I söndags var det dags för Gribben MTB, ett grusvägsrally som sätter punkt för årets tävlingssäsong för långlopp. 77 km skulle avverkas och det var jag, Stefan L, Lars och Ola som trotsade väderutsikterna (som sa regn och rusk) och begav oss till de välkända skogarna utanför Hilleröd.
Vädret pendlade fram och tillbaka hela tiden och strax innan start verkade det som om vi kanske skulle uppleva ett av årets få torrace då solen tittade fram och det kändes riktigt fint, men det blev precis som så många lopp i år; blött, kallt och blåsigt (precis som jag gillar!). Efter som det såg mörkt ut och med erfarenheterna från Hilleröd MTB Marathon plockade jag på mig bra på överkroppen med min Gore next-to-skin Windstopper och det var tur, för med bara 5 grader och ösregn under delar av loppet var det på gränsen till för kallt vissa stunder. Mina fantastiska 149-kronors neoprenhandskar från Biltema tillsammans med neoprenhandtagen från Ritchey gjorde att händerna inte frös.
Så till loppet: Planen var att hänga på teamkollegorna Jacob Lauritsen och Stefan Larsson och sen känna efter hur dagsformen var. Jag kom iväg hyfsat och lade mig strax efter Jacob och Stefan de första 2 kilometrarna. Efter en vurpa av Ringen-cyklisten Pontus Jönsson framför mig var jag tvungen att helt stanna in och jag tappade då kontakten med Stefan. Trögstartad som jag är tänkte jag inte stressa utan ligga på grönt hela tiden så att jag inte drog på mig syra. Är det något som jag bör träna på inför nästa säsong är det att kunna pressa hårt i början utan att få syraöverskott i benen, något jag har problem med idag... Nåväl, jag och Jacob hittade sen ett bra tempo tillsammans med 4-5 andra och vi höll avståndet till gruppen där Stefan satt. Tyvärr fick Stefan punktering efter bara en kort stund och där förstördes tyvärr hans dag. Annars hade det kunnat bli intressant en bit in i loppet och vi hade kanske kunnat samköra en del.
I ärlighetens namn drog jag inte så mycket de första 2 tredjedelarna av loppet (det blev väl bara 3-4 förningar), dels p g a att jag tyckte att det gick tillräckligt fort i början och sen var det ett par andra som var väldigt dragvilliga och då tänkte jag att dom gott kunde göra en del av jobbet. Efter ca 1.45 kände jag dock att nu fick det räcka med tempot som hela tiden blev sämre och sämre samtidigt som mina ben kändes pigga och jag gick därför upp och drog. Förutom en period på ca 10 minuter drog jag sen de sista 45 minuterna in i mål och i den farthöjningen decimerades gruppen som var 7-8 personer till 4 samtidigt som vi körde om ett par och kom ifatt en kille från i slutet. Vi var alltså 5 man som körde in mot mål och i motvinden på asfalten i slutet var det ingen som kunde rycka. Därför kom vi in mot mål i princip samtidigt och med tanke på att inget stod på spel brydde jag mig faktiskt inte om att spurta utan lät Jacob (+ en till som spurtade vad han kunde i slutet...) passera precis innan mål. Gruppen kom in på 12-16 plats och det får jag vara nöjd med eftersom det fanns en hel del starka landsvägscyklister med i tävlingen.
Loppet i sig var ganska händelselöst och tråkigt men som avslutning på året passar det bra. Formen är fortfarande god och framförallt är jag nöjd med uthålligheten och att jag klarar av backarna så pass bra (lite fler sådana i Danmark hade inte skadat). Nu ska jag jobba på övningar som hjälper mig hålla tempot i början av tävlingarna så att jag klarar av att hänga med längre fram och samtidigt ska det bli mycket löpning inför nästa deltävling i duatloncupen 7/12.
Jag i bakgrunden i början av loppet innan regnet kom...
