Ränneslättsturen - Bara att bryta ihop och komma igen...

Inför Ränneslättsturen hade jag känt mig i fin form med några bra pass innan och var både sugen och hade hyfsade förväntnigar inför loppet. Jag gillar ju egentligen värme och trodde (i min enfald) att loppet ifjol då jag i den 30-gradiga värmen krampade sista milen var ett resultat av dålig vätskeladdning och för tjock Vitargo-blandning, vilket bl a resulterade i tidig magknip. Så inför årets lopp i nästan samma värme hade jag druckit mer än 2 liter innan och dessutom blandat tunnare sportdryck.

Loppet började bra med en bra placering främst av H40-åkarna. Dock vurpar jag efter ca 10 min i allt dammet då jag får värja lite för framförvarande åkare och kör i pedalen i en sten och far av stigen ut i skogen. Upp igen bakom efter att ett helt gäng passerat och det är bara att jaga. Jag tycker jag hittar en rytm som jag känns bekväm med och loppet flyter på bra. Jag passerar både Stefan Larsson och Patrik Paulsson och kommer sen ifatt gruppen med Peter Karlsson som jag sitter med i fram till endurospåren strax efter langningen efter drygt 40 km (av 78). Jag känner där att det börjar rycka lätt i benmusklerna och sänker tempot för att undvika kramp. I slutet av enduroslingan ser jag förstatrion i H40 ca en minut framför mig och inser att jag måste vända detta om det ska vara lönt att fortsätta och dricker mycket.

Tyvärr hjälper inte det så mycket utan efter ytterligare några kilometer måste jag sänka farten ännu mer och nu känner jag att det är i princip kört. Jag fyller på med ännu mer vätska men får ändå se Patriks grupp passera efter några kilometer utan att jag kan hänga på. Strax därefter bestämmer jag mig för att bryta och ta närmaste vägen illbaka. Det är första gången någonsin jag bryter ett lopp men jag hade ingen som helst lust att plåga mig igenom de sista milen utan möjlighet till någon vettig hastighet.

Beslutet att bryta var helt rätt men med alla förväntningarna jag hade känns det riktigt surt. Jag inser nu att jag inte klarar av hög värme under en längre tid och en tillbakablick visar att jag presterat allra bäst när förhållandena varit riktigt kalla och dåliga. Dessutom gick det riktigt bra på cykelcrossen i vintras så det är väl kyla jag ska ha.

Nu handlar det mest om att samla motivation inför den andra halvan av säsongen och få tillbaka lusten för att cykla och tron på att jag kan vara med och slåss längst fram även på långloppen (som tidigare varit min styrka). Så nu blir det ingen strukturerad träning under en bra tid utan en blandad kompott beroende på väder och humör. Denna veckan blev det ett par vändor till jobbet och åtminstone några timmar i sadeln och nu i helgen med bra väder i sikte blir det troligen några soliga timmar på räsern med kompisarna.

I veckan som gick blev det också klart med nytt jobb som med start redan i början av augusti kommer att innebära mycket mer resor än tidigare, så det är väl en uppenbar risk att träningen i framtiden kommer att bli lidande, men livet är ju ganska mycket mer än cykel och ibland måste man kompromissa...

Nästan högst upp – men ändå en bit kvar…

Bästa placeringen hittills nådde jag igår när 4:e deltävlingen i DustCup kördes igår utanför Roskilde. Mycket vila (och vin) har gjort kroppen nytta och benen har känts mycket piggare de senaste passen. Det har alltså än en gång lönat sig att lyssna på kroppen.

Vädret var det allra bästa med 18-19 grader, sol och nästan vindstilla. Banan var riktigt teknisk med mycket knix, massor av rötter, branta stigningar och skuggiga lerpartier och väl ute på uppvärmningsvarvet tänkte jag att detta kommer att gå åt pipan. Även om min teknik förbättrats en hel del sedan förra året och jag har blivit mycket snabbare i skogen så gillar jag bäst när det är mjukt, snabbt och slakmotor. Jag har ju haft lite motivationsproblem den sista tiden och banans karaktär gjorde det hela inte bättre, men det var bara att försöka tänka positivt när jag stod på startlinjen.

Starten gick hyfsat och jag låg som nr 18 efter start-loopen utan att behöva stressa eller gå på rött. Väl inne i de tekniska partierna hade jag Keld Pedersen strax framför mig och kände att jag hängde med bra. Jag tappade kontakten i den brantaste stigningen där det blev stopp framför mig och jag fick hoppa av cykeln. Ut på andra varvet blir jag omkörd av Patrik Paulsson (som strax därefter gör en mycket snygg över-styret-vurpa och landar mjukt tvärs över stigen) och vi håller ihop ut på tredje varvet då det blir tätt mellan varvningarna och jag tappar tid. Tredje och fjärde varvet handlade det mest om att göra effektiva varvningar på de tekniska partierna och inte tappa koncentrationen och göra onödiga vurpor. En snabb koll i resultatlistan visar att jag varvade över 100 pers och det var inte lätt då en stor del av banan bestod av väldigt knixig terräng. Jag förstår inte hur den absoluta toppen kan ligga och prestera tiderna dom gör i den trafiken. Det är imponerande!

Väl i mål håller jag min andraplats i H40 (16:e totalt) knappa 2 minuter bakom Keld och med lika stort avstånd bak till Stefan som blev 3:a. Avståndet är alltså ungefär lika stort upp till Keld som det brukar vara och det känns som om jag fortfarande är får långt ifrån toppen för att jag ska vara riktigt nära. Lite status quo alltså och det får jag nog leva med...

Nu är det 2,5 vecka till Ränneslättsturen som förhoppningsvis (jag kör inte om det är riktigt blött) blir det första långloppet i år. Till dess hoppas jag hinna med 2-3 st pass på en bra bit över 3 timmar och med bra kvalitet, dvs bra fart och inga stopp. Dom passen gillar jag ju starkt så dom ser jag fram emot. Det ska bli kul och spännande att se hur pass bra jag kan hålla farten ett helt långlopp och hur långt det räcker mot dom främsta i klassen.

Nu är det segt

Efter förra DustCupen har det mest varit sega ben och klippet har saknats både i ben och huvud.
Jag, tillsammans med Stefan och Lars, körde Gran Fondot den 22/5 och med trötta ben lyckades jag ändå sitta med i förstaklungan hela loppet. Stundtals var det roligt även om benen inte var på topp men jag måste ändå säga att större delen av tiden var en enda lång transportsträcka. Nej, ska jag köra landsvägslopp längre fram så ska det vara lopp där det händer något hela tiden, annars så håller jag mig i skogen!

Efter Gran Fondot var jag riktigt seg och det har inte varit någon kvalitet på träningen. Det känns som om både kroppen och hjärnan ställt in sig på att nu är det SM i långlopp som gäller och i och med det så har jag både tappat farten i benen och dessutom tappat motivationen till hårda och intensiva pass. Långpassen känns nu mycket mer behagliga och fungerar betydligt bättre än de korta. Det har blivit ett långpass varje helg nu och uthålligheten är det som tur är inga problem med.

Att det är problem med farten visade sig i onsdags då vi körde den 4:e deltävlingen i HotCup. Den kördes i Hareskoven på delar av den banan (fast andra hållet) som vi körde den 2:a deltävlingen i april, men i onsdags var den riktigt lerig och hal efter mycket regnande sista tiden. Dock var det behagligt varmt och det var första gången i år jag körde i både korta ben och korta ärmar. Tyvärr var jag långt ifrån taggad på startlinjen och kom mycket riktigt långt efter i starten. Trots det låga tempot kom jag inte igång och det var först en stund efter att Jerry (som körde bra!) kört om mig på andra varvet som det började kännas bra. I och med all lera och det mycket hala underlaget så tog jag det lite för lugnt på många partier och det kostade tid. De sista 2 varven kändes dock hyfsade och det var faktiskt ganska skoj att köra, även om jag inte slogs om någon placering. Jag hade Jerry jagandes bakom mig och den pressen behövdes för att sporra. I mål fick jag den sämsta placeringen hittills i år med en 15:e plats totalt och en 6:e plats i H40. Det är ganska tätt i toppen och jag var inte mer än ca 3 minuter från segraren i H40 (Keld) och minuten från pallen. Jerry kom in bara halvminuten efter mig och blir starkare för varje lopp. Magnus körde också och han kom in på en mycket fin total 4:e plats, strax före Keld (som han alltid verkar tampas med…).

Det som jag får ta med mig som positivt från tävlingen är att jag känner att jag har uthålligheten. Jag körde fortare för varje varv och hade kunnat fortsätta ett tag till i samma tempo. Så någonstans är siktet nu inställt på SM i september och allt fram till dess är förberedelser. Jag ser fram emot Ränneslättsturen i början av juli då den första längloppstävlingen för i år ska köras. Fram till dess ska jag bara njuta av sommaren och fin cykling och inte fokusera på en massa intensiv träning, om jag nu inte skulle känna för det. Jag ska lyssna på både kropp och huvud för att se till att jag inte kör slut på mig innan uppbyggnadsträningen inför september börjar senare i sommar.



Upp för brantaste backen med Jerry jagandes bakom mig:

Ny tävling igår

Det blev ingen tävling förra veckan p g a min förkylning men det
gjorde inte så mycket eftersom det ändå störtregnade hela dagen. Och
solskenscyklist som man är så hade jag inte gett mig iväg och kört i
alla fall, så det gjorde inte så mycket. Istället fick jag igång
kroppen igen efter fyra dagars träningsuppehåll under förkylningen.
Jag hann med testcykelpass samt intervallpass och distanspass med
Jerry, Stefan och Christian och alla passen hade bra kvalitet. Det var
kanske t o m lite för bra kvalitet i förhållande till kvantiteten på
det sista intervallpasset i söndags då vi gick för mycket på rött.

Ändå kändes kroppen OK i går då det var dags för tredje deltävlingen i
DustCup uppe på norra Själland ute vid kusten i Tilsvilde. Vädret var
helt perfekt med sol och ca 20 grader och nästan helt vindstilla.
Banan var tyvärr inte lika rolig som den har varit tidigare utan var i
enklaste laget, men å andra sidan var det i princip aldrig några
problem med varvningarna. Jag kom iväg bra i starten och hade bestämt
mig för att köra mitt eget tempo hela loppet. Tyvärr var jag inte
jättepigg och lyckades varken hänga med Keld och Magnus från start och
inte heller ta rygg på Cohen när han kom om efter drygt halva första
varvet. Christian kom sen ifatt med en grupp och jag visste inte om
mitt tempo var alldeles för lågt. I och med att jag aldrig syrade på
mig så kunde jag hålla ett jämnt tempo loppet igenom och kunde i
princip hålla min placering in i mål. Det räckte till en ny tredje
plats i H40 efter Keld och Bogi i och med att Cohen bröt på andra
varvet. I mål var jag ca 2.30 efter Keld/Bogi/Magnus-gruppen, vilket
är för mycket och vilket bara räckte till en total 16:e plats.
Christian kom in dryga halvminuten efter mig och strax efter kom Jerry
och Stefan in.

Nu känns det som om jag står och stampar och är för långt från täten.
Jag vill inte vara mer än max 1 minut efter för att känna att jag på
allvar kan hota. Förhoppningsvis hade jag inte världens bästa ben igår
och kan prestera bättre i någon av de nästkommande tävlingarna i juni.
Nu till helgen blir det kanske tävlingsfritt, eller så kör jag mitt
första landsvägslopp på två år och efteranmäler mig till Gran Fondot
som går på lördag. Vi får se!

Lite bilder från loppet, inklusive prispallen i U17 där Gustav Höög tog en mcyket stark förstaplats. Bra kört!

Vurpa med DNF och sen förkylning på det

Ja, cykellivet är inte på topp just nu. Första DNF:en sedan Gribben hösten 2007 och första förkylningen sedan i maj i fjol inträffade med 2 dagars mellanrum.

Först var det en kombination av för hög fart, för dålig teknik och för lite luft i framdäcket som gjorde att däcket kavlades varpå luften gick ur och jag stod på huvudet i 2:a avdelningen i DustCup som kördes i onsdags. Resulatet var ett avkrängt däck med en massa jord mellan fälg och däck som gjorde att jag inte kunde få det tätt utan istället fick en lång väntan i målområdet eftersom det hände redan på första varvet. Det kändes extra surt då både kropp och huvud var sugna på att cykla den kvällen och jag hade fått en bra start och låg först av H40-gubbarna när det hände.

Sen natten till i lördags började det riva i halsen och förkylningen var ett faktum. Och nu är det stor risk att jag missar HotCupen på onsdag om jag inte blir fri från alla symptom kvickt som tusan. Men om jag ställer upp eller ej spelar kanske inte så stor roll, åtminstone inte resultatmässigt. Det kan ändå bara gå på ett sätt om man bara vilar och inte tränar. 1 pass på 10 dagar blir man inte stark av...

Dessförinnan kördes det ett 2-timmars HotCup den 25/4. Jag var duktigt tävlingstrött inför den tävlingen men lyckades hålla ihop det och bli 4:a, precis före Stefan och efter Cohen, Jan och Keld, som återigen var för snabba.

Till sist lite bilder på en graciös cyklist (not) med Stefan strax bakom på första parkett och även en bild från starten som ser lite bättre ut (jag långt ut till vänster).

Två racerapporter: Missnöjd 3:a i ena fallet och nöjd 3:a i andra

Det flitiga tävlandet har fortsatt med Åstorps etapplopp i helgen och första deltävlingen i DustCup igår onsdag.

Tävlingen i helgen var ingen höjdare med sega ben. Om det berodde på förra onsdagens HotCup eller mina starter som numera är riktigt snabba vet jag inte. Klart är att jag, efter starter bägge dagarna där jag tog spets, stumnade duktigt efter bara ca 5 minuter och sedan hade stora problem genom loppen. Motståndet bägge dagarna var starkt med dels Benny Andersson i H50 och Rolf Svensson + Peter Carlsson + Stefan Larsson i H40. Bortsett från den "oslagbare" Benny så var Rolf den klart starkaste bägge dagarna med Peter som nästan lika klar 2:a. Sen fick jag och Stefan slåss om 3:e platsen. Första dagen så drog jag längsta strået när Stefan släppte på varv 3 av fyra och jag fick till sist 40 sekunders försprång till söndagen. På söndagen var mina ben ännu sämre (förutom i starten!) + att jag fick framväxelstrul på första varvet och tappade ca 10 sekunder. Jag blev då omkörd av trion och kunde sen inte hänga på utan fick se Stefan segla iväg. I och med att jag hade 40 sek upp på honom så gällde att inte tappa för mycket. På näst sista varvet uppskattade jag avståndet till ca 25 sek och insåg att jag kunde tappa ytterligare max 15 för att rädda 3:e platsen. Jag tog i allt vad jag kunde och det var inte förrän vid prisutdelningen som jag fick besked om att jag slagit honom med 5 sek. Tack för det!

Efter helgen då jag var över minuten efter Rolf på de ca 50 minuterna vi körde var jag inte speciellt uppåt och tänkte att nu var det slut på de positiva signalerna och att jag nog inte var så stark som jag hoppats på tidigare. Jag var därför inte så positiv inför DustCupen igår onsdag men tänkte ändå försöka ha kul och inte lura mig själv att gasa fullt från början utan istället ta det lite lugnare för att hålla hela vägen och inte stumna för tidigt.

Vi var ett riktigt stort gäng skåningar som anmält sig till tävlingen och totalt var det nog upp mot 20 stycken från Åstorp, CK X, Ringen och CKC4 som startade. Jag tog det lugnt i starten och hamnade ganska långt bak tillsammans med Magnus Mattsson men tog rygg på honom och körde upp mig stadigt, speciellt i den branta backen där jag kunde passera ett antal varje varv. Benen kändes hela tiden bra och jag hade inga problem att hänga med. Dock var jag osäker på formen och var därför passiv med dragarbetet utan låg mest på hjul och tänkte hjälpa till först på näst sista varvet om jag fortfarande kände mig fräsch då.

Tyvärr fick jag inte möjligheten att hjälpa till då jag vurpade onödigt med ca 1,5 varv kvar och vred framhjulet så att luft pyste ur framdäcket. Jag tappade 10-15 sek och dessutom min grupp. Samtidigt körde Jan Christensen om mig och jag kunde inte hänga på honom i skogen trots bra ben i och med att jag hade för lite luft i framdäcket och inte ville riskera att jag krängde av det i kurvorna. Jag kunde dock ligga på hyfsat bra och hade bra varvtid sista varvet. I mål var jag bara ca 30 sek efter Jan som vann och Keld Pedersen som kom 2:a. Dom kom in samtidigt som Magnus och det är ganska rimligt att jag kommit in ungefär samtidigt om jag inte vurpat eftersom jag var så pass pigg. Dock får jag vara glad och tacksam att jag inte tappade mer i vurpan eller jag skadade mig och jag får ta med mig allt det positiva med tävlingen: Jag faktiskt har farten för att vinna! Det känns riktigt bra inför de nästkommande tävlingarna och redan på söndag är det dags för en betydligt längre tävling då HotCup har helgtävling då vi ska köra + 2 tim.

Första MTB-tävlingen: Det blev en pallplats

Första deltävlingen i danska HotCup igår gav mig i princip det styrkebesked jag hoppats på. Stefan L, Jerry och jag åkte över och på plats fanns även Magnus som åkt själv. Banan var helt OK med en lagom blandning av grusväg, single track och små stigningar och under uppvärmningsvarvet kunde jag också konstatera att cykeln fungerade perfekt.

Väl på startlinjen var det lite märkligt att elitfältet var så pass klent, vilket innebar att jag det första varvet inte hade några direkta problem att hänga med i tätklungan som då bestod av ca 7 man. Tyvärr kavlade Magnus av sitt tubdäck strax före varvningen (och fick bryta) och ytterligare en fick stopp där och tappade några sekunder. Först låg då H40-åkarna Henrik Cohen och Keld Pedersen. Jag tog sen ytterligare ett par killar på första grusvägspartiet och låg då sammanlagd 3:a. Vid en liten felkörning kom T-bikesåkaren Michael Grönbech om mig och det var en perfekt rygg att ta. I skogen fick jag ta i för att hänga med men på vägarna kunde jag faktiskt vila bakom honom. Det var ingen dum känsla att kunna ta igen sig lite bakom en av Danmarks bästa MTB-åkare…

Varvet som gick tog vi sen hela tiden in på Cohen och Keld och strax efter andra varvningen var vi nästan ifatt. Då rycker Grönbech i skogen och jag kan inte riktigt hänga på utan måste tänka på att det är 3 varv kvar och måste disponera krafterna. Jag hamnar sen ganska ensam men blir ifattåkt av elitåkaren Jesper Kamstrup i slutet av tredje varvet. Under fjärde varvet har jag rygg på honom men efter ett par dåliga varvningar av mig måste jag släppa. Efter det höga tempot och ovanan av att köra länge och hårt i skogen börjar ryggen nu göra sig påmind och jag slår därför av lite på tempot och siktar in mig på att bevaka tredjeplatsen i H40 och femteplatsen totalt.

Jag behåller placeringen i mål och kommer in ca 2 minuter efter Cohen som vann totalt strax före Keld, dvs H40 som etta och tvåa i hela tävlingen. Grönbech hade tydligen lånat chip och nummer utan att meddela tävlingsledningen och blev därför diskad efteråt. Stefan hade fortfarande trötta ben efter Mallorca och kom ca 2 minuter bakom mig med en starkt körande Jerry ytterligare en minut efter.

Summa summarum är jag nöjd med resultatet och är nu närmare Cohen och Keld än jag någonsin varit. En riktigt bra dag ska jag nog kunna ta dom! En annan positiv sak är att jag nu betydligt enklare hänger med i ett högt tempo i inledningen av tävlingen och tappar därför inte onödiga placeringar och tid initialt i loppen. Jag tycker också det går hyfsat i skogen och cykeln funkar som sagt helt perfekt.

Nu är det vila och lugn cykling idag och imorgon inför etapploppet lördag+söndag som Åstorp håller i. Jag hoppas att Peter Karlsson och Rolf Svensson efteranmäler sig så att motståndet i H40 blir så tufft som möjligt!

I rygg på Grönbech (med nummerlapp tillhörande annan...):

Tystnaden är slut...

Så här länge har jag inte dröjt mellan två blogginlägg tidigare och det är ju egentligen för bedrövligt att det har dröjt så länge. Nu står dock tävlingssäsongen inför dörren och då kommer inläggen och racerapporterna att dugga betydligt tätare.

Så vad har då hänt sedan sist?

- Jag har hunnit med ett antal tråkiga inomhuspass på Monarken och några lite roligare intervallpass ute i kylan och snön.
- Jag har hunnit köra skidor ännu än gång i år, denna gången i Val d’Isère med kompisarna. Det var mycket bra!!
- Jag har hunnit med några härliga och torra pass i skogen med högt tempo när snön väl försvann.
- Jag har hunnit köra den sista CX-tävlingen i CKC4’s cup som gick bra - trots att jag fick stryk i spurten av både Crisse och Stefan och därmed blev 3:a. I och med en hård motvind på en stor del av banan så kom ingen av oss loss och det blev därför (tyvärr) spurten som avgjorde.
- Jag har hunnit skruva på en XX-grupp på hojen som därmed blivit 300 gram lättare, ännu bättre på att växla och med en supersmidig lockout. På premiärturen i förra veckan kändes den ruskigt snabb! Nu ska bara den (luft-)läckande gaffeln fixas så att hela ekipaget är redo för race.

Så nu är jag riktigt laddad och tävlingssugen och om ganska precis en vecka, onsdagen den 14/4, börjar så tävlingssäsongen med en rivstart - på 12 dagar ska jag köra 5 tävlingar:
Ons 14/4: HotCup omgång 1 i Danmark
Lör 17/4: Åstorps MTB Etapp 1
Sön 18/4: Åstorps MTB Etapp 2
Ons 21/4: DustCup omgång 1 i Danmark
Sön 25/4: HotCup omgång 1 i Danmark

Så räkna med nästa inlägg på torsdag i nästa vecka efter första tävlingen.

------------------------------------------------------------------------

Och så lite bilder...

Fina vyer på Grand Motte-glaciären ovanför Tignes på 3500 meters höjd!

Strax innan starten i sista CX-tävlingen. 14 tappra trotsade regnet.


Stefan passerade mig precis innan mållinjen. Ett tag på det långa upploppet (en storklinga hade inte varit dumt där...) trodde jag faktiskt att jag skulle hålla honom bakom mig!

Veckan efter...

Nyss hemkommen från en vecka i Alperna gav jag, Stefan och Jerry oss ut på en landsvägsrunda i söndags. Planen var 2-3 timmar i hyfsat tempo men redan strax efter jag mött upp dom efter en knapp halvtimme kände jag att benen och pulsen ville annorlunda. Tydligen hade jag kört skidor hårdare än jag trott och tröttheten i benen efter varje dag i backen var nog ett tecken på det. Efter knappt 1,5 timme fick jag därför vika ner mig och klarade nästan inte ens att ligga på rulle längre utan benen var helt slut. Som tur var så var vi inte långt från Höllviken då utan kunde i lugnt tempo rulla den sista halvtimmen.

Sedan dess har benen fortsatt varit sega och det har bara blivit ett kortare maxstyrkepass på cykeln. Jag får verkligen hoppas att segheten släpper nu så det kan bli lite vettiga kvalitetspass snart. Annars är planen att jag nu ska börja med nytt nyckelpass och köra 10/20 sek- eller 20/40 sek-intervaller med en sammanlagd intervalltid på 30 min, troligen uppdelad på 3 set om 10 min. Sen kommer vi snart förhoppningsvis snart ut i skogen också och kan få några hårda pass på minst 2 timmar + lite ”riktiga” MTB-intervaller innan tävlingssäsongen drar igång om mindre än en månad.

Snöcross igen

Med nästan 20 cm nysnö var det på vippen att CKC4's crosstävling igår ställdes in. Men, cupgeneralen Mats Höllgren, a.k.a. Matsi, ville inte vika ner sig utan hade varit ute med sin 4X4 på morgonen och spårat en sträcka i skogen norr om Åhus. Så att det skulle bli race av, dock något förkortat och förenklat då det var omöjligt med looparna ut i terrängen där det var 40 cm nysnö på sina ställen, fick vi reda på först på förmiddagen.

Loppet bestod av ett rektangulärt varv på grusväg med två partier där vi skulle av cyklarna, ett med två bommar som hinder och ett bestående av två korta springbackar. Varvet var betydligt kortare än förra gången och tog nu drygt 6 minuter.

Vi - jag, Jerry, Stefan och Lars - körde upp till Åhus med cyklarna på taket och anlände till en parkering i skogen man knappt kunde ta sig in på med full bil och tvåhjulsdrivet. Då funderade man på hur det skulle gå att cykla i det föret och på sträckan ut till starten var det väldigt spårigt och vingligt. Att cykla i snö passar dock mig ganska bra, precis som jag gillade att köra i regn när jag körde roadracing. Lite mjukare rörelser och mer känsla så funkar det. Värre är det då när det ska brötas ner i en stenig downhill då jag fegar alldeles för mycket (även om det ska bli ändring på det i år).

Till start var vi 11 st tappra cyklister som hade insett hur kul det kan vara att cykla i snö. Crisse som vann förra tävlingen var tyvärr fortfarande sjuk och fick nöja sig med att titta på, så där försvann min chans till en eventuell chans. Den svaga punkten från förra tävlingen med svårigheten att komma i pedalerna hade jag försökt fixa genom att ta på mig vinterskorna, något som skulle visa sig funka kanon.

När starten gick kom jag iväg som nr 4 men kom om två vinglande cyklister (Patrik P och Fredrik) strax före första svängen och hade sen bara Paul framför mig. Jag kände direkt att benen var bra och hade dessutom inga problem med underlaget utan kunde sitta avslappnat på cykeln och jobba effektivt. Efter halva varvet var det dags att hoppa av för att passera bomhindret och strax före kunde jag passera Paul. Jag fick direkt en lucka och kände att om inget oförutsett inträffade skulle nog detta funka.

Därefter var det bara att hitta rytmen och flytet och njuta av snöunderlaget som jag verkligen gillar, oavsett om det är med cykel, löpskor eller skidor (några av mina bästa stunder i livet har jag ju haft med just skidor på fötterna och några decimeter nysnö under dom...). De flesta verkade ha varit av sina cyklar vid minst ett tillfälle men jag hade bara ett par ofarliga sladdar och kunde därför spara både tid och energi.

Eftersom vi kör 45 min + 1 varv lyckades jag tajma varvningen nästsista varvet med 6 sekunder tillgodo och vi slapp i och med det ytterligare ett varv. I mål hade jag drygt 51 minuter och var ca 2.30 före Stefan som hade passerat Paul ett par varv före mål när han vurpade. Paul var ca 4 min efter mig och sen kom Jerry in på en stark fjärdeplats strax efter Paul. Alla resultat finns här: http://www.ckc4.se/forum/forum_posts.asp?TID=603&PN=2

Nu är det bara att njuta av utvecklingen som formen haft och hoppas att den fortsätter. Alla goda resultat jag haft under vintersäsongen är forhoppningsvis tecken på att säsongen som kommer kan bli riktigt trevlig!

Veckan som kommer försöker jag träna så mycket som möjligt eftersom det sedan bär av till Alperna på fredag för en veckas skidåkning. Det ser jag verkligen fram emot och får vi bara en liten del av all den snö som kom ifjol vid samma tid så kommer veckan att bli kanon. Nedan kommer några bilder och ett helt gäng till finns i CKC4's bildgalleri här: http://www.ckc4.se/index.asp?vad=gallerivisa&id=133

Starten går i snömodden:

Slirigt värre första delen efter start:

Springbacken vid första varvningen (Paul i bakgrunden):

Sekunden efter...:

Slirig kurva med mycket modd:

Paul och Stefan i kamp om position i samma kurva:

Andra backen vid sista varvningen (Crisse höger åskådare i bild):


Målgång, hyfsat pigg och nöjd:

Stefan, jag och Paul:

Snökaos!

Här i Skåne har det varit snökaos några veckor nu. Det har inneburit en hel del kul för dom som tycker om att leka i snön men också mycket snöskottning, köande på vägarna och, inte minst, inställd crosstävling. Bilderna är ifrån gatan hemma i lördags då det skulle köras CX-cupen i Danmark, men p g a 20-30 cm nysnö och -14 grader i luften tyckte danskarna inte att man kunde köra CX. Jag förstår inte varför, men å andra sidan är vi svenskar vikingar och danskarna är bara klena danskar!

Istället har det blivit mycket intervaller på Monarken men ändå en del cyklande i snön. Det funkar trots allt ganska bra att köra ute om det bara är lite packat eller hyfsat plogat. Jag gillar ju skarpt att köra ute i skogen och alla 3-min- och maxintervaller har gjort mig sliten. Förra söndagen så fick jag 2,5 timmar hemomkring i snöyran och det varit riktigt skönt faktiskt. Imorgon lördag blir det ett försök i Bokskogen med förhoppningsvis lite plogade eller spårade skogsvägar och kanske t o m lite packade stigar i skogen.

Sen är det inte utan att jag är sugen på att ta fram längdskidorna nu när det finns fina spår inom rimligt avstånd. Men då ska man behöva ta fram utrustning för vallning och hålla på, och kommer jag sen ut i spåren blir jag säkert omkörd av en massa rutinerade skidåkare så då kommer jag att reta mig på det och åka allt vad tygen håller. Och bli frustrerad... Eller så kommer det att vara ganska kul..? Vi får se!

Crosstävling i snön

I lördags arrangerade CKC4 en av deltävlingarna i sin crosscup dom kör nu under vintern i Kristianstad-trakten. Planen var att jag, Stefan och Jerry skulle åka upp, men på morgonen ringde Stefan och sa att han hade lite ont i halsen och fick avstå.

Väl framme fortsatte manfallet och till slut var vi bara 10 startande. Underlaget bestod till 100% av snö och is och en stor del av banan var ospårad med drygt 5 cm lös snö. I och med detta hade man gjort om banan så att den var mindre tekniskt än vanligt. Vi skulle av vid 7 ställen, varav en gång var ett par gånger upp och ner för en kort backe, på den drygt 10 minuter långa banan och det visade sig bli ett stort problem för mig under tävlingen då jag hade stora problem att komma i pedalerna p g a snön som packades runt klotsen under skon.

Jag visste att Christian "Crisse" Bertilsson troligtvis skulle bli den starkaste utmanaren eftersom han tidigare vunnit bägge tävlingarna under under förra säsongen kört mycket starkt. Dessutom var både Patrik Paulsson och Paul Wirenstedt på plats och dom är ju normalt mycket starka.

I starten drog Crisse iväg medan jag inte fick i min pedal och inte var bättre än 8:a in i första löppartiet. Därmed var Crisse nästan 100 meter före mig innan jag hade fritt spår och kunde gasa fullt. Han verkade dock ta det lugnt och strax innan första varvningen var jag förbi honom. Vid varje varvning var det dags för springbackarna vilket gjorde att jag fick en massa snö under skorna och det tog en bra stund innan jag fick i pedalerna igen. Och då körde Crisse om och fick oftast en lucka som jag fick täppa till på de längre partierna. Så gick det till varv efter varv under den dryga timmen som loppet varade. Vid sista varvningen ryckte dock Crisse samtidigt som jag inte fick i någon pedal och det blev snabbt en lucka på över 50 meter. Eftersom jag hade stora problem med pedalerna vid varje avstigning sista varvet lyckades jag inte hämta in något av försprånget utan Crisse kunde vinna komfortabelt.
"Rätt" resp "fel" sätt att bära cykeln på... :-)

Vi var dock nästan 5 minuter före Paul som kom 3:a som var strax före en CKC4-cyklist och Jerry som kom 4:a resp 5:a, så det gick nog hyfsat fort för oss i täten. Eftersom jag vet att Crisse är riktigt stark och jag kunde hänga med hyfsat enkelt under större delen av loppet var detta ett bra kvitto på att utvecklingen går åt rätt håll.

Nästa tävling i CKC4's crosscup är den 13/2 och då siktar jag på att ge Crisse en ännu hårdare match. Är det snö på marken så blir det vinterskorna som har bättre utrymme runt klotsarna och då ska jag förhoppningsvis tappa mindre varje gång vi är av cyklarna.

Klubben, och speciellt eldsjälen Mats, ska ha en stor eloge för sitt arrangemang. Fler bilder och resultat finns här:
http://www.ckc4.se/index.asp?vad=gallerivisa&id=128
http://www.ckc4.se/forum/forum_posts.asp?TID=583&SID=918ddebb35977d963zf83274d81ebzbe

Nytt år och nya mål!

Nu inför säsongen 2010 som närmar sig med stormsteg är det dags för reflektion och nya målbilder. 2009 gick ju betydligt bättre än jag hade förväntat mig. Så här skrev jag i början av januari förra året:
--------------------
"Vilka personliga tävlingsmål har jag då inför 2009?
1) Ta mig upp i startgrupp 1: Detta beror ju inte på vilka konkurrenter jag har eller hur jag kör i förhållande till dom utan bara i förhållande till totalsegraren i varje tävling (vilket brukar vara ganska konstant avseende fart/tid). Detta målet hoppas jag redan uppnå i första tävlingen i Skövde om jag genomför det loppet på ett bra sätt.
2) Mitt andra mål är att vinna någon tävling på riksnivå i H40, antingen i långlopp elller i XC. Detta kräver dels att jag har en bra dag och att flera av mina värsta konkurrenter inte har det. Målet är riktigt tufft men inte omöjligt.
3) Mitt tredje mål är att komma på pallen i den totala Långloppscupen i H40. Det kräver dels att jag har en hög och jämn nivå hela säsongen så att jag kan plocka bra med poäng i varje deltävling och dels att någon eller några av de värsta konkurrenterna missar på minst ett par tävlingar.
4) Det sista målet är att komma på pallen på SM. 4:a i fjol var bara nästan och jag ska helst ett steg längre upp i år.

Men allt är ju inte tävlingsmål. Det absolut viktigaste målet för 2009 är att ha kul med kompisarna och må bra och gör jag det så spelar resultaten egentligen ingen roll. Så är det! "
--------------------
Om jag börjar med det sista (och viktigaste målet) så hade jag väldigt kul under hela 2009, så det kan jag direkt checka av. På Lida Lopp vann jag H40-klassen och tog mig samtidigt upp i startgrupp 1 så då kunde jag bocka av mål 1 och 2. Och när Långloppscupen var över så stod jag som slutsegrare i klassen och det var så mycket bättre än jag någonsin hade förväntat mig. Det är alltså bara det 4:e målet som jag inte uppfyllde av den enkla anledningen att jag inte ställde upp i SM då jag tyckte det var för långt att åka upp till Dalarna ytterligare en gång och idessutom stannade i princip alla kompisarna hemma.

Så med en sådan toppensäsong bakom mig, hur ser jag då på MTB-säsongen 2010? Jo, först och främst är det viktigt att uppfylla samma mål som var det viktigaste under 2009, nämligen att ha kul och inte lura sig att prestationen är det viktigaste. Sen har jag ju känt mig betydligt starkare och snabbare de senaste månaderna jämfört med förra året så jag måste ju skruva upp målen ytterligare. Dock har vi i tränings-/tävlingsgänget bestämt att vi inte satsar på LL-cupen nästa år utan istället fokuserar på dels kortare lopp och dels på lopp som ligger lite närmare. Det innebär dels fler XC-lopp och dels fler lopp i Danmark. Jag har t ex redan anmält mig till både danska HotCup och DustCup och planerar även att köra flera lopp i den danska UCI-klassificerade Shimano-ligan. Till det kommer några XC-lopp i Sverige och ett par svenska långlopp, däribland troligtvis Bockstensturen. Men, om allt går väl och planeringen fungerar som den ska med semestrar o dyl, så är det SM i XC i Rättvik som blir huvudmålet i år. Dit åker jag inte om jag inte har chans att slåss om dom absoluta topplaceringarna. Ett SM-guld är definitivt något som skulle sitta som en smäck :-).

Så för att sammanfatta målen för 2010 skulle det kunna se ut så här (förutom att ha kul...):
1) Vinna minst en deltävling i DustCup och en i HotCup i H40
2) Totalsegrare i antingen DustCup eller HotCup i H40
3) Vinna en nationell svensk XC-tävling eller långlopp
4) Pallplats på XC SM i H40

Får jag hålla mig frisk och skadefri samtidigt som utvecklingskurvan inte sjunker nämvärt ska det inte vara omöjligt att lyckas. Kul ska det bli i vilket fall!

Hur ser då träningen ut för att lyckas med målen? I och med att jag kommer att fokusera på korta lopp och redan har bra uthållighet kommer träningsfokusen ligga på kort och hårt. Sedan vinterträningen började för ett par månader sedan har träningsmängden legat konstant klart under den jag hade vid samma tid förra året eftersom distanspassen varit väldigt få. Samtidigt har min snabbhet utvecklats mycket positivt och all intervallträning och cykelcross verkar ha gjort nytta. Just att kunna hänga med dom allra snabbaste från start utan att gå på rött kommer att vara viktigt i år. Intervallerna som körs på testcykeln just nu är riktigt intensiva och består av dels väldigt korta (<10 sek) maxstyrkeintervaller och dels 3-5 st 3-minuters "kräkintervaller" där jag verkligen tar ut allt jag har. Tack vare den nya Monarken kan jag hela tiden mäta effekten jag utvecklar och pressa mig det lilla extra. Alla längre intervaller körs i tävlingsform, antingen tävlingslikt tillsammans med träningskompisarna eller genom att cykelcrosstävlingarna. På så sätt ska jag vänja mig vid högre och högre ansträningar, helst över tröskeln och därmed hjälpa till att "dra" upp den till högre effektnivåer. Det kommer även att bli något enstaka kortare distanspass för att inte musklerna helt ska glömma hur det är att arbeta under längre tid och sen är det ju kul att umgås lite med kompisarna på de längre passen. Nu har dessutom vädret varit kallt och eländigt under en längre period och det har inte direkt inbjudit till några längre pass.

Avslutningen på 2009

Så var då 2009 över och här kommer en kort rapport vad som hänt sedan sist:

Det har blivit några härliga träningspass i snön som kom strax innan jul, både ett par "långpass" kring 3 timmar och ett gäng intervallpass med cross och MTB. Här är en bild på ett av dom från Skabersjö-parkeringen då jag, Stefan, Robban och Lars körde intervaller med dubbdäcksförsedda MTB:er i djupsnön i Bokskogen:


Jag har hunnit skaffa en ny (begagnad) träningscykel; en Monark 828e med pendel och exakta watt, som ersätter 827:an som såldes till Jerry. Cykeln ska förhoppningsvis få mig att ytterligare optimera träningen och ta i ett snäpp värre nu när varje tramptag kan mätas med exakt effekt.


På nyårsafton körde jag och Stefan årets sista tävling då 3:dje deltävlingen i danska CX-cupen kördes strax utanför Ballerup. Banan var stenhård och inte alls kul. De partier som normalt skulle vara leriga bestod nu av lerklumpar som man studsade över och dessutom var där en nerförskörning bland en massa träd som var så pass farlig att merparten (inklusive mig och Stefan) hoppade av och sprang/halkade nerför. Utöver detta bestod banan i princip bara av en lååång asfaltsträcka. Med tanke på att detta absolut inte var en bana som passade mig gick tävlingen ändå bra med en totalt 9:e plats och en 1:a plats i H40, drygt minuten före Stefan som kom 2:a i H40 och 13:e totalt. Här ligger jag 10:a (i gult) på första varvet i "lerpartiet".


Nu är det crosstävlingar varannan helg i januari med en tävling i Kristianstad den 16:e och sedan 4:e deltävlingen i CX-cupen den 30:e. Träningsupplägget är i princip som tidigare med en blanding av allmän styrka, löpning samt maxstyrkeintervaller och 3-minuters "kräkintervaller" på testcykel. Dessutom blir det säkert några naturliga intervallpass med kompisarna på cross eller MTB. Eftersom upplägget till nästa säsong skiljer sig från ifjol blir det dock mycket begränsat med distanspass. Mer om upplägg och målsättning inför säsongen kommer i nästa inlägg.

Inte längre veteran i CX-diciplinen i Danmark

Om jag ska vara riktigt ärlig är jag faktiskt lite besviken att det inte är fler veteraner som tävlar i cykelcross i Danmark och jag hade förväntat mig betydlig fler när jag började cykla cross nu i höstas. Med tanke på hur många som cyklar och tävlar i MTB och landsväg och hur lättillgängligt CX är så borde det vara många fler som kör. Elitfältet är hyfsat starkt men sen är det inte så mycket mer. Som det nu är har både antalet och motståndet varit för dåligt för att det ska vara kamp om förstaplatsen i veteranklassen. Dessutom flyttas man upp till B-klassen när man samlat ihop tillräckligt med DCU-poäng i veteranklassen. Och därför körde inte Henrik Rohlin, som jag tampades med i Köpenhamn för två veckor sedan, med oss andra veteraner nu i helgen, utan han får numera köra i B-klassen (där han för övrigt kom tvåa igår trots ett frambromshaveri och etta idag).

Utan starka danskar så blev helgens tävlingar i veteranklassen ett rent klubbmästerskap för Åstorp med mig, Stefan Larsson och Lars Therp på samtliga pallplatser på lördagen och eftersom Stefan fick stanna hemma på söndagen fick jag och Lars stå på dom två översta platserna. I och med mina tre vinster blir jag nu automatiskt uppflyttad till B-klassen (som tävlar tillsammans med A-klassen i något som kan motsvarar den svenska Prestigekassen) och får i och med det hur mycket motstånd som helst framöver. Dessutom får jag tävla mot klubbkompisen och veteranvärldsmästaren Benny Andersson vilket ska bli skoj och utmanande. Jag tror även att både Lars och Stefan kommer att uppskatta motsåndet som finns i elitklassen betydligt bättre och det kommer att göra oss alla till bättre cyklister.

Annars var bägge arrangemangen mycket trevliga med gemytliga danskar och tekniska (kanske lite för mycket?) och omväxlande banor. Jag fick därmed två bra och intensiva träningspass där jag fick öva upp dom tekniska färdigheterna, vilket är dom egenskaperna jag behöver träna på mest för att bli snabbare.

Mer info om tävlingarna:
Lördag: Själlandsmästerskapen i Isteröd: http://www.dcu-tilmelding.dk/visProposition.aspx?LobsID=172
Söndag: CK Kronborg cross i Helsingör: http://www.dcu-tilmelding.dk/visProposition.aspx?LobsID=196

Nu blir det skidåkning i Åre nästa helg och sen kommer hela julhelgen som även den blir tävlingsfri. Tidigast på nyårsaftoon blir det tävling igen då den tredje deltävlingen i CX-cupen hålls. Fram till dess fortsätter vinterträningen med en kombination av styrkepass (gym+cykel) samt intensiva cykelpass på crossen tillsamans med träningskompisarna. Till julhelgen hoppas jag också att vi kan få till några distanspass så att kroppen inte helt glömmer bort hur det är att cykla långt.