Racerapport Kattegattstouren: Hyfsade ben - dålig teknik

I helgen körde jag min första tävling i Sverige för året. Jag, Oskar och Jeff från klubben åkte upp på lördagförmiddagen i god tid innan starten kl 13.45. CK Vano och Varberg med Roberto Vacchi som speaker välkomnade oss med strålande sol, ca 18 grader och en riktigt rolig, snabb och teknisk bana. Jag har aldrig kört en bana som är i närheten så tekniskt krävande och den kan inte jämföras med dom som körs på långloppen eller i DustCup, utan här pratar vi om massor av stenar, rötter, snabba backar och start-stopp hela tiden. Det är singletrack hela tiden men det går att köra om på en del ställen. Jag hade valt att starta i H30 för att få 22,4 km åkning istället för de 12,8 km som H40 erbjöd.

På lördagen gick banan på "fel håll" med mer sega uppförsbackar och mindre snabba utförskörningar och detta passade mig med usel teknik i jämförelse med benen jag har bra. Elit och Senior startade en minut före oss och sen kom vi med juniorerna i ledet framför. Starten gick OK och jag kom iväg runt en 3-4 plats i H30 med ett myller av juniorer runt mig. På första varvet blev jag först passerad av Benny Andersson och sen passerade jag både Jeff och Nico (också från klubben) och låg då 2:a trodde jag. På varv 2 av 7 kom jag ifatt Per Kumlin som jag trodde körde i Elit p g a sitt startnummer och vi tampades sedan hela loppet igenom. Han var klart snabbare än jag på alla tekniska partier och jag körde om honom i dom sega uppförsbackarna. Så höll vi på ända in i mål i loppet som varade en dryg timme. På sista varvet körde jag om honom ganska tidigt och hade säkert mer än 5 sekunder som mest. Inför sista långa uppförsbacken hade han kommit ikapp och jag drog på som jag gjort tidigare varv. Dock fick jag inte den luckan som jag brukade få utan han var på hjul och gick om precis innan sista nerförsbacken som ledde in i mål. 2 sekunder efter var jag med Benny ca 2 min före. Nu gjorde inte detta så mycket eftersom det var den sammanlagda tiden efter bägge etapperna som räknades, så en 3:e plats var facit efter första dagen.

Sen var det dags att vara åskådare och titta på H40. Peter Karlsson och Rolf var storfavoriter och mycket riktigt var det dom som satte prägel på loppet med ett mycket högt tempo. Ola Nilsson körde också men fick bryta efter 2 varv p g a att andningen inte funkade alls. Det var flera som klagade över detta och det var nog väldigt mycket pollen i luften denna helgen. Som tur är känner jag inte alls av detta utan kan köra på som vanligt. När H40 hade gått i mål med Peter som segrare åkte hela familjen Nilsson-Höög hem till Olas föräldrar i Falkenberg där vi bjöds på en trevlig kväll med mat och husrum.

På söndagen åkte vi väg tidigt för att kunna träna på banan som nu gick åt det normala "rätta" hållet. Detta hållet inbjuder både till ett bättre flyt runt genom alla tekniska partier och därmed en högre snitthastighet (eliten hade över 29 km/h i snitt!). Men jag insåg samtidigt att banan passade mig betydligt sämre genom den högre hastigheten och den tekniska utförskörningen och dessutom var banan kortad till 6 varv istället för 7. Jag har helt enkelt för dålig teknik och detta tillsammans med att jag redan vurpat 3 gånger i år gör att jag fegar för mycket utför. Min tekniska förmåga hade säkert räckt till betydligt högre hastighet men jag har alldeles för stora säkerhetsmarginaler.

Taktiken på söndagen var att försöka bevaka Per Kumlin och sen hoppas att han kroknade på slutet. Starten gick fint även på söndagen och jag känner att det finns bra explosivitet i benen, något jag har förbättrat till i år. Trots en missad pedalisättning precis i startögonblicket kom jag iväg som 3:a, precis på hjul på Benny och Per. Första varvet gick i maklig takt och det var inga större problem att hålla positionen initialt. Dock så var det svårare att köra om när banan går åt detta hållet och jag kom inte om så lätt som jag borde. Dessutom fegade jag på dom mest steniga partierna och tappade mycket tid där vilket innebar att både Benny och Per seglade iväg. På varv 2 insåg jag att bara ett tekniskt fel som skulle hindra Per från att slå mig idag och därefter handlade det mer om att bevaka min 3:e plats så att inte Nico (som låg 40 sek efter sammanlagt) skulle kunna komma ifatt. De två sista varven ser jag dock honom komma allt närmare i de tekniska partierna och får se till att gasa vad jag kan i de mer lättåkta partierna för att inte bli ifattåkt. Det går precis och jag kommer i mål på en 3:e plats 4 sek före Nico, 3 min efter Benny och 30 sek efter Per. Det också en sammanlagd 3:e plats i totalen.

Söndagens lopp kändes sämre än lördagens och jag tyckte varken att jag fick ett vettigt flyt eller att jag kunde ta ut mig ordentligt. Jag hade också klart lägre puls på söndagen eftersom det var mer vila och tekniskt finlir.

Efter vårt lopp var det dags för H40. Ola var betydligt piggare än dagen innan men punkterade olyckligt på sista varvet nr han hade häng på klubbkompisen Tomas Persson. Ingen bra helg för Ola tyvärr! Punkterade gjorde även Peter Karlsson som därmed lämnade över segern till Rolf som ohotad kunde köra hem söndagens lopp.

Sammanfattningsvis en rolig helg med väldigt fina banor som ger riktigt bra träning. Benen och uthålligheten är det inget fel på men tekniken måste bli bättre om jag ska kunna prestera bättre än jag gjorde på denna typ av banor. Nu räcker ju tekniken hyfsat till när det gäller långloppen och även DustCup så det är inget akut problem, men när banorna är så roliga som på denna typ av XC-lopp så vill jag kunna prestera bättre än jag gör.

Tiden framöver innebär mycket träning och en fas som nu övergår i ännu mer intensitet och högre mjölksyranivåer. Nästa tävling är DustCup avd 3 den 13/5 innan långloppscupen börjar den 24/5 i Skövde. Då börjar allvaret...

Racerapport DustCup avd 2: Nu får jag sluta att vurpa!!!

En ny vurpa som framförallt kostade massor av viktig tid p g a kedjetrassel sabbade alla möjligheter till en bra placering igår.

Som vanligt var det hetsigt efter starten som gick flera minuter tidigare än man aviserat. Det resulterade i kalabalik och jag var heller inte beredd när starten gick utan stod sidan om och höll på med de sista förberedelserna. Dock kom jag iväg hyfsat efter omständigheterna kring 25-30:e plats men kunde inte köra för fullt p g a trängseln.

Strategin var att ta rygg på teamkollegan Thomas Aaboe men det lyckades inte eftersom han kom iväg betydligt bättre. Jag lyckades dock avancera hela tiden under det första varvet och början på andra varvet och såg då Thomas i gruppen framför när olyckan var framme: Helt plötsligt får jag ett slag på framhjulet i en lätt utförslöpa - det kändes som en gren som slog in mellan ekrarna i framhjulet – varvid framhjulet viker sig och jag flyger över styret. Som tur är var det relativt mjukt och jag tumlar runt ganska odramatiskt. Väl uppe igen hade kedjan helt hoppat av och det tog många dyrbara sekunder innan den var på plats igen och jag kunde fortsätta (pulsklockan visar att jag stod stilla en dryg minut) och massor av cyklister passerar förbi. Analyserar jag resultatlistan och splitplaceringarna tappade jag över 35 placeringar och gör man det i början av loppet så kostar det massor av tid.

Nu var det bara att kämpa sig om, men just omkörningarna var ett problem igår i och med att så stor del av banan (som var kanon i övrigt) var på smal singletrack. Så här såg placeringsutvecklingen ut under loppet:
- Efter varv 1: Position 22
- Varv 2 vid vurpan: Position ca 17-18 efter 4-5 omkörningar
- Efter varv 2: Position 49 (och då hade jag ändå kört om minst 5 st efter vurpan)
- Efter varv 3: Position 38
- Efter varv 4/målgång: Position 31

Jag räknar kallt med att jag skulle hållit min placering vid vurpan om inte olyckan varit framme eftersom allt kändes riktigt bra igår. Då hade jag hamnat på en relativt säker 4:e plats i H40 och kanske t o m haft chans att gå ikapp och förbi Thomas som slutade 3:a. Istället hamnade jag på en 7:e plats i H40 efter att på mållinjen (vi fick samma tid) ha blivit omkörd av en H40-cyklist jag passerat tidigare. Dock kom han nog ifatt på den sista singletracken då det var kö med många varvningar och orutinerad som jag var kollade jag inte bakåt på upploppet utan han satt på mitt hjul och kunde spurta om innan mål. Snöpligt!

Ska jag summera tävlingen finns det både positivt och negativt att lista:
+ Jag har ändå hyfsad fart i benen i början och behöver inte dra på mg för mycket syra för att hålla farten.
+ Uthålligheten finns definitivt där. Jag hade gott om krafter kvar i slutet och kunde fortsatt i samma tempo ett bra tag till.
+ Jag har klarat mig bra i alla vurpor och kunnat fortsätta.
+ Cykeln funkade perfekt och var riktigt skön att köra i den bitvis stökiga terrängen.
– Jag måste hålla mig på hjulen om jag ska kunna placera mig bra!
– Alla omkörningar: Jag måste bli bättre på att snabbt köra om varvade cyklister. Igår var det varvningar redan tidigt på varv 2 och det kostar tid och gör att man inte kan hålla ett jämnt tempo. Dom snabbaste tappar nästan inget p g a varvningar medan jag tappade mer än 1 minut på varv 3 då många av de långsammare cyklisterna skulle varvas.
– Jag får inte vara så orutinerad att jag tappar placeringar på upploppet utan måste ha bättre koll bakåt.

Nu är jag riktigt revanschsugen inför helgens tävlingar i Varberg och nu får det vara slut på alla dumma misstag!

En 17-timmarsvecka med bra kvalitet och en ny krasch

Så var förra veckans träningsvecka slut. Fem intervallpass, ett lätt löppass och ett distanspass som avslutning gav sammanlagt 17 timmar vilket troligtvis gör veckan till min mest träningsintensiva någonsin. Formen känns definitivt vara på rätt väg i och med att benen är pigga trots hårda intervaller och jag kände ett tag under veckan att jag kanske inte tog i tillräckligt på träningarna eftersom jag inte var mer sliten. Under distanspasset igår med Christian, Oskar och Jerry så sa benen dock ifrån och det var inte mycket power i dom efter första timmen. Tack vare ett lagom tempo hela rundan så blev det aldrig någon kris utan det kändes bra och jag kunde ta ut det sista ur benen inför dagens vilodag.

I lördags råkade jag dessutom för årets andra vurpa under en 20/40-intervall på träningshojen. Ett slitet drivpaket gjorde att kedjan hoppade av storklingan fram under ett stående igångdrag och jag slog först i knät i styret innan jag föll av cykeln och slog i knä, axel och armbåge. Som tur var var underlaget grus och farten ganska låg så det gick ändå bra och jag kunde köra färdigt mina intervaller med bara lite ont i axeln och skrubbsår. Framåt kvällen gjorde dock axeln mer ont men inte värre än att jag kunde cykla långpasset igår. Nu är storklingan, kassetten och kedjan bytt på träningscykeln så nu ska jag slippa detta problemet.

Denna veckan är en rikigt tävlingsvecka med både DustCup på onsdag kväll och en dubbeltävling i Varberg på helgen när jag ska köra Kattegattstouren. Jag väljer att ställa upp i H30 i och med att jag då får köra full distans på 22,4 km tillsammans med Elit och Junior. H40 kör bara 12,8 km och det är för lite, dels för att få den riktiga träningen och dels för att det ska vara lönt att åka ända till Varberg. I och med att Kattegattstouren ingår i SydMTB så får jag ställa upp i H30 även i fortsättningen om jag ska kunna utnyttja poängen från denna tävlingen. Förutom tävlingarna blir det bara 2-3 återhämtnings-/väckningspass för att jag inte ska vara för sliten på tävlingarna.

Det ska bli en riktigt kul och spännande vecka!

Nya cykeln invigd

Så har då äntligen den nya teamcykeln kommit och både monterats ihop och hunnit invigas på ett distanspass. Kortfattat så känns den riktigt bra, måtten är perfekta, den är både styv och rapp och allt har funkat klockrent.

Förutom den uppenbara skillnaden att ramen är helt ny så är den enda egentliga förändringen gentemot cykeln i fjol att jag i år kör med 2 klingor istället för 3. Med en 42/30-utväxling så ska de flesta förhållanden klaras av och med det nya vevpartiet får jag en bättre kedjelinje, kan använda hela kassetten tillsammans med storklingan, får lägre vikt (drygt 600 g för komplett vevparti är inte illa! + använder SRAM Red framväxel) samt slipper ev strul med nedväxling till lillklingan som jag haft vid några tillfällen tidigare. Premiärturen visade att det var bara i medvinden på asfalten som 42-11-utväxlingen inte riktigt räckte till.

Annars är det inte mycket spännande att nämna om träningen sedan DustCup: 3-4 pass intervaller tillsammans med 1 pass distans och 1 pass återhämtning har varit modellen och så blir det även denna veckan. Just denna veckan ska bli riktigt intensiv på träningsfronten med 5 intervallpass och ett distanspass eftersom nästa vecka innehåller 3 tävlingsdagar i och med DustCup avd 2 på onsdagen och sen Kattegattstouren lör+sön. Då blir det mest återhämtningspass eller väckningspass där emellan.

Racerapport DustCup avd 1 i Helsingör: Våldsam krasch och hög puls

Tävlingspremiären igår på DustCup i Helsingör var händelserik. Det började bra med att jag och Stefan kunde få plats i första startboxen trots att vi inte hade resultat från ifjol och med över 500 deltagare på en 8 km slinga med övervägande singletrack vill det till att starta långt framme om man inte ska bli helt avhängd. På plats var förhållandena fantastiska med sol, svag vind, 11 grader och torra spår. Vi är i god tid och rekar banan en gång innan det är dags för start kl 18.00. Denna gången var tiden avkortad till +60 min (dvs när man varvar efter 60 min har man gått i mål) mot +80 min i vanliga fall, detta p g a mörkret.

Både Stefan och jag är lite för snälla när vi ställer oss långt bak i fållan för när starten går så gäller det att ligga på för det är max från start som gäller och väldigt trångt. Jag tappade som vanligt i starten och låg som mest ca 10 placeringar bakom Stefan men lyckades komma om en hel del folk i en liten bäckövergång där jag hoppade av i tumultet och sprang över och sen efter en uppförsbacke var jag ikapp Stefan och vi låg väl då runt 25:e plats skulle jag tro. Därefter hittar jag rytmen och det flyter på rätt bra. Första varvet är ju också garanterat fritt från varvningar vilket gör att man kan maxa överallt, vilket krävs om jag ska kunna hålla bra tempo.

Varv 2: Vid samma övergång där jag sprang första varvet cyklar jag nu över och precis efter övergången får killen framför stopp och jag tvingas gira tvärt. Tyvärr fastnar däcket i underlaget och eftersom jag kör med lågt däcktryck med min stela gaffel hör jag i samma ögonblick hur det "burpar" ut luft ur däcket. Mycket riktigt, efteråt är det inte många hekto kvar i däcket och det är precis jag kan ta mig framåt. Jag kör ett kvarts varv men hänger inte alls med i de snabba partierna och bestämmer mig därför för att stanna och pumpa. Som tur är har jag kolsyrepumpen med mig men det tar ändå en knapp minut att stanna, skruva av behållaren, vända patronen, skruva i behållaren igen och sen trycka i luften i däcket. Väl iväg sen är det bara full fart som gäller och för att om möjligt komma ifatt Stefans grupp igen innan mål.

När varvningarna sen börjar redan på andra varvet minskar tempot och ibland måste man lägga sig bakom en stund innan det överhuvudtaget går att köra om. Jag får sällskap med en HMTBK:are och tillsammans sätter vi upp ett bra tempo. I slutet av tredje varvet tittar jag på klockan och undrar om vi ska hinna varva innan det har gått 60 min och dom stänger varvningen, men med en ordentlig satsning i slutet går det precis med bara 10 sekunder tillgodo och vi kan ge oss ut på fjärde och sista varvet. Efter knappt halva varvet får jag syn på Stefans grupp och vi kommer snabbt ifatt då dom inte verkar köra så fort. Väl ifatt ökas tempot och vi är nu ett gäng på 5 -6 när Jacob L från T-Bikes drar ifrån.

Jag ligger sist i gruppen men känner mig ändå fräsch och lyckas komma om killen framför inför sista loopen och har där hjul på Stefan. En bit in i signletracken efter en skarp vänster slår jag i pedalen i marken hårt och får en duktig luftfärd innan jag landar först med höft och rygg för att sen dunka huvudet i marken. Stefan som vände sig om sa att det såg ut som en riktig high-sider med cykeln 90 grader uppe i luften. När jag sen landar så öppnas kolsyrepumpen som ligger i ryggfickan och det fräser ut luft och rök. Hela situationen såg tydligen ganska makaber ut... Som tur är räddar hjälmen mig och det är bara att kliva upp på cykeln igen. Tyvärr hade kedjan ramlat av och klämt sig vid framväxeln så det tog ett litet tag innan jag var iväg igen.

50 sekunder förlorade jag men som tur är bara en placering (samt möjligheten att klippa Stefan och/eller HMTBK:aren framför) men jag är väldigt tacksam att det inte gick värre och att jag är helt oskadd. Jag slutade på en plats strax efter 20-strecket (det var strul med tidtagningen) och en 6:e plats i H40 efter tunga namn. Förutom incidenterna och den tiden jag förlorade där är jag nöjd med insatsen och med 95% i snittpuls under loppet och bara 2 slag från maxpuls som högsta notering fick jag ett rejält syreupptagningspass. Antingen har jag satt min maxpuls lågt, eller har jag för dålig syreupptagning som tvingar mitt hjärta att jobba som tusan eller så tog jag helt enkelt i ordentligt...! Kroppen mår i alla fall bra och formen är på rätt väg.

Slutligen en bild på hjälmen som gjorde sitt jobb och numera kan pensioneras. En likadan fast hel till vänster och den kraschade till höger som dels saknade en stor bit och dels hade genomgående sprickor på 4-5 ställen.