Tävlingspremiären igår på DustCup i Helsingör var händelserik. Det började bra med att jag och Stefan kunde få plats i första startboxen trots att vi inte hade resultat från ifjol och med över 500 deltagare på en 8 km slinga med övervägande singletrack vill det till att starta långt framme om man inte ska bli helt avhängd. På plats var förhållandena fantastiska med sol, svag vind, 11 grader och torra spår. Vi är i god tid och rekar banan en gång innan det är dags för start kl 18.00. Denna gången var tiden avkortad till +60 min (dvs när man varvar efter 60 min har man gått i mål) mot +80 min i vanliga fall, detta p g a mörkret.
Både Stefan och jag är lite för snälla när vi ställer oss långt bak i fållan för när starten går så gäller det att ligga på för det är max från start som gäller och väldigt trångt. Jag tappade som vanligt i starten och låg som mest ca 10 placeringar bakom Stefan men lyckades komma om en hel del folk i en liten bäckövergång där jag hoppade av i tumultet och sprang över och sen efter en uppförsbacke var jag ikapp Stefan och vi låg väl då runt 25:e plats skulle jag tro. Därefter hittar jag rytmen och det flyter på rätt bra. Första varvet är ju också garanterat fritt från varvningar vilket gör att man kan maxa överallt, vilket krävs om jag ska kunna hålla bra tempo.
Varv 2: Vid samma övergång där jag sprang första varvet cyklar jag nu över och precis efter övergången får killen framför stopp och jag tvingas gira tvärt. Tyvärr fastnar däcket i underlaget och eftersom jag kör med lågt däcktryck med min stela gaffel hör jag i samma ögonblick hur det "burpar" ut luft ur däcket. Mycket riktigt, efteråt är det inte många hekto kvar i däcket och det är precis jag kan ta mig framåt. Jag kör ett kvarts varv men hänger inte alls med i de snabba partierna och bestämmer mig därför för att stanna och pumpa. Som tur är har jag kolsyrepumpen med mig men det tar ändå en knapp minut att stanna, skruva av behållaren, vända patronen, skruva i behållaren igen och sen trycka i luften i däcket. Väl iväg sen är det bara full fart som gäller och för att om möjligt komma ifatt Stefans grupp igen innan mål.
När varvningarna sen börjar redan på andra varvet minskar tempot och ibland måste man lägga sig bakom en stund innan det överhuvudtaget går att köra om. Jag får sällskap med en HMTBK:are och tillsammans sätter vi upp ett bra tempo. I slutet av tredje varvet tittar jag på klockan och undrar om vi ska hinna varva innan det har gått 60 min och dom stänger varvningen, men med en ordentlig satsning i slutet går det precis med bara 10 sekunder tillgodo och vi kan ge oss ut på fjärde och sista varvet. Efter knappt halva varvet får jag syn på Stefans grupp och vi kommer snabbt ifatt då dom inte verkar köra så fort. Väl ifatt ökas tempot och vi är nu ett gäng på 5 -6 när Jacob L från T-Bikes drar ifrån.
Jag ligger sist i gruppen men känner mig ändå fräsch och lyckas komma om killen framför inför sista loopen och har där hjul på Stefan. En bit in i signletracken efter en skarp vänster slår jag i pedalen i marken hårt och får en duktig luftfärd innan jag landar först med höft och rygg för att sen dunka huvudet i marken. Stefan som vände sig om sa att det såg ut som en riktig high-sider med cykeln 90 grader uppe i luften. När jag sen landar så öppnas kolsyrepumpen som ligger i ryggfickan och det fräser ut luft och rök. Hela situationen såg tydligen ganska makaber ut... Som tur är räddar hjälmen mig och det är bara att kliva upp på cykeln igen. Tyvärr hade kedjan ramlat av och klämt sig vid framväxeln så det tog ett litet tag innan jag var iväg igen.
50 sekunder förlorade jag men som tur är bara en placering (samt möjligheten att klippa Stefan och/eller HMTBK:aren framför) men jag är väldigt tacksam att det inte gick värre och att jag är helt oskadd. Jag slutade på en plats strax efter 20-strecket (det var strul med tidtagningen) och en 6:e plats i H40 efter tunga namn. Förutom incidenterna och den tiden jag förlorade där är jag nöjd med insatsen och med 95% i snittpuls under loppet och bara 2 slag från maxpuls som högsta notering fick jag ett rejält syreupptagningspass. Antingen har jag satt min maxpuls lågt, eller har jag för dålig syreupptagning som tvingar mitt hjärta att jobba som tusan eller så tog jag helt enkelt i ordentligt...! Kroppen mår i alla fall bra och formen är på rätt väg.
Slutligen en bild på hjälmen som gjorde sitt jobb och numera kan pensioneras. En likadan fast hel till vänster och den kraschade till höger som dels saknade en stor bit och dels hade genomgående sprickor på 4-5 ställen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar