Nu svarade dom äntligen

Det var bara det som behövdes, ett par dagar med ingen eller väldigt lugn träning. Meningen var att jag skulle vila helt både måndag och tisdag men eftersom jag är så pass sugen på att komma ut och röra på mig i den fina höstluften kunde jag inte låta bli att ge mig ut efter jobbet en dryg timme i går och trampa runt lugnt och fint.

Trots det lugna tempot kändes benen sega och därför tänkte jag att det går säkert åt pipan med maxintervallerna idag som jag planerade att avverka på jobblunchen. Men, när jag gasade på den första 30-sekundaren så svarade benen faktiskt och det kändes rikigt bra och alla dom andra kändes också riktigt fina. Tänk att man kan bli glad för så lite...

Jag har länge tvekat om jag ska köra Hilleröds MTB Marathon i år den 5:e oktober. Den ligger så pass sent och är rätt så tråkig med 103 km bestående av mest grusvägar. Dessutom gäller den ingenting så motivationen har inte funnits riktigt även om flera andra ska köra. Men så funderade jag på om jag inte skulle köra 67 km istället, mest på skoj. Inte fullt så långt och man kan avverka den på 2 flaskor och slipper att tänka på langning och sånt. 1/10 är sista anmälningsdag så jag har lite tid på mig att fundera vidare.