tisdag, september 29, 2009

Säsongsavslutning: Åstorps MTB och Bockaracet

Så var den sista inplanerade tävlingshelgen avklarad och det är dags att antingen krypa i ide eller starta vinterträningen, vilket man nu känner för...

Helgens två tävlingar gick på två roliga MTB banor. Tyvärr så uteblev både Kristian Skoglund och Stefan Larsson så det blev endast en fight mellan Peter Karlsson, Rolf Svensson och mig denna gången.

På lördagen var det hemmabana i Ängelholm på samma bana som vi körde klubbmästerskapet på för en dryg vecka sedan. Jag, Jerry, Oskar, Katarina och Kasper körde upp tidigt för att vara funktionärer hela dagen. Klockan 10.30 var det dags för oss i H40 att köra 4 varv X 5 km tillsammans med P15-16 och H50. Benen hade varit helt hopplösa på träningen i onsdags då jag fick avbryta för att dom helt enkelt inte ville mer, så jag var lite orolig inför tävlingen och hade tagit det väldigt lugnt tors-fre. Nu var benen helt OK på tävlingen och efter en hygglig start fick jag några P15-16 mellan mig och Peter medan Rolf var bakom mig. Jag såg hela tiden Peter och låg hela tiden ca 10 sekunder bakom. På sista varvet stannar Peter för att plocka bort något som fastnat i kassetten och jag kan passera. Han är dock inte långt bakom när han kommer igång igen och jag gasar allt vad jag kan. Jag har bra kraft i benen och ser avståndet drygas ut. I mål är jag 20 sekunder före Peter och 50 före Rolf. Frågan är hur det gått om Peter inte fått strul...

På söndagen var det dags för Bockaracet i Kristianstad. Paul Wirenstedt och jag körde upp tillsammans och hann ut ett varv på den mycket tekniska och roliga banan innan start kl 12.30. Jag var lagom taggad men benen kändes helt OK och jag tyckte ändå att det skulle bli kul att cykla. När det gällde startupplägget hade nog inte CKC4 tänkt till helt och hållet. Dels körde man HElit, HJunior, HSenior, H30, H40, H50 och P15-16 samtidigt, och dels körde man inte längre än drygt 200 meter efter starten innan det var dags att svänga in på en riktigt teknisk och långsam singletrack. Resultatet var en enorm kö och alla utom de allra första var tvungna att hoppa av cyklarna och springa i skogen. P g a en kombination av otur och oskärpa rasade jag i fältet efter starten och hade alla utom en handfull framför mig in i skogen. Och jag såg Rolf och Peter låååångt framför mig. Istället för att springa och försöka kriga mig fram till en halvkass placering i fältet bestämde jag mig för att låta alla köra förbi, ta det riktigt lugnt första halva varvet och sen köra loppet som en träning. Jag kunde då mata på och köra om folk i lugn och ro. Det blev till slut en riktigt bra genomkörare och jag lyckades köra om 10 av dom 13 startande i H40 (+ 17 andra i övriga klasser...) och komma in som 3:a i H40, slagen av Peter med 3,5 minuter och av Rolf med 2 minuter. Jag hade nog tagit Rolf om jag bara kommit iväg hyggligt i starten, men med Peter hade det nog blivit tuffare då han även var före Benny imål.

Summa summarum en kul helg trots startmissen med två roliga XC-lopp inom kort avstånd hemifrån. Just XC-loppen har känts bra i slutet av säsongen och det blir nog mer fokus på dom till nästa säsong och mindre på långloppen. Det är också kul folk som är med och man får en del tid att prata innan och efter loppen.
Här ett par bilder från Åstorps-tävlingen.

måndag, september 21, 2009

Snapphaneturen: Kanonförhållanden som jag inte kunde njuta av

Med Sveriges roligaste långloppsbana som arrangörerna lagt ner massor av tid på och kanonförhållanden med knappa 20 grader och sol så kunde inte förutsättningarna varit bättre inför Snapphaneturen. Hade det varit träning istället för tävling så hade det kunnat bli en av magisk runda på 3,5-4 timmar men nu blev det istället något som mest kan liknas vid en 3 timmar lång kamp med ömmande rygg och stumma ben.

Till i år var startfältet snäppet bättre än i vanliga fall med starka cyklister som Niklas Gustavsson, Stefan Carlsson och Mathias Lundqvist på startlinjen. Dessutom hade vi celebert besök av Keld Pedersen, vinnaren av Dust Cup H40, som dök upp. Magnus Mattsson var också med i en comeback ca ett år efter senaste tävlingen. Andra starka cyklister var Benny Andersson, Patrik Paulsson, Christian Månsson, Pauls Wirenstedt och Stefan Larsson. Kroppen hade känts bra innan tävlingen med fina ben och hög puls både på senaste Dust Cupen förra helgen och på klubbmästerskapet i torsdags, så jag såg verkligen fram emot tävlingen.

Men redan i startbacken då farten drogs upp ordentligt kände jag att detta skulle bli en tuff dag. Täten seglade iväg och jag hade problem att hänga med då benen inte svarade och pulsen därmed inte ville upp. Jag tog dock rygg på Stefan och Keld och hoppades att deras tempo skulle bli lagom. Vår grupp bestod också av Andreas Olsson från Åstorp och en dansk som bägge skulle köra ett varv istället för oss andra som körde 2 varv eller 70 km. Ganska snart kommer vi ikapp Christian och senare också Patrik och eftersom jag redan efter en halvtimme börjar känna av ländryggen plus att benen tidigt blev trötta känner jag att tempot är precis vad jag klarar av och ligger hela tiden sist i klungan utan att dra en meter. I slakmotan som kommer efter vägövergången efter drygt 25 km släpper Stefan en lucka och jag tvekar en stund om jag ska täta eller ligga bakom Stefan, men bestämmer mig för att gå med då jag brukar ha hyfsat lätt i de sega uppförsbackarna. beslutet var riktigt eftersom jag klarar av att gå med utan att gå på rött för mycket.

Vid varvningen, då jag stannar för att byta flaskor, tappar jag några sekunder till gruppen som nu består av Patrik, Keld och Christian. Jag får slita för att komma ifatt och det är inte förrän vid den första långa grusvägen efter några kilometer jag är i kapp. Efter ytterligare några kilometer kommer vi ifatt en trött Paul och gruppen hänger ihop till det sega grusvägspartiet mellan depån och singletracken innan Finjasjön vid ca 55 km. Där släpper Paul och jag. Vi håller sedan ihop fram till samma ställe där Stefan släppte varvet innan och nu är det istället Paul som släpper. Jag matar på så gott det går de sista kilometrarna och kör ensam in i mål. Det räckte till en 7:e plats totalt (Mathias Lundqvist och Magnus Mattsson punkterade bägge) och en 2:a plats i H40 efter Keld.

Jag får vara nöjd med min prestation eftersom alla som är före mig i mål normalt sett är starkare cyklister. Tiden är också hyfsad: Jag är ca 13 minuter efter segraren Niklas Gustavsson i mål och 2-3 minuter efter Benny/Christian/Patrik/Keld. Det som stör mig är att jag med de tidiga känningarna i rygg och ben inte kunde njuta av loppet utan mest fick fokusera på att hålla farten uppe. Samtidigt visar det att jag kan prestera hyggligt trots att inte kroppen i övrigt vill det riktigt och det måste jag ta med mig som något positivt.

torsdag, september 17, 2009

När hösten är som bäst!

När solen skiner och det är en bra bit över 20 grader, då är inte september alls dumt.
Så här såg det ut igår när jag körde en runda runt Näset med ett gäng 30-sek intervaller inlagda.

En snabb stig på Flommens naturreservat med Öresundsbron i bakgrunden...


...vidare ner mot Falsterbo och runt den gamla fyren...


...norrut genom Falsterbo strandskog...


...och till sist ut på Ljungens naturreservat där man får akta sig för alla korna som betar. Korna är importerade från Skottland och av rasen Highland Cattle. Dom ser mycket farligare ut än dom är!


Ikväll blir det klubbmästerskap på banan i Ängelholm där Åstorps MTB-tävling ska gå den 26/9.


måndag, september 14, 2009

Avslutning på DustCup: Dubbel pallplats

Det blev en lyckad avslutning på DustCup i lördags. Inför den sista tävlingen låg jag på 4:e plats i H40-totalen men i och med att Stefan Larsson (2:a) var bortrest så försvann han i sammandraget. Jag hade därmed en chans på en 2:a plats om jag kom minst 3 platser bättre än Carsten Kristiansen som låg precis före.

Vädret var bra liksom både motivationen och benen. Banan hade en rejäl kulle som skulle passeras varje varv med 2-3 riktigt branta backar och några luriga utförskörningar med mycket knix. Förutom dom partierna var det mycket lättåkt med långa gräspartier. Loppet körde jag länge med Preben Thams och danmarks överlägset starkaste tjej Annika Langvad. Preben och jag fightades om 2:a platsen i H40 och jag siktade på att ta honom på sista varvet. Tyvärr tappade jag ca 10 sek då jag vurpade vid en varvning på näst sista varvet i den brantaste utförskörningen och det avståndet orkade jag inte ta in på det sista varvet då både Preben och Annika körde starkt i slutet. Och att jag körde vad jag kunde i slutet visade pulsdiagrammet efteråt: 1 slag under maxpuls hade jag i sista backen innan målgången, vilket är rekord för mig på cykel (det är bara under löpning jag nått högre tidigare).

Men en 3:e plats räckte insatsen i alla fall till. Och genom att jag kom 3:a och Carsten 6:a lyckades jag med minsta möjliga marginal knipa en 2:a plats i totalen för H40. Riktigt fint flyt och en bra avslutning på den danska cupen.

Nu håller vi tummarna för uppehåll hela veckan och även regnfritt på söndag då det är dags för Snapphaneturen.


3:e plats i dagens tävling...

...och en 2:a plats i totalen. Keld var överlägsen som vanligt.

måndag, september 07, 2009

Racerapport Bockstensturen: 10 mil lerbad!

Det är knappt man känner igen cyklisterna på bilderna p g a all lera och grus som stänkte upp från det att vi lämnade asfalten efter några kilometer. Regnet hade öst ner under dygnet innan tävlingen och banan hade fått mycket mer vatten än den tålde. Normalt sett är Bockstensturen riktigt fin med härliga stigar i skogen. I lördags var det dock lera överallt och ofta omöjligt att styra cykeln i utförskörningarna i skogen. Utrustningen tar också mycket stryk och bromsarna tar helt slut trots nya belägg innan tävlingen. Som tur är sprack molnen upp och solen tittade fram strax innan starten och vädret då var riktigt fint för tävling. Det var bara det här med underlaget...

Hur gick det då? Jo, planen att hänga på Rolf och Erik fungerade perfekt. Efter ca 20 km hade Erik släppt och jag och Rolf satt ensamma i som jag trodde var H40-täten, men Rolf säger att han har fått rapport om att Anders Höijer från Borås ligger före oss. Strax innan 50 km får jag en lucka till Rolf när han släpper i en backe och jag kan köra ifatt Per Kumlin som kört med oss ett tag men som också ryckt. Jag tappar hela tiden i skogen när det går fort och är som lerigast och får kämpa mig tillbaka på grusvägarna. Vi kör sen tillsammans fram till runt 70 km då en pigg Stefan Larsson kommer ikapp. Vi turas om att dra till ca 80 km då vi kommer ifatt Christian Månsson på åkrarna ut ur skogen. Jag känner mig hyfsat pigg men när Stefan sen ökar tempot och drar hårt känner jag tröttheten komma i benen. Efter en trötthetsvurpa i skogen när det är mindre än en mil kvar orkar jag inte köra ikapp och jag inser att jag aldrig skulle vunnit en spurt mot Stefan ändå. Istället tar jag det lugnt och bevakar min placering i mål.

Jag rullar nöjd in på ännu en 3:dje plats (4:e i rad i Långloppscupen) även om vi ett tag trodde vi var 1:a och 2:a eftersom speakern felaktigt ropade ut oss som det när vi gick i mål. Segern i Långloppscupen var redan säkrad i och med att Janne Jacobsson inte körde och med denna placeringen har jag kommit på pallen på alla tävlingarna i Sverige i år. Det hade jag inte ens kunnat hoppas på i början av säsongen!

Nu ska jag bara njuta av de sista tävlingarna i år som alla ligger inom 10 mil hemifrån. Programmet ser ut så här:
12/9: Finalen i Dust Cup
20/9: Snapphaneturen i Hässleholm
26/9: Åstorps MTB i Ängelholm (banan skogade vi i onsdags och verkar riktigt bra!)
27/9: Bockaracet i Kristianstad
+ ev en eller ett par tävlingar till inom inte alltför långt avstånd.

Förhoppningsvis sitter formen i och med bra ben kan det bli riktigt roliga tävlingar som avslutning på en kanonsäsong.



torsdag, september 03, 2009

Jag har faktiskt kul...

...även om det på bilderna ofta inte ser ut så. Jag har kul på väg till loppen, strax innan loppen, under loppen och efter loppen. Men just under loppen är jag väldigt koncentrerad och fokuserad. Och det har definitivt hjälpt mig i år speciellt när det gäller farten i de tekniska partierna men även att sitta med i rätt grupp och att cykla ekonomiskt med rätt fart.

En som dock alltid ser glad ut på bilderna är Jens Westergren. Är det hans "långloppsmin" eller kör han omkring och småmyser mest hela tiden? Jämför den med mina bilder...