Trist avslut på året - men nu är det nya tag!

Direkt efter förkylningen åkte jag på en halsfluss och inte förrän penicillinet var avverkat fick jag igång immunförsvaret och blev även av med förkylningsviruset som envist hade hållit sig kvar i kroppen. Det innebar att jag var sjuk i en hel månad och inte kom igång med träningen igen förrän efter USA-resan nu i måndags. Eftersom jag varit förskonad från längre sjukdomsperioder (sammanlagt 15 dagar ofrivillig vila de 3 senaste åren) har det känts väldigt frustrerande att vara borta så länge. Med så långt uppehåll visar testcykelns Watt-siffrorna den obehagliga sanningen att jag ligger ca 10% efter vad jag gjorde vid samma tid ifjol. Dock är det en bra bit till säsongen börjar så det är nog ingen direkt fara. När det dessutom är extra kul att träna nu p g a det långa uppehållet ska jag nog komma ifatt så småningom.

En liten summering av året som gick kan kanske också vara på plats:

Träningsmässigt var det mycket fokus på kvalitet och betydligt mindre mängd än förr:

2007: 432 timmar totalt och ett snitt på 8.18/vecka.

2008: 418 timmar totalt och ett snitt på 8.12/vecka.

2009: 465 timmar totalt och ett snitt på 8.45/vecka.

2010: 297 timmar totalt och ett snitt på 6.11/vecka, dvs 36% mindre träningsmängd än året innan.

Resultatet för året var väl OK. Med mycket träning i kroppen inför och in i 2010 blev också vårsäsongen bra med flera fina lopp i Danmark och jag var uppe och nosade på de allra bästa vid flera tillfällen. De jämna resultaten resulterade därför i den sammanlagda vinsten i HotCup och det är väl det jag är mest nöjd med under året, tillsammans med de tidiga loppen på våren. Dock var jag inte nöjd med avslutningen och hade velat ha en betydligt bättre plats än den 5:e plats jag fick på långlopps-SM. Men med förberedelser som inte var helt optimala och för lite distansträning blev det inte bättre än så.

Inför säsongen som kommer är målen betydligt försiktigare. Dels startar jag från en lägre nivå än förra året, dels är jag ett år äldre och dels är jag inte 100%-igt motiverad att satsa riktigt hårt i år. Sammantaget får man nog se detta som ett mellanår och fokuset kommer att bli på de två danska cuperna som jag har anmält mig till. Dom fungerar perfekt med sina korta avstånd och smidiga upplägg. Sen får jag se vilka långlopp jag ska köra, men jag kan tänka mig att köra åtminstone Ränneslätt och Bockstensturen och hoppas dessutom att maraton-SM kommer att köras hyfsat nära så att jag kan ställa upp även där. Lite mer fokus på distansträning och långlopp jämfört med 2010 skulle jag dock vilja ha. Vi får se!

Sen hoppas jag att det kan bli mer cykelcross under nästa säsong än vad det var denna säsongen, men då får jag se till att hålla mig frisk.

Det var den CX-säsongen…

Det som var riktigt illa blev ännu värre. Inför Jönköping var jag ju inte riktigt kry i kroppen och avstod därför den tävlingen. Dessutom var det ett rejält snöfall på gång så det kändes dubbelt olustigt att köra 60 mil i snöfall för att tävla halvkrasslig. Jag fokuserade istället på att ta det lugnt och inte dra på mig på mig något inför dubbeltävlingen här i Skåne. Och det var troligen ingen infektion i kroppen utan bara allergin som spökade.

Träningen därefter gick fint, kroppen kändes hygglig och jag såg därför fram mot att äntligen kunna köra en CX-tävling. Vad händer då? Jo, jag får en ”riktig” förkylning precis lagom till tävlingshelgen och jag bommar bägge tävlingarna här i Skåne. Jag är dock med som funktionär på Åstorp-tävlingen och får se en riktigt bra tävling på den upptöande banan som blir lerigare och lerigare under dagen, precis som det ska vara. Troligtvis var det ”årets bästa CX-bana” som Jens Westergren uttryckte det. Söndagens tävling i Kristianstad kördes dock i vinterväder med snö och minusgrader. Det kan alltså skifta rejält mellan två tävlingar som bara ligger några mil från varandra…

Det som skulle bli en riktigt kul CX-säsong med 5 planerade tävlingar på hemmaplan i CX-cupen blir till slut ingen tävling alls. Jag missade Jönköping, Åstorp och Kristianstad och nu är det klart att jag måste åka på tjänsteresa till USA och Mexico efter nyår och missar även de två avslutande tävlingarna här i Skåne. Det känns minst sagt riktigt surt och det mesta av motivationen för att plåga mig på intervallpassen har försvunnit. Mer lockande känns pepparkakorna, lussebullarna och allt annat som sänker W/kg-siffrorna till nya bottennivåer. Det enda träning jag är sugen på nu är lugna långpass på MTB i fint vinterväder. Först ska förkylningen bort och sen får jag hålla tummarna för att vädret är OK till helgen så att det kan bli något fint utepass.

Lars i leran:

Fler blder från tävlingen i Åstorp finns här: http://www.klubben.se/astorpsck/2105-bilder-do-1-item-6873.html

Motigt

Den senaste tiden har det varit motigt. Dels har det varit tungt motivationsmässigt med höst, mörker och en massa regn och dels har inte kroppen känts trött på träningarna. Som lök på laxen har jag sedan några dagar en infektionskänsla i kroppen som gör att jag inte velat träna och fick ställa in deltävlingen i CX-cupen i Danmark.

Trots att jag tränat så lite som jag gör nu så känner jag mig inte riktigt återhämtad efter passen. Förra året när jag hade betydligt mer tid för träning fick jag till ett antal distanspass med lägre intensitet som jag tror gav betydelse för prestationen och kanske även påverkade återhämtningen positivt. I år har jag tränat mindre än 4 timmar per vecka i snitt under oktober och november medan jag ifjol låg på 9-10 timmar i snitt.

En liten tävling har körts sedan förra inlägget och det var CKC4’s träningstävling den 7/11 på CX-banan på A3 i Kristianstad, samma bana dom planerar att köra sin deltävling i CX-cupen i december. Trots sega ben och dålig motivation veckan innan kändes det hyggligt bra i kroppen och jag kom 3:a efter en hård kamp om 2:a platsen med Jerry, Patrik och Benny Sonesson, där Jerry spurtade om mig strax före mål. Åt en undflyende Paul Wirenstedt som stack redan från start fanns inget att göra åt, utan han vann överlägset.

Nu får vi se hur infektionen utvecklar sig och i och med det, hur det blir med CX-tävlingen i Jönköping i helgen. Blir jag bara fri från infektionen så kan jag nog köra, trots en troligen usel form. Därefter måste jag köra hårt och relativt långt i minst en vecka för att få tillbaka lite form inför de två tävlingarna i Åstorp resp Kristianstad 11-12/12.

Bockaracet och första CX-tävlingen för säsongen

Bockaracet den 10/10 var en kul men jobbig tävling på en perfekt och väldigt teknisk bana. Kroppen kändes bra och jag såg fram emot att köra den sista MTB-tävlingen för säsongen då jag och Jerry åkte upp. Innan loppet hade jag räknat med att Kristian Skoglund skulle bli den tuffaste motståndaren i min klass i och med hans fina teknik och faktumet att han verkade vara i riktigt bra form på SM där han länge ledde. Väl på plats i Kristianstad såg jag dock att Peter Carlsson hade efteranmält sig och då blev motståndet med en gång betydligt tuffare.

När starten gick kom jag iväg bra och mina pigga ben gjorde att jag kunde ta ledningen i fältet in i första stigen. Ledningen lyckades jag sen hålla nästan hela första varvet innan Benny i H50 passerade mig. Strax efter varvningen passerade också Peter mig och fick direkt en lucka in i det första tekniska partiet som under andra och tredje varvet var mer eller mindre konstant mellan 5 och 15 sekunder. Det jag tappade där det var som mest tekniskt tog jag igen på de snabbare partierna och vid ett par tillfällen var jag nästan ikapp. Bakom mig jagade Kristian och såg till att jag inte fick en lugn stund på hela loppet. Väl i mål efter tre varv och ca 45 minuter var jag 10 sekunder bakom Peter och 20 före Kristian, dvs 2a i H40, ett resultat som jag får vara nöjd med. Peter är trots allt dubbel SM-mästare i H40 i år och även om han inte hade en av sina bästa dagar så är han alltid riktigt vass. Och att slå Kristian är alltid en merit. Benny var den snabbaste veteranen idag och klart före oss ungdomra i H40-klassen...

Helgen efter, den 16/10, åkte jag, Jerry och Patrik till danska Amager för den första crosstävlingen för säsongen i den danska CX-cupen. Tråkigare bana och lopp får man leta efter och med facit i hand skulle jag stannat hemma. Veckan innan hade jag varit på tjänsteresa i Ryssland och jag vet inte hur det eventuellt påverkade resultatet, men fort gick det i alla fall inte på tävlingen. Banan låg längs stranden och bestod av en blandning av sand, grästuvor, grusstig och lite asfalt. Mitt på grusstigen hade man lagt ut några tunna stockar som man fick hoppa över med cykeln. Feg som man är och rädd om hjulen så gjorde jag inga ”bunny hopp” över stockarna utan saktade in vid varje passage, vilket kostade en del tid. Tid kostade det också att ligga ensam de första tre varven (av 9) då jag tidigt hamnade i ingenmansland mellan Patriks grupp framför och Jerrys grupp bakom. Och ytterligare några sekunder kostade det när jag fick stanna för dels en häst och dels ett antal lösa getter som sprang omkring på banan. Efter dom incidenterna var det precis som om luften gick ur mig och i princip hela Jerrys gäng körde om. I mål var jag en dryg minut efter Patrik och en halvminut efter Jerry. Kroppen kändes ändå OK så det var nog mest en kombination av bana som inte passade mig alls + att motivationen inte fanns där helt enkelt. Träningarna före och efter har visat att farten finns där så längre fram ska nog farten bli bättre…

En månad sen sist!

Det märks att jag börjar tröttna på att blogga eftersom inläggen kommer mer och mer sällan, men lite uppdateringar ska jag väl orka med...

MTB-SM 19/9: Ett OK lopp efter omständigheterna att förberedelserna inte varit optimala med en lätt infektion i kroppen två-tre veckor innan så det var tänkt att köra hårt och avsluta med Bockstensturen. Jag gick ut i ett bra tempo på den riktigt hårda banan och körde länge med Stefan och Benny, men fick vika ner mig för bägge två ut på andra varvet allt eftersom min uthållighet inte räckte till. Halva andra varvet var en enda plåga och det var bara viljan som klarade mig från att bli ikappkörd av Erik Vrang som jag skymtade bakom mig hela tiden. I mål var jag 5:a och det får jag vara nöjd med, med tanke på att de före mig (Peter Carlsson, Mikael Carlsson, Stefan och Kristian Skoglund) alla körde bra.

Sedan dess har det mest varit lite skojcykling på MTB och de sista två veckorna har jag dragit igång cross-träning på allvar tillsammans med Jerry och Stefan på en nybyggd T-bikes Cross (som är grym!). Vi har gjort nya banor som är både roliga och jobbiga och borde vara hyfsat förberedda när säsongen drar igång i Danmark den 16/10 med första deltävlingen i CX-cupen. Men dessförrinnan ska jag avsluta MTB-säsongen med Bockaracet i Kristianstad nu på söndag den 10:e.

Inte bäst men ändå överst på pallen

Målsättningen i helgen att slå mina konkurrenter som delade förstaplatsen inför sista HotCup-deltävlingen lyckades till 100%. Sen kanske jag inte ska vara så nöjd med placeringen i själva racet där jag inte lyckades bättre än en 6:e plats i H40. Dock var motståndet det allra bästa med samtliga danska toppcyklister i H40-klassen närvarande. Och tittar vi på faktumet att jag bara var ca minuten efter 2:an över de dryga 2 timmarna så måste jag se det som ett bra resultat.

Jag började loppet lite avvaktande och låg långt bak i gruppen med de värsta konkurrenterna (Mike Young och Carsten Christiansson). In på andra varvet (av 5) sprack gruppen upp två gubbar framför mig och eftersom det var ett långt parti teknisk single track kom jag inte om förrän efter en bra stund och då hade jag ca 100 meter upp till gruppen framför. Jag pressade på i mitt eget tempo och var i princip ifatt efter ett varv. Då ökar gruppen farten och jag tappar igen. Jag bestämmer mig dock för att köra mitt eget tempo och inte gå på rött för mycket. In på tredje varvet kommer jag ifatt Jens Tousgaard som jag normalt bruka slå och jag ser samtidigt Mike Young ytterligare en bit framför. Jens och jag får till ett bra samarbete med fin fart och är ifatt Mike ut på det fjärde varvet. Vi håller ihop under det fjärde varvet men det är Jens och jag som står för dragjobbet så antingen är Mike trött eller så köra han taktiskt. Ut på sista varvet gasar Jens och jag på och Mike släpper. Dock så kommer han ifatt igen då vi stoppas upp av varvningar under ett långt tekniskt parti. Jens rycker igen och vi får en liten lucka. Upp på den enda riktiga backen på varvet så får jag inte i lillklingan eftersom framväxeln vridit sig tidigare och jag tvingas därför hoppa av när det börjar rassla ordentligt. Jag tappar ca 10 sek på Jens och Mike kommer om mig. Nu var det bara att gasa och ganska snabbt kom jag ifatt och förbi Mike, men Jens tar jag inte in mycket på. Dessutom fastnar kedjan ibland p g a den sneda framväxeln och jag får ta det lite lugnt i de mest stökiga partierna. Väl i mål så visade sig som sagt att prestationen bara räckte till en 6:e plats. Men, jag bara var 10 sek efter Keld som Jens hade passerat på slutet och bara ca minuten efter 2:an och 3:an, så tidsmässigt var det ett riktigt bra lopp.

På lördag är det dags för Bockstensturen men eftersom jag har dragit på mig en infektion i kroppen som jag började känna av i måndags blir det med all sannolikhet ingen tävling för mig. 4 timmar tävling när inte kroppen är 100%-ig är ingen höjdare, utan då är det bättre att kurera sig till SM. Jag hade verkligen sett fram emot Bockstensturen och med bra väder och bra form kunde det bli riktigt skoj så det känns riktigt surt…

Lågt!

Lågt har det varit på många fronter den senaste dryga månaden:
- Låg intensitet på bloggen
- Låg motivation för träning
- Låg nivå på formen
- Låg mängd av semester
- Låg halt av information att skriva om

Vissa saker kan dock vara värt att notera i dagboken. Efter Ränneslätt så var jag både fysiskt och mentalt lite trött på att cykla och därefter har det mest handlat om att träna när det varit skoj samt för att underhålla formen. Och efter en sommar med endast 5 dagars semester har jag börjat på nytt jobb den 9/8. Det blir nu mer jobb och mindre tid för träning än tidigare, men jag hoppas dock få ihop en bra mängd kvalitet så att resultatet på MTB-SM kan bli hyfsat och att cykelcross-säsongen kan få en bra start och formen kan infinna sig till cross-SM i mitten av november.

Ett MTB-lopp har det blivit sedan sist då jag, Stefan M, Oskar och Jerry körde näst sista deltävlingen i HotCup den 8/8. Med tanke på form och motivation gick det ändå hyfsat tidsmässigt men placeringsmässigt var det lite snöpligt att hamna 20 sek från pallen och 40 sek från 2:a plats på det 2,5 tim långa loppet. Dock var inte kanonerna med och det blev därför några HMTBK'are som jag blev slagen av. Så nu är vi tre stycken (jag + 2:an och 3:an från senaste tävlingen) som ligger på samma placeringspoäng och som därmed kommer att slåss om segern i totalen i sista tävlingen nu på lördag. Med både förbättrad motivation och upplevd prestationsnivå så har jag en hygglig chans till segern trots att deras utvecklingskurvor har gått uppåt. Inbillar jag mig...

Ränneslättsturen - Bara att bryta ihop och komma igen...

Inför Ränneslättsturen hade jag känt mig i fin form med några bra pass innan och var både sugen och hade hyfsade förväntnigar inför loppet. Jag gillar ju egentligen värme och trodde (i min enfald) att loppet ifjol då jag i den 30-gradiga värmen krampade sista milen var ett resultat av dålig vätskeladdning och för tjock Vitargo-blandning, vilket bl a resulterade i tidig magknip. Så inför årets lopp i nästan samma värme hade jag druckit mer än 2 liter innan och dessutom blandat tunnare sportdryck.

Loppet började bra med en bra placering främst av H40-åkarna. Dock vurpar jag efter ca 10 min i allt dammet då jag får värja lite för framförvarande åkare och kör i pedalen i en sten och far av stigen ut i skogen. Upp igen bakom efter att ett helt gäng passerat och det är bara att jaga. Jag tycker jag hittar en rytm som jag känns bekväm med och loppet flyter på bra. Jag passerar både Stefan Larsson och Patrik Paulsson och kommer sen ifatt gruppen med Peter Karlsson som jag sitter med i fram till endurospåren strax efter langningen efter drygt 40 km (av 78). Jag känner där att det börjar rycka lätt i benmusklerna och sänker tempot för att undvika kramp. I slutet av enduroslingan ser jag förstatrion i H40 ca en minut framför mig och inser att jag måste vända detta om det ska vara lönt att fortsätta och dricker mycket.

Tyvärr hjälper inte det så mycket utan efter ytterligare några kilometer måste jag sänka farten ännu mer och nu känner jag att det är i princip kört. Jag fyller på med ännu mer vätska men får ändå se Patriks grupp passera efter några kilometer utan att jag kan hänga på. Strax därefter bestämmer jag mig för att bryta och ta närmaste vägen illbaka. Det är första gången någonsin jag bryter ett lopp men jag hade ingen som helst lust att plåga mig igenom de sista milen utan möjlighet till någon vettig hastighet.

Beslutet att bryta var helt rätt men med alla förväntningarna jag hade känns det riktigt surt. Jag inser nu att jag inte klarar av hög värme under en längre tid och en tillbakablick visar att jag presterat allra bäst när förhållandena varit riktigt kalla och dåliga. Dessutom gick det riktigt bra på cykelcrossen i vintras så det är väl kyla jag ska ha.

Nu handlar det mest om att samla motivation inför den andra halvan av säsongen och få tillbaka lusten för att cykla och tron på att jag kan vara med och slåss längst fram även på långloppen (som tidigare varit min styrka). Så nu blir det ingen strukturerad träning under en bra tid utan en blandad kompott beroende på väder och humör. Denna veckan blev det ett par vändor till jobbet och åtminstone några timmar i sadeln och nu i helgen med bra väder i sikte blir det troligen några soliga timmar på räsern med kompisarna.

I veckan som gick blev det också klart med nytt jobb som med start redan i början av augusti kommer att innebära mycket mer resor än tidigare, så det är väl en uppenbar risk att träningen i framtiden kommer att bli lidande, men livet är ju ganska mycket mer än cykel och ibland måste man kompromissa...

Nästan högst upp – men ändå en bit kvar…

Bästa placeringen hittills nådde jag igår när 4:e deltävlingen i DustCup kördes igår utanför Roskilde. Mycket vila (och vin) har gjort kroppen nytta och benen har känts mycket piggare de senaste passen. Det har alltså än en gång lönat sig att lyssna på kroppen.

Vädret var det allra bästa med 18-19 grader, sol och nästan vindstilla. Banan var riktigt teknisk med mycket knix, massor av rötter, branta stigningar och skuggiga lerpartier och väl ute på uppvärmningsvarvet tänkte jag att detta kommer att gå åt pipan. Även om min teknik förbättrats en hel del sedan förra året och jag har blivit mycket snabbare i skogen så gillar jag bäst när det är mjukt, snabbt och slakmotor. Jag har ju haft lite motivationsproblem den sista tiden och banans karaktär gjorde det hela inte bättre, men det var bara att försöka tänka positivt när jag stod på startlinjen.

Starten gick hyfsat och jag låg som nr 18 efter start-loopen utan att behöva stressa eller gå på rött. Väl inne i de tekniska partierna hade jag Keld Pedersen strax framför mig och kände att jag hängde med bra. Jag tappade kontakten i den brantaste stigningen där det blev stopp framför mig och jag fick hoppa av cykeln. Ut på andra varvet blir jag omkörd av Patrik Paulsson (som strax därefter gör en mycket snygg över-styret-vurpa och landar mjukt tvärs över stigen) och vi håller ihop ut på tredje varvet då det blir tätt mellan varvningarna och jag tappar tid. Tredje och fjärde varvet handlade det mest om att göra effektiva varvningar på de tekniska partierna och inte tappa koncentrationen och göra onödiga vurpor. En snabb koll i resultatlistan visar att jag varvade över 100 pers och det var inte lätt då en stor del av banan bestod av väldigt knixig terräng. Jag förstår inte hur den absoluta toppen kan ligga och prestera tiderna dom gör i den trafiken. Det är imponerande!

Väl i mål håller jag min andraplats i H40 (16:e totalt) knappa 2 minuter bakom Keld och med lika stort avstånd bak till Stefan som blev 3:a. Avståndet är alltså ungefär lika stort upp till Keld som det brukar vara och det känns som om jag fortfarande är får långt ifrån toppen för att jag ska vara riktigt nära. Lite status quo alltså och det får jag nog leva med...

Nu är det 2,5 vecka till Ränneslättsturen som förhoppningsvis (jag kör inte om det är riktigt blött) blir det första långloppet i år. Till dess hoppas jag hinna med 2-3 st pass på en bra bit över 3 timmar och med bra kvalitet, dvs bra fart och inga stopp. Dom passen gillar jag ju starkt så dom ser jag fram emot. Det ska bli kul och spännande att se hur pass bra jag kan hålla farten ett helt långlopp och hur långt det räcker mot dom främsta i klassen.

Nu är det segt

Efter förra DustCupen har det mest varit sega ben och klippet har saknats både i ben och huvud.
Jag, tillsammans med Stefan och Lars, körde Gran Fondot den 22/5 och med trötta ben lyckades jag ändå sitta med i förstaklungan hela loppet. Stundtals var det roligt även om benen inte var på topp men jag måste ändå säga att större delen av tiden var en enda lång transportsträcka. Nej, ska jag köra landsvägslopp längre fram så ska det vara lopp där det händer något hela tiden, annars så håller jag mig i skogen!

Efter Gran Fondot var jag riktigt seg och det har inte varit någon kvalitet på träningen. Det känns som om både kroppen och hjärnan ställt in sig på att nu är det SM i långlopp som gäller och i och med det så har jag både tappat farten i benen och dessutom tappat motivationen till hårda och intensiva pass. Långpassen känns nu mycket mer behagliga och fungerar betydligt bättre än de korta. Det har blivit ett långpass varje helg nu och uthålligheten är det som tur är inga problem med.

Att det är problem med farten visade sig i onsdags då vi körde den 4:e deltävlingen i HotCup. Den kördes i Hareskoven på delar av den banan (fast andra hållet) som vi körde den 2:a deltävlingen i april, men i onsdags var den riktigt lerig och hal efter mycket regnande sista tiden. Dock var det behagligt varmt och det var första gången i år jag körde i både korta ben och korta ärmar. Tyvärr var jag långt ifrån taggad på startlinjen och kom mycket riktigt långt efter i starten. Trots det låga tempot kom jag inte igång och det var först en stund efter att Jerry (som körde bra!) kört om mig på andra varvet som det började kännas bra. I och med all lera och det mycket hala underlaget så tog jag det lite för lugnt på många partier och det kostade tid. De sista 2 varven kändes dock hyfsade och det var faktiskt ganska skoj att köra, även om jag inte slogs om någon placering. Jag hade Jerry jagandes bakom mig och den pressen behövdes för att sporra. I mål fick jag den sämsta placeringen hittills i år med en 15:e plats totalt och en 6:e plats i H40. Det är ganska tätt i toppen och jag var inte mer än ca 3 minuter från segraren i H40 (Keld) och minuten från pallen. Jerry kom in bara halvminuten efter mig och blir starkare för varje lopp. Magnus körde också och han kom in på en mycket fin total 4:e plats, strax före Keld (som han alltid verkar tampas med…).

Det som jag får ta med mig som positivt från tävlingen är att jag känner att jag har uthålligheten. Jag körde fortare för varje varv och hade kunnat fortsätta ett tag till i samma tempo. Så någonstans är siktet nu inställt på SM i september och allt fram till dess är förberedelser. Jag ser fram emot Ränneslättsturen i början av juli då den första längloppstävlingen för i år ska köras. Fram till dess ska jag bara njuta av sommaren och fin cykling och inte fokusera på en massa intensiv träning, om jag nu inte skulle känna för det. Jag ska lyssna på både kropp och huvud för att se till att jag inte kör slut på mig innan uppbyggnadsträningen inför september börjar senare i sommar.



Upp för brantaste backen med Jerry jagandes bakom mig:

Ny tävling igår

Det blev ingen tävling förra veckan p g a min förkylning men det
gjorde inte så mycket eftersom det ändå störtregnade hela dagen. Och
solskenscyklist som man är så hade jag inte gett mig iväg och kört i
alla fall, så det gjorde inte så mycket. Istället fick jag igång
kroppen igen efter fyra dagars träningsuppehåll under förkylningen.
Jag hann med testcykelpass samt intervallpass och distanspass med
Jerry, Stefan och Christian och alla passen hade bra kvalitet. Det var
kanske t o m lite för bra kvalitet i förhållande till kvantiteten på
det sista intervallpasset i söndags då vi gick för mycket på rött.

Ändå kändes kroppen OK i går då det var dags för tredje deltävlingen i
DustCup uppe på norra Själland ute vid kusten i Tilsvilde. Vädret var
helt perfekt med sol och ca 20 grader och nästan helt vindstilla.
Banan var tyvärr inte lika rolig som den har varit tidigare utan var i
enklaste laget, men å andra sidan var det i princip aldrig några
problem med varvningarna. Jag kom iväg bra i starten och hade bestämt
mig för att köra mitt eget tempo hela loppet. Tyvärr var jag inte
jättepigg och lyckades varken hänga med Keld och Magnus från start och
inte heller ta rygg på Cohen när han kom om efter drygt halva första
varvet. Christian kom sen ifatt med en grupp och jag visste inte om
mitt tempo var alldeles för lågt. I och med att jag aldrig syrade på
mig så kunde jag hålla ett jämnt tempo loppet igenom och kunde i
princip hålla min placering in i mål. Det räckte till en ny tredje
plats i H40 efter Keld och Bogi i och med att Cohen bröt på andra
varvet. I mål var jag ca 2.30 efter Keld/Bogi/Magnus-gruppen, vilket
är för mycket och vilket bara räckte till en total 16:e plats.
Christian kom in dryga halvminuten efter mig och strax efter kom Jerry
och Stefan in.

Nu känns det som om jag står och stampar och är för långt från täten.
Jag vill inte vara mer än max 1 minut efter för att känna att jag på
allvar kan hota. Förhoppningsvis hade jag inte världens bästa ben igår
och kan prestera bättre i någon av de nästkommande tävlingarna i juni.
Nu till helgen blir det kanske tävlingsfritt, eller så kör jag mitt
första landsvägslopp på två år och efteranmäler mig till Gran Fondot
som går på lördag. Vi får se!

Lite bilder från loppet, inklusive prispallen i U17 där Gustav Höög tog en mcyket stark förstaplats. Bra kört!

Vurpa med DNF och sen förkylning på det

Ja, cykellivet är inte på topp just nu. Första DNF:en sedan Gribben hösten 2007 och första förkylningen sedan i maj i fjol inträffade med 2 dagars mellanrum.

Först var det en kombination av för hög fart, för dålig teknik och för lite luft i framdäcket som gjorde att däcket kavlades varpå luften gick ur och jag stod på huvudet i 2:a avdelningen i DustCup som kördes i onsdags. Resulatet var ett avkrängt däck med en massa jord mellan fälg och däck som gjorde att jag inte kunde få det tätt utan istället fick en lång väntan i målområdet eftersom det hände redan på första varvet. Det kändes extra surt då både kropp och huvud var sugna på att cykla den kvällen och jag hade fått en bra start och låg först av H40-gubbarna när det hände.

Sen natten till i lördags började det riva i halsen och förkylningen var ett faktum. Och nu är det stor risk att jag missar HotCupen på onsdag om jag inte blir fri från alla symptom kvickt som tusan. Men om jag ställer upp eller ej spelar kanske inte så stor roll, åtminstone inte resultatmässigt. Det kan ändå bara gå på ett sätt om man bara vilar och inte tränar. 1 pass på 10 dagar blir man inte stark av...

Dessförinnan kördes det ett 2-timmars HotCup den 25/4. Jag var duktigt tävlingstrött inför den tävlingen men lyckades hålla ihop det och bli 4:a, precis före Stefan och efter Cohen, Jan och Keld, som återigen var för snabba.

Till sist lite bilder på en graciös cyklist (not) med Stefan strax bakom på första parkett och även en bild från starten som ser lite bättre ut (jag långt ut till vänster).

Två racerapporter: Missnöjd 3:a i ena fallet och nöjd 3:a i andra

Det flitiga tävlandet har fortsatt med Åstorps etapplopp i helgen och första deltävlingen i DustCup igår onsdag.

Tävlingen i helgen var ingen höjdare med sega ben. Om det berodde på förra onsdagens HotCup eller mina starter som numera är riktigt snabba vet jag inte. Klart är att jag, efter starter bägge dagarna där jag tog spets, stumnade duktigt efter bara ca 5 minuter och sedan hade stora problem genom loppen. Motståndet bägge dagarna var starkt med dels Benny Andersson i H50 och Rolf Svensson + Peter Carlsson + Stefan Larsson i H40. Bortsett från den "oslagbare" Benny så var Rolf den klart starkaste bägge dagarna med Peter som nästan lika klar 2:a. Sen fick jag och Stefan slåss om 3:e platsen. Första dagen så drog jag längsta strået när Stefan släppte på varv 3 av fyra och jag fick till sist 40 sekunders försprång till söndagen. På söndagen var mina ben ännu sämre (förutom i starten!) + att jag fick framväxelstrul på första varvet och tappade ca 10 sekunder. Jag blev då omkörd av trion och kunde sen inte hänga på utan fick se Stefan segla iväg. I och med att jag hade 40 sek upp på honom så gällde att inte tappa för mycket. På näst sista varvet uppskattade jag avståndet till ca 25 sek och insåg att jag kunde tappa ytterligare max 15 för att rädda 3:e platsen. Jag tog i allt vad jag kunde och det var inte förrän vid prisutdelningen som jag fick besked om att jag slagit honom med 5 sek. Tack för det!

Efter helgen då jag var över minuten efter Rolf på de ca 50 minuterna vi körde var jag inte speciellt uppåt och tänkte att nu var det slut på de positiva signalerna och att jag nog inte var så stark som jag hoppats på tidigare. Jag var därför inte så positiv inför DustCupen igår onsdag men tänkte ändå försöka ha kul och inte lura mig själv att gasa fullt från början utan istället ta det lite lugnare för att hålla hela vägen och inte stumna för tidigt.

Vi var ett riktigt stort gäng skåningar som anmält sig till tävlingen och totalt var det nog upp mot 20 stycken från Åstorp, CK X, Ringen och CKC4 som startade. Jag tog det lugnt i starten och hamnade ganska långt bak tillsammans med Magnus Mattsson men tog rygg på honom och körde upp mig stadigt, speciellt i den branta backen där jag kunde passera ett antal varje varv. Benen kändes hela tiden bra och jag hade inga problem att hänga med. Dock var jag osäker på formen och var därför passiv med dragarbetet utan låg mest på hjul och tänkte hjälpa till först på näst sista varvet om jag fortfarande kände mig fräsch då.

Tyvärr fick jag inte möjligheten att hjälpa till då jag vurpade onödigt med ca 1,5 varv kvar och vred framhjulet så att luft pyste ur framdäcket. Jag tappade 10-15 sek och dessutom min grupp. Samtidigt körde Jan Christensen om mig och jag kunde inte hänga på honom i skogen trots bra ben i och med att jag hade för lite luft i framdäcket och inte ville riskera att jag krängde av det i kurvorna. Jag kunde dock ligga på hyfsat bra och hade bra varvtid sista varvet. I mål var jag bara ca 30 sek efter Jan som vann och Keld Pedersen som kom 2:a. Dom kom in samtidigt som Magnus och det är ganska rimligt att jag kommit in ungefär samtidigt om jag inte vurpat eftersom jag var så pass pigg. Dock får jag vara glad och tacksam att jag inte tappade mer i vurpan eller jag skadade mig och jag får ta med mig allt det positiva med tävlingen: Jag faktiskt har farten för att vinna! Det känns riktigt bra inför de nästkommande tävlingarna och redan på söndag är det dags för en betydligt längre tävling då HotCup har helgtävling då vi ska köra + 2 tim.

Första MTB-tävlingen: Det blev en pallplats

Första deltävlingen i danska HotCup igår gav mig i princip det styrkebesked jag hoppats på. Stefan L, Jerry och jag åkte över och på plats fanns även Magnus som åkt själv. Banan var helt OK med en lagom blandning av grusväg, single track och små stigningar och under uppvärmningsvarvet kunde jag också konstatera att cykeln fungerade perfekt.

Väl på startlinjen var det lite märkligt att elitfältet var så pass klent, vilket innebar att jag det första varvet inte hade några direkta problem att hänga med i tätklungan som då bestod av ca 7 man. Tyvärr kavlade Magnus av sitt tubdäck strax före varvningen (och fick bryta) och ytterligare en fick stopp där och tappade några sekunder. Först låg då H40-åkarna Henrik Cohen och Keld Pedersen. Jag tog sen ytterligare ett par killar på första grusvägspartiet och låg då sammanlagd 3:a. Vid en liten felkörning kom T-bikesåkaren Michael Grönbech om mig och det var en perfekt rygg att ta. I skogen fick jag ta i för att hänga med men på vägarna kunde jag faktiskt vila bakom honom. Det var ingen dum känsla att kunna ta igen sig lite bakom en av Danmarks bästa MTB-åkare…

Varvet som gick tog vi sen hela tiden in på Cohen och Keld och strax efter andra varvningen var vi nästan ifatt. Då rycker Grönbech i skogen och jag kan inte riktigt hänga på utan måste tänka på att det är 3 varv kvar och måste disponera krafterna. Jag hamnar sen ganska ensam men blir ifattåkt av elitåkaren Jesper Kamstrup i slutet av tredje varvet. Under fjärde varvet har jag rygg på honom men efter ett par dåliga varvningar av mig måste jag släppa. Efter det höga tempot och ovanan av att köra länge och hårt i skogen börjar ryggen nu göra sig påmind och jag slår därför av lite på tempot och siktar in mig på att bevaka tredjeplatsen i H40 och femteplatsen totalt.

Jag behåller placeringen i mål och kommer in ca 2 minuter efter Cohen som vann totalt strax före Keld, dvs H40 som etta och tvåa i hela tävlingen. Grönbech hade tydligen lånat chip och nummer utan att meddela tävlingsledningen och blev därför diskad efteråt. Stefan hade fortfarande trötta ben efter Mallorca och kom ca 2 minuter bakom mig med en starkt körande Jerry ytterligare en minut efter.

Summa summarum är jag nöjd med resultatet och är nu närmare Cohen och Keld än jag någonsin varit. En riktigt bra dag ska jag nog kunna ta dom! En annan positiv sak är att jag nu betydligt enklare hänger med i ett högt tempo i inledningen av tävlingen och tappar därför inte onödiga placeringar och tid initialt i loppen. Jag tycker också det går hyfsat i skogen och cykeln funkar som sagt helt perfekt.

Nu är det vila och lugn cykling idag och imorgon inför etapploppet lördag+söndag som Åstorp håller i. Jag hoppas att Peter Karlsson och Rolf Svensson efteranmäler sig så att motståndet i H40 blir så tufft som möjligt!

I rygg på Grönbech (med nummerlapp tillhörande annan...):

Tystnaden är slut...

Så här länge har jag inte dröjt mellan två blogginlägg tidigare och det är ju egentligen för bedrövligt att det har dröjt så länge. Nu står dock tävlingssäsongen inför dörren och då kommer inläggen och racerapporterna att dugga betydligt tätare.

Så vad har då hänt sedan sist?

- Jag har hunnit med ett antal tråkiga inomhuspass på Monarken och några lite roligare intervallpass ute i kylan och snön.
- Jag har hunnit köra skidor ännu än gång i år, denna gången i Val d’Isère med kompisarna. Det var mycket bra!!
- Jag har hunnit med några härliga och torra pass i skogen med högt tempo när snön väl försvann.
- Jag har hunnit köra den sista CX-tävlingen i CKC4’s cup som gick bra - trots att jag fick stryk i spurten av både Crisse och Stefan och därmed blev 3:a. I och med en hård motvind på en stor del av banan så kom ingen av oss loss och det blev därför (tyvärr) spurten som avgjorde.
- Jag har hunnit skruva på en XX-grupp på hojen som därmed blivit 300 gram lättare, ännu bättre på att växla och med en supersmidig lockout. På premiärturen i förra veckan kändes den ruskigt snabb! Nu ska bara den (luft-)läckande gaffeln fixas så att hela ekipaget är redo för race.

Så nu är jag riktigt laddad och tävlingssugen och om ganska precis en vecka, onsdagen den 14/4, börjar så tävlingssäsongen med en rivstart - på 12 dagar ska jag köra 5 tävlingar:
Ons 14/4: HotCup omgång 1 i Danmark
Lör 17/4: Åstorps MTB Etapp 1
Sön 18/4: Åstorps MTB Etapp 2
Ons 21/4: DustCup omgång 1 i Danmark
Sön 25/4: HotCup omgång 1 i Danmark

Så räkna med nästa inlägg på torsdag i nästa vecka efter första tävlingen.

------------------------------------------------------------------------

Och så lite bilder...

Fina vyer på Grand Motte-glaciären ovanför Tignes på 3500 meters höjd!

Strax innan starten i sista CX-tävlingen. 14 tappra trotsade regnet.


Stefan passerade mig precis innan mållinjen. Ett tag på det långa upploppet (en storklinga hade inte varit dumt där...) trodde jag faktiskt att jag skulle hålla honom bakom mig!