måndag, augusti 31, 2009

Racerapport Finnmarksturen: Jag gjorde mitt bästa!

Hade någon sagt till mig före loppet att jag skulle bli trea efter att ha förlorat en spurtuppgörelse skulle jag varit klart missnöjd. Men, med tanke på hur jag genomförde loppet så måste jag nu vara nöjd med just detta för jag hade helt enkelt inte mer att ge och hade nog inte presterat bättre med ett annat upplägg. Loppet är nog faktiskt ett av dom allra bästa långlopp jag kört!

Strax efter starten lyckades jag hänga med en lagom snabb grupp relativt tidigt som innehöll bl a Christian Månsson och Patrik Paulsson. Taktiken var annars att försäka hänga på Janne Jacobsson men han var alldeles för snabb i början så det gick helt enkelt inte. Vår grupp kommer sen ifatt Erik Vrang i H40 och gruppen är då ca 10 man stor. Jag är inte den flitigaste när det gäller förningar utan har inte så mycket extra kräm i benen och tänker att det är lång väg och att kroppen måste hålla hela vägen. I de tekniska partierna går det jättebra och helt plötsligt strax innan bergspriset vid Skattlöseberg efter ca halva sträckan är vi bara 4-5 pers kvar i gruppen inkl Erik, som jag absolut inte vill släppa. Patrik jagar dock ifatt igen och är en av dom som hjälper till med dragjobbet. Jag får hela tiden rapporter genom Eriks langare om avståndet fram till Janne J och förstår tidigt att om det inte händer honom något så håller han undan idag och jag får fokusera på andraplatsen.

Vi kommer ifatt 2-3 pers och efter Ljungåsen vid ca 70 km är vi återigen knappt 9-10 man. Många släpper dock i backarna efter Grängesberg men Erik som hela tiden sett stark ut och som tagit många förningar är en av 5 i gruppen som är kvar den sista milen. Jag misstänker att det blir en spurtuppgörelse och funderar på hur jag ska kunna ta honom. Han släpper inte en meter uppför den sista backen i Ludvika och inte heller i utförskörningen som följer. Ut på asfalten i motvinden tar jag det väldigt lugnt istället för att täta luckan till trion med Patrik som ligger precis framför och jag försöker återhämta mig så mycket som möjligt inför spurten. På den sista kilometern gasar jag vad jag kan men blir inte av med Erik utan stumnar istället och när vi kommer in på upploppet har jag inte ben att svara Eriks attack när han kör om mig 50 meter före mål.

Med facit i hand skulle jag kanske provat något annat de sista två kilometerna men jag känner ändå att Erik var den starkare av oss och skulle nog tagit mig vad jag än hade gjort. Han såg hur stark som helst ut i backarna och tog fler förningar än vad jag gjorde under hela tiden vi körde tillsammans. Jag känner också att jag lade upp loppet optimalt för mig, kom med i rätt grupp, tog bara så många förningar som jag klarade av och disponerade krafterna och distansen bra. Jag gjorde helt enkelt mitt bästa!

Nu tappade jag 15 poäng på Janne och om han gör ett normalt lopp i Varberg nästa helg tar han också hem cupen eftersom jag troligtvis måste plocka 7 poäng på honom när vi räknat bort våra sämsta resultat. Vinner han cupen är det dock ingen diskussion eftersom han normalt är ett snäpp bättre än vad jag är. Det viktigaste i Varberg blir inte att slå Janne utan att ha kul och fightas med bl a Rolf Svensson och Erik på Bockstensturen och försöka göra ett lika bra lopp som i lördags. Banan på Bockstensturen är klart trevligare än Finnmarksturen med betydligt mindre andel ändlösa grusvägar. Dessutom är det nog inte alls så lerigt som det var på vissa partier utan mer snabb singletrack som är mycket roligare.





måndag, augusti 24, 2009

Götalandsmästerskapen: Årets roligaste bana?

Igår var det dags för första tävlingen på 6 veckor och efter den blytunga perioden med massor av +5-timmars pass var jag väldigt osäker på formen. Dock hade de två sista passen ändå varit OK och jag hoppades att jag skulle ha hyfsade ben till Götalandsmästerskapen.

Hässleholms CK bjöd på både fantastiskt väder med dryga 20 grader och en molnfri himmel och en bana som var helt kalas. Man hade plockat många av Snapphaneturens finaste partier och fått till en bana som var lagom teknisk för mig och bra kuperad, dvs en bana som gynnade kraft före teknik, men som samtidigt hade tillräckligt flyt för att den skulle vara riktigt rolig. Banan var 6.3 km och vi skulle köra 4 varv eller sammanlagt drygt 25 km.

Motståndet kom framförallt från Peter och Rolf från Falkenberg samt Kristian Skoglund från Hässleholm som vann tempot dagen innan. Peter och Rolf hade bägge tränat dåligt den sista tiden och hade inte riktigt ben som kunde matcha Kristian och mig igår visade det sig. Peter, som alltid är startsnabb, hängde dock med första varvet, men orkade inte riktigt med tempot ut på andra varvet. Kristian hängde dock på och är jättesnabb i skogen men jag tyckte ändå att jag var lite starkare och kunde hålla bra tempo i de tekniska partierna. Ut på tredje varvet släpper han dock kontakten och jag får en liten lucka som jag sakta kunde utöka. När jag sen inte ser honom bakom mig vet jag att jag har minst 15 sekunder och kan sen köra på säkerhet sista varvet. I mål var jag 22 sekunder före Kristian, 3.20 före Rolf och 4.39 före Peter (som hade fått stanna och stretcha vid ett tillfälle).

Jag är väldigt glad för segern som visar att formen är här vilket bådar gott inför Finnmarksturen till helgen. Dessutom är jag riktigt nöjd att jag nu hänger med så pass bra i skogen vilket gör att de tekniska partierna blir bra mycket roligare istället för att jag ser dom som problempartier. Det är en stor skillnad mot början av säsongen då jag mest kämpade så fort det blev tekniskt.

På onsdag blir det Dust Cup, vilket inte är helt optimalt eftersom den kommer för nära Finnmarksturen på lördag. Därför kommer jag inte att gå för fullt och ta ut mig utan se till att jag kan återhämta mig 100%-igt till lördag. Jag får se hur det går när tävlingshetsen slår till och benen förhoppningsvis känns bra... Håller jag ett öga på pulsklockan och ser till att inte gå över 90% för mycket så ska det nog ordna sig.



tisdag, augusti 04, 2009

Livet efter Mörksuggan

Det har varit en bra träningsperiod de dryga tre veckorna efter Mörksuggan med 12-13 timmar i snitt per vecka fördelat på 4 långpass, 10 intervallpass och 3 lugnare återhämtningspass. Den sista veckan har dock benen börjat kännas riktigt sega under intervallerna och det är ett säkert tecken på att jag är sliten. Ännu mer sliten kommer jag att bli när jag nu går in i en mängdvecka på 20-25 timmar som förhoppningsvis ska leda till en fin formtopp till Finnmarksturen, Bockstensturen och ev Långlopps-SM. Innan dess ska även Götalandsmästerskapen avverkas den 23 augusti.