Snöcross igen

Med nästan 20 cm nysnö var det på vippen att CKC4's crosstävling igår ställdes in. Men, cupgeneralen Mats Höllgren, a.k.a. Matsi, ville inte vika ner sig utan hade varit ute med sin 4X4 på morgonen och spårat en sträcka i skogen norr om Åhus. Så att det skulle bli race av, dock något förkortat och förenklat då det var omöjligt med looparna ut i terrängen där det var 40 cm nysnö på sina ställen, fick vi reda på först på förmiddagen.

Loppet bestod av ett rektangulärt varv på grusväg med två partier där vi skulle av cyklarna, ett med två bommar som hinder och ett bestående av två korta springbackar. Varvet var betydligt kortare än förra gången och tog nu drygt 6 minuter.

Vi - jag, Jerry, Stefan och Lars - körde upp till Åhus med cyklarna på taket och anlände till en parkering i skogen man knappt kunde ta sig in på med full bil och tvåhjulsdrivet. Då funderade man på hur det skulle gå att cykla i det föret och på sträckan ut till starten var det väldigt spårigt och vingligt. Att cykla i snö passar dock mig ganska bra, precis som jag gillade att köra i regn när jag körde roadracing. Lite mjukare rörelser och mer känsla så funkar det. Värre är det då när det ska brötas ner i en stenig downhill då jag fegar alldeles för mycket (även om det ska bli ändring på det i år).

Till start var vi 11 st tappra cyklister som hade insett hur kul det kan vara att cykla i snö. Crisse som vann förra tävlingen var tyvärr fortfarande sjuk och fick nöja sig med att titta på, så där försvann min chans till en eventuell chans. Den svaga punkten från förra tävlingen med svårigheten att komma i pedalerna hade jag försökt fixa genom att ta på mig vinterskorna, något som skulle visa sig funka kanon.

När starten gick kom jag iväg som nr 4 men kom om två vinglande cyklister (Patrik P och Fredrik) strax före första svängen och hade sen bara Paul framför mig. Jag kände direkt att benen var bra och hade dessutom inga problem med underlaget utan kunde sitta avslappnat på cykeln och jobba effektivt. Efter halva varvet var det dags att hoppa av för att passera bomhindret och strax före kunde jag passera Paul. Jag fick direkt en lucka och kände att om inget oförutsett inträffade skulle nog detta funka.

Därefter var det bara att hitta rytmen och flytet och njuta av snöunderlaget som jag verkligen gillar, oavsett om det är med cykel, löpskor eller skidor (några av mina bästa stunder i livet har jag ju haft med just skidor på fötterna och några decimeter nysnö under dom...). De flesta verkade ha varit av sina cyklar vid minst ett tillfälle men jag hade bara ett par ofarliga sladdar och kunde därför spara både tid och energi.

Eftersom vi kör 45 min + 1 varv lyckades jag tajma varvningen nästsista varvet med 6 sekunder tillgodo och vi slapp i och med det ytterligare ett varv. I mål hade jag drygt 51 minuter och var ca 2.30 före Stefan som hade passerat Paul ett par varv före mål när han vurpade. Paul var ca 4 min efter mig och sen kom Jerry in på en stark fjärdeplats strax efter Paul. Alla resultat finns här: http://www.ckc4.se/forum/forum_posts.asp?TID=603&PN=2

Nu är det bara att njuta av utvecklingen som formen haft och hoppas att den fortsätter. Alla goda resultat jag haft under vintersäsongen är forhoppningsvis tecken på att säsongen som kommer kan bli riktigt trevlig!

Veckan som kommer försöker jag träna så mycket som möjligt eftersom det sedan bär av till Alperna på fredag för en veckas skidåkning. Det ser jag verkligen fram emot och får vi bara en liten del av all den snö som kom ifjol vid samma tid så kommer veckan att bli kanon. Nedan kommer några bilder och ett helt gäng till finns i CKC4's bildgalleri här: http://www.ckc4.se/index.asp?vad=gallerivisa&id=133

Starten går i snömodden:

Slirigt värre första delen efter start:

Springbacken vid första varvningen (Paul i bakgrunden):

Sekunden efter...:

Slirig kurva med mycket modd:

Paul och Stefan i kamp om position i samma kurva:

Andra backen vid sista varvningen (Crisse höger åskådare i bild):


Målgång, hyfsat pigg och nöjd:

Stefan, jag och Paul:

Snökaos!

Här i Skåne har det varit snökaos några veckor nu. Det har inneburit en hel del kul för dom som tycker om att leka i snön men också mycket snöskottning, köande på vägarna och, inte minst, inställd crosstävling. Bilderna är ifrån gatan hemma i lördags då det skulle köras CX-cupen i Danmark, men p g a 20-30 cm nysnö och -14 grader i luften tyckte danskarna inte att man kunde köra CX. Jag förstår inte varför, men å andra sidan är vi svenskar vikingar och danskarna är bara klena danskar!

Istället har det blivit mycket intervaller på Monarken men ändå en del cyklande i snön. Det funkar trots allt ganska bra att köra ute om det bara är lite packat eller hyfsat plogat. Jag gillar ju skarpt att köra ute i skogen och alla 3-min- och maxintervaller har gjort mig sliten. Förra söndagen så fick jag 2,5 timmar hemomkring i snöyran och det varit riktigt skönt faktiskt. Imorgon lördag blir det ett försök i Bokskogen med förhoppningsvis lite plogade eller spårade skogsvägar och kanske t o m lite packade stigar i skogen.

Sen är det inte utan att jag är sugen på att ta fram längdskidorna nu när det finns fina spår inom rimligt avstånd. Men då ska man behöva ta fram utrustning för vallning och hålla på, och kommer jag sen ut i spåren blir jag säkert omkörd av en massa rutinerade skidåkare så då kommer jag att reta mig på det och åka allt vad tygen håller. Och bli frustrerad... Eller så kommer det att vara ganska kul..? Vi får se!

Crosstävling i snön

I lördags arrangerade CKC4 en av deltävlingarna i sin crosscup dom kör nu under vintern i Kristianstad-trakten. Planen var att jag, Stefan och Jerry skulle åka upp, men på morgonen ringde Stefan och sa att han hade lite ont i halsen och fick avstå.

Väl framme fortsatte manfallet och till slut var vi bara 10 startande. Underlaget bestod till 100% av snö och is och en stor del av banan var ospårad med drygt 5 cm lös snö. I och med detta hade man gjort om banan så att den var mindre tekniskt än vanligt. Vi skulle av vid 7 ställen, varav en gång var ett par gånger upp och ner för en kort backe, på den drygt 10 minuter långa banan och det visade sig bli ett stort problem för mig under tävlingen då jag hade stora problem att komma i pedalerna p g a snön som packades runt klotsen under skon.

Jag visste att Christian "Crisse" Bertilsson troligtvis skulle bli den starkaste utmanaren eftersom han tidigare vunnit bägge tävlingarna under under förra säsongen kört mycket starkt. Dessutom var både Patrik Paulsson och Paul Wirenstedt på plats och dom är ju normalt mycket starka.

I starten drog Crisse iväg medan jag inte fick i min pedal och inte var bättre än 8:a in i första löppartiet. Därmed var Crisse nästan 100 meter före mig innan jag hade fritt spår och kunde gasa fullt. Han verkade dock ta det lugnt och strax innan första varvningen var jag förbi honom. Vid varje varvning var det dags för springbackarna vilket gjorde att jag fick en massa snö under skorna och det tog en bra stund innan jag fick i pedalerna igen. Och då körde Crisse om och fick oftast en lucka som jag fick täppa till på de längre partierna. Så gick det till varv efter varv under den dryga timmen som loppet varade. Vid sista varvningen ryckte dock Crisse samtidigt som jag inte fick i någon pedal och det blev snabbt en lucka på över 50 meter. Eftersom jag hade stora problem med pedalerna vid varje avstigning sista varvet lyckades jag inte hämta in något av försprånget utan Crisse kunde vinna komfortabelt.
"Rätt" resp "fel" sätt att bära cykeln på... :-)

Vi var dock nästan 5 minuter före Paul som kom 3:a som var strax före en CKC4-cyklist och Jerry som kom 4:a resp 5:a, så det gick nog hyfsat fort för oss i täten. Eftersom jag vet att Crisse är riktigt stark och jag kunde hänga med hyfsat enkelt under större delen av loppet var detta ett bra kvitto på att utvecklingen går åt rätt håll.

Nästa tävling i CKC4's crosscup är den 13/2 och då siktar jag på att ge Crisse en ännu hårdare match. Är det snö på marken så blir det vinterskorna som har bättre utrymme runt klotsarna och då ska jag förhoppningsvis tappa mindre varje gång vi är av cyklarna.

Klubben, och speciellt eldsjälen Mats, ska ha en stor eloge för sitt arrangemang. Fler bilder och resultat finns här:
http://www.ckc4.se/index.asp?vad=gallerivisa&id=128
http://www.ckc4.se/forum/forum_posts.asp?TID=583&SID=918ddebb35977d963zf83274d81ebzbe

Nytt år och nya mål!

Nu inför säsongen 2010 som närmar sig med stormsteg är det dags för reflektion och nya målbilder. 2009 gick ju betydligt bättre än jag hade förväntat mig. Så här skrev jag i början av januari förra året:
--------------------
"Vilka personliga tävlingsmål har jag då inför 2009?
1) Ta mig upp i startgrupp 1: Detta beror ju inte på vilka konkurrenter jag har eller hur jag kör i förhållande till dom utan bara i förhållande till totalsegraren i varje tävling (vilket brukar vara ganska konstant avseende fart/tid). Detta målet hoppas jag redan uppnå i första tävlingen i Skövde om jag genomför det loppet på ett bra sätt.
2) Mitt andra mål är att vinna någon tävling på riksnivå i H40, antingen i långlopp elller i XC. Detta kräver dels att jag har en bra dag och att flera av mina värsta konkurrenter inte har det. Målet är riktigt tufft men inte omöjligt.
3) Mitt tredje mål är att komma på pallen i den totala Långloppscupen i H40. Det kräver dels att jag har en hög och jämn nivå hela säsongen så att jag kan plocka bra med poäng i varje deltävling och dels att någon eller några av de värsta konkurrenterna missar på minst ett par tävlingar.
4) Det sista målet är att komma på pallen på SM. 4:a i fjol var bara nästan och jag ska helst ett steg längre upp i år.

Men allt är ju inte tävlingsmål. Det absolut viktigaste målet för 2009 är att ha kul med kompisarna och må bra och gör jag det så spelar resultaten egentligen ingen roll. Så är det! "
--------------------
Om jag börjar med det sista (och viktigaste målet) så hade jag väldigt kul under hela 2009, så det kan jag direkt checka av. På Lida Lopp vann jag H40-klassen och tog mig samtidigt upp i startgrupp 1 så då kunde jag bocka av mål 1 och 2. Och när Långloppscupen var över så stod jag som slutsegrare i klassen och det var så mycket bättre än jag någonsin hade förväntat mig. Det är alltså bara det 4:e målet som jag inte uppfyllde av den enkla anledningen att jag inte ställde upp i SM då jag tyckte det var för långt att åka upp till Dalarna ytterligare en gång och idessutom stannade i princip alla kompisarna hemma.

Så med en sådan toppensäsong bakom mig, hur ser jag då på MTB-säsongen 2010? Jo, först och främst är det viktigt att uppfylla samma mål som var det viktigaste under 2009, nämligen att ha kul och inte lura sig att prestationen är det viktigaste. Sen har jag ju känt mig betydligt starkare och snabbare de senaste månaderna jämfört med förra året så jag måste ju skruva upp målen ytterligare. Dock har vi i tränings-/tävlingsgänget bestämt att vi inte satsar på LL-cupen nästa år utan istället fokuserar på dels kortare lopp och dels på lopp som ligger lite närmare. Det innebär dels fler XC-lopp och dels fler lopp i Danmark. Jag har t ex redan anmält mig till både danska HotCup och DustCup och planerar även att köra flera lopp i den danska UCI-klassificerade Shimano-ligan. Till det kommer några XC-lopp i Sverige och ett par svenska långlopp, däribland troligtvis Bockstensturen. Men, om allt går väl och planeringen fungerar som den ska med semestrar o dyl, så är det SM i XC i Rättvik som blir huvudmålet i år. Dit åker jag inte om jag inte har chans att slåss om dom absoluta topplaceringarna. Ett SM-guld är definitivt något som skulle sitta som en smäck :-).

Så för att sammanfatta målen för 2010 skulle det kunna se ut så här (förutom att ha kul...):
1) Vinna minst en deltävling i DustCup och en i HotCup i H40
2) Totalsegrare i antingen DustCup eller HotCup i H40
3) Vinna en nationell svensk XC-tävling eller långlopp
4) Pallplats på XC SM i H40

Får jag hålla mig frisk och skadefri samtidigt som utvecklingskurvan inte sjunker nämvärt ska det inte vara omöjligt att lyckas. Kul ska det bli i vilket fall!

Hur ser då träningen ut för att lyckas med målen? I och med att jag kommer att fokusera på korta lopp och redan har bra uthållighet kommer träningsfokusen ligga på kort och hårt. Sedan vinterträningen började för ett par månader sedan har träningsmängden legat konstant klart under den jag hade vid samma tid förra året eftersom distanspassen varit väldigt få. Samtidigt har min snabbhet utvecklats mycket positivt och all intervallträning och cykelcross verkar ha gjort nytta. Just att kunna hänga med dom allra snabbaste från start utan att gå på rött kommer att vara viktigt i år. Intervallerna som körs på testcykeln just nu är riktigt intensiva och består av dels väldigt korta (<10 sek) maxstyrkeintervaller och dels 3-5 st 3-minuters "kräkintervaller" där jag verkligen tar ut allt jag har. Tack vare den nya Monarken kan jag hela tiden mäta effekten jag utvecklar och pressa mig det lilla extra. Alla längre intervaller körs i tävlingsform, antingen tävlingslikt tillsammans med träningskompisarna eller genom att cykelcrosstävlingarna. På så sätt ska jag vänja mig vid högre och högre ansträningar, helst över tröskeln och därmed hjälpa till att "dra" upp den till högre effektnivåer. Det kommer även att bli något enstaka kortare distanspass för att inte musklerna helt ska glömma hur det är att arbeta under längre tid och sen är det ju kul att umgås lite med kompisarna på de längre passen. Nu har dessutom vädret varit kallt och eländigt under en längre period och det har inte direkt inbjudit till några längre pass.

Avslutningen på 2009

Så var då 2009 över och här kommer en kort rapport vad som hänt sedan sist:

Det har blivit några härliga träningspass i snön som kom strax innan jul, både ett par "långpass" kring 3 timmar och ett gäng intervallpass med cross och MTB. Här är en bild på ett av dom från Skabersjö-parkeringen då jag, Stefan, Robban och Lars körde intervaller med dubbdäcksförsedda MTB:er i djupsnön i Bokskogen:


Jag har hunnit skaffa en ny (begagnad) träningscykel; en Monark 828e med pendel och exakta watt, som ersätter 827:an som såldes till Jerry. Cykeln ska förhoppningsvis få mig att ytterligare optimera träningen och ta i ett snäpp värre nu när varje tramptag kan mätas med exakt effekt.


På nyårsafton körde jag och Stefan årets sista tävling då 3:dje deltävlingen i danska CX-cupen kördes strax utanför Ballerup. Banan var stenhård och inte alls kul. De partier som normalt skulle vara leriga bestod nu av lerklumpar som man studsade över och dessutom var där en nerförskörning bland en massa träd som var så pass farlig att merparten (inklusive mig och Stefan) hoppade av och sprang/halkade nerför. Utöver detta bestod banan i princip bara av en lååång asfaltsträcka. Med tanke på att detta absolut inte var en bana som passade mig gick tävlingen ändå bra med en totalt 9:e plats och en 1:a plats i H40, drygt minuten före Stefan som kom 2:a i H40 och 13:e totalt. Här ligger jag 10:a (i gult) på första varvet i "lerpartiet".


Nu är det crosstävlingar varannan helg i januari med en tävling i Kristianstad den 16:e och sedan 4:e deltävlingen i CX-cupen den 30:e. Träningsupplägget är i princip som tidigare med en blanding av allmän styrka, löpning samt maxstyrkeintervaller och 3-minuters "kräkintervaller" på testcykel. Dessutom blir det säkert några naturliga intervallpass med kompisarna på cross eller MTB. Eftersom upplägget till nästa säsong skiljer sig från ifjol blir det dock mycket begränsat med distanspass. Mer om upplägg och målsättning inför säsongen kommer i nästa inlägg.

Inte längre veteran i CX-diciplinen i Danmark

Om jag ska vara riktigt ärlig är jag faktiskt lite besviken att det inte är fler veteraner som tävlar i cykelcross i Danmark och jag hade förväntat mig betydlig fler när jag började cykla cross nu i höstas. Med tanke på hur många som cyklar och tävlar i MTB och landsväg och hur lättillgängligt CX är så borde det vara många fler som kör. Elitfältet är hyfsat starkt men sen är det inte så mycket mer. Som det nu är har både antalet och motståndet varit för dåligt för att det ska vara kamp om förstaplatsen i veteranklassen. Dessutom flyttas man upp till B-klassen när man samlat ihop tillräckligt med DCU-poäng i veteranklassen. Och därför körde inte Henrik Rohlin, som jag tampades med i Köpenhamn för två veckor sedan, med oss andra veteraner nu i helgen, utan han får numera köra i B-klassen (där han för övrigt kom tvåa igår trots ett frambromshaveri och etta idag).

Utan starka danskar så blev helgens tävlingar i veteranklassen ett rent klubbmästerskap för Åstorp med mig, Stefan Larsson och Lars Therp på samtliga pallplatser på lördagen och eftersom Stefan fick stanna hemma på söndagen fick jag och Lars stå på dom två översta platserna. I och med mina tre vinster blir jag nu automatiskt uppflyttad till B-klassen (som tävlar tillsammans med A-klassen i något som kan motsvarar den svenska Prestigekassen) och får i och med det hur mycket motstånd som helst framöver. Dessutom får jag tävla mot klubbkompisen och veteranvärldsmästaren Benny Andersson vilket ska bli skoj och utmanande. Jag tror även att både Lars och Stefan kommer att uppskatta motsåndet som finns i elitklassen betydligt bättre och det kommer att göra oss alla till bättre cyklister.

Annars var bägge arrangemangen mycket trevliga med gemytliga danskar och tekniska (kanske lite för mycket?) och omväxlande banor. Jag fick därmed två bra och intensiva träningspass där jag fick öva upp dom tekniska färdigheterna, vilket är dom egenskaperna jag behöver träna på mest för att bli snabbare.

Mer info om tävlingarna:
Lördag: Själlandsmästerskapen i Isteröd: http://www.dcu-tilmelding.dk/visProposition.aspx?LobsID=172
Söndag: CK Kronborg cross i Helsingör: http://www.dcu-tilmelding.dk/visProposition.aspx?LobsID=196

Nu blir det skidåkning i Åre nästa helg och sen kommer hela julhelgen som även den blir tävlingsfri. Tidigast på nyårsaftoon blir det tävling igen då den tredje deltävlingen i CX-cupen hålls. Fram till dess fortsätter vinterträningen med en kombination av styrkepass (gym+cykel) samt intensiva cykelpass på crossen tillsamans med träningskompisarna. Till julhelgen hoppas jag också att vi kan få till några distanspass så att kroppen inte helt glömmer bort hur det är att cykla långt.

Ny seger i och med Copenhagen Cyclocross Grand Prix

Andra deltävlingen i Post Cup kördes i söndags i Köpenhamn. Jag och Stefan gav oss över medans Magnus var tvungen att stanna hemma då dottern slog sig ordentligt precis innan avfärd. Synd att han inte kunde vara med.

Tävlingen körs på ett litet grönområde bara 4 km från Rådhusplatsen i Köpenhamn, dvs mitt i smeten. Banområdet var kanske inte det roligaste men man utnyttjar området så bra det går och banan är både snabb med ett par mer tekniska partier. Vädret var varmt för årstiden med dryga 10 grader men tyvärr så regnade det lite när vi kom fram. I och med att vårt gäng (veteran, dam, U17 och sport) startade tidigt hann inte banan bli speciellt lerig och hal utan det var bara att gasa överallt.

CX verkar inte bli någon stor motionssport och det gjorde startfältet lite tunt med bara 8 startande i veteranklassen. Och eftersom vi inte startade med eliten fanns det dessutom inga riktigt snabba åkare att ta rygg på så det blev att köra sitt eget lopp. Eftersom jag inte tävlat mot namnen i startfältet tidigare var planen att ta rygg på den snabbaste och sen se hur loppet utvecklade sig. I och med att Stefans influensa fortfarande satt i kroppen räknade inte han med att vara med i matchen men när starten väl gick tog han ändå spets direkt. Vi blev en liten grupp på tre stycken som höll första varvet innan Stefan var tvungen att släppa och vi var därmed två kvar. Jag kände mig väldigt pigg och behövde inte anstränga mig så mycket för att sitta med. Efter att ha växlats om att dra ett par varv satte jag in en stöt efter ca halva loppet och fick direkt en lucka på kanske 20 sekunder som jag sen kunde bevaka in i mål.

Det blev alltså ett lugnt lopp för mig som trots det räckte gott och väl till seger och det är svårt att avgöra hur bra prestationen var. Det är frågan om tävlingarna om knappt två veckor (bl a Själlandsmästerskapen i CX) kommer att ge mig bättre svar men jag hoppas i vilket fall på bra motstånd och en frisk Stefan. Nu till helgen var planen att köra MTB-tävling på 42 km i Danmark men eftersom vädret inte ser ut att bli så bra så hoppar vi nog det. 2 timmar i ett kyligt novemberregn undviker jag gärna...

Bilder från första varvet:

Vinst i crosspremiären!

Det blev en riktigt trevlig tävlingspremiär för mig när den andra deltävlingen i den danska CX-cupen (http://cx-cup.dk/) avgjordes i Roskilde i lördags. CX-cupen omfattar i princip Själland och är en mindre cup med ca 50 startande, varav 16 st körde H40-klassen i lördags. Alla startar samtidigt och loppen körs i 50 minuter + avslutat varv.

Med Stefan fortfarande inte helt kry efter influensan och Lars upptagen så var det Magnus och jag som åkte över. Eftersom det fungerat bra på träning där jag lyckats hålla jämnt tempo med Magnus så var planen att ta hjul på honom från början.

Banan var relativt lättåkt med ett längre grusvägsparti svagt uppför och i motvind, en längre trappa (bilden), ett gräsparti med hinder samt ett parti svagt utför bland träden i parken. Banan passade mig hyfsat men jag hade gärna sett mer sugande gräspartier och mindre motvind på grus. Varvet är väldigt kort och tar bara drygt 4 minuter vilket innebär att vi hinner köra 13-14 varv.

Hur gick loppet då? Jo jag fick en, enligt mina mått, hygglig start runt en 10:e plats men då banan relativt tidigt gick in bland träden tappade jag en del till framförvarande då jag inte kunde passera i det partiet. Så när jag väl kom ut på grusvägen fick jag gasa så mycket det gick och jag lyckades ta 2-3 placeringar och såg Magnus några sekunder framför mig. På andra varvet vurpar Magnus och jag kommer ifatt och är även om en stund då hans styre fick sig en smäll i vurpan och är snett. Vi är nu ett gäng på 4-5 som håller samman några varv, bl a Dennis Lisbygd (som kom placeringen bakom Magnus förra CX-tävlingen och även överlägset vann MTB-duathlontävlingen i Helsingör igår) och Jacob Kollerup (som kom 3:a förra CX-tävlingen), så jag vet att det är snabba killar runt mig. Efter ca 35 minuter får Magnus fart och rycker en liten lucka som jag inte vill täppa. På två varv växer luckan till ca 15 sekunder och jag lyckas bara plocka drygt 5 av dom innan målgång eftersom även Magnus gasar på de sista två varven för att köra om killen framför som tröttnade på slutet. Jag gjorde ett fartökning näst sista varvet och lyckades hålla undan för mina konkurrenter och kom in på en fin 7:e plats, knappt 10 sekunder bakom Magnus som kom 5:a. Det var alltså tight om platserna 5-8 med bara ca 10 sekunders avstånd.

Loppet räckte också till en ganska klar 1:a plats i H40 och om det är en konserverad sommarform som infunnit sig eller om jag lyckats lyfta mig till en ny nivå vet jag inte, men fort går det och kul är det! Nu är det dock slut på "proffslivet" då jag börjar jobba igen imorgon efter ett par månaders ofrivilligt uppehåll och det ser jag verkligen fram emot.

Och på söndag blir det ny tävlingen med troligtvis bättre motstånd i H40 då Copenhagen Cyclocross Grand prix körs. Tävlingen är den andra deltävlingen i den DCU-sponsrade Postcupen och den blir en värdemätare hur jag står mig mot många av de starka veteranerna i Danmark.

Uppdatering

Det var ruskigt vad dålig jag har varit på att uppdatera bloggen sedan sist. Mer än en månad har gått och även om säsongen är över så har det ändå hänt lite grand.

Främst så har jag hunnit bli frälst på cross de senaste veckorna! Det började med att Stefan Larsson ringde mig och berättade att han hade köpt Magnus Matssons gamla T-Bikes ram som hade legat oanvänd hemma hos honom. Nu skulle Stefan och Magnus ut och härja på crossbanor och även tävla lite i Danmark. Det ville ju såklart jag inte missa så jag fick tag på en gammal cross som stått ny och oanvänd i en källare i ett par år. Jag var dock skeptisk eftersom jag aldrig riktigt blivit kompis med min landsvägshoj men tänkte att gillar jag det inte så kan jag ju alltid sälja crossen eftersom jag köpte den så billigt.

Cykeln är en Giant TCX -07 i storlek medium (www.giant-bicycles.com) med genomgående Shimano 105-komponenter och när jag fick hem den så kändes den faktiskt lite för stor med sin traditionella crossgeometri. Hursomhelst, ut på första passet och den kändes faktiskt hur bra som helst. Den kändes både lugn i gången samtidigt som den var rapp. I och för sig satt sadeln lite långt bak och dessutom var avståndet till styret i längsta laget, men en sadelstolpe utan seatback och en 10 mm kortare styrstam löste dom problemen och nu känns den hur bra som helst i geometrin.

Det har hunnit bli 5 st förhållandevis lugna pass hemifrån på egen hand plus 5 st intensiva intervallpass på egenkomponerade crossbanor tillsammans med Stefan, Magnus, Lars och Jerry (på MTB). Det har varit väldigt kul och känns som en mycket bra vinterträning för att få upp flås och tempo. Nu är man sugen på lite tävlingar men tyvärr är det lite långt att åka till tävlingarna i Sverige. Men, lagom till att säsongen är över i Sverige drar den igång på allvar i Danmark. Vi planerar att köra flera av tävlingarna på Själland och säsongen slutar inte där förrän en bit in i Februari. Första tävlingen för min del blir den 14:e. Det ska bli hur kul som helst!

Och så nöp det till i vaden

3 löprundor hann jag med innan det var dags för första skadan. Det känns helt enkelt som att jag är för gammal för att springa... Förra gången, i vintras (närmare bestämt den 7/2), fick jag i alla fall en varning i och med att vaden var stel och ömmande lite i början av löppasset. Idag kändes allting som det skulle, jag hade fått igång löpningen och hade ännu inte börjat öka tempot eller köra intervaller, utan jag sprang bara lugn och njöt. Då efter ca 20 minuters lugn löpning, helt plötsligt och utan den minsta förvarning, nyper det till lite lätt i nedre/inre vänstra vadmusklen. Direkt känner jag att det är en liten bristning och försöker inte springa vidare (som jag skulle gjort för några år sedan). Tyvärr är jag 4 km hemifrån så det blir en lång haltande promenad hem.

Som tur är tror jag inte det är någon större skada utan inom en vecka borde jag kunna springa lätt igen. Och cykla ska jag kunna göra redan imorgon eftersom nedre vaden inte aktiveras alls under cyklingen. Det är antagligen också en av orsakerna till skadan; jag är helt enkelt för svag i den muskeln (och i ett par andra icke-cykelmuskler). Med lite vadträning och höftböjarträning tillsammans med bålträning och stretchning ska jag nog kunna få bukt på de löprelaterade skadorna innan X-duathlonsäsongen är över.

Säsongsavslutning: Åstorps MTB och Bockaracet

Så var den sista inplanerade tävlingshelgen avklarad och det är dags att antingen krypa i ide eller starta vinterträningen, vilket man nu känner för...

Helgens två tävlingar gick på två roliga MTB banor. Tyvärr så uteblev både Kristian Skoglund och Stefan Larsson så det blev endast en fight mellan Peter Karlsson, Rolf Svensson och mig denna gången.

På lördagen var det hemmabana i Ängelholm på samma bana som vi körde klubbmästerskapet på för en dryg vecka sedan. Jag, Jerry, Oskar, Katarina och Kasper körde upp tidigt för att vara funktionärer hela dagen. Klockan 10.30 var det dags för oss i H40 att köra 4 varv X 5 km tillsammans med P15-16 och H50. Benen hade varit helt hopplösa på träningen i onsdags då jag fick avbryta för att dom helt enkelt inte ville mer, så jag var lite orolig inför tävlingen och hade tagit det väldigt lugnt tors-fre. Nu var benen helt OK på tävlingen och efter en hygglig start fick jag några P15-16 mellan mig och Peter medan Rolf var bakom mig. Jag såg hela tiden Peter och låg hela tiden ca 10 sekunder bakom. På sista varvet stannar Peter för att plocka bort något som fastnat i kassetten och jag kan passera. Han är dock inte långt bakom när han kommer igång igen och jag gasar allt vad jag kan. Jag har bra kraft i benen och ser avståndet drygas ut. I mål är jag 20 sekunder före Peter och 50 före Rolf. Frågan är hur det gått om Peter inte fått strul...

På söndagen var det dags för Bockaracet i Kristianstad. Paul Wirenstedt och jag körde upp tillsammans och hann ut ett varv på den mycket tekniska och roliga banan innan start kl 12.30. Jag var lagom taggad men benen kändes helt OK och jag tyckte ändå att det skulle bli kul att cykla. När det gällde startupplägget hade nog inte CKC4 tänkt till helt och hållet. Dels körde man HElit, HJunior, HSenior, H30, H40, H50 och P15-16 samtidigt, och dels körde man inte längre än drygt 200 meter efter starten innan det var dags att svänga in på en riktigt teknisk och långsam singletrack. Resultatet var en enorm kö och alla utom de allra första var tvungna att hoppa av cyklarna och springa i skogen. P g a en kombination av otur och oskärpa rasade jag i fältet efter starten och hade alla utom en handfull framför mig in i skogen. Och jag såg Rolf och Peter låååångt framför mig. Istället för att springa och försöka kriga mig fram till en halvkass placering i fältet bestämde jag mig för att låta alla köra förbi, ta det riktigt lugnt första halva varvet och sen köra loppet som en träning. Jag kunde då mata på och köra om folk i lugn och ro. Det blev till slut en riktigt bra genomkörare och jag lyckades köra om 10 av dom 13 startande i H40 (+ 17 andra i övriga klasser...) och komma in som 3:a i H40, slagen av Peter med 3,5 minuter och av Rolf med 2 minuter. Jag hade nog tagit Rolf om jag bara kommit iväg hyggligt i starten, men med Peter hade det nog blivit tuffare då han även var före Benny imål.

Summa summarum en kul helg trots startmissen med två roliga XC-lopp inom kort avstånd hemifrån. Just XC-loppen har känts bra i slutet av säsongen och det blir nog mer fokus på dom till nästa säsong och mindre på långloppen. Det är också kul folk som är med och man får en del tid att prata innan och efter loppen.

Här ett par bilder från Åstorps-tävlingen.

Snapphaneturen: Kanonförhållanden som jag inte kunde njuta av

Med Sveriges roligaste långloppsbana som arrangörerna lagt ner massor av tid på och kanonförhållanden med knappa 20 grader och sol så kunde inte förutsättningarna varit bättre inför Snapphaneturen. Hade det varit träning istället för tävling så hade det kunnat bli en av magisk runda på 3,5-4 timmar men nu blev det istället något som mest kan liknas vid en 3 timmar lång kamp med ömmande rygg och stumma ben.

Till i år var startfältet snäppet bättre än i vanliga fall med starka cyklister som Niklas Gustavsson, Stefan Carlsson och Mathias Lundqvist på startlinjen. Dessutom hade vi celebert besök av Keld Pedersen, vinnaren av Dust Cup H40, som dök upp. Magnus Mattsson var också med i en comeback ca ett år efter senaste tävlingen. Andra starka cyklister var Benny Andersson, Patrik Paulsson, Christian Månsson, Pauls Wirenstedt och Stefan Larsson. Kroppen hade känts bra innan tävlingen med fina ben och hög puls både på senaste Dust Cupen förra helgen och på klubbmästerskapet i torsdags, så jag såg verkligen fram emot tävlingen.

Men redan i startbacken då farten drogs upp ordentligt kände jag att detta skulle bli en tuff dag. Täten seglade iväg och jag hade problem att hänga med då benen inte svarade och pulsen därmed inte ville upp. Jag tog dock rygg på Stefan och Keld och hoppades att deras tempo skulle bli lagom. Vår grupp bestod också av Andreas Olsson från Åstorp och en dansk som bägge skulle köra ett varv istället för oss andra som körde 2 varv eller 70 km. Ganska snart kommer vi ikapp Christian och senare också Patrik och eftersom jag redan efter en halvtimme börjar känna av ländryggen plus att benen tidigt blev trötta känner jag att tempot är precis vad jag klarar av och ligger hela tiden sist i klungan utan att dra en meter. I slakmotan som kommer efter vägövergången efter drygt 25 km släpper Stefan en lucka och jag tvekar en stund om jag ska täta eller ligga bakom Stefan, men bestämmer mig för att gå med då jag brukar ha hyfsat lätt i de sega uppförsbackarna. beslutet var riktigt eftersom jag klarar av att gå med utan att gå på rött för mycket.

Vid varvningen, då jag stannar för att byta flaskor, tappar jag några sekunder till gruppen som nu består av Patrik, Keld och Christian. Jag får slita för att komma ifatt och det är inte förrän vid den första långa grusvägen efter några kilometer jag är i kapp. Efter ytterligare några kilometer kommer vi ifatt en trött Paul och gruppen hänger ihop till det sega grusvägspartiet mellan depån och singletracken innan Finjasjön vid ca 55 km. Där släpper Paul och jag. Vi håller sedan ihop fram till samma ställe där Stefan släppte varvet innan och nu är det istället Paul som släpper. Jag matar på så gott det går de sista kilometrarna och kör ensam in i mål. Det räckte till en 7:e plats totalt (Mathias Lundqvist och Magnus Mattsson punkterade bägge) och en 2:a plats i H40 efter Keld.

Jag får vara nöjd med min prestation eftersom alla som är före mig i mål normalt sett är starkare cyklister. Tiden är också hyfsad: Jag är ca 13 minuter efter segraren Niklas Gustavsson i mål och 2-3 minuter efter Benny/Christian/Patrik/Keld. Det som stör mig är att jag med de tidiga känningarna i rygg och ben inte kunde njuta av loppet utan mest fick fokusera på att hålla farten uppe. Samtidigt visar det att jag kan prestera hyggligt trots att inte kroppen i övrigt vill det riktigt och det måste jag ta med mig som något positivt.

När hösten är som bäst!

När solen skiner och det är en bra bit över 20 grader, då är inte september alls dumt.
Så här såg det ut igår när jag körde en runda runt Näset med ett gäng 30-sek intervaller inlagda.

En snabb stig på Flommens naturreservat med Öresundsbron i bakgrunden...


...vidare ner mot Falsterbo och runt den gamla fyren...

...norrut genom Falsterbo strandskog...

...och till sist ut på Ljungens naturreservat där man får akta sig för alla korna som betar. Korna är importerade från Skottland och av rasen Highland Cattle. Dom ser mycket farligare ut än dom är!

Ikväll blir det klubbmästerskap på banan i Ängelholm där Åstorps MTB-tävling ska gå den 26/9.

Avslutning på DustCup: Dubbel pallplats

Det blev en lyckad avslutning på DustCup i lördags. Inför den sista tävlingen låg jag på 4:e plats i H40-totalen men i och med att Stefan Larsson (2:a) var bortrest så försvann han i sammandraget. Jag hade därmed en chans på en 2:a plats om jag kom minst 3 platser bättre än Carsten Kristiansen som låg precis före.

Vädret var bra liksom både motivationen och benen. Banan hade en rejäl kulle som skulle passeras varje varv med 2-3 riktigt branta backar och några luriga utförskörningar med mycket knix. Förutom dom partierna var det mycket lättåkt med långa gräspartier. Loppet körde jag länge med Preben Thams och danmarks överlägset starkaste tjej Annika Langvad. Preben och jag fightades om 2:a platsen i H40 och jag siktade på att ta honom på sista varvet. Tyvärr tappade jag ca 10 sek då jag vurpade vid en varvning på näst sista varvet i den brantaste utförskörningen och det avståndet orkade jag inte ta in på det sista varvet då både Preben och Annika körde starkt i slutet. Och att jag körde vad jag kunde i slutet visade pulsdiagrammet efteråt: 1 slag under maxpuls hade jag i sista backen innan målgången, vilket är rekord för mig på cykel (det är bara under löpning jag nått högre tidigare).

Men en 3:e plats räckte insatsen i alla fall till. Och genom att jag kom 3:a och Carsten 6:a lyckades jag med minsta möjliga marginal knipa en 2:a plats i totalen för H40. Riktigt fint flyt och en bra avslutning på den danska cupen.

Nu håller vi tummarna för uppehåll hela veckan och även regnfritt på söndag då det är dags för Snapphaneturen.

3:e plats i dagens tävling...

...och en 2:a plats i totalen. Keld var överlägsen som vanligt.

Racerapport Bockstensturen: 10 mil lerbad!

Det är knappt man känner igen cyklisterna på bilderna p g a all lera och grus som stänkte upp från det att vi lämnade asfalten efter några kilometer. Regnet hade öst ner under dygnet innan tävlingen och banan hade fått mycket mer vatten än den tålde. Normalt sett är Bockstensturen riktigt fin med härliga stigar i skogen. I lördags var det dock lera överallt och ofta omöjligt att styra cykeln i utförskörningarna i skogen. Utrustningen tar också mycket stryk och bromsarna tar helt slut trots nya belägg innan tävlingen. Som tur är sprack molnen upp och solen tittade fram strax innan starten och vädret då var riktigt fint för tävling. Det var bara det här med underlaget...

Hur gick det då? Jo, planen att hänga på Rolf och Erik fungerade perfekt. Efter ca 20 km hade Erik släppt och jag och Rolf satt ensamma i som jag trodde var H40-täten, men Rolf säger att han har fått rapport om att Anders Höijer från Borås ligger före oss. Strax innan 50 km får jag en lucka till Rolf när han släpper i en backe och jag kan köra ifatt Per Kumlin som kört med oss ett tag men som också ryckt. Jag tappar hela tiden i skogen när det går fort och är som lerigast och får kämpa mig tillbaka på grusvägarna. Vi kör sen tillsammans fram till runt 70 km då en pigg Stefan Larsson kommer ikapp. Vi turas om att dra till ca 80 km då vi kommer ifatt Christian Månsson på åkrarna ut ur skogen. Jag känner mig hyfsat pigg men när Stefan sen ökar tempot och drar hårt känner jag tröttheten komma i benen. Efter en trötthetsvurpa i skogen när det är mindre än en mil kvar orkar jag inte köra ikapp och jag inser att jag aldrig skulle vunnit en spurt mot Stefan ändå. Istället tar jag det lugnt och bevakar min placering i mål.

Jag rullar nöjd in på ännu en 3:dje plats (4:e i rad i Långloppscupen) även om vi ett tag trodde vi var 1:a och 2:a eftersom speakern felaktigt ropade ut oss som det när vi gick i mål. Segern i Långloppscupen var redan säkrad i och med att Janne Jacobsson inte körde och med denna placeringen har jag kommit på pallen på alla tävlingarna i Sverige i år. Det hade jag inte ens kunnat hoppas på i början av säsongen!

Nu ska jag bara njuta av de sista tävlingarna i år som alla ligger inom 10 mil hemifrån. Programmet ser ut så här:

12/9: Finalen i Dust Cup

20/9: Snapphaneturen i Hässleholm

26/9: Åstorps MTB i Ängelholm (banan skogade vi i onsdags och verkar riktigt bra!)

27/9: Bockaracet i Kristianstad

+ ev en eller ett par tävlingar till inom inte alltför långt avstånd.

Förhoppningsvis sitter formen i och med bra ben kan det bli riktigt roliga tävlingar som avslutning på en kanonsäsong.