fredag, mars 14, 2008

Nu får det bli fullständig vila i ytterligare en månad

Efter bakslaget i veckan så känns situationen verkligen hopplös. Infektionen vägrar att ge med sig och det enda raka är att vila helt och hållet och hoppas att det ska lösa problemen. I och för sig vilade jag mer än 3 veckor i februari utan resultat, men vad annat kan jag göra?

Nu orkar jag inte skriva mer på bloggen förrän jag är infektionsfri och det kan ju ta sin tid, men jag räknar inte med att det tar mindre än 4 veckor i alla fall.

Det mesta av säsongen är i princip körd eftersom återhämtningen efter minst 3 månaders frånvaro och träningen till nivån jag hade innan jag blev sjuk kommer att ta tid. Det är mentalt knäckande att fundera på om jag kan bli frisk till den ena eller den andra tävlingen så det får jag sluta att tänka på och bara sikta på att komma ut och cykla överhuvudtaget så småningom. Då infektionen är så seg kommer ju också oron att det är något kroniskt men så illa ska det väl ändå inte vara..?

onsdag, mars 12, 2008

Bakslag igen!!!

Lördagen kändes bra...
Söndagen kändes bra...
Måndagen kändes bra...
Tisdagen kändes bra... fram till på eftermiddagen då de kända symptomen med trötthet, huvudvärk och tjock/irriterad hals kom tillbaka. Kvällens spinningpass var för sent att boka av så det var lika bra att gå dit och testa. Efter 20 lugna minuter var det lika bra att stiga av och åka hem eftersom jag bara kände mig sämre och sämre.

Inatt sov jag dessutom riktigt illa (hur mycket av det beror egentligen på infektionen och hur mycket är psykiskt?) och idag är jag seg och är tjock i halsen och det känns som för 2-3 veckor sedan.

Nu har jag ingen aning om vad som händer, men jag kan nog utesluta ett långpass i helgen och får rikta in mig på vila eller ev lugn träning. Till helgen är det 2 månader sedan infektionen började och jag ser fortfarande inga tecken på att den ska försvinna ur kroppen och jag har inga idéer om vad jag ska göra heller. All vila, lugn träning och positiva signaler verkar inte betyda något när infektionen när som helst kan komma tillbaka.

lördag, mars 08, 2008

2.50 ...

... blev totaltiden idag på kända stigar i Bokskogen och Bökeberg. Jag var alltså klok och drog inte iväg på långrundan utan nöjde med ett betydligt lugnare tempo med MTC. Dock var tempot så pass lugnt i början att t o m jag tyckte det var för bra. När det hade gått 30 minuter hade pulsen inte nått över 65% någon gång och då var det dags att släppa gruppen. Fredrik Färjh (på bilden nedan) hängde på och vi körde sen i eget tempo.

Så här kan man sammanfatta dagens runda:
+ Vädret var fantastiskt med strålande sol, svag vind och 9 grader, dvs riktigt vårväder
+ Benen känns helt oberörda trots ett tempo som gjorde Fredrik (som är en duktig cyklist) helt slut efter 2.30.
+ Pulsen i låg fart är OK
- Så fort jag ökar tempot drar pulsen iväg
- Halsen känns rivig under ansträngning
- Nu efteråt känner jag mig lite tung i huvudet och irriterad och tjock i halsen

Så grundformen verkar finnas kvar men infektionen är definitivt inte ur kroppen.

Nu får jag hålla tummarna att kroppen inte reagerar negativt utan kan återhämta sig utan att infektionen försämras.

torsdag, mars 06, 2008

90 minuter lugnt

Idag körde jag ett identiskt pass som i söndags, dvs en 90 min lugn runda utomhus bara för att trampa runt benen.

Det positiva från dagens pass är att jag inte alls blir trött utan vill ta i och köra fortare hela tiden. Jag riktigt längtar till riktiga intervallpass och backträning. Tänk att få lov att köra iväg en bra bit bortom 90%!

Det negativa är att pulsen sticker för minsta lilla ansträngning och det + känslan i svalg och huvud pekar på att infektionen håller sitt grepp. Egentligen kan jag inte se någon märkbar förändring i infektionen och jag får nog ställa in mig på att det inte är smart att köra 5-timmars långpass i helgen, utan det får bli 2-3 timmar lugnt istället.

Imorgon tar jag ett klokt beslut!

tisdag, mars 04, 2008

Andra passet!

Kroppen svarade bra på söndagens lilla runda och idag var det dags för det vanliga spnning/body pump-passet. Med full diciplin att ta det lugnt och ständigt tittandes på pulsklockan (absolut max 75%) avverkades passet på de vanliga 90 minuterna. Trots oträningen kändes passet inte helt fel. Dock finns det ingen ork i benen och så fort man drar på det minsta så sticker pulsen. Tröttheten i huvudet och halsont slapp jag dock.

Nu är det bara att hålla tummarna att onsdagens vilodag inte innebär att infektionen kommer tillbaka med förnyad kraft utan att den verkligen är på väg tillbaka, om än väldigt långsamt.

På torsdag är det planerat samma runda utomhus som i söndags, dvs 90 minuter lugnt. Sen får jag hoppas att helgen kan tillåta första långpasset på 7 veckor.

söndag, mars 02, 2008

Första passet på en månad

Idag körde jag ett mycket lugnt cykelpass ute på 90 min. Trots att pulsen drog iväg för minsta ansträngning höll jag den under 70% i princip genom hela passet. Den första halvtimmen var seg även om jag tog det riktigt lugnt. Att bara sätta sig på sadeln kändes konstigt och benen började kännas trötta efter ca 20 minuters cykling. Så småningom började dock kroppen komma igång och det kändes bra och framförallt riktigt skönt att vara ute igen.

När jag väl cyklar känner jag mig inte speciellt sjuk och efteråt mår det mesta av kroppen bra, men det känns fortfarande väldigt osäkert hur halsen och huvudet kommer att kännas senare. Jag får bara hoppas att jag känner mig OK imorgon och att kroppen är så pass frisk att den tåler detta lätta pass.