Även om det bara vilas nu så tänkte jag ändå uppdatera med vad mitt 6:e läkarbesök i ordningen kom fram till.
Nu fick jag äntligen träffa en specialist som verkade kunna sitt område. Det tittades både här och där och det var många kroppsöppningar som skulle undersökas... Vad fann man då under den ockulära undersökningen:
1) Jag hade en liten vaxpropp i högra örat som sögs ut. Det kändes som att ha ett jetplan i örat! Annars såg öronen fina ut.
2) Min högra näsmussla var svullen.
3) Halsen var röd och irriterad och täckt av ett tunt lager vitt slem (dvs inte det tjocka gulaktiga).
Vidare så intervjuades jag om hela min sjukdomsbild och om jag var allergisk. När jag nämnde att jag för några år sedan hade problem att äta stenfrukter (äpple, päron, persika etc) då halsen svullnade upp sa läkaren att mina symptom mycket väl kunde vara en allergisk reaktion på björk som tillhör samma allergifamilj som stenfrukterna.
Mest troligt dock var att det är en kombination av virus och allergi som orsakat min sjukdom. Viruset kom nog först när jag blev förskyld initialt, vilket sänkte immunförsvaret och gjorde att jag fick en allergisk reaktion som sen har suttit i. Jag misstänker också att viruset inte har försvunnit helt och hållet.
Jag tog även en massa prover för att "gå till botten med detta" som läkaren sa. Svalgodling, näsodling och ett gäng blodprover togs. Provsvaren ska komma om ca en vecka. Sen fick jag remiss till bihåleröntgen för att få en bild av vilket skit som kan tänkas finnas där.
Jag fick recept på allergimedicin och ska även ta näsdropparna igen för att få bukt på inflammationen och symptomen. Hjälper det så är det ett tecken på att det finns en allergi vilket jag måste se som positivt.
I och med att mina blodvärden var bra vid det senaste läkarbesöket, tyckte inte läkaren att det skulle vara farligt för mig att träna försiktigt, så imorgon får det bli en lugn runda för att i alla fall röra på benen.
fredag, april 04, 2008
fredag, mars 14, 2008
Nu får det bli fullständig vila i ytterligare en månad
Efter bakslaget i veckan så känns situationen verkligen hopplös. Infektionen vägrar att ge med sig och det enda raka är att vila helt och hållet och hoppas att det ska lösa problemen. I och för sig vilade jag mer än 3 veckor i februari utan resultat, men vad annat kan jag göra?
Nu orkar jag inte skriva mer på bloggen förrän jag är infektionsfri och det kan ju ta sin tid, men jag räknar inte med att det tar mindre än 4 veckor i alla fall.
Det mesta av säsongen är i princip körd eftersom återhämtningen efter minst 3 månaders frånvaro och träningen till nivån jag hade innan jag blev sjuk kommer att ta tid. Det är mentalt knäckande att fundera på om jag kan bli frisk till den ena eller den andra tävlingen så det får jag sluta att tänka på och bara sikta på att komma ut och cykla överhuvudtaget så småningom. Då infektionen är så seg kommer ju också oron att det är något kroniskt men så illa ska det väl ändå inte vara..?
Nu orkar jag inte skriva mer på bloggen förrän jag är infektionsfri och det kan ju ta sin tid, men jag räknar inte med att det tar mindre än 4 veckor i alla fall.
Det mesta av säsongen är i princip körd eftersom återhämtningen efter minst 3 månaders frånvaro och träningen till nivån jag hade innan jag blev sjuk kommer att ta tid. Det är mentalt knäckande att fundera på om jag kan bli frisk till den ena eller den andra tävlingen så det får jag sluta att tänka på och bara sikta på att komma ut och cykla överhuvudtaget så småningom. Då infektionen är så seg kommer ju också oron att det är något kroniskt men så illa ska det väl ändå inte vara..?
onsdag, mars 12, 2008
Bakslag igen!!!
Lördagen kändes bra...
Söndagen kändes bra...
Måndagen kändes bra...
Tisdagen kändes bra... fram till på eftermiddagen då de kända symptomen med trötthet, huvudvärk och tjock/irriterad hals kom tillbaka. Kvällens spinningpass var för sent att boka av så det var lika bra att gå dit och testa. Efter 20 lugna minuter var det lika bra att stiga av och åka hem eftersom jag bara kände mig sämre och sämre.
Inatt sov jag dessutom riktigt illa (hur mycket av det beror egentligen på infektionen och hur mycket är psykiskt?) och idag är jag seg och är tjock i halsen och det känns som för 2-3 veckor sedan.
Nu har jag ingen aning om vad som händer, men jag kan nog utesluta ett långpass i helgen och får rikta in mig på vila eller ev lugn träning. Till helgen är det 2 månader sedan infektionen började och jag ser fortfarande inga tecken på att den ska försvinna ur kroppen och jag har inga idéer om vad jag ska göra heller. All vila, lugn träning och positiva signaler verkar inte betyda något när infektionen när som helst kan komma tillbaka.
Söndagen kändes bra...
Måndagen kändes bra...
Tisdagen kändes bra... fram till på eftermiddagen då de kända symptomen med trötthet, huvudvärk och tjock/irriterad hals kom tillbaka. Kvällens spinningpass var för sent att boka av så det var lika bra att gå dit och testa. Efter 20 lugna minuter var det lika bra att stiga av och åka hem eftersom jag bara kände mig sämre och sämre.
Inatt sov jag dessutom riktigt illa (hur mycket av det beror egentligen på infektionen och hur mycket är psykiskt?) och idag är jag seg och är tjock i halsen och det känns som för 2-3 veckor sedan.
Nu har jag ingen aning om vad som händer, men jag kan nog utesluta ett långpass i helgen och får rikta in mig på vila eller ev lugn träning. Till helgen är det 2 månader sedan infektionen började och jag ser fortfarande inga tecken på att den ska försvinna ur kroppen och jag har inga idéer om vad jag ska göra heller. All vila, lugn träning och positiva signaler verkar inte betyda något när infektionen när som helst kan komma tillbaka.
lördag, mars 08, 2008
2.50 ...
... blev totaltiden idag på kända stigar i Bokskogen och Bökeberg. Jag var alltså klok och drog inte iväg på långrundan utan nöjde med ett betydligt lugnare tempo med MTC. Dock var tempot så pass lugnt i början att t o m jag tyckte det var för bra. När det hade gått 30 minuter hade pulsen inte nått över 65% någon gång och då var det dags att släppa gruppen. Fredrik Färjh (på bilden nedan) hängde på och vi körde sen i eget tempo.
Så här kan man sammanfatta dagens runda:
+ Vädret var fantastiskt med strålande sol, svag vind och 9 grader, dvs riktigt vårväder
+ Benen känns helt oberörda trots ett tempo som gjorde Fredrik (som är en duktig cyklist) helt slut efter 2.30.
+ Pulsen i låg fart är OK
- Så fort jag ökar tempot drar pulsen iväg
- Halsen känns rivig under ansträngning
- Nu efteråt känner jag mig lite tung i huvudet och irriterad och tjock i halsen
Så grundformen verkar finnas kvar men infektionen är definitivt inte ur kroppen.
Nu får jag hålla tummarna att kroppen inte reagerar negativt utan kan återhämta sig utan att infektionen försämras.
Så här kan man sammanfatta dagens runda:
+ Vädret var fantastiskt med strålande sol, svag vind och 9 grader, dvs riktigt vårväder
+ Benen känns helt oberörda trots ett tempo som gjorde Fredrik (som är en duktig cyklist) helt slut efter 2.30.
+ Pulsen i låg fart är OK
- Så fort jag ökar tempot drar pulsen iväg
- Halsen känns rivig under ansträngning
- Nu efteråt känner jag mig lite tung i huvudet och irriterad och tjock i halsen
Så grundformen verkar finnas kvar men infektionen är definitivt inte ur kroppen.
Nu får jag hålla tummarna att kroppen inte reagerar negativt utan kan återhämta sig utan att infektionen försämras.
torsdag, mars 06, 2008
90 minuter lugnt
Idag körde jag ett identiskt pass som i söndags, dvs en 90 min lugn runda utomhus bara för att trampa runt benen.
Det positiva från dagens pass är att jag inte alls blir trött utan vill ta i och köra fortare hela tiden. Jag riktigt längtar till riktiga intervallpass och backträning. Tänk att få lov att köra iväg en bra bit bortom 90%!
Det negativa är att pulsen sticker för minsta lilla ansträngning och det + känslan i svalg och huvud pekar på att infektionen håller sitt grepp. Egentligen kan jag inte se någon märkbar förändring i infektionen och jag får nog ställa in mig på att det inte är smart att köra 5-timmars långpass i helgen, utan det får bli 2-3 timmar lugnt istället.
Imorgon tar jag ett klokt beslut!
Det positiva från dagens pass är att jag inte alls blir trött utan vill ta i och köra fortare hela tiden. Jag riktigt längtar till riktiga intervallpass och backträning. Tänk att få lov att köra iväg en bra bit bortom 90%!
Det negativa är att pulsen sticker för minsta lilla ansträngning och det + känslan i svalg och huvud pekar på att infektionen håller sitt grepp. Egentligen kan jag inte se någon märkbar förändring i infektionen och jag får nog ställa in mig på att det inte är smart att köra 5-timmars långpass i helgen, utan det får bli 2-3 timmar lugnt istället.
Imorgon tar jag ett klokt beslut!
tisdag, mars 04, 2008
Andra passet!
Kroppen svarade bra på söndagens lilla runda och idag var det dags för det vanliga spnning/body pump-passet. Med full diciplin att ta det lugnt och ständigt tittandes på pulsklockan (absolut max 75%) avverkades passet på de vanliga 90 minuterna. Trots oträningen kändes passet inte helt fel. Dock finns det ingen ork i benen och så fort man drar på det minsta så sticker pulsen. Tröttheten i huvudet och halsont slapp jag dock.
Nu är det bara att hålla tummarna att onsdagens vilodag inte innebär att infektionen kommer tillbaka med förnyad kraft utan att den verkligen är på väg tillbaka, om än väldigt långsamt.
På torsdag är det planerat samma runda utomhus som i söndags, dvs 90 minuter lugnt. Sen får jag hoppas att helgen kan tillåta första långpasset på 7 veckor.
Nu är det bara att hålla tummarna att onsdagens vilodag inte innebär att infektionen kommer tillbaka med förnyad kraft utan att den verkligen är på väg tillbaka, om än väldigt långsamt.
På torsdag är det planerat samma runda utomhus som i söndags, dvs 90 minuter lugnt. Sen får jag hoppas att helgen kan tillåta första långpasset på 7 veckor.
söndag, mars 02, 2008
Första passet på en månad
Idag körde jag ett mycket lugnt cykelpass ute på 90 min. Trots att pulsen drog iväg för minsta ansträngning höll jag den under 70% i princip genom hela passet. Den första halvtimmen var seg även om jag tog det riktigt lugnt. Att bara sätta sig på sadeln kändes konstigt och benen började kännas trötta efter ca 20 minuters cykling. Så småningom började dock kroppen komma igång och det kändes bra och framförallt riktigt skönt att vara ute igen.
När jag väl cyklar känner jag mig inte speciellt sjuk och efteråt mår det mesta av kroppen bra, men det känns fortfarande väldigt osäkert hur halsen och huvudet kommer att kännas senare. Jag får bara hoppas att jag känner mig OK imorgon och att kroppen är så pass frisk att den tåler detta lätta pass.
När jag väl cyklar känner jag mig inte speciellt sjuk och efteråt mår det mesta av kroppen bra, men det känns fortfarande väldigt osäkert hur halsen och huvudet kommer att kännas senare. Jag får bara hoppas att jag känner mig OK imorgon och att kroppen är så pass frisk att den tåler detta lätta pass.
fredag, februari 29, 2008
Ingen förändring
Nu har det gått nästan fyra dagar sedan jag startade antibiotikakuren och jag känner ingen bättring ännu. Det innebär med all sannolikhet att antibiotikan inte verkar som förhoppningen var, utan det är fortfarande viruset som spökar. Allt hopp är kanske inte ute ännu men det ser mörkt ut.
I vilket fall så måste jag helt enkelt börja komma igång med träningen nu även om jag inte blir symptomfri av antibiotikan, annars blir jag tokig! Lättare träning på trainer och ute borde kroppen klara av utan att ta skada, och om den skulle kännas sämre så får jag väl gå tillbaka till 100% vila igen.
Så på söndag har jag tänkt att sticka ut en timme väldigt lugnt på cykeln om jag inte känner mig sämre än idag. Det blir första passet med någon fysisk aktivitet på tre och en halv vecka. Vi får se.
Jag kollade träningskompisen Magnus statistik för i år: 135 träningstimmar i jan-feb. Jag kommer att få ihop 36 timmar totalt. Då ligger jag än så länge bara 100 timmar efter...
I vilket fall så måste jag helt enkelt börja komma igång med träningen nu även om jag inte blir symptomfri av antibiotikan, annars blir jag tokig! Lättare träning på trainer och ute borde kroppen klara av utan att ta skada, och om den skulle kännas sämre så får jag väl gå tillbaka till 100% vila igen.
Så på söndag har jag tänkt att sticka ut en timme väldigt lugnt på cykeln om jag inte känner mig sämre än idag. Det blir första passet med någon fysisk aktivitet på tre och en halv vecka. Vi får se.
Jag kollade träningskompisen Magnus statistik för i år: 135 träningstimmar i jan-feb. Jag kommer att få ihop 36 timmar totalt. Då ligger jag än så länge bara 100 timmar efter...
tisdag, februari 26, 2008
Tredje gången gillt?
Idag besökte jag läkaren för tredje gången sedan infektionen startade. Jag ger mig inte och kapitulerar för infektionen utan utnyttjade nu den försäkringen vi har via jobbet och som erbjuder VIP-kö och gratis behandling inom ett dygn efter att man ringer och anmäler sin sjukdom. Funkar kanon!
Läkarbesöket gick mycket snabbt och läkaren var en rutinerad kvinna som tyckte det var onödigt med en massa odlingar och röntgen av bihålorna i och med att jag har varit sjuk så pass länge och i princip aldrig tar antibiotika eller annan medicin. ”Man ska behandla sina patienter som man behandlar sig själv” sa hon och eftersom hon precis hade en liknande infektion så käkade hon för tillfället antibiotika och sniffade kortison. Så blev det för mig också!
Nu får jag ge medicinen några dagar att verka innan jag kan skönja en förbättring, men jag är som vanligt optimist och hoppas att det ger resultat och att jag kan börja träna lite lätt i helgen för att sedan kanske kunna köra för fullt helgen efter, dvs ett par dagar efter antibiotikakuren är slut.
Läkarbesöket gick mycket snabbt och läkaren var en rutinerad kvinna som tyckte det var onödigt med en massa odlingar och röntgen av bihålorna i och med att jag har varit sjuk så pass länge och i princip aldrig tar antibiotika eller annan medicin. ”Man ska behandla sina patienter som man behandlar sig själv” sa hon och eftersom hon precis hade en liknande infektion så käkade hon för tillfället antibiotika och sniffade kortison. Så blev det för mig också!
Nu får jag ge medicinen några dagar att verka innan jag kan skönja en förbättring, men jag är som vanligt optimist och hoppas att det ger resultat och att jag kan börja träna lite lätt i helgen för att sedan kanske kunna köra för fullt helgen efter, dvs ett par dagar efter antibiotikakuren är slut.
Efter läkarbesöket var det 40-årslunch med brorsan och föräldrarna på Johan P’s fiskerestaurang i Malmö. Tänk att lillebror nu har passerat 40-årsstrecket, det är inte klokt!
söndag, februari 24, 2008
Viruset ger inte med sig - nu får jag revidera målen med säsongen
Veckan i Österrike var bra med fint väder, massor av fantastiskt god mat på hotellet vi bodde på och allt funkade som det skulle. Tyvärr var inte snön den bästa efter 10 dagar av sol, men pisterna var helt OK och det var ju trots allt en familjevecka med allt vad det innebär.
Idag efter drygt två veckors vila utan träning har fortfarande inte viruset gett med sig, utan läget är samma som tidigare, dvs halsont och trötthet efter all ansträngning. Ytterligare ett läkarbesök när jag var i Österrike i veckan som gick gav samma svar som tidigare: Det rör sig om ett virus som är segt att bli av med och det kan dröja månader(!) innan det är helt borta och ingen medicin hjälper.
Nu är det bara att försöka smälta detta utan att deppa ihop för mycket och ställa om målsättningen för säsongen. Jag får räkna med att mars går åt för att bara bli frisk och mycket försiktigt komma igång med träningen igen. Sen får jag, om jag har tur, 6 veckor innan första långloppet i maj. Med en så pass kort träningsperiod efter mer än 2 månaders uppehåll kan jag inte räkna med att vara i form utan får ställa in mig på att halva säsongen är körd resultatmässigt.
Imorgon ska jag boka tid för ytterligare ett läkarbesök via försäkringen jag har via jobbet. Jag vill prata om hur läkningen ska göras maximalt och om man inte borde röntga bihålorna, något som läkaren i Österrike föreslog. Är det maximal vila som gäller eller är måttlig ansträngning med låg puls och utan svettning OK? Finns det någon form av medicin som hjälper?
Idag efter drygt två veckors vila utan träning har fortfarande inte viruset gett med sig, utan läget är samma som tidigare, dvs halsont och trötthet efter all ansträngning. Ytterligare ett läkarbesök när jag var i Österrike i veckan som gick gav samma svar som tidigare: Det rör sig om ett virus som är segt att bli av med och det kan dröja månader(!) innan det är helt borta och ingen medicin hjälper.
Nu är det bara att försöka smälta detta utan att deppa ihop för mycket och ställa om målsättningen för säsongen. Jag får räkna med att mars går åt för att bara bli frisk och mycket försiktigt komma igång med träningen igen. Sen får jag, om jag har tur, 6 veckor innan första långloppet i maj. Med en så pass kort träningsperiod efter mer än 2 månaders uppehåll kan jag inte räkna med att vara i form utan får ställa in mig på att halva säsongen är körd resultatmässigt.
Imorgon ska jag boka tid för ytterligare ett läkarbesök via försäkringen jag har via jobbet. Jag vill prata om hur läkningen ska göras maximalt och om man inte borde röntga bihålorna, något som läkaren i Österrike föreslog. Är det maximal vila som gäller eller är måttlig ansträngning med låg puls och utan svettning OK? Finns det någon form av medicin som hjälper?
lördag, februari 09, 2008
Mög!
Eller skit som man säger i övriga landet. Här sitter jag med en lördagsöl i handen och deppar.
Det elaka och efterhängsna viruset vill tydligen inte ge sig utan igår eftermiddag kom segheten, huvudvärken och halsirritationen tillbaka. Precis när det började kännas så bra. Jag kan inte minnas att jag råkat ut för ett så listigt virus tidigare. Det invaggar mig i säkerhet genom att inte visa sig på några dagar. Sen börjar jag träna och allt känns bra, för att några dagar sedan dyka upp igen. För att vara på den säkra sidan gick jag till vårdcentralen idag och blev undersökt. Inga streptokocker, ingen onormal sänka och samtidigt passade jag på att ta blod- och sockervärde, som bägge visade bra värden. Jag är alltså inte tillräckligt sjuk för medicin och har tyvärr inga bakterier (och därmed ingen antibiotika som fixar detta på nolltid) utan måste klara av detta på egen hand. Herr Larsson hade samma symptom i somras så han förstår mig, men i hans fall kom det mitt i tävlingssäsongen och spolierade flera tävlingar för honom.
Undrar om det finns en riktigt mirakelkur som kan döda denna typ av virus, gärna smärtsamt, bara det går fort?
Nu är det vila hela denna veckan som kommer och sen sportlov i Österrike veckan därpå. Nästa träningstillfälle blir söndagen den 24/2. Jag ser redan fram emot det tillfället. Totalt innebär detta att jag kommer att ha missat mer än en månads träning som på något sätt måste tas igen sen. Jag får försöka optimera träningen maximalt i mars-april så att jag är så bra förberedd som möjligt när allvaret börjar i maj.
Glädjeämnet idag var att jag sålde cykeln, så nu finns det en plats i garaget som väntar på en ny fin hoj om några veckor.
Det elaka och efterhängsna viruset vill tydligen inte ge sig utan igår eftermiddag kom segheten, huvudvärken och halsirritationen tillbaka. Precis när det började kännas så bra. Jag kan inte minnas att jag råkat ut för ett så listigt virus tidigare. Det invaggar mig i säkerhet genom att inte visa sig på några dagar. Sen börjar jag träna och allt känns bra, för att några dagar sedan dyka upp igen. För att vara på den säkra sidan gick jag till vårdcentralen idag och blev undersökt. Inga streptokocker, ingen onormal sänka och samtidigt passade jag på att ta blod- och sockervärde, som bägge visade bra värden. Jag är alltså inte tillräckligt sjuk för medicin och har tyvärr inga bakterier (och därmed ingen antibiotika som fixar detta på nolltid) utan måste klara av detta på egen hand. Herr Larsson hade samma symptom i somras så han förstår mig, men i hans fall kom det mitt i tävlingssäsongen och spolierade flera tävlingar för honom.
Undrar om det finns en riktigt mirakelkur som kan döda denna typ av virus, gärna smärtsamt, bara det går fort?
Nu är det vila hela denna veckan som kommer och sen sportlov i Österrike veckan därpå. Nästa träningstillfälle blir söndagen den 24/2. Jag ser redan fram emot det tillfället. Totalt innebär detta att jag kommer att ha missat mer än en månads träning som på något sätt måste tas igen sen. Jag får försöka optimera träningen maximalt i mars-april så att jag är så bra förberedd som möjligt när allvaret börjar i maj.
Glädjeämnet idag var att jag sålde cykeln, så nu finns det en plats i garaget som väntar på en ny fin hoj om några veckor.
fredag, februari 08, 2008
Morgonpass
I morse passade jag på att köra ett pass i garaget innan jobbet. Det blev 10 X 10 sekunder maxstyrka, dvs inget pass som kräver så mycket diciplin eller ork tidigt på morgonen. Det gick väl OK...
Imorgon ska det äntligen köras distans igen med Stefan, Lars och Anders. Det blir den vanliga Sjöbo-rundan på dryga 9 mil och ca 4.30 tim och jag håller tummarna för att kroppen håller och att infektionen nu är helt borta.
Efter passet är det tänkt att jag ska träffa en kille som kör från Kalmar för att köpa min Scott Scale 10 som jag inte har behov av nu när det blir en ny tävlingshoj från T-Bikes till säsongen. Så då blir garaget förhoppningsvis en cykel mindre.
Befintlig Scott:
Imorgon ska det äntligen köras distans igen med Stefan, Lars och Anders. Det blir den vanliga Sjöbo-rundan på dryga 9 mil och ca 4.30 tim och jag håller tummarna för att kroppen håller och att infektionen nu är helt borta.
Efter passet är det tänkt att jag ska träffa en kille som kör från Kalmar för att köpa min Scott Scale 10 som jag inte har behov av nu när det blir en ny tävlingshoj från T-Bikes till säsongen. Så då blir garaget förhoppningsvis en cykel mindre.
Befintlig Scott:
Ny T-Bikes (gaffeln blir inte stel utan Rock Shox SID -08 istället, annars i princip som på bild): http://www.t-bikes.dk/t-bikes_shark_pro.html
onsdag, februari 06, 2008
På rätt väg
Dagens pass visar att jag nog är i princip fri från infektionen. 4 X 10 min uthållighetsintervaller i garaget på runt 85% puls och hyfsade ben kändes skönt. Att återigen kunna ta ut sig och känna den lite brännande och stickande känslan i benen när syran kommer men ändå vara pigg nog att transportera bort den under de långa intervallerna är alltid lika gott. Efteråt smakade Dalblads återställare extra gott!
Nu har jag bara det angenäma problemet om det är klokt att köra dubbla distanspass i helgen då det erbjuds långrunda både på lördag och söndag? Kanske köra lördagspasset och sen känna efter på lördag kväll hur kroppen mår? Magnus (som är klok och kan detta med träning eftersom han får en massa goda råd från Fredrik E, som är ännu klokare) säger att man inte kan ta igen missad träning men det kan man väl? Det är ju bara att straffa kroppen lite extra och det vet ju alla att det är bra...
Nu har jag bara det angenäma problemet om det är klokt att köra dubbla distanspass i helgen då det erbjuds långrunda både på lördag och söndag? Kanske köra lördagspasset och sen känna efter på lördag kväll hur kroppen mår? Magnus (som är klok och kan detta med träning eftersom han får en massa goda råd från Fredrik E, som är ännu klokare) säger att man inte kan ta igen missad träning men det kan man väl? Det är ju bara att straffa kroppen lite extra och det vet ju alla att det är bra...
tisdag, februari 05, 2008
Vikt är viktigt
Andra passet efter infektionen avklarades idag. Spinning-BodyPump stod på schemat och tanken när jag är frisk är att jag ska köra en halvtimme syreupptag på löpbandet innan.
Idag var dock det otänkbart eftersom infektionen inte helt vill släppa utan sitter kvar i kroppen och det gällde därför bara att ta det lugnt. Pulsen drog ändå iväg och jag vågade inte ta i på spinningen. Bättre att ta det lugnt och inte riskera att infektionen blossar upp igen. BodyPump-delen kändes mycket bättre och känslan efteråt av att få jobba med hela kroppen och inte bara benen kändes bra.
Sen är det fantastiskt hur mycket skönare det är att gå och lägga sig och hur mycket bättre man sover när man har tränat. Ytterligare en detalj som man verkligen märker av när man inte kan träna.
Idag surfade jag in på denna sidan: http://www.notubes.com/product_info.php/products_id/406
1210 gram för ett komplett tubeless hjulpar som du kan köpa över disk! Inte klokt! Vill ha!!!! Jag jobbar nu på att (American Classic)-hjulen jag ska få med den nya cykeln åtminstone ska ha lätta ekrar och alu-nipplar så att jag kan komma ner i under 1400 gram + Eclipse fälgband. Kan jag ha ett set under 1450 gram totalt färdigt för tubeless är jag nöjd och då har jag sparat ca 150 gram jämför med i fjol.
Plockar jag sedan bort dom 3-4 kg extravikt kring kroppen jag släpade runt på i fjol så ska väl det också synas i resultaten i år. Hälften är redan borta och med bra kost och träning är jag snart under den magiska 70 kg-gränsen. Det är 20 år sedan sist och 15 kg under toppnoteringen för 7-8 år sedan...
Idag var dock det otänkbart eftersom infektionen inte helt vill släppa utan sitter kvar i kroppen och det gällde därför bara att ta det lugnt. Pulsen drog ändå iväg och jag vågade inte ta i på spinningen. Bättre att ta det lugnt och inte riskera att infektionen blossar upp igen. BodyPump-delen kändes mycket bättre och känslan efteråt av att få jobba med hela kroppen och inte bara benen kändes bra.
Sen är det fantastiskt hur mycket skönare det är att gå och lägga sig och hur mycket bättre man sover när man har tränat. Ytterligare en detalj som man verkligen märker av när man inte kan träna.
Idag surfade jag in på denna sidan: http://www.notubes.com/product_info.php/products_id/406
1210 gram för ett komplett tubeless hjulpar som du kan köpa över disk! Inte klokt! Vill ha!!!! Jag jobbar nu på att (American Classic)-hjulen jag ska få med den nya cykeln åtminstone ska ha lätta ekrar och alu-nipplar så att jag kan komma ner i under 1400 gram + Eclipse fälgband. Kan jag ha ett set under 1450 gram totalt färdigt för tubeless är jag nöjd och då har jag sparat ca 150 gram jämför med i fjol.
Plockar jag sedan bort dom 3-4 kg extravikt kring kroppen jag släpade runt på i fjol så ska väl det också synas i resultaten i år. Hälften är redan borta och med bra kost och träning är jag snart under den magiska 70 kg-gränsen. Det är 20 år sedan sist och 15 kg under toppnoteringen för 7-8 år sedan...
söndag, februari 03, 2008
Smygstart
Efter en veckas uppehåll så kunde jag inte hålla mig från träning utan kände mig så pass bra att nu får det räcka med vila. Jag bestämde mig för att köra passet som anstränger lungor och hjärta minst: Maxstyrkepasset på spinningcykeln i garaget. Jag kör alltså 10 sek på hög kadens och tuuuuungt motstånd i ca 10 sek, eller så länge jag orkar innan benen säger ifrån, för att sedan trampa lugnt i 4 min. På 10 sek hinner jag inte dra på mig någon syra men tvingar samtliga muskelfiber att jobba på max under kort tid. Jag upplever det ganska skonsamt och det är väl egentigen bara lederna som kan ta stryk av detta, men än så länge har dessa passen känts bra.
Det kändes att jag inte är 100% ännu, eftersom pulsen var högre än vanligt och orken inte fanns i benen, men det är på rätt håll och jag kan nog dra igång träningen lite lugnt nu igen. Till helgen satsar jag på att vara fullt återställd och då ska det bli långpass igen. I veckan som kommer hoppas jag kunna köra minst två pass intervaller och/eller styrka inomhus. Imorgon vilar jag dock och lyssar på kroppen hur den mår efter dagens pass. Nu ska jag sova!
Det kändes att jag inte är 100% ännu, eftersom pulsen var högre än vanligt och orken inte fanns i benen, men det är på rätt håll och jag kan nog dra igång träningen lite lugnt nu igen. Till helgen satsar jag på att vara fullt återställd och då ska det bli långpass igen. I veckan som kommer hoppas jag kunna köra minst två pass intervaller och/eller styrka inomhus. Imorgon vilar jag dock och lyssar på kroppen hur den mår efter dagens pass. Nu ska jag sova!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
