Ny helg och ny tävling: Rapport från Snapphaneturen

Vädret inför gårdagens tävling såg minst av allt positivt ut. Det hade spöregnat hela lördagemn och nere hos oss i Höllviken hade det kommit 68 mm regn under dygnet. Med erfarenhet från 2006-års Snapphanetur som är det värsta lerbadet jag varit med om med massor av vurpor i snorhala endurospår så var jag kraftigt negativ och inte alls sugen på att köra. Väderutsikterna för söndagen såg något bättre ut men det var fortfarande regnvarning som gällde. Natten innan loppet sov jag dessutom dåligt och drömde om lerbad, krasande växlar och rasslande bromsar. Nej, det här såg inte bra ut!

Söndagsmorgonen började dock med hyfsat väder: regnfritt, höga moln och ca 14 grader. Jag mötte upp Stefan M och Stefan L i Malmö och tillsammans körde vi mot Hässleholm. På vägen dit började det dessutom regna och temperaturen kröp ner mot 13 grader, men som tur var så var det tillfälligt regn och när vi kom fram så var det uppehåll. På parkeringen såg jag att det var relativt många bra åkare som ställde upp: Rolf Svensson och Peter Carlsson, bägge duktiga H40-åkare från Falkenberg, Patrik Paulsson, Tim Nilsson, Paul Wirenstedt, Christian Bertilsson samt kompisarna Magnus Mattsson, Christian Månsson och Stefan Larsson. Det var alltså upplagt för ett snabbt lopp.

Till skillnad från förra helgen gick det nu att värma upp utan att frysa ihjäl och väl på startlinjen så kändes det faktiskt riktigt positivt. När starten gick drogs farten upp rejält och jag la mig runt tioende plats när vi gick in i första singletracken. Patrik hade slarvat med underhållet och hade en drivlina som hela tiden kuggade över så han släppte förbi mig och Christian M direkt. Ganska snabbt blev det en lucka mellan Christian och Stefan som var framför honom och jag gick därför om honom för att ta upp jakten. Stefan verkade ha pigga ben idag eller var det jag som bara var seg och trött? Jag kom i alla fall inte gruppen framför i det komforttempot som jag bestämt mig för att hålla så när vi kom ut på andra grusvägssträckan bestämde jag mig att vänta in Christian och en Varbergsjunior som låg 100 meter bakom. Tillsammans kunde vi ganska snabbt jobba oss ifatt gruppen framför som bestod av Tim, Stefan och Christian B och efter ca halva det 32 km långa varvet (som enligt min mätare både i år och ifjol var 35 km) var vi nu en klunga på 6 man. Jag kände mig nu betydligt piggare och var uppe och drog vid flera tillfällen i uppförsbackarna som oftast är grusvägar på Snapphaneturen, medan utförslöporna är stig. Förhållandena var betydligt bättre än jag väntat mig även om det var rejält lerigt och blött på många ställen. I slutet av varvet passerar vi Paul som stod sidan av med tekniska problem och kort därefter kör han om oss alla i en betydligt högre fart än vad vi hade.

Vi var fortfarande samlade vid varvningen efter 1.38 men i den långa uppförsbacken i början släpper Stefan och jag som ligger bakom honom får rycka lite för att komma ifatt klungan. Stefan biter ihop men lyckas precis komma ifatt innan vi kör in på stigen igen och han verkar vara sliten. Mycket riktigt släpper han men lyckas ändå nästan jobba sig ifatt efter en stund. Då ökar Christian M i täten farten och Stefan tvingas släppa igen. Nu passerar vi även Paul en gång till när han står och lagar en punkteringen. Synd om honom när han verkade så stark idag och slogs längst fram. I en brant uppförsbacke släpper Tim med problem och nu består gruppen av fyra personer, där Christian i täten får en lucka till de två juniorerna och mig. Jag går in först i ett stigparti och höjer tempot och när vi kommer ut på grusvägen ökar jag lite till. Nu tar jag ordentligt på Christian och efter ca en km på grusvägen är jag ifatt. Christian B hängde med på mitt hjul men Varbergsjunioren släppte. När vi kommer ifatt Christian ser vi en trött Peter Carlsson som lägger sig bakom oss och vi är nu återigen en klunga på fyra man. Jag känner mig stark och lägger mig främst och försöker rycka i de olika stigpartierna, men lyckas inte bli av med de tre andra och istället går Christian M återigen upp i täten. På grusvägen före den långa sega uppförsbacken som leder upp till endurospåren ca 20 min från slutet ökar Christian återigen och vi tappade då Peter. In i spåret som leder in till den sista tekniska och leriga nerförskörningen 6-7 minuter före mål hamnar jag sist och när jag senare har fel växel i över en teknisk övergång tappar jag 5 sekunder till de två andra. Jag hinner precis ifatt innan den sista branta uppförsbacken men är så pass trött där att jag inte kan hålla samma tempo upp för backen utan tvingas släppa. I backen går Christian B om Christian M och eftersom den sista biten är lättkörd så blir även detta slutställningen och vi tre går i mål med ca 10 sekunders mellanrum. Så här blev slutresultatet (ungefärliga tider):
1. Rolf Svensson, 3.15
2. Magnus Mattsson, 3.16
3. Christian Bertilsson, 3.20
4. Christian Månsson, 3.20
5. Martin Wenhov, 3.20

Jag blev alltså femma totalt och tvåa i H40 vilket jag får vara nöjd med. Loppet disponerade jag bra efter mina förutsättningar och det är tveksamt om jag hade kunnat slå Christian och Christian idag även om jag kört lite mer taktiskt i slutet. Jag förbättrade min tid med 8 minuter från ifjol på en bana som var lite tyngre och dessutom var det riktigt kul att köra i grupp i princip hela loppet. Tyvärr är det fortfarande för långt fram till urstarke Rolf Svensson för att jag ska ha en reell möjlighet att utmana honom och det är bara att hoppas att han är lika stark i förhållande till övriga konkurrenter.

På lördag är det Bockstensturen och tillika SM i MTB Marathon. För mig är det både årets längsta lopp och höjdpunkt. Förhoppningsvis har jag en bra dag då och kan hålla hela loppet. Jag har inga förhoppningar på medalj i H40 men en topp-5 är en realistisk målsättning. Eftersom loppet är redan på lördag blir det en dag mindre att återhämta sig på och eftersom jag dessutom ska till Stockholm ons-tors blir det bara ett kortare pass på tisdag plus ett uppladdningspass på fredag.

Rapport Grevaloppet

Veckan innan Grevaloppet bestod mest av återhämtning med 2 inomhuspass och 2 långsamma pass på MTB'n på totalt 4 timmar.

Grevaloppet är ca 64 km långt och körs två varv på en bana med gansla mycket grusväg men också en del väldigt teknisk terräng. Väderutsikten dagen före loppet såg inte bra ut med 35-40 mm regn i Karlskrona där loppet gick och hade inte Stefan L och jag redan anmält oss och betalt är det inte omöjligt att vi blivit hemma. Morgonen hemma bjöd på tunna moln och ljummet väder men halvvägs på väg till loppet, utanför Kristianstad, började det regna och väderutsikterna verkade tyvärr slå in. Vi (Stefan, Magnus och jag) övervägde då starkt att vända hem men eftersom vi redan kört 10 mil så beslöt vi trots allt att fortsätta. Väl på plats så var det värre än jag hade förväntat mig med ösregn och en termometer som stod på 12 grader. Det blev ingen uppvärmning överhuvudtaget utan all tid fram till starten tillbringades i bilen. Jag bestämde mig t o m för att köra med benvärmare för att minska avkylningen på knän och lår.

Jag kom (som vanligt) iväg uselt i starten men eftersom loppet är väldigt litet med ca 50 startande så var det inga problem att köra upp i täten de första kilometrarna. Taktiken var att hänga med frontklungan så länge som möjligt utan att dra på sig syra. På pappret kunde jag räkna med att slåss om fjärdeplatsen efter Magnus, Patrik Paulsson och Joakim Åleheim (Team MA Speedwear, 1:a på Sverige-rankingen lvg elit och dessutom tidigare vinnare av långloppscupen...) och jag låg på femte plats när vi gick in i första singletracken. Efter ca 15 min blev det stopp framför mig när vi kom ut på ett kalhygge med mycket lösa grenar i spåret. Joakim och Magnus fick då en liten lucka som försvann när dom körde lite fel och vi var återigen samlade. Dock så ökade farten där framme igen och det blev återigen en lucka mellan Patrik och de främsta, där också nu junioren Christian Bertilsson fanns. När sen Patrik vurpar på en snorhal träbro och tvingas bryta försökte jag öka för att se om jag kunde komma ifatt de tre där framme. Jag får direkt en lucka till Stefan men kommer inte närmare dom främsta än 15-20 sekunder och beslutar mig därför att ta det lugnare och istället hitta ett trivseltempo.

Vid varvningen har jag ca 2 min till täten och nu kommer också Stefan och Daniel (multisportare från Kamlar som jag körde tillsammans med i fjol större delen av loppet) ifatt. Strax efter varvningen ser vi Magnus sitta vid vägkanten med punktering och utan luft i sin CO2-patron och vi slåss således nu om tredjeplatsen. Daniel är en seg kille och trots problem med sina växlar hänger han med ett bra tag. Dock kan Stefan och jag rycka efter några kilometer och fixa en lucka som han inte kunde täppa till. Strax därefter kommer vi ifatt och om en slutkörd Christian som inte förmåddde hänga på vårt tempo och nu är det bara Stefan och jag som kämpar om andraplatsen. Vi samarbetar bra fram till ca 5 km kvar då jag kommer om honom när han får ett stopp på en knixig singletrack. Jag ökar då tempot något för att grilla honom lite eftersom jag hela tiden kände att det var i skogen som jag var snabbare och tänkte att om jag inte får en lucka här så kör jag förhoppningsvis honom trött så att han inte hänger med i spurten. Jag får en liten lucka som dock nästan helt täpps till på grusvägen innan den avslutande singletracken. Den är lite snabbare med mer flyt och jag känner att jag kan gasa på. Nu har jag fått en ordentlig lucka och med bra ork kvar i benen kan jag bara bevaka den på grusvägen och den avslutande grässträckan in i mål. Tiden fram till Åleheim blev till sist 3,5 minut och till Stefan blev avståndet 20 sekunder. Tvåan i H40 (med 11 startande), Tomas Persson från Åstorp, var 22 minuter bakom mig.

Efter omständigheterna blev loppet riktigt kul med bra samarbete med Stefan under större delen av loppet. Cykeln fungerade perfekt trots allt regn och lera och jag höll mig så pass varm att kylan och regnet inte blev något problem. Detta var också mitt första lopp som gick ihop ekonomiskt i och med att jag vann en helårsprenumeration på Bilsport som sparar mig som redan är prenumerant 995 kr.

Nu är det återigen en relativt lugn vecka med 2-3 intervallpass och ett lugnt pass före Snapphaneturen på söndag. Förhoppningsvis blir vädret bättre då så vi slipper 2006-års lerbad och kraschfest på dom snorhala endurospåren.

Det blev ett pass i alla fall

Jag och Stefan L kom iväg på våra MTB'er i alla fall och för att göra saker och ting lite enklare så startade vi hemifrån var för sig och möttes i Tygelsjö efter ca 30 min. Sen blev det lite rundor i Käglinges rekreationsområde, vidare runt Törringelund ett par varv för att sedan köra genom Bokskogen och utom Bökeberg innan vi fortsatte hem igen.

Farten var hyfsat hög hela tiden med inslag av ryck i backar och på singletracken och det blev blandat stig, grus och asfalt. Vädret var både blåsigt och med motvinden den sista timmen gällde det att ligga i för att hålla farten uppe. Dessutom regnade det till och från långa stunder. Totalt hann vi med 95 km under de knappa 4 timmarna som vi var ute och det var med mosiga ben som jag kom hem vid 17-snåret efter två bra träningsdagar.

Veckan som gick avverkade jag 15 timmar, brände över 10 000 kalorier och tog ut mig så mycket som jag planerade. Veckan som kommer blir det mindre volym och fokus enbart på kvalitetspassen de närmaste tre veckorna för att vara i form till långloppstävlingarna på helgerna:
Grevaloppet 17/8
Snapphaneturen 24/8
Bockstensturen 30/8

Idag vek jag ner mig!

För första gången i år så ändrade vi ett långpass p g a vädret. Just nu skulle jag suttit i bilen på väg till Genarp för 4 timmar distans men när väderkartan ser ut som den gör och regnet smattrar på rutan så är det lätt att vika ner sig. Vi får se om det lättar och om jag kommer ut på ett ordentligt pass idag. I värsta fall får det bli garaget och intervaller men det hoppas jag slippa...

Igår körde jag först 7 st 30 sek intervaller (som har blivit något av en favorit i sommar och som jag tänkte fortsätta med en bit in i september) och direkt därefter gav jag mig ut på ännu en solskensrunda på MTB'n på 1,5 timme. Då benen fortfarande kändes pigga blev det några ryck inlagda och eftersom jag inte planerade något kvalitetspass idag kunde jag kosta på mig att ta ut lite extra ur kroppen.

Fortsatt solsken

Bilden ovan är från gårdagens solskenspass som bestod av 10 mil MTB runt Malmös fina sommarvägar. Jag började svänga ner om brofästet till Öresundsbron innan jag efter en timme besökte Lars som hade Christian hos sig med sin tempohoj på mekstället inför VM-tävlingen i duatlon i helgen. Där blev det lite skitsnack innan jag gav mig ut på vägarna igen. 3,5 timmar senare var jag hemma och ganska mör i benen den sista timmen efter 4 dagars träning.

I måndags då det regnade satte jag mig i garaget och avverkade 7 st 30 sek intervaller. Som vanligt så låter det så enkelt men det är få pass som gör mig så mosig i benen dagen efter.

I tisdags hade Lars och jag bestämt oss för 3:or i kalkbrottet och 8 stycken skulle det bli. Benen kändes hyfsat pigga och första intervallen rev jag av på nytt personbästa 2.45. Tyvärr blev det för mycket syra i benen och det fick jag betala sen. Lars var förbi mig ett flertal gånger och tiderna kröp upp till 3.30 ett par gfånger innan jag kom ner i dryga 3 minuter den sista intervallen. Detta är en stor skillnad från förr då det tog massor av tid att komma igång medan jag nu är klart starkast första intervallen. Så länge jag inte utnyttjar all energi och drar på mig för mycket syra så är det väl OK, men det gäller att ha diciplin.

På onsdagen så körde Magnus, Christian, Tim, Ola och jag fartlek i Genarp. Med så pass snabbt sällskap var det hyfsat tempo och trots 2 ganska hårda dagar tidigare så kände jag mig ganska pigg och hade inga problem att hänga trots hög puls vissa partier. Tyvärr blev vi av med Magnus efter en dryg timme så där försvann en del av farthållningen. Fartlek i Genarp är nog något av den roligaste träningsformen med mycket omväxlande singletrack och massor av höjdmeter.

Idag drog Magnus, Lars och Stefan M + Patrik och Tim iväg till Finnmarksturen och det är inte utan avundsjuka som dom gör det. Dock är det smartast att stanna hemma och träna istället för att åka 160 mil över helgen. På så sätt sparar jag en massa tid som jag kan tillbringa med familjen istället och behåller samtidigt tävlingsmotivationen. Det blir ju minst 3 tävlingshelger på raken fr o m nästa helg och då gäller det att vara på topp.

Idag vilar jag och imorgon lördag blir det först OS-linje framför TV'n. Sen är planen att jag ska köra 30 sek intervaller i garaget igen följt av en dryg timme ute på MTB'n om vädret tillåter. På söndag blir det sen långpass med Stefan L och Ola.

Utslagen!

Efter förra veckans vägg-pass var jag helt utslagen i två dagar och det blev ingen Danmarks-tur med Magnus och Patrik utan vila både måndag och tisdag. Magen protesterade vilt och hela systemet i kroppen var ur balans. Det är intressant och nyttigt att se hur brist på vätska och energi under ett pass kan slå ut så stora delar av kroppsfunktionerna under flera dagar.

Hur som helst så var jag igång på onsdagen igen med ett 2-timmarspass bestående av 1.20 solskenscykling och 40 min i garaget där 6 st 30 sek intervaller avverkades. På torsdagen körde sedan Lars, Ola och jag Sjöbo-rundan igen, denna gången med betydligt bättre resultat då jag kände mig fräsch hela tiden.

Eftersom jag är inne i en period då jag ska försöka få så mycket träning som möjligt, dvs kvantitet före kvalitet, så körde jag tröskelintervaller på MTB'n på fredagen. Jag var lite för sliten efter torsdagens långpass men tröskelintervaller funkade fint. 5 st 8 minutare blev det och benen var sega och goa efteråt. Total tid blev ca 1.30.

På lördagen var det sen dags för ännu ett långpass. Lars och jag bestämde oss för att göra det hela enkelt och dra iväg hemifrån var för sig och mötas efter ca 30 min för att sedan köra ett omväxlande asfalt och gruspass ut till Bokskogen och tillbaka. Vi hann dock inte så långt förrän Lars konstaterade att hans bakdäck inte höll tätt och han fick till sist ge sig och stoppa i en slang. Eftersom slangen han hade med sig av misstag hade bilventil och som dessutom var för grov fick han min slang och vi hade därmed ingen reservslang. Vi bestämde oss därför för att köra en extra vända inom stan och handla slang. Till sist kom vi dock ut till skogen och fick en dryg timme på stigar i Bokskogen innan det var dags att ge sig hem igen. På vägen hem punkterade även jag då min lagning av däcket hade nötts upp men vätskan lyckades täta hjälpligt och efter lite påfyllning av luft kunde vi cykla vidare. Även idag kände jag mig förvånansvärt stark och kunde ligga på bra i motvinden hela vägen hem. Totalt fick jag ihop 4 timmar på under lördagen. På söndagen stod det vila på programmet och eftersom veckan därmed innehöll 3 vilodagar blev dosen bara 11.30 denna veckan.

Målet med veckan som kommer är 5-6 träningsdagar fördelade på 3-4 dagar distans och då ska jag förhoppningsvis komma upp i minst 15 timmar. Sen är min tanke att övergå mer till kvalitet inför tävlingarna som kommer i augusti.

Vila och träning

Semesterresan 15-23/7 tillbringades i Zell am See respektive Kroatien med familjen. I Zell där vi besökte goda vänner hann vi med såväl korta vandringar i bergen i såväl klarblå himmel uppe i snön som i regn lägre ner, bad och sol vid sjön och canyoning i ett häftigt landskap. Det gav verkligen mersmak och det finns fantastiska MTB-leder överallt. Här skulle man tilbringa en vecka med bara träning! Jag hann även med en löparrunda och fick ihop 900 höjdmeter på den. Dagarna i Kroatien spenderades mestadels på stranden. Vattnet var 26 grader så det blev faktiskt väldigt mycket badande för att vara jag. Näst sista dagen lånade jag även en MTB och fick ihop 2 timmar på såväl grusvägar som asfalt, men så mycket mer träning blev det inte utan mest vila och mycket mat.

Väl hemma körde jag 4 dagar i sträck:
Torsdag: 1.30 "uppvärmning" på MTB'n hemma runt Skanör-Falsterbonäset följt av 6 X 30 sek maxintervaller i garaget.
Fredag: 6 X 3 min backintervaller i Kalkbrottet med Lars. I 30-graders värme som stod helt stilla var det riktigt tungt men farten finns i kroppen och det kändes bra.
Lördag: 3,5 timmar lvg med Lars. Med en för liten frukost och bara två flaskor blev sista halvtimmen tung när kraften tog slut. Väl hemma krävdes det en timme i soffan innan orken kom tillbaka. Dumt nog fyllde jag inte på energiförrådet ordentligt efteråt då det blev tight att hinna i tid till bröllopet som min kompis Jalle hade.
Söndag: Jag var inte helt fräsch på morgonen p g a lite för mycket alkohol på bröllopet och för lite sömn men det var ändå skönt att komma ut och köra Sjöbo-rundan med Lars och Methander. Väl igång kändes kroppen bra och jag låg och drog hela vägen i motvinden men redan efter knappa 2 timmar kände jag att allt inte stod rätt till och både huvud och ben började bli mosiga. De sista 2 timmarna var en ren plåga i den 30-gradiga värmen och med ben som vara värkte, en mage som protesterade och ett huvud som dunkade. Det gjorde ont överallt och det var länge sen jag väggade så rejält. Nu ett dygn senare börjar kroppen kännas någorlunda normal igen men lite illamående finns fortfarande kvar och jag måste tvinga i mig mat. En nyttig lärdom av detta är att se till att fylla på alla förråd ordentligt efter långpassen, speciellt när det är så varmt som nu. Hoppas bara inte att kroppen tagit för mycket skada av detta och att jag är så pass fräsch att jag kan hänga på till Danmark imorgon då Magnus ska guida oss runt Köpenhamns MT-slingor.

Den fina utvecklingen fortsatte på Mörksuggan

I fjol var jag nöjd med att vara 14.30 minuter efter vinnaren Rolf Svensson och i år var jag 4.30 minuter efter samme vinnare vilket räckte till en 6:e plats (samma placering som i fjol). Utan tvekan har konkurrensen i H40 hårdnat och då är det kul att ändå närma sig toppen och förbättra sig så pass mycket. De 3 månaderna jag kunnat träna sedan uppehållet har varit effektiva och utvecklingen verkar nu inte bara vara tillfällig utan pekar stadigt uppåt då resultaten tävling efter tävling blir bättre.

Efter en kanske lite för försiktig start uppför Vidablick tillbringades största delen av loppet i samma klunga som Christian Månsson, en klunga som till en början säkert hade över 15 cyklister, varav 5-6 i H40. Men medan Christian var den som var dragvilligast av alla låg jag oftast långt bak i klungan. Vid ett par tillfällen höjdes tempot på singletracken och då gällde det att inte hamna i den avhängda delen. Vid ett tillfälle var det på håret att jag kunde hämta in ett gap på 10-15 sek när gruppen splittrades i mitten. Vid drygt 10 km kvar var vi bara 4 st kvar i gruppen och samtidigt som farten ökades ordentligt hämtade vi in kille efter kille som föll ifrån grupperna längre fram. En av dom i vår grupp var H40-killen Jonas Palmberg och målet i det läget var att dels hålla övriga i H40 bakom mig och försöka passera Jonas innan mål. Vid 5 km kvar kommer det en backe med lös sand och i den hängde jag inte riktigt med utan Christian, Jonas och en till får en lucka som jag inte kan hämta in. Luckan blir till 30 sek in i mål men jag kan ändå köra om 3-4 st under de sista kilometrerna vilket ändå visar att det fanns krafter kvar och i mål känner jag mig fräsch och hade nog kunnat fortsätta i samma tempo i ett bra tag till. Frågan är om jag hade kunnat gasa lite till i slutet och undvikit att tappa dom 30 sekunderna...?

Nu är det semester i 10 dagar då det bär iväg först till Zell am See och sen till Kroatien. Tyvärr ingen cykling under tiden men några löparrundor ska det nog kunna bli. Väl tillbaka är planen en dryg vecka av så mycket distans som möjligt för att träna ner mig, dock i mån av tid för andra semesteraktiviteter som måste klaras av.

Knät spökar fortfarande

I tisdags körde jag 7 st 30 sek maxintervaller i garaget och förutom att pulsen inte gick upp riktigt så långt som jag skulle vilja så kände jag mig hyfsat fräsch. Knät som hade bråkat lite sedan i söndags kände jag heller inte av utan det var bara när jag reste mig från sittande med knät böjt förbi 90 grader som det kändes.

Onsdagen (gårdagen) spenderades ute i Genarp tillsammans med Magnus och Christian och det var intervaller och fartlek som stod på programmet. Efter en lång uppvärmning inkl en tappad vevarm från Christian som vi lyckades få fast igen så kördes 4 st drygt 4 min långa backintervaller på en 1400 meters sträcka med nästan 90 meters jämn fallhöjd, inte illa för att vara Skåne! Efter första intervallen där jag kände mig stark så tog krafterna slut och på de tre sista tappade jag en hel del. Resten av passet snurrades det en hel del i olika tekniska partier och det vi letade även en hel del nya stigar i det fina vädret. Totalt sett fick vi ihop drygt 2 timmar och det var ett riktigt kul pass.

Ett orosmomemt är att knät började kännas igen ca halvägs in i passet och det smärtar nu så fort jag böjer det. Förhoppningsvis kan vilan fram till söndag, förutom ett lätt pass imorgon fredag, göra så att skadan läker och att jag är symptomfri på söndag. Dessutom behövs vilan för att alla krafterna ska komma tillbaka. Att det behövs märktes inte minst på backintervallerna igår.

Tävlingen i helgen blir förhoppningsvis den första då vi kan köra med dom mycket försenade teamkläderna som ska komma idag. Med dom på oss lär det inte vara svårt att hitta oss i klungan...
Ni ser team T-Bikes i mitten längst uppe på podiet.

Många incidenter och starka ben

Veckan som gick har gått i incidenternas tecken. Det har inte gått en enda uteträning utan att jag antingen råkat ut för tekniska problem eller skadat mig. Däremot har det gått desto bättre med formen som hela tiden verkar vara på uppåtgående.

I tisdags körde Lars och jag kombinerat återhämtnings- och fartlekspass i Bokskogen-Bökeberg. Det fina vädret gjorde att det var riktigt kul och att det gick riktigt fort på vissa partier. Mindre kul var årets första punka. En centimeterstor reva i däcket fixade inte ens Stan’s och det var bara att lägga i en slang. Efter 12 myggbett och 3 andra bett av okända flygande föremål konstaterade jag att den nya slangen jag hade med mig var trasig men som tur var så hade Lars en hel med sig. Tur att det skedde på träning och inte på tävling. 2.30 fick vi ihop i alla fall och det var nog ganska lagom.

På onsdagen var tanken maxintervaller i garaget, men eftersom jag kände mig lite krasslig som om det var en förkylning på gång så ställde jag in passet. Nästa dag var allting som vanligt igen så troligtvis var det bara den gamla allergin som spökade.

På torsdagen var det hårda intervaller med Lars och Stefan L som gällde. Först avverkades 10 X 45/15 och sen var det 6 st 5-7 min fartlekintervaller som kördes. Passet kändes bra och det var första gången i år som jag kunde hänga på Stefan hyggligt på korta intervaller. I slutet av den sista fartlekintervallen när jag låg och drog så körde jag i trampan i en dold kantsten och stöp i backen. Som tur var blev det bara lite blod och en lårkaka. 1.45 kvalitet blev facit för denna dagen.

Fredagen var återigen en vilodag och därför var kroppen ganska fräsch då jag på lördagen fick köra det inställda passet från i onsdags, nämligen 30 sek maxintervaller. Som vanligt körde jag det i garaget och det är nog det passet jag kör, möjligen med undantag för 45/15, då jag ofta blir illamående av ansträngningen. 7 st intervaller kördes och hur man kan bli så trött några timmar senare efter mindre än 4 minuters arbete det förstår jag knappt. Resten av lördagen ägnades sen åt Jalles svensexa. Tillsammans med 15 kroppsbyggare hanlade det först om segelflyg för Jalle och sen gemensam 5-kamp med yxkastning, ”kast med liten stock”, dragkamp och andra aktiviteter som passar en klen cyklist. Dessutom inmyndigades under eftermiddagen ett antal pilsner i solen medan kroppen blev allt rödare. Kul var det i alla fall!

Jag såg till att komma i säng i hyfsad tid för att inte sabba söndagens långpass men kroppen var ändå riktigt seg i början av passet. Som tur var verkade de andra (Lars, Magnus; Christian, Patrik, Mats, Robban, Per) vara lika sega eftersom tempot var mycket beskedligt i början. Vi utökade rundan med en extraslinga runt Vomb och i ett lite stökigt parti där när jag står upp slår jag i knät hårt i styret då kedjan kuggar över på det stora drevet. Efter ett tag går den första smärtan över men den ersätts sen av en annan som bara känns när jag belastar knät. Jag får bara hoppas att det hela går över till Mörksuggan och att det inte är några vitala delar som skadats. Smärtan var dock hanterbar och ju längre tiden går desto piggare känner jag mig. I de sista backarna över åsen ligger jag på Patriks hjul hela vägen när han som vanligt mosar sönder allt motstånd och det är första gången i år jag klarat det. Jag får hoppas att detta inte bara är en formtopp utan att den positiva utvecklingen kan fortsätta även resten av säsongen. Precis i slutet av passet när vi rullade till parkeringen så kom då veckans fjärde incident när en geting bet mig i benet. Hur en geting kan klara att både landa och sticka när man passaerar i 30 km/tim fattar inte jag... 4.20 och nästan 10 mil blev dagens pass.

Veckan som kommer handlar mycket om toppning inför helgens Mörksugga. Ett par hårda intervallpass och ett lugnt återhämtningspass är planen för att slipa den sista formen.

Första pallplatsen!

Så var årets huvudmål nått, dvs att nå en pallplats på en av tävlingarna i långloppscupen. Detta är bra mycket mer än jag hade kunnat drömma om bara för drygt två månader sedan då jag fick reda på att jag var frisk och kunde börja träna igen efter mitt tre månader långa uppehåll.

Nu var i och för sig inte motståndet på Ränneslättsturen det bästa med Jan Jacobsson och Tommy Olsson borta och dessutom fick nog Peter Nilsson tekniska problem då han hamnade långt ner i resultatlistan, så man ska nog inte dra för stora växlar av pallplatsen mer än att jag hela tiden närmar mig toppen i klassen. Vann gjorde den urstarke dansken Jan Christensen och Rolf Svensson blev tvåa. Jans tid hade dessutom räckt till seger i H30 före Michael Johansson och han var över 2 minuter före Rolf som i sin tur var 6 minuter före mig.

Det var ett stort gäng från Malmö-området som åkte upp för att tävla: Stefan L, Stefan M, Lars och jag åkte upp i Methanders bil, Magnus och Christian åkte upp i egen bil för att köra igenom delar av banan på lördagen och Jörgen och Edward åkte upp för sig. Vi fick alla bo i Mats föräldrarhem i Silverdalen utanför Hultsfred där hans föräldrar hade gjort i ordning hela huset för oss och stod färdiga med en fantastisk köttfärssås när vi anlände vid 20-tiden på lördagskvällen. Ett stor ttack ska dom ha! Hardcore-killarna Ola och Per åkte upp lite senare och bodde i tält i Eksjö och Oskar tog sig upp på egen hand. Totalt var vi alltså 12 personer som skulle köra.

Förhållandena inför tävlingen såg riktigt bra ut med en torr och snabb bana och i övrigt fina förhållanden. Tyvärr så öppnade sig himlen någon timme innan start och banan blev snabbt blöt och lerig. Leran har jag väl inte så mycket emot men allt vattnet gör att det stänker enormt vilket gör det svårt att se när ögonen fylls med grus. Just allt grus i ögonen var väl det enda negativa upplevelsen med hela tävlingen och man önskar att det fanns glasögon som funkade bra i denna typ av förhållanden. Dessutom sliter det ordentligt på utrustningen och t ex så tog bromsarna allra längst in i slutet av tävlingen när beläggen hade slitits ner så mycket.

Jag hade bestämt mig för att gå ut lika lugnt som på Lida Loop och med en långsam masterstart som det är på Ränneslätt är det svårt att hitta en bra plats i fältet i all trängseln. Därför gick det kanske lite väl långsamt i början när vi kom in på singletracken men jag tänkte att det var bara att ta det lugnt och inte jäkta. Dessutom visste jag att Stefan L låg bakom mig och tänkte att då kan det inte ha gått sååå himla långsamt. Så småningom sprack fältet upp och jag kunde börja öka lite. Jag hittade ganska fina klungor att åka i och behövde inte göra allt jobbet själv för att ta mig upp i fältet. Strax innan depån halvvägs in i loppet vid ca 40 km kom jag ifatt Christian och vi körde tillsammans ett tag. Tyvärr så tappade jag lite i endurospåren strax efter då jag inte kom om ett par cyklister men eftersom jag ändå bedömde farten som OK så valde jag att inte stressa. När det var ca 25 km kvar kände jag att nu var det nog dags att öka farten lite och fr o m nu så drog jag själv i princip hela vägen. Nu var det mest stigar och traktorvägar så det var snarare en fördel att ligga längst fram och slippa det mesta av stänket. Klungan decimerades allt mer och dom som vi körde om orkade inte hänga på. Vid ca 10 km kvar är det bara ett par cyklister kvar i klungan och bägge kör i H40 så nu gällde det att öka tänkte jag. Benen känns fina och borde hålla hea vägen in i mål och när jag sen ser Christian igen bestämde jag mig för att rycka. Christian hänger på och vi tappar direkt en av H40-killarna men den andre som är Erik Vrang ger sig inte utan lägger sig bakom. Christian och jag turas om att dra några kilometer och vid ca 4 km kvar går jag fram och ökar lite till och får en liten lucka. När det är en kilometer kvar kommer jag ifatt Benny Andersson och jag kommer inte om honom innan den sista singletracken. Istället för att stressa om väntar jag till spurten och kan med pigga ben köra om honom och även hålla undan för Christian och Erik.

Väl i mål känns det riktigt bra och jag är mycket nöjd med loppet. Jag tror aldrig att jag har känt mig så fräsch efter ett långlopp tidigare och strategin att gå ut lugnt verkar ha fungerat till 100%. Inte nog med att det går fortare så, hela loppet är så mycket roligare när kroppen känns fräsch och man hela tiden ligger på omkörning istället för att se sig passerad. Dessutom var det riktigt kul att köra så pass mycket tillsammans med Christian och gemensamt ta sig upp i fältet.

Magnus hade gått i mål 3 minuter före mig på en fin 3:e plats i H30 och Stefan L kom i mål 3 minuter efter mig på en 7:e i H30. Stefan M hade också haft en bra resa med en 18:e plats i H40 medan både Lars och Mats fick bryta p g a tekniska problem. Även Ola hade en tung dag med mycket strul och kom en bra bit efter.

Nu är det två veckor till Mörksuggejakten som är något av en favoritbana för mig och kan vi bara få uppehåll kan det bli en riktigt kul tävling. Som det ser ut nu så blir det jag, Magnus och Christian som åker upp och jag hoppas även vi kan få med oss Lars. Det blir ungeför samma typ av träning nästa vecka som den senaste tiden med omväxlande styrkepass, intervallpass och fartlekpass på cykeln plus förhoppningsvis ett distanspass till helgen. Troligtvis lägger jag in ett löppass med intervaller också i slutet av veckan så att jag håller igång löpningen också.

Träningsrapport

Träningen flyter på bra utan missöden eller speciella händelser och ser ut så här sedan senaste rapporten:

Ons 18/6: Lugnt löppass på 40 min som från början var tänkt som 4-min intervallpass men som fick planeras om till återhämtningspass efter tisdagens hårda fartlek.
Tors 19/6: Intervaller (10 X 45/15) + fartlek i Bokskogen/Bökeberg på sammanlagt 2 tim 20 min med Oskar, Per och Robban. Benen kändes betydligt bättre men det är svårt att avgöra formen när inte dom allra bästa är med och kör.
Sön 22/6: Då kördes en utökad Sjöbounda med Lars, Oskar och Patrik på 4 tim 43 min. Vid Snogeholm gjorde vi en avstickare och hittade ytterligare en dryg mil vägar och stig som vi utforskade och som kan användas längre fram om vi inte tycker att 9 mil räcker.
Tis 24/6: 7 X 30 sek maxintervaller på cykeln i garaget. Dom var extra tunga eftersom jag var tvungen att köra dom på morgonen.
Ons 25/6: Långa teknik-/tröskelintervaller (2 X 30 min + 1 timme uppvärming/nedvarvning) kördes i Sjöbo tillsammans med Magnus, Christian, Per och Ola. Det var första gången jag körde denna sträckan på tävlingshojen och det kändes riktigt bra. Utan att dra på mig mjölksyra hängde jag med Magnus och Christian och hade inga problem med att hålla farten i de tekniska partierna.
Fre 27/6: 1,5 timme lugn cykling med lite småryck runt Näset för att cykla loss benen inför tävlingen imorgon.

Imorgon är det Ränneslättsturen och det ska bli skoj. Vi är ett riktigt stort gäng som åker upp och både banan och kroppen känns lovande.

Det är så här det ska vara!

Igår cyklade jag, Stefan L, Lars och Ola ett pass som är sådär kul som bara MTB kan vara: Fint väder med sol, 20 grader och vindstilla. Pigga ben och den lätta tävlingscykeln. Fantastisk milsvid natur med massor av både kända och nya stigar. Och sist men inte minst 3 timmar av kul fartlek med kompisarna.

Kanske inte det mest strukturerade passet men med hur mycket kvalitet som helst, både med tanke på fart och teknik men främst med tanke på livskvalitet.

Så här ser ett ställe ut som vi passerar: Häckeberga Slott strax utanför Genarp:

Sega ben - men formen verkar ändå vara på väg

Veckan som gick hade bra intensitet med tre bra intervallpass tis+ons+fre, ett distanspass på lördagen och ett lugnare återhämtningspass på söndagen. Jag var väl inte riktigt fräsch någon av dagarna men lyckades ändå pressa ut vad som fanns i kroppen under de olika passen. Formen känns ständigt på uppåtgående även om det var frustrerande att köra onsdagens intervallpass med ett sådant gäng som Margnus, Stefan, Patrik och Christian. I det sällskapet är jag ohjälpligt sist, speciellt när jag är så pass sliten som i onsdags, men så är det heller inga dåliga cyklister jag kör med. Framförallt Christian har tagit ett rejält steg i MTB-karriären och blir bara snabbare och snabbare jämfört med tidigare, framförallt på korta och tekniska sträckor. På längre sträckor har han alltid varit stark. Jag är övertygad om att han kommer att hota Magnus och kanske även Patrik på långloppen redan denna säsongen, men så är han och har varit en av de absolut bästa triatleterna i Sverige under många år. Det ska bli kul och se vad han kan åstadkomma på Ränneslätt som han ska anmäla sig till.

På lördagens Sjöbo-runda hängde Kristianstadscyklisten Tim Nilsson med (tillsammans med Robban och Oskar) och det är riktigt kul med nya och duktiga cyklister i gänget som man kan matcha sig mot. Trots mosiga ben i början efter fredagens löpintervaller så räckte orken för att trycka på bra i slutet och göra benen ännu mosigare.

Nu är det två veckor kvar till Ränneslätt i Eksjö vilket innebär att även denna veckan förhoppningsvis blir en tung vecka med 5 dagar bra kvalitet så att kroppen kan lyfta sig ytterligare ett snäpp på sikt. Veckan innan Eksjö får sen bli lite lugnare så att jag inte är för sliten inför den tävlingen.

Inget lidande på Lida i år

Veckan som har gått har varit relativt lugn med endast 3 träningspass. Måndagen bestod av vila efter söndagens tunga race. På tisdagen rullade jag, Stefan L och Magnus ett återhämtningspass på landsväg. Det var i alla fal tänkt som ett återhämtningspass men Magnus hade pigga ben och i det fina vädret blev det ett antal fartökningar och det var precis vad mina ben orkade. Inför onsdagens hårda intervallpass i Bokskogen (med Patrik, Magnus, Christian, Ola, Jellhede och en ny kille som heter Oskar) där vi skulle köra 10 X 45/15 + 2 X 10 min jaktstart så var jag lite orolig att benen skulle vara mosiga, men så far inte fallet alls utan jag tappade inte lika mycket som vanligt på Patrik och Magnus och körde jämnt med Christian. På torsdagen var det återigen vila och det stod studentuppvaktning med mycket god mat och dryck på schemat. Det blev sen hemkomst och passet på fredagsmorgonen fick väl därför inte högsta kvalitet. Det var knappa två timmar fartlek på MTB'n som skulle köras i härligt väder och många cyklister på väg till stranden mötte jag.

På lördagen åkte jag, Ola och Magnus upp för att bo på samma vandrarhem i Södertälje som i fjol vilket är ett bra upplägg inför Lida Loop. Kvällen spenderades med lite thaimat och fotbollstittande på vandrarhemmet.

Vi anlände tidigt och hade god tid på oss för förberedelser och uppvärmning. Det var ungefär samma förhållanden som i fjol med torr bana och en temperatur på ca 30 grader. I fjol led jag både under och efter Lida Loop och i år hade jag därför bestämt mig att ta det lugnt och ha ett kul race före maximal prestation. Därför var jag kanske inte 100% med när starten gick en minut för tidigt och till på köpet svänger en kille in tvärt framför mig mitt i startbacken vilket innebär att jag kör in i hans bakhjul och vurpar. Vilken start! Det blev sen till att springa uppför backen och jag är en bra bit efter täten på toppen. Dock gör inte det så mycket eftersom planen är att ta det lugnt och jag stressar därför inte så mycket i dammet på motionsslingorna och de första grusvägarna utan ligger mest och åker med. Jag tar det medvetet kugnt på de tekniska partierna för att slippa punkteringar och vurpor men sitter ändå lätt med min grupp första varvet och ut på det andra. I mitten på andra varvet känner jag att nu får jag öka tempot och jag kör om en hel drös med cyklister, varav 6 st i H40, in till varvningen. Tredje loopen blir mest en resa för mig själv. De 5-6 cyklister jag kommer i kapp under varvet kör för långsamt så det blir ingen grup att ansluta till. I mål har jag pigga ben och jag har kunnat njuta av hela loppet. Till på köpet blev min tid 4 min bättre än i fjol, vilket med fjolårets vurpa borträknad innebär att jag körde på ungefär samma tid men med mycket mindre ansträngning. Min 9-onde plats i år var sämre än 5-eplatsen i fjol men då skan man komma ihåg att motståndet i år var betydligt tuffare med bl a 4 st "nya" 40-åringar i klassen, däribland vinnaren Jan Jacobsson.

Jag har nu tränat 7 veckor sedan mitt 3 månader långa uppehåll och jag skulle uppskatta att formen nu har passerat nivån som jag hade ifjol vid samma tid. Den förhållandevis tunga träningen fortsätter ett antal veckor till och det är inte förrän i augusti jag ska vara på topp. Då ska jag förhoppningsvis vara bra mycket bättre än i fjol och ha kapat ca hälften av försprånget till de allra främsta i klassen.

Veckan som kommer ska bli intensiv med intervaller av olika slag tis, ons, fre och sen blir det förhoppningsvis ett ordentligt intervallpass på lördag och fartlek på söndag.

Till sist några bilder på teamkollegorna Magnus och Lars samt på mig från tävlingen igår.

Magnus:

Lars:

Jag: