Veckan som gick flöt träningen på bra och kroppen svarade fint på alla passen:
Tisdag: 1,5 tim lugnt återhämtningspass på MTB'n
Onsdag: 5 X 30 sek maxintervaller på testcykel
Torsdag: 5 X 4 min löpintervaller
Fredag: 4 X 8 min tröskelintervaller på testcykel
Lördag: MTB med Stefan L vid Brofästet: 10 X 45/15 + 2 X 11 min intervallslinga + 2 X 10 min lagtempointervaller
I söndags var det träningsfritt och då var vi några som tittade på Christian när han körde SM i duatlon och tyvärr fick ytterligare en andraplats nu när Claes Björling var tillbaka i form igen.
Igår måndag var det återigen vila och idag tisdag hade jag planerat att köra antingen 30 sek eller 5 sek maxintervaller, lite beroende på hur fräscha benen kändes.
Men, de senaste 2-3 dagarna har jag känt mig lite hängig och det verkar vara en infektion på gång i kroppen som jag får vara försiktig med. Jag kommer inte att träna igen förrän jag känner mig 100%-ig. Förhoppningsvis har det gått över tills imorgon då vi är ett större gäng som planerar att köra intervaller i Bokskogen och i annat fall så blir det ytterligare en dags vila, vi får se.
tisdag, september 23, 2008
onsdag, september 17, 2008
Nu svarade dom äntligen
Det var bara det som behövdes, ett par dagar med ingen eller väldigt lugn träning. Meningen var att jag skulle vila helt både måndag och tisdag men eftersom jag är så pass sugen på att komma ut och röra på mig i den fina höstluften kunde jag inte låta bli att ge mig ut efter jobbet en dryg timme i går och trampa runt lugnt och fint.
Trots det lugna tempot kändes benen sega och därför tänkte jag att det går säkert åt pipan med maxintervallerna idag som jag planerade att avverka på jobblunchen. Men, när jag gasade på den första 30-sekundaren så svarade benen faktiskt och det kändes rikigt bra och alla dom andra kändes också riktigt fina. Tänk att man kan bli glad för så lite...
Jag har länge tvekat om jag ska köra Hilleröds MTB Marathon i år den 5:e oktober. Den ligger så pass sent och är rätt så tråkig med 103 km bestående av mest grusvägar. Dessutom gäller den ingenting så motivationen har inte funnits riktigt även om flera andra ska köra. Men så funderade jag på om jag inte skulle köra 67 km istället, mest på skoj. Inte fullt så långt och man kan avverka den på 2 flaskor och slipper att tänka på langning och sånt. 1/10 är sista anmälningsdag så jag har lite tid på mig att fundera vidare.
Trots det lugna tempot kändes benen sega och därför tänkte jag att det går säkert åt pipan med maxintervallerna idag som jag planerade att avverka på jobblunchen. Men, när jag gasade på den första 30-sekundaren så svarade benen faktiskt och det kändes rikigt bra och alla dom andra kändes också riktigt fina. Tänk att man kan bli glad för så lite...
Jag har länge tvekat om jag ska köra Hilleröds MTB Marathon i år den 5:e oktober. Den ligger så pass sent och är rätt så tråkig med 103 km bestående av mest grusvägar. Dessutom gäller den ingenting så motivationen har inte funnits riktigt även om flera andra ska köra. Men så funderade jag på om jag inte skulle köra 67 km istället, mest på skoj. Inte fullt så långt och man kan avverka den på 2 flaskor och slipper att tänka på langning och sånt. 1/10 är sista anmälningsdag så jag har lite tid på mig att fundera vidare.
måndag, september 15, 2008
Nu får det nog bli ett par dagars vila...
Veckan som gick kändes benen i princip lika sega som veckan dessförinnan. Nu har jag i och för sig bara vilat sammanlagt 3 dagar sedan Bockstensturen men återhämtningen borde ändå gått bättre. Antagligen var 3 helger i rad med långlopp i mesta laget för mig och det är bara att inse att dom har slitit. De sega benen är ju inga problem på distanspassen även om jag snabbare kommer upp på rött men eftersom benen är så pass sega som dom är på intervallpassen blir ju kvaliteten lidande.
Efter 6 dagars träning utan vila (dock hade jag ett lugnare återhämtningspass i fredags) som avslutades med ett hårt 4,5-timmars distanspass igår hade jag därför tänkt lägga in 2 dagars vila idag och imorgon tisdag. På så sätt hoppas jag att kvaliteten ska förbättras på intervallpassen senare i veckan och att jag så smått ska komma i hyfsad form inför tävlingshelgen 27-28/9.
Vädret här nere i Skåne är fortfarande fint och förra veckan var det flera dagar med nästan 20 grader. Dock stod termometern på 7 grader i går kl 7.30 när jag gav mig ut på distanspasset så det märks att hösten är här. Men så länge det inte regnar eller blåser för mycket är det bara härligt med den friska luften så här års.
Jag funderar ofta på hur jag ska lägga upp träningen på effektivaste sätt. Eftersom all träning som jag kör nu har kvalitet och syfte orkar jag knappt mer än 10 timmar i veckan om jag ska kunna återhämta mig tillräckligt. Fram till för ca ett år sedan så var distanspassen relativt lugna och man kände sig ganska fräsch efteråt. Numera känner jag mig i och för sig hyfsat fräsch generellt sett i kroppen efter ett distanspass men när jag sen ska köra hårda intervaller märker jag att benen inte är tillräckligt återhämtade. Dessutom är intervallpassen både fler och hårdare jämfört med tidigare och det spelar såklart också in. På det sättet är det ett angenämt problem att det är kroppen som styr träningsmängden och inte att tiden inte räcker till.
Ett nytt träningshjälpmedel som invigdes i lördags är min nya Monark Cardio Care 827E. Stefan Larsson och jag handlade varsin från ett gym i Stockholm och betalade bara 1000 kr jämfört med nypriset på runt 9500 kr. Cyklarna är i kanonskick och jag var själv uppe i Stockholm och hämtade dom när jag ändå var på möte där. Min cykel har i och för sig stått oanvänd i garaget sedan dess men eftersom den gamla cykeln numera står på jobbet har det blivit träning där istället. Just möjligheten att träna testcykel både på jobbet och hemma ökar både flexibiliteten och kvaliteten när jag nu kan lägga in ett intervallpass på cykel på lunchen när det passar. Det blir fint nu till vinterträningen!
Efter 6 dagars träning utan vila (dock hade jag ett lugnare återhämtningspass i fredags) som avslutades med ett hårt 4,5-timmars distanspass igår hade jag därför tänkt lägga in 2 dagars vila idag och imorgon tisdag. På så sätt hoppas jag att kvaliteten ska förbättras på intervallpassen senare i veckan och att jag så smått ska komma i hyfsad form inför tävlingshelgen 27-28/9.
Vädret här nere i Skåne är fortfarande fint och förra veckan var det flera dagar med nästan 20 grader. Dock stod termometern på 7 grader i går kl 7.30 när jag gav mig ut på distanspasset så det märks att hösten är här. Men så länge det inte regnar eller blåser för mycket är det bara härligt med den friska luften så här års.
Jag funderar ofta på hur jag ska lägga upp träningen på effektivaste sätt. Eftersom all träning som jag kör nu har kvalitet och syfte orkar jag knappt mer än 10 timmar i veckan om jag ska kunna återhämta mig tillräckligt. Fram till för ca ett år sedan så var distanspassen relativt lugna och man kände sig ganska fräsch efteråt. Numera känner jag mig i och för sig hyfsat fräsch generellt sett i kroppen efter ett distanspass men när jag sen ska köra hårda intervaller märker jag att benen inte är tillräckligt återhämtade. Dessutom är intervallpassen både fler och hårdare jämfört med tidigare och det spelar såklart också in. På det sättet är det ett angenämt problem att det är kroppen som styr träningsmängden och inte att tiden inte räcker till.
Ett nytt träningshjälpmedel som invigdes i lördags är min nya Monark Cardio Care 827E. Stefan Larsson och jag handlade varsin från ett gym i Stockholm och betalade bara 1000 kr jämfört med nypriset på runt 9500 kr. Cyklarna är i kanonskick och jag var själv uppe i Stockholm och hämtade dom när jag ändå var på möte där. Min cykel har i och för sig stått oanvänd i garaget sedan dess men eftersom den gamla cykeln numera står på jobbet har det blivit träning där istället. Just möjligheten att träna testcykel både på jobbet och hemma ökar både flexibiliteten och kvaliteten när jag nu kan lägga in ett intervallpass på cykel på lunchen när det passar. Det blir fint nu till vinterträningen!
måndag, september 08, 2008
Sega ben efter Bockstensturen
Veckan som gått har jag haft världens segaste ben. Det är nog en kombination av en reaktion efter Bockstensturen och faktumet att jag börjat löpträna igen.
På måndagen stack jag ut och sprang en mil i lugnt tempo på lunchen. Det kändes helt OK men resulterade i sega ben på tisdagen. Stefan L och jag stack ut i ca 3 timmar i Genarp på tisdagskvällen och det var först efter nästan 2 timmar som benen släppte och jag fick upp pulsen. Rundan var en sån härlig runda med nästan vindstilla och knappa 20 grader och vi fick ihop 700 höjdmeter innan det var dags att sluta när det började skymma framåt 20-tiden.
Efter en välbehövlig vilodag på onsdagen hade jag planerat ett dubbelpass på torsdagen med 15/15-intervaller på testcykeln på jobbet på lunchen och sen långa tröskelintervaller på MTB'n på kvällen. Tyvärr var benen fortfarande som gelé och jag kom inte ens upp i 80% av max på intervallerna på något av passen. Det var bara att gilla läget och därför blev kvällens pass mer av återhämtning.
Lördagen startades knästående i ett trängt och dammigt kryputrymme där jag skulle isolera och dra el och efter 4 timmar så var knäna ömma och stela och halsen riktigt rivig av allt damm. Jag hade bestämt mig för ett löppass så det var bara att snöra på sig skorna och ge sig ut i solen. Benen kändes dock hyfsat pigga och den dryga milen jag tänkt springa blev till sist nästan 15 km när jag var hemma. Det var kanske i mesta laget eftersom jag var ordentlig sliten efteråt. Det märks att jag inte är löptränad eftersom jag är stel överallt, speciellt i ryggen som är ovan av löpningen. Det behövs nog en del stretching och träning av rygg och säte för att komma runt det.
På söndagen var det tidig uppstigning och 7.30 satt jag på cykeln för att möta upp Stefan L, Stefan M, Lars och Christian för ett längre MTB-pass. Stefan L har fått ett träningsprogram av Magnus och idag skulle han vara helt slut efter passet. Jag med mina sega ben hade svårt att bara ligga på rulle efter Stefan som körde hårt hela passet. 4,5 timmar fick vi hop och precis som i tisdags så lossnade benen till sist, men nu tog det nästan 3 timmar innan segheten försvann...
Just nu är jag lite vilsen avseende vad/hur jag ska träna den närmaste tiden eftersom jag inte har något direkt mål. Dock blir det nog att kämpa på en vecka till med ganska mycket mängdträning innan jag kör lite kortare pass de två veckorna efter. Jag har planerat att köra minst en av de två avslutande tävlingarna i SydMTB 27-28/9 och eftersom dom loppen är ganska korta får jag inte vara trögstartad utan måste kunna ge 100% från start.
På måndagen stack jag ut och sprang en mil i lugnt tempo på lunchen. Det kändes helt OK men resulterade i sega ben på tisdagen. Stefan L och jag stack ut i ca 3 timmar i Genarp på tisdagskvällen och det var först efter nästan 2 timmar som benen släppte och jag fick upp pulsen. Rundan var en sån härlig runda med nästan vindstilla och knappa 20 grader och vi fick ihop 700 höjdmeter innan det var dags att sluta när det började skymma framåt 20-tiden.
Efter en välbehövlig vilodag på onsdagen hade jag planerat ett dubbelpass på torsdagen med 15/15-intervaller på testcykeln på jobbet på lunchen och sen långa tröskelintervaller på MTB'n på kvällen. Tyvärr var benen fortfarande som gelé och jag kom inte ens upp i 80% av max på intervallerna på något av passen. Det var bara att gilla läget och därför blev kvällens pass mer av återhämtning.
Lördagen startades knästående i ett trängt och dammigt kryputrymme där jag skulle isolera och dra el och efter 4 timmar så var knäna ömma och stela och halsen riktigt rivig av allt damm. Jag hade bestämt mig för ett löppass så det var bara att snöra på sig skorna och ge sig ut i solen. Benen kändes dock hyfsat pigga och den dryga milen jag tänkt springa blev till sist nästan 15 km när jag var hemma. Det var kanske i mesta laget eftersom jag var ordentlig sliten efteråt. Det märks att jag inte är löptränad eftersom jag är stel överallt, speciellt i ryggen som är ovan av löpningen. Det behövs nog en del stretching och träning av rygg och säte för att komma runt det.
På söndagen var det tidig uppstigning och 7.30 satt jag på cykeln för att möta upp Stefan L, Stefan M, Lars och Christian för ett längre MTB-pass. Stefan L har fått ett träningsprogram av Magnus och idag skulle han vara helt slut efter passet. Jag med mina sega ben hade svårt att bara ligga på rulle efter Stefan som körde hårt hela passet. 4,5 timmar fick vi hop och precis som i tisdags så lossnade benen till sist, men nu tog det nästan 3 timmar innan segheten försvann...
Just nu är jag lite vilsen avseende vad/hur jag ska träna den närmaste tiden eftersom jag inte har något direkt mål. Dock blir det nog att kämpa på en vecka till med ganska mycket mängdträning innan jag kör lite kortare pass de två veckorna efter. Jag har planerat att köra minst en av de två avslutande tävlingarna i SydMTB 27-28/9 och eftersom dom loppen är ganska korta får jag inte vara trögstartad utan måste kunna ge 100% från start.
tisdag, september 02, 2008
4:a på SM. Är jag nöjd med det?
Först och främst ska jag säga att jag känner mig ganska tillfreds med dagen i lördags då Bockstensturen och tillika SM i MTB Marathon avgjordes. Helt nöjd är jag dock inte och det ska jag förklara nu.
Jag hade ingen riktig koll på formen innan tävlingen och hade känt mig seg i benen hela veckan innan. Seg var jag också i starten som i vanlig ordning när det gäller Bockstensturen skedde i ett högt tempo. Jag hamnade långt bak och fick slita mina sega ben bara för att hänga med en bra bit ner i fältet. Det var inte förrän efter ca 30 min när vi började klättra uppför som det började kännas lite bättre och jag kunde plocka lite placeringar. Jag kommer ifatt en trött Stefan Larsson som också har sega ben och vi tycker synd om varandra en stund. Sen kommer Falkenbergs Peter Carlsson och kör om mig och jag tänker att nu måste jag hänga på. Tycker det känns ganska bra och efter ytterligare 30 min går jag loss ordentligt i den värsta backen. Nu känns det som om jag har bra tryck i benen och jag kör om cyklist efter cyklist i backarna. Jag tänker att nu får det bära eller brista, håller jag detta i mål så kan det gå riktigt bra.
Det höll ungefär till knappa 70 km eller ca 2.45 in i loppet. Vi hade ordnat ”självlangning” på en asfaltsträcka vid 62 km där Magnus Mattssons familj hade varit snäll att sätta upp vårt bort med flaskor. Eftersom det kräver ett stopp då bägge flaskorna byts tappade jag ca 10 sekunder till min klunga innehållande bl a Per Kumlin och jag fick slita för att komma ifatt några kilometer senare. Det kostade och vid ca 70 km började jag bli seg i benen och fick de första krampkänningarna. Härifrån och in i mål var det sen en kamp mot krampen vilket såklart påverkade hastigheten en del när jag inte kunde trycka på och jag uppskattar att jag tappade 3-4 min på detta. Sista 10-15 km cyklade jag helt själv då jag var tvungen att släppa gruppen i ett krampanfall men det positiva är att jag inte tappade mer än en placering de sista 3 milen.
Väl i mål hade jag en förhoppning om att ha kommit 3:a i H40 SM, men när jag pratade med Christian Månsson som hade haft ett riktigt bra lopp så pratade han om en Kolmården-cyklist som han dragit. Ganska snabbt förstod jag att det var Dick Samuelsson som han pratade om och när jag såg både Rolf Svensson och Jan Jacobsson i målfållan insåg jag att det nog blev en 4:e plats för mig. Lite snöpligt att Dick gjorde ett sånt kanonlopp just nu när jag tidigare i år har slagit honom med 7-8 minuter men det är bara att gratuler honom till en fantastiskt prestation som räckte till en 2:a plats på ett SM.
Med facit i hand så skulle jag inte ha gasat så mycket i mitten av loppet utan sparat lite krafter till slutet. Då hade jag kanske kunnat kapa 2-4 min på min tid och möjligtvis hotat någon av dom som var före mig (t ex var Rolf 4.30 före mig in i mål). Samtidigt kan man ju inte bara köra på säkerhet alltid utan måste ibland chansa med ett högre tempo för att se om det håller i mål och då kan det räcka riktigt långt. Och förutom Dick så slog jag ju alla som jag ska slå och tidigare slagit så det måste jag vara nöjd med. För övrigt fungerade allt annat bra och cykeln var helt strulfri trots ett antal lerhål och det är också något jag måste vara tacksam för, speciellt när jag vet vad Magnus Mattsson i H30 råkade ut för med punktering och en strulande ventil som gjorde att han fick bryta ett lopp som han laddat så för och mycket väl kunde vunnit. Förutom Christian och Magnus var presetationerna från övriga träningskompisar lite blandade. Lars Therp kom in på en fin 10:e plats i H30 bara 10 min efter mig medan Stefan Larsson hade en mycket tung dag och det var med mentalt starkt att fullfölja när kroppen presterar så dåligt.
I och med Bockstensturen är huvuddelen av tävlingssäsongen över och det är bara någon enstaka hösttävling kvar innan vintersäsongen börjar. Igår började jag därför springa igen som återhämtning efter lördagen och uppmjukning inför vinterträningen. Jag har inga direkta planer den närmaste tiden förutom att jag ska försöka få volym i träningen de närmaste två veckorna. Sen är det dags att fundera på vinterupplägget med ev kort träningsuppehåll i höst samt sätta upp nya mål inför 2009.
Jag hade ingen riktig koll på formen innan tävlingen och hade känt mig seg i benen hela veckan innan. Seg var jag också i starten som i vanlig ordning när det gäller Bockstensturen skedde i ett högt tempo. Jag hamnade långt bak och fick slita mina sega ben bara för att hänga med en bra bit ner i fältet. Det var inte förrän efter ca 30 min när vi började klättra uppför som det började kännas lite bättre och jag kunde plocka lite placeringar. Jag kommer ifatt en trött Stefan Larsson som också har sega ben och vi tycker synd om varandra en stund. Sen kommer Falkenbergs Peter Carlsson och kör om mig och jag tänker att nu måste jag hänga på. Tycker det känns ganska bra och efter ytterligare 30 min går jag loss ordentligt i den värsta backen. Nu känns det som om jag har bra tryck i benen och jag kör om cyklist efter cyklist i backarna. Jag tänker att nu får det bära eller brista, håller jag detta i mål så kan det gå riktigt bra.
Det höll ungefär till knappa 70 km eller ca 2.45 in i loppet. Vi hade ordnat ”självlangning” på en asfaltsträcka vid 62 km där Magnus Mattssons familj hade varit snäll att sätta upp vårt bort med flaskor. Eftersom det kräver ett stopp då bägge flaskorna byts tappade jag ca 10 sekunder till min klunga innehållande bl a Per Kumlin och jag fick slita för att komma ifatt några kilometer senare. Det kostade och vid ca 70 km började jag bli seg i benen och fick de första krampkänningarna. Härifrån och in i mål var det sen en kamp mot krampen vilket såklart påverkade hastigheten en del när jag inte kunde trycka på och jag uppskattar att jag tappade 3-4 min på detta. Sista 10-15 km cyklade jag helt själv då jag var tvungen att släppa gruppen i ett krampanfall men det positiva är att jag inte tappade mer än en placering de sista 3 milen.
Väl i mål hade jag en förhoppning om att ha kommit 3:a i H40 SM, men när jag pratade med Christian Månsson som hade haft ett riktigt bra lopp så pratade han om en Kolmården-cyklist som han dragit. Ganska snabbt förstod jag att det var Dick Samuelsson som han pratade om och när jag såg både Rolf Svensson och Jan Jacobsson i målfållan insåg jag att det nog blev en 4:e plats för mig. Lite snöpligt att Dick gjorde ett sånt kanonlopp just nu när jag tidigare i år har slagit honom med 7-8 minuter men det är bara att gratuler honom till en fantastiskt prestation som räckte till en 2:a plats på ett SM.
Med facit i hand så skulle jag inte ha gasat så mycket i mitten av loppet utan sparat lite krafter till slutet. Då hade jag kanske kunnat kapa 2-4 min på min tid och möjligtvis hotat någon av dom som var före mig (t ex var Rolf 4.30 före mig in i mål). Samtidigt kan man ju inte bara köra på säkerhet alltid utan måste ibland chansa med ett högre tempo för att se om det håller i mål och då kan det räcka riktigt långt. Och förutom Dick så slog jag ju alla som jag ska slå och tidigare slagit så det måste jag vara nöjd med. För övrigt fungerade allt annat bra och cykeln var helt strulfri trots ett antal lerhål och det är också något jag måste vara tacksam för, speciellt när jag vet vad Magnus Mattsson i H30 råkade ut för med punktering och en strulande ventil som gjorde att han fick bryta ett lopp som han laddat så för och mycket väl kunde vunnit. Förutom Christian och Magnus var presetationerna från övriga träningskompisar lite blandade. Lars Therp kom in på en fin 10:e plats i H30 bara 10 min efter mig medan Stefan Larsson hade en mycket tung dag och det var med mentalt starkt att fullfölja när kroppen presterar så dåligt.
I och med Bockstensturen är huvuddelen av tävlingssäsongen över och det är bara någon enstaka hösttävling kvar innan vintersäsongen börjar. Igår började jag därför springa igen som återhämtning efter lördagen och uppmjukning inför vinterträningen. Jag har inga direkta planer den närmaste tiden förutom att jag ska försöka få volym i träningen de närmaste två veckorna. Sen är det dags att fundera på vinterupplägget med ev kort träningsuppehåll i höst samt sätta upp nya mål inför 2009.
måndag, augusti 25, 2008
Ny helg och ny tävling: Rapport från Snapphaneturen
Vädret inför gårdagens tävling såg minst av allt positivt ut. Det hade spöregnat hela lördagemn och nere hos oss i Höllviken hade det kommit 68 mm regn under dygnet. Med erfarenhet från 2006-års Snapphanetur som är det värsta lerbadet jag varit med om med massor av vurpor i snorhala endurospår så var jag kraftigt negativ och inte alls sugen på att köra. Väderutsikterna för söndagen såg något bättre ut men det var fortfarande regnvarning som gällde. Natten innan loppet sov jag dessutom dåligt och drömde om lerbad, krasande växlar och rasslande bromsar. Nej, det här såg inte bra ut!
Söndagsmorgonen började dock med hyfsat väder: regnfritt, höga moln och ca 14 grader. Jag mötte upp Stefan M och Stefan L i Malmö och tillsammans körde vi mot Hässleholm. På vägen dit började det dessutom regna och temperaturen kröp ner mot 13 grader, men som tur var så var det tillfälligt regn och när vi kom fram så var det uppehåll. På parkeringen såg jag att det var relativt många bra åkare som ställde upp: Rolf Svensson och Peter Carlsson, bägge duktiga H40-åkare från Falkenberg, Patrik Paulsson, Tim Nilsson, Paul Wirenstedt, Christian Bertilsson samt kompisarna Magnus Mattsson, Christian Månsson och Stefan Larsson. Det var alltså upplagt för ett snabbt lopp.
Till skillnad från förra helgen gick det nu att värma upp utan att frysa ihjäl och väl på startlinjen så kändes det faktiskt riktigt positivt. När starten gick drogs farten upp rejält och jag la mig runt tioende plats när vi gick in i första singletracken. Patrik hade slarvat med underhållet och hade en drivlina som hela tiden kuggade över så han släppte förbi mig och Christian M direkt. Ganska snabbt blev det en lucka mellan Christian och Stefan som var framför honom och jag gick därför om honom för att ta upp jakten. Stefan verkade ha pigga ben idag eller var det jag som bara var seg och trött? Jag kom i alla fall inte gruppen framför i det komforttempot som jag bestämt mig för att hålla så när vi kom ut på andra grusvägssträckan bestämde jag mig att vänta in Christian och en Varbergsjunior som låg 100 meter bakom. Tillsammans kunde vi ganska snabbt jobba oss ifatt gruppen framför som bestod av Tim, Stefan och Christian B och efter ca halva det 32 km långa varvet (som enligt min mätare både i år och ifjol var 35 km) var vi nu en klunga på 6 man. Jag kände mig nu betydligt piggare och var uppe och drog vid flera tillfällen i uppförsbackarna som oftast är grusvägar på Snapphaneturen, medan utförslöporna är stig. Förhållandena var betydligt bättre än jag väntat mig även om det var rejält lerigt och blött på många ställen. I slutet av varvet passerar vi Paul som stod sidan av med tekniska problem och kort därefter kör han om oss alla i en betydligt högre fart än vad vi hade.
Vi var fortfarande samlade vid varvningen efter 1.38 men i den långa uppförsbacken i början släpper Stefan och jag som ligger bakom honom får rycka lite för att komma ifatt klungan. Stefan biter ihop men lyckas precis komma ifatt innan vi kör in på stigen igen och han verkar vara sliten. Mycket riktigt släpper han men lyckas ändå nästan jobba sig ifatt efter en stund. Då ökar Christian M i täten farten och Stefan tvingas släppa igen. Nu passerar vi även Paul en gång till när han står och lagar en punkteringen. Synd om honom när han verkade så stark idag och slogs längst fram. I en brant uppförsbacke släpper Tim med problem och nu består gruppen av fyra personer, där Christian i täten får en lucka till de två juniorerna och mig. Jag går in först i ett stigparti och höjer tempot och när vi kommer ut på grusvägen ökar jag lite till. Nu tar jag ordentligt på Christian och efter ca en km på grusvägen är jag ifatt. Christian B hängde med på mitt hjul men Varbergsjunioren släppte. När vi kommer ifatt Christian ser vi en trött Peter Carlsson som lägger sig bakom oss och vi är nu återigen en klunga på fyra man. Jag känner mig stark och lägger mig främst och försöker rycka i de olika stigpartierna, men lyckas inte bli av med de tre andra och istället går Christian M återigen upp i täten. På grusvägen före den långa sega uppförsbacken som leder upp till endurospåren ca 20 min från slutet ökar Christian återigen och vi tappade då Peter. In i spåret som leder in till den sista tekniska och leriga nerförskörningen 6-7 minuter före mål hamnar jag sist och när jag senare har fel växel i över en teknisk övergång tappar jag 5 sekunder till de två andra. Jag hinner precis ifatt innan den sista branta uppförsbacken men är så pass trött där att jag inte kan hålla samma tempo upp för backen utan tvingas släppa. I backen går Christian B om Christian M och eftersom den sista biten är lättkörd så blir även detta slutställningen och vi tre går i mål med ca 10 sekunders mellanrum. Så här blev slutresultatet (ungefärliga tider):
1. Rolf Svensson, 3.15
2. Magnus Mattsson, 3.16
3. Christian Bertilsson, 3.20
4. Christian Månsson, 3.20
5. Martin Wenhov, 3.20
Jag blev alltså femma totalt och tvåa i H40 vilket jag får vara nöjd med. Loppet disponerade jag bra efter mina förutsättningar och det är tveksamt om jag hade kunnat slå Christian och Christian idag även om jag kört lite mer taktiskt i slutet. Jag förbättrade min tid med 8 minuter från ifjol på en bana som var lite tyngre och dessutom var det riktigt kul att köra i grupp i princip hela loppet. Tyvärr är det fortfarande för långt fram till urstarke Rolf Svensson för att jag ska ha en reell möjlighet att utmana honom och det är bara att hoppas att han är lika stark i förhållande till övriga konkurrenter.
På lördag är det Bockstensturen och tillika SM i MTB Marathon. För mig är det både årets längsta lopp och höjdpunkt. Förhoppningsvis har jag en bra dag då och kan hålla hela loppet. Jag har inga förhoppningar på medalj i H40 men en topp-5 är en realistisk målsättning. Eftersom loppet är redan på lördag blir det en dag mindre att återhämta sig på och eftersom jag dessutom ska till Stockholm ons-tors blir det bara ett kortare pass på tisdag plus ett uppladdningspass på fredag.
Söndagsmorgonen började dock med hyfsat väder: regnfritt, höga moln och ca 14 grader. Jag mötte upp Stefan M och Stefan L i Malmö och tillsammans körde vi mot Hässleholm. På vägen dit började det dessutom regna och temperaturen kröp ner mot 13 grader, men som tur var så var det tillfälligt regn och när vi kom fram så var det uppehåll. På parkeringen såg jag att det var relativt många bra åkare som ställde upp: Rolf Svensson och Peter Carlsson, bägge duktiga H40-åkare från Falkenberg, Patrik Paulsson, Tim Nilsson, Paul Wirenstedt, Christian Bertilsson samt kompisarna Magnus Mattsson, Christian Månsson och Stefan Larsson. Det var alltså upplagt för ett snabbt lopp.
Till skillnad från förra helgen gick det nu att värma upp utan att frysa ihjäl och väl på startlinjen så kändes det faktiskt riktigt positivt. När starten gick drogs farten upp rejält och jag la mig runt tioende plats när vi gick in i första singletracken. Patrik hade slarvat med underhållet och hade en drivlina som hela tiden kuggade över så han släppte förbi mig och Christian M direkt. Ganska snabbt blev det en lucka mellan Christian och Stefan som var framför honom och jag gick därför om honom för att ta upp jakten. Stefan verkade ha pigga ben idag eller var det jag som bara var seg och trött? Jag kom i alla fall inte gruppen framför i det komforttempot som jag bestämt mig för att hålla så när vi kom ut på andra grusvägssträckan bestämde jag mig att vänta in Christian och en Varbergsjunior som låg 100 meter bakom. Tillsammans kunde vi ganska snabbt jobba oss ifatt gruppen framför som bestod av Tim, Stefan och Christian B och efter ca halva det 32 km långa varvet (som enligt min mätare både i år och ifjol var 35 km) var vi nu en klunga på 6 man. Jag kände mig nu betydligt piggare och var uppe och drog vid flera tillfällen i uppförsbackarna som oftast är grusvägar på Snapphaneturen, medan utförslöporna är stig. Förhållandena var betydligt bättre än jag väntat mig även om det var rejält lerigt och blött på många ställen. I slutet av varvet passerar vi Paul som stod sidan av med tekniska problem och kort därefter kör han om oss alla i en betydligt högre fart än vad vi hade.
Vi var fortfarande samlade vid varvningen efter 1.38 men i den långa uppförsbacken i början släpper Stefan och jag som ligger bakom honom får rycka lite för att komma ifatt klungan. Stefan biter ihop men lyckas precis komma ifatt innan vi kör in på stigen igen och han verkar vara sliten. Mycket riktigt släpper han men lyckas ändå nästan jobba sig ifatt efter en stund. Då ökar Christian M i täten farten och Stefan tvingas släppa igen. Nu passerar vi även Paul en gång till när han står och lagar en punkteringen. Synd om honom när han verkade så stark idag och slogs längst fram. I en brant uppförsbacke släpper Tim med problem och nu består gruppen av fyra personer, där Christian i täten får en lucka till de två juniorerna och mig. Jag går in först i ett stigparti och höjer tempot och när vi kommer ut på grusvägen ökar jag lite till. Nu tar jag ordentligt på Christian och efter ca en km på grusvägen är jag ifatt. Christian B hängde med på mitt hjul men Varbergsjunioren släppte. När vi kommer ifatt Christian ser vi en trött Peter Carlsson som lägger sig bakom oss och vi är nu återigen en klunga på fyra man. Jag känner mig stark och lägger mig främst och försöker rycka i de olika stigpartierna, men lyckas inte bli av med de tre andra och istället går Christian M återigen upp i täten. På grusvägen före den långa sega uppförsbacken som leder upp till endurospåren ca 20 min från slutet ökar Christian återigen och vi tappade då Peter. In i spåret som leder in till den sista tekniska och leriga nerförskörningen 6-7 minuter före mål hamnar jag sist och när jag senare har fel växel i över en teknisk övergång tappar jag 5 sekunder till de två andra. Jag hinner precis ifatt innan den sista branta uppförsbacken men är så pass trött där att jag inte kan hålla samma tempo upp för backen utan tvingas släppa. I backen går Christian B om Christian M och eftersom den sista biten är lättkörd så blir även detta slutställningen och vi tre går i mål med ca 10 sekunders mellanrum. Så här blev slutresultatet (ungefärliga tider):
1. Rolf Svensson, 3.15
2. Magnus Mattsson, 3.16
3. Christian Bertilsson, 3.20
4. Christian Månsson, 3.20
5. Martin Wenhov, 3.20
Jag blev alltså femma totalt och tvåa i H40 vilket jag får vara nöjd med. Loppet disponerade jag bra efter mina förutsättningar och det är tveksamt om jag hade kunnat slå Christian och Christian idag även om jag kört lite mer taktiskt i slutet. Jag förbättrade min tid med 8 minuter från ifjol på en bana som var lite tyngre och dessutom var det riktigt kul att köra i grupp i princip hela loppet. Tyvärr är det fortfarande för långt fram till urstarke Rolf Svensson för att jag ska ha en reell möjlighet att utmana honom och det är bara att hoppas att han är lika stark i förhållande till övriga konkurrenter.
På lördag är det Bockstensturen och tillika SM i MTB Marathon. För mig är det både årets längsta lopp och höjdpunkt. Förhoppningsvis har jag en bra dag då och kan hålla hela loppet. Jag har inga förhoppningar på medalj i H40 men en topp-5 är en realistisk målsättning. Eftersom loppet är redan på lördag blir det en dag mindre att återhämta sig på och eftersom jag dessutom ska till Stockholm ons-tors blir det bara ett kortare pass på tisdag plus ett uppladdningspass på fredag.
måndag, augusti 18, 2008
Rapport Grevaloppet
Veckan innan Grevaloppet bestod mest av återhämtning med 2 inomhuspass och 2 långsamma pass på MTB'n på totalt 4 timmar.
Grevaloppet är ca 64 km långt och körs två varv på en bana med gansla mycket grusväg men också en del väldigt teknisk terräng. Väderutsikten dagen före loppet såg inte bra ut med 35-40 mm regn i Karlskrona där loppet gick och hade inte Stefan L och jag redan anmält oss och betalt är det inte omöjligt att vi blivit hemma. Morgonen hemma bjöd på tunna moln och ljummet väder men halvvägs på väg till loppet, utanför Kristianstad, började det regna och väderutsikterna verkade tyvärr slå in. Vi (Stefan, Magnus och jag) övervägde då starkt att vända hem men eftersom vi redan kört 10 mil så beslöt vi trots allt att fortsätta. Väl på plats så var det värre än jag hade förväntat mig med ösregn och en termometer som stod på 12 grader. Det blev ingen uppvärmning överhuvudtaget utan all tid fram till starten tillbringades i bilen. Jag bestämde mig t o m för att köra med benvärmare för att minska avkylningen på knän och lår.
Jag kom (som vanligt) iväg uselt i starten men eftersom loppet är väldigt litet med ca 50 startande så var det inga problem att köra upp i täten de första kilometrarna. Taktiken var att hänga med frontklungan så länge som möjligt utan att dra på sig syra. På pappret kunde jag räkna med att slåss om fjärdeplatsen efter Magnus, Patrik Paulsson och Joakim Åleheim (Team MA Speedwear, 1:a på Sverige-rankingen lvg elit och dessutom tidigare vinnare av långloppscupen...) och jag låg på femte plats när vi gick in i första singletracken. Efter ca 15 min blev det stopp framför mig när vi kom ut på ett kalhygge med mycket lösa grenar i spåret. Joakim och Magnus fick då en liten lucka som försvann när dom körde lite fel och vi var återigen samlade. Dock så ökade farten där framme igen och det blev återigen en lucka mellan Patrik och de främsta, där också nu junioren Christian Bertilsson fanns. När sen Patrik vurpar på en snorhal träbro och tvingas bryta försökte jag öka för att se om jag kunde komma ifatt de tre där framme. Jag får direkt en lucka till Stefan men kommer inte närmare dom främsta än 15-20 sekunder och beslutar mig därför att ta det lugnare och istället hitta ett trivseltempo.
Vid varvningen har jag ca 2 min till täten och nu kommer också Stefan och Daniel (multisportare från Kamlar som jag körde tillsammans med i fjol större delen av loppet) ifatt. Strax efter varvningen ser vi Magnus sitta vid vägkanten med punktering och utan luft i sin CO2-patron och vi slåss således nu om tredjeplatsen. Daniel är en seg kille och trots problem med sina växlar hänger han med ett bra tag. Dock kan Stefan och jag rycka efter några kilometer och fixa en lucka som han inte kunde täppa till. Strax därefter kommer vi ifatt och om en slutkörd Christian som inte förmåddde hänga på vårt tempo och nu är det bara Stefan och jag som kämpar om andraplatsen. Vi samarbetar bra fram till ca 5 km kvar då jag kommer om honom när han får ett stopp på en knixig singletrack. Jag ökar då tempot något för att grilla honom lite eftersom jag hela tiden kände att det var i skogen som jag var snabbare och tänkte att om jag inte får en lucka här så kör jag förhoppningsvis honom trött så att han inte hänger med i spurten. Jag får en liten lucka som dock nästan helt täpps till på grusvägen innan den avslutande singletracken. Den är lite snabbare med mer flyt och jag känner att jag kan gasa på. Nu har jag fått en ordentlig lucka och med bra ork kvar i benen kan jag bara bevaka den på grusvägen och den avslutande grässträckan in i mål. Tiden fram till Åleheim blev till sist 3,5 minut och till Stefan blev avståndet 20 sekunder. Tvåan i H40 (med 11 startande), Tomas Persson från Åstorp, var 22 minuter bakom mig.
Efter omständigheterna blev loppet riktigt kul med bra samarbete med Stefan under större delen av loppet. Cykeln fungerade perfekt trots allt regn och lera och jag höll mig så pass varm att kylan och regnet inte blev något problem. Detta var också mitt första lopp som gick ihop ekonomiskt i och med att jag vann en helårsprenumeration på Bilsport som sparar mig som redan är prenumerant 995 kr.
Nu är det återigen en relativt lugn vecka med 2-3 intervallpass och ett lugnt pass före Snapphaneturen på söndag. Förhoppningsvis blir vädret bättre då så vi slipper 2006-års lerbad och kraschfest på dom snorhala endurospåren.
Grevaloppet är ca 64 km långt och körs två varv på en bana med gansla mycket grusväg men också en del väldigt teknisk terräng. Väderutsikten dagen före loppet såg inte bra ut med 35-40 mm regn i Karlskrona där loppet gick och hade inte Stefan L och jag redan anmält oss och betalt är det inte omöjligt att vi blivit hemma. Morgonen hemma bjöd på tunna moln och ljummet väder men halvvägs på väg till loppet, utanför Kristianstad, började det regna och väderutsikterna verkade tyvärr slå in. Vi (Stefan, Magnus och jag) övervägde då starkt att vända hem men eftersom vi redan kört 10 mil så beslöt vi trots allt att fortsätta. Väl på plats så var det värre än jag hade förväntat mig med ösregn och en termometer som stod på 12 grader. Det blev ingen uppvärmning överhuvudtaget utan all tid fram till starten tillbringades i bilen. Jag bestämde mig t o m för att köra med benvärmare för att minska avkylningen på knän och lår.
Jag kom (som vanligt) iväg uselt i starten men eftersom loppet är väldigt litet med ca 50 startande så var det inga problem att köra upp i täten de första kilometrarna. Taktiken var att hänga med frontklungan så länge som möjligt utan att dra på sig syra. På pappret kunde jag räkna med att slåss om fjärdeplatsen efter Magnus, Patrik Paulsson och Joakim Åleheim (Team MA Speedwear, 1:a på Sverige-rankingen lvg elit och dessutom tidigare vinnare av långloppscupen...) och jag låg på femte plats när vi gick in i första singletracken. Efter ca 15 min blev det stopp framför mig när vi kom ut på ett kalhygge med mycket lösa grenar i spåret. Joakim och Magnus fick då en liten lucka som försvann när dom körde lite fel och vi var återigen samlade. Dock så ökade farten där framme igen och det blev återigen en lucka mellan Patrik och de främsta, där också nu junioren Christian Bertilsson fanns. När sen Patrik vurpar på en snorhal träbro och tvingas bryta försökte jag öka för att se om jag kunde komma ifatt de tre där framme. Jag får direkt en lucka till Stefan men kommer inte närmare dom främsta än 15-20 sekunder och beslutar mig därför att ta det lugnare och istället hitta ett trivseltempo.
Vid varvningen har jag ca 2 min till täten och nu kommer också Stefan och Daniel (multisportare från Kamlar som jag körde tillsammans med i fjol större delen av loppet) ifatt. Strax efter varvningen ser vi Magnus sitta vid vägkanten med punktering och utan luft i sin CO2-patron och vi slåss således nu om tredjeplatsen. Daniel är en seg kille och trots problem med sina växlar hänger han med ett bra tag. Dock kan Stefan och jag rycka efter några kilometer och fixa en lucka som han inte kunde täppa till. Strax därefter kommer vi ifatt och om en slutkörd Christian som inte förmåddde hänga på vårt tempo och nu är det bara Stefan och jag som kämpar om andraplatsen. Vi samarbetar bra fram till ca 5 km kvar då jag kommer om honom när han får ett stopp på en knixig singletrack. Jag ökar då tempot något för att grilla honom lite eftersom jag hela tiden kände att det var i skogen som jag var snabbare och tänkte att om jag inte får en lucka här så kör jag förhoppningsvis honom trött så att han inte hänger med i spurten. Jag får en liten lucka som dock nästan helt täpps till på grusvägen innan den avslutande singletracken. Den är lite snabbare med mer flyt och jag känner att jag kan gasa på. Nu har jag fått en ordentlig lucka och med bra ork kvar i benen kan jag bara bevaka den på grusvägen och den avslutande grässträckan in i mål. Tiden fram till Åleheim blev till sist 3,5 minut och till Stefan blev avståndet 20 sekunder. Tvåan i H40 (med 11 startande), Tomas Persson från Åstorp, var 22 minuter bakom mig.
Efter omständigheterna blev loppet riktigt kul med bra samarbete med Stefan under större delen av loppet. Cykeln fungerade perfekt trots allt regn och lera och jag höll mig så pass varm att kylan och regnet inte blev något problem. Detta var också mitt första lopp som gick ihop ekonomiskt i och med att jag vann en helårsprenumeration på Bilsport som sparar mig som redan är prenumerant 995 kr.
Nu är det återigen en relativt lugn vecka med 2-3 intervallpass och ett lugnt pass före Snapphaneturen på söndag. Förhoppningsvis blir vädret bättre då så vi slipper 2006-års lerbad och kraschfest på dom snorhala endurospåren.
måndag, augusti 11, 2008
Det blev ett pass i alla fall
Jag och Stefan L kom iväg på våra MTB'er i alla fall och för att göra saker och ting lite enklare så startade vi hemifrån var för sig och möttes i Tygelsjö efter ca 30 min. Sen blev det lite rundor i Käglinges rekreationsområde, vidare runt Törringelund ett par varv för att sedan köra genom Bokskogen och utom Bökeberg innan vi fortsatte hem igen.
Farten var hyfsat hög hela tiden med inslag av ryck i backar och på singletracken och det blev blandat stig, grus och asfalt. Vädret var både blåsigt och med motvinden den sista timmen gällde det att ligga i för att hålla farten uppe. Dessutom regnade det till och från långa stunder. Totalt hann vi med 95 km under de knappa 4 timmarna som vi var ute och det var med mosiga ben som jag kom hem vid 17-snåret efter två bra träningsdagar.
Veckan som gick avverkade jag 15 timmar, brände över 10 000 kalorier och tog ut mig så mycket som jag planerade. Veckan som kommer blir det mindre volym och fokus enbart på kvalitetspassen de närmaste tre veckorna för att vara i form till långloppstävlingarna på helgerna:
Grevaloppet 17/8
Snapphaneturen 24/8
Bockstensturen 30/8
Farten var hyfsat hög hela tiden med inslag av ryck i backar och på singletracken och det blev blandat stig, grus och asfalt. Vädret var både blåsigt och med motvinden den sista timmen gällde det att ligga i för att hålla farten uppe. Dessutom regnade det till och från långa stunder. Totalt hann vi med 95 km under de knappa 4 timmarna som vi var ute och det var med mosiga ben som jag kom hem vid 17-snåret efter två bra träningsdagar.
Veckan som gick avverkade jag 15 timmar, brände över 10 000 kalorier och tog ut mig så mycket som jag planerade. Veckan som kommer blir det mindre volym och fokus enbart på kvalitetspassen de närmaste tre veckorna för att vara i form till långloppstävlingarna på helgerna:
Grevaloppet 17/8
Snapphaneturen 24/8
Bockstensturen 30/8
söndag, augusti 10, 2008
Idag vek jag ner mig!
För första gången i år så ändrade vi ett långpass p g a vädret. Just nu skulle jag suttit i bilen på väg till Genarp för 4 timmar distans men när väderkartan ser ut som den gör och regnet smattrar på rutan så är det lätt att vika ner sig. Vi får se om det lättar och om jag kommer ut på ett ordentligt pass idag. I värsta fall får det bli garaget och intervaller men det hoppas jag slippa...Igår körde jag först 7 st 30 sek intervaller (som har blivit något av en favorit i sommar och som jag tänkte fortsätta med en bit in i september) och direkt därefter gav jag mig ut på ännu en solskensrunda på MTB'n på 1,5 timme. Då benen fortfarande kändes pigga blev det några ryck inlagda och eftersom jag inte planerade något kvalitetspass idag kunde jag kosta på mig att ta ut lite extra ur kroppen.
fredag, augusti 08, 2008
Fortsatt solsken
Bilden ovan är från gårdagens solskenspass som bestod av 10 mil MTB runt Malmös fina sommarvägar. Jag började svänga ner om brofästet till Öresundsbron innan jag efter en timme besökte Lars som hade Christian hos sig med sin tempohoj på mekstället inför VM-tävlingen i duatlon i helgen. Där blev det lite skitsnack innan jag gav mig ut på vägarna igen. 3,5 timmar senare var jag hemma och ganska mör i benen den sista timmen efter 4 dagars träning.
I måndags då det regnade satte jag mig i garaget och avverkade 7 st 30 sek intervaller. Som vanligt så låter det så enkelt men det är få pass som gör mig så mosig i benen dagen efter.
I tisdags hade Lars och jag bestämt oss för 3:or i kalkbrottet och 8 stycken skulle det bli. Benen kändes hyfsat pigga och första intervallen rev jag av på nytt personbästa 2.45. Tyvärr blev det för mycket syra i benen och det fick jag betala sen. Lars var förbi mig ett flertal gånger och tiderna kröp upp till 3.30 ett par gfånger innan jag kom ner i dryga 3 minuter den sista intervallen. Detta är en stor skillnad från förr då det tog massor av tid att komma igång medan jag nu är klart starkast första intervallen. Så länge jag inte utnyttjar all energi och drar på mig för mycket syra så är det väl OK, men det gäller att ha diciplin.
På onsdagen så körde Magnus, Christian, Tim, Ola och jag fartlek i Genarp. Med så pass snabbt sällskap var det hyfsat tempo och trots 2 ganska hårda dagar tidigare så kände jag mig ganska pigg och hade inga problem att hänga trots hög puls vissa partier. Tyvärr blev vi av med Magnus efter en dryg timme så där försvann en del av farthållningen. Fartlek i Genarp är nog något av den roligaste träningsformen med mycket omväxlande singletrack och massor av höjdmeter.
Idag drog Magnus, Lars och Stefan M + Patrik och Tim iväg till Finnmarksturen och det är inte utan avundsjuka som dom gör det. Dock är det smartast att stanna hemma och träna istället för att åka 160 mil över helgen. På så sätt sparar jag en massa tid som jag kan tillbringa med familjen istället och behåller samtidigt tävlingsmotivationen. Det blir ju minst 3 tävlingshelger på raken fr o m nästa helg och då gäller det att vara på topp.
Idag vilar jag och imorgon lördag blir det först OS-linje framför TV'n. Sen är planen att jag ska köra 30 sek intervaller i garaget igen följt av en dryg timme ute på MTB'n om vädret tillåter. På söndag blir det sen långpass med Stefan L och Ola.
måndag, augusti 04, 2008
Utslagen!
Efter förra veckans vägg-pass var jag helt utslagen i två dagar och det blev ingen Danmarks-tur med Magnus och Patrik utan vila både måndag och tisdag. Magen protesterade vilt och hela systemet i kroppen var ur balans. Det är intressant och nyttigt att se hur brist på vätska och energi under ett pass kan slå ut så stora delar av kroppsfunktionerna under flera dagar.
Hur som helst så var jag igång på onsdagen igen med ett 2-timmarspass bestående av 1.20 solskenscykling och 40 min i garaget där 6 st 30 sek intervaller avverkades. På torsdagen körde sedan Lars, Ola och jag Sjöbo-rundan igen, denna gången med betydligt bättre resultat då jag kände mig fräsch hela tiden.
Eftersom jag är inne i en period då jag ska försöka få så mycket träning som möjligt, dvs kvantitet före kvalitet, så körde jag tröskelintervaller på MTB'n på fredagen. Jag var lite för sliten efter torsdagens långpass men tröskelintervaller funkade fint. 5 st 8 minutare blev det och benen var sega och goa efteråt. Total tid blev ca 1.30.
På lördagen var det sen dags för ännu ett långpass. Lars och jag bestämde oss för att göra det hela enkelt och dra iväg hemifrån var för sig och mötas efter ca 30 min för att sedan köra ett omväxlande asfalt och gruspass ut till Bokskogen och tillbaka. Vi hann dock inte så långt förrän Lars konstaterade att hans bakdäck inte höll tätt och han fick till sist ge sig och stoppa i en slang. Eftersom slangen han hade med sig av misstag hade bilventil och som dessutom var för grov fick han min slang och vi hade därmed ingen reservslang. Vi bestämde oss därför för att köra en extra vända inom stan och handla slang. Till sist kom vi dock ut till skogen och fick en dryg timme på stigar i Bokskogen innan det var dags att ge sig hem igen. På vägen hem punkterade även jag då min lagning av däcket hade nötts upp men vätskan lyckades täta hjälpligt och efter lite påfyllning av luft kunde vi cykla vidare. Även idag kände jag mig förvånansvärt stark och kunde ligga på bra i motvinden hela vägen hem. Totalt fick jag ihop 4 timmar på under lördagen. På söndagen stod det vila på programmet och eftersom veckan därmed innehöll 3 vilodagar blev dosen bara 11.30 denna veckan.
Målet med veckan som kommer är 5-6 träningsdagar fördelade på 3-4 dagar distans och då ska jag förhoppningsvis komma upp i minst 15 timmar. Sen är min tanke att övergå mer till kvalitet inför tävlingarna som kommer i augusti.
Hur som helst så var jag igång på onsdagen igen med ett 2-timmarspass bestående av 1.20 solskenscykling och 40 min i garaget där 6 st 30 sek intervaller avverkades. På torsdagen körde sedan Lars, Ola och jag Sjöbo-rundan igen, denna gången med betydligt bättre resultat då jag kände mig fräsch hela tiden.
Eftersom jag är inne i en period då jag ska försöka få så mycket träning som möjligt, dvs kvantitet före kvalitet, så körde jag tröskelintervaller på MTB'n på fredagen. Jag var lite för sliten efter torsdagens långpass men tröskelintervaller funkade fint. 5 st 8 minutare blev det och benen var sega och goa efteråt. Total tid blev ca 1.30.
På lördagen var det sen dags för ännu ett långpass. Lars och jag bestämde oss för att göra det hela enkelt och dra iväg hemifrån var för sig och mötas efter ca 30 min för att sedan köra ett omväxlande asfalt och gruspass ut till Bokskogen och tillbaka. Vi hann dock inte så långt förrän Lars konstaterade att hans bakdäck inte höll tätt och han fick till sist ge sig och stoppa i en slang. Eftersom slangen han hade med sig av misstag hade bilventil och som dessutom var för grov fick han min slang och vi hade därmed ingen reservslang. Vi bestämde oss därför för att köra en extra vända inom stan och handla slang. Till sist kom vi dock ut till skogen och fick en dryg timme på stigar i Bokskogen innan det var dags att ge sig hem igen. På vägen hem punkterade även jag då min lagning av däcket hade nötts upp men vätskan lyckades täta hjälpligt och efter lite påfyllning av luft kunde vi cykla vidare. Även idag kände jag mig förvånansvärt stark och kunde ligga på bra i motvinden hela vägen hem. Totalt fick jag ihop 4 timmar på under lördagen. På söndagen stod det vila på programmet och eftersom veckan därmed innehöll 3 vilodagar blev dosen bara 11.30 denna veckan.
Målet med veckan som kommer är 5-6 träningsdagar fördelade på 3-4 dagar distans och då ska jag förhoppningsvis komma upp i minst 15 timmar. Sen är min tanke att övergå mer till kvalitet inför tävlingarna som kommer i augusti.
måndag, juli 28, 2008
Vila och träning
Semesterresan 15-23/7 tillbringades i Zell am See respektive Kroatien med familjen. I Zell där vi besökte goda vänner hann vi med såväl korta vandringar i bergen i såväl klarblå himmel uppe i snön som i regn lägre ner, bad och sol vid sjön och canyoning i ett häftigt landskap. Det gav verkligen mersmak och det finns fantastiska MTB-leder överallt. Här skulle man tilbringa en vecka med bara träning! Jag hann även med en löparrunda och fick ihop 900 höjdmeter på den. Dagarna i Kroatien spenderades mestadels på stranden. Vattnet var 26 grader så det blev faktiskt väldigt mycket badande för att vara jag. Näst sista dagen lånade jag även en MTB och fick ihop 2 timmar på såväl grusvägar som asfalt, men så mycket mer träning blev det inte utan mest vila och mycket mat.
Väl hemma körde jag 4 dagar i sträck:
Torsdag: 1.30 "uppvärmning" på MTB'n hemma runt Skanör-Falsterbonäset följt av 6 X 30 sek maxintervaller i garaget.
Fredag: 6 X 3 min backintervaller i Kalkbrottet med Lars. I 30-graders värme som stod helt stilla var det riktigt tungt men farten finns i kroppen och det kändes bra.
Lördag: 3,5 timmar lvg med Lars. Med en för liten frukost och bara två flaskor blev sista halvtimmen tung när kraften tog slut. Väl hemma krävdes det en timme i soffan innan orken kom tillbaka. Dumt nog fyllde jag inte på energiförrådet ordentligt efteråt då det blev tight att hinna i tid till bröllopet som min kompis Jalle hade.
Söndag: Jag var inte helt fräsch på morgonen p g a lite för mycket alkohol på bröllopet och för lite sömn men det var ändå skönt att komma ut och köra Sjöbo-rundan med Lars och Methander. Väl igång kändes kroppen bra och jag låg och drog hela vägen i motvinden men redan efter knappa 2 timmar kände jag att allt inte stod rätt till och både huvud och ben började bli mosiga. De sista 2 timmarna var en ren plåga i den 30-gradiga värmen och med ben som vara värkte, en mage som protesterade och ett huvud som dunkade. Det gjorde ont överallt och det var länge sen jag väggade så rejält. Nu ett dygn senare börjar kroppen kännas någorlunda normal igen men lite illamående finns fortfarande kvar och jag måste tvinga i mig mat. En nyttig lärdom av detta är att se till att fylla på alla förråd ordentligt efter långpassen, speciellt när det är så varmt som nu. Hoppas bara inte att kroppen tagit för mycket skada av detta och att jag är så pass fräsch att jag kan hänga på till Danmark imorgon då Magnus ska guida oss runt Köpenhamns MT-slingor.
Väl hemma körde jag 4 dagar i sträck:
Torsdag: 1.30 "uppvärmning" på MTB'n hemma runt Skanör-Falsterbonäset följt av 6 X 30 sek maxintervaller i garaget.
Fredag: 6 X 3 min backintervaller i Kalkbrottet med Lars. I 30-graders värme som stod helt stilla var det riktigt tungt men farten finns i kroppen och det kändes bra.
Lördag: 3,5 timmar lvg med Lars. Med en för liten frukost och bara två flaskor blev sista halvtimmen tung när kraften tog slut. Väl hemma krävdes det en timme i soffan innan orken kom tillbaka. Dumt nog fyllde jag inte på energiförrådet ordentligt efteråt då det blev tight att hinna i tid till bröllopet som min kompis Jalle hade.
Söndag: Jag var inte helt fräsch på morgonen p g a lite för mycket alkohol på bröllopet och för lite sömn men det var ändå skönt att komma ut och köra Sjöbo-rundan med Lars och Methander. Väl igång kändes kroppen bra och jag låg och drog hela vägen i motvinden men redan efter knappa 2 timmar kände jag att allt inte stod rätt till och både huvud och ben började bli mosiga. De sista 2 timmarna var en ren plåga i den 30-gradiga värmen och med ben som vara värkte, en mage som protesterade och ett huvud som dunkade. Det gjorde ont överallt och det var länge sen jag väggade så rejält. Nu ett dygn senare börjar kroppen kännas någorlunda normal igen men lite illamående finns fortfarande kvar och jag måste tvinga i mig mat. En nyttig lärdom av detta är att se till att fylla på alla förråd ordentligt efter långpassen, speciellt när det är så varmt som nu. Hoppas bara inte att kroppen tagit för mycket skada av detta och att jag är så pass fräsch att jag kan hänga på till Danmark imorgon då Magnus ska guida oss runt Köpenhamns MT-slingor.
måndag, juli 14, 2008
Den fina utvecklingen fortsatte på Mörksuggan
I fjol var jag nöjd med att vara 14.30 minuter efter vinnaren Rolf Svensson och i år var jag 4.30 minuter efter samme vinnare vilket räckte till en 6:e plats (samma placering som i fjol). Utan tvekan har konkurrensen i H40 hårdnat och då är det kul att ändå närma sig toppen och förbättra sig så pass mycket. De 3 månaderna jag kunnat träna sedan uppehållet har varit effektiva och utvecklingen verkar nu inte bara vara tillfällig utan pekar stadigt uppåt då resultaten tävling efter tävling blir bättre.
Efter en kanske lite för försiktig start uppför Vidablick tillbringades största delen av loppet i samma klunga som Christian Månsson, en klunga som till en början säkert hade över 15 cyklister, varav 5-6 i H40. Men medan Christian var den som var dragvilligast av alla låg jag oftast långt bak i klungan. Vid ett par tillfällen höjdes tempot på singletracken och då gällde det att inte hamna i den avhängda delen. Vid ett tillfälle var det på håret att jag kunde hämta in ett gap på 10-15 sek när gruppen splittrades i mitten. Vid drygt 10 km kvar var vi bara 4 st kvar i gruppen och samtidigt som farten ökades ordentligt hämtade vi in kille efter kille som föll ifrån grupperna längre fram. En av dom i vår grupp var H40-killen Jonas Palmberg och målet i det läget var att dels hålla övriga i H40 bakom mig och försöka passera Jonas innan mål. Vid 5 km kvar kommer det en backe med lös sand och i den hängde jag inte riktigt med utan Christian, Jonas och en till får en lucka som jag inte kan hämta in. Luckan blir till 30 sek in i mål men jag kan ändå köra om 3-4 st under de sista kilometrerna vilket ändå visar att det fanns krafter kvar och i mål känner jag mig fräsch och hade nog kunnat fortsätta i samma tempo i ett bra tag till. Frågan är om jag hade kunnat gasa lite till i slutet och undvikit att tappa dom 30 sekunderna...?
Nu är det semester i 10 dagar då det bär iväg först till Zell am See och sen till Kroatien. Tyvärr ingen cykling under tiden men några löparrundor ska det nog kunna bli. Väl tillbaka är planen en dryg vecka av så mycket distans som möjligt för att träna ner mig, dock i mån av tid för andra semesteraktiviteter som måste klaras av.
Efter en kanske lite för försiktig start uppför Vidablick tillbringades största delen av loppet i samma klunga som Christian Månsson, en klunga som till en början säkert hade över 15 cyklister, varav 5-6 i H40. Men medan Christian var den som var dragvilligast av alla låg jag oftast långt bak i klungan. Vid ett par tillfällen höjdes tempot på singletracken och då gällde det att inte hamna i den avhängda delen. Vid ett tillfälle var det på håret att jag kunde hämta in ett gap på 10-15 sek när gruppen splittrades i mitten. Vid drygt 10 km kvar var vi bara 4 st kvar i gruppen och samtidigt som farten ökades ordentligt hämtade vi in kille efter kille som föll ifrån grupperna längre fram. En av dom i vår grupp var H40-killen Jonas Palmberg och målet i det läget var att dels hålla övriga i H40 bakom mig och försöka passera Jonas innan mål. Vid 5 km kvar kommer det en backe med lös sand och i den hängde jag inte riktigt med utan Christian, Jonas och en till får en lucka som jag inte kan hämta in. Luckan blir till 30 sek in i mål men jag kan ändå köra om 3-4 st under de sista kilometrerna vilket ändå visar att det fanns krafter kvar och i mål känner jag mig fräsch och hade nog kunnat fortsätta i samma tempo i ett bra tag till. Frågan är om jag hade kunnat gasa lite till i slutet och undvikit att tappa dom 30 sekunderna...?
Nu är det semester i 10 dagar då det bär iväg först till Zell am See och sen till Kroatien. Tyvärr ingen cykling under tiden men några löparrundor ska det nog kunna bli. Väl tillbaka är planen en dryg vecka av så mycket distans som möjligt för att träna ner mig, dock i mån av tid för andra semesteraktiviteter som måste klaras av.
torsdag, juli 10, 2008
Knät spökar fortfarande
I tisdags körde jag 7 st 30 sek maxintervaller i garaget och förutom att pulsen inte gick upp riktigt så långt som jag skulle vilja så kände jag mig hyfsat fräsch. Knät som hade bråkat lite sedan i söndags kände jag heller inte av utan det var bara när jag reste mig från sittande med knät böjt förbi 90 grader som det kändes.
Onsdagen (gårdagen) spenderades ute i Genarp tillsammans med Magnus och Christian och det var intervaller och fartlek som stod på programmet. Efter en lång uppvärmning inkl en tappad vevarm från Christian som vi lyckades få fast igen så kördes 4 st drygt 4 min långa backintervaller på en 1400 meters sträcka med nästan 90 meters jämn fallhöjd, inte illa för att vara Skåne! Efter första intervallen där jag kände mig stark så tog krafterna slut och på de tre sista tappade jag en hel del. Resten av passet snurrades det en hel del i olika tekniska partier och det vi letade även en hel del nya stigar i det fina vädret. Totalt sett fick vi ihop drygt 2 timmar och det var ett riktigt kul pass.
Ett orosmomemt är att knät började kännas igen ca halvägs in i passet och det smärtar nu så fort jag böjer det. Förhoppningsvis kan vilan fram till söndag, förutom ett lätt pass imorgon fredag, göra så att skadan läker och att jag är symptomfri på söndag. Dessutom behövs vilan för att alla krafterna ska komma tillbaka. Att det behövs märktes inte minst på backintervallerna igår.
Tävlingen i helgen blir förhoppningsvis den första då vi kan köra med dom mycket försenade teamkläderna som ska komma idag. Med dom på oss lär det inte vara svårt att hitta oss i klungan...
Ni ser team T-Bikes i mitten längst uppe på podiet.
Onsdagen (gårdagen) spenderades ute i Genarp tillsammans med Magnus och Christian och det var intervaller och fartlek som stod på programmet. Efter en lång uppvärmning inkl en tappad vevarm från Christian som vi lyckades få fast igen så kördes 4 st drygt 4 min långa backintervaller på en 1400 meters sträcka med nästan 90 meters jämn fallhöjd, inte illa för att vara Skåne! Efter första intervallen där jag kände mig stark så tog krafterna slut och på de tre sista tappade jag en hel del. Resten av passet snurrades det en hel del i olika tekniska partier och det vi letade även en hel del nya stigar i det fina vädret. Totalt sett fick vi ihop drygt 2 timmar och det var ett riktigt kul pass.
Ett orosmomemt är att knät började kännas igen ca halvägs in i passet och det smärtar nu så fort jag böjer det. Förhoppningsvis kan vilan fram till söndag, förutom ett lätt pass imorgon fredag, göra så att skadan läker och att jag är symptomfri på söndag. Dessutom behövs vilan för att alla krafterna ska komma tillbaka. Att det behövs märktes inte minst på backintervallerna igår.
Tävlingen i helgen blir förhoppningsvis den första då vi kan köra med dom mycket försenade teamkläderna som ska komma idag. Med dom på oss lär det inte vara svårt att hitta oss i klungan...
Ni ser team T-Bikes i mitten längst uppe på podiet.
måndag, juli 07, 2008
Många incidenter och starka ben
Veckan som gick har gått i incidenternas tecken. Det har inte gått en enda uteträning utan att jag antingen råkat ut för tekniska problem eller skadat mig. Däremot har det gått desto bättre med formen som hela tiden verkar vara på uppåtgående.
I tisdags körde Lars och jag kombinerat återhämtnings- och fartlekspass i Bokskogen-Bökeberg. Det fina vädret gjorde att det var riktigt kul och att det gick riktigt fort på vissa partier. Mindre kul var årets första punka. En centimeterstor reva i däcket fixade inte ens Stan’s och det var bara att lägga i en slang. Efter 12 myggbett och 3 andra bett av okända flygande föremål konstaterade jag att den nya slangen jag hade med mig var trasig men som tur var så hade Lars en hel med sig. Tur att det skedde på träning och inte på tävling. 2.30 fick vi ihop i alla fall och det var nog ganska lagom.
På onsdagen var tanken maxintervaller i garaget, men eftersom jag kände mig lite krasslig som om det var en förkylning på gång så ställde jag in passet. Nästa dag var allting som vanligt igen så troligtvis var det bara den gamla allergin som spökade.
På torsdagen var det hårda intervaller med Lars och Stefan L som gällde. Först avverkades 10 X 45/15 och sen var det 6 st 5-7 min fartlekintervaller som kördes. Passet kändes bra och det var första gången i år som jag kunde hänga på Stefan hyggligt på korta intervaller. I slutet av den sista fartlekintervallen när jag låg och drog så körde jag i trampan i en dold kantsten och stöp i backen. Som tur var blev det bara lite blod och en lårkaka. 1.45 kvalitet blev facit för denna dagen.
Fredagen var återigen en vilodag och därför var kroppen ganska fräsch då jag på lördagen fick köra det inställda passet från i onsdags, nämligen 30 sek maxintervaller. Som vanligt körde jag det i garaget och det är nog det passet jag kör, möjligen med undantag för 45/15, då jag ofta blir illamående av ansträngningen. 7 st intervaller kördes och hur man kan bli så trött några timmar senare efter mindre än 4 minuters arbete det förstår jag knappt. Resten av lördagen ägnades sen åt Jalles svensexa. Tillsammans med 15 kroppsbyggare hanlade det först om segelflyg för Jalle och sen gemensam 5-kamp med yxkastning, ”kast med liten stock”, dragkamp och andra aktiviteter som passar en klen cyklist. Dessutom inmyndigades under eftermiddagen ett antal pilsner i solen medan kroppen blev allt rödare. Kul var det i alla fall!
Jag såg till att komma i säng i hyfsad tid för att inte sabba söndagens långpass men kroppen var ändå riktigt seg i början av passet. Som tur var verkade de andra (Lars, Magnus; Christian, Patrik, Mats, Robban, Per) vara lika sega eftersom tempot var mycket beskedligt i början. Vi utökade rundan med en extraslinga runt Vomb och i ett lite stökigt parti där när jag står upp slår jag i knät hårt i styret då kedjan kuggar över på det stora drevet. Efter ett tag går den första smärtan över men den ersätts sen av en annan som bara känns när jag belastar knät. Jag får bara hoppas att det hela går över till Mörksuggan och att det inte är några vitala delar som skadats. Smärtan var dock hanterbar och ju längre tiden går desto piggare känner jag mig. I de sista backarna över åsen ligger jag på Patriks hjul hela vägen när han som vanligt mosar sönder allt motstånd och det är första gången i år jag klarat det. Jag får hoppas att detta inte bara är en formtopp utan att den positiva utvecklingen kan fortsätta även resten av säsongen. Precis i slutet av passet när vi rullade till parkeringen så kom då veckans fjärde incident när en geting bet mig i benet. Hur en geting kan klara att både landa och sticka när man passaerar i 30 km/tim fattar inte jag... 4.20 och nästan 10 mil blev dagens pass.
Veckan som kommer handlar mycket om toppning inför helgens Mörksugga. Ett par hårda intervallpass och ett lugnt återhämtningspass är planen för att slipa den sista formen.
I tisdags körde Lars och jag kombinerat återhämtnings- och fartlekspass i Bokskogen-Bökeberg. Det fina vädret gjorde att det var riktigt kul och att det gick riktigt fort på vissa partier. Mindre kul var årets första punka. En centimeterstor reva i däcket fixade inte ens Stan’s och det var bara att lägga i en slang. Efter 12 myggbett och 3 andra bett av okända flygande föremål konstaterade jag att den nya slangen jag hade med mig var trasig men som tur var så hade Lars en hel med sig. Tur att det skedde på träning och inte på tävling. 2.30 fick vi ihop i alla fall och det var nog ganska lagom.
På onsdagen var tanken maxintervaller i garaget, men eftersom jag kände mig lite krasslig som om det var en förkylning på gång så ställde jag in passet. Nästa dag var allting som vanligt igen så troligtvis var det bara den gamla allergin som spökade.
På torsdagen var det hårda intervaller med Lars och Stefan L som gällde. Först avverkades 10 X 45/15 och sen var det 6 st 5-7 min fartlekintervaller som kördes. Passet kändes bra och det var första gången i år som jag kunde hänga på Stefan hyggligt på korta intervaller. I slutet av den sista fartlekintervallen när jag låg och drog så körde jag i trampan i en dold kantsten och stöp i backen. Som tur var blev det bara lite blod och en lårkaka. 1.45 kvalitet blev facit för denna dagen.
Fredagen var återigen en vilodag och därför var kroppen ganska fräsch då jag på lördagen fick köra det inställda passet från i onsdags, nämligen 30 sek maxintervaller. Som vanligt körde jag det i garaget och det är nog det passet jag kör, möjligen med undantag för 45/15, då jag ofta blir illamående av ansträngningen. 7 st intervaller kördes och hur man kan bli så trött några timmar senare efter mindre än 4 minuters arbete det förstår jag knappt. Resten av lördagen ägnades sen åt Jalles svensexa. Tillsammans med 15 kroppsbyggare hanlade det först om segelflyg för Jalle och sen gemensam 5-kamp med yxkastning, ”kast med liten stock”, dragkamp och andra aktiviteter som passar en klen cyklist. Dessutom inmyndigades under eftermiddagen ett antal pilsner i solen medan kroppen blev allt rödare. Kul var det i alla fall!
Jag såg till att komma i säng i hyfsad tid för att inte sabba söndagens långpass men kroppen var ändå riktigt seg i början av passet. Som tur var verkade de andra (Lars, Magnus; Christian, Patrik, Mats, Robban, Per) vara lika sega eftersom tempot var mycket beskedligt i början. Vi utökade rundan med en extraslinga runt Vomb och i ett lite stökigt parti där när jag står upp slår jag i knät hårt i styret då kedjan kuggar över på det stora drevet. Efter ett tag går den första smärtan över men den ersätts sen av en annan som bara känns när jag belastar knät. Jag får bara hoppas att det hela går över till Mörksuggan och att det inte är några vitala delar som skadats. Smärtan var dock hanterbar och ju längre tiden går desto piggare känner jag mig. I de sista backarna över åsen ligger jag på Patriks hjul hela vägen när han som vanligt mosar sönder allt motstånd och det är första gången i år jag klarat det. Jag får hoppas att detta inte bara är en formtopp utan att den positiva utvecklingen kan fortsätta även resten av säsongen. Precis i slutet av passet när vi rullade till parkeringen så kom då veckans fjärde incident när en geting bet mig i benet. Hur en geting kan klara att både landa och sticka när man passaerar i 30 km/tim fattar inte jag... 4.20 och nästan 10 mil blev dagens pass.
Veckan som kommer handlar mycket om toppning inför helgens Mörksugga. Ett par hårda intervallpass och ett lugnt återhämtningspass är planen för att slipa den sista formen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
