torsdag, juni 17, 2010

Nästan högst upp – men ändå en bit kvar…

Bästa placeringen hittills nådde jag igår när 4:e deltävlingen i DustCup kördes igår utanför Roskilde. Mycket vila (och vin) har gjort kroppen nytta och benen har känts mycket piggare de senaste passen. Det har alltså än en gång lönat sig att lyssna på kroppen.

Vädret var det allra bästa med 18-19 grader, sol och nästan vindstilla. Banan var riktigt teknisk med mycket knix, massor av rötter, branta stigningar och skuggiga lerpartier och väl ute på uppvärmningsvarvet tänkte jag att detta kommer att gå åt pipan. Även om min teknik förbättrats en hel del sedan förra året och jag har blivit mycket snabbare i skogen så gillar jag bäst när det är mjukt, snabbt och slakmotor. Jag har ju haft lite motivationsproblem den sista tiden och banans karaktär gjorde det hela inte bättre, men det var bara att försöka tänka positivt när jag stod på startlinjen.

Starten gick hyfsat och jag låg som nr 18 efter start-loopen utan att behöva stressa eller gå på rött. Väl inne i de tekniska partierna hade jag Keld Pedersen strax framför mig och kände att jag hängde med bra. Jag tappade kontakten i den brantaste stigningen där det blev stopp framför mig och jag fick hoppa av cykeln. Ut på andra varvet blir jag omkörd av Patrik Paulsson (som strax därefter gör en mycket snygg över-styret-vurpa och landar mjukt tvärs över stigen) och vi håller ihop ut på tredje varvet då det blir tätt mellan varvningarna och jag tappar tid. Tredje och fjärde varvet handlade det mest om att göra effektiva varvningar på de tekniska partierna och inte tappa koncentrationen och göra onödiga vurpor. En snabb koll i resultatlistan visar att jag varvade över 100 pers och det var inte lätt då en stor del av banan bestod av väldigt knixig terräng. Jag förstår inte hur den absoluta toppen kan ligga och prestera tiderna dom gör i den trafiken. Det är imponerande!

Väl i mål håller jag min andraplats i H40 (16:e totalt) knappa 2 minuter bakom Keld och med lika stort avstånd bak till Stefan som blev 3:a. Avståndet är alltså ungefär lika stort upp till Keld som det brukar vara och det känns som om jag fortfarande är får långt ifrån toppen för att jag ska vara riktigt nära. Lite status quo alltså och det får jag nog leva med...

Nu är det 2,5 vecka till Ränneslättsturen som förhoppningsvis (jag kör inte om det är riktigt blött) blir det första långloppet i år. Till dess hoppas jag hinna med 2-3 st pass på en bra bit över 3 timmar och med bra kvalitet, dvs bra fart och inga stopp. Dom passen gillar jag ju starkt så dom ser jag fram emot. Det ska bli kul och spännande att se hur pass bra jag kan hålla farten ett helt långlopp och hur långt det räcker mot dom främsta i klassen.

Inga kommentarer: