tisdag, december 30, 2008

Slut på en bra träningsperiod

Idag avverkade jag och Lars ett distanspass ut till Bokskogen och hem igen på totalt ca 4,5 timmar i bra väder med torrt och fint underlag, ca 0 grader och i princip vindstilla. Det blev en hel del singetrack och teknisk körning vilket var kanonkul på det snabba underlaget.

Detta passet avslutade en ganska intensiv träningsperiod på 3 veckor då jag skrapat ihop 43 timmar med bra kvalitet. Så många timmar har jag aldrig tränat under en 3-veckorsperiod och det känns riktigt bra då kroppen svarar fint på träningen. Även om jag är ledig en vecka till får jag lugna mig lite och ta det lite lugnare med träningen så att kroppen hinner återhämta sig.

Imorgon nyårsafton och även nyårsdagen blir det vila helt och hållet. Sen till helgen är det mer öppet vad det blir, men jag siktar på att springa en tävling i Vintercupen på söndag. Vintercupen är en orienteringscup i sydvästra Skåne där man själv bestämmer hur många banor man vill springa, dvs hur lång tid man vill vara ute. Det var några år sedan jag sprang tävlingar i den cupen och det ska bli intressant att se hur orienteringsformen är och om kartläsningen funkar. Benen bör hålla för ca 90 minuter och det blir väl så länge jag planerar att vara ute.

onsdag, december 24, 2008

Fint distanspass

Igår var jag och Oskar ute på ett fint långpass på ca 4,5 timmar i fint solsken och en temperatur som startade på någon minusgrad och slutade på ett par plusgrader. Tack vare minusgraderna så var underlaget hårt och fint och det var inte mycket lera på cykeln efteråt.

Idag så blev det knappt 2 timmar rullskidor i desto kladdigare före och i ett typiskt skånskt julväder; 5 grader, molnigt och duggregn...

Imorgon blir det vila och sen planerar jag köra 3-4 pass fredag-söndag som förhoppningsvis avslutas med ytterligare ett distanspass.

torsdag, december 18, 2008

Saknar vinter och skidåkning

Så här års brukar abstinensen efter skidåkning vara som störst, speciellt när jag tittar på bilder från norra Sverige eller Alperna. Varje år säger vi att nu ska vi fira jul- eller nyårshelgen i snön men av olika skäl blir det inte så, inte heller i år. Nej, vi får vänta till februari och sportlovet för att kunna åka skidor "på riktigt" i Österrike. Sen blir det ju en 4 dagar med kompisarna i mars så det blir ju hyfsat med skidåkning i alla fall. Tillsvidare får jag istället sätta på mig rullskidorna och snurra runt här nere på Näset ett par timmar om jag vill ha någon form av skidkänsla och samtidigt lite alternativ träning till cyklingen.

I veckan som gick har jag gett mig själv en tidig julklapp i form av ett par Salomon S-Lab XT Wings (kunde som inte komma på ett ännu längre namn..?) raceterrängskor (så kallas dom tydligen). Lätta och stabila med fantastisk löpkänsla på mjuka underlag ska dom dels ersätta mina >10 år gamla Asics Tiger tävlingsskor helt utan mönster på sulan som jag sprungit duatlonloppen i och dels fungera som snabba terrängskor när jag vill springa fort på träning. Det blir dock inte mycket användande av dom på träning nu i vinter i och med att mina Adidas GoreTex klarar av att hålla vätan ute betydligt bättre på passen som brukar vara ganska kladdiga.


Veckan som gick och denna veckan blir det hyfsat mycket volym i träningen i och med att jag dels kör distans på helgen och dels köra till och från jobbet en gång varje vecka. Totalt får jag därmed ihop 12-13 timmar vilket är bra. Fördelningen är ungefär så här:
- 2 pass distans, eller egentligen 1+2 eftersom det blir två pass på sammanlagt 3,5 tim när jag kör till jobbet
- 2 pass styrka på cykeln; 90 min kombipass där jag kör både maxstyrka och uthållighetsstyrka
- 2 pass alternativ träning fördelat på ett löppass och ett rullskidpass
Nu är det dags för ett rullskidpass i riktigt hyggligt väder: 3 grader, svag vind och en sol som tittar fram ibland. Det blir 2 fina timmar som framförallt stärker bålen men även övriga överkroppen en del.

tisdag, december 09, 2008

Racerapport andra deltävlingen i MTB Duathlon

Som man kan se på bilderna var denna tävlingen i Blovströd ett riktigt bad, för mig mer ett lerbad eftersom jag undvek ån vi skulle över fyra gånger och istället körde en omväg på 10 sekunder för att slippa bli genomblöt och frusen. Däremot var cyklingen något av det lerigaste jag har varit med om och stora delar av banan kördes i 10-20 cm lera. Efter loppet vägde cykeln (träningscykeln) säkert 3 kg mer än vanligt p g a all lera som lagt sig precis överallt. Den danska leran är betydligt finkornigare med en större mängd vatten än vad man är van vid i Sverige och har en förmåga att tränga in och klistra fast sig överallt.

Loppet som helhet gick väl inget vidare och det var framförallt cyklingen som inte kändes bra. Jag hade helt enkelt inget tryck i pedalerna och tappade flera minuter mot mina konkurrenter i cykelmomenten. Förhoppningsvis är det den nuvarande träningen med fokus på styrka som gör att klippet i benen saknas, men det betalar sig förhoppningsvis till våren. Löpningen gick hyfsat och den känns bättre och bättre för varje tävling även om jag stumnade en del på sista löpningen. Jag får dock vara nöjd med att utrustningen fungerade på cyklingen och att jag klarade mig utan skador, dels på cyklingen där jag vurpade friskt en gång när framhjulet bara försvann och dels på löpningen där det är lätt att sträcka sig när man maxar under så pass lång tid.

Jag slutade på en total 7:e plats, ca 12 minuter efter totalsegraren Mads Unger Mikkelsen (som också kör H40), och på en 4:e plats i H40. Det är ganska intressant att både 1:an och 2:an i loppet kör i H40 och ännu mer intressant att jag faktiskt slog både Mads och 2:an Michael Mynster i första tävlingen i Helsingör, men det måste ha berott på att dom hade stora problem där, för så mycket bättre presterade jag inte då.

Träningsmässigt fortsätter jag nu med den tunga träningen med fokus på styrka men ska försöka få in ett eller två (om jag kör till jobbet) kortare distanspass per vecka så att jag även får en vettig mängd i benen.

Lite bilder från loppet, dock ej på mig:

Nu badar vi!



Var är min cykel?

tisdag, december 02, 2008

Mörker, regn och allmänt skitväder!

Perioden vi är inne i nu är den värsta på hela året. Vädret är som allra sämst med bara någon enstaka plusgrad, regn och blåst och dessutom är det mörkt och grått alltid. Det är minimalt med aktiviteter med träningskompisarna och det blir mest eget nötande på testcykeln och i löparspåret.

Då gäller det att det dels går bra med träningen och dels att man jobbar med positiva mentala bilder. Träningsmässigt funkar det riktigt bra nu och jag har ökat träningsdoserna både på cykeln och på löpningen utan att kvaliteten eller återhämtningen har blivit lidande. Som det nu är köra jag 5-6 hårda intervallpass i veckan med fokus på styrka och centralt syreupptag. Basen ligger på styrkeintervaller på cykeln (4 min med låg kadens alt 5-10 sek maxstyrka) och löppassen då jag jobbar med syreupptaget, främst genom att köra 4:or med >3 min över 90%. Det blir inte så många timmar träning totalt men däremot har kvaliteten blivit riktigt bra. Sen har jag en stor fördel av att kunna träna på lunchen och det ger dels en välkommen paus i arbetsdagen, dels en möjlighet att komma ut och få lite ljus och fisk luft och sist men inte minst gör det att man slipper byta om och sticka ut på kvällen när man är trött och hungrig.

Sen gäller det att motivera sig genom att tänka positivt och att föreställa sig tävlingssituationer när våren kommer och jag ska ha lyft mig ett par snäpp sen förra säsongen. Framförallt måste jag bli starkare i inledningen av loppet och tåla högre tempo den första timmen. Det gäller i ännu högre grad om det ska bli lite fler kortare XC-lopp utanför långloppscupen och dom bilderna är bra att ha i slutet av 4-min intervallerna när kroppen protesterar.

På söndag är det ett välkommet avbrott i träningen då andra deltävlingen i MTB Duatlon, Craft cupen körs i Blovströd i Danmark. Jag har ju en seger i första tävlingen och har därmed en förstaplats att försvara. Det kommer att bli riktigt tufft nu i och med att fjolårsvinnaren i herrklassen har gått och blivit veteran, men med lite flyt och mycket lera kan det gå.


Så här ser utsikten från mitt fönster ut nu på morgonen. Perfekt med 3-radigt ösregn inför löppasset på lunchen...

tisdag, november 25, 2008

Härligt med lite vinter!





Bilderna är från min löparrunda i söndags. Perfekt väder med någon minusgrad, sol och vindstilla och man får passa på att komma ut när vädret är som det är.

Det har tyvärr inte blivit något distanspass sedan förra tävlingen för en dryg vecka sedan och av dom 7 passen jag kört har 4 varit 4 intervallpass på cykel inomhus, 2 löppass ute och 1 rullskidpass. Så kommer nog den närmaste veckan att se ut också. Jag försöker blanda löpning och rullskidor ute med inomhuspass på cykeln och ett och annat styrketräningspass, även om det varit dåligt med den just styrketräningen som jag inte gillar.

Löpningen går väl OK men det går lite för långsamt framåt. Fortfarande drar det och stramar i olika muskler och fästen men än så länge har jag klarat mig från sträckningar och överansträngningar. Jag hoppas snart kunna gå för fullt på passen, dels för att få upp farten inför duatlontävlingarna och dels så att jag kan bedriva central syreupptagsträning ännu effektivare.

Utan distanspass blir träningsmängden inte mer än 7-8 timmar i veckan men å andra sidan är passen förhållandevis effektiva. Förhoppningsvis kan det bli ett distanspass på lördag så att jag får komma ut på cykeln igen med kompisarna.

tisdag, november 18, 2008

Racerapport Gribben MTB – årets sista långlopp

I söndags var det dags för Gribben MTB, ett grusvägsrally som sätter punkt för årets tävlingssäsong för långlopp. 77 km skulle avverkas och det var jag, Stefan L, Lars och Ola som trotsade väderutsikterna (som sa regn och rusk) och begav oss till de välkända skogarna utanför Hilleröd.

Vädret pendlade fram och tillbaka hela tiden och strax innan start verkade det som om vi kanske skulle uppleva ett av årets få torrace då solen tittade fram och det kändes riktigt fint, men det blev precis som så många lopp i år; blött, kallt och blåsigt (precis som jag gillar!). Efter som det såg mörkt ut och med erfarenheterna från Hilleröd MTB Marathon plockade jag på mig bra på överkroppen med min Gore next-to-skin Windstopper och det var tur, för med bara 5 grader och ösregn under delar av loppet var det på gränsen till för kallt vissa stunder. Mina fantastiska 149-kronors neoprenhandskar från Biltema tillsammans med neoprenhandtagen från Ritchey gjorde att händerna inte frös.

Så till loppet: Planen var att hänga på teamkollegorna Jacob Lauritsen och Stefan Larsson och sen känna efter hur dagsformen var. Jag kom iväg hyfsat och lade mig strax efter Jacob och Stefan de första 2 kilometrarna. Efter en vurpa av Ringen-cyklisten Pontus Jönsson framför mig var jag tvungen att helt stanna in och jag tappade då kontakten med Stefan. Trögstartad som jag är tänkte jag inte stressa utan ligga på grönt hela tiden så att jag inte drog på mig syra. Är det något som jag bör träna på inför nästa säsong är det att kunna pressa hårt i början utan att få syraöverskott i benen, något jag har problem med idag... Nåväl, jag och Jacob hittade sen ett bra tempo tillsammans med 4-5 andra och vi höll avståndet till gruppen där Stefan satt. Tyvärr fick Stefan punktering efter bara en kort stund och där förstördes tyvärr hans dag. Annars hade det kunnat bli intressant en bit in i loppet och vi hade kanske kunnat samköra en del.

I ärlighetens namn drog jag inte så mycket de första 2 tredjedelarna av loppet (det blev väl bara 3-4 förningar), dels p g a att jag tyckte att det gick tillräckligt fort i början och sen var det ett par andra som var väldigt dragvilliga och då tänkte jag att dom gott kunde göra en del av jobbet. Efter ca 1.45 kände jag dock att nu fick det räcka med tempot som hela tiden blev sämre och sämre samtidigt som mina ben kändes pigga och jag gick därför upp och drog. Förutom en period på ca 10 minuter drog jag sen de sista 45 minuterna in i mål och i den farthöjningen decimerades gruppen som var 7-8 personer till 4 samtidigt som vi körde om ett par och kom ifatt en kille från i slutet. Vi var alltså 5 man som körde in mot mål och i motvinden på asfalten i slutet var det ingen som kunde rycka. Därför kom vi in mot mål i princip samtidigt och med tanke på att inget stod på spel brydde jag mig faktiskt inte om att spurta utan lät Jacob (+ en till som spurtade vad han kunde i slutet...) passera precis innan mål. Gruppen kom in på 12-16 plats och det får jag vara nöjd med eftersom det fanns en hel del starka landsvägscyklister med i tävlingen.

Loppet i sig var ganska händelselöst och tråkigt men som avslutning på året passar det bra. Formen är fortfarande god och framförallt är jag nöjd med uthålligheten och att jag klarar av backarna så pass bra (lite fler sådana i Danmark hade inte skadat). Nu ska jag jobba på övningar som hjälper mig hålla tempot i början av tävlingarna så att jag klarar av att hänga med längre fram och samtidigt ska det bli mycket löpning inför nästa deltävling i duatloncupen 7/12.

Jag i bakgrunden i början av loppet innan regnet kom...

tisdag, november 11, 2008

Seger i första deltävlingen i danska Craft X-Duathlon cupen!

I lördags kördes den första deltävlingen i Craft cupen som är en vintercup i cross duathlon, dvs en kombination av terränglöpning och MTB. Det är en tävlingsform som är kul och omväxlande och passar perfekt som avbrott i den ibland lite trista vinterträningen. Något att se fram emot!

Det var meningen att vi skulle bli 3 st som körde men tyvärr fick Lars lämna återbud p g a en sjuk familj och det blev bara jag och Christian som gav oss iväg. Tävlingen gick uppe i Helsingör i riktigt fint höstväder och banan var teknisk och lagom lerig. I normala fall körs en lång (3+10+3+10+3 km) och en kort bana men i lördags fanns det bara en variant att välja på: 3 km löp + 15 km MTB + 3 km löp. Lite i kortaste laget för mig som är lite seg i starten.

Trots sega löpben så höll jag mig kring en 10:e plats efter första löpningen och kunde sen gasa på ordentligt på den riktigt roliga MTB-banan på 5 km som vi körde 3 varv på. Jag plockade snabbt några placeringar innan det blev tomt framåt. Redan på andra varvet blev det varvningar som i vissa fall var lite stökiga att passera när det var tight singletrack. Strax innan växlingen till sista löpningen kom jag ifatt Christian och vi gick ut samtidigt. Med riktigt sega ben flög han bara förbi mig och jag tittade oroligt bakåt. Dock så höll jag undan och lyckades komma in på en sammanlagd 6:e plats, placeringen bakom Christian och ca 4 min bakom totalsegraren. Det visade sig också räcka till en seger i veteranklassen och jag lyckades hålla de senaste årens segrare bakom mig i ett riktigt hyggligt startfält.

Med bara totalt 12 löppass i benen de senaste 9 månaderna är jag rejält otränad och med lite bättre träning framöver och mer tryck i benen på löpningen har jag förhoppningen om att kunna försvara förstaplatsen i cupen i nästa tävling som går den 7/12.

Nu närmast väntar det årets sista långlopp i MTB på söndag: 77 km grusvägsrally i trakterna kring Hilleröd i Danmark.

Mer info om Craft cupen: http://www.mtbduathlon.dk/
Resultat från tävlingen i Helsingör finns här: http://javapusher.com/katana/event.ctrl?cmd=result&event=1763042834
Starten går:
Cykling i fin höstskog:
Ut på sista löpningen tillsammans med Christian:

måndag, oktober 27, 2008

5+2 är det bra?

Då sitter jag här på min andra vilodag på raken, fortfarande med träningsvärk i utvalda muskler efter fredagens bodypump. Utfallssteg och knäböj, bägge med alldeles för mycket vikter på axlarna, är inte mina ben vana vid, det märks...

I lördags körde jag, Lars och Christian 4 timmar distans med våra MTBer runt Malmö och ut till Bokskogen/Bökeberg, en runda i fint och soligt väder. Det var tur vi inte gav oss ut igår då det regnade och blåste precis hela dagen. Söndagen var egentligen planerad som en vilodag men det blev alternativ träning istället, både mental och fysisk: Hämta släp, köra till IKEA (första söndagen efter löning, så varuhuset var nästan tomt...NOT!), handla 250 kg möbler till dotterns nya rum, jaga parkering i regnet, lasta in, köra hem, lasta ur samt montera ihop alla möblerna. Tung uthållighetsträning med andra ord.

Lördagens distanspass avslutade 5 träningsdagar på raken. Just 5 träningsdagar utan vila följt av 2 dagars vila har jag kört några gånger och det verkar som om min kropp gillar det. Hellre det än 3+vila+2+vila. Det funkar att köra 5 dagar i rad om jag lägger upp träningen på rätt sätt och får jag sen 2 dagars uppehåll så hinner kroppen återhämta sig fullt ut. Jag har inte läst eller hört att detta skulle vara varken bra eller dåligt, men eftersom det känns bra för mig så kan det ju inte vara helt fel, eller?

fredag, oktober 24, 2008

Ingen CX imorgon

Det halsonda som jag hade känningar av förra helgen har i princip släppt nu när jag avstått från allt som kan irritera halsen och träningen i veckan har flutit på hur bra som helst.

I tisdags körde jag 4 min intervaller inomhus på cykel, i onsdags körde jag och Stefan L ett fint skogspass med dryga 2 timmar fartlek i Bokskogen (årets sista vardagspass i dagsljus?) och igår var det 6 st hårda 4 min löpintervaller i backe som gällde (alla inom 94-97% av max i slutet). Så idag är framförallt vaderna stela och det tar alltid en extra dag eller så för att återhämta sig efter ett hårt löppass nu när man dels är gammal och dels inte riktigt löptränad. Idag blir det bodypump på Formtoppen för att jobba lite med hela kroppen och det är första gången på ett drygt halvår det blir av.

Imorgon var det ju tänkt att vi skulle åka till Åstorp och köra cykelcross men tyvärr har dom ställt in tävlingen p g a för få deltagare. Det är väldigt synd nu när det väl är en CX-tävling i Skåne, men underlaget för sporten här nere är väl lite klent. Och efter dubbla helger i CX-Cupen är det kanske svårt att få folk norrifrån att åka till Skåne för att köra en mindre tävling och då prioriterar folk hellre vila eller annan träning. Istället blir det förhoppningsvis Sjöbo-rundan för mig på MTB om jag kan få någon med mig och i annat fall blir det en Bokskogenrunda hemifrån på egen hand, kanske med anslutning till MTC i skogen ett par timmar.

söndag, oktober 19, 2008

Allergin spökar igen

Jag har känt mig irriterad i halsen veckan som gick och tog det därför lite lugnt med vila i måndags, lätta pass tis-ons och vila tors-fre. Eftersom jag för övrigt känner mig bra verkar det inte alls vara en förkylning utan det är nog allergin som jag hade i våras som har slagit till igen. Därför körde jag 2 timmar MTB med Lars igår lördag (i regn...) och 1.45 rullskidor idag (i sol!), bägge dagarna med hyfsad intensitet. Kroppen svarar bra och det verkar inte alls vara någon infektion, men rivet i halsen har inte försvunnit. Jag får se till att undvika allt som ev kan orsaka allergin ett tag, fram för allt äpplen, och hoppas att jag så småningom blir av med det. Träna ska jag nog kunna göra som normalt i veckan och sen är vi ett gäng som planerar köra Åstorps crosstävling nästa helg: http://www.astorpsck.se/inbjudan_cx2008.asp.

måndag, oktober 13, 2008

Är det nu man ska ta det lugnt?

Alla pratar om att nu när säsongen är över ska man vila och ta det lugnt och man kan dessutom fokusera på alternativ träning. I mitt fall vill jag verkligen utnyttja den fina hösten och eftersom kroppen känns bra och jag har både tid och lust så tränar jag på. Dock kör jag kanske inte så intensivt och diciplinerat som annars men det blir en hel del bra pass i alla fall. Så här såg veckan efter Hilleröd ut:
Måndag: Vila
Tisdag: Återhämtningspass på cykel, ca 1.15 tim
Onsdag: Löpning/fartlek, ca 1 tim
Torsdag: Rullskidor (första gången på nästan 2 år och det kändes kanon!), ca 1.45 tim
Fredag: Blandade intervaller på testcykeln, ca 1 tim
Lördag: Sjöbo-rundan - långpass på MTB, ca 4.30 tim
Söndag: Återhämtningspass på cykel, ca 45 min

Jag har alltså tränat nästan varje dag men eftersom jag inte tagit ut mig på något pass känner jag mig fräsch. Idag blir det vila och sen blir det ungefär samma upplägg som förra veckan, dvs blandat cykel, löpning och rullskidor. Framförallt ska jag försöka springa så mycket jag kan utan att överanstränga eller skada mig och jag kan nog öka dosen till 20 km/vecka redan denna veckan.

Här kommer förresten en bild på T-Bikes nya Shark som jag förhoppningsvis kan få tillgång till nästa år. Den ser fin ut men jag vet inte riktigt om jag gillar vajerdragningen för bägge växlarna under vevpartiet.

onsdag, oktober 08, 2008

Bra prylar!

Som jag skrev i racerapporten i måndags så anser jag att det är viktigt med bra förberedelser inför speciellt riktigt långa och skitiga lopp. Det är massor av slitage på både kropp och cykel och efter tävlingen hörde jag massor av folk som klagade på att än det ena och än det andra inte fungerade på cykeln. Visst tog min bakbroms lite långt in på slutet och visst lät bromsarna som om det bodde en stenkross i oket, men allt funkade.

Det är främst två produkter på min cykel som jag skulle vilja lyfta fram eftersom dom står ut i mängden av andra komponenter under en tävling som i söndags: Nokon kablar och Continental Race King däck (bak).



Nokon kablarna tillsammans med perfekt fungerande SRAM X.0 triggers + bakväxel gjorde att växlingarna fungerade helt perfekt och precis lika bra som i torrväder. Det gjorde att jag alltid kunde ligga på rätt växel och på det sättet både spara mina krafter och se till att jag kom igenom alla svårigheter på bästa sätt. Dessutom är kablarna lätta att få till exakt rätt längd och snygga i sin eloxerade färger. Det enda negativa är att dom är dyra, men dom varar länge och man får vad man betalar för... Finns i Sverige bl a på Cycle Components: http://www.cyclecomponents.com/1/sv/artiklar/mountainbike/komponenter/vajrar-holjen/set-9/vaxel-3/nokon-vaxelvajerset-mtb.html



Jag trodde inte mitt Conti Race King 2.2 som jag brukar ha bak skulle funka så pass bra som det gjorde, men fästet i lera är förvånansvärt bra och sen inbillar jag mig att det relativt täta mönstret står emot alla flintastenar som finns runt Hilleröd bra. Sen är det lätt och har stor luftkammare vilket är bra för både komfort och rullmotstånd. Dock skulle jag inte alls rekommendera det som framdäck i lerigt före utan där behövs något med betydligt mer fäste. I söndags körde jag Racing Ralph 2,25 fram som jag brukar och det var riktigt slirigt. Jag ska vara glad att det bara blev en vurpa när framdäcket bara försvann under mig.

måndag, oktober 06, 2008

Racerapport MTB Marathon i Hilleröd - Årets lerbad och en riktigt bra placering!


MTB Marathon är Danmarks största MTB-lopp med över 1200 anmälda i år, varav ca 500 i den långa 103 km-klassen: http://www.mtbmarathon.dk/

Loppet igår var det skitigaste jag någonsin varit med om och inför loppet var jag mer omotiverad att köra än jag kan minnas jag har varit tidigare. Det hade ösregnat hela natten, det blåste storm och termometern stod på 8 grader. Prognosen var att det skulle fortsätta så under hela loppet och jag visste att jag hade 103 km av skitiga grusvägar och leriga singletrack varvat med riktiga lerbad att se fram emot. Jag visste att det skulle bli kallt och att ögonen skulle ta mycket stryk med allt grus som sprätter upp. Men jag tänkte också att tar jag bara på mig bra så kommer jag inte att frysa och när jag väl står på startlinjen och startskottet går så är det race. Och jag visste också att det brukar gå bra på skittävlingarna. Vad det beror på vet jag inte, men kanske är det en kombination av bra förberedelser med materialet (cykel och kläder), bra rundtramp och teknik i de leriga partierna som tillsammans med ett bra psyke gör att det går bättre ju skitigare och längre en bana är.

Stefan M, Ola och jag hade kört i en bil, Stefan L, Lars och Christian hade kört i den andra och Magnus körde själv. Innan vi anlände till Hilleröd körde vi ut och satte ut vårt langningsbord och strax efter 8 var vi på plats. Vi satte ut cyklarna i startområdet direkt och hämtade därefter ut nummrrlapparna. Efter att ha meckat på chip och nummerlapp på cykeln var det dags för den sista påklädningen. Just då kändes det inte så kallt men jag visste hur långt och regnigt loppet skulle bli och tog därför på mig vad jag hade: Dubbla kortärmade underställ, varav det ena hade vindtät front, cykeltröja, väst, tjocka armvärmare, långa handskar, byxor, benvärmare och ovanpå skorna täta skoöverdrag. Jag stod i valet och kvalet om jag även skulle köra pannband men skippade det.

Eftersom vi hade ställt ut cyklarna tidigt fick vi också en bra startposition och jag kom väl iväg som runt 40:e man. På asfaltvägarna ut ur Hilleröd kunde jag avancera 10-15 platser utan att behöva dra på mig någon syra. Jag hade bestämt mig för att inte gå ut för hårt utan se till att jag hade krafter kvar på slutet av loppet. Efter bara någon minut på de första grusvägarna ser jag Stefan L köra åt sidan med en punktering och så var hans dag förstörd. Vilket elände! Vi hade tänkt att köra en del tillsammans men när han väl fått i en slang då revan var för stor för vätskan hamnade han ohjälpligt sist. Flera andra punkterade också i samband med att en en bro med flera trappsteg upp och ner skulle passeras och Christian var ett av dom offren.

Nu hade jag bara Magnus framför mig och honom trodde jag aldrig jag skulle komma ifatt så nu var det bara att hitta en lagom grupp att åka med i. Jag hittade ganska snabbt en vettig grupp att åka med i som sen delades upp i 2-3 mindre grupper, men jag kände hela tiden att jag hade rätt tempo. Vid första mellantiden efter 30 km låg jag i gruppen kring 15:e plats. Dock så upplevde jag det inte som en direkt fördel att ligga i grupp, trots den hårda vinden, eftersom allt sprutet från cyklarna gjorde att ögonen murades igen hela tiden. Därför ryckte jag i en backe vid ca 50 km och valde sen att köra helt i mitt eget tempo in i mål. Fram till ca 75-80 km låg jag i princip helt ensam men sen hände något märkligt: Jag kommer ifatt en riktigt sliten cyklist som har hoppat av cykeln och jag tycker först att bakom all skit så ser det ut som Magnus, men kläderna stämmer inte. Jag hojtar något till honom ett par gånger men får bara ”Va?” tillbaka som svar. När jag ser det huttrande genomskitiga ansiktet och den skakande kroppen tycker jag fortfarande att det liknar Magnus väldigt mycket, men eftersom kläderna inte stämmer alls och att han inte verkar uppfatta vad jag säger så tänker jag att det måste nog vara en dansk som är väldigt lik Magnus. Någon kilometer senare ser jag Annika som langade till Magnus stå och se frågande ut när jag passerar och jag inser då att det måste ha varit Magnus jag körde om eftersom han ännu inte passerat Annika. När jag senare pratade med Magnus berättade han att han hade legat riktigt bra till i loppet men frusit mer och mer och till sist hade han inget minne när hjärnan började stänga av vissa funktioner. När han kom fram till Annika fick dom klä av honom in på skinnet och försöka få värme i honom. Som tur var är han väldigt stark och återhämtade sig snabbt, annars var det när att dom ringde efter en ambulans, så illa var det. Själv frös jag lite grand, främst om händerna, men eftersom jag hade ganska mycket energi kvar i kroppen kunde jag hålla tempot uppe och därigenom även värmen i kroppen.

De sista 20 km in i mål hade jag bra med bra kraft kvar i benen och jag passerade flera åkare. Dock var det svårt att se vilka som körde den långa klassen eftersom 67 km- och 103 km-slingorna gick samman när det var ca 20 km kvar. Detta gjorda också att spåren var mer uppkörda och betydligt lerigare. Då får man sig en tankeställare när det finns motionärer som tar sig runt på en flera timmar sämre tid än vad jag gör och dessutom i sämre spår. Är dom sen inte så tränade så måste detta vara en riktig pärs. Själv hade jag inte gärna kört ett lopp på över 7 timmar och då är jag ändå en van cyklist.

Väl i mål var det två saker som gällde: 1) Få bort all grus i ögonen och 2) Få av alla skitiga kläder och på med torra och varma. Jag mötte Stefan L vid bilen som berättade om sina missöden och strax därefter kom Christian in utan bromsar. Han hade kommit igång sent efter sin tidiga punktering men troligen sen kört fel eftersom jag passerade honom 10-15 km innan mål. Sen droppade dom in en efter en. Lars och Olas tävling hade funkat OK men Stefan M hade också haft en tidig punktering och tappat massor av tid på det.

När jag sen läste resultatlistan och såg att jag kom in på en 8:e plats totalt, ca 19 min eller 8 % efter segraren Michael Grönbech, så kan jag inte vara annat än nöjd med dagen. Allt fungerade som det skulle och jag hade efter omständigheterna en bra resa. Dock hade jag inte gjort om det igen och tänker inte köra loppet nästa år om inte jag blir lika övertalad som jag blev i år.

Detta var årets sista ”riktiga” MTB-tävling och det är nu dags för en period av blandad träning innan den mer systematiska vinterträningen går igång. Jag känner mig fortfarande pigg och sugen på att träna och planerar inte att ta något träningsuppehåll som det ser ut nu. Nu ska jag istället se till att få lite mer tid för löpträning och även gå på några bodypump-pass för att få lite mer allsidig träning för kroppen. Sen hoppas jag också få lite fina långturer på helgerna i lugnt och fint tempo utan stress och diciplin då man kan njuta ännu mer av naturen.

måndag, september 29, 2008

Ingen tävling men däremot en lååång runda

Med lite tur och en del skicklighet (eller förståndighet) blev det aldrig någon förkylning av infektionen i kroppen.

Förutom ett lugnt pass i torsdags vilade jag hela veckan men det kändes inte 100% på fredagskvällen när jag skulle bestämma mig inför lördagstävlingen. Att tävla när man inte mår helt bra har jag gjort innan och det har aldrig gått bra. Antingen så presterar man bara dåligt eller så blir man dessutom sjuk/sjukare efter tävlingen. Så även om jag var väldigt sugen på att tävla så valde jag att ställa in och istället stack jag ut på ett pass på en dryg timme där jag gasade på kring tröskeln under ca 30 min. Förutom sega ben så kändes övriga kroppen OK även om det var lite irriterat i halsen och antydan till huvudvärk efteråt. Så med facit i hand hade tävlingen nog inte slutat med så bra resultat även om jag rent sjukdomsmässigt hade klarat mig. Som en bonus fick jag mer tid där hemma och bl a spenderade jag och Ann-Louise ca en timme liggandes på solstolarna på terrasen i vindstilla, solsken och 24 grader. Vilken höstdag!

På söndagen lurade Stefan L ut mig och Lars på en 4-timmars "mysrunda" på räsern med start 7.30. Enligt Magnus stod det lugn distans på programmet och bara en vecka innan säsongens sista långlopp skulle vi inte ta ut oss. När jag såg på väderprognosen att det skulle bli blåsigt SMS-ade jag Stefan och hörde om vi inte skulle köra i skogen istället, vindallergiker som man är, men inte fick jag något svar... Väl ute fick vi en fin resa i början med fin medvind och solsken, men alla mina frågor och kommentarer om att "det blir jobbigt i motvinden hem, ska vi inte vända nu" möttes av invändningar om ur fin den och den vägen var som vi nu skulle köra. När vi sen på vägen hem hade dålig koll på vägvalet och mest körde i sick-sack genom det skånska landskapet samtidigt som mina ben blev segare och segare började det kännas riktigt tungt.

Efter 4 timmar valde jag att ta den närmaste vägen hem vilket innebar att jag körde ensam de sista 75 minuterna i motvinden. I slutet låg jag stundtals på 75-80% i puls och ändå stod inte hastighetsmätaren på mer än 20 km/tim och ju tröttare jag blev desto surare blev jag också. Väl hemma efter 5 tim 15 min, 155 km och ca 1000 höjdmeter var jag rejält trött och det blev soffan och cykel-VM ett par timmar. Som tur är verkar kroppen ha klarat sig från infektionen och nu är det mycket vila som gäller inför helgen och årets sista urladdning.

tisdag, september 23, 2008

Det är något i kroppen

Veckan som gick flöt träningen på bra och kroppen svarade fint på alla passen:
Tisdag: 1,5 tim lugnt återhämtningspass på MTB'n
Onsdag: 5 X 30 sek maxintervaller på testcykel
Torsdag: 5 X 4 min löpintervaller
Fredag: 4 X 8 min tröskelintervaller på testcykel
Lördag: MTB med Stefan L vid Brofästet: 10 X 45/15 + 2 X 11 min intervallslinga + 2 X 10 min lagtempointervaller

I söndags var det träningsfritt och då var vi några som tittade på Christian när han körde SM i duatlon och tyvärr fick ytterligare en andraplats nu när Claes Björling var tillbaka i form igen.

Igår måndag var det återigen vila och idag tisdag hade jag planerat att köra antingen 30 sek eller 5 sek maxintervaller, lite beroende på hur fräscha benen kändes.

Men, de senaste 2-3 dagarna har jag känt mig lite hängig och det verkar vara en infektion på gång i kroppen som jag får vara försiktig med. Jag kommer inte att träna igen förrän jag känner mig 100%-ig. Förhoppningsvis har det gått över tills imorgon då vi är ett större gäng som planerar att köra intervaller i Bokskogen och i annat fall så blir det ytterligare en dags vila, vi får se.

onsdag, september 17, 2008

Nu svarade dom äntligen

Det var bara det som behövdes, ett par dagar med ingen eller väldigt lugn träning. Meningen var att jag skulle vila helt både måndag och tisdag men eftersom jag är så pass sugen på att komma ut och röra på mig i den fina höstluften kunde jag inte låta bli att ge mig ut efter jobbet en dryg timme i går och trampa runt lugnt och fint.

Trots det lugna tempot kändes benen sega och därför tänkte jag att det går säkert åt pipan med maxintervallerna idag som jag planerade att avverka på jobblunchen. Men, när jag gasade på den första 30-sekundaren så svarade benen faktiskt och det kändes rikigt bra och alla dom andra kändes också riktigt fina. Tänk att man kan bli glad för så lite...

Jag har länge tvekat om jag ska köra Hilleröds MTB Marathon i år den 5:e oktober. Den ligger så pass sent och är rätt så tråkig med 103 km bestående av mest grusvägar. Dessutom gäller den ingenting så motivationen har inte funnits riktigt även om flera andra ska köra. Men så funderade jag på om jag inte skulle köra 67 km istället, mest på skoj. Inte fullt så långt och man kan avverka den på 2 flaskor och slipper att tänka på langning och sånt. 1/10 är sista anmälningsdag så jag har lite tid på mig att fundera vidare.

måndag, september 15, 2008

Nu får det nog bli ett par dagars vila...

Veckan som gick kändes benen i princip lika sega som veckan dessförinnan. Nu har jag i och för sig bara vilat sammanlagt 3 dagar sedan Bockstensturen men återhämtningen borde ändå gått bättre. Antagligen var 3 helger i rad med långlopp i mesta laget för mig och det är bara att inse att dom har slitit. De sega benen är ju inga problem på distanspassen även om jag snabbare kommer upp på rött men eftersom benen är så pass sega som dom är på intervallpassen blir ju kvaliteten lidande.

Efter 6 dagars träning utan vila (dock hade jag ett lugnare återhämtningspass i fredags) som avslutades med ett hårt 4,5-timmars distanspass igår hade jag därför tänkt lägga in 2 dagars vila idag och imorgon tisdag. På så sätt hoppas jag att kvaliteten ska förbättras på intervallpassen senare i veckan och att jag så smått ska komma i hyfsad form inför tävlingshelgen 27-28/9.

Vädret här nere i Skåne är fortfarande fint och förra veckan var det flera dagar med nästan 20 grader. Dock stod termometern på 7 grader i går kl 7.30 när jag gav mig ut på distanspasset så det märks att hösten är här. Men så länge det inte regnar eller blåser för mycket är det bara härligt med den friska luften så här års.

Jag funderar ofta på hur jag ska lägga upp träningen på effektivaste sätt. Eftersom all träning som jag kör nu har kvalitet och syfte orkar jag knappt mer än 10 timmar i veckan om jag ska kunna återhämta mig tillräckligt. Fram till för ca ett år sedan så var distanspassen relativt lugna och man kände sig ganska fräsch efteråt. Numera känner jag mig i och för sig hyfsat fräsch generellt sett i kroppen efter ett distanspass men när jag sen ska köra hårda intervaller märker jag att benen inte är tillräckligt återhämtade. Dessutom är intervallpassen både fler och hårdare jämfört med tidigare och det spelar såklart också in. På det sättet är det ett angenämt problem att det är kroppen som styr träningsmängden och inte att tiden inte räcker till.

Ett nytt träningshjälpmedel som invigdes i lördags är min nya Monark Cardio Care 827E. Stefan Larsson och jag handlade varsin från ett gym i Stockholm och betalade bara 1000 kr jämfört med nypriset på runt 9500 kr. Cyklarna är i kanonskick och jag var själv uppe i Stockholm och hämtade dom när jag ändå var på möte där. Min cykel har i och för sig stått oanvänd i garaget sedan dess men eftersom den gamla cykeln numera står på jobbet har det blivit träning där istället. Just möjligheten att träna testcykel både på jobbet och hemma ökar både flexibiliteten och kvaliteten när jag nu kan lägga in ett intervallpass på cykel på lunchen när det passar. Det blir fint nu till vinterträningen!

måndag, september 08, 2008

Sega ben efter Bockstensturen

Veckan som gått har jag haft världens segaste ben. Det är nog en kombination av en reaktion efter Bockstensturen och faktumet att jag börjat löpträna igen.

På måndagen stack jag ut och sprang en mil i lugnt tempo på lunchen. Det kändes helt OK men resulterade i sega ben på tisdagen. Stefan L och jag stack ut i ca 3 timmar i Genarp på tisdagskvällen och det var först efter nästan 2 timmar som benen släppte och jag fick upp pulsen. Rundan var en sån härlig runda med nästan vindstilla och knappa 20 grader och vi fick ihop 700 höjdmeter innan det var dags att sluta när det började skymma framåt 20-tiden.

Efter en välbehövlig vilodag på onsdagen hade jag planerat ett dubbelpass på torsdagen med 15/15-intervaller på testcykeln på jobbet på lunchen och sen långa tröskelintervaller på MTB'n på kvällen. Tyvärr var benen fortfarande som gelé och jag kom inte ens upp i 80% av max på intervallerna på något av passen. Det var bara att gilla läget och därför blev kvällens pass mer av återhämtning.

Lördagen startades knästående i ett trängt och dammigt kryputrymme där jag skulle isolera och dra el och efter 4 timmar så var knäna ömma och stela och halsen riktigt rivig av allt damm. Jag hade bestämt mig för ett löppass så det var bara att snöra på sig skorna och ge sig ut i solen. Benen kändes dock hyfsat pigga och den dryga milen jag tänkt springa blev till sist nästan 15 km när jag var hemma. Det var kanske i mesta laget eftersom jag var ordentlig sliten efteråt. Det märks att jag inte är löptränad eftersom jag är stel överallt, speciellt i ryggen som är ovan av löpningen. Det behövs nog en del stretching och träning av rygg och säte för att komma runt det.

På söndagen var det tidig uppstigning och 7.30 satt jag på cykeln för att möta upp Stefan L, Stefan M, Lars och Christian för ett längre MTB-pass. Stefan L har fått ett träningsprogram av Magnus och idag skulle han vara helt slut efter passet. Jag med mina sega ben hade svårt att bara ligga på rulle efter Stefan som körde hårt hela passet. 4,5 timmar fick vi hop och precis som i tisdags så lossnade benen till sist, men nu tog det nästan 3 timmar innan segheten försvann...

Just nu är jag lite vilsen avseende vad/hur jag ska träna den närmaste tiden eftersom jag inte har något direkt mål. Dock blir det nog att kämpa på en vecka till med ganska mycket mängdträning innan jag kör lite kortare pass de två veckorna efter. Jag har planerat att köra minst en av de två avslutande tävlingarna i SydMTB 27-28/9 och eftersom dom loppen är ganska korta får jag inte vara trögstartad utan måste kunna ge 100% från start.

tisdag, september 02, 2008

4:a på SM. Är jag nöjd med det?

Först och främst ska jag säga att jag känner mig ganska tillfreds med dagen i lördags då Bockstensturen och tillika SM i MTB Marathon avgjordes. Helt nöjd är jag dock inte och det ska jag förklara nu.

Jag hade ingen riktig koll på formen innan tävlingen och hade känt mig seg i benen hela veckan innan. Seg var jag också i starten som i vanlig ordning när det gäller Bockstensturen skedde i ett högt tempo. Jag hamnade långt bak och fick slita mina sega ben bara för att hänga med en bra bit ner i fältet. Det var inte förrän efter ca 30 min när vi började klättra uppför som det började kännas lite bättre och jag kunde plocka lite placeringar. Jag kommer ifatt en trött Stefan Larsson som också har sega ben och vi tycker synd om varandra en stund. Sen kommer Falkenbergs Peter Carlsson och kör om mig och jag tänker att nu måste jag hänga på. Tycker det känns ganska bra och efter ytterligare 30 min går jag loss ordentligt i den värsta backen. Nu känns det som om jag har bra tryck i benen och jag kör om cyklist efter cyklist i backarna. Jag tänker att nu får det bära eller brista, håller jag detta i mål så kan det gå riktigt bra.

Det höll ungefär till knappa 70 km eller ca 2.45 in i loppet. Vi hade ordnat ”självlangning” på en asfaltsträcka vid 62 km där Magnus Mattssons familj hade varit snäll att sätta upp vårt bort med flaskor. Eftersom det kräver ett stopp då bägge flaskorna byts tappade jag ca 10 sekunder till min klunga innehållande bl a Per Kumlin och jag fick slita för att komma ifatt några kilometer senare. Det kostade och vid ca 70 km började jag bli seg i benen och fick de första krampkänningarna. Härifrån och in i mål var det sen en kamp mot krampen vilket såklart påverkade hastigheten en del när jag inte kunde trycka på och jag uppskattar att jag tappade 3-4 min på detta. Sista 10-15 km cyklade jag helt själv då jag var tvungen att släppa gruppen i ett krampanfall men det positiva är att jag inte tappade mer än en placering de sista 3 milen.

Väl i mål hade jag en förhoppning om att ha kommit 3:a i H40 SM, men när jag pratade med Christian Månsson som hade haft ett riktigt bra lopp så pratade han om en Kolmården-cyklist som han dragit. Ganska snabbt förstod jag att det var Dick Samuelsson som han pratade om och när jag såg både Rolf Svensson och Jan Jacobsson i målfållan insåg jag att det nog blev en 4:e plats för mig. Lite snöpligt att Dick gjorde ett sånt kanonlopp just nu när jag tidigare i år har slagit honom med 7-8 minuter men det är bara att gratuler honom till en fantastiskt prestation som räckte till en 2:a plats på ett SM.

Med facit i hand så skulle jag inte ha gasat så mycket i mitten av loppet utan sparat lite krafter till slutet. Då hade jag kanske kunnat kapa 2-4 min på min tid och möjligtvis hotat någon av dom som var före mig (t ex var Rolf 4.30 före mig in i mål). Samtidigt kan man ju inte bara köra på säkerhet alltid utan måste ibland chansa med ett högre tempo för att se om det håller i mål och då kan det räcka riktigt långt. Och förutom Dick så slog jag ju alla som jag ska slå och tidigare slagit så det måste jag vara nöjd med. För övrigt fungerade allt annat bra och cykeln var helt strulfri trots ett antal lerhål och det är också något jag måste vara tacksam för, speciellt när jag vet vad Magnus Mattsson i H30 råkade ut för med punktering och en strulande ventil som gjorde att han fick bryta ett lopp som han laddat så för och mycket väl kunde vunnit. Förutom Christian och Magnus var presetationerna från övriga träningskompisar lite blandade. Lars Therp kom in på en fin 10:e plats i H30 bara 10 min efter mig medan Stefan Larsson hade en mycket tung dag och det var med mentalt starkt att fullfölja när kroppen presterar så dåligt.

I och med Bockstensturen är huvuddelen av tävlingssäsongen över och det är bara någon enstaka hösttävling kvar innan vintersäsongen börjar. Igår började jag därför springa igen som återhämtning efter lördagen och uppmjukning inför vinterträningen. Jag har inga direkta planer den närmaste tiden förutom att jag ska försöka få volym i träningen de närmaste två veckorna. Sen är det dags att fundera på vinterupplägget med ev kort träningsuppehåll i höst samt sätta upp nya mål inför 2009.

måndag, augusti 25, 2008

Ny helg och ny tävling: Rapport från Snapphaneturen


Vädret inför gårdagens tävling såg minst av allt positivt ut. Det hade spöregnat hela lördagemn och nere hos oss i Höllviken hade det kommit 68 mm regn under dygnet. Med erfarenhet från 2006-års Snapphanetur som är det värsta lerbadet jag varit med om med massor av vurpor i snorhala endurospår så var jag kraftigt negativ och inte alls sugen på att köra. Väderutsikterna för söndagen såg något bättre ut men det var fortfarande regnvarning som gällde. Natten innan loppet sov jag dessutom dåligt och drömde om lerbad, krasande växlar och rasslande bromsar. Nej, det här såg inte bra ut!

Söndagsmorgonen började dock med hyfsat väder: regnfritt, höga moln och ca 14 grader. Jag mötte upp Stefan M och Stefan L i Malmö och tillsammans körde vi mot Hässleholm. På vägen dit började det dessutom regna och temperaturen kröp ner mot 13 grader, men som tur var så var det tillfälligt regn och när vi kom fram så var det uppehåll. På parkeringen såg jag att det var relativt många bra åkare som ställde upp: Rolf Svensson och Peter Carlsson, bägge duktiga H40-åkare från Falkenberg, Patrik Paulsson, Tim Nilsson, Paul Wirenstedt, Christian Bertilsson samt kompisarna Magnus Mattsson, Christian Månsson och Stefan Larsson. Det var alltså upplagt för ett snabbt lopp.

Till skillnad från förra helgen gick det nu att värma upp utan att frysa ihjäl och väl på startlinjen så kändes det faktiskt riktigt positivt. När starten gick drogs farten upp rejält och jag la mig runt tioende plats när vi gick in i första singletracken. Patrik hade slarvat med underhållet och hade en drivlina som hela tiden kuggade över så han släppte förbi mig och Christian M direkt. Ganska snabbt blev det en lucka mellan Christian och Stefan som var framför honom och jag gick därför om honom för att ta upp jakten. Stefan verkade ha pigga ben idag eller var det jag som bara var seg och trött? Jag kom i alla fall inte gruppen framför i det komforttempot som jag bestämt mig för att hålla så när vi kom ut på andra grusvägssträckan bestämde jag mig att vänta in Christian och en Varbergsjunior som låg 100 meter bakom. Tillsammans kunde vi ganska snabbt jobba oss ifatt gruppen framför som bestod av Tim, Stefan och Christian B och efter ca halva det 32 km långa varvet (som enligt min mätare både i år och ifjol var 35 km) var vi nu en klunga på 6 man. Jag kände mig nu betydligt piggare och var uppe och drog vid flera tillfällen i uppförsbackarna som oftast är grusvägar på Snapphaneturen, medan utförslöporna är stig. Förhållandena var betydligt bättre än jag väntat mig även om det var rejält lerigt och blött på många ställen. I slutet av varvet passerar vi Paul som stod sidan av med tekniska problem och kort därefter kör han om oss alla i en betydligt högre fart än vad vi hade.

Vi var fortfarande samlade vid varvningen efter 1.38 men i den långa uppförsbacken i början släpper Stefan och jag som ligger bakom honom får rycka lite för att komma ifatt klungan. Stefan biter ihop men lyckas precis komma ifatt innan vi kör in på stigen igen och han verkar vara sliten. Mycket riktigt släpper han men lyckas ändå nästan jobba sig ifatt efter en stund. Då ökar Christian M i täten farten och Stefan tvingas släppa igen. Nu passerar vi även Paul en gång till när han står och lagar en punkteringen. Synd om honom när han verkade så stark idag och slogs längst fram. I en brant uppförsbacke släpper Tim med problem och nu består gruppen av fyra personer, där Christian i täten får en lucka till de två juniorerna och mig. Jag går in först i ett stigparti och höjer tempot och när vi kommer ut på grusvägen ökar jag lite till. Nu tar jag ordentligt på Christian och efter ca en km på grusvägen är jag ifatt. Christian B hängde med på mitt hjul men Varbergsjunioren släppte. När vi kommer ifatt Christian ser vi en trött Peter Carlsson som lägger sig bakom oss och vi är nu återigen en klunga på fyra man. Jag känner mig stark och lägger mig främst och försöker rycka i de olika stigpartierna, men lyckas inte bli av med de tre andra och istället går Christian M återigen upp i täten. På grusvägen före den långa sega uppförsbacken som leder upp till endurospåren ca 20 min från slutet ökar Christian återigen och vi tappade då Peter. In i spåret som leder in till den sista tekniska och leriga nerförskörningen 6-7 minuter före mål hamnar jag sist och när jag senare har fel växel i över en teknisk övergång tappar jag 5 sekunder till de två andra. Jag hinner precis ifatt innan den sista branta uppförsbacken men är så pass trött där att jag inte kan hålla samma tempo upp för backen utan tvingas släppa. I backen går Christian B om Christian M och eftersom den sista biten är lättkörd så blir även detta slutställningen och vi tre går i mål med ca 10 sekunders mellanrum. Så här blev slutresultatet (ungefärliga tider):
1. Rolf Svensson, 3.15
2. Magnus Mattsson, 3.16
3. Christian Bertilsson, 3.20
4. Christian Månsson, 3.20
5. Martin Wenhov, 3.20

Jag blev alltså femma totalt och tvåa i H40 vilket jag får vara nöjd med. Loppet disponerade jag bra efter mina förutsättningar och det är tveksamt om jag hade kunnat slå Christian och Christian idag även om jag kört lite mer taktiskt i slutet. Jag förbättrade min tid med 8 minuter från ifjol på en bana som var lite tyngre och dessutom var det riktigt kul att köra i grupp i princip hela loppet. Tyvärr är det fortfarande för långt fram till urstarke Rolf Svensson för att jag ska ha en reell möjlighet att utmana honom och det är bara att hoppas att han är lika stark i förhållande till övriga konkurrenter.

På lördag är det Bockstensturen och tillika SM i MTB Marathon. För mig är det både årets längsta lopp och höjdpunkt. Förhoppningsvis har jag en bra dag då och kan hålla hela loppet. Jag har inga förhoppningar på medalj i H40 men en topp-5 är en realistisk målsättning. Eftersom loppet är redan på lördag blir det en dag mindre att återhämta sig på och eftersom jag dessutom ska till Stockholm ons-tors blir det bara ett kortare pass på tisdag plus ett uppladdningspass på fredag.

måndag, augusti 18, 2008

Rapport Grevaloppet

Veckan innan Grevaloppet bestod mest av återhämtning med 2 inomhuspass och 2 långsamma pass på MTB'n på totalt 4 timmar.

Grevaloppet är ca 64 km långt och körs två varv på en bana med gansla mycket grusväg men också en del väldigt teknisk terräng. Väderutsikten dagen före loppet såg inte bra ut med 35-40 mm regn i Karlskrona där loppet gick och hade inte Stefan L och jag redan anmält oss och betalt är det inte omöjligt att vi blivit hemma. Morgonen hemma bjöd på tunna moln och ljummet väder men halvvägs på väg till loppet, utanför Kristianstad, började det regna och väderutsikterna verkade tyvärr slå in. Vi (Stefan, Magnus och jag) övervägde då starkt att vända hem men eftersom vi redan kört 10 mil så beslöt vi trots allt att fortsätta. Väl på plats så var det värre än jag hade förväntat mig med ösregn och en termometer som stod på 12 grader. Det blev ingen uppvärmning överhuvudtaget utan all tid fram till starten tillbringades i bilen. Jag bestämde mig t o m för att köra med benvärmare för att minska avkylningen på knän och lår.

Jag kom (som vanligt) iväg uselt i starten men eftersom loppet är väldigt litet med ca 50 startande så var det inga problem att köra upp i täten de första kilometrarna. Taktiken var att hänga med frontklungan så länge som möjligt utan att dra på sig syra. På pappret kunde jag räkna med att slåss om fjärdeplatsen efter Magnus, Patrik Paulsson och Joakim Åleheim (Team MA Speedwear, 1:a på Sverige-rankingen lvg elit och dessutom tidigare vinnare av långloppscupen...) och jag låg på femte plats när vi gick in i första singletracken. Efter ca 15 min blev det stopp framför mig när vi kom ut på ett kalhygge med mycket lösa grenar i spåret. Joakim och Magnus fick då en liten lucka som försvann när dom körde lite fel och vi var återigen samlade. Dock så ökade farten där framme igen och det blev återigen en lucka mellan Patrik och de främsta, där också nu junioren Christian Bertilsson fanns. När sen Patrik vurpar på en snorhal träbro och tvingas bryta försökte jag öka för att se om jag kunde komma ifatt de tre där framme. Jag får direkt en lucka till Stefan men kommer inte närmare dom främsta än 15-20 sekunder och beslutar mig därför att ta det lugnare och istället hitta ett trivseltempo.

Vid varvningen har jag ca 2 min till täten och nu kommer också Stefan och Daniel (multisportare från Kamlar som jag körde tillsammans med i fjol större delen av loppet) ifatt. Strax efter varvningen ser vi Magnus sitta vid vägkanten med punktering och utan luft i sin CO2-patron och vi slåss således nu om tredjeplatsen. Daniel är en seg kille och trots problem med sina växlar hänger han med ett bra tag. Dock kan Stefan och jag rycka efter några kilometer och fixa en lucka som han inte kunde täppa till. Strax därefter kommer vi ifatt och om en slutkörd Christian som inte förmåddde hänga på vårt tempo och nu är det bara Stefan och jag som kämpar om andraplatsen. Vi samarbetar bra fram till ca 5 km kvar då jag kommer om honom när han får ett stopp på en knixig singletrack. Jag ökar då tempot något för att grilla honom lite eftersom jag hela tiden kände att det var i skogen som jag var snabbare och tänkte att om jag inte får en lucka här så kör jag förhoppningsvis honom trött så att han inte hänger med i spurten. Jag får en liten lucka som dock nästan helt täpps till på grusvägen innan den avslutande singletracken. Den är lite snabbare med mer flyt och jag känner att jag kan gasa på. Nu har jag fått en ordentlig lucka och med bra ork kvar i benen kan jag bara bevaka den på grusvägen och den avslutande grässträckan in i mål. Tiden fram till Åleheim blev till sist 3,5 minut och till Stefan blev avståndet 20 sekunder. Tvåan i H40 (med 11 startande), Tomas Persson från Åstorp, var 22 minuter bakom mig.

Efter omständigheterna blev loppet riktigt kul med bra samarbete med Stefan under större delen av loppet. Cykeln fungerade perfekt trots allt regn och lera och jag höll mig så pass varm att kylan och regnet inte blev något problem. Detta var också mitt första lopp som gick ihop ekonomiskt i och med att jag vann en helårsprenumeration på Bilsport som sparar mig som redan är prenumerant 995 kr.

Nu är det återigen en relativt lugn vecka med 2-3 intervallpass och ett lugnt pass före Snapphaneturen på söndag. Förhoppningsvis blir vädret bättre då så vi slipper 2006-års lerbad och kraschfest på dom snorhala endurospåren.

måndag, augusti 11, 2008

Det blev ett pass i alla fall

Jag och Stefan L kom iväg på våra MTB'er i alla fall och för att göra saker och ting lite enklare så startade vi hemifrån var för sig och möttes i Tygelsjö efter ca 30 min. Sen blev det lite rundor i Käglinges rekreationsområde, vidare runt Törringelund ett par varv för att sedan köra genom Bokskogen och utom Bökeberg innan vi fortsatte hem igen.

Farten var hyfsat hög hela tiden med inslag av ryck i backar och på singletracken och det blev blandat stig, grus och asfalt. Vädret var både blåsigt och med motvinden den sista timmen gällde det att ligga i för att hålla farten uppe. Dessutom regnade det till och från långa stunder. Totalt hann vi med 95 km under de knappa 4 timmarna som vi var ute och det var med mosiga ben som jag kom hem vid 17-snåret efter två bra träningsdagar.

Veckan som gick avverkade jag 15 timmar, brände över 10 000 kalorier och tog ut mig så mycket som jag planerade. Veckan som kommer blir det mindre volym och fokus enbart på kvalitetspassen de närmaste tre veckorna för att vara i form till långloppstävlingarna på helgerna:
Grevaloppet 17/8
Snapphaneturen 24/8
Bockstensturen 30/8

söndag, augusti 10, 2008

Idag vek jag ner mig!

För första gången i år så ändrade vi ett långpass p g a vädret. Just nu skulle jag suttit i bilen på väg till Genarp för 4 timmar distans men när väderkartan ser ut som den gör och regnet smattrar på rutan så är det lätt att vika ner sig. Vi får se om det lättar och om jag kommer ut på ett ordentligt pass idag. I värsta fall får det bli garaget och intervaller men det hoppas jag slippa...

Igår körde jag först 7 st 30 sek intervaller (som har blivit något av en favorit i sommar och som jag tänkte fortsätta med en bit in i september) och direkt därefter gav jag mig ut på ännu en solskensrunda på MTB'n på 1,5 timme. Då benen fortfarande kändes pigga blev det några ryck inlagda och eftersom jag inte planerade något kvalitetspass idag kunde jag kosta på mig att ta ut lite extra ur kroppen.

fredag, augusti 08, 2008

Fortsatt solsken


Bilden ovan är från gårdagens solskenspass som bestod av 10 mil MTB runt Malmös fina sommarvägar. Jag började svänga ner om brofästet till Öresundsbron innan jag efter en timme besökte Lars som hade Christian hos sig med sin tempohoj på mekstället inför VM-tävlingen i duatlon i helgen. Där blev det lite skitsnack innan jag gav mig ut på vägarna igen. 3,5 timmar senare var jag hemma och ganska mör i benen den sista timmen efter 4 dagars träning.

I måndags då det regnade satte jag mig i garaget och avverkade 7 st 30 sek intervaller. Som vanligt så låter det så enkelt men det är få pass som gör mig så mosig i benen dagen efter.

I tisdags hade Lars och jag bestämt oss för 3:or i kalkbrottet och 8 stycken skulle det bli. Benen kändes hyfsat pigga och första intervallen rev jag av på nytt personbästa 2.45. Tyvärr blev det för mycket syra i benen och det fick jag betala sen. Lars var förbi mig ett flertal gånger och tiderna kröp upp till 3.30 ett par gfånger innan jag kom ner i dryga 3 minuter den sista intervallen. Detta är en stor skillnad från förr då det tog massor av tid att komma igång medan jag nu är klart starkast första intervallen. Så länge jag inte utnyttjar all energi och drar på mig för mycket syra så är det väl OK, men det gäller att ha diciplin.

På onsdagen så körde Magnus, Christian, Tim, Ola och jag fartlek i Genarp. Med så pass snabbt sällskap var det hyfsat tempo och trots 2 ganska hårda dagar tidigare så kände jag mig ganska pigg och hade inga problem att hänga trots hög puls vissa partier. Tyvärr blev vi av med Magnus efter en dryg timme så där försvann en del av farthållningen. Fartlek i Genarp är nog något av den roligaste träningsformen med mycket omväxlande singletrack och massor av höjdmeter.
Idag drog Magnus, Lars och Stefan M + Patrik och Tim iväg till Finnmarksturen och det är inte utan avundsjuka som dom gör det. Dock är det smartast att stanna hemma och träna istället för att åka 160 mil över helgen. På så sätt sparar jag en massa tid som jag kan tillbringa med familjen istället och behåller samtidigt tävlingsmotivationen. Det blir ju minst 3 tävlingshelger på raken fr o m nästa helg och då gäller det att vara på topp.

Idag vilar jag och imorgon lördag blir det först OS-linje framför TV'n. Sen är planen att jag ska köra 30 sek intervaller i garaget igen följt av en dryg timme ute på MTB'n om vädret tillåter. På söndag blir det sen långpass med Stefan L och Ola.

måndag, augusti 04, 2008

Utslagen!

Efter förra veckans vägg-pass var jag helt utslagen i två dagar och det blev ingen Danmarks-tur med Magnus och Patrik utan vila både måndag och tisdag. Magen protesterade vilt och hela systemet i kroppen var ur balans. Det är intressant och nyttigt att se hur brist på vätska och energi under ett pass kan slå ut så stora delar av kroppsfunktionerna under flera dagar.

Hur som helst så var jag igång på onsdagen igen med ett 2-timmarspass bestående av 1.20 solskenscykling och 40 min i garaget där 6 st 30 sek intervaller avverkades. På torsdagen körde sedan Lars, Ola och jag Sjöbo-rundan igen, denna gången med betydligt bättre resultat då jag kände mig fräsch hela tiden.

Eftersom jag är inne i en period då jag ska försöka få så mycket träning som möjligt, dvs kvantitet före kvalitet, så körde jag tröskelintervaller på MTB'n på fredagen. Jag var lite för sliten efter torsdagens långpass men tröskelintervaller funkade fint. 5 st 8 minutare blev det och benen var sega och goa efteråt. Total tid blev ca 1.30.

På lördagen var det sen dags för ännu ett långpass. Lars och jag bestämde oss för att göra det hela enkelt och dra iväg hemifrån var för sig och mötas efter ca 30 min för att sedan köra ett omväxlande asfalt och gruspass ut till Bokskogen och tillbaka. Vi hann dock inte så långt förrän Lars konstaterade att hans bakdäck inte höll tätt och han fick till sist ge sig och stoppa i en slang. Eftersom slangen han hade med sig av misstag hade bilventil och som dessutom var för grov fick han min slang och vi hade därmed ingen reservslang. Vi bestämde oss därför för att köra en extra vända inom stan och handla slang. Till sist kom vi dock ut till skogen och fick en dryg timme på stigar i Bokskogen innan det var dags att ge sig hem igen. På vägen hem punkterade även jag då min lagning av däcket hade nötts upp men vätskan lyckades täta hjälpligt och efter lite påfyllning av luft kunde vi cykla vidare. Även idag kände jag mig förvånansvärt stark och kunde ligga på bra i motvinden hela vägen hem. Totalt fick jag ihop 4 timmar på under lördagen. På söndagen stod det vila på programmet och eftersom veckan därmed innehöll 3 vilodagar blev dosen bara 11.30 denna veckan.

Målet med veckan som kommer är 5-6 träningsdagar fördelade på 3-4 dagar distans och då ska jag förhoppningsvis komma upp i minst 15 timmar. Sen är min tanke att övergå mer till kvalitet inför tävlingarna som kommer i augusti.

måndag, juli 28, 2008

Vila och träning

Semesterresan 15-23/7 tillbringades i Zell am See respektive Kroatien med familjen. I Zell där vi besökte goda vänner hann vi med såväl korta vandringar i bergen i såväl klarblå himmel uppe i snön som i regn lägre ner, bad och sol vid sjön och canyoning i ett häftigt landskap. Det gav verkligen mersmak och det finns fantastiska MTB-leder överallt. Här skulle man tilbringa en vecka med bara träning! Jag hann även med en löparrunda och fick ihop 900 höjdmeter på den. Dagarna i Kroatien spenderades mestadels på stranden. Vattnet var 26 grader så det blev faktiskt väldigt mycket badande för att vara jag. Näst sista dagen lånade jag även en MTB och fick ihop 2 timmar på såväl grusvägar som asfalt, men så mycket mer träning blev det inte utan mest vila och mycket mat.

Väl hemma körde jag 4 dagar i sträck:
Torsdag: 1.30 "uppvärmning" på MTB'n hemma runt Skanör-Falsterbonäset följt av 6 X 30 sek maxintervaller i garaget.
Fredag: 6 X 3 min backintervaller i Kalkbrottet med Lars. I 30-graders värme som stod helt stilla var det riktigt tungt men farten finns i kroppen och det kändes bra.
Lördag: 3,5 timmar lvg med Lars. Med en för liten frukost och bara två flaskor blev sista halvtimmen tung när kraften tog slut. Väl hemma krävdes det en timme i soffan innan orken kom tillbaka. Dumt nog fyllde jag inte på energiförrådet ordentligt efteråt då det blev tight att hinna i tid till bröllopet som min kompis Jalle hade.
Söndag: Jag var inte helt fräsch på morgonen p g a lite för mycket alkohol på bröllopet och för lite sömn men det var ändå skönt att komma ut och köra Sjöbo-rundan med Lars och Methander. Väl igång kändes kroppen bra och jag låg och drog hela vägen i motvinden men redan efter knappa 2 timmar kände jag att allt inte stod rätt till och både huvud och ben började bli mosiga. De sista 2 timmarna var en ren plåga i den 30-gradiga värmen och med ben som vara värkte, en mage som protesterade och ett huvud som dunkade. Det gjorde ont överallt och det var länge sen jag väggade så rejält. Nu ett dygn senare börjar kroppen kännas någorlunda normal igen men lite illamående finns fortfarande kvar och jag måste tvinga i mig mat. En nyttig lärdom av detta är att se till att fylla på alla förråd ordentligt efter långpassen, speciellt när det är så varmt som nu. Hoppas bara inte att kroppen tagit för mycket skada av detta och att jag är så pass fräsch att jag kan hänga på till Danmark imorgon då Magnus ska guida oss runt Köpenhamns MT-slingor.

måndag, juli 14, 2008

Den fina utvecklingen fortsatte på Mörksuggan

I fjol var jag nöjd med att vara 14.30 minuter efter vinnaren Rolf Svensson och i år var jag 4.30 minuter efter samme vinnare vilket räckte till en 6:e plats (samma placering som i fjol). Utan tvekan har konkurrensen i H40 hårdnat och då är det kul att ändå närma sig toppen och förbättra sig så pass mycket. De 3 månaderna jag kunnat träna sedan uppehållet har varit effektiva och utvecklingen verkar nu inte bara vara tillfällig utan pekar stadigt uppåt då resultaten tävling efter tävling blir bättre.

Efter en kanske lite för försiktig start uppför Vidablick tillbringades största delen av loppet i samma klunga som Christian Månsson, en klunga som till en början säkert hade över 15 cyklister, varav 5-6 i H40. Men medan Christian var den som var dragvilligast av alla låg jag oftast långt bak i klungan. Vid ett par tillfällen höjdes tempot på singletracken och då gällde det att inte hamna i den avhängda delen. Vid ett tillfälle var det på håret att jag kunde hämta in ett gap på 10-15 sek när gruppen splittrades i mitten. Vid drygt 10 km kvar var vi bara 4 st kvar i gruppen och samtidigt som farten ökades ordentligt hämtade vi in kille efter kille som föll ifrån grupperna längre fram. En av dom i vår grupp var H40-killen Jonas Palmberg och målet i det läget var att dels hålla övriga i H40 bakom mig och försöka passera Jonas innan mål. Vid 5 km kvar kommer det en backe med lös sand och i den hängde jag inte riktigt med utan Christian, Jonas och en till får en lucka som jag inte kan hämta in. Luckan blir till 30 sek in i mål men jag kan ändå köra om 3-4 st under de sista kilometrerna vilket ändå visar att det fanns krafter kvar och i mål känner jag mig fräsch och hade nog kunnat fortsätta i samma tempo i ett bra tag till. Frågan är om jag hade kunnat gasa lite till i slutet och undvikit att tappa dom 30 sekunderna...?

Nu är det semester i 10 dagar då det bär iväg först till Zell am See och sen till Kroatien. Tyvärr ingen cykling under tiden men några löparrundor ska det nog kunna bli. Väl tillbaka är planen en dryg vecka av så mycket distans som möjligt för att träna ner mig, dock i mån av tid för andra semesteraktiviteter som måste klaras av.

torsdag, juli 10, 2008

Knät spökar fortfarande

I tisdags körde jag 7 st 30 sek maxintervaller i garaget och förutom att pulsen inte gick upp riktigt så långt som jag skulle vilja så kände jag mig hyfsat fräsch. Knät som hade bråkat lite sedan i söndags kände jag heller inte av utan det var bara när jag reste mig från sittande med knät böjt förbi 90 grader som det kändes.

Onsdagen (gårdagen) spenderades ute i Genarp tillsammans med Magnus och Christian och det var intervaller och fartlek som stod på programmet. Efter en lång uppvärmning inkl en tappad vevarm från Christian som vi lyckades få fast igen så kördes 4 st drygt 4 min långa backintervaller på en 1400 meters sträcka med nästan 90 meters jämn fallhöjd, inte illa för att vara Skåne! Efter första intervallen där jag kände mig stark så tog krafterna slut och på de tre sista tappade jag en hel del. Resten av passet snurrades det en hel del i olika tekniska partier och det vi letade även en hel del nya stigar i det fina vädret. Totalt sett fick vi ihop drygt 2 timmar och det var ett riktigt kul pass.

Ett orosmomemt är att knät började kännas igen ca halvägs in i passet och det smärtar nu så fort jag böjer det. Förhoppningsvis kan vilan fram till söndag, förutom ett lätt pass imorgon fredag, göra så att skadan läker och att jag är symptomfri på söndag. Dessutom behövs vilan för att alla krafterna ska komma tillbaka. Att det behövs märktes inte minst på backintervallerna igår.

Tävlingen i helgen blir förhoppningsvis den första då vi kan köra med dom mycket försenade teamkläderna som ska komma idag. Med dom på oss lär det inte vara svårt att hitta oss i klungan...
Ni ser team T-Bikes i mitten längst uppe på podiet.

måndag, juli 07, 2008

Många incidenter och starka ben

Veckan som gick har gått i incidenternas tecken. Det har inte gått en enda uteträning utan att jag antingen råkat ut för tekniska problem eller skadat mig. Däremot har det gått desto bättre med formen som hela tiden verkar vara på uppåtgående.

I tisdags körde Lars och jag kombinerat återhämtnings- och fartlekspass i Bokskogen-Bökeberg. Det fina vädret gjorde att det var riktigt kul och att det gick riktigt fort på vissa partier. Mindre kul var årets första punka. En centimeterstor reva i däcket fixade inte ens Stan’s och det var bara att lägga i en slang. Efter 12 myggbett och 3 andra bett av okända flygande föremål konstaterade jag att den nya slangen jag hade med mig var trasig men som tur var så hade Lars en hel med sig. Tur att det skedde på träning och inte på tävling. 2.30 fick vi ihop i alla fall och det var nog ganska lagom.

På onsdagen var tanken maxintervaller i garaget, men eftersom jag kände mig lite krasslig som om det var en förkylning på gång så ställde jag in passet. Nästa dag var allting som vanligt igen så troligtvis var det bara den gamla allergin som spökade.

På torsdagen var det hårda intervaller med Lars och Stefan L som gällde. Först avverkades 10 X 45/15 och sen var det 6 st 5-7 min fartlekintervaller som kördes. Passet kändes bra och det var första gången i år som jag kunde hänga på Stefan hyggligt på korta intervaller. I slutet av den sista fartlekintervallen när jag låg och drog så körde jag i trampan i en dold kantsten och stöp i backen. Som tur var blev det bara lite blod och en lårkaka. 1.45 kvalitet blev facit för denna dagen.

Fredagen var återigen en vilodag och därför var kroppen ganska fräsch då jag på lördagen fick köra det inställda passet från i onsdags, nämligen 30 sek maxintervaller. Som vanligt körde jag det i garaget och det är nog det passet jag kör, möjligen med undantag för 45/15, då jag ofta blir illamående av ansträngningen. 7 st intervaller kördes och hur man kan bli så trött några timmar senare efter mindre än 4 minuters arbete det förstår jag knappt. Resten av lördagen ägnades sen åt Jalles svensexa. Tillsammans med 15 kroppsbyggare hanlade det först om segelflyg för Jalle och sen gemensam 5-kamp med yxkastning, ”kast med liten stock”, dragkamp och andra aktiviteter som passar en klen cyklist. Dessutom inmyndigades under eftermiddagen ett antal pilsner i solen medan kroppen blev allt rödare. Kul var det i alla fall!

Jag såg till att komma i säng i hyfsad tid för att inte sabba söndagens långpass men kroppen var ändå riktigt seg i början av passet. Som tur var verkade de andra (Lars, Magnus; Christian, Patrik, Mats, Robban, Per) vara lika sega eftersom tempot var mycket beskedligt i början. Vi utökade rundan med en extraslinga runt Vomb och i ett lite stökigt parti där när jag står upp slår jag i knät hårt i styret då kedjan kuggar över på det stora drevet. Efter ett tag går den första smärtan över men den ersätts sen av en annan som bara känns när jag belastar knät. Jag får bara hoppas att det hela går över till Mörksuggan och att det inte är några vitala delar som skadats. Smärtan var dock hanterbar och ju längre tiden går desto piggare känner jag mig. I de sista backarna över åsen ligger jag på Patriks hjul hela vägen när han som vanligt mosar sönder allt motstånd och det är första gången i år jag klarat det. Jag får hoppas att detta inte bara är en formtopp utan att den positiva utvecklingen kan fortsätta även resten av säsongen. Precis i slutet av passet när vi rullade till parkeringen så kom då veckans fjärde incident när en geting bet mig i benet. Hur en geting kan klara att både landa och sticka när man passaerar i 30 km/tim fattar inte jag... 4.20 och nästan 10 mil blev dagens pass.

Veckan som kommer handlar mycket om toppning inför helgens Mörksugga. Ett par hårda intervallpass och ett lugnt återhämtningspass är planen för att slipa den sista formen.

måndag, juni 30, 2008

Första pallplatsen!


Så var årets huvudmål nått, dvs att nå en pallplats på en av tävlingarna i långloppscupen. Detta är bra mycket mer än jag hade kunnat drömma om bara för drygt två månader sedan då jag fick reda på att jag var frisk och kunde börja träna igen efter mitt tre månader långa uppehåll.

Nu var i och för sig inte motståndet på Ränneslättsturen det bästa med Jan Jacobsson och Tommy Olsson borta och dessutom fick nog Peter Nilsson tekniska problem då han hamnade långt ner i resultatlistan, så man ska nog inte dra för stora växlar av pallplatsen mer än att jag hela tiden närmar mig toppen i klassen. Vann gjorde den urstarke dansken Jan Christensen och Rolf Svensson blev tvåa. Jans tid hade dessutom räckt till seger i H30 före Michael Johansson och han var över 2 minuter före Rolf som i sin tur var 6 minuter före mig.

Det var ett stort gäng från Malmö-området som åkte upp för att tävla: Stefan L, Stefan M, Lars och jag åkte upp i Methanders bil, Magnus och Christian åkte upp i egen bil för att köra igenom delar av banan på lördagen och Jörgen och Edward åkte upp för sig. Vi fick alla bo i Mats föräldrarhem i Silverdalen utanför Hultsfred där hans föräldrar hade gjort i ordning hela huset för oss och stod färdiga med en fantastisk köttfärssås när vi anlände vid 20-tiden på lördagskvällen. Ett stor ttack ska dom ha! Hardcore-killarna Ola och Per åkte upp lite senare och bodde i tält i Eksjö och Oskar tog sig upp på egen hand. Totalt var vi alltså 12 personer som skulle köra.

Förhållandena inför tävlingen såg riktigt bra ut med en torr och snabb bana och i övrigt fina förhållanden. Tyvärr så öppnade sig himlen någon timme innan start och banan blev snabbt blöt och lerig. Leran har jag väl inte så mycket emot men allt vattnet gör att det stänker enormt vilket gör det svårt att se när ögonen fylls med grus. Just allt grus i ögonen var väl det enda negativa upplevelsen med hela tävlingen och man önskar att det fanns glasögon som funkade bra i denna typ av förhållanden. Dessutom sliter det ordentligt på utrustningen och t ex så tog bromsarna allra längst in i slutet av tävlingen när beläggen hade slitits ner så mycket.

Jag hade bestämt mig för att gå ut lika lugnt som på Lida Loop och med en långsam masterstart som det är på Ränneslätt är det svårt att hitta en bra plats i fältet i all trängseln. Därför gick det kanske lite väl långsamt i början när vi kom in på singletracken men jag tänkte att det var bara att ta det lugnt och inte jäkta. Dessutom visste jag att Stefan L låg bakom mig och tänkte att då kan det inte ha gått sååå himla långsamt. Så småningom sprack fältet upp och jag kunde börja öka lite. Jag hittade ganska fina klungor att åka i och behövde inte göra allt jobbet själv för att ta mig upp i fältet. Strax innan depån halvvägs in i loppet vid ca 40 km kom jag ifatt Christian och vi körde tillsammans ett tag. Tyvärr så tappade jag lite i endurospåren strax efter då jag inte kom om ett par cyklister men eftersom jag ändå bedömde farten som OK så valde jag att inte stressa. När det var ca 25 km kvar kände jag att nu var det nog dags att öka farten lite och fr o m nu så drog jag själv i princip hela vägen. Nu var det mest stigar och traktorvägar så det var snarare en fördel att ligga längst fram och slippa det mesta av stänket. Klungan decimerades allt mer och dom som vi körde om orkade inte hänga på. Vid ca 10 km kvar är det bara ett par cyklister kvar i klungan och bägge kör i H40 så nu gällde det att öka tänkte jag. Benen känns fina och borde hålla hea vägen in i mål och när jag sen ser Christian igen bestämde jag mig för att rycka. Christian hänger på och vi tappar direkt en av H40-killarna men den andre som är Erik Vrang ger sig inte utan lägger sig bakom. Christian och jag turas om att dra några kilometer och vid ca 4 km kvar går jag fram och ökar lite till och får en liten lucka. När det är en kilometer kvar kommer jag ifatt Benny Andersson och jag kommer inte om honom innan den sista singletracken. Istället för att stressa om väntar jag till spurten och kan med pigga ben köra om honom och även hålla undan för Christian och Erik.

Väl i mål känns det riktigt bra och jag är mycket nöjd med loppet. Jag tror aldrig att jag har känt mig så fräsch efter ett långlopp tidigare och strategin att gå ut lugnt verkar ha fungerat till 100%. Inte nog med att det går fortare så, hela loppet är så mycket roligare när kroppen känns fräsch och man hela tiden ligger på omkörning istället för att se sig passerad. Dessutom var det riktigt kul att köra så pass mycket tillsammans med Christian och gemensamt ta sig upp i fältet.

Magnus hade gått i mål 3 minuter före mig på en fin 3:e plats i H30 och Stefan L kom i mål 3 minuter efter mig på en 7:e i H30. Stefan M hade också haft en bra resa med en 18:e plats i H40 medan både Lars och Mats fick bryta p g a tekniska problem. Även Ola hade en tung dag med mycket strul och kom en bra bit efter.

Nu är det två veckor till Mörksuggejakten som är något av en favoritbana för mig och kan vi bara få uppehåll kan det bli en riktigt kul tävling. Som det ser ut nu så blir det jag, Magnus och Christian som åker upp och jag hoppas även vi kan få med oss Lars. Det blir ungeför samma typ av träning nästa vecka som den senaste tiden med omväxlande styrkepass, intervallpass och fartlekpass på cykeln plus förhoppningsvis ett distanspass till helgen. Troligtvis lägger jag in ett löppass med intervaller också i slutet av veckan så att jag håller igång löpningen också.

lördag, juni 28, 2008

Träningsrapport

Träningen flyter på bra utan missöden eller speciella händelser och ser ut så här sedan senaste rapporten:

Ons 18/6: Lugnt löppass på 40 min som från början var tänkt som 4-min intervallpass men som fick planeras om till återhämtningspass efter tisdagens hårda fartlek.
Tors 19/6: Intervaller (10 X 45/15) + fartlek i Bokskogen/Bökeberg på sammanlagt 2 tim 20 min med Oskar, Per och Robban. Benen kändes betydligt bättre men det är svårt att avgöra formen när inte dom allra bästa är med och kör.
Sön 22/6: Då kördes en utökad Sjöbounda med Lars, Oskar och Patrik på 4 tim 43 min. Vid Snogeholm gjorde vi en avstickare och hittade ytterligare en dryg mil vägar och stig som vi utforskade och som kan användas längre fram om vi inte tycker att 9 mil räcker.
Tis 24/6: 7 X 30 sek maxintervaller på cykeln i garaget. Dom var extra tunga eftersom jag var tvungen att köra dom på morgonen.
Ons 25/6: Långa teknik-/tröskelintervaller (2 X 30 min + 1 timme uppvärming/nedvarvning) kördes i Sjöbo tillsammans med Magnus, Christian, Per och Ola. Det var första gången jag körde denna sträckan på tävlingshojen och det kändes riktigt bra. Utan att dra på mig mjölksyra hängde jag med Magnus och Christian och hade inga problem med att hålla farten i de tekniska partierna.
Fre 27/6: 1,5 timme lugn cykling med lite småryck runt Näset för att cykla loss benen inför tävlingen imorgon.

Imorgon är det Ränneslättsturen och det ska bli skoj. Vi är ett riktigt stort gäng som åker upp och både banan och kroppen känns lovande.

onsdag, juni 18, 2008

Det är så här det ska vara!

Igår cyklade jag, Stefan L, Lars och Ola ett pass som är sådär kul som bara MTB kan vara: Fint väder med sol, 20 grader och vindstilla. Pigga ben och den lätta tävlingscykeln. Fantastisk milsvid natur med massor av både kända och nya stigar. Och sist men inte minst 3 timmar av kul fartlek med kompisarna.

Kanske inte det mest strukturerade passet men med hur mycket kvalitet som helst, både med tanke på fart och teknik men främst med tanke på livskvalitet.

Så här ser ett ställe ut som vi passerar: Häckeberga Slott strax utanför Genarp:

måndag, juni 16, 2008

Sega ben - men formen verkar ändå vara på väg

Veckan som gick hade bra intensitet med tre bra intervallpass tis+ons+fre, ett distanspass på lördagen och ett lugnare återhämtningspass på söndagen. Jag var väl inte riktigt fräsch någon av dagarna men lyckades ändå pressa ut vad som fanns i kroppen under de olika passen. Formen känns ständigt på uppåtgående även om det var frustrerande att köra onsdagens intervallpass med ett sådant gäng som Margnus, Stefan, Patrik och Christian. I det sällskapet är jag ohjälpligt sist, speciellt när jag är så pass sliten som i onsdags, men så är det heller inga dåliga cyklister jag kör med. Framförallt Christian har tagit ett rejält steg i MTB-karriären och blir bara snabbare och snabbare jämfört med tidigare, framförallt på korta och tekniska sträckor. På längre sträckor har han alltid varit stark. Jag är övertygad om att han kommer att hota Magnus och kanske även Patrik på långloppen redan denna säsongen, men så är han och har varit en av de absolut bästa triatleterna i Sverige under många år. Det ska bli kul och se vad han kan åstadkomma på Ränneslätt som han ska anmäla sig till.

På lördagens Sjöbo-runda hängde Kristianstadscyklisten Tim Nilsson med (tillsammans med Robban och Oskar) och det är riktigt kul med nya och duktiga cyklister i gänget som man kan matcha sig mot. Trots mosiga ben i början efter fredagens löpintervaller så räckte orken för att trycka på bra i slutet och göra benen ännu mosigare.

Nu är det två veckor kvar till Ränneslätt i Eksjö vilket innebär att även denna veckan förhoppningsvis blir en tung vecka med 5 dagar bra kvalitet så att kroppen kan lyfta sig ytterligare ett snäpp på sikt. Veckan innan Eksjö får sen bli lite lugnare så att jag inte är för sliten inför den tävlingen.

måndag, juni 09, 2008

Inget lidande på Lida i år

Veckan som har gått har varit relativt lugn med endast 3 träningspass. Måndagen bestod av vila efter söndagens tunga race. På tisdagen rullade jag, Stefan L och Magnus ett återhämtningspass på landsväg. Det var i alla fal tänkt som ett återhämtningspass men Magnus hade pigga ben och i det fina vädret blev det ett antal fartökningar och det var precis vad mina ben orkade. Inför onsdagens hårda intervallpass i Bokskogen (med Patrik, Magnus, Christian, Ola, Jellhede och en ny kille som heter Oskar) där vi skulle köra 10 X 45/15 + 2 X 10 min jaktstart så var jag lite orolig att benen skulle vara mosiga, men så far inte fallet alls utan jag tappade inte lika mycket som vanligt på Patrik och Magnus och körde jämnt med Christian. På torsdagen var det återigen vila och det stod studentuppvaktning med mycket god mat och dryck på schemat. Det blev sen hemkomst och passet på fredagsmorgonen fick väl därför inte högsta kvalitet. Det var knappa två timmar fartlek på MTB'n som skulle köras i härligt väder och många cyklister på väg till stranden mötte jag.

På lördagen åkte jag, Ola och Magnus upp för att bo på samma vandrarhem i Södertälje som i fjol vilket är ett bra upplägg inför Lida Loop. Kvällen spenderades med lite thaimat och fotbollstittande på vandrarhemmet.

Vi anlände tidigt och hade god tid på oss för förberedelser och uppvärmning. Det var ungefär samma förhållanden som i fjol med torr bana och en temperatur på ca 30 grader. I fjol led jag både under och efter Lida Loop och i år hade jag därför bestämt mig att ta det lugnt och ha ett kul race före maximal prestation. Därför var jag kanske inte 100% med när starten gick en minut för tidigt och till på köpet svänger en kille in tvärt framför mig mitt i startbacken vilket innebär att jag kör in i hans bakhjul och vurpar. Vilken start! Det blev sen till att springa uppför backen och jag är en bra bit efter täten på toppen. Dock gör inte det så mycket eftersom planen är att ta det lugnt och jag stressar därför inte så mycket i dammet på motionsslingorna och de första grusvägarna utan ligger mest och åker med. Jag tar det medvetet kugnt på de tekniska partierna för att slippa punkteringar och vurpor men sitter ändå lätt med min grupp första varvet och ut på det andra. I mitten på andra varvet känner jag att nu får jag öka tempot och jag kör om en hel drös med cyklister, varav 6 st i H40, in till varvningen. Tredje loopen blir mest en resa för mig själv. De 5-6 cyklister jag kommer i kapp under varvet kör för långsamt så det blir ingen grup att ansluta till. I mål har jag pigga ben och jag har kunnat njuta av hela loppet. Till på köpet blev min tid 4 min bättre än i fjol, vilket med fjolårets vurpa borträknad innebär att jag körde på ungefär samma tid men med mycket mindre ansträngning. Min 9-onde plats i år var sämre än 5-eplatsen i fjol men då skan man komma ihåg att motståndet i år var betydligt tuffare med bl a 4 st "nya" 40-åringar i klassen, däribland vinnaren Jan Jacobsson.

Jag har nu tränat 7 veckor sedan mitt 3 månader långa uppehåll och jag skulle uppskatta att formen nu har passerat nivån som jag hade ifjol vid samma tid. Den förhållandevis tunga träningen fortsätter ett antal veckor till och det är inte förrän i augusti jag ska vara på topp. Då ska jag förhoppningsvis vara bra mycket bättre än i fjol och ha kapat ca hälften av försprånget till de allra främsta i klassen.

Veckan som kommer ska bli intensiv med intervaller av olika slag tis, ons, fre och sen blir det förhoppningsvis ett ordentligt intervallpass på lördag och fartlek på söndag.

Till sist några bilder på teamkollegorna Magnus och Lars samt på mig från tävlingen igår.

Magnus:


Lars:


Jag: