Sega ben - men formen verkar ändå vara på väg

Veckan som gick hade bra intensitet med tre bra intervallpass tis+ons+fre, ett distanspass på lördagen och ett lugnare återhämtningspass på söndagen. Jag var väl inte riktigt fräsch någon av dagarna men lyckades ändå pressa ut vad som fanns i kroppen under de olika passen. Formen känns ständigt på uppåtgående även om det var frustrerande att köra onsdagens intervallpass med ett sådant gäng som Margnus, Stefan, Patrik och Christian. I det sällskapet är jag ohjälpligt sist, speciellt när jag är så pass sliten som i onsdags, men så är det heller inga dåliga cyklister jag kör med. Framförallt Christian har tagit ett rejält steg i MTB-karriären och blir bara snabbare och snabbare jämfört med tidigare, framförallt på korta och tekniska sträckor. På längre sträckor har han alltid varit stark. Jag är övertygad om att han kommer att hota Magnus och kanske även Patrik på långloppen redan denna säsongen, men så är han och har varit en av de absolut bästa triatleterna i Sverige under många år. Det ska bli kul och se vad han kan åstadkomma på Ränneslätt som han ska anmäla sig till.

På lördagens Sjöbo-runda hängde Kristianstadscyklisten Tim Nilsson med (tillsammans med Robban och Oskar) och det är riktigt kul med nya och duktiga cyklister i gänget som man kan matcha sig mot. Trots mosiga ben i början efter fredagens löpintervaller så räckte orken för att trycka på bra i slutet och göra benen ännu mosigare.

Nu är det två veckor kvar till Ränneslätt i Eksjö vilket innebär att även denna veckan förhoppningsvis blir en tung vecka med 5 dagar bra kvalitet så att kroppen kan lyfta sig ytterligare ett snäpp på sikt. Veckan innan Eksjö får sen bli lite lugnare så att jag inte är för sliten inför den tävlingen.