Slutspurt

Under de senaste 10 veckorna har jag hunnit med en del cyklande och generellt sett får jag säga att det nog gått hyfsat bra. Och nu på slutet har det också blivit lite nytt på cykelfronten som funkar super. Men först lite racerapporter i kronologisk ordning:

Ränneslättsturen 3/7:
Målet som jag skrev tidigare var att inte gå ut för hårt utan istället satsa på att spara på krafterna. Den strategin funkade bra när jag tillsammans med Oskar satt med i stora klungor med dragvilligt folk i drygt halva loppet. Vi hämtade in Jerry och Stefan efter en tredjedel och efter ungefär halva loppet var vi även ifatt Benny Andersson som stuckit iväg relativt tidigt men som kört solo stor del av tiden.
I backarna upp mot skidstadion och depån stack Benny iväg och jag (som låg långt ner i klungan) tänkte att nu var det nog dags. Jag körde sen om i princip alla från klungan vi kört med i backarna innan och efter depån. Stefan lyckades dock bita sig fast och vi kunde sen dra tillsammans de sista 2 milen in i mål då jag som väntat förlorade mot honom i spurten. Resultatet blev en 6:e plats vilket inte låter så bra, men jag var bara drygt 3 minuter efter Rolf S som vann. Och känslan under loppet var bra hela tiden vilket gjorde det hela till en kul upplevelse. Första långloppet för året gav alltså mersmak.

Sportson Cup i Kristianstad 26/7:
Efter några veckors semester med ganska lite cyklande arrangerade CKC4 Sportson Cup på den roliga Bockeboda-banan utanför Kristianstad. Vi var ett litet gäng som körde och målet var att vara före Oskar och Jerry och se om det gick att hänga på Kristian Skoglund och Nico. Det förstnämnda gick bra medan Kristian och Nico stack ganska tidigt och var en bit före i mål. Trots allt ännu en tävling som var skoj att köra och med ett helt OK resultat.

DustCup 10/8:
En av årets bättre prestationer på en väldigt speciell bana som bestod av grus och gräs och en brant skidbacke där första delen var grus och den andra asfalt. Med sådan banprofil blev det mycket klungkörningar men jag satt med fint i en klunga bestående av bl a Jerry och Mike Young (tyvärr punkade Stefan tidigt). Jag drog mycket under hela loppet men sparade mig lite det sista varvet så att jag kunde gå loss i backen och sen dryga ut försprånget in i mål. Resultatet var en tredjeplats efter omöjlige Henrik Anderson och Keld.

HotCup 14/8:
Första helgtävlingen för mig i år i Danmark innebar 2 tim + varvet färdigt, dvs lite längre än vanligt och samtidigt första tävlingen med den nya 29ern. Jag valde att gå ut lite lugnare eftersom jag visste att det var längre än vanligt och detta var nog en bra strategi. Efter felkörningsstrul vid första varvningen blev det lite kalabalik och jag tappade några placeringar samtidigt som jag inte visste vem som låg framför och bakom. Keld och Lars Eghoff kom jag ifatt på andra varvet och när jag gick om svarade dom inte. Ut på sista varvet inser jag att Stefan (som hade strul i början och var bakom mig, men hade flyt i felkörningen) ligger framför mig tillsammans med Jerry och nu var det bara att öka. Stefan var rökt efter att ha gått på för hårt första timmen och släpper direkt och jag kan ta mig i mål på en fin andraplats efter Mike.

Snapphaneturen 21/8:
Jag hade sett fram emot denna tävlingen med lite skräckblandad förtjusning eftersom den dels är väldigt skoj att köra med all fin singletrack men samtidigt är den oerhört jobbig med alla backar och sin längd. Med de fina resultaten veckorna innan hade jag hyfsat höga förhoppningar. För att göra en lång resa kort så körde jag med Nico hela loppet och hade fram till ca halvtimmen kvar fina ben och en cykel som gick som en dröm i de snabba tekniska partierna. Tyvärr kom då krampen och den sista biten in i mål var en enda kamp för att hålla den borta. Dessutom tappade jag då Nico och blev dessutom omkörd av både Jens Larner och trean i H40 och krampen kostade mig därför en pallplats. Synd eftersom orken faktiskt fanns där. Att jag sen var 13 min efter Rolf som vann och 11 minuter efter Mikael Carlsson som kom tvåa känns ännu värre för även med ett perfekt lopp hade jag varit långt efter. Som tröst är dom nu troligtvis dom två bästa långloppscyklisterna i H40-klassen där Mikael Carlsson vann SM i helgen och Rolf vunnit de flesta av de långlopp han ställt upp i efter hans skada i våras. Dom är ruskigt starka bägge två!

DustCup 24/8:
Med sega ben efter Snapphaneturen var det utan större förväntningar på bra resultat jag ställde upp på den kanske roligaste banan i den danska MTB-kalendern i det som dom kallar ”Den danske Schweiz.” Tyvärr river jag sönder bakdäck och slang på något vasst redan under uppvärmningsvarvet men har en fantastisk tur att Jacob från T-Bikes är där med cykel men inte för att cykla vilket innebär att jag kan låna hans kompletta hjul och därmed ställa upp. Efter en strulig start i uppförsbacke kommer jag iväg dåligt och känner direkt att jag inte har tävlingsfart i benen. Jag biter dock i och jagar Jerry hela loppet fram till att han tappar skon(!) när han slår i en rot på sista varvet. När jag sen ska ladda i en kort uppförsbacke i slutet för att gå om dom två som var med i min grupp tappar jag bakhjulet som kilar fast sig. Jag strular med det men får inte ordning på det och tappar flera minuter. Inte för att det gjorde så väldigt mycket eftersom min placering ändå inte var något att bry sig om, men jag hade nog varit Stefan hack i häl i mål om det inte detta hade hänt.

HotCup 3/9:
Avslutningstävlingen i HotCup kördes uppe i Tisvilde i fint väder på en bana som jag tycker är både kul och omväxlande. Tyvärr var väl bara benen OK idag men det räckte ändå till en tredjeplats i H40. Jag kände mig inte helt komfortabel i starttempot utan hade för lite marginal till mjölksyran då vi var ett stort gäng på över 10 pers som körde tillsammans. I det gänget fanns hela toppen i H40 med Keld, Lars, Bogi, Stefan och Mike samt Jerry, Oskar och Nico. Då det som vanligt kördes lite ojämnt försökte jag ta mitt eget tempo hela tiden och räknade med att det skulle bli ett långt lopp på en bra bit över de 2 timmar som gällde innan sista passering. Med riktigt bra timing lyckas jag, Jerry och Oskar passera varvningen med bara 15 sekunder tillgodo innan 2 timmarsgränsen och då ser jag att både Nico och Stefan har hoppat av. Dom hade laddat på sista varvet som om det vore det målgång efter och tyckte att det fick räcka. Efter ett tag kommer vi i fatt Mike som är helt slut och jag inser då att jag troligtvis ligger 3:a och inte har någon bakom mig. Sista varvet tar jag det väldigt lugnt och rullar bara runt. Sen efter prisutdelningen (med sedvanlig vinflaska) kom en riktigt fin bonus då jag i utlottningen vann ett par Oakley Jawbone glasögon till ett värde av nästan 2500 kr. Helt klart en bra avslutning på cupen!

Nu är det bara någon enstaka MTB-/lvg-tävling kvar innan CX-säsongen drar igång på allvar och det ska bli kul!

Till sist bilder på mina nya kompisar som nu ersatt min gamla tävlings-MTB och min racer. Jag är supernöjd med bägge två och det märks verkligen en positiv skillnad jämfört med de gamla cyklarna.

För sakta

HotCup Avd 3, årets andra pallplats hittills.

Efter ytterligare ett långt uppehåll i bloggandet kan det vara på plats med en lite uppdatering och några racerapporter. Även om jag kört flera lopp är det egentligen inte mycket som hänt sedan sist och känslan att det känns lite tyngre än förr är dominerande: Farten, klippet i backarna och framförallt återhämtningen är sämre. Sen att ”ungdomarna” runt omkring mig kör fortare och fortare hjälper inte känslan.

Sportson Cup i Klåveröd 23/4: På en väldigt teknisk bana i Klåveröd sken solen och temperaturen var en bit över 20 grader. Nico var favorit men Jerry, Stefan och jag hade tänkt ge honom en match. För mig höll det ett varv, sen tappade jag sakta på den tekniska banan och jag hade dessutom problem med att kedjan hoppade av och fastnade. Facit blev en 4:e plats men det var ett bra lopp på en bra bana. Synd att jag inte gillar rötter bara…

HotCup Avd 2 i Hareskoven 27/4: Återigen en fin dag för MTB men kroppen var inte riktigt pigg. Kände mig seg i starten och fick släppa först Stefan och sedan Jerry på andra varvet. Kom inte riktigt igång alls och fick dessutom släppa ett par H40-åkare förbi mig på de första varven. Facit blev 15:e totalt och 7:e i H40. Inget vidare…

DustCup Avd 2 i Store Dyrehave 4/5: Kanske årets sämsta lopp med kassa förberedelser. Precis hemkommen från Moskva hann jag med nöd och näppe köra från flygplatsen och komma fram 10 min innan start, dvs ingen uppvärmning eller andra förberedelser. Jag var dessutom omotiverad och ställde mig sist i startboxen. Därmed hamnade jag långt bak i starten. Men vädret var bra och likaså banan. Planen var att försöka ha så kul som möjligt eftersom jag visste att resultatet inte skulle bli så bra och det lyckades jag nog med. Tyvärr så fick jag både kedjehaveri och råkade ut för tvärstopp vid en varvning på sista varvet, vilket gjorde att jag tappade min grupp och troligen också minst 5 placeringar. Facit blev en 32:e plats sammanlagt och 8:e plats i H40. Tiden var ingen höjdare utan jag var t ex 2 min efter Stefan som kom på en stark 3:dje plats.

DustCup Avd 3 den 11/5 missade jag p g a tjänsteresa men den var tydligen ingen höjdare utan hade massor av grusväg och var allmänt tråkig.

HotCup Avd 3 i Tisvilde 18/5: 2:e plats i H40 (andra pallplatsen i år) och 5:e totalt. Kanske årets bästa lopp hittills? Släppte Jerry och Stefan direkt och tog mitt eget tempo. Kom sedan ifatt dom igen på andra varvet där även Lars Eghoff satt med och kunde relativt enkelt hänga på. Stefan tappade vi då han hade problem med sitt nystansade bakdäck. På näst sista varvet drar Jerry ifrån men vi kommer ifatt honom strax efter varvningen. Han hade missat att det var 80 min och inte 75 minuter vi skulle köra… På sista varvet rycker Lars och jag tar återigen mitt eget tempo, vilket räcker för att köra ifrån Jerry med några sekunder.

DustCup Avd 4 i Tisvilde den 25/5: Lite mer taggad denna gången tack vare bra resultat veckan innan gjorde att jag satt med fint första varvet med Keld, Lars E, Jerry och Nico. Men när vi kommer till ett lerparti kör Nico in i mig så att jag får tvärstopp och tappar 10-15 sek till gruppen. I ett parti senare hindrar en dansk mig och jag får återigen hoppa av och tappar 5-10 sek till. Nu har jag för långt fram för att gasa ikapp utan jag beslutar mig istället för att köra mitt eget lopp. Det funkar OK och jag kör om folk de sista varven. Facit blev 4:a i H40 och 19:e totalt. Keld vurpar på slutet och jag är mindre än halvminuten efter honom i mål. Dock är jag nästan 2 minuter efter Nico och Jerry och det är lite mer än vad som är bra. Totalt sett ändå ett OK race.

DustCup Avd 5 i Geels Skov den 15/6: Denna banan var den mest tekniska jag kört alla kategorier. Massor av rötter och det gick upp och ner hela tiden. Kul bana men inget som passar mig, speciellt inte när trycket i benen inte riktigt finns där eftersom man inte sprätter upp för backarna direkt och det kostar tid. Jag kom iväg hyggligt i starten men tappar placeringar i de tekniska partierna. Dessutom kör min grupp fel i slutet av första varvet (många andra gör det också) och samvetsgrann som jag är kör jag tillbaka och tappar där en knapp minut. Många andra valde att gena, vilket märktes på andra varvet då jag körde om massor av betydligt långsammare cyklister. I mål är jag 11:a i H40 och 38:a totalt, årets sämsta resultat och i klass med Avd 2, dock nu på en bana som passar mig illa.

Summa summarum så känns det lite ”gubbaktigt” just nu. Omgivningen blir snabbare och snabbare och själv går det långsammare och återhämtningen tar längre och längre tid. I mina bästa stunder är jag lika bra som de två senaste åren men jag har fler dagar då benen är sega och farten låg. Och att det går att vara över 50 och snabb visar ju Benny Andersson och Mads Bödker som fortfarande slår i princip alla H40-cyklister.

Nu är det fokus på ”toppningsträning” de kommande dagarna för att trötta ut mig ordentligt så att jag om möjligt kan få en liten topp till Ränneslättsturen den 3/7, årets första långlopp. Den tävlingen ser jag fram emot även om förväntningarna är ganska låga. Men med lite eländigt väder och underlag (regn och lera) kanske resultatet kan bli OK och skulle det bli fint och varmt väder får jag försöka njuta av loppet istället.

Uppdatering

Denna bloggen är nu nära att dö och tanken har slagit mig, men jag tycker det ändå är kul med lite dagboksanteckningar som kan vara kul att ha i framtiden. Och så har ju tävlingssäsongen nyss startat och nu finns det ju lite att skriva om.

Men först blev det lite skidåkning i februari och mars. Familjen var först i Zell am See på sportlovet med ganska dåligt med snö och ett väder som på sin höjd var OK. Skidåkningsmässigt var det alltså ingen höjdarvecka men i övrigt var det riktigt trevligt. Desto bättre skidåkning fick jag och tre kompisar när vi i mars åkte till Saas Fee i Schweiz i fantastiska förhållanden. Efter nästan 2 dygns ihärdigt snöande och ett stängt system fick vi 4 skiddagar med massor av fantastiskt fin offpist och en hel del sol. Det var t o m så att vi i slutet hann bli mätta på all lössnö efter all intensiv åkning samtidigt som det gav mersmak inför nästa säsong.


Jonas efter en fin orörd sluttning i Saas Fee sista dagen (som bjöd på både 30 cm nysnö och sol!)

Nu i april kom tävlingssäsongen på cykel i gång och första cykeltävlingen sedan i november kördes 10/4 i och med att DustCup hade säsongpremiär på Amager med ett kort tempolopp (36 min för mig) i perfekt väder med 15 grader och sol, dvs premiär för korta ben. Banan på Amager är väldigt speciell med ett antal kullar som ska tas från alla olika håll och man får därmed många korta backar och en väldigt intensiv bana. I och med att Hanna firade födelsedag samma dag lyckades jag få starta i första startgrupp (seedade startade i sista) med Jerry strax efter. Övriga, Stefan och Stefan, valde av olika anledningar inte att köra utan det blev därför bara Jerry och jag som åkte över. Formen med tempolopp innebär att det blir omkörningar direkt och det var nog det enda problemet idag på en annars torr och fin bana. Jag var väldigt osäker på formen i jämförelse med konkurrenterna i och med min mycket sparsamma träningsmängd (4,5 tim/vecka i snitt de senaste 6 månaderna) så var förväntningarna lågt ställda. Målet med denna säsongen är bara att köra det som är kul och inte ha några förhoppningar om topplaceringar, men säsongspremiären startade med just en sådan i och med en 3dje plats (efter omöjlige Henrik Andersen som i år blivit veteran och Keld). Att sedan Jerry slog mig med 13 sekunder gör inte så mycket utan det visar bara att hans resultat från CX-säsongen inte är en slump utan han har blivit bra mycket starkare än i fjol.

När sedan den första deltävlingen i HotCup kördes onsdagen efter (13/4) var vädret helt annorlunda med ett ihärdigt regnande dygnet innan som gjorde underlaget riktigt blött. På själva tävlingsdagen var dock förhållandena något bättre men det satt långt in innan vi bestämde oss för att åka över. Vi blev till sist 5 pers i Stefans bil med Robban, Methander, Jerry och jag. Banan och förhållandena i Gribskov var dock bättre än vi räknat med och med facit i hand var det rätt beslut att köra tävlingen. Nu var det dock inte en dryg halvtimme vi skulle köra utan ca 90 minuter och jag gick därför ut ganska lugnt för att ha krafter kvar på slutet. Jag körde om Jerry när han vurpade tidigt på första varvet medan Stefan gick ut hårt och försvann redan senare på första varvet. Jerry körde om mig och på andra varvet hängde han på en kille som kom om oss i hög fart. Jag kände mig inte så pigg just då och hade dessutom börjat få ont i ryggen och tog därför mitt eget tempo. Dock fick Jerry ge sig och väntade sedan in mig. På tredje varvet släppte det ryggonda och jag kunde gå upp och dra. Under det fjärde och sista varvet passerade vi sedan två stycken och Jerry gick också upp och drog en del. I slutet av varvet fick vi bägge hoppa av när vi skulle varva en kille som stannade och Jerry fick några sekunders lucka som jag dock kunde täppa till och strax därefter passera honom innan det sista stigpartiet. Det var tight den sista biten men det var svårt för Jerry att köra om samtidigt som jag hade bra ben, vilket resulterade i att jag äntligen (första gången på 4 tävlingar) var före Jerry i mål. Detta resulterade i en sammanlagd 7e plats och en 5e plats i H40, bara 13 sekunder efter Stefan i mål. Stefan hade slagits om 2a platsen i H40 men vurpade sista varvet och tappade kontakten med Jan DH och Lars Eghoff som kom 2a och 3a. Vann gjorde Keld som vanligt, men när Henrik Andersen kör så kommer han garanterat att vinna, så långt före alla andra veteraner är han.

Jag och Jerry på HotCup

I helgen som gick körde jag, Stefan, Jerry och Nico det första distanspasset för året med lite fart i då vi körde runt Sjöborundan på ca 3.40. Jag hade bra ben hela tiden och kunde ligga och dra större delen av passet, vilket bådar gott inför ev långlopp senare.

Summa summarum tippar jag att jag inte ligger så långt efter fjolårsformen så här dags trots mycket färre träningstimmar och kan jag hålla mig frisk och motiverad kan jag kanske t o m komma upp i samma nivå som i fjol senare på säsongen. Och stämmer känslan från helgens distanspass har jag kvar uthålligheten och kan prestera hyfsat på långloppen framöver.

Solglasögon

Lite sol i tillvaron har det varit vari sedan sist! Träningen har flutit på bra och det tog inte mer än ca två veckor innan jag var ifatt prestationsmässigt efter det långa uppehållet och nu ytterligare två veckor senare ligger jag nästan på samma nivå som ifjol vid samma tidpunkt. Jag drar lika många Watt på lågkadensintervallerna men är inte riktigt ikapp på 3- och 4-minutsintervallerna på 90-kadens. Nu blir det obefintlig träning de närmaste två veckorna p g a tjänsteresa och skidresa men sen ska det trampas igen och då är målet förra säsongens nivåer på 3- och 4:orna. Med stigande ålder får man vara glad om formen kan bevaras och allt utöver det är en stor bonus.

Vädret har också blivit markant bättre de senaste två veckorna med fina stigar utan snö i skogen. Och som grädde på moset har jag fått två MTB-pass i strålande sol denna veckan. Bilder från det ena har ni här. När jag gav mig av vid lunchtid stod termometern på ca 10 grader och det var bara sååå gött! Vårkänslor hela rundan och det spritter i benen. Samma väder och underlag, dock 12 grader kallare, var det idag då det snabbdistansades drygt 3 timmar i Bokskogen/Bökeberg.

Trist avslut på året - men nu är det nya tag!

Direkt efter förkylningen åkte jag på en halsfluss och inte förrän penicillinet var avverkat fick jag igång immunförsvaret och blev även av med förkylningsviruset som envist hade hållit sig kvar i kroppen. Det innebar att jag var sjuk i en hel månad och inte kom igång med träningen igen förrän efter USA-resan nu i måndags. Eftersom jag varit förskonad från längre sjukdomsperioder (sammanlagt 15 dagar ofrivillig vila de 3 senaste åren) har det känts väldigt frustrerande att vara borta så länge. Med så långt uppehåll visar testcykelns Watt-siffrorna den obehagliga sanningen att jag ligger ca 10% efter vad jag gjorde vid samma tid ifjol. Dock är det en bra bit till säsongen börjar så det är nog ingen direkt fara. När det dessutom är extra kul att träna nu p g a det långa uppehållet ska jag nog komma ifatt så småningom.

En liten summering av året som gick kan kanske också vara på plats:

Träningsmässigt var det mycket fokus på kvalitet och betydligt mindre mängd än förr:

2007: 432 timmar totalt och ett snitt på 8.18/vecka.

2008: 418 timmar totalt och ett snitt på 8.12/vecka.

2009: 465 timmar totalt och ett snitt på 8.45/vecka.

2010: 297 timmar totalt och ett snitt på 6.11/vecka, dvs 36% mindre träningsmängd än året innan.

Resultatet för året var väl OK. Med mycket träning i kroppen inför och in i 2010 blev också vårsäsongen bra med flera fina lopp i Danmark och jag var uppe och nosade på de allra bästa vid flera tillfällen. De jämna resultaten resulterade därför i den sammanlagda vinsten i HotCup och det är väl det jag är mest nöjd med under året, tillsammans med de tidiga loppen på våren. Dock var jag inte nöjd med avslutningen och hade velat ha en betydligt bättre plats än den 5:e plats jag fick på långlopps-SM. Men med förberedelser som inte var helt optimala och för lite distansträning blev det inte bättre än så.

Inför säsongen som kommer är målen betydligt försiktigare. Dels startar jag från en lägre nivå än förra året, dels är jag ett år äldre och dels är jag inte 100%-igt motiverad att satsa riktigt hårt i år. Sammantaget får man nog se detta som ett mellanår och fokuset kommer att bli på de två danska cuperna som jag har anmält mig till. Dom fungerar perfekt med sina korta avstånd och smidiga upplägg. Sen får jag se vilka långlopp jag ska köra, men jag kan tänka mig att köra åtminstone Ränneslätt och Bockstensturen och hoppas dessutom att maraton-SM kommer att köras hyfsat nära så att jag kan ställa upp även där. Lite mer fokus på distansträning och långlopp jämfört med 2010 skulle jag dock vilja ha. Vi får se!

Sen hoppas jag att det kan bli mer cykelcross under nästa säsong än vad det var denna säsongen, men då får jag se till att hålla mig frisk.

Det var den CX-säsongen…

Det som var riktigt illa blev ännu värre. Inför Jönköping var jag ju inte riktigt kry i kroppen och avstod därför den tävlingen. Dessutom var det ett rejält snöfall på gång så det kändes dubbelt olustigt att köra 60 mil i snöfall för att tävla halvkrasslig. Jag fokuserade istället på att ta det lugnt och inte dra på mig på mig något inför dubbeltävlingen här i Skåne. Och det var troligen ingen infektion i kroppen utan bara allergin som spökade.

Träningen därefter gick fint, kroppen kändes hygglig och jag såg därför fram mot att äntligen kunna köra en CX-tävling. Vad händer då? Jo, jag får en ”riktig” förkylning precis lagom till tävlingshelgen och jag bommar bägge tävlingarna här i Skåne. Jag är dock med som funktionär på Åstorp-tävlingen och får se en riktigt bra tävling på den upptöande banan som blir lerigare och lerigare under dagen, precis som det ska vara. Troligtvis var det ”årets bästa CX-bana” som Jens Westergren uttryckte det. Söndagens tävling i Kristianstad kördes dock i vinterväder med snö och minusgrader. Det kan alltså skifta rejält mellan två tävlingar som bara ligger några mil från varandra…

Det som skulle bli en riktigt kul CX-säsong med 5 planerade tävlingar på hemmaplan i CX-cupen blir till slut ingen tävling alls. Jag missade Jönköping, Åstorp och Kristianstad och nu är det klart att jag måste åka på tjänsteresa till USA och Mexico efter nyår och missar även de två avslutande tävlingarna här i Skåne. Det känns minst sagt riktigt surt och det mesta av motivationen för att plåga mig på intervallpassen har försvunnit. Mer lockande känns pepparkakorna, lussebullarna och allt annat som sänker W/kg-siffrorna till nya bottennivåer. Det enda träning jag är sugen på nu är lugna långpass på MTB i fint vinterväder. Först ska förkylningen bort och sen får jag hålla tummarna för att vädret är OK till helgen så att det kan bli något fint utepass.

Lars i leran:

Fler blder från tävlingen i Åstorp finns här: http://www.klubben.se/astorpsck/2105-bilder-do-1-item-6873.html

Motigt

Den senaste tiden har det varit motigt. Dels har det varit tungt motivationsmässigt med höst, mörker och en massa regn och dels har inte kroppen känts trött på träningarna. Som lök på laxen har jag sedan några dagar en infektionskänsla i kroppen som gör att jag inte velat träna och fick ställa in deltävlingen i CX-cupen i Danmark.

Trots att jag tränat så lite som jag gör nu så känner jag mig inte riktigt återhämtad efter passen. Förra året när jag hade betydligt mer tid för träning fick jag till ett antal distanspass med lägre intensitet som jag tror gav betydelse för prestationen och kanske även påverkade återhämtningen positivt. I år har jag tränat mindre än 4 timmar per vecka i snitt under oktober och november medan jag ifjol låg på 9-10 timmar i snitt.

En liten tävling har körts sedan förra inlägget och det var CKC4’s träningstävling den 7/11 på CX-banan på A3 i Kristianstad, samma bana dom planerar att köra sin deltävling i CX-cupen i december. Trots sega ben och dålig motivation veckan innan kändes det hyggligt bra i kroppen och jag kom 3:a efter en hård kamp om 2:a platsen med Jerry, Patrik och Benny Sonesson, där Jerry spurtade om mig strax före mål. Åt en undflyende Paul Wirenstedt som stack redan från start fanns inget att göra åt, utan han vann överlägset.

Nu får vi se hur infektionen utvecklar sig och i och med det, hur det blir med CX-tävlingen i Jönköping i helgen. Blir jag bara fri från infektionen så kan jag nog köra, trots en troligen usel form. Därefter måste jag köra hårt och relativt långt i minst en vecka för att få tillbaka lite form inför de två tävlingarna i Åstorp resp Kristianstad 11-12/12.

Bockaracet och första CX-tävlingen för säsongen

Bockaracet den 10/10 var en kul men jobbig tävling på en perfekt och väldigt teknisk bana. Kroppen kändes bra och jag såg fram emot att köra den sista MTB-tävlingen för säsongen då jag och Jerry åkte upp. Innan loppet hade jag räknat med att Kristian Skoglund skulle bli den tuffaste motståndaren i min klass i och med hans fina teknik och faktumet att han verkade vara i riktigt bra form på SM där han länge ledde. Väl på plats i Kristianstad såg jag dock att Peter Carlsson hade efteranmält sig och då blev motståndet med en gång betydligt tuffare.

När starten gick kom jag iväg bra och mina pigga ben gjorde att jag kunde ta ledningen i fältet in i första stigen. Ledningen lyckades jag sen hålla nästan hela första varvet innan Benny i H50 passerade mig. Strax efter varvningen passerade också Peter mig och fick direkt en lucka in i det första tekniska partiet som under andra och tredje varvet var mer eller mindre konstant mellan 5 och 15 sekunder. Det jag tappade där det var som mest tekniskt tog jag igen på de snabbare partierna och vid ett par tillfällen var jag nästan ikapp. Bakom mig jagade Kristian och såg till att jag inte fick en lugn stund på hela loppet. Väl i mål efter tre varv och ca 45 minuter var jag 10 sekunder bakom Peter och 20 före Kristian, dvs 2a i H40, ett resultat som jag får vara nöjd med. Peter är trots allt dubbel SM-mästare i H40 i år och även om han inte hade en av sina bästa dagar så är han alltid riktigt vass. Och att slå Kristian är alltid en merit. Benny var den snabbaste veteranen idag och klart före oss ungdomra i H40-klassen...

Helgen efter, den 16/10, åkte jag, Jerry och Patrik till danska Amager för den första crosstävlingen för säsongen i den danska CX-cupen. Tråkigare bana och lopp får man leta efter och med facit i hand skulle jag stannat hemma. Veckan innan hade jag varit på tjänsteresa i Ryssland och jag vet inte hur det eventuellt påverkade resultatet, men fort gick det i alla fall inte på tävlingen. Banan låg längs stranden och bestod av en blandning av sand, grästuvor, grusstig och lite asfalt. Mitt på grusstigen hade man lagt ut några tunna stockar som man fick hoppa över med cykeln. Feg som man är och rädd om hjulen så gjorde jag inga ”bunny hopp” över stockarna utan saktade in vid varje passage, vilket kostade en del tid. Tid kostade det också att ligga ensam de första tre varven (av 9) då jag tidigt hamnade i ingenmansland mellan Patriks grupp framför och Jerrys grupp bakom. Och ytterligare några sekunder kostade det när jag fick stanna för dels en häst och dels ett antal lösa getter som sprang omkring på banan. Efter dom incidenterna var det precis som om luften gick ur mig och i princip hela Jerrys gäng körde om. I mål var jag en dryg minut efter Patrik och en halvminut efter Jerry. Kroppen kändes ändå OK så det var nog mest en kombination av bana som inte passade mig alls + att motivationen inte fanns där helt enkelt. Träningarna före och efter har visat att farten finns där så längre fram ska nog farten bli bättre…

En månad sen sist!

Det märks att jag börjar tröttna på att blogga eftersom inläggen kommer mer och mer sällan, men lite uppdateringar ska jag väl orka med...

MTB-SM 19/9: Ett OK lopp efter omständigheterna att förberedelserna inte varit optimala med en lätt infektion i kroppen två-tre veckor innan så det var tänkt att köra hårt och avsluta med Bockstensturen. Jag gick ut i ett bra tempo på den riktigt hårda banan och körde länge med Stefan och Benny, men fick vika ner mig för bägge två ut på andra varvet allt eftersom min uthållighet inte räckte till. Halva andra varvet var en enda plåga och det var bara viljan som klarade mig från att bli ikappkörd av Erik Vrang som jag skymtade bakom mig hela tiden. I mål var jag 5:a och det får jag vara nöjd med, med tanke på att de före mig (Peter Carlsson, Mikael Carlsson, Stefan och Kristian Skoglund) alla körde bra.

Sedan dess har det mest varit lite skojcykling på MTB och de sista två veckorna har jag dragit igång cross-träning på allvar tillsammans med Jerry och Stefan på en nybyggd T-bikes Cross (som är grym!). Vi har gjort nya banor som är både roliga och jobbiga och borde vara hyfsat förberedda när säsongen drar igång i Danmark den 16/10 med första deltävlingen i CX-cupen. Men dessförrinnan ska jag avsluta MTB-säsongen med Bockaracet i Kristianstad nu på söndag den 10:e.

Inte bäst men ändå överst på pallen

Målsättningen i helgen att slå mina konkurrenter som delade förstaplatsen inför sista HotCup-deltävlingen lyckades till 100%. Sen kanske jag inte ska vara så nöjd med placeringen i själva racet där jag inte lyckades bättre än en 6:e plats i H40. Dock var motståndet det allra bästa med samtliga danska toppcyklister i H40-klassen närvarande. Och tittar vi på faktumet att jag bara var ca minuten efter 2:an över de dryga 2 timmarna så måste jag se det som ett bra resultat.

Jag började loppet lite avvaktande och låg långt bak i gruppen med de värsta konkurrenterna (Mike Young och Carsten Christiansson). In på andra varvet (av 5) sprack gruppen upp två gubbar framför mig och eftersom det var ett långt parti teknisk single track kom jag inte om förrän efter en bra stund och då hade jag ca 100 meter upp till gruppen framför. Jag pressade på i mitt eget tempo och var i princip ifatt efter ett varv. Då ökar gruppen farten och jag tappar igen. Jag bestämmer mig dock för att köra mitt eget tempo och inte gå på rött för mycket. In på tredje varvet kommer jag ifatt Jens Tousgaard som jag normalt bruka slå och jag ser samtidigt Mike Young ytterligare en bit framför. Jens och jag får till ett bra samarbete med fin fart och är ifatt Mike ut på det fjärde varvet. Vi håller ihop under det fjärde varvet men det är Jens och jag som står för dragjobbet så antingen är Mike trött eller så köra han taktiskt. Ut på sista varvet gasar Jens och jag på och Mike släpper. Dock så kommer han ifatt igen då vi stoppas upp av varvningar under ett långt tekniskt parti. Jens rycker igen och vi får en liten lucka. Upp på den enda riktiga backen på varvet så får jag inte i lillklingan eftersom framväxeln vridit sig tidigare och jag tvingas därför hoppa av när det börjar rassla ordentligt. Jag tappar ca 10 sek på Jens och Mike kommer om mig. Nu var det bara att gasa och ganska snabbt kom jag ifatt och förbi Mike, men Jens tar jag inte in mycket på. Dessutom fastnar kedjan ibland p g a den sneda framväxeln och jag får ta det lite lugnt i de mest stökiga partierna. Väl i mål så visade sig som sagt att prestationen bara räckte till en 6:e plats. Men, jag bara var 10 sek efter Keld som Jens hade passerat på slutet och bara ca minuten efter 2:an och 3:an, så tidsmässigt var det ett riktigt bra lopp.

På lördag är det dags för Bockstensturen men eftersom jag har dragit på mig en infektion i kroppen som jag började känna av i måndags blir det med all sannolikhet ingen tävling för mig. 4 timmar tävling när inte kroppen är 100%-ig är ingen höjdare, utan då är det bättre att kurera sig till SM. Jag hade verkligen sett fram emot Bockstensturen och med bra väder och bra form kunde det bli riktigt skoj så det känns riktigt surt…

Lågt!

Lågt har det varit på många fronter den senaste dryga månaden:
- Låg intensitet på bloggen
- Låg motivation för träning
- Låg nivå på formen
- Låg mängd av semester
- Låg halt av information att skriva om

Vissa saker kan dock vara värt att notera i dagboken. Efter Ränneslätt så var jag både fysiskt och mentalt lite trött på att cykla och därefter har det mest handlat om att träna när det varit skoj samt för att underhålla formen. Och efter en sommar med endast 5 dagars semester har jag börjat på nytt jobb den 9/8. Det blir nu mer jobb och mindre tid för träning än tidigare, men jag hoppas dock få ihop en bra mängd kvalitet så att resultatet på MTB-SM kan bli hyfsat och att cykelcross-säsongen kan få en bra start och formen kan infinna sig till cross-SM i mitten av november.

Ett MTB-lopp har det blivit sedan sist då jag, Stefan M, Oskar och Jerry körde näst sista deltävlingen i HotCup den 8/8. Med tanke på form och motivation gick det ändå hyfsat tidsmässigt men placeringsmässigt var det lite snöpligt att hamna 20 sek från pallen och 40 sek från 2:a plats på det 2,5 tim långa loppet. Dock var inte kanonerna med och det blev därför några HMTBK'are som jag blev slagen av. Så nu är vi tre stycken (jag + 2:an och 3:an från senaste tävlingen) som ligger på samma placeringspoäng och som därmed kommer att slåss om segern i totalen i sista tävlingen nu på lördag. Med både förbättrad motivation och upplevd prestationsnivå så har jag en hygglig chans till segern trots att deras utvecklingskurvor har gått uppåt. Inbillar jag mig...

Ränneslättsturen - Bara att bryta ihop och komma igen...

Inför Ränneslättsturen hade jag känt mig i fin form med några bra pass innan och var både sugen och hade hyfsade förväntnigar inför loppet. Jag gillar ju egentligen värme och trodde (i min enfald) att loppet ifjol då jag i den 30-gradiga värmen krampade sista milen var ett resultat av dålig vätskeladdning och för tjock Vitargo-blandning, vilket bl a resulterade i tidig magknip. Så inför årets lopp i nästan samma värme hade jag druckit mer än 2 liter innan och dessutom blandat tunnare sportdryck.

Loppet började bra med en bra placering främst av H40-åkarna. Dock vurpar jag efter ca 10 min i allt dammet då jag får värja lite för framförvarande åkare och kör i pedalen i en sten och far av stigen ut i skogen. Upp igen bakom efter att ett helt gäng passerat och det är bara att jaga. Jag tycker jag hittar en rytm som jag känns bekväm med och loppet flyter på bra. Jag passerar både Stefan Larsson och Patrik Paulsson och kommer sen ifatt gruppen med Peter Karlsson som jag sitter med i fram till endurospåren strax efter langningen efter drygt 40 km (av 78). Jag känner där att det börjar rycka lätt i benmusklerna och sänker tempot för att undvika kramp. I slutet av enduroslingan ser jag förstatrion i H40 ca en minut framför mig och inser att jag måste vända detta om det ska vara lönt att fortsätta och dricker mycket.

Tyvärr hjälper inte det så mycket utan efter ytterligare några kilometer måste jag sänka farten ännu mer och nu känner jag att det är i princip kört. Jag fyller på med ännu mer vätska men får ändå se Patriks grupp passera efter några kilometer utan att jag kan hänga på. Strax därefter bestämmer jag mig för att bryta och ta närmaste vägen illbaka. Det är första gången någonsin jag bryter ett lopp men jag hade ingen som helst lust att plåga mig igenom de sista milen utan möjlighet till någon vettig hastighet.

Beslutet att bryta var helt rätt men med alla förväntningarna jag hade känns det riktigt surt. Jag inser nu att jag inte klarar av hög värme under en längre tid och en tillbakablick visar att jag presterat allra bäst när förhållandena varit riktigt kalla och dåliga. Dessutom gick det riktigt bra på cykelcrossen i vintras så det är väl kyla jag ska ha.

Nu handlar det mest om att samla motivation inför den andra halvan av säsongen och få tillbaka lusten för att cykla och tron på att jag kan vara med och slåss längst fram även på långloppen (som tidigare varit min styrka). Så nu blir det ingen strukturerad träning under en bra tid utan en blandad kompott beroende på väder och humör. Denna veckan blev det ett par vändor till jobbet och åtminstone några timmar i sadeln och nu i helgen med bra väder i sikte blir det troligen några soliga timmar på räsern med kompisarna.

I veckan som gick blev det också klart med nytt jobb som med start redan i början av augusti kommer att innebära mycket mer resor än tidigare, så det är väl en uppenbar risk att träningen i framtiden kommer att bli lidande, men livet är ju ganska mycket mer än cykel och ibland måste man kompromissa...

Nästan högst upp – men ändå en bit kvar…

Bästa placeringen hittills nådde jag igår när 4:e deltävlingen i DustCup kördes igår utanför Roskilde. Mycket vila (och vin) har gjort kroppen nytta och benen har känts mycket piggare de senaste passen. Det har alltså än en gång lönat sig att lyssna på kroppen.

Vädret var det allra bästa med 18-19 grader, sol och nästan vindstilla. Banan var riktigt teknisk med mycket knix, massor av rötter, branta stigningar och skuggiga lerpartier och väl ute på uppvärmningsvarvet tänkte jag att detta kommer att gå åt pipan. Även om min teknik förbättrats en hel del sedan förra året och jag har blivit mycket snabbare i skogen så gillar jag bäst när det är mjukt, snabbt och slakmotor. Jag har ju haft lite motivationsproblem den sista tiden och banans karaktär gjorde det hela inte bättre, men det var bara att försöka tänka positivt när jag stod på startlinjen.

Starten gick hyfsat och jag låg som nr 18 efter start-loopen utan att behöva stressa eller gå på rött. Väl inne i de tekniska partierna hade jag Keld Pedersen strax framför mig och kände att jag hängde med bra. Jag tappade kontakten i den brantaste stigningen där det blev stopp framför mig och jag fick hoppa av cykeln. Ut på andra varvet blir jag omkörd av Patrik Paulsson (som strax därefter gör en mycket snygg över-styret-vurpa och landar mjukt tvärs över stigen) och vi håller ihop ut på tredje varvet då det blir tätt mellan varvningarna och jag tappar tid. Tredje och fjärde varvet handlade det mest om att göra effektiva varvningar på de tekniska partierna och inte tappa koncentrationen och göra onödiga vurpor. En snabb koll i resultatlistan visar att jag varvade över 100 pers och det var inte lätt då en stor del av banan bestod av väldigt knixig terräng. Jag förstår inte hur den absoluta toppen kan ligga och prestera tiderna dom gör i den trafiken. Det är imponerande!

Väl i mål håller jag min andraplats i H40 (16:e totalt) knappa 2 minuter bakom Keld och med lika stort avstånd bak till Stefan som blev 3:a. Avståndet är alltså ungefär lika stort upp till Keld som det brukar vara och det känns som om jag fortfarande är får långt ifrån toppen för att jag ska vara riktigt nära. Lite status quo alltså och det får jag nog leva med...

Nu är det 2,5 vecka till Ränneslättsturen som förhoppningsvis (jag kör inte om det är riktigt blött) blir det första långloppet i år. Till dess hoppas jag hinna med 2-3 st pass på en bra bit över 3 timmar och med bra kvalitet, dvs bra fart och inga stopp. Dom passen gillar jag ju starkt så dom ser jag fram emot. Det ska bli kul och spännande att se hur pass bra jag kan hålla farten ett helt långlopp och hur långt det räcker mot dom främsta i klassen.

Nu är det segt

Efter förra DustCupen har det mest varit sega ben och klippet har saknats både i ben och huvud.
Jag, tillsammans med Stefan och Lars, körde Gran Fondot den 22/5 och med trötta ben lyckades jag ändå sitta med i förstaklungan hela loppet. Stundtals var det roligt även om benen inte var på topp men jag måste ändå säga att större delen av tiden var en enda lång transportsträcka. Nej, ska jag köra landsvägslopp längre fram så ska det vara lopp där det händer något hela tiden, annars så håller jag mig i skogen!

Efter Gran Fondot var jag riktigt seg och det har inte varit någon kvalitet på träningen. Det känns som om både kroppen och hjärnan ställt in sig på att nu är det SM i långlopp som gäller och i och med det så har jag både tappat farten i benen och dessutom tappat motivationen till hårda och intensiva pass. Långpassen känns nu mycket mer behagliga och fungerar betydligt bättre än de korta. Det har blivit ett långpass varje helg nu och uthålligheten är det som tur är inga problem med.

Att det är problem med farten visade sig i onsdags då vi körde den 4:e deltävlingen i HotCup. Den kördes i Hareskoven på delar av den banan (fast andra hållet) som vi körde den 2:a deltävlingen i april, men i onsdags var den riktigt lerig och hal efter mycket regnande sista tiden. Dock var det behagligt varmt och det var första gången i år jag körde i både korta ben och korta ärmar. Tyvärr var jag långt ifrån taggad på startlinjen och kom mycket riktigt långt efter i starten. Trots det låga tempot kom jag inte igång och det var först en stund efter att Jerry (som körde bra!) kört om mig på andra varvet som det började kännas bra. I och med all lera och det mycket hala underlaget så tog jag det lite för lugnt på många partier och det kostade tid. De sista 2 varven kändes dock hyfsade och det var faktiskt ganska skoj att köra, även om jag inte slogs om någon placering. Jag hade Jerry jagandes bakom mig och den pressen behövdes för att sporra. I mål fick jag den sämsta placeringen hittills i år med en 15:e plats totalt och en 6:e plats i H40. Det är ganska tätt i toppen och jag var inte mer än ca 3 minuter från segraren i H40 (Keld) och minuten från pallen. Jerry kom in bara halvminuten efter mig och blir starkare för varje lopp. Magnus körde också och han kom in på en mycket fin total 4:e plats, strax före Keld (som han alltid verkar tampas med…).

Det som jag får ta med mig som positivt från tävlingen är att jag känner att jag har uthålligheten. Jag körde fortare för varje varv och hade kunnat fortsätta ett tag till i samma tempo. Så någonstans är siktet nu inställt på SM i september och allt fram till dess är förberedelser. Jag ser fram emot Ränneslättsturen i början av juli då den första längloppstävlingen för i år ska köras. Fram till dess ska jag bara njuta av sommaren och fin cykling och inte fokusera på en massa intensiv träning, om jag nu inte skulle känna för det. Jag ska lyssna på både kropp och huvud för att se till att jag inte kör slut på mig innan uppbyggnadsträningen inför september börjar senare i sommar.



Upp för brantaste backen med Jerry jagandes bakom mig:

Ny tävling igår

Det blev ingen tävling förra veckan p g a min förkylning men det
gjorde inte så mycket eftersom det ändå störtregnade hela dagen. Och
solskenscyklist som man är så hade jag inte gett mig iväg och kört i
alla fall, så det gjorde inte så mycket. Istället fick jag igång
kroppen igen efter fyra dagars träningsuppehåll under förkylningen.
Jag hann med testcykelpass samt intervallpass och distanspass med
Jerry, Stefan och Christian och alla passen hade bra kvalitet. Det var
kanske t o m lite för bra kvalitet i förhållande till kvantiteten på
det sista intervallpasset i söndags då vi gick för mycket på rött.

Ändå kändes kroppen OK i går då det var dags för tredje deltävlingen i
DustCup uppe på norra Själland ute vid kusten i Tilsvilde. Vädret var
helt perfekt med sol och ca 20 grader och nästan helt vindstilla.
Banan var tyvärr inte lika rolig som den har varit tidigare utan var i
enklaste laget, men å andra sidan var det i princip aldrig några
problem med varvningarna. Jag kom iväg bra i starten och hade bestämt
mig för att köra mitt eget tempo hela loppet. Tyvärr var jag inte
jättepigg och lyckades varken hänga med Keld och Magnus från start och
inte heller ta rygg på Cohen när han kom om efter drygt halva första
varvet. Christian kom sen ifatt med en grupp och jag visste inte om
mitt tempo var alldeles för lågt. I och med att jag aldrig syrade på
mig så kunde jag hålla ett jämnt tempo loppet igenom och kunde i
princip hålla min placering in i mål. Det räckte till en ny tredje
plats i H40 efter Keld och Bogi i och med att Cohen bröt på andra
varvet. I mål var jag ca 2.30 efter Keld/Bogi/Magnus-gruppen, vilket
är för mycket och vilket bara räckte till en total 16:e plats.
Christian kom in dryga halvminuten efter mig och strax efter kom Jerry
och Stefan in.

Nu känns det som om jag står och stampar och är för långt från täten.
Jag vill inte vara mer än max 1 minut efter för att känna att jag på
allvar kan hota. Förhoppningsvis hade jag inte världens bästa ben igår
och kan prestera bättre i någon av de nästkommande tävlingarna i juni.
Nu till helgen blir det kanske tävlingsfritt, eller så kör jag mitt
första landsvägslopp på två år och efteranmäler mig till Gran Fondot
som går på lördag. Vi får se!

Lite bilder från loppet, inklusive prispallen i U17 där Gustav Höög tog en mcyket stark förstaplats. Bra kört!