Idag avverkade jag och Lars ett distanspass ut till Bokskogen och hem igen på totalt ca 4,5 timmar i bra väder med torrt och fint underlag, ca 0 grader och i princip vindstilla. Det blev en hel del singetrack och teknisk körning vilket var kanonkul på det snabba underlaget.
Detta passet avslutade en ganska intensiv träningsperiod på 3 veckor då jag skrapat ihop 43 timmar med bra kvalitet. Så många timmar har jag aldrig tränat under en 3-veckorsperiod och det känns riktigt bra då kroppen svarar fint på träningen. Även om jag är ledig en vecka till får jag lugna mig lite och ta det lite lugnare med träningen så att kroppen hinner återhämta sig.
Imorgon nyårsafton och även nyårsdagen blir det vila helt och hållet. Sen till helgen är det mer öppet vad det blir, men jag siktar på att springa en tävling i Vintercupen på söndag. Vintercupen är en orienteringscup i sydvästra Skåne där man själv bestämmer hur många banor man vill springa, dvs hur lång tid man vill vara ute. Det var några år sedan jag sprang tävlingar i den cupen och det ska bli intressant att se hur orienteringsformen är och om kartläsningen funkar. Benen bör hålla för ca 90 minuter och det blir väl så länge jag planerar att vara ute.
tisdag, december 30, 2008
onsdag, december 24, 2008
Fint distanspass
Igår var jag och Oskar ute på ett fint långpass på ca 4,5 timmar i fint solsken och en temperatur som startade på någon minusgrad och slutade på ett par plusgrader. Tack vare minusgraderna så var underlaget hårt och fint och det var inte mycket lera på cykeln efteråt.
Idag så blev det knappt 2 timmar rullskidor i desto kladdigare före och i ett typiskt skånskt julväder; 5 grader, molnigt och duggregn...
Imorgon blir det vila och sen planerar jag köra 3-4 pass fredag-söndag som förhoppningsvis avslutas med ytterligare ett distanspass.
Idag så blev det knappt 2 timmar rullskidor i desto kladdigare före och i ett typiskt skånskt julväder; 5 grader, molnigt och duggregn...
Imorgon blir det vila och sen planerar jag köra 3-4 pass fredag-söndag som förhoppningsvis avslutas med ytterligare ett distanspass.
torsdag, december 18, 2008
Saknar vinter och skidåkning
Så här års brukar abstinensen efter skidåkning vara som störst, speciellt när jag tittar på bilder från norra Sverige eller Alperna. Varje år säger vi att nu ska vi fira jul- eller nyårshelgen i snön men av olika skäl blir det inte så, inte heller i år. Nej, vi får vänta till februari och sportlovet för att kunna åka skidor "på riktigt" i Österrike. Sen blir det ju en 4 dagar med kompisarna i mars så det blir ju hyfsat med skidåkning i alla fall. Tillsvidare får jag istället sätta på mig rullskidorna och snurra runt här nere på Näset ett par timmar om jag vill ha någon form av skidkänsla och samtidigt lite alternativ träning till cyklingen.
I veckan som gick har jag gett mig själv en tidig julklapp i form av ett par Salomon S-Lab XT Wings (kunde som inte komma på ett ännu längre namn..?) raceterrängskor (så kallas dom tydligen). Lätta och stabila med fantastisk löpkänsla på mjuka underlag ska dom dels ersätta mina >10 år gamla Asics Tiger tävlingsskor helt utan mönster på sulan som jag sprungit duatlonloppen i och dels fungera som snabba terrängskor när jag vill springa fort på träning. Det blir dock inte mycket användande av dom på träning nu i vinter i och med att mina Adidas GoreTex klarar av att hålla vätan ute betydligt bättre på passen som brukar vara ganska kladdiga.
Veckan som gick och denna veckan blir det hyfsat mycket volym i träningen i och med att jag dels kör distans på helgen och dels köra till och från jobbet en gång varje vecka. Totalt får jag därmed ihop 12-13 timmar vilket är bra. Fördelningen är ungefär så här:
- 2 pass distans, eller egentligen 1+2 eftersom det blir två pass på sammanlagt 3,5 tim när jag kör till jobbet
- 2 pass styrka på cykeln; 90 min kombipass där jag kör både maxstyrka och uthållighetsstyrka
- 2 pass alternativ träning fördelat på ett löppass och ett rullskidpass
Nu är det dags för ett rullskidpass i riktigt hyggligt väder: 3 grader, svag vind och en sol som tittar fram ibland. Det blir 2 fina timmar som framförallt stärker bålen men även övriga överkroppen en del.
tisdag, december 09, 2008
Racerapport andra deltävlingen i MTB Duathlon
Som man kan se på bilderna var denna tävlingen i Blovströd ett riktigt bad, för mig mer ett lerbad eftersom jag undvek ån vi skulle över fyra gånger och istället körde en omväg på 10 sekunder för att slippa bli genomblöt och frusen. Däremot var cyklingen något av det lerigaste jag har varit med om och stora delar av banan kördes i 10-20 cm lera. Efter loppet vägde cykeln (träningscykeln) säkert 3 kg mer än vanligt p g a all lera som lagt sig precis överallt. Den danska leran är betydligt finkornigare med en större mängd vatten än vad man är van vid i Sverige och har en förmåga att tränga in och klistra fast sig överallt.
Loppet som helhet gick väl inget vidare och det var framförallt cyklingen som inte kändes bra. Jag hade helt enkelt inget tryck i pedalerna och tappade flera minuter mot mina konkurrenter i cykelmomenten. Förhoppningsvis är det den nuvarande träningen med fokus på styrka som gör att klippet i benen saknas, men det betalar sig förhoppningsvis till våren. Löpningen gick hyfsat och den känns bättre och bättre för varje tävling även om jag stumnade en del på sista löpningen. Jag får dock vara nöjd med att utrustningen fungerade på cyklingen och att jag klarade mig utan skador, dels på cyklingen där jag vurpade friskt en gång när framhjulet bara försvann och dels på löpningen där det är lätt att sträcka sig när man maxar under så pass lång tid.
Jag slutade på en total 7:e plats, ca 12 minuter efter totalsegraren Mads Unger Mikkelsen (som också kör H40), och på en 4:e plats i H40. Det är ganska intressant att både 1:an och 2:an i loppet kör i H40 och ännu mer intressant att jag faktiskt slog både Mads och 2:an Michael Mynster i första tävlingen i Helsingör, men det måste ha berott på att dom hade stora problem där, för så mycket bättre presterade jag inte då.
Träningsmässigt fortsätter jag nu med den tunga träningen med fokus på styrka men ska försöka få in ett eller två (om jag kör till jobbet) kortare distanspass per vecka så att jag även får en vettig mängd i benen.
Lite bilder från loppet, dock ej på mig:
Nu badar vi!
Var är min cykel?
Loppet som helhet gick väl inget vidare och det var framförallt cyklingen som inte kändes bra. Jag hade helt enkelt inget tryck i pedalerna och tappade flera minuter mot mina konkurrenter i cykelmomenten. Förhoppningsvis är det den nuvarande träningen med fokus på styrka som gör att klippet i benen saknas, men det betalar sig förhoppningsvis till våren. Löpningen gick hyfsat och den känns bättre och bättre för varje tävling även om jag stumnade en del på sista löpningen. Jag får dock vara nöjd med att utrustningen fungerade på cyklingen och att jag klarade mig utan skador, dels på cyklingen där jag vurpade friskt en gång när framhjulet bara försvann och dels på löpningen där det är lätt att sträcka sig när man maxar under så pass lång tid.
Jag slutade på en total 7:e plats, ca 12 minuter efter totalsegraren Mads Unger Mikkelsen (som också kör H40), och på en 4:e plats i H40. Det är ganska intressant att både 1:an och 2:an i loppet kör i H40 och ännu mer intressant att jag faktiskt slog både Mads och 2:an Michael Mynster i första tävlingen i Helsingör, men det måste ha berott på att dom hade stora problem där, för så mycket bättre presterade jag inte då.
Träningsmässigt fortsätter jag nu med den tunga träningen med fokus på styrka men ska försöka få in ett eller två (om jag kör till jobbet) kortare distanspass per vecka så att jag även får en vettig mängd i benen.
Lite bilder från loppet, dock ej på mig:
Nu badar vi!
Var är min cykel?
tisdag, december 02, 2008
Mörker, regn och allmänt skitväder!
Perioden vi är inne i nu är den värsta på hela året. Vädret är som allra sämst med bara någon enstaka plusgrad, regn och blåst och dessutom är det mörkt och grått alltid. Det är minimalt med aktiviteter med träningskompisarna och det blir mest eget nötande på testcykeln och i löparspåret.
Då gäller det att det dels går bra med träningen och dels att man jobbar med positiva mentala bilder. Träningsmässigt funkar det riktigt bra nu och jag har ökat träningsdoserna både på cykeln och på löpningen utan att kvaliteten eller återhämtningen har blivit lidande. Som det nu är köra jag 5-6 hårda intervallpass i veckan med fokus på styrka och centralt syreupptag. Basen ligger på styrkeintervaller på cykeln (4 min med låg kadens alt 5-10 sek maxstyrka) och löppassen då jag jobbar med syreupptaget, främst genom att köra 4:or med >3 min över 90%. Det blir inte så många timmar träning totalt men däremot har kvaliteten blivit riktigt bra. Sen har jag en stor fördel av att kunna träna på lunchen och det ger dels en välkommen paus i arbetsdagen, dels en möjlighet att komma ut och få lite ljus och fisk luft och sist men inte minst gör det att man slipper byta om och sticka ut på kvällen när man är trött och hungrig.
Sen gäller det att motivera sig genom att tänka positivt och att föreställa sig tävlingssituationer när våren kommer och jag ska ha lyft mig ett par snäpp sen förra säsongen. Framförallt måste jag bli starkare i inledningen av loppet och tåla högre tempo den första timmen. Det gäller i ännu högre grad om det ska bli lite fler kortare XC-lopp utanför långloppscupen och dom bilderna är bra att ha i slutet av 4-min intervallerna när kroppen protesterar.
På söndag är det ett välkommet avbrott i träningen då andra deltävlingen i MTB Duatlon, Craft cupen körs i Blovströd i Danmark. Jag har ju en seger i första tävlingen och har därmed en förstaplats att försvara. Det kommer att bli riktigt tufft nu i och med att fjolårsvinnaren i herrklassen har gått och blivit veteran, men med lite flyt och mycket lera kan det gå.
Så här ser utsikten från mitt fönster ut nu på morgonen. Perfekt med 3-radigt ösregn inför löppasset på lunchen...
Då gäller det att det dels går bra med träningen och dels att man jobbar med positiva mentala bilder. Träningsmässigt funkar det riktigt bra nu och jag har ökat träningsdoserna både på cykeln och på löpningen utan att kvaliteten eller återhämtningen har blivit lidande. Som det nu är köra jag 5-6 hårda intervallpass i veckan med fokus på styrka och centralt syreupptag. Basen ligger på styrkeintervaller på cykeln (4 min med låg kadens alt 5-10 sek maxstyrka) och löppassen då jag jobbar med syreupptaget, främst genom att köra 4:or med >3 min över 90%. Det blir inte så många timmar träning totalt men däremot har kvaliteten blivit riktigt bra. Sen har jag en stor fördel av att kunna träna på lunchen och det ger dels en välkommen paus i arbetsdagen, dels en möjlighet att komma ut och få lite ljus och fisk luft och sist men inte minst gör det att man slipper byta om och sticka ut på kvällen när man är trött och hungrig.
Sen gäller det att motivera sig genom att tänka positivt och att föreställa sig tävlingssituationer när våren kommer och jag ska ha lyft mig ett par snäpp sen förra säsongen. Framförallt måste jag bli starkare i inledningen av loppet och tåla högre tempo den första timmen. Det gäller i ännu högre grad om det ska bli lite fler kortare XC-lopp utanför långloppscupen och dom bilderna är bra att ha i slutet av 4-min intervallerna när kroppen protesterar.
På söndag är det ett välkommet avbrott i träningen då andra deltävlingen i MTB Duatlon, Craft cupen körs i Blovströd i Danmark. Jag har ju en seger i första tävlingen och har därmed en förstaplats att försvara. Det kommer att bli riktigt tufft nu i och med att fjolårsvinnaren i herrklassen har gått och blivit veteran, men med lite flyt och mycket lera kan det gå.
Så här ser utsikten från mitt fönster ut nu på morgonen. Perfekt med 3-radigt ösregn inför löppasset på lunchen...
tisdag, november 25, 2008
Härligt med lite vinter!
Bilderna är från min löparrunda i söndags. Perfekt väder med någon minusgrad, sol och vindstilla och man får passa på att komma ut när vädret är som det är.
Det har tyvärr inte blivit något distanspass sedan förra tävlingen för en dryg vecka sedan och av dom 7 passen jag kört har 4 varit 4 intervallpass på cykel inomhus, 2 löppass ute och 1 rullskidpass. Så kommer nog den närmaste veckan att se ut också. Jag försöker blanda löpning och rullskidor ute med inomhuspass på cykeln och ett och annat styrketräningspass, även om det varit dåligt med den just styrketräningen som jag inte gillar.
Löpningen går väl OK men det går lite för långsamt framåt. Fortfarande drar det och stramar i olika muskler och fästen men än så länge har jag klarat mig från sträckningar och överansträngningar. Jag hoppas snart kunna gå för fullt på passen, dels för att få upp farten inför duatlontävlingarna och dels så att jag kan bedriva central syreupptagsträning ännu effektivare.
Utan distanspass blir träningsmängden inte mer än 7-8 timmar i veckan men å andra sidan är passen förhållandevis effektiva. Förhoppningsvis kan det bli ett distanspass på lördag så att jag får komma ut på cykeln igen med kompisarna.
tisdag, november 18, 2008
Racerapport Gribben MTB – årets sista långlopp
I söndags var det dags för Gribben MTB, ett grusvägsrally som sätter punkt för årets tävlingssäsong för långlopp. 77 km skulle avverkas och det var jag, Stefan L, Lars och Ola som trotsade väderutsikterna (som sa regn och rusk) och begav oss till de välkända skogarna utanför Hilleröd.
Vädret pendlade fram och tillbaka hela tiden och strax innan start verkade det som om vi kanske skulle uppleva ett av årets få torrace då solen tittade fram och det kändes riktigt fint, men det blev precis som så många lopp i år; blött, kallt och blåsigt (precis som jag gillar!). Efter som det såg mörkt ut och med erfarenheterna från Hilleröd MTB Marathon plockade jag på mig bra på överkroppen med min Gore next-to-skin Windstopper och det var tur, för med bara 5 grader och ösregn under delar av loppet var det på gränsen till för kallt vissa stunder. Mina fantastiska 149-kronors neoprenhandskar från Biltema tillsammans med neoprenhandtagen från Ritchey gjorde att händerna inte frös.
Så till loppet: Planen var att hänga på teamkollegorna Jacob Lauritsen och Stefan Larsson och sen känna efter hur dagsformen var. Jag kom iväg hyfsat och lade mig strax efter Jacob och Stefan de första 2 kilometrarna. Efter en vurpa av Ringen-cyklisten Pontus Jönsson framför mig var jag tvungen att helt stanna in och jag tappade då kontakten med Stefan. Trögstartad som jag är tänkte jag inte stressa utan ligga på grönt hela tiden så att jag inte drog på mig syra. Är det något som jag bör träna på inför nästa säsong är det att kunna pressa hårt i början utan att få syraöverskott i benen, något jag har problem med idag... Nåväl, jag och Jacob hittade sen ett bra tempo tillsammans med 4-5 andra och vi höll avståndet till gruppen där Stefan satt. Tyvärr fick Stefan punktering efter bara en kort stund och där förstördes tyvärr hans dag. Annars hade det kunnat bli intressant en bit in i loppet och vi hade kanske kunnat samköra en del.
I ärlighetens namn drog jag inte så mycket de första 2 tredjedelarna av loppet (det blev väl bara 3-4 förningar), dels p g a att jag tyckte att det gick tillräckligt fort i början och sen var det ett par andra som var väldigt dragvilliga och då tänkte jag att dom gott kunde göra en del av jobbet. Efter ca 1.45 kände jag dock att nu fick det räcka med tempot som hela tiden blev sämre och sämre samtidigt som mina ben kändes pigga och jag gick därför upp och drog. Förutom en period på ca 10 minuter drog jag sen de sista 45 minuterna in i mål och i den farthöjningen decimerades gruppen som var 7-8 personer till 4 samtidigt som vi körde om ett par och kom ifatt en kille från i slutet. Vi var alltså 5 man som körde in mot mål och i motvinden på asfalten i slutet var det ingen som kunde rycka. Därför kom vi in mot mål i princip samtidigt och med tanke på att inget stod på spel brydde jag mig faktiskt inte om att spurta utan lät Jacob (+ en till som spurtade vad han kunde i slutet...) passera precis innan mål. Gruppen kom in på 12-16 plats och det får jag vara nöjd med eftersom det fanns en hel del starka landsvägscyklister med i tävlingen.
Loppet i sig var ganska händelselöst och tråkigt men som avslutning på året passar det bra. Formen är fortfarande god och framförallt är jag nöjd med uthålligheten och att jag klarar av backarna så pass bra (lite fler sådana i Danmark hade inte skadat). Nu ska jag jobba på övningar som hjälper mig hålla tempot i början av tävlingarna så att jag klarar av att hänga med längre fram och samtidigt ska det bli mycket löpning inför nästa deltävling i duatloncupen 7/12.
Jag i bakgrunden i början av loppet innan regnet kom...
Vädret pendlade fram och tillbaka hela tiden och strax innan start verkade det som om vi kanske skulle uppleva ett av årets få torrace då solen tittade fram och det kändes riktigt fint, men det blev precis som så många lopp i år; blött, kallt och blåsigt (precis som jag gillar!). Efter som det såg mörkt ut och med erfarenheterna från Hilleröd MTB Marathon plockade jag på mig bra på överkroppen med min Gore next-to-skin Windstopper och det var tur, för med bara 5 grader och ösregn under delar av loppet var det på gränsen till för kallt vissa stunder. Mina fantastiska 149-kronors neoprenhandskar från Biltema tillsammans med neoprenhandtagen från Ritchey gjorde att händerna inte frös.
Så till loppet: Planen var att hänga på teamkollegorna Jacob Lauritsen och Stefan Larsson och sen känna efter hur dagsformen var. Jag kom iväg hyfsat och lade mig strax efter Jacob och Stefan de första 2 kilometrarna. Efter en vurpa av Ringen-cyklisten Pontus Jönsson framför mig var jag tvungen att helt stanna in och jag tappade då kontakten med Stefan. Trögstartad som jag är tänkte jag inte stressa utan ligga på grönt hela tiden så att jag inte drog på mig syra. Är det något som jag bör träna på inför nästa säsong är det att kunna pressa hårt i början utan att få syraöverskott i benen, något jag har problem med idag... Nåväl, jag och Jacob hittade sen ett bra tempo tillsammans med 4-5 andra och vi höll avståndet till gruppen där Stefan satt. Tyvärr fick Stefan punktering efter bara en kort stund och där förstördes tyvärr hans dag. Annars hade det kunnat bli intressant en bit in i loppet och vi hade kanske kunnat samköra en del.
I ärlighetens namn drog jag inte så mycket de första 2 tredjedelarna av loppet (det blev väl bara 3-4 förningar), dels p g a att jag tyckte att det gick tillräckligt fort i början och sen var det ett par andra som var väldigt dragvilliga och då tänkte jag att dom gott kunde göra en del av jobbet. Efter ca 1.45 kände jag dock att nu fick det räcka med tempot som hela tiden blev sämre och sämre samtidigt som mina ben kändes pigga och jag gick därför upp och drog. Förutom en period på ca 10 minuter drog jag sen de sista 45 minuterna in i mål och i den farthöjningen decimerades gruppen som var 7-8 personer till 4 samtidigt som vi körde om ett par och kom ifatt en kille från i slutet. Vi var alltså 5 man som körde in mot mål och i motvinden på asfalten i slutet var det ingen som kunde rycka. Därför kom vi in mot mål i princip samtidigt och med tanke på att inget stod på spel brydde jag mig faktiskt inte om att spurta utan lät Jacob (+ en till som spurtade vad han kunde i slutet...) passera precis innan mål. Gruppen kom in på 12-16 plats och det får jag vara nöjd med eftersom det fanns en hel del starka landsvägscyklister med i tävlingen.
Loppet i sig var ganska händelselöst och tråkigt men som avslutning på året passar det bra. Formen är fortfarande god och framförallt är jag nöjd med uthålligheten och att jag klarar av backarna så pass bra (lite fler sådana i Danmark hade inte skadat). Nu ska jag jobba på övningar som hjälper mig hålla tempot i början av tävlingarna så att jag klarar av att hänga med längre fram och samtidigt ska det bli mycket löpning inför nästa deltävling i duatloncupen 7/12.
Jag i bakgrunden i början av loppet innan regnet kom...
tisdag, november 11, 2008
Seger i första deltävlingen i danska Craft X-Duathlon cupen!
I lördags kördes den första deltävlingen i Craft cupen som är en vintercup i cross duathlon, dvs en kombination av terränglöpning och MTB. Det är en tävlingsform som är kul och omväxlande och passar perfekt som avbrott i den ibland lite trista vinterträningen. Något att se fram emot!
Det var meningen att vi skulle bli 3 st som körde men tyvärr fick Lars lämna återbud p g a en sjuk familj och det blev bara jag och Christian som gav oss iväg. Tävlingen gick uppe i Helsingör i riktigt fint höstväder och banan var teknisk och lagom lerig. I normala fall körs en lång (3+10+3+10+3 km) och en kort bana men i lördags fanns det bara en variant att välja på: 3 km löp + 15 km MTB + 3 km löp. Lite i kortaste laget för mig som är lite seg i starten.
Trots sega löpben så höll jag mig kring en 10:e plats efter första löpningen och kunde sen gasa på ordentligt på den riktigt roliga MTB-banan på 5 km som vi körde 3 varv på. Jag plockade snabbt några placeringar innan det blev tomt framåt. Redan på andra varvet blev det varvningar som i vissa fall var lite stökiga att passera när det var tight singletrack. Strax innan växlingen till sista löpningen kom jag ifatt Christian och vi gick ut samtidigt. Med riktigt sega ben flög han bara förbi mig och jag tittade oroligt bakåt. Dock så höll jag undan och lyckades komma in på en sammanlagd 6:e plats, placeringen bakom Christian och ca 4 min bakom totalsegraren. Det visade sig också räcka till en seger i veteranklassen och jag lyckades hålla de senaste årens segrare bakom mig i ett riktigt hyggligt startfält.
Med bara totalt 12 löppass i benen de senaste 9 månaderna är jag rejält otränad och med lite bättre träning framöver och mer tryck i benen på löpningen har jag förhoppningen om att kunna försvara förstaplatsen i cupen i nästa tävling som går den 7/12.
Nu närmast väntar det årets sista långlopp i MTB på söndag: 77 km grusvägsrally i trakterna kring Hilleröd i Danmark.
Mer info om Craft cupen: http://www.mtbduathlon.dk/
Resultat från tävlingen i Helsingör finns här: http://javapusher.com/katana/event.ctrl?cmd=result&event=1763042834
Det var meningen att vi skulle bli 3 st som körde men tyvärr fick Lars lämna återbud p g a en sjuk familj och det blev bara jag och Christian som gav oss iväg. Tävlingen gick uppe i Helsingör i riktigt fint höstväder och banan var teknisk och lagom lerig. I normala fall körs en lång (3+10+3+10+3 km) och en kort bana men i lördags fanns det bara en variant att välja på: 3 km löp + 15 km MTB + 3 km löp. Lite i kortaste laget för mig som är lite seg i starten.
Trots sega löpben så höll jag mig kring en 10:e plats efter första löpningen och kunde sen gasa på ordentligt på den riktigt roliga MTB-banan på 5 km som vi körde 3 varv på. Jag plockade snabbt några placeringar innan det blev tomt framåt. Redan på andra varvet blev det varvningar som i vissa fall var lite stökiga att passera när det var tight singletrack. Strax innan växlingen till sista löpningen kom jag ifatt Christian och vi gick ut samtidigt. Med riktigt sega ben flög han bara förbi mig och jag tittade oroligt bakåt. Dock så höll jag undan och lyckades komma in på en sammanlagd 6:e plats, placeringen bakom Christian och ca 4 min bakom totalsegraren. Det visade sig också räcka till en seger i veteranklassen och jag lyckades hålla de senaste årens segrare bakom mig i ett riktigt hyggligt startfält.
Med bara totalt 12 löppass i benen de senaste 9 månaderna är jag rejält otränad och med lite bättre träning framöver och mer tryck i benen på löpningen har jag förhoppningen om att kunna försvara förstaplatsen i cupen i nästa tävling som går den 7/12.
Nu närmast väntar det årets sista långlopp i MTB på söndag: 77 km grusvägsrally i trakterna kring Hilleröd i Danmark.
Mer info om Craft cupen: http://www.mtbduathlon.dk/
Resultat från tävlingen i Helsingör finns här: http://javapusher.com/katana/event.ctrl?cmd=result&event=1763042834
Starten går:
Cykling i fin höstskog:
Ut på sista löpningen tillsammans med Christian:
måndag, oktober 27, 2008
5+2 är det bra?
Då sitter jag här på min andra vilodag på raken, fortfarande med träningsvärk i utvalda muskler efter fredagens bodypump. Utfallssteg och knäböj, bägge med alldeles för mycket vikter på axlarna, är inte mina ben vana vid, det märks...
I lördags körde jag, Lars och Christian 4 timmar distans med våra MTBer runt Malmö och ut till Bokskogen/Bökeberg, en runda i fint och soligt väder. Det var tur vi inte gav oss ut igår då det regnade och blåste precis hela dagen. Söndagen var egentligen planerad som en vilodag men det blev alternativ träning istället, både mental och fysisk: Hämta släp, köra till IKEA (första söndagen efter löning, så varuhuset var nästan tomt...NOT!), handla 250 kg möbler till dotterns nya rum, jaga parkering i regnet, lasta in, köra hem, lasta ur samt montera ihop alla möblerna. Tung uthållighetsträning med andra ord.
I lördags körde jag, Lars och Christian 4 timmar distans med våra MTBer runt Malmö och ut till Bokskogen/Bökeberg, en runda i fint och soligt väder. Det var tur vi inte gav oss ut igår då det regnade och blåste precis hela dagen. Söndagen var egentligen planerad som en vilodag men det blev alternativ träning istället, både mental och fysisk: Hämta släp, köra till IKEA (första söndagen efter löning, så varuhuset var nästan tomt...NOT!), handla 250 kg möbler till dotterns nya rum, jaga parkering i regnet, lasta in, köra hem, lasta ur samt montera ihop alla möblerna. Tung uthållighetsträning med andra ord.
Lördagens distanspass avslutade 5 träningsdagar på raken. Just 5 träningsdagar utan vila följt av 2 dagars vila har jag kört några gånger och det verkar som om min kropp gillar det. Hellre det än 3+vila+2+vila. Det funkar att köra 5 dagar i rad om jag lägger upp träningen på rätt sätt och får jag sen 2 dagars uppehåll så hinner kroppen återhämta sig fullt ut. Jag har inte läst eller hört att detta skulle vara varken bra eller dåligt, men eftersom det känns bra för mig så kan det ju inte vara helt fel, eller?
fredag, oktober 24, 2008
Ingen CX imorgon
Det halsonda som jag hade känningar av förra helgen har i princip släppt nu när jag avstått från allt som kan irritera halsen och träningen i veckan har flutit på hur bra som helst.
I tisdags körde jag 4 min intervaller inomhus på cykel, i onsdags körde jag och Stefan L ett fint skogspass med dryga 2 timmar fartlek i Bokskogen (årets sista vardagspass i dagsljus?) och igår var det 6 st hårda 4 min löpintervaller i backe som gällde (alla inom 94-97% av max i slutet). Så idag är framförallt vaderna stela och det tar alltid en extra dag eller så för att återhämta sig efter ett hårt löppass nu när man dels är gammal och dels inte riktigt löptränad. Idag blir det bodypump på Formtoppen för att jobba lite med hela kroppen och det är första gången på ett drygt halvår det blir av.
Imorgon var det ju tänkt att vi skulle åka till Åstorp och köra cykelcross men tyvärr har dom ställt in tävlingen p g a för få deltagare. Det är väldigt synd nu när det väl är en CX-tävling i Skåne, men underlaget för sporten här nere är väl lite klent. Och efter dubbla helger i CX-Cupen är det kanske svårt att få folk norrifrån att åka till Skåne för att köra en mindre tävling och då prioriterar folk hellre vila eller annan träning. Istället blir det förhoppningsvis Sjöbo-rundan för mig på MTB om jag kan få någon med mig och i annat fall blir det en Bokskogenrunda hemifrån på egen hand, kanske med anslutning till MTC i skogen ett par timmar.
I tisdags körde jag 4 min intervaller inomhus på cykel, i onsdags körde jag och Stefan L ett fint skogspass med dryga 2 timmar fartlek i Bokskogen (årets sista vardagspass i dagsljus?) och igår var det 6 st hårda 4 min löpintervaller i backe som gällde (alla inom 94-97% av max i slutet). Så idag är framförallt vaderna stela och det tar alltid en extra dag eller så för att återhämta sig efter ett hårt löppass nu när man dels är gammal och dels inte riktigt löptränad. Idag blir det bodypump på Formtoppen för att jobba lite med hela kroppen och det är första gången på ett drygt halvår det blir av.
Imorgon var det ju tänkt att vi skulle åka till Åstorp och köra cykelcross men tyvärr har dom ställt in tävlingen p g a för få deltagare. Det är väldigt synd nu när det väl är en CX-tävling i Skåne, men underlaget för sporten här nere är väl lite klent. Och efter dubbla helger i CX-Cupen är det kanske svårt att få folk norrifrån att åka till Skåne för att köra en mindre tävling och då prioriterar folk hellre vila eller annan träning. Istället blir det förhoppningsvis Sjöbo-rundan för mig på MTB om jag kan få någon med mig och i annat fall blir det en Bokskogenrunda hemifrån på egen hand, kanske med anslutning till MTC i skogen ett par timmar.
söndag, oktober 19, 2008
Allergin spökar igen
Jag har känt mig irriterad i halsen veckan som gick och tog det därför lite lugnt med vila i måndags, lätta pass tis-ons och vila tors-fre. Eftersom jag för övrigt känner mig bra verkar det inte alls vara en förkylning utan det är nog allergin som jag hade i våras som har slagit till igen. Därför körde jag 2 timmar MTB med Lars igår lördag (i regn...) och 1.45 rullskidor idag (i sol!), bägge dagarna med hyfsad intensitet. Kroppen svarar bra och det verkar inte alls vara någon infektion, men rivet i halsen har inte försvunnit. Jag får se till att undvika allt som ev kan orsaka allergin ett tag, fram för allt äpplen, och hoppas att jag så småningom blir av med det. Träna ska jag nog kunna göra som normalt i veckan och sen är vi ett gäng som planerar köra Åstorps crosstävling nästa helg: http://www.astorpsck.se/inbjudan_cx2008.asp.
måndag, oktober 13, 2008
Är det nu man ska ta det lugnt?
Alla pratar om att nu när säsongen är över ska man vila och ta det lugnt och man kan dessutom fokusera på alternativ träning. I mitt fall vill jag verkligen utnyttja den fina hösten och eftersom kroppen känns bra och jag har både tid och lust så tränar jag på. Dock kör jag kanske inte så intensivt och diciplinerat som annars men det blir en hel del bra pass i alla fall. Så här såg veckan efter Hilleröd ut:
Måndag: Vila
Tisdag: Återhämtningspass på cykel, ca 1.15 tim
Onsdag: Löpning/fartlek, ca 1 tim
Torsdag: Rullskidor (första gången på nästan 2 år och det kändes kanon!), ca 1.45 tim
Fredag: Blandade intervaller på testcykeln, ca 1 tim
Lördag: Sjöbo-rundan - långpass på MTB, ca 4.30 tim
Söndag: Återhämtningspass på cykel, ca 45 min
Söndag: Återhämtningspass på cykel, ca 45 min
Jag har alltså tränat nästan varje dag men eftersom jag inte tagit ut mig på något pass känner jag mig fräsch. Idag blir det vila och sen blir det ungefär samma upplägg som förra veckan, dvs blandat cykel, löpning och rullskidor. Framförallt ska jag försöka springa så mycket jag kan utan att överanstränga eller skada mig och jag kan nog öka dosen till 20 km/vecka redan denna veckan.
Här kommer förresten en bild på T-Bikes nya Shark som jag förhoppningsvis kan få tillgång till nästa år. Den ser fin ut men jag vet inte riktigt om jag gillar vajerdragningen för bägge växlarna under vevpartiet.
onsdag, oktober 08, 2008
Bra prylar!
Som jag skrev i racerapporten i måndags så anser jag att det är viktigt med bra förberedelser inför speciellt riktigt långa och skitiga lopp. Det är massor av slitage på både kropp och cykel och efter tävlingen hörde jag massor av folk som klagade på att än det ena och än det andra inte fungerade på cykeln. Visst tog min bakbroms lite långt in på slutet och visst lät bromsarna som om det bodde en stenkross i oket, men allt funkade.
Det är främst två produkter på min cykel som jag skulle vilja lyfta fram eftersom dom står ut i mängden av andra komponenter under en tävling som i söndags: Nokon kablar och Continental Race King däck (bak).
Nokon kablarna tillsammans med perfekt fungerande SRAM X.0 triggers + bakväxel gjorde att växlingarna fungerade helt perfekt och precis lika bra som i torrväder. Det gjorde att jag alltid kunde ligga på rätt växel och på det sättet både spara mina krafter och se till att jag kom igenom alla svårigheter på bästa sätt. Dessutom är kablarna lätta att få till exakt rätt längd och snygga i sin eloxerade färger. Det enda negativa är att dom är dyra, men dom varar länge och man får vad man betalar för... Finns i Sverige bl a på Cycle Components: http://www.cyclecomponents.com/1/sv/artiklar/mountainbike/komponenter/vajrar-holjen/set-9/vaxel-3/nokon-vaxelvajerset-mtb.html
Jag trodde inte mitt Conti Race King 2.2 som jag brukar ha bak skulle funka så pass bra som det gjorde, men fästet i lera är förvånansvärt bra och sen inbillar jag mig att det relativt täta mönstret står emot alla flintastenar som finns runt Hilleröd bra. Sen är det lätt och har stor luftkammare vilket är bra för både komfort och rullmotstånd. Dock skulle jag inte alls rekommendera det som framdäck i lerigt före utan där behövs något med betydligt mer fäste. I söndags körde jag Racing Ralph 2,25 fram som jag brukar och det var riktigt slirigt. Jag ska vara glad att det bara blev en vurpa när framdäcket bara försvann under mig.
måndag, oktober 06, 2008
Racerapport MTB Marathon i Hilleröd - Årets lerbad och en riktigt bra placering!
MTB Marathon är Danmarks största MTB-lopp med över 1200 anmälda i år, varav ca 500 i den långa 103 km-klassen: http://www.mtbmarathon.dk/
Loppet igår var det skitigaste jag någonsin varit med om och inför loppet var jag mer omotiverad att köra än jag kan minnas jag har varit tidigare. Det hade ösregnat hela natten, det blåste storm och termometern stod på 8 grader. Prognosen var att det skulle fortsätta så under hela loppet och jag visste att jag hade 103 km av skitiga grusvägar och leriga singletrack varvat med riktiga lerbad att se fram emot. Jag visste att det skulle bli kallt och att ögonen skulle ta mycket stryk med allt grus som sprätter upp. Men jag tänkte också att tar jag bara på mig bra så kommer jag inte att frysa och när jag väl står på startlinjen och startskottet går så är det race. Och jag visste också att det brukar gå bra på skittävlingarna. Vad det beror på vet jag inte, men kanske är det en kombination av bra förberedelser med materialet (cykel och kläder), bra rundtramp och teknik i de leriga partierna som tillsammans med ett bra psyke gör att det går bättre ju skitigare och längre en bana är.
Stefan M, Ola och jag hade kört i en bil, Stefan L, Lars och Christian hade kört i den andra och Magnus körde själv. Innan vi anlände till Hilleröd körde vi ut och satte ut vårt langningsbord och strax efter 8 var vi på plats. Vi satte ut cyklarna i startområdet direkt och hämtade därefter ut nummrrlapparna. Efter att ha meckat på chip och nummerlapp på cykeln var det dags för den sista påklädningen. Just då kändes det inte så kallt men jag visste hur långt och regnigt loppet skulle bli och tog därför på mig vad jag hade: Dubbla kortärmade underställ, varav det ena hade vindtät front, cykeltröja, väst, tjocka armvärmare, långa handskar, byxor, benvärmare och ovanpå skorna täta skoöverdrag. Jag stod i valet och kvalet om jag även skulle köra pannband men skippade det.
Eftersom vi hade ställt ut cyklarna tidigt fick vi också en bra startposition och jag kom väl iväg som runt 40:e man. På asfaltvägarna ut ur Hilleröd kunde jag avancera 10-15 platser utan att behöva dra på mig någon syra. Jag hade bestämt mig för att inte gå ut för hårt utan se till att jag hade krafter kvar på slutet av loppet. Efter bara någon minut på de första grusvägarna ser jag Stefan L köra åt sidan med en punktering och så var hans dag förstörd. Vilket elände! Vi hade tänkt att köra en del tillsammans men när han väl fått i en slang då revan var för stor för vätskan hamnade han ohjälpligt sist. Flera andra punkterade också i samband med att en en bro med flera trappsteg upp och ner skulle passeras och Christian var ett av dom offren.
Nu hade jag bara Magnus framför mig och honom trodde jag aldrig jag skulle komma ifatt så nu var det bara att hitta en lagom grupp att åka med i. Jag hittade ganska snabbt en vettig grupp att åka med i som sen delades upp i 2-3 mindre grupper, men jag kände hela tiden att jag hade rätt tempo. Vid första mellantiden efter 30 km låg jag i gruppen kring 15:e plats. Dock så upplevde jag det inte som en direkt fördel att ligga i grupp, trots den hårda vinden, eftersom allt sprutet från cyklarna gjorde att ögonen murades igen hela tiden. Därför ryckte jag i en backe vid ca 50 km och valde sen att köra helt i mitt eget tempo in i mål. Fram till ca 75-80 km låg jag i princip helt ensam men sen hände något märkligt: Jag kommer ifatt en riktigt sliten cyklist som har hoppat av cykeln och jag tycker först att bakom all skit så ser det ut som Magnus, men kläderna stämmer inte. Jag hojtar något till honom ett par gånger men får bara ”Va?” tillbaka som svar. När jag ser det huttrande genomskitiga ansiktet och den skakande kroppen tycker jag fortfarande att det liknar Magnus väldigt mycket, men eftersom kläderna inte stämmer alls och att han inte verkar uppfatta vad jag säger så tänker jag att det måste nog vara en dansk som är väldigt lik Magnus. Någon kilometer senare ser jag Annika som langade till Magnus stå och se frågande ut när jag passerar och jag inser då att det måste ha varit Magnus jag körde om eftersom han ännu inte passerat Annika. När jag senare pratade med Magnus berättade han att han hade legat riktigt bra till i loppet men frusit mer och mer och till sist hade han inget minne när hjärnan började stänga av vissa funktioner. När han kom fram till Annika fick dom klä av honom in på skinnet och försöka få värme i honom. Som tur var är han väldigt stark och återhämtade sig snabbt, annars var det när att dom ringde efter en ambulans, så illa var det. Själv frös jag lite grand, främst om händerna, men eftersom jag hade ganska mycket energi kvar i kroppen kunde jag hålla tempot uppe och därigenom även värmen i kroppen.
De sista 20 km in i mål hade jag bra med bra kraft kvar i benen och jag passerade flera åkare. Dock var det svårt att se vilka som körde den långa klassen eftersom 67 km- och 103 km-slingorna gick samman när det var ca 20 km kvar. Detta gjorda också att spåren var mer uppkörda och betydligt lerigare. Då får man sig en tankeställare när det finns motionärer som tar sig runt på en flera timmar sämre tid än vad jag gör och dessutom i sämre spår. Är dom sen inte så tränade så måste detta vara en riktig pärs. Själv hade jag inte gärna kört ett lopp på över 7 timmar och då är jag ändå en van cyklist.
Väl i mål var det två saker som gällde: 1) Få bort all grus i ögonen och 2) Få av alla skitiga kläder och på med torra och varma. Jag mötte Stefan L vid bilen som berättade om sina missöden och strax därefter kom Christian in utan bromsar. Han hade kommit igång sent efter sin tidiga punktering men troligen sen kört fel eftersom jag passerade honom 10-15 km innan mål. Sen droppade dom in en efter en. Lars och Olas tävling hade funkat OK men Stefan M hade också haft en tidig punktering och tappat massor av tid på det.
När jag sen läste resultatlistan och såg att jag kom in på en 8:e plats totalt, ca 19 min eller 8 % efter segraren Michael Grönbech, så kan jag inte vara annat än nöjd med dagen. Allt fungerade som det skulle och jag hade efter omständigheterna en bra resa. Dock hade jag inte gjort om det igen och tänker inte köra loppet nästa år om inte jag blir lika övertalad som jag blev i år.
Detta var årets sista ”riktiga” MTB-tävling och det är nu dags för en period av blandad träning innan den mer systematiska vinterträningen går igång. Jag känner mig fortfarande pigg och sugen på att träna och planerar inte att ta något träningsuppehåll som det ser ut nu. Nu ska jag istället se till att få lite mer tid för löpträning och även gå på några bodypump-pass för att få lite mer allsidig träning för kroppen. Sen hoppas jag också få lite fina långturer på helgerna i lugnt och fint tempo utan stress och diciplin då man kan njuta ännu mer av naturen.
Loppet igår var det skitigaste jag någonsin varit med om och inför loppet var jag mer omotiverad att köra än jag kan minnas jag har varit tidigare. Det hade ösregnat hela natten, det blåste storm och termometern stod på 8 grader. Prognosen var att det skulle fortsätta så under hela loppet och jag visste att jag hade 103 km av skitiga grusvägar och leriga singletrack varvat med riktiga lerbad att se fram emot. Jag visste att det skulle bli kallt och att ögonen skulle ta mycket stryk med allt grus som sprätter upp. Men jag tänkte också att tar jag bara på mig bra så kommer jag inte att frysa och när jag väl står på startlinjen och startskottet går så är det race. Och jag visste också att det brukar gå bra på skittävlingarna. Vad det beror på vet jag inte, men kanske är det en kombination av bra förberedelser med materialet (cykel och kläder), bra rundtramp och teknik i de leriga partierna som tillsammans med ett bra psyke gör att det går bättre ju skitigare och längre en bana är.
Stefan M, Ola och jag hade kört i en bil, Stefan L, Lars och Christian hade kört i den andra och Magnus körde själv. Innan vi anlände till Hilleröd körde vi ut och satte ut vårt langningsbord och strax efter 8 var vi på plats. Vi satte ut cyklarna i startområdet direkt och hämtade därefter ut nummrrlapparna. Efter att ha meckat på chip och nummerlapp på cykeln var det dags för den sista påklädningen. Just då kändes det inte så kallt men jag visste hur långt och regnigt loppet skulle bli och tog därför på mig vad jag hade: Dubbla kortärmade underställ, varav det ena hade vindtät front, cykeltröja, väst, tjocka armvärmare, långa handskar, byxor, benvärmare och ovanpå skorna täta skoöverdrag. Jag stod i valet och kvalet om jag även skulle köra pannband men skippade det.
Eftersom vi hade ställt ut cyklarna tidigt fick vi också en bra startposition och jag kom väl iväg som runt 40:e man. På asfaltvägarna ut ur Hilleröd kunde jag avancera 10-15 platser utan att behöva dra på mig någon syra. Jag hade bestämt mig för att inte gå ut för hårt utan se till att jag hade krafter kvar på slutet av loppet. Efter bara någon minut på de första grusvägarna ser jag Stefan L köra åt sidan med en punktering och så var hans dag förstörd. Vilket elände! Vi hade tänkt att köra en del tillsammans men när han väl fått i en slang då revan var för stor för vätskan hamnade han ohjälpligt sist. Flera andra punkterade också i samband med att en en bro med flera trappsteg upp och ner skulle passeras och Christian var ett av dom offren.
Nu hade jag bara Magnus framför mig och honom trodde jag aldrig jag skulle komma ifatt så nu var det bara att hitta en lagom grupp att åka med i. Jag hittade ganska snabbt en vettig grupp att åka med i som sen delades upp i 2-3 mindre grupper, men jag kände hela tiden att jag hade rätt tempo. Vid första mellantiden efter 30 km låg jag i gruppen kring 15:e plats. Dock så upplevde jag det inte som en direkt fördel att ligga i grupp, trots den hårda vinden, eftersom allt sprutet från cyklarna gjorde att ögonen murades igen hela tiden. Därför ryckte jag i en backe vid ca 50 km och valde sen att köra helt i mitt eget tempo in i mål. Fram till ca 75-80 km låg jag i princip helt ensam men sen hände något märkligt: Jag kommer ifatt en riktigt sliten cyklist som har hoppat av cykeln och jag tycker först att bakom all skit så ser det ut som Magnus, men kläderna stämmer inte. Jag hojtar något till honom ett par gånger men får bara ”Va?” tillbaka som svar. När jag ser det huttrande genomskitiga ansiktet och den skakande kroppen tycker jag fortfarande att det liknar Magnus väldigt mycket, men eftersom kläderna inte stämmer alls och att han inte verkar uppfatta vad jag säger så tänker jag att det måste nog vara en dansk som är väldigt lik Magnus. Någon kilometer senare ser jag Annika som langade till Magnus stå och se frågande ut när jag passerar och jag inser då att det måste ha varit Magnus jag körde om eftersom han ännu inte passerat Annika. När jag senare pratade med Magnus berättade han att han hade legat riktigt bra till i loppet men frusit mer och mer och till sist hade han inget minne när hjärnan började stänga av vissa funktioner. När han kom fram till Annika fick dom klä av honom in på skinnet och försöka få värme i honom. Som tur var är han väldigt stark och återhämtade sig snabbt, annars var det när att dom ringde efter en ambulans, så illa var det. Själv frös jag lite grand, främst om händerna, men eftersom jag hade ganska mycket energi kvar i kroppen kunde jag hålla tempot uppe och därigenom även värmen i kroppen.
De sista 20 km in i mål hade jag bra med bra kraft kvar i benen och jag passerade flera åkare. Dock var det svårt att se vilka som körde den långa klassen eftersom 67 km- och 103 km-slingorna gick samman när det var ca 20 km kvar. Detta gjorda också att spåren var mer uppkörda och betydligt lerigare. Då får man sig en tankeställare när det finns motionärer som tar sig runt på en flera timmar sämre tid än vad jag gör och dessutom i sämre spår. Är dom sen inte så tränade så måste detta vara en riktig pärs. Själv hade jag inte gärna kört ett lopp på över 7 timmar och då är jag ändå en van cyklist.
Väl i mål var det två saker som gällde: 1) Få bort all grus i ögonen och 2) Få av alla skitiga kläder och på med torra och varma. Jag mötte Stefan L vid bilen som berättade om sina missöden och strax därefter kom Christian in utan bromsar. Han hade kommit igång sent efter sin tidiga punktering men troligen sen kört fel eftersom jag passerade honom 10-15 km innan mål. Sen droppade dom in en efter en. Lars och Olas tävling hade funkat OK men Stefan M hade också haft en tidig punktering och tappat massor av tid på det.
När jag sen läste resultatlistan och såg att jag kom in på en 8:e plats totalt, ca 19 min eller 8 % efter segraren Michael Grönbech, så kan jag inte vara annat än nöjd med dagen. Allt fungerade som det skulle och jag hade efter omständigheterna en bra resa. Dock hade jag inte gjort om det igen och tänker inte köra loppet nästa år om inte jag blir lika övertalad som jag blev i år.
Detta var årets sista ”riktiga” MTB-tävling och det är nu dags för en period av blandad träning innan den mer systematiska vinterträningen går igång. Jag känner mig fortfarande pigg och sugen på att träna och planerar inte att ta något träningsuppehåll som det ser ut nu. Nu ska jag istället se till att få lite mer tid för löpträning och även gå på några bodypump-pass för att få lite mer allsidig träning för kroppen. Sen hoppas jag också få lite fina långturer på helgerna i lugnt och fint tempo utan stress och diciplin då man kan njuta ännu mer av naturen.
måndag, september 29, 2008
Ingen tävling men däremot en lååång runda
Med lite tur och en del skicklighet (eller förståndighet) blev det aldrig någon förkylning av infektionen i kroppen.
Förutom ett lugnt pass i torsdags vilade jag hela veckan men det kändes inte 100% på fredagskvällen när jag skulle bestämma mig inför lördagstävlingen. Att tävla när man inte mår helt bra har jag gjort innan och det har aldrig gått bra. Antingen så presterar man bara dåligt eller så blir man dessutom sjuk/sjukare efter tävlingen. Så även om jag var väldigt sugen på att tävla så valde jag att ställa in och istället stack jag ut på ett pass på en dryg timme där jag gasade på kring tröskeln under ca 30 min. Förutom sega ben så kändes övriga kroppen OK även om det var lite irriterat i halsen och antydan till huvudvärk efteråt. Så med facit i hand hade tävlingen nog inte slutat med så bra resultat även om jag rent sjukdomsmässigt hade klarat mig. Som en bonus fick jag mer tid där hemma och bl a spenderade jag och Ann-Louise ca en timme liggandes på solstolarna på terrasen i vindstilla, solsken och 24 grader. Vilken höstdag!
På söndagen lurade Stefan L ut mig och Lars på en 4-timmars "mysrunda" på räsern med start 7.30. Enligt Magnus stod det lugn distans på programmet och bara en vecka innan säsongens sista långlopp skulle vi inte ta ut oss. När jag såg på väderprognosen att det skulle bli blåsigt SMS-ade jag Stefan och hörde om vi inte skulle köra i skogen istället, vindallergiker som man är, men inte fick jag något svar... Väl ute fick vi en fin resa i början med fin medvind och solsken, men alla mina frågor och kommentarer om att "det blir jobbigt i motvinden hem, ska vi inte vända nu" möttes av invändningar om ur fin den och den vägen var som vi nu skulle köra. När vi sen på vägen hem hade dålig koll på vägvalet och mest körde i sick-sack genom det skånska landskapet samtidigt som mina ben blev segare och segare började det kännas riktigt tungt.
Efter 4 timmar valde jag att ta den närmaste vägen hem vilket innebar att jag körde ensam de sista 75 minuterna i motvinden. I slutet låg jag stundtals på 75-80% i puls och ändå stod inte hastighetsmätaren på mer än 20 km/tim och ju tröttare jag blev desto surare blev jag också. Väl hemma efter 5 tim 15 min, 155 km och ca 1000 höjdmeter var jag rejält trött och det blev soffan och cykel-VM ett par timmar. Som tur är verkar kroppen ha klarat sig från infektionen och nu är det mycket vila som gäller inför helgen och årets sista urladdning.
Förutom ett lugnt pass i torsdags vilade jag hela veckan men det kändes inte 100% på fredagskvällen när jag skulle bestämma mig inför lördagstävlingen. Att tävla när man inte mår helt bra har jag gjort innan och det har aldrig gått bra. Antingen så presterar man bara dåligt eller så blir man dessutom sjuk/sjukare efter tävlingen. Så även om jag var väldigt sugen på att tävla så valde jag att ställa in och istället stack jag ut på ett pass på en dryg timme där jag gasade på kring tröskeln under ca 30 min. Förutom sega ben så kändes övriga kroppen OK även om det var lite irriterat i halsen och antydan till huvudvärk efteråt. Så med facit i hand hade tävlingen nog inte slutat med så bra resultat även om jag rent sjukdomsmässigt hade klarat mig. Som en bonus fick jag mer tid där hemma och bl a spenderade jag och Ann-Louise ca en timme liggandes på solstolarna på terrasen i vindstilla, solsken och 24 grader. Vilken höstdag!
På söndagen lurade Stefan L ut mig och Lars på en 4-timmars "mysrunda" på räsern med start 7.30. Enligt Magnus stod det lugn distans på programmet och bara en vecka innan säsongens sista långlopp skulle vi inte ta ut oss. När jag såg på väderprognosen att det skulle bli blåsigt SMS-ade jag Stefan och hörde om vi inte skulle köra i skogen istället, vindallergiker som man är, men inte fick jag något svar... Väl ute fick vi en fin resa i början med fin medvind och solsken, men alla mina frågor och kommentarer om att "det blir jobbigt i motvinden hem, ska vi inte vända nu" möttes av invändningar om ur fin den och den vägen var som vi nu skulle köra. När vi sen på vägen hem hade dålig koll på vägvalet och mest körde i sick-sack genom det skånska landskapet samtidigt som mina ben blev segare och segare började det kännas riktigt tungt.
Efter 4 timmar valde jag att ta den närmaste vägen hem vilket innebar att jag körde ensam de sista 75 minuterna i motvinden. I slutet låg jag stundtals på 75-80% i puls och ändå stod inte hastighetsmätaren på mer än 20 km/tim och ju tröttare jag blev desto surare blev jag också. Väl hemma efter 5 tim 15 min, 155 km och ca 1000 höjdmeter var jag rejält trött och det blev soffan och cykel-VM ett par timmar. Som tur är verkar kroppen ha klarat sig från infektionen och nu är det mycket vila som gäller inför helgen och årets sista urladdning.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
