genom den högre hastigheten och den tekniska utförskörningen och dessutom var banan kortad till 6 varv istället för 7. Jag har helt enkelt för dålig teknik och detta tillsammans med att jag redan vurpat 3 gånger i år gör att jag fegar för mycket utför. Min tekniska förmåga hade säkert räckt till betydligt högre hastighet men jag har alldeles för stora säkerhetsmarginaler.

Taktiken på söndagen var att försöka bevaka Per Kumlin och sen hoppas att han kroknade på slutet. Starten gick fint även på söndagen och jag känner att det finns bra explosivitet i benen, något jag har förbättrat till i år. Trots en missad pedalisättning precis i startögonblicket kom jag iväg som 3:a, precis på hjul på Benny och Per. Första varvet gick i maklig takt och det var inga större problem att hålla positionen initialt. Dock så var det svårare att köra om när banan går åt detta hållet och jag kom inte om så lätt som jag borde. Dessutom fegade jag på dom mest steniga partierna och tappade mycket tid där vilket innebar att både Benny och Per seglade iväg. På varv 2 insåg jag att bara ett tekniskt fel som skulle hindra Per från att slå mig idag och därefter handlade det mer om att bevaka min 3:e plats så att inte Nico (som låg 40 sek efter sammanlagt) skulle kunna komma ifatt. De två sista varven ser jag dock honom komma allt närmare i de tekniska partierna och får se till att gasa vad jag kan i de mer lättåkta partierna för att inte bli ifattåkt. Det går precis och jag kommer i mål på en 3:e plats 4 sek före Nico, 3 min efter Benny och 30 sek efter Per. Det också en sammanlagd 3:e plats i totalen.

Söndagens lopp kändes sämre än lördagens och jag tyckte varken att jag fick ett vettigt flyt eller att jag kunde ta ut mig ordentligt. Jag hade också klart lägre puls på söndagen eftersom det var mer vila och tekniskt finlir.

Efter vårt lopp var det dags för H40. Ola var betydligt piggare än dagen innan men punkterade olyckligt på sista varvet nr han hade häng på klubbkompisen Tomas Persson. Ingen bra helg för Ola tyvärr! Punkterade gjorde även Peter Karlsson som därmed lämnade över segern till Rolf som ohotad kunde köra hem söndagens lopp.

Sammanfattningsvis en rolig helg med väldigt fina banor som ger riktigt bra träning. Benen och uthålligheten är det inget fel på men tekniken måste bli bättre om jag ska kunna prestera bättre än jag gjorde på denna typ av banor. Nu räcker ju tekniken hyfsat till när det gäller långloppen och även DustCup så det är inget akut problem, men när banorna är så roliga som på denna typ av XC-lopp så vill jag kunna prestera bättre än jag gör.

Tiden framöver innebär mycket träning och en fas som nu övergår i ännu mer intensitet och högre mjölksyranivåer. Nästa tävling är DustCup avd 3 den 13/5 innan långloppscupen börjar den 24/5 i Skövde. Då börjar allvaret...

torsdag, april 23, 2009

Racerapport DustCup avd 2: Nu får jag sluta att vurpa!!!

En ny vurpa som framförallt kostade massor av viktig tid p g a kedjetrassel sabbade alla möjligheter till en bra placering igår.

Som vanligt var det hetsigt efter starten som gick flera minuter tidigare än man aviserat. Det resulterade i kalabalik och jag var heller inte beredd när starten gick utan stod sidan om och höll på med de sista förberedelserna. Dock kom jag iväg hyfsat efter omständigheterna kring 25-30:e plats men kunde inte köra för fullt p g a trängseln.

Strategin var att ta rygg på teamkollegan Thomas Aaboe men det lyckades inte eftersom han kom iväg betydligt bättre. Jag lyckades dock avancera hela tiden under det första varvet och början på andra varvet och såg då Thomas i gruppen framför när olyckan var framme: Helt plötsligt får jag ett slag på framhjulet i en lätt utförslöpa - det kändes som en gren som slog in mellan ekrarna i framhjulet – varvid framhjulet viker sig och jag flyger över styret. Som tur är var det relativt mjukt och jag tumlar runt ganska odramatiskt. Väl uppe igen hade kedjan helt hoppat av och det tog många dyrbara sekunder innan den var på plats igen och jag kunde fortsätta (pulsklockan visar att jag stod stilla en dryg minut) och massor av cyklister passerar förbi. Analyserar jag resultatlistan och splitplaceringarna tappade jag över 35 placeringar och gör man det i början av loppet så kostar det massor av tid.

Nu var det bara att kämpa sig om, men just omkörningarna var ett problem igår i och med att så stor del av banan (som var kanon i övrigt) var på smal singletrack. Så här såg placeringsutvecklingen ut under loppet:
- Efter varv 1: Position 22
- Varv 2 vid vurpan: Position ca 17-18 efter 4-5 omkörningar
- Efter varv 2: Position 49 (och då hade jag ändå kört om minst 5 st efter vurpan)
- Efter varv 3: Position 38
- Efter varv 4/målgång: Position 31

Jag räknar kallt med att jag skulle hållit min placering vid vurpan om inte olyckan varit framme eftersom allt kändes riktigt bra igår. Då hade jag hamnat på en relativt säker 4:e plats i H40 och kanske t o m haft chans att gå ikapp och förbi Thomas som slutade 3:a. Istället hamnade jag på en 7:e plats i H40 efter att på mållinjen (vi fick samma tid) ha blivit omkörd av en H40-cyklist jag passerat tidigare. Dock kom han nog ifatt på den sista singletracken då det var kö med många varvningar och orutinerad som jag var kollade jag inte bakåt på upploppet utan han satt på mitt hjul och kunde spurta om innan mål. Snöpligt!

Ska jag summera tävlingen finns det både positivt och negativt att lista:
+ Jag har ändå hyfsad fart i benen i början och behöver inte dra på mg för mycket syra för att hålla farten.
+ Uthålligheten finns definitivt där. Jag hade gott om krafter kvar i slutet och kunde fortsatt i samma tempo ett bra tag till.
+ Jag har klarat mig bra i alla vurpor och kunnat fortsätta.
+ Cykeln funkade perfekt och var riktigt skön att köra i den bitvis stökiga terrängen.
– Jag måste hålla mig på hjulen om jag ska kunna placera mig bra!
– Alla omkörningar: Jag måste bli bättre på att snabbt köra om varvade cyklister. Igår var det varvningar redan tidigt på varv 2 och det kostar tid och gör att man inte kan hålla ett jämnt tempo. Dom snabbaste tappar nästan inget p g a varvningar medan jag tappade mer än 1 minut på varv 3 då många av de långsammare cyklisterna skulle varvas.
– Jag får inte vara så orutinerad att jag tappar placeringar på upploppet utan måste ha bättre koll bakåt.

Nu är jag riktigt revanschsugen inför helgens tävlingar i Varberg och nu får det vara slut på alla dumma misstag!

måndag, april 20, 2009

En 17-timmarsvecka med bra kvalitet och en ny krasch

Så var förra veckans träningsvecka slut. Fem intervallpass, ett lätt löppass och ett distanspass som avslutning gav sammanlagt 17 timmar vilket troligtvis gör veckan till min mest träningsintensiva någonsin. Formen känns definitivt vara på rätt väg i och med att benen är pigga trots hårda intervaller och jag kände ett tag under veckan att jag kanske inte tog i tillräckligt på träningarna eftersom jag inte var mer sliten. Under distanspasset igår med Christian, Oskar och Jerry så sa benen dock ifrån och det var inte mycket power i dom efter första timmen. Tack vare ett lagom tempo hela rundan så blev det aldrig någon kris utan det kändes bra och jag kunde ta ut det sista ur benen inför dagens vilodag.

I lördags råkade jag dessutom för årets andra vurpa under en 20/40-intervall på träningshojen. Ett slitet drivpaket gjorde att kedjan hoppade av storklingan fram under ett stående igångdrag och jag slog först i knät i styret innan jag föll av cykeln och slog i knä, axel och armbåge. Som tur var var underlaget grus och farten ganska låg så det gick ändå bra och jag kunde köra färdigt mina intervaller med bara lite ont i axeln och skrubbsår. Framåt kvällen gjorde dock axeln mer ont men inte värre än att jag kunde cykla långpasset igår. Nu är storklingan, kassetten och kedjan bytt på träningscykeln så nu ska jag slippa detta problemet.

Denna veckan är en rikigt tävlingsvecka med både DustCup på onsdag kväll och en dubbeltävling i Varberg på helgen när jag ska köra Kattegattstouren. Jag väljer att ställa upp i H30 i och med att jag då får köra full distans på 22,4 km tillsammans med Elit och Junior. H40 kör bara 12,8 km och det är för lite, dels för att få den riktiga träningen och dels för att det ska vara lönt att åka ända till Varberg. I och med att Kattegattstouren ingår i SydMTB så får jag ställa upp i H30 även i fortsättningen om jag ska kunna utnyttja poängen från denna tävlingen. Förutom tävlingarna blir det bara 2-3 återhämtnings-/väckningspass för att jag inte ska vara för sliten på tävlingarna.

Det ska bli en riktigt kul och spännande vecka!

tisdag, april 14, 2009

Nya cykeln invigd


Så har då äntligen den nya teamcykeln kommit och både monterats ihop och hunnit invigas på ett distanspass. Kortfattat så känns den riktigt bra, måtten är perfekta, den är både styv och rapp och allt har funkat klockrent.

Förutom den uppenbara skillnaden att ramen är helt ny så är den enda egentliga förändringen gentemot cykeln i fjol att jag i år kör med 2 klingor istället för 3. Med en 42/30-utväxling så ska de flesta förhållanden klaras av och med det nya vevpartiet får jag en bättre kedjelinje, kan använda hela kassetten tillsammans med storklingan, får lägre vikt (drygt 600 g för komplett vevparti är inte illa! + använder SRAM Red framväxel) samt slipper ev strul med nedväxling till lillklingan som jag haft vid några tillfällen tidigare. Premiärturen visade att det var bara i medvinden på asfalten som 42-11-utväxlingen inte riktigt räckte till.

Annars är det inte mycket spännande att nämna om träningen sedan DustCup: 3-4 pass intervaller tillsammans med 1 pass distans och 1 pass återhämtning har varit modellen och så blir det även denna veckan. Just denna veckan ska bli riktigt intensiv på träningsfronten med 5 intervallpass och ett distanspass eftersom nästa vecka innehåller 3 tävlingsdagar i och med DustCup avd 2 på onsdagen och sen Kattegattstouren lör+sön. Då blir det mest återhämtningspass eller väckningspass där emellan.