måndag, augusti 25, 2008

Ny helg och ny tävling: Rapport från Snapphaneturen


Vädret inför gårdagens tävling såg minst av allt positivt ut. Det hade spöregnat hela lördagemn och nere hos oss i Höllviken hade det kommit 68 mm regn under dygnet. Med erfarenhet från 2006-års Snapphanetur som är det värsta lerbadet jag varit med om med massor av vurpor i snorhala endurospår så var jag kraftigt negativ och inte alls sugen på att köra. Väderutsikterna för söndagen såg något bättre ut men det var fortfarande regnvarning som gällde. Natten innan loppet sov jag dessutom dåligt och drömde om lerbad, krasande växlar och rasslande bromsar. Nej, det här såg inte bra ut!

Söndagsmorgonen började dock med hyfsat väder: regnfritt, höga moln och ca 14 grader. Jag mötte upp Stefan M och Stefan L i Malmö och tillsammans körde vi mot Hässleholm. På vägen dit började det dessutom regna och temperaturen kröp ner mot 13 grader, men som tur var så var det tillfälligt regn och när vi kom fram så var det uppehåll. På parkeringen såg jag att det var relativt många bra åkare som ställde upp: Rolf Svensson och Peter Carlsson, bägge duktiga H40-åkare från Falkenberg, Patrik Paulsson, Tim Nilsson, Paul Wirenstedt, Christian Bertilsson samt kompisarna Magnus Mattsson, Christian Månsson och Stefan Larsson. Det var alltså upplagt för ett snabbt lopp.

Till skillnad från förra helgen gick det nu att värma upp utan att frysa ihjäl och väl på startlinjen så kändes det faktiskt riktigt positivt. När starten gick drogs farten upp rejält och jag la mig runt tioende plats när vi gick in i första singletracken. Patrik hade slarvat med underhållet och hade en drivlina som hela tiden kuggade över så han släppte förbi mig och Christian M direkt. Ganska snabbt blev det en lucka mellan Christian och Stefan som var framför honom och jag gick därför om honom för att ta upp jakten. Stefan verkade ha pigga ben idag eller var det jag som bara var seg och trött? Jag kom i alla fall inte gruppen framför i det komforttempot som jag bestämt mig för att hålla så när vi kom ut på andra grusvägssträckan bestämde jag mig att vänta in Christian och en Varbergsjunior som låg 100 meter bakom. Tillsammans kunde vi ganska snabbt jobba oss ifatt gruppen framför som bestod av Tim, Stefan och Christian B och efter ca halva det 32 km långa varvet (som enligt min mätare både i år och ifjol var 35 km) var vi nu en klunga på 6 man. Jag kände mig nu betydligt piggare och var uppe och drog vid flera tillfällen i uppförsbackarna som oftast är grusvägar på Snapphaneturen, medan utförslöporna är stig. Förhållandena var betydligt bättre än jag väntat mig även om det var rejält lerigt och blött på många ställen. I slutet av varvet passerar vi Paul som stod sidan av med tekniska problem och kort därefter kör han om oss alla i en betydligt högre fart än vad vi hade.

Vi var fortfarande samlade vid varvningen efter 1.38 men i den långa uppförsbacken i början släpper Stefan och jag som ligger bakom honom får rycka lite för att komma ifatt klungan. Stefan biter ihop men lyckas precis komma ifatt innan vi kör in på stigen igen och han verkar vara sliten. Mycket riktigt släpper han men lyckas ändå nästan jobba sig ifatt efter en stund. Då ökar Christian M i täten farten och Stefan tvingas släppa igen. Nu passerar vi även Paul en gång till när han står och lagar en punkteringen. Synd om honom när han verkade så stark idag och slogs längst fram. I en brant uppförsbacke släpper Tim med problem och nu består gruppen av fyra personer, där Christian i täten får en lucka till de två juniorerna och mig. Jag går in först i ett stigparti och höjer tempot och när vi kommer ut på grusvägen ökar jag lite till. Nu tar jag ordentligt på Christian och efter ca en km på grusvägen är jag ifatt. Christian B hängde med på mitt hjul men Varbergsjunioren släppte. När vi kommer ifatt Christian ser vi en trött Peter Carlsson som lägger sig bakom oss och vi är nu återigen en klunga på fyra man. Jag känner mig stark och lägger mig främst och försöker rycka i de olika stigpartierna, men lyckas inte bli av med de tre andra och istället går Christian M återigen upp i täten. På grusvägen före den långa sega uppförsbacken som leder upp till endurospåren ca 20 min från slutet ökar Christian återigen och vi tappade då Peter. In i spåret som leder in till den sista tekniska och leriga nerförskörningen 6-7 minuter före mål hamnar jag sist och när jag senare har fel växel i över en teknisk övergång tappar jag 5 sekunder till de två andra. Jag hinner precis ifatt innan den sista branta uppförsbacken men är så pass trött där att jag inte kan hålla samma tempo upp för backen utan tvingas släppa. I backen går Christian B om Christian M och eftersom den sista biten är lättkörd så blir även detta slutställningen och vi tre går i mål med ca 10 sekunders mellanrum. Så här blev slutresultatet (ungefärliga tider):
1. Rolf Svensson, 3.15
2. Magnus Mattsson, 3.16
3. Christian Bertilsson, 3.20
4. Christian Månsson, 3.20
5. Martin Wenhov, 3.20

Jag blev alltså femma totalt och tvåa i H40 vilket jag får vara nöjd med. Loppet disponerade jag bra efter mina förutsättningar och det är tveksamt om jag hade kunnat slå Christian och Christian idag även om jag kört lite mer taktiskt i slutet. Jag förbättrade min tid med 8 minuter från ifjol på en bana som var lite tyngre och dessutom var det riktigt kul att köra i grupp i princip hela loppet. Tyvärr är det fortfarande för långt fram till urstarke Rolf Svensson för att jag ska ha en reell möjlighet att utmana honom och det är bara att hoppas att han är lika stark i förhållande till övriga konkurrenter.

På lördag är det Bockstensturen och tillika SM i MTB Marathon. För mig är det både årets längsta lopp och höjdpunkt. Förhoppningsvis har jag en bra dag då och kan hålla hela loppet. Jag har inga förhoppningar på medalj i H40 men en topp-5 är en realistisk målsättning. Eftersom loppet är redan på lördag blir det en dag mindre att återhämta sig på och eftersom jag dessutom ska till Stockholm ons-tors blir det bara ett kortare pass på tisdag plus ett uppladdningspass på fredag.

1 kommentar:

Janne.J sa...

Ja en urstark rolf.s på hemmabana blir inte lätt o tas med till helgen.