Så var årets huvudmål nått, dvs att nå en pallplats på en av tävlingarna i långloppscupen. Detta är bra mycket mer än jag hade kunnat drömma om bara för drygt två månader sedan då jag fick reda på att jag var frisk och kunde börja träna igen efter mitt tre månader långa uppehåll.
Nu var i och för sig inte motståndet på Ränneslättsturen det bästa med Jan Jacobsson och Tommy Olsson borta och dessutom fick nog Peter Nilsson tekniska problem då han hamnade långt ner i resultatlistan, så man ska nog inte dra för stora växlar av pallplatsen mer än att jag hela tiden närmar mig toppen i klassen. Vann gjorde den urstarke dansken Jan Christensen och Rolf Svensson blev tvåa. Jans tid hade dessutom räckt till seger i H30 före Michael Johansson och han var över 2 minuter före Rolf som i sin tur var 6 minuter före mig.
Det var ett stort gäng från Malmö-området som åkte upp för att tävla: Stefan L, Stefan M, Lars och jag åkte upp i Methanders bil, Magnus och Christian åkte upp i egen bil för att köra igenom delar av banan på lördagen och Jörgen och Edward åkte upp för sig. Vi fick alla bo i Mats föräldrarhem i Silverdalen utanför Hultsfred där hans föräldrar hade gjort i ordning hela huset för oss och stod färdiga med en fantastisk köttfärssås när vi anlände vid 20-tiden på lördagskvällen. Ett stor ttack ska dom ha! Hardcore-killarna Ola och Per åkte upp lite senare och bodde i tält i Eksjö och Oskar tog sig upp på egen hand. Totalt var vi alltså 12 personer som skulle köra.
Förhållandena inför tävlingen såg riktigt bra ut med en torr och snabb bana och i övrigt fina förhållanden. Tyvärr så öppnade sig himlen någon timme innan start och banan blev snabbt blöt och lerig. Leran har jag väl inte så mycket emot men allt vattnet gör att det stänker enormt vilket gör det svårt att se när ögonen fylls med grus. Just allt grus i ögonen var väl det enda negativa upplevelsen med hela tävlingen och man önskar att det fanns glasögon som funkade bra i denna typ av förhållanden. Dessutom sliter det ordentligt på utrustningen och t ex så tog bromsarna allra längst in i slutet av tävlingen när beläggen hade slitits ner så mycket.
Jag hade bestämt mig för att gå ut lika lugnt som på Lida Loop och med en långsam masterstart som det är på Ränneslätt är det svårt att hitta en bra plats i fältet i all trängseln. Därför gick det kanske lite väl långsamt i början när vi kom in på singletracken men jag tänkte att det var bara att ta det lugnt och inte jäkta. Dessutom visste jag att Stefan L låg bakom mig och tänkte att då kan det inte ha gått sååå himla långsamt. Så småningom sprack fältet upp och jag kunde börja öka lite. Jag hittade ganska fina klungor att åka i och behövde inte göra allt jobbet själv för att ta mig upp i fältet. Strax innan depån halvvägs in i loppet vid ca 40 km kom jag ifatt Christian och vi körde tillsammans ett tag. Tyvärr så tappade jag lite i endurospåren strax efter då jag inte kom om ett par cyklister men eftersom jag ändå bedömde farten som OK så valde jag att inte stressa. När det var ca 25 km kvar kände jag att nu var det nog dags att öka farten lite och fr o m nu så drog jag själv i princip hela vägen. Nu var det mest stigar och traktorvägar så det var snarare en fördel att ligga längst fram och slippa det mesta av stänket. Klungan decimerades allt mer och dom som vi körde om orkade inte hänga på. Vid ca 10 km kvar är det bara ett par cyklister kvar i klungan och bägge kör i H40 så nu gällde det att öka tänkte jag. Benen känns fina och borde hålla hea vägen in i mål och när jag sen ser Christian igen bestämde jag mig för att rycka. Christian hänger på och vi tappar direkt en av H40-killarna men den andre som är Erik Vrang ger sig inte utan lägger sig bakom. Christian och jag turas om att dra några kilometer och vid ca 4 km kvar går jag fram och ökar lite till och får en liten lucka. När det är en kilometer kvar kommer jag ifatt Benny Andersson och jag kommer inte om honom innan den sista singletracken. Istället för att stressa om väntar jag till spurten och kan med pigga ben köra om honom och även hålla undan för Christian och Erik.
Väl i mål känns det riktigt bra och jag är mycket nöjd med loppet. Jag tror aldrig att jag har känt mig så fräsch efter ett långlopp tidigare och strategin att gå ut lugnt verkar ha fungerat till 100%. Inte nog med att det går fortare så, hela loppet är så mycket roligare när kroppen känns fräsch och man hela tiden ligger på omkörning istället för att se sig passerad. Dessutom var det riktigt kul att köra så pass mycket tillsammans med Christian och gemensamt ta sig upp i fältet.
Magnus hade gått i mål 3 minuter före mig på en fin 3:e plats i H30 och Stefan L kom i mål 3 minuter efter mig på en 7:e i H30. Stefan M hade också haft en bra resa med en 18:e plats i H40 medan både Lars och Mats fick bryta p g a tekniska problem. Även Ola hade en tung dag med mycket strul och kom en bra bit efter.
Nu är det två veckor till Mörksuggejakten som är något av en favoritbana för mig och kan vi bara få uppehåll kan det bli en riktigt kul tävling. Som det ser ut nu så blir det jag, Magnus och Christian som åker upp och jag hoppas även vi kan få med oss Lars. Det blir ungeför samma typ av träning nästa vecka som den senaste tiden med omväxlande styrkepass, intervallpass och fartlekpass på cykeln plus förhoppningsvis ett distanspass till helgen. Troligtvis lägger jag in ett löppass med intervaller också i slutet av veckan så att jag håller igång löpningen också.
Nu var i och för sig inte motståndet på Ränneslättsturen det bästa med Jan Jacobsson och Tommy Olsson borta och dessutom fick nog Peter Nilsson tekniska problem då han hamnade långt ner i resultatlistan, så man ska nog inte dra för stora växlar av pallplatsen mer än att jag hela tiden närmar mig toppen i klassen. Vann gjorde den urstarke dansken Jan Christensen och Rolf Svensson blev tvåa. Jans tid hade dessutom räckt till seger i H30 före Michael Johansson och han var över 2 minuter före Rolf som i sin tur var 6 minuter före mig.
Det var ett stort gäng från Malmö-området som åkte upp för att tävla: Stefan L, Stefan M, Lars och jag åkte upp i Methanders bil, Magnus och Christian åkte upp i egen bil för att köra igenom delar av banan på lördagen och Jörgen och Edward åkte upp för sig. Vi fick alla bo i Mats föräldrarhem i Silverdalen utanför Hultsfred där hans föräldrar hade gjort i ordning hela huset för oss och stod färdiga med en fantastisk köttfärssås när vi anlände vid 20-tiden på lördagskvällen. Ett stor ttack ska dom ha! Hardcore-killarna Ola och Per åkte upp lite senare och bodde i tält i Eksjö och Oskar tog sig upp på egen hand. Totalt var vi alltså 12 personer som skulle köra.
Förhållandena inför tävlingen såg riktigt bra ut med en torr och snabb bana och i övrigt fina förhållanden. Tyvärr så öppnade sig himlen någon timme innan start och banan blev snabbt blöt och lerig. Leran har jag väl inte så mycket emot men allt vattnet gör att det stänker enormt vilket gör det svårt att se när ögonen fylls med grus. Just allt grus i ögonen var väl det enda negativa upplevelsen med hela tävlingen och man önskar att det fanns glasögon som funkade bra i denna typ av förhållanden. Dessutom sliter det ordentligt på utrustningen och t ex så tog bromsarna allra längst in i slutet av tävlingen när beläggen hade slitits ner så mycket.
Jag hade bestämt mig för att gå ut lika lugnt som på Lida Loop och med en långsam masterstart som det är på Ränneslätt är det svårt att hitta en bra plats i fältet i all trängseln. Därför gick det kanske lite väl långsamt i början när vi kom in på singletracken men jag tänkte att det var bara att ta det lugnt och inte jäkta. Dessutom visste jag att Stefan L låg bakom mig och tänkte att då kan det inte ha gått sååå himla långsamt. Så småningom sprack fältet upp och jag kunde börja öka lite. Jag hittade ganska fina klungor att åka i och behövde inte göra allt jobbet själv för att ta mig upp i fältet. Strax innan depån halvvägs in i loppet vid ca 40 km kom jag ifatt Christian och vi körde tillsammans ett tag. Tyvärr så tappade jag lite i endurospåren strax efter då jag inte kom om ett par cyklister men eftersom jag ändå bedömde farten som OK så valde jag att inte stressa. När det var ca 25 km kvar kände jag att nu var det nog dags att öka farten lite och fr o m nu så drog jag själv i princip hela vägen. Nu var det mest stigar och traktorvägar så det var snarare en fördel att ligga längst fram och slippa det mesta av stänket. Klungan decimerades allt mer och dom som vi körde om orkade inte hänga på. Vid ca 10 km kvar är det bara ett par cyklister kvar i klungan och bägge kör i H40 så nu gällde det att öka tänkte jag. Benen känns fina och borde hålla hea vägen in i mål och när jag sen ser Christian igen bestämde jag mig för att rycka. Christian hänger på och vi tappar direkt en av H40-killarna men den andre som är Erik Vrang ger sig inte utan lägger sig bakom. Christian och jag turas om att dra några kilometer och vid ca 4 km kvar går jag fram och ökar lite till och får en liten lucka. När det är en kilometer kvar kommer jag ifatt Benny Andersson och jag kommer inte om honom innan den sista singletracken. Istället för att stressa om väntar jag till spurten och kan med pigga ben köra om honom och även hålla undan för Christian och Erik.
Väl i mål känns det riktigt bra och jag är mycket nöjd med loppet. Jag tror aldrig att jag har känt mig så fräsch efter ett långlopp tidigare och strategin att gå ut lugnt verkar ha fungerat till 100%. Inte nog med att det går fortare så, hela loppet är så mycket roligare när kroppen känns fräsch och man hela tiden ligger på omkörning istället för att se sig passerad. Dessutom var det riktigt kul att köra så pass mycket tillsammans med Christian och gemensamt ta sig upp i fältet.
Magnus hade gått i mål 3 minuter före mig på en fin 3:e plats i H30 och Stefan L kom i mål 3 minuter efter mig på en 7:e i H30. Stefan M hade också haft en bra resa med en 18:e plats i H40 medan både Lars och Mats fick bryta p g a tekniska problem. Även Ola hade en tung dag med mycket strul och kom en bra bit efter.
Nu är det två veckor till Mörksuggejakten som är något av en favoritbana för mig och kan vi bara få uppehåll kan det bli en riktigt kul tävling. Som det ser ut nu så blir det jag, Magnus och Christian som åker upp och jag hoppas även vi kan få med oss Lars. Det blir ungeför samma typ av träning nästa vecka som den senaste tiden med omväxlande styrkepass, intervallpass och fartlekpass på cykeln plus förhoppningsvis ett distanspass till helgen. Troligtvis lägger jag in ett löppass med intervaller också i slutet av veckan så att jag håller igång löpningen också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar