Sega ben efter Bockstensturen

Veckan som gått har jag haft världens segaste ben. Det är nog en kombination av en reaktion efter Bockstensturen och faktumet att jag börjat löpträna igen.

På måndagen stack jag ut och sprang en mil i lugnt tempo på lunchen. Det kändes helt OK men resulterade i sega ben på tisdagen. Stefan L och jag stack ut i ca 3 timmar i Genarp på tisdagskvällen och det var först efter nästan 2 timmar som benen släppte och jag fick upp pulsen. Rundan var en sån härlig runda med nästan vindstilla och knappa 20 grader och vi fick ihop 700 höjdmeter innan det var dags att sluta när det började skymma framåt 20-tiden.

Efter en välbehövlig vilodag på onsdagen hade jag planerat ett dubbelpass på torsdagen med 15/15-intervaller på testcykeln på jobbet på lunchen och sen långa tröskelintervaller på MTB'n på kvällen. Tyvärr var benen fortfarande som gelé och jag kom inte ens upp i 80% av max på intervallerna på något av passen. Det var bara att gilla läget och därför blev kvällens pass mer av återhämtning.

Lördagen startades knästående i ett trängt och dammigt kryputrymme där jag skulle isolera och dra el och efter 4 timmar så var knäna ömma och stela och halsen riktigt rivig av allt damm. Jag hade bestämt mig för ett löppass så det var bara att snöra på sig skorna och ge sig ut i solen. Benen kändes dock hyfsat pigga och den dryga milen jag tänkt springa blev till sist nästan 15 km när jag var hemma. Det var kanske i mesta laget eftersom jag var ordentlig sliten efteråt. Det märks att jag inte är löptränad eftersom jag är stel överallt, speciellt i ryggen som är ovan av löpningen. Det behövs nog en del stretching och träning av rygg och säte för att komma runt det.

På söndagen var det tidig uppstigning och 7.30 satt jag på cykeln för att möta upp Stefan L, Stefan M, Lars och Christian för ett längre MTB-pass. Stefan L har fått ett träningsprogram av Magnus och idag skulle han vara helt slut efter passet. Jag med mina sega ben hade svårt att bara ligga på rulle efter Stefan som körde hårt hela passet. 4,5 timmar fick vi hop och precis som i tisdags så lossnade benen till sist, men nu tog det nästan 3 timmar innan segheten försvann...

Just nu är jag lite vilsen avseende vad/hur jag ska träna den närmaste tiden eftersom jag inte har något direkt mål. Dock blir det nog att kämpa på en vecka till med ganska mycket mängdträning innan jag kör lite kortare pass de två veckorna efter. Jag har planerat att köra minst en av de två avslutande tävlingarna i SydMTB 27-28/9 och eftersom dom loppen är ganska korta får jag inte vara trögstartad utan måste kunna ge 100% från start.