I fjol var jag nöjd med att vara 14.30 minuter efter vinnaren Rolf Svensson och i år var jag 4.30 minuter efter samme vinnare vilket räckte till en 6:e plats (samma placering som i fjol). Utan tvekan har konkurrensen i H40 hårdnat och då är det kul att ändå närma sig toppen och förbättra sig så pass mycket. De 3 månaderna jag kunnat träna sedan uppehållet har varit effektiva och utvecklingen verkar nu inte bara vara tillfällig utan pekar stadigt uppåt då resultaten tävling efter tävling blir bättre.
Efter en kanske lite för försiktig start uppför Vidablick tillbringades största delen av loppet i samma klunga som Christian Månsson, en klunga som till en början säkert hade över 15 cyklister, varav 5-6 i H40. Men medan Christian var den som var dragvilligast av alla låg jag oftast långt bak i klungan. Vid ett par tillfällen höjdes tempot på singletracken och då gällde det att inte hamna i den avhängda delen. Vid ett tillfälle var det på håret att jag kunde hämta in ett gap på 10-15 sek när gruppen splittrades i mitten. Vid drygt 10 km kvar var vi bara 4 st kvar i gruppen och samtidigt som farten ökades ordentligt hämtade vi in kille efter kille som föll ifrån grupperna längre fram. En av dom i vår grupp var H40-killen Jonas Palmberg och målet i det läget var att dels hålla övriga i H40 bakom mig och försöka passera Jonas innan mål. Vid 5 km kvar kommer det en backe med lös sand och i den hängde jag inte riktigt med utan Christian, Jonas och en till får en lucka som jag inte kan hämta in. Luckan blir till 30 sek in i mål men jag kan ändå köra om 3-4 st under de sista kilometrerna vilket ändå visar att det fanns krafter kvar och i mål känner jag mig fräsch och hade nog kunnat fortsätta i samma tempo i ett bra tag till. Frågan är om jag hade kunnat gasa lite till i slutet och undvikit att tappa dom 30 sekunderna...?
Nu är det semester i 10 dagar då det bär iväg först till Zell am See och sen till Kroatien. Tyvärr ingen cykling under tiden men några löparrundor ska det nog kunna bli. Väl tillbaka är planen en dryg vecka av så mycket distans som möjligt för att träna ner mig, dock i mån av tid för andra semesteraktiviteter som måste klaras av.
måndag, juli 14, 2008
torsdag, juli 10, 2008
Knät spökar fortfarande
I tisdags körde jag 7 st 30 sek maxintervaller i garaget och förutom att pulsen inte gick upp riktigt så långt som jag skulle vilja så kände jag mig hyfsat fräsch. Knät som hade bråkat lite sedan i söndags kände jag heller inte av utan det var bara när jag reste mig från sittande med knät böjt förbi 90 grader som det kändes.
Onsdagen (gårdagen) spenderades ute i Genarp tillsammans med Magnus och Christian och det var intervaller och fartlek som stod på programmet. Efter en lång uppvärmning inkl en tappad vevarm från Christian som vi lyckades få fast igen så kördes 4 st drygt 4 min långa backintervaller på en 1400 meters sträcka med nästan 90 meters jämn fallhöjd, inte illa för att vara Skåne! Efter första intervallen där jag kände mig stark så tog krafterna slut och på de tre sista tappade jag en hel del. Resten av passet snurrades det en hel del i olika tekniska partier och det vi letade även en hel del nya stigar i det fina vädret. Totalt sett fick vi ihop drygt 2 timmar och det var ett riktigt kul pass.
Ett orosmomemt är att knät började kännas igen ca halvägs in i passet och det smärtar nu så fort jag böjer det. Förhoppningsvis kan vilan fram till söndag, förutom ett lätt pass imorgon fredag, göra så att skadan läker och att jag är symptomfri på söndag. Dessutom behövs vilan för att alla krafterna ska komma tillbaka. Att det behövs märktes inte minst på backintervallerna igår.
Tävlingen i helgen blir förhoppningsvis den första då vi kan köra med dom mycket försenade teamkläderna som ska komma idag. Med dom på oss lär det inte vara svårt att hitta oss i klungan...
Ni ser team T-Bikes i mitten längst uppe på podiet.
Onsdagen (gårdagen) spenderades ute i Genarp tillsammans med Magnus och Christian och det var intervaller och fartlek som stod på programmet. Efter en lång uppvärmning inkl en tappad vevarm från Christian som vi lyckades få fast igen så kördes 4 st drygt 4 min långa backintervaller på en 1400 meters sträcka med nästan 90 meters jämn fallhöjd, inte illa för att vara Skåne! Efter första intervallen där jag kände mig stark så tog krafterna slut och på de tre sista tappade jag en hel del. Resten av passet snurrades det en hel del i olika tekniska partier och det vi letade även en hel del nya stigar i det fina vädret. Totalt sett fick vi ihop drygt 2 timmar och det var ett riktigt kul pass.
Ett orosmomemt är att knät började kännas igen ca halvägs in i passet och det smärtar nu så fort jag böjer det. Förhoppningsvis kan vilan fram till söndag, förutom ett lätt pass imorgon fredag, göra så att skadan läker och att jag är symptomfri på söndag. Dessutom behövs vilan för att alla krafterna ska komma tillbaka. Att det behövs märktes inte minst på backintervallerna igår.
Tävlingen i helgen blir förhoppningsvis den första då vi kan köra med dom mycket försenade teamkläderna som ska komma idag. Med dom på oss lär det inte vara svårt att hitta oss i klungan...
Ni ser team T-Bikes i mitten längst uppe på podiet.
måndag, juli 07, 2008
Många incidenter och starka ben
Veckan som gick har gått i incidenternas tecken. Det har inte gått en enda uteträning utan att jag antingen råkat ut för tekniska problem eller skadat mig. Däremot har det gått desto bättre med formen som hela tiden verkar vara på uppåtgående.
I tisdags körde Lars och jag kombinerat återhämtnings- och fartlekspass i Bokskogen-Bökeberg. Det fina vädret gjorde att det var riktigt kul och att det gick riktigt fort på vissa partier. Mindre kul var årets första punka. En centimeterstor reva i däcket fixade inte ens Stan’s och det var bara att lägga i en slang. Efter 12 myggbett och 3 andra bett av okända flygande föremål konstaterade jag att den nya slangen jag hade med mig var trasig men som tur var så hade Lars en hel med sig. Tur att det skedde på träning och inte på tävling. 2.30 fick vi ihop i alla fall och det var nog ganska lagom.
På onsdagen var tanken maxintervaller i garaget, men eftersom jag kände mig lite krasslig som om det var en förkylning på gång så ställde jag in passet. Nästa dag var allting som vanligt igen så troligtvis var det bara den gamla allergin som spökade.
På torsdagen var det hårda intervaller med Lars och Stefan L som gällde. Först avverkades 10 X 45/15 och sen var det 6 st 5-7 min fartlekintervaller som kördes. Passet kändes bra och det var första gången i år som jag kunde hänga på Stefan hyggligt på korta intervaller. I slutet av den sista fartlekintervallen när jag låg och drog så körde jag i trampan i en dold kantsten och stöp i backen. Som tur var blev det bara lite blod och en lårkaka. 1.45 kvalitet blev facit för denna dagen.
Fredagen var återigen en vilodag och därför var kroppen ganska fräsch då jag på lördagen fick köra det inställda passet från i onsdags, nämligen 30 sek maxintervaller. Som vanligt körde jag det i garaget och det är nog det passet jag kör, möjligen med undantag för 45/15, då jag ofta blir illamående av ansträngningen. 7 st intervaller kördes och hur man kan bli så trött några timmar senare efter mindre än 4 minuters arbete det förstår jag knappt. Resten av lördagen ägnades sen åt Jalles svensexa. Tillsammans med 15 kroppsbyggare hanlade det först om segelflyg för Jalle och sen gemensam 5-kamp med yxkastning, ”kast med liten stock”, dragkamp och andra aktiviteter som passar en klen cyklist. Dessutom inmyndigades under eftermiddagen ett antal pilsner i solen medan kroppen blev allt rödare. Kul var det i alla fall!
Jag såg till att komma i säng i hyfsad tid för att inte sabba söndagens långpass men kroppen var ändå riktigt seg i början av passet. Som tur var verkade de andra (Lars, Magnus; Christian, Patrik, Mats, Robban, Per) vara lika sega eftersom tempot var mycket beskedligt i början. Vi utökade rundan med en extraslinga runt Vomb och i ett lite stökigt parti där när jag står upp slår jag i knät hårt i styret då kedjan kuggar över på det stora drevet. Efter ett tag går den första smärtan över men den ersätts sen av en annan som bara känns när jag belastar knät. Jag får bara hoppas att det hela går över till Mörksuggan och att det inte är några vitala delar som skadats. Smärtan var dock hanterbar och ju längre tiden går desto piggare känner jag mig. I de sista backarna över åsen ligger jag på Patriks hjul hela vägen när han som vanligt mosar sönder allt motstånd och det är första gången i år jag klarat det. Jag får hoppas att detta inte bara är en formtopp utan att den positiva utvecklingen kan fortsätta även resten av säsongen. Precis i slutet av passet när vi rullade till parkeringen så kom då veckans fjärde incident när en geting bet mig i benet. Hur en geting kan klara att både landa och sticka när man passaerar i 30 km/tim fattar inte jag... 4.20 och nästan 10 mil blev dagens pass.
Veckan som kommer handlar mycket om toppning inför helgens Mörksugga. Ett par hårda intervallpass och ett lugnt återhämtningspass är planen för att slipa den sista formen.
I tisdags körde Lars och jag kombinerat återhämtnings- och fartlekspass i Bokskogen-Bökeberg. Det fina vädret gjorde att det var riktigt kul och att det gick riktigt fort på vissa partier. Mindre kul var årets första punka. En centimeterstor reva i däcket fixade inte ens Stan’s och det var bara att lägga i en slang. Efter 12 myggbett och 3 andra bett av okända flygande föremål konstaterade jag att den nya slangen jag hade med mig var trasig men som tur var så hade Lars en hel med sig. Tur att det skedde på träning och inte på tävling. 2.30 fick vi ihop i alla fall och det var nog ganska lagom.
På onsdagen var tanken maxintervaller i garaget, men eftersom jag kände mig lite krasslig som om det var en förkylning på gång så ställde jag in passet. Nästa dag var allting som vanligt igen så troligtvis var det bara den gamla allergin som spökade.
På torsdagen var det hårda intervaller med Lars och Stefan L som gällde. Först avverkades 10 X 45/15 och sen var det 6 st 5-7 min fartlekintervaller som kördes. Passet kändes bra och det var första gången i år som jag kunde hänga på Stefan hyggligt på korta intervaller. I slutet av den sista fartlekintervallen när jag låg och drog så körde jag i trampan i en dold kantsten och stöp i backen. Som tur var blev det bara lite blod och en lårkaka. 1.45 kvalitet blev facit för denna dagen.
Fredagen var återigen en vilodag och därför var kroppen ganska fräsch då jag på lördagen fick köra det inställda passet från i onsdags, nämligen 30 sek maxintervaller. Som vanligt körde jag det i garaget och det är nog det passet jag kör, möjligen med undantag för 45/15, då jag ofta blir illamående av ansträngningen. 7 st intervaller kördes och hur man kan bli så trött några timmar senare efter mindre än 4 minuters arbete det förstår jag knappt. Resten av lördagen ägnades sen åt Jalles svensexa. Tillsammans med 15 kroppsbyggare hanlade det först om segelflyg för Jalle och sen gemensam 5-kamp med yxkastning, ”kast med liten stock”, dragkamp och andra aktiviteter som passar en klen cyklist. Dessutom inmyndigades under eftermiddagen ett antal pilsner i solen medan kroppen blev allt rödare. Kul var det i alla fall!
Jag såg till att komma i säng i hyfsad tid för att inte sabba söndagens långpass men kroppen var ändå riktigt seg i början av passet. Som tur var verkade de andra (Lars, Magnus; Christian, Patrik, Mats, Robban, Per) vara lika sega eftersom tempot var mycket beskedligt i början. Vi utökade rundan med en extraslinga runt Vomb och i ett lite stökigt parti där när jag står upp slår jag i knät hårt i styret då kedjan kuggar över på det stora drevet. Efter ett tag går den första smärtan över men den ersätts sen av en annan som bara känns när jag belastar knät. Jag får bara hoppas att det hela går över till Mörksuggan och att det inte är några vitala delar som skadats. Smärtan var dock hanterbar och ju längre tiden går desto piggare känner jag mig. I de sista backarna över åsen ligger jag på Patriks hjul hela vägen när han som vanligt mosar sönder allt motstånd och det är första gången i år jag klarat det. Jag får hoppas att detta inte bara är en formtopp utan att den positiva utvecklingen kan fortsätta även resten av säsongen. Precis i slutet av passet när vi rullade till parkeringen så kom då veckans fjärde incident när en geting bet mig i benet. Hur en geting kan klara att både landa och sticka när man passaerar i 30 km/tim fattar inte jag... 4.20 och nästan 10 mil blev dagens pass.
Veckan som kommer handlar mycket om toppning inför helgens Mörksugga. Ett par hårda intervallpass och ett lugnt återhämtningspass är planen för att slipa den sista formen.
måndag, juni 30, 2008
Första pallplatsen!
Så var årets huvudmål nått, dvs att nå en pallplats på en av tävlingarna i långloppscupen. Detta är bra mycket mer än jag hade kunnat drömma om bara för drygt två månader sedan då jag fick reda på att jag var frisk och kunde börja träna igen efter mitt tre månader långa uppehåll.
Nu var i och för sig inte motståndet på Ränneslättsturen det bästa med Jan Jacobsson och Tommy Olsson borta och dessutom fick nog Peter Nilsson tekniska problem då han hamnade långt ner i resultatlistan, så man ska nog inte dra för stora växlar av pallplatsen mer än att jag hela tiden närmar mig toppen i klassen. Vann gjorde den urstarke dansken Jan Christensen och Rolf Svensson blev tvåa. Jans tid hade dessutom räckt till seger i H30 före Michael Johansson och han var över 2 minuter före Rolf som i sin tur var 6 minuter före mig.
Det var ett stort gäng från Malmö-området som åkte upp för att tävla: Stefan L, Stefan M, Lars och jag åkte upp i Methanders bil, Magnus och Christian åkte upp i egen bil för att köra igenom delar av banan på lördagen och Jörgen och Edward åkte upp för sig. Vi fick alla bo i Mats föräldrarhem i Silverdalen utanför Hultsfred där hans föräldrar hade gjort i ordning hela huset för oss och stod färdiga med en fantastisk köttfärssås när vi anlände vid 20-tiden på lördagskvällen. Ett stor ttack ska dom ha! Hardcore-killarna Ola och Per åkte upp lite senare och bodde i tält i Eksjö och Oskar tog sig upp på egen hand. Totalt var vi alltså 12 personer som skulle köra.
Förhållandena inför tävlingen såg riktigt bra ut med en torr och snabb bana och i övrigt fina förhållanden. Tyvärr så öppnade sig himlen någon timme innan start och banan blev snabbt blöt och lerig. Leran har jag väl inte så mycket emot men allt vattnet gör att det stänker enormt vilket gör det svårt att se när ögonen fylls med grus. Just allt grus i ögonen var väl det enda negativa upplevelsen med hela tävlingen och man önskar att det fanns glasögon som funkade bra i denna typ av förhållanden. Dessutom sliter det ordentligt på utrustningen och t ex så tog bromsarna allra längst in i slutet av tävlingen när beläggen hade slitits ner så mycket.
Jag hade bestämt mig för att gå ut lika lugnt som på Lida Loop och med en långsam masterstart som det är på Ränneslätt är det svårt att hitta en bra plats i fältet i all trängseln. Därför gick det kanske lite väl långsamt i början när vi kom in på singletracken men jag tänkte att det var bara att ta det lugnt och inte jäkta. Dessutom visste jag att Stefan L låg bakom mig och tänkte att då kan det inte ha gått sååå himla långsamt. Så småningom sprack fältet upp och jag kunde börja öka lite. Jag hittade ganska fina klungor att åka i och behövde inte göra allt jobbet själv för att ta mig upp i fältet. Strax innan depån halvvägs in i loppet vid ca 40 km kom jag ifatt Christian och vi körde tillsammans ett tag. Tyvärr så tappade jag lite i endurospåren strax efter då jag inte kom om ett par cyklister men eftersom jag ändå bedömde farten som OK så valde jag att inte stressa. När det var ca 25 km kvar kände jag att nu var det nog dags att öka farten lite och fr o m nu så drog jag själv i princip hela vägen. Nu var det mest stigar och traktorvägar så det var snarare en fördel att ligga längst fram och slippa det mesta av stänket. Klungan decimerades allt mer och dom som vi körde om orkade inte hänga på. Vid ca 10 km kvar är det bara ett par cyklister kvar i klungan och bägge kör i H40 så nu gällde det att öka tänkte jag. Benen känns fina och borde hålla hea vägen in i mål och när jag sen ser Christian igen bestämde jag mig för att rycka. Christian hänger på och vi tappar direkt en av H40-killarna men den andre som är Erik Vrang ger sig inte utan lägger sig bakom. Christian och jag turas om att dra några kilometer och vid ca 4 km kvar går jag fram och ökar lite till och får en liten lucka. När det är en kilometer kvar kommer jag ifatt Benny Andersson och jag kommer inte om honom innan den sista singletracken. Istället för att stressa om väntar jag till spurten och kan med pigga ben köra om honom och även hålla undan för Christian och Erik.
Väl i mål känns det riktigt bra och jag är mycket nöjd med loppet. Jag tror aldrig att jag har känt mig så fräsch efter ett långlopp tidigare och strategin att gå ut lugnt verkar ha fungerat till 100%. Inte nog med att det går fortare så, hela loppet är så mycket roligare när kroppen känns fräsch och man hela tiden ligger på omkörning istället för att se sig passerad. Dessutom var det riktigt kul att köra så pass mycket tillsammans med Christian och gemensamt ta sig upp i fältet.
Magnus hade gått i mål 3 minuter före mig på en fin 3:e plats i H30 och Stefan L kom i mål 3 minuter efter mig på en 7:e i H30. Stefan M hade också haft en bra resa med en 18:e plats i H40 medan både Lars och Mats fick bryta p g a tekniska problem. Även Ola hade en tung dag med mycket strul och kom en bra bit efter.
Nu är det två veckor till Mörksuggejakten som är något av en favoritbana för mig och kan vi bara få uppehåll kan det bli en riktigt kul tävling. Som det ser ut nu så blir det jag, Magnus och Christian som åker upp och jag hoppas även vi kan få med oss Lars. Det blir ungeför samma typ av träning nästa vecka som den senaste tiden med omväxlande styrkepass, intervallpass och fartlekpass på cykeln plus förhoppningsvis ett distanspass till helgen. Troligtvis lägger jag in ett löppass med intervaller också i slutet av veckan så att jag håller igång löpningen också.
Nu var i och för sig inte motståndet på Ränneslättsturen det bästa med Jan Jacobsson och Tommy Olsson borta och dessutom fick nog Peter Nilsson tekniska problem då han hamnade långt ner i resultatlistan, så man ska nog inte dra för stora växlar av pallplatsen mer än att jag hela tiden närmar mig toppen i klassen. Vann gjorde den urstarke dansken Jan Christensen och Rolf Svensson blev tvåa. Jans tid hade dessutom räckt till seger i H30 före Michael Johansson och han var över 2 minuter före Rolf som i sin tur var 6 minuter före mig.
Det var ett stort gäng från Malmö-området som åkte upp för att tävla: Stefan L, Stefan M, Lars och jag åkte upp i Methanders bil, Magnus och Christian åkte upp i egen bil för att köra igenom delar av banan på lördagen och Jörgen och Edward åkte upp för sig. Vi fick alla bo i Mats föräldrarhem i Silverdalen utanför Hultsfred där hans föräldrar hade gjort i ordning hela huset för oss och stod färdiga med en fantastisk köttfärssås när vi anlände vid 20-tiden på lördagskvällen. Ett stor ttack ska dom ha! Hardcore-killarna Ola och Per åkte upp lite senare och bodde i tält i Eksjö och Oskar tog sig upp på egen hand. Totalt var vi alltså 12 personer som skulle köra.
Förhållandena inför tävlingen såg riktigt bra ut med en torr och snabb bana och i övrigt fina förhållanden. Tyvärr så öppnade sig himlen någon timme innan start och banan blev snabbt blöt och lerig. Leran har jag väl inte så mycket emot men allt vattnet gör att det stänker enormt vilket gör det svårt att se när ögonen fylls med grus. Just allt grus i ögonen var väl det enda negativa upplevelsen med hela tävlingen och man önskar att det fanns glasögon som funkade bra i denna typ av förhållanden. Dessutom sliter det ordentligt på utrustningen och t ex så tog bromsarna allra längst in i slutet av tävlingen när beläggen hade slitits ner så mycket.
Jag hade bestämt mig för att gå ut lika lugnt som på Lida Loop och med en långsam masterstart som det är på Ränneslätt är det svårt att hitta en bra plats i fältet i all trängseln. Därför gick det kanske lite väl långsamt i början när vi kom in på singletracken men jag tänkte att det var bara att ta det lugnt och inte jäkta. Dessutom visste jag att Stefan L låg bakom mig och tänkte att då kan det inte ha gått sååå himla långsamt. Så småningom sprack fältet upp och jag kunde börja öka lite. Jag hittade ganska fina klungor att åka i och behövde inte göra allt jobbet själv för att ta mig upp i fältet. Strax innan depån halvvägs in i loppet vid ca 40 km kom jag ifatt Christian och vi körde tillsammans ett tag. Tyvärr så tappade jag lite i endurospåren strax efter då jag inte kom om ett par cyklister men eftersom jag ändå bedömde farten som OK så valde jag att inte stressa. När det var ca 25 km kvar kände jag att nu var det nog dags att öka farten lite och fr o m nu så drog jag själv i princip hela vägen. Nu var det mest stigar och traktorvägar så det var snarare en fördel att ligga längst fram och slippa det mesta av stänket. Klungan decimerades allt mer och dom som vi körde om orkade inte hänga på. Vid ca 10 km kvar är det bara ett par cyklister kvar i klungan och bägge kör i H40 så nu gällde det att öka tänkte jag. Benen känns fina och borde hålla hea vägen in i mål och när jag sen ser Christian igen bestämde jag mig för att rycka. Christian hänger på och vi tappar direkt en av H40-killarna men den andre som är Erik Vrang ger sig inte utan lägger sig bakom. Christian och jag turas om att dra några kilometer och vid ca 4 km kvar går jag fram och ökar lite till och får en liten lucka. När det är en kilometer kvar kommer jag ifatt Benny Andersson och jag kommer inte om honom innan den sista singletracken. Istället för att stressa om väntar jag till spurten och kan med pigga ben köra om honom och även hålla undan för Christian och Erik.
Väl i mål känns det riktigt bra och jag är mycket nöjd med loppet. Jag tror aldrig att jag har känt mig så fräsch efter ett långlopp tidigare och strategin att gå ut lugnt verkar ha fungerat till 100%. Inte nog med att det går fortare så, hela loppet är så mycket roligare när kroppen känns fräsch och man hela tiden ligger på omkörning istället för att se sig passerad. Dessutom var det riktigt kul att köra så pass mycket tillsammans med Christian och gemensamt ta sig upp i fältet.
Magnus hade gått i mål 3 minuter före mig på en fin 3:e plats i H30 och Stefan L kom i mål 3 minuter efter mig på en 7:e i H30. Stefan M hade också haft en bra resa med en 18:e plats i H40 medan både Lars och Mats fick bryta p g a tekniska problem. Även Ola hade en tung dag med mycket strul och kom en bra bit efter.
Nu är det två veckor till Mörksuggejakten som är något av en favoritbana för mig och kan vi bara få uppehåll kan det bli en riktigt kul tävling. Som det ser ut nu så blir det jag, Magnus och Christian som åker upp och jag hoppas även vi kan få med oss Lars. Det blir ungeför samma typ av träning nästa vecka som den senaste tiden med omväxlande styrkepass, intervallpass och fartlekpass på cykeln plus förhoppningsvis ett distanspass till helgen. Troligtvis lägger jag in ett löppass med intervaller också i slutet av veckan så att jag håller igång löpningen också.
lördag, juni 28, 2008
Träningsrapport
Träningen flyter på bra utan missöden eller speciella händelser och ser ut så här sedan senaste rapporten:
Ons 18/6: Lugnt löppass på 40 min som från början var tänkt som 4-min intervallpass men som fick planeras om till återhämtningspass efter tisdagens hårda fartlek.
Tors 19/6: Intervaller (10 X 45/15) + fartlek i Bokskogen/Bökeberg på sammanlagt 2 tim 20 min med Oskar, Per och Robban. Benen kändes betydligt bättre men det är svårt att avgöra formen när inte dom allra bästa är med och kör.
Sön 22/6: Då kördes en utökad Sjöbounda med Lars, Oskar och Patrik på 4 tim 43 min. Vid Snogeholm gjorde vi en avstickare och hittade ytterligare en dryg mil vägar och stig som vi utforskade och som kan användas längre fram om vi inte tycker att 9 mil räcker.
Tis 24/6: 7 X 30 sek maxintervaller på cykeln i garaget. Dom var extra tunga eftersom jag var tvungen att köra dom på morgonen.
Ons 25/6: Långa teknik-/tröskelintervaller (2 X 30 min + 1 timme uppvärming/nedvarvning) kördes i Sjöbo tillsammans med Magnus, Christian, Per och Ola. Det var första gången jag körde denna sträckan på tävlingshojen och det kändes riktigt bra. Utan att dra på mig mjölksyra hängde jag med Magnus och Christian och hade inga problem med att hålla farten i de tekniska partierna.
Fre 27/6: 1,5 timme lugn cykling med lite småryck runt Näset för att cykla loss benen inför tävlingen imorgon.
Imorgon är det Ränneslättsturen och det ska bli skoj. Vi är ett riktigt stort gäng som åker upp och både banan och kroppen känns lovande.
Ons 18/6: Lugnt löppass på 40 min som från början var tänkt som 4-min intervallpass men som fick planeras om till återhämtningspass efter tisdagens hårda fartlek.
Tors 19/6: Intervaller (10 X 45/15) + fartlek i Bokskogen/Bökeberg på sammanlagt 2 tim 20 min med Oskar, Per och Robban. Benen kändes betydligt bättre men det är svårt att avgöra formen när inte dom allra bästa är med och kör.
Sön 22/6: Då kördes en utökad Sjöbounda med Lars, Oskar och Patrik på 4 tim 43 min. Vid Snogeholm gjorde vi en avstickare och hittade ytterligare en dryg mil vägar och stig som vi utforskade och som kan användas längre fram om vi inte tycker att 9 mil räcker.
Tis 24/6: 7 X 30 sek maxintervaller på cykeln i garaget. Dom var extra tunga eftersom jag var tvungen att köra dom på morgonen.
Ons 25/6: Långa teknik-/tröskelintervaller (2 X 30 min + 1 timme uppvärming/nedvarvning) kördes i Sjöbo tillsammans med Magnus, Christian, Per och Ola. Det var första gången jag körde denna sträckan på tävlingshojen och det kändes riktigt bra. Utan att dra på mig mjölksyra hängde jag med Magnus och Christian och hade inga problem med att hålla farten i de tekniska partierna.
Fre 27/6: 1,5 timme lugn cykling med lite småryck runt Näset för att cykla loss benen inför tävlingen imorgon.
Imorgon är det Ränneslättsturen och det ska bli skoj. Vi är ett riktigt stort gäng som åker upp och både banan och kroppen känns lovande.
onsdag, juni 18, 2008
Det är så här det ska vara!
Igår cyklade jag, Stefan L, Lars och Ola ett pass som är sådär kul som bara MTB kan vara: Fint väder med sol, 20 grader och vindstilla. Pigga ben och den lätta tävlingscykeln. Fantastisk milsvid natur med massor av både kända och nya stigar. Och sist men inte minst 3 timmar av kul fartlek med kompisarna.
Kanske inte det mest strukturerade passet men med hur mycket kvalitet som helst, både med tanke på fart och teknik men främst med tanke på livskvalitet.
Så här ser ett ställe ut som vi passerar: Häckeberga Slott strax utanför Genarp:
måndag, juni 16, 2008
Sega ben - men formen verkar ändå vara på väg
Veckan som gick hade bra intensitet med tre bra intervallpass tis+ons+fre, ett distanspass på lördagen och ett lugnare återhämtningspass på söndagen. Jag var väl inte riktigt fräsch någon av dagarna men lyckades ändå pressa ut vad som fanns i kroppen under de olika passen. Formen känns ständigt på uppåtgående även om det var frustrerande att köra onsdagens intervallpass med ett sådant gäng som Margnus, Stefan, Patrik och Christian. I det sällskapet är jag ohjälpligt sist, speciellt när jag är så pass sliten som i onsdags, men så är det heller inga dåliga cyklister jag kör med. Framförallt Christian har tagit ett rejält steg i MTB-karriären och blir bara snabbare och snabbare jämfört med tidigare, framförallt på korta och tekniska sträckor. På längre sträckor har han alltid varit stark. Jag är övertygad om att han kommer att hota Magnus och kanske även Patrik på långloppen redan denna säsongen, men så är han och har varit en av de absolut bästa triatleterna i Sverige under många år. Det ska bli kul och se vad han kan åstadkomma på Ränneslätt som han ska anmäla sig till.
På lördagens Sjöbo-runda hängde Kristianstadscyklisten Tim Nilsson med (tillsammans med Robban och Oskar) och det är riktigt kul med nya och duktiga cyklister i gänget som man kan matcha sig mot. Trots mosiga ben i början efter fredagens löpintervaller så räckte orken för att trycka på bra i slutet och göra benen ännu mosigare.
Nu är det två veckor kvar till Ränneslätt i Eksjö vilket innebär att även denna veckan förhoppningsvis blir en tung vecka med 5 dagar bra kvalitet så att kroppen kan lyfta sig ytterligare ett snäpp på sikt. Veckan innan Eksjö får sen bli lite lugnare så att jag inte är för sliten inför den tävlingen.
På lördagens Sjöbo-runda hängde Kristianstadscyklisten Tim Nilsson med (tillsammans med Robban och Oskar) och det är riktigt kul med nya och duktiga cyklister i gänget som man kan matcha sig mot. Trots mosiga ben i början efter fredagens löpintervaller så räckte orken för att trycka på bra i slutet och göra benen ännu mosigare.
Nu är det två veckor kvar till Ränneslätt i Eksjö vilket innebär att även denna veckan förhoppningsvis blir en tung vecka med 5 dagar bra kvalitet så att kroppen kan lyfta sig ytterligare ett snäpp på sikt. Veckan innan Eksjö får sen bli lite lugnare så att jag inte är för sliten inför den tävlingen.
måndag, juni 09, 2008
Inget lidande på Lida i år
Veckan som har gått har varit relativt lugn med endast 3 träningspass. Måndagen bestod av vila efter söndagens tunga race. På tisdagen rullade jag, Stefan L och Magnus ett återhämtningspass på landsväg. Det var i alla fal tänkt som ett återhämtningspass men Magnus hade pigga ben och i det fina vädret blev det ett antal fartökningar och det var precis vad mina ben orkade. Inför onsdagens hårda intervallpass i Bokskogen (med Patrik, Magnus, Christian, Ola, Jellhede och en ny kille som heter Oskar) där vi skulle köra 10 X 45/15 + 2 X 10 min jaktstart så var jag lite orolig att benen skulle vara mosiga, men så far inte fallet alls utan jag tappade inte lika mycket som vanligt på Patrik och Magnus och körde jämnt med Christian. På torsdagen var det återigen vila och det stod studentuppvaktning med mycket god mat och dryck på schemat. Det blev sen hemkomst och passet på fredagsmorgonen fick väl därför inte högsta kvalitet. Det var knappa två timmar fartlek på MTB'n som skulle köras i härligt väder och många cyklister på väg till stranden mötte jag.
På lördagen åkte jag, Ola och Magnus upp för att bo på samma vandrarhem i Södertälje som i fjol vilket är ett bra upplägg inför Lida Loop. Kvällen spenderades med lite thaimat och fotbollstittande på vandrarhemmet.
Vi anlände tidigt och hade god tid på oss för förberedelser och uppvärmning. Det var ungefär samma förhållanden som i fjol med torr bana och en temperatur på ca 30 grader. I fjol led jag både under och efter Lida Loop och i år hade jag därför bestämt mig att ta det lugnt och ha ett kul race före maximal prestation. Därför var jag kanske inte 100% med när starten gick en minut för tidigt och till på köpet svänger en kille in tvärt framför mig mitt i startbacken vilket innebär att jag kör in i hans bakhjul och vurpar. Vilken start! Det blev sen till att springa uppför backen och jag är en bra bit efter täten på toppen. Dock gör inte det så mycket eftersom planen är att ta det lugnt och jag stressar därför inte så mycket i dammet på motionsslingorna och de första grusvägarna utan ligger mest och åker med. Jag tar det medvetet kugnt på de tekniska partierna för att slippa punkteringar och vurpor men sitter ändå lätt med min grupp första varvet och ut på det andra. I mitten på andra varvet känner jag att nu får jag öka tempot och jag kör om en hel drös med cyklister, varav 6 st i H40, in till varvningen. Tredje loopen blir mest en resa för mig själv. De 5-6 cyklister jag kommer i kapp under varvet kör för långsamt så det blir ingen grup att ansluta till. I mål har jag pigga ben och jag har kunnat njuta av hela loppet. Till på köpet blev min tid 4 min bättre än i fjol, vilket med fjolårets vurpa borträknad innebär att jag körde på ungefär samma tid men med mycket mindre ansträngning. Min 9-onde plats i år var sämre än 5-eplatsen i fjol men då skan man komma ihåg att motståndet i år var betydligt tuffare med bl a 4 st "nya" 40-åringar i klassen, däribland vinnaren Jan Jacobsson.
Jag har nu tränat 7 veckor sedan mitt 3 månader långa uppehåll och jag skulle uppskatta att formen nu har passerat nivån som jag hade ifjol vid samma tid. Den förhållandevis tunga träningen fortsätter ett antal veckor till och det är inte förrän i augusti jag ska vara på topp. Då ska jag förhoppningsvis vara bra mycket bättre än i fjol och ha kapat ca hälften av försprånget till de allra främsta i klassen.
Veckan som kommer ska bli intensiv med intervaller av olika slag tis, ons, fre och sen blir det förhoppningsvis ett ordentligt intervallpass på lördag och fartlek på söndag.
Till sist några bilder på teamkollegorna Magnus och Lars samt på mig från tävlingen igår.
Magnus:
Lars:
Jag:
måndag, juni 02, 2008
Första tävlingen avklarad
Efter en mycket bra träningsvecka med maxstyrkeintervaller på måndagen, intervaller i Bokskogen på tisdagen och onsdagen samt 3 timmar fartlek i Bokskogen/Bökeberg på torsdagen var det dels dags att plocka samman den nya cykeln och dels att göra tävlingspremiär.
Cykeln hämtades hos Lars på onsdagskvällen och sattes samman fredag kväll och lördag förmiddag. Så här ser den ut efter första provturen på lördagen:
På söndagen var det tävlingspremiär i och med Craft/Polars MTB Challenge i Gribskov utanför Hilleröd i Danmark och det skulle åkas totalt 90 km (som visade sig vara över 95 km) på en 30-km slinga som består av 80% singletrack. En ganska mäktig premiär alltså och med facit i hand hade det varit bättre att åka 2 varv och drygt 60 km i stället...
Det var jag, Anders J, Stefan L, Christian och Lars som gav oss iväg från Stefan kl 7 på söndagsmorgonen. Vädret var kanon med strålande sol och dryga 20 grader vid starten som gick kl 9.00. Jag hade tänkt att ta det lugnt i och med hur jag ligger till i träningen och med tanke på Lida Loop nästa helg, men det gick väl sådär med den planen. Tempot var väl OK i början men dels fick jag ont i ryggen efter redan en halvtimme och dels var det både långt och tekniskt vilket gjorde att det blev ett drygt lopp ändå. Första varvet var ändå OK men redan på andra varvet kände jag att det hade räckt med 60 km idag. Men jag är (tyvärr) ingen som bryter utan bestämde mig för att sänka tempot istället för att inte ta ut mig. Strax före varvningen passerar Christian mig som ett möte men det var inte läge att hänga på. Sista varvet var trots allt riktigt behagligt i det lugnare tempot och ryggsmärtan släppte när jag ökade kadensen och stod upp mindre.
Väl i mål efter drygt 4 timmar möter jag en riktigt sliten Stefan och en betydligt mindre sliten Christian som hade gått om Stefan precis innan mål. Lars hade tyvärr fått bryta när popnitarna till växelfästena i toppröret lossnade och växlingen därmed blev omöjlig. Inget kul och förhoppningsvis inget som kommer att drabba oss övriga med Shark Pro. Anders Jellhede hade det tungt där ute med väldigt få mil på MTB'n bakom sig i år och det är starkt att slutföra loppet bara 20 minuter bakom mig.
Banan var kanon och omväxlande och jag rekommenderar gärna loppet, dock med förbehållet att den tar en stund att cykla. Den nya hojen funkade kanon och var smidig och rapp i skogen samtidigt som SID-gaffeln gav fin komfort. Enda problemet är att de breda Racing Ralph 2,25:orna tar i svingen där nere när bakhjulet flexar i sidled. Det är för snålt tilltaget utrymme helt enkelt och gör säkert inget på hastigheten men det är lite störigt. Kanske kan lite styvare (och lättare!) hjul som kanske kommer denna veckan minska problemet.
I veckan nu blir det mest återhämtning och laddning inför helgens Lida Loop, men ett hårt kvalitetspass ska jag nog få till.
Cykeln hämtades hos Lars på onsdagskvällen och sattes samman fredag kväll och lördag förmiddag. Så här ser den ut efter första provturen på lördagen:
På söndagen var det tävlingspremiär i och med Craft/Polars MTB Challenge i Gribskov utanför Hilleröd i Danmark och det skulle åkas totalt 90 km (som visade sig vara över 95 km) på en 30-km slinga som består av 80% singletrack. En ganska mäktig premiär alltså och med facit i hand hade det varit bättre att åka 2 varv och drygt 60 km i stället...
Det var jag, Anders J, Stefan L, Christian och Lars som gav oss iväg från Stefan kl 7 på söndagsmorgonen. Vädret var kanon med strålande sol och dryga 20 grader vid starten som gick kl 9.00. Jag hade tänkt att ta det lugnt i och med hur jag ligger till i träningen och med tanke på Lida Loop nästa helg, men det gick väl sådär med den planen. Tempot var väl OK i början men dels fick jag ont i ryggen efter redan en halvtimme och dels var det både långt och tekniskt vilket gjorde att det blev ett drygt lopp ändå. Första varvet var ändå OK men redan på andra varvet kände jag att det hade räckt med 60 km idag. Men jag är (tyvärr) ingen som bryter utan bestämde mig för att sänka tempot istället för att inte ta ut mig. Strax före varvningen passerar Christian mig som ett möte men det var inte läge att hänga på. Sista varvet var trots allt riktigt behagligt i det lugnare tempot och ryggsmärtan släppte när jag ökade kadensen och stod upp mindre.
Väl i mål efter drygt 4 timmar möter jag en riktigt sliten Stefan och en betydligt mindre sliten Christian som hade gått om Stefan precis innan mål. Lars hade tyvärr fått bryta när popnitarna till växelfästena i toppröret lossnade och växlingen därmed blev omöjlig. Inget kul och förhoppningsvis inget som kommer att drabba oss övriga med Shark Pro. Anders Jellhede hade det tungt där ute med väldigt få mil på MTB'n bakom sig i år och det är starkt att slutföra loppet bara 20 minuter bakom mig.
Banan var kanon och omväxlande och jag rekommenderar gärna loppet, dock med förbehållet att den tar en stund att cykla. Den nya hojen funkade kanon och var smidig och rapp i skogen samtidigt som SID-gaffeln gav fin komfort. Enda problemet är att de breda Racing Ralph 2,25:orna tar i svingen där nere när bakhjulet flexar i sidled. Det är för snålt tilltaget utrymme helt enkelt och gör säkert inget på hastigheten men det är lite störigt. Kanske kan lite styvare (och lättare!) hjul som kanske kommer denna veckan minska problemet.
I veckan nu blir det mest återhämtning och laddning inför helgens Lida Loop, men ett hårt kvalitetspass ska jag nog få till.
söndag, maj 25, 2008
Riktigt sega ben i helgen
Veckan har flutit på bra med träningen och det har varit intervaller måndag (maxstyrka i garaget), tisdag (5 min i Bokskogen), torsdag (tröskelintervaller på räsern) och fredag.
Efter fredagens löpintervaller på jobbet (8X4 min) på maxintensitet var jag riktigt sliten i benen och hade t o m träningsvärk i låren efteråt. Ovanan från löpningen visade sig nu. Jag hade hoppats att segheten skulle släppa på lördagens Sjöbo-runda med Ola och Robban men det blev bara värre och värre. Jag tog det riktigt lugnt eftersom planen var att köra Landskronas MTB-tävling på söndagen (vilket även Ola skulle) men det hjälpte inte, utan benen var riktigt trötta i slutet. Det var synd om Robban eftersom han var pigg men inte hade någon han kunde köra mot eftersom både Ola och jag tog det lugnt och genade friskt.
Efter råd från både Robban och Magnus beslöt jag mig därför för att inte köra tävlingen på söndagen utan istället lägga in en vilodag och koncentrera mig på att få bra träning i veckan och följa planen inför tävlingarna i juni-juli, då jag förhoppningsvis ska ha kommit i hygglig form.
Veckan som kommer blir intensiv de första dagarna med intervaller återigen, för att sedan bli lite lugnare framåt helgen inför söndagens tävlingspremiär i Danmark. Det loppet tar jag som ett hårt träningspass och en bra genomkörare inför Lida Loop helgen därpå.
Förhoppningsvis får jag även min nya cykel i veckan och med lite flyt kanske det kan bli premiär på den till helgen. Vi får se!
Efter fredagens löpintervaller på jobbet (8X4 min) på maxintensitet var jag riktigt sliten i benen och hade t o m träningsvärk i låren efteråt. Ovanan från löpningen visade sig nu. Jag hade hoppats att segheten skulle släppa på lördagens Sjöbo-runda med Ola och Robban men det blev bara värre och värre. Jag tog det riktigt lugnt eftersom planen var att köra Landskronas MTB-tävling på söndagen (vilket även Ola skulle) men det hjälpte inte, utan benen var riktigt trötta i slutet. Det var synd om Robban eftersom han var pigg men inte hade någon han kunde köra mot eftersom både Ola och jag tog det lugnt och genade friskt.
Efter råd från både Robban och Magnus beslöt jag mig därför för att inte köra tävlingen på söndagen utan istället lägga in en vilodag och koncentrera mig på att få bra träning i veckan och följa planen inför tävlingarna i juni-juli, då jag förhoppningsvis ska ha kommit i hygglig form.
Veckan som kommer blir intensiv de första dagarna med intervaller återigen, för att sedan bli lite lugnare framåt helgen inför söndagens tävlingspremiär i Danmark. Det loppet tar jag som ett hårt träningspass och en bra genomkörare inför Lida Loop helgen därpå.
Förhoppningsvis får jag även min nya cykel i veckan och med lite flyt kanske det kan bli premiär på den till helgen. Vi får se!
söndag, maj 18, 2008
Magnus vann Billingeracet!!!
Här hade jag tänkt att skriva om veckan som gick och de 4 intervallpassen jag fick, och benen som trots det kändes så fina på lördagens Sjöborunda att jag drog Christian Månsson de första 2 timmarna, och det dumma i att planera att köra hela rundan utan frukost eller någon energi på hela rundan för att testa om jag klarade utan att vägga, och inte skippa det när Christian flaggade att han skulle med, och att jag efter Sjöbo blev förnedrad i den tekniska singletracken av samme Christian (har han blivit så snabb eller är jag bara kass?) för att sedan när energin tog slut använda honom som lok hela vägen i mål (3.38 är inte dåligt ändå!). Men det är inte intressant längre efter det som Magnus gjorde idag.
Magnus Mattsson är just nu bäst i Sverige på långlopp i H30! Han vann Billingeracet! Helt otroligt! I 3 grader och snöblandat regn på en tuff bana vann solskenscyklisten! Stort grattis ska han ha och en ordentlig betalning för allt slit i vinter.
Detta innebär en massa saker:
1) Han är bäst i Sverige på MTB långlopp i H30 (skrev jag nog tidigare...).
2) Han är numera en hjälte som man ser upp till (jag var imponerad förut men nu är det liksom bevisat vad han kan).
3) Numera har vi i gänget en måttstock att mäta oss med som inte bara gäller vårt lilla gäng utan hela Sverige.
4) Skulle man piska Magnus under en träning (eller tävling!) kan man säga att man piskat han som är bäst i hela Sverige!
5) Magnus (och Fredric E's) träningråd blir nu lag och sanning.
6) Nu inser man att med bra träning, kost och övriga komponenter så kan man komma långt, riktigt långt.
7) Nu ser jag fram emot att tävlingssäsongen börjar för mig.
Sen läste jag nyss att Patrik från CK C4 kom 12:a i Elit, och 5 minuter före Magnus! Vilket kanonlopp han har gjort och en ännu bättre prestation än Magnus! Jättegrattis till honom också. Vilken träningsrupp vi ska bli nu med fler i gänget som ligger så högt upp i listorna. Det sporrar riktigt mycket!
Som jag tidigare skrivit är det främst Magnus som rekommenderat att jag ska ligga och köra intervaller (4:or och styrka främst) nu ett tag framöver och jag tycker faktiskt att det börjar ge resultat redan nu efter ett par veckor. Benen känns rappare och jag kan ligga längre på hög belastning utan att syran eller tröttheten kommer. Så veckan som kommer blir nog en upprepning av förra veckan, dvs maxstyrkeintervaller måndag och syreintervaller (4-5 min) tis, tors och fredag, varav en dag löpning.
Till helgen blir det någon form av tävlingspremiär, antingen Gran Fondo på räsern eller Syd MTB på söndag. Vi får se vad väder och humör säger.
Magnus Mattsson är just nu bäst i Sverige på långlopp i H30! Han vann Billingeracet! Helt otroligt! I 3 grader och snöblandat regn på en tuff bana vann solskenscyklisten! Stort grattis ska han ha och en ordentlig betalning för allt slit i vinter.
Detta innebär en massa saker:
1) Han är bäst i Sverige på MTB långlopp i H30 (skrev jag nog tidigare...).
2) Han är numera en hjälte som man ser upp till (jag var imponerad förut men nu är det liksom bevisat vad han kan).
3) Numera har vi i gänget en måttstock att mäta oss med som inte bara gäller vårt lilla gäng utan hela Sverige.
4) Skulle man piska Magnus under en träning (eller tävling!) kan man säga att man piskat han som är bäst i hela Sverige!
5) Magnus (och Fredric E's) träningråd blir nu lag och sanning.
6) Nu inser man att med bra träning, kost och övriga komponenter så kan man komma långt, riktigt långt.
7) Nu ser jag fram emot att tävlingssäsongen börjar för mig.
Sen läste jag nyss att Patrik från CK C4 kom 12:a i Elit, och 5 minuter före Magnus! Vilket kanonlopp han har gjort och en ännu bättre prestation än Magnus! Jättegrattis till honom också. Vilken träningsrupp vi ska bli nu med fler i gänget som ligger så högt upp i listorna. Det sporrar riktigt mycket!
Som jag tidigare skrivit är det främst Magnus som rekommenderat att jag ska ligga och köra intervaller (4:or och styrka främst) nu ett tag framöver och jag tycker faktiskt att det börjar ge resultat redan nu efter ett par veckor. Benen känns rappare och jag kan ligga längre på hög belastning utan att syran eller tröttheten kommer. Så veckan som kommer blir nog en upprepning av förra veckan, dvs maxstyrkeintervaller måndag och syreintervaller (4-5 min) tis, tors och fredag, varav en dag löpning.
Till helgen blir det någon form av tävlingspremiär, antingen Gran Fondo på räsern eller Syd MTB på söndag. Vi får se vad väder och humör säger.
måndag, maj 12, 2008
En bra helg
Lördagens långpass bjöd på årets hittills bästa väder: Sol, 20-25 grader och en svag vind. Det var en hel del som hade slutit upp kl 8 i Genarp: Magnus, Stefan L, Christian, Patrik P från CKC4, Robban, Simon, Jerry från MTC och Ola. Tempot blev som väntat högt redan efter 5 minuter då Stefan och Magnus tydligen tyckte att uppvärmingen var klar och drog upp ett ordentligt tempo. Simon försökte hänga på men hamnade i ett ingemansland vilket senare resulterade i att han körde fel och missade hela rundan... Jag la mig tillsammans med Patrik i ett komforttempo och Robban hängde på. Efter ca 20 min släppte Robban när vi kom ifatt Jerry som hade genat för att spara lite tid och efter ytterligare 20 min i Torna Hällestad kom vi ifatt Ola som hade kört en kortare iväg där. Ungefär samtidigt ser vi Stefan och Magnus stå och laga Stefans punktering och inser att dom kommer att jaga allt vad dom kan för att komma ifatt igen nr dom lagat punkan.
Från Hällestad till Vomb körde Patrik på och drog i princip hela vägen. I singletracken från Vomb släppte Ola men på något sätt hängde han kvar 50-60 meter bakom och så var det till och från fram till Sjöbo, där han fick släppa helt i slalombacken. Samtidigt såg vi Magnus och Stefan. Magnus kom ifatt efter singletracken i Sjöbo och Stefan var ifatt vid vätskepåfyllningen strax efter Sjöbo. Dom hade bägge fått jaga på bra för att komma ifatt och var inte helt fräscha, inte Stefan i alla fall. Jag tänkte hänga på så länge som det gick men när Magnus höjde farten vid ett par tillfällen var det inga problem att sitta med. Stefan såg mer och mer sliten ut och efter Blentarp släppte han. Patrik var fortfarande stark och drog bra i grusbackarna i slutet. Magnus släppte i första backen men jag lyckades täta till Patrik. I andra backen orkade jag inte hänga på Patriks tempo och Magnus (som nu hade fått ut stenen i skon som hade irriterat honom i första backen) hade fått upp tempot igen och kom ifatt mig i hög fart i slutet. Vi tre körde sen i mål tillsammans.
Magnus fick den effektiva tiden 3.28 med punkteringen borträknad medan Patrik och jag fick 3.33 och Stefan 3.37 (ca 3.32 effektiv tid). Ola körde riktigt starkt och kom in bara en liten stund efter men hade missat klockan och det var osäkert vilken tid han fick, men det var säkert under 3,50. Det gick alltså betydligt fortare än vad jag räknat med men så var ju också förhållandena idealiska. Magnus (som hade en hård löprunda i benen sedan kvällen innan) och Patrik var klart starkast idag. Skillnaden mellan Stefan och mig är att han kör slut på sina krafter i början och har inte mycket kvar efter 2, 5 timmar. Själv kändes det oförskämt bra efteråt och det kändes som om jag lätt skulle kunnat cykla 1 timme till i samma tempo. Uthålligheten finns alltså i kroppen och nu är det bara tempot som ska upp, framförallt i starten. Receptet på detta är intervaller! Mycket intervaller!
Vad blev snittpulsen de 3,5 timmarna då? Jo 84%, dvs nästan de 85% jag siktade på, varav ca 20 min var >90%.
Söndagen bjöd på om möjligt ännu bättre väder än lördagen och det blev ett lugnt 90-minuters återhämtningspass med 10 st spurter a' ca 10 sek inlagda. Benen kändes fina och det var rena njutningen att glida runt ute på Näset bland alla badgäster och njuta av vädret och musiken i lurarna samt då och då ta i allt vad jag kunde så att jag kände att benen fanns där.
Från Hällestad till Vomb körde Patrik på och drog i princip hela vägen. I singletracken från Vomb släppte Ola men på något sätt hängde han kvar 50-60 meter bakom och så var det till och från fram till Sjöbo, där han fick släppa helt i slalombacken. Samtidigt såg vi Magnus och Stefan. Magnus kom ifatt efter singletracken i Sjöbo och Stefan var ifatt vid vätskepåfyllningen strax efter Sjöbo. Dom hade bägge fått jaga på bra för att komma ifatt och var inte helt fräscha, inte Stefan i alla fall. Jag tänkte hänga på så länge som det gick men när Magnus höjde farten vid ett par tillfällen var det inga problem att sitta med. Stefan såg mer och mer sliten ut och efter Blentarp släppte han. Patrik var fortfarande stark och drog bra i grusbackarna i slutet. Magnus släppte i första backen men jag lyckades täta till Patrik. I andra backen orkade jag inte hänga på Patriks tempo och Magnus (som nu hade fått ut stenen i skon som hade irriterat honom i första backen) hade fått upp tempot igen och kom ifatt mig i hög fart i slutet. Vi tre körde sen i mål tillsammans.
Magnus fick den effektiva tiden 3.28 med punkteringen borträknad medan Patrik och jag fick 3.33 och Stefan 3.37 (ca 3.32 effektiv tid). Ola körde riktigt starkt och kom in bara en liten stund efter men hade missat klockan och det var osäkert vilken tid han fick, men det var säkert under 3,50. Det gick alltså betydligt fortare än vad jag räknat med men så var ju också förhållandena idealiska. Magnus (som hade en hård löprunda i benen sedan kvällen innan) och Patrik var klart starkast idag. Skillnaden mellan Stefan och mig är att han kör slut på sina krafter i början och har inte mycket kvar efter 2, 5 timmar. Själv kändes det oförskämt bra efteråt och det kändes som om jag lätt skulle kunnat cykla 1 timme till i samma tempo. Uthålligheten finns alltså i kroppen och nu är det bara tempot som ska upp, framförallt i starten. Receptet på detta är intervaller! Mycket intervaller!
Vad blev snittpulsen de 3,5 timmarna då? Jo 84%, dvs nästan de 85% jag siktade på, varav ca 20 min var >90%.
Söndagen bjöd på om möjligt ännu bättre väder än lördagen och det blev ett lugnt 90-minuters återhämtningspass med 10 st spurter a' ca 10 sek inlagda. Benen kändes fina och det var rena njutningen att glida runt ute på Näset bland alla badgäster och njuta av vädret och musiken i lurarna samt då och då ta i allt vad jag kunde så att jag kände att benen fanns där.
fredag, maj 09, 2008
4 intervallpass på 3 dagar
Tisdag hann jag med både ett maxstyrkepass hemma på testcykeln innan jobbet och på kvällen var det 6 varv på Stefans nya intervallslinga i Bokskogen som gällde. Slingan är 5 minuter vilket kan ses som en väldigt lång 4:a... Mycket uppför gjorde att pulsen låg runt 90% hela tiden med en maxnotering på 94% vid ett par tillfällen. Kändes bra även om benen är småsega.
På onsdagen körde jag ett maxstyrke-/spurtpass på MTB'n som jag tagit med mig till jobbet. Vädret var kanon och det var en ren fröjd att köra runt utanför Lund på lunchen.
Igår torsdag körde jag Magnus (Fredrik E's) intervallvariant som innehåller högkadens, 15/15 och hög/lågkadens. Passet kördes hemifrån på MTB'n och 5 min, 2X10 min resp 2X10 min av vardera moment blev det. Termometern stod på 23 grader under passet och vinden vinden var svag. Helt kanon! Tyvärr fick jag inte upp pulsen ordentligt utan den stannade på 85% som mest. Antagligen en kombination av lite för långa intervaller, lite slitna ben och brist på sparring.
Idag vilar jag från cyklingen och springer bara en liten runda men imorgon däremot ska det bli både hög puls och lång tid i och med att vi ska köra Sjöbo-rundan i tävlingsfart med start kl 8.00. Eftersom det ska bli upp mot 25 grader mitt på dagen lär även temperaturen kunna göra sitt till avseende pulsen. Ska vi gissa på 85% i snittpuls?
På onsdagen körde jag ett maxstyrke-/spurtpass på MTB'n som jag tagit med mig till jobbet. Vädret var kanon och det var en ren fröjd att köra runt utanför Lund på lunchen.
Igår torsdag körde jag Magnus (Fredrik E's) intervallvariant som innehåller högkadens, 15/15 och hög/lågkadens. Passet kördes hemifrån på MTB'n och 5 min, 2X10 min resp 2X10 min av vardera moment blev det. Termometern stod på 23 grader under passet och vinden vinden var svag. Helt kanon! Tyvärr fick jag inte upp pulsen ordentligt utan den stannade på 85% som mest. Antagligen en kombination av lite för långa intervaller, lite slitna ben och brist på sparring.
Idag vilar jag från cyklingen och springer bara en liten runda men imorgon däremot ska det bli både hög puls och lång tid i och med att vi ska köra Sjöbo-rundan i tävlingsfart med start kl 8.00. Eftersom det ska bli upp mot 25 grader mitt på dagen lär även temperaturen kunna göra sitt till avseende pulsen. Ska vi gissa på 85% i snittpuls?
måndag, maj 05, 2008
29 timmar på två veckor
Så här mycket har jag aldrig tränat i hela mitt liv. 15 timmar förr-förra veckan och 14 timmar i förra efter en långrunda i lördags på MTB med Stefan och Stefan (återigen under 4 timmar på Sjöbo-rundan) och ett lugnt distanspass med spurter tillsammans med Lars på söndagen. En gång tidigare (september 2007) fick jag in en vecka med 15 timmar, men annars har ju tiden legat kring 10 timmar på bra veckor.
Resultatet av detta är att jag nu är ganska seg i benen när det börjar gå undan och syran kommer ganska lätt. Dock känner jag mig väldigt pigg och vill träna hur mycket som helst så det känns precis som det ska göra. Men nu får jag dra ner långpassen till ett i veckan och istället fokusera på intervaller (lokalt syreupptag) och styrka så jag får upp farten i benen och klarar av arbetstopparna bättre. Uthålligheten är det inget större fel på och då är det bättre med kortare och effektivare pass.
Idag måndag blir det vila och sen är planen iveckan två styrkepass och två intervallpass, alla på cykel, innan det är dags för ett intensivt distanspass i tävlingstempo på lördag.
Sen har jag bestämt mig för att inte köra Billingeracet eftersom jag är för långt från formen ännu och bara får en månad att komma iform efter det långa uppehållet. Det blir istället Lida som blir det första seriösa testet i år.
Resultatet av detta är att jag nu är ganska seg i benen när det börjar gå undan och syran kommer ganska lätt. Dock känner jag mig väldigt pigg och vill träna hur mycket som helst så det känns precis som det ska göra. Men nu får jag dra ner långpassen till ett i veckan och istället fokusera på intervaller (lokalt syreupptag) och styrka så jag får upp farten i benen och klarar av arbetstopparna bättre. Uthålligheten är det inget större fel på och då är det bättre med kortare och effektivare pass.
Idag måndag blir det vila och sen är planen iveckan två styrkepass och två intervallpass, alla på cykel, innan det är dags för ett intensivt distanspass i tävlingstempo på lördag.
Sen har jag bestämt mig för att inte köra Billingeracet eftersom jag är för långt från formen ännu och bara får en månad att komma iform efter det långa uppehållet. Det blir istället Lida som blir det första seriösa testet i år.
torsdag, maj 01, 2008
Det går åt rätt håll
Två pass har avverkats sedan helgen: Ett intervallpass och ett långpass.
Intervallpasset i tisdags kördes i 20-graders värme i Bokskogen med Robban, Stefan, Magnus, Per och en ny dansk som har varit med och kört med MTC några gånger. Det blev först 10 st 45/15 (dvs ca 10 min totalt) som kördes i den vanliga backen. I och med att jag ligger efter i träning körde jag det som 30/30 för att inte dra på mig syra. Annars är detta en riktig plåga med riktigt hög puls och massor av syra. Sen blev det 3 st 10 min jaktstartsintervaller på den vanliga slingan i skogen. Det märks att jag har varit borta länge för det var verkligen inget klipp i benen och skillnaden mellan mig och Magnus är enorm. Detta är verkligen ett område att jobba på framöver och olika intervaller under eller på tröskel är nog melodin.
Långpasset dagen efter var en repris på helgens Sjöbo-runda med den stora skillnaden att nu var det jag som låg på rulle, nämligen Magnus rulle. Vädret var kanon men lite blåsigt, vilket i och för sig inte kändes så tydligt bakom Magnus. Tempot var genomgående bra och sluttiden blev 8 minuter bättre än i lördags; 3.54.
Långpassen känns betydligt mycket bättre än intervallpassen och kroppen verkar klara av längre belastning hyfsat. Återhämtningen känns också OK.
Idag blir det ca 1,5 timme fartleks-intervaller med Stefan, Methander och Ola och imorgon är det vila.
Intervallpasset i tisdags kördes i 20-graders värme i Bokskogen med Robban, Stefan, Magnus, Per och en ny dansk som har varit med och kört med MTC några gånger. Det blev först 10 st 45/15 (dvs ca 10 min totalt) som kördes i den vanliga backen. I och med att jag ligger efter i träning körde jag det som 30/30 för att inte dra på mig syra. Annars är detta en riktig plåga med riktigt hög puls och massor av syra. Sen blev det 3 st 10 min jaktstartsintervaller på den vanliga slingan i skogen. Det märks att jag har varit borta länge för det var verkligen inget klipp i benen och skillnaden mellan mig och Magnus är enorm. Detta är verkligen ett område att jobba på framöver och olika intervaller under eller på tröskel är nog melodin.
Långpasset dagen efter var en repris på helgens Sjöbo-runda med den stora skillnaden att nu var det jag som låg på rulle, nämligen Magnus rulle. Vädret var kanon men lite blåsigt, vilket i och för sig inte kändes så tydligt bakom Magnus. Tempot var genomgående bra och sluttiden blev 8 minuter bättre än i lördags; 3.54.
Långpassen känns betydligt mycket bättre än intervallpassen och kroppen verkar klara av längre belastning hyfsat. Återhämtningen känns också OK.
Idag blir det ca 1,5 timme fartleks-intervaller med Stefan, Methander och Ola och imorgon är det vila.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
