Wenhovs vedermödor

Slutspurt

2011-09-06T07:38:00.002+02:00

Under de senaste 10 veckorna har jag hunnit med en del cyklande och generellt sett får jag säga att det nog gått hyfsat bra. Och nu på slutet har det också blivit lite nytt på cykelfronten som funkar super. Men först lite racerapporter i kronologisk ordning:

Ränneslättsturen 3/7:
Målet som jag skrev tidigare var att inte gå ut för hårt utan istället satsa på att spara på krafterna. Den strategin funkade bra när jag tillsammans med Oskar satt med i stora klungor med dragvilligt folk i drygt halva loppet. Vi hämtade in Jerry och Stefan efter en tredjedel och efter ungefär halva loppet var vi även ifatt Benny Andersson som stuckit iväg relativt tidigt men som kört solo stor del av tiden.
I backarna upp mot skidstadion och depån stack Benny iväg och jag (som låg långt ner i klungan) tänkte att nu var det nog dags. Jag körde sen om i princip alla från klungan vi kört med i backarna innan och efter depån. Stefan lyckades dock bita sig fast och vi kunde sen dra tillsammans de sista 2 milen in i mål då jag som väntat förlorade mot honom i spurten. Resultatet blev en 6:e plats vilket inte låter så bra, men jag var bara drygt 3 minuter efter Rolf S som vann. Och känslan under loppet var bra hela tiden vilket gjorde det hela till en kul upplevelse. Första långloppet för året gav alltså mersmak.

Sportson Cup i Kristianstad 26/7:
Efter några veckors semester med ganska lite cyklande arrangerade CKC4 Sportson Cup på den roliga Bockeboda-banan utanför Kristianstad. Vi var ett litet gäng som körde och målet var att vara före Oskar och Jerry och se om det gick att hänga på Kristian Skoglund och Nico. Det förstnämnda gick bra medan Kristian och Nico stack ganska tidigt och var en bit före i mål. Trots allt ännu en tävling som var skoj att köra och med ett helt OK resultat.

DustCup 10/8:
En av årets bättre prestationer på en väldigt speciell bana som bestod av grus och gräs och en brant skidbacke där första delen var grus och den andra asfalt. Med sådan banprofil blev det mycket klungkörningar men jag satt med fint i en klunga bestående av bl a Jerry och Mike Young (tyvärr punkade Stefan tidigt). Jag drog mycket under hela loppet men sparade mig lite det sista varvet så att jag kunde gå loss i backen och sen dryga ut försprånget in i mål. Resultatet var en tredjeplats efter omöjlige Henrik Anderson och Keld.

HotCup 14/8:
Första helgtävlingen för mig i år i Danmark innebar 2 tim + varvet färdigt, dvs lite längre än vanligt och samtidigt första tävlingen med den nya 29ern. Jag valde att gå ut lite lugnare eftersom jag visste att det var längre än vanligt och detta var nog en bra strategi. Efter felkörningsstrul vid första varvningen blev det lite kalabalik och jag tappade några placeringar samtidigt som jag inte visste vem som låg framför och bakom. Keld och Lars Eghoff kom jag ifatt på andra varvet och när jag gick om svarade dom inte. Ut på sista varvet inser jag att Stefan (som hade strul i början och var bakom mig, men hade flyt i felkörningen) ligger framför mig tillsammans med Jerry och nu var det bara att öka. Stefan var rökt efter att ha gått på för hårt första timmen och släpper direkt och jag kan ta mig i mål på en fin andraplats efter Mike.

Snapphaneturen 21/8:
Jag hade sett fram emot denna tävlingen med lite skräckblandad förtjusning eftersom den dels är väldigt skoj att köra med all fin singletrack men samtidigt är den oerhört jobbig med alla backar och sin längd. Med de fina resultaten veckorna innan hade jag hyfsat höga förhoppningar. För att göra en lång resa kort så körde jag med Nico hela loppet och hade fram till ca halvtimmen kvar fina ben och en cykel som gick som en dröm i de snabba tekniska partierna. Tyvärr kom då krampen och den sista biten in i mål var en enda kamp för att hålla den borta. Dessutom tappade jag då Nico och blev dessutom omkörd av både Jens Larner och trean i H40 och krampen kostade mig därför en pallplats. Synd eftersom orken faktiskt fanns där. Att jag sen var 13 min efter Rolf som vann och 11 minuter efter Mikael Carlsson som kom tvåa känns ännu värre för även med ett perfekt lopp hade jag varit långt efter. Som tröst är dom nu troligtvis dom två bästa långloppscyklisterna i H40-klassen där Mikael Carlsson vann SM i helgen och Rolf vunnit de flesta av de långlopp han ställt upp i efter hans skada i våras. Dom är ruskigt starka bägge två!

DustCup 24/8:
Med sega ben efter Snapphaneturen var det utan större förväntningar på bra resultat jag ställde upp på den kanske roligaste banan i den danska MTB-kalendern i det som dom kallar ”Den danske Schweiz.” Tyvärr river jag sönder bakdäck och slang på något vasst redan under uppvärmningsvarvet men har en fantastisk tur att Jacob från T-Bikes är där med cykel men inte för att cykla vilket innebär att jag kan låna hans kompletta hjul och därmed ställa upp. Efter en strulig start i uppförsbacke kommer jag iväg dåligt och känner direkt att jag inte har tävlingsfart i benen. Jag biter dock i och jagar Jerry hela loppet fram till att han tappar skon(!) när han slår i en rot på sista varvet. När jag sen ska ladda i en kort uppförsbacke i slutet för att gå om dom två som var med i min grupp tappar jag bakhjulet som kilar fast sig. Jag strular med det men får inte ordning på det och tappar flera minuter. Inte för att det gjorde så väldigt mycket eftersom min placering ändå inte var något att bry sig om, men jag hade nog varit Stefan hack i häl i mål om det inte detta hade hänt.

HotCup 3/9:
Avslutningstävlingen i HotCup kördes uppe i Tisvilde i fint väder på en bana som jag tycker är både kul och omväxlande. Tyvärr var väl bara benen OK idag men det räckte ändå till en tredjeplats i H40. Jag kände mig inte helt komfortabel i starttempot utan hade för lite marginal till mjölksyran då vi var ett stort gäng på över 10 pers som körde tillsammans. I det gänget fanns hela toppen i H40 med Keld, Lars, Bogi, Stefan och Mike samt Jerry, Oskar och Nico. Då det som vanligt kördes lite ojämnt försökte jag ta mitt eget tempo hela tiden och räknade med att det skulle bli ett långt lopp på en bra bit över de 2 timmar som gällde innan sista passering. Med riktigt bra timing lyckas jag, Jerry och Oskar passera varvningen med bara 15 sekunder tillgodo innan 2 timmarsgränsen och då ser jag att både Nico och Stefan har hoppat av. Dom hade laddat på sista varvet som om det vore det målgång efter och tyckte att det fick räcka. Efter ett tag kommer vi i fatt Mike som är helt slut och jag inser då att jag troligtvis ligger 3:a och inte har någon bakom mig. Sista varvet tar jag det väldigt lugnt och rullar bara runt. Sen efter prisutdelningen (med sedvanlig vinflaska) kom en riktigt fin bonus då jag i utlottningen vann ett par Oakley Jawbone glasögon till ett värde av nästan 2500 kr. Helt klart en bra avslutning på cupen!

Nu är det bara någon enstaka MTB-/lvg-tävling kvar innan CX-säsongen drar igång på allvar och det ska bli kul!

Till sist bilder på mina nya kompisar som nu ersatt min gamla tävlings-MTB och min racer. Jag är supernöjd med bägge två och det märks verkligen en positiv skillnad jämfört med de gamla cyklarna.

För sakta

2011-06-16T07:49:00.008+02:00

HotCup Avd 3, årets andra pallplats hittills.

Efter ytterligare ett långt uppehåll i bloggandet kan det vara på plats med en lite uppdatering och några racerapporter. Även om jag kört flera lopp är det egentligen inte mycket som hänt sedan sist och känslan att det känns lite tyngre än förr är dominerande: Farten, klippet i backarna och framförallt återhämtningen är sämre. Sen att ”ungdomarna” runt omkring mig kör fortare och fortare hjälper inte känslan.

Sportson Cup i Klåveröd 23/4: På en väldigt teknisk bana i Klåveröd sken solen och temperaturen var en bit över 20 grader. Nico var favorit men Jerry, Stefan och jag hade tänkt ge honom en match. För mig höll det ett varv, sen tappade jag sakta på den tekniska banan och jag hade dessutom problem med att kedjan hoppade av och fastnade. Facit blev en 4:e plats men det var ett bra lopp på en bra bana. Synd att jag inte gillar rötter bara…

HotCup Avd 2 i Hareskoven 27/4: Återigen en fin dag för MTB men kroppen var inte riktigt pigg. Kände mig seg i starten och fick släppa först Stefan och sedan Jerry på andra varvet. Kom inte riktigt igång alls och fick dessutom släppa ett par H40-åkare förbi mig på de första varven. Facit blev 15:e totalt och 7:e i H40. Inget vidare…

DustCup Avd 2 i Store Dyrehave 4/5: Kanske årets sämsta lopp med kassa förberedelser. Precis hemkommen från Moskva hann jag med nöd och näppe köra från flygplatsen och komma fram 10 min innan start, dvs ingen uppvärmning eller andra förberedelser. Jag var dessutom omotiverad och ställde mig sist i startboxen. Därmed hamnade jag långt bak i starten. Men vädret var bra och likaså banan. Planen var att försöka ha så kul som möjligt eftersom jag visste att resultatet inte skulle bli så bra och det lyckades jag nog med. Tyvärr så fick jag både kedjehaveri och råkade ut för tvärstopp vid en varvning på sista varvet, vilket gjorde att jag tappade min grupp och troligen också minst 5 placeringar. Facit blev en 32:e plats sammanlagt och 8:e plats i H40. Tiden var ingen höjdare utan jag var t ex 2 min efter Stefan som kom på en stark 3:dje plats.

DustCup Avd 3 den 11/5 missade jag p g a tjänsteresa men den var tydligen ingen höjdare utan hade massor av grusväg och var allmänt tråkig.

HotCup Avd 3 i Tisvilde 18/5: 2:e plats i H40 (andra pallplatsen i år) och 5:e totalt. Kanske årets bästa lopp hittills? Släppte Jerry och Stefan direkt och tog mitt eget tempo. Kom sedan ifatt dom igen på andra varvet där även Lars Eghoff satt med och kunde relativt enkelt hänga på. Stefan tappade vi då han hade problem med sitt nystansade bakdäck. På näst sista varvet drar Jerry ifrån men vi kommer ifatt honom strax efter varvningen. Han hade missat att det var 80 min och inte 75 minuter vi skulle köra… På sista varvet rycker Lars och jag tar återigen mitt eget tempo, vilket räcker för att köra ifrån Jerry med några sekunder.

DustCup Avd 4 i Tisvilde den 25/5: Lite mer taggad denna gången tack vare bra resultat veckan innan gjorde att jag satt med fint första varvet med Keld, Lars E, Jerry och Nico. Men när vi kommer till ett lerparti kör Nico in i mig så att jag får tvärstopp och tappar 10-15 sek till gruppen. I ett parti senare hindrar en dansk mig och jag får återigen hoppa av och tappar 5-10 sek till. Nu har jag för långt fram för att gasa ikapp utan jag beslutar mig istället för att köra mitt eget lopp. Det funkar OK och jag kör om folk de sista varven. Facit blev 4:a i H40 och 19:e totalt. Keld vurpar på slutet och jag är mindre än halvminuten efter honom i mål. Dock är jag nästan 2 minuter efter Nico och Jerry och det är lite mer än vad som är bra. Totalt sett ändå ett OK race.

DustCup Avd 5 i Geels Skov den 15/6: Denna banan var den mest tekniska jag kört alla kategorier. Massor av rötter och det gick upp och ner hela tiden. Kul bana men inget som passar mig, speciellt inte när trycket i benen inte riktigt finns där eftersom man inte sprätter upp för backarna direkt och det kostar tid. Jag kom iväg hyggligt i starten men tappar placeringar i de tekniska partierna. Dessutom kör min grupp fel i slutet av första varvet (många andra gör det också) och samvetsgrann som jag är kör jag tillbaka och tappar där en knapp minut. Många andra valde att gena, vilket märktes på andra varvet då jag körde om massor av betydligt långsammare cyklister. I mål är jag 11:a i H40 och 38:a totalt, årets sämsta resultat och i klass med Avd 2, dock nu på en bana som passar mig illa.

Summa summarum så känns det lite ”gubbaktigt” just nu. Omgivningen blir snabbare och snabbare och själv går det långsammare och återhämtningen tar längre och längre tid. I mina bästa stunder är jag lika bra som de två senaste åren men jag har fler dagar då benen är sega och farten låg. Och att det går att vara över 50 och snabb visar ju Benny Andersson och Mads Bödker som fortfarande slår i princip alla H40-cyklister.

Nu är det fokus på ”toppningsträning” de kommande dagarna för att trötta ut mig ordentligt så att jag om möjligt kan få en liten topp till Ränneslättsturen den 3/7, årets första långlopp. Den tävlingen ser jag fram emot även om förväntningarna är ganska låga. Men med lite eländigt väder och underlag (regn och lera) kanske resultatet kan bli OK och skulle det bli fint och varmt väder får jag försöka njuta av loppet istället.

Uppdatering

2011-04-19T07:11:00.006+02:00

Denna bloggen är nu nära att dö och tanken har slagit mig, men jag tycker det ändå är kul med lite dagboksanteckningar som kan vara kul att ha i framtiden. Och så har ju tävlingssäsongen nyss startat och nu finns det ju lite att skriva om.

Men först blev det lite skidåkning i februari och mars. Familjen var först i Zell am See på sportlovet med ganska dåligt med snö och ett väder som på sin höjd var OK. Skidåkningsmässigt var det alltså ingen höjdarvecka men i övrigt var det riktigt trevligt. Desto bättre skidåkning fick jag och tre kompisar när vi i mars åkte till Saas Fee i Schweiz i fantastiska förhållanden. Efter nästan 2 dygns ihärdigt snöande och ett stängt system fick vi 4 skiddagar med massor av fantastiskt fin offpist och en hel del sol. Det var t o m så att vi i slutet hann bli mätta på all lössnö efter all intensiv åkning samtidigt som det gav mersmak inför nästa säsong.

Jonas efter en fin orörd sluttning i Saas Fee sista dagen (som bjöd på både 30 cm nysnö och sol!)

Nu i april kom tävlingssäsongen på cykel i gång och första cykeltävlingen sedan i november kördes 10/4 i och med att DustCup hade säsongpremiär på Amager med ett kort tempolopp (36 min för mig) i perfekt väder med 15 grader och sol, dvs premiär för korta ben. Banan på Amager är väldigt speciell med ett antal kullar som ska tas från alla olika håll och man får därmed många korta backar och en väldigt intensiv bana. I och med att Hanna firade födelsedag samma dag lyckades jag få starta i första startgrupp (seedade startade i sista) med Jerry strax efter. Övriga, Stefan och Stefan, valde av olika anledningar inte att köra utan det blev därför bara Jerry och jag som åkte över. Formen med tempolopp innebär att det blir omkörningar direkt och det var nog det enda problemet idag på en annars torr och fin bana. Jag var väldigt osäker på formen i jämförelse med konkurrenterna i och med min mycket sparsamma träningsmängd (4,5 tim/vecka i snitt de senaste 6 månaderna) så var förväntningarna lågt ställda. Målet med denna säsongen är bara att köra det som är kul och inte ha några förhoppningar om topplaceringar, men säsongspremiären startade med just en sådan i och med en 3dje plats (efter omöjlige Henrik Andersen som i år blivit veteran och Keld). Att sedan Jerry slog mig med 13 sekunder gör inte så mycket utan det visar bara att hans resultat från CX-säsongen inte är en slump utan han har blivit bra mycket starkare än i fjol.

När sedan den första deltävlingen i HotCup kördes onsdagen efter (13/4) var vädret helt annorlunda med ett ihärdigt regnande dygnet innan som gjorde underlaget riktigt blött. På själva tävlingsdagen var dock förhållandena något bättre men det satt långt in innan vi bestämde oss för att åka över. Vi blev till sist 5 pers i Stefans bil med Robban, Methander, Jerry och jag. Banan och förhållandena i Gribskov var dock bättre än vi räknat med och med facit i hand var det rätt beslut att köra tävlingen. Nu var det dock inte en dryg halvtimme vi skulle köra utan ca 90 minuter och jag gick därför ut ganska lugnt för att ha krafter kvar på slutet. Jag körde om Jerry när han vurpade tidigt på första varvet medan Stefan gick ut hårt och försvann redan senare på första varvet. Jerry körde om mig och på andra varvet hängde han på en kille som kom om oss i hög fart. Jag kände mig inte så pigg just då och hade dessutom börjat få ont i ryggen och tog därför mitt eget tempo. Dock fick Jerry ge sig och väntade sedan in mig. På tredje varvet släppte det ryggonda och jag kunde gå upp och dra. Under det fjärde och sista varvet passerade vi sedan två stycken och Jerry gick också upp och drog en del. I slutet av varvet fick vi bägge hoppa av när vi skulle varva en kille som stannade och Jerry fick några sekunders lucka som jag dock kunde täppa till och strax därefter passera honom innan det sista stigpartiet. Det var tight den sista biten men det var svårt för Jerry att köra om samtidigt som jag hade bra ben, vilket resulterade i att jag äntligen (första gången på 4 tävlingar) var före Jerry i mål. Detta resulterade i en sammanlagd 7e plats och en 5e plats i H40, bara 13 sekunder efter Stefan i mål. Stefan hade slagits om 2a platsen i H40 men vurpade sista varvet och tappade kontakten med Jan DH och Lars Eghoff som kom 2a och 3a. Vann gjorde Keld som vanligt, men när Henrik Andersen kör så kommer han garanterat att vinna, så långt före alla andra veteraner är han.

Jag och Jerry på HotCup

I helgen som gick körde jag, Stefan, Jerry och Nico det första distanspasset för året med lite fart i då vi körde runt Sjöborundan på ca 3.40. Jag hade bra ben hela tiden och kunde ligga och dra större delen av passet, vilket bådar gott inför ev långlopp senare.

Summa summarum tippar jag att jag inte ligger så långt efter fjolårsformen så här dags trots mycket färre träningstimmar och kan jag hålla mig frisk och motiverad kan jag kanske t o m komma upp i samma nivå som i fjol senare på säsongen. Och stämmer känslan från helgens distanspass har jag kvar uthålligheten och kan prestera hyfsat på långloppen framöver.

Solglasögon

2011-02-12T18:43:00.003+01:00

Lite sol i tillvaron har det varit vari sedan sist! Träningen har flutit på bra och det tog inte mer än ca två veckor innan jag var ifatt prestationsmässigt efter det långa uppehållet och nu ytterligare två veckor senare ligger jag nästan på samma nivå som ifjol vid samma tidpunkt. Jag drar lika många Watt på lågkadensintervallerna men är inte riktigt ikapp på 3- och 4-minutsintervallerna på 90-kadens. Nu blir det obefintlig träning de närmaste två veckorna p g a tjänsteresa och skidresa men sen ska det trampas igen och då är målet förra säsongens nivåer på 3- och 4:orna. Med stigande ålder får man vara glad om formen kan bevaras och allt utöver det är en stor bonus.

Vädret har också blivit markant bättre de senaste två veckorna med fina stigar utan snö i skogen. Och som grädde på moset har jag fått två MTB-pass i strålande sol denna veckan. Bilder från det ena har ni här. När jag gav mig av vid lunchtid stod termometern på ca 10 grader och det var bara sååå gött! Vårkänslor hela rundan och det spritter i benen. Samma väder och underlag, dock 12 grader kallare, var det idag då det snabbdistansades drygt 3 timmar i Bokskogen/Bökeberg.

Trist avslut på året - men nu är det nya tag!

2011-01-13T07:42:00.005+01:00

Direkt efter förkylningen åkte jag på en halsfluss och inte förrän penicillinet var avverkat fick jag igång immunförsvaret och blev även av med förkylningsviruset som envist hade hållit sig kvar i kroppen. Det innebar att jag var sjuk i en hel månad och inte kom igång med träningen igen förrän efter USA-resan nu i måndags. Eftersom jag varit förskonad från längre sjukdomsperioder (sammanlagt 15 dagar ofrivillig vila de 3 senaste åren) har det känts väldigt frustrerande att vara borta så länge. Med så långt uppehåll visar testcykelns Watt-siffrorna den obehagliga sanningen att jag ligger ca 10% efter vad jag gjorde vid samma tid ifjol. Dock är det en bra bit till säsongen börjar så det är nog ingen direkt fara. När det dessutom är extra kul att träna nu p g a det långa uppehållet ska jag nog komma ifatt så småningom.

En liten summering av året som gick kan kanske också vara på plats:

Träningsmässigt var det mycket fokus på kvalitet och betydligt mindre mängd än förr:

2007: 432 timmar totalt och ett snitt på 8.18/vecka.

2008: 418 timmar totalt och ett snitt på 8.12/vecka.

2009: 465 timmar totalt och ett snitt på 8.45/vecka.

2010: 297 timmar totalt och ett snitt på 6.11/vecka, dvs 36% mindre träningsmängd än året innan.

Resultatet för året var väl OK. Med mycket träning i kroppen inför och in i 2010 blev också vårsäsongen bra med flera fina lopp i Danmark och jag var uppe och nosade på de allra bästa vid flera tillfällen. De jämna resultaten resulterade därför i den sammanlagda vinsten i HotCup och det är väl det jag är mest nöjd med under året, tillsammans med de tidiga loppen på våren. Dock var jag inte nöjd med avslutningen och hade velat ha en betydligt bättre plats än den 5:e plats jag fick på långlopps-SM. Men med förberedelser som inte var helt optimala och för lite distansträning blev det inte bättre än så.

Inför säsongen som kommer är målen betydligt försiktigare. Dels startar jag från en lägre nivå än förra året, dels är jag ett år äldre och dels är jag inte 100%-igt motiverad att satsa riktigt hårt i år. Sammantaget får man nog se detta som ett mellanår och fokuset kommer att bli på de två danska cuperna som jag har anmält mig till. Dom fungerar perfekt med sina korta avstånd och smidiga upplägg. Sen får jag se vilka långlopp jag ska köra, men jag kan tänka mig att köra åtminstone Ränneslätt och Bockstensturen och hoppas dessutom att maraton-SM kommer att köras hyfsat nära så att jag kan ställa upp även där. Lite mer fokus på distansträning och långlopp jämfört med 2010 skulle jag dock vilja ha. Vi får se!

Sen hoppas jag att det kan bli mer cykelcross under nästa säsong än vad det var denna säsongen, men då får jag se till att hålla mig frisk.

Det var den CX-säsongen…

2010-12-12T22:33:00.006+01:00

Det som var riktigt illa blev ännu värre. Inför Jönköping var jag ju inte riktigt kry i kroppen och avstod därför den tävlingen. Dessutom var det ett rejält snöfall på gång så det kändes dubbelt olustigt att köra 60 mil i snöfall för att tävla halvkrasslig. Jag fokuserade istället på att ta det lugnt och inte dra på mig på mig något inför dubbeltävlingen här i Skåne. Och det var troligen ingen infektion i kroppen utan bara allergin som spökade.

Träningen därefter gick fint, kroppen kändes hygglig och jag såg därför fram mot att äntligen kunna köra en CX-tävling. Vad händer då? Jo, jag får en ”riktig” förkylning precis lagom till tävlingshelgen och jag bommar bägge tävlingarna här i Skåne. Jag är dock med som funktionär på Åstorp-tävlingen och får se en riktigt bra tävling på den upptöande banan som blir lerigare och lerigare under dagen, precis som det ska vara. Troligtvis var det ”årets bästa CX-bana” som Jens Westergren uttryckte det. Söndagens tävling i Kristianstad kördes dock i vinterväder med snö och minusgrader. Det kan alltså skifta rejält mellan två tävlingar som bara ligger några mil från varandra…

Det som skulle bli en riktigt kul CX-säsong med 5 planerade tävlingar på hemmaplan i CX-cupen blir till slut ingen tävling alls. Jag missade Jönköping, Åstorp och Kristianstad och nu är det klart att jag måste åka på tjänsteresa till USA och Mexico efter nyår och missar även de två avslutande tävlingarna här i Skåne. Det känns minst sagt riktigt surt och det mesta av motivationen för att plåga mig på intervallpassen har försvunnit. Mer lockande känns pepparkakorna, lussebullarna och allt annat som sänker W/kg-siffrorna till nya bottennivåer. Det enda träning jag är sugen på nu är lugna långpass på MTB i fint vinterväder. Först ska förkylningen bort och sen får jag hålla tummarna för att vädret är OK till helgen så att det kan bli något fint utepass.

Lars i leran:

Fler blder från tävlingen i Åstorp finns här: http://www.klubben.se/astorpsck/2105-bilder-do-1-item-6873.html

Motigt

2010-11-15T07:45:00.007+01:00

Den senaste tiden har det varit motigt. Dels har det varit tungt motivationsmässigt med höst, mörker och en massa regn och dels har inte kroppen känts trött på träningarna. Som lök på laxen har jag sedan några dagar en infektionskänsla i kroppen som gör att jag inte velat träna och fick ställa in deltävlingen i CX-cupen i Danmark.

Trots att jag tränat så lite som jag gör nu så känner jag mig inte riktigt återhämtad efter passen. Förra året när jag hade betydligt mer tid för träning fick jag till ett antal distanspass med lägre intensitet som jag tror gav betydelse för prestationen och kanske även påverkade återhämtningen positivt. I år har jag tränat mindre än 4 timmar per vecka i snitt under oktober och november medan jag ifjol låg på 9-10 timmar i snitt.

En liten tävling har körts sedan förra inlägget och det var CKC4’s träningstävling den 7/11 på CX-banan på A3 i Kristianstad, samma bana dom planerar att köra sin deltävling i CX-cupen i december. Trots sega ben och dålig motivation veckan innan kändes det hyggligt bra i kroppen och jag kom 3:a efter en hård kamp om 2:a platsen med Jerry, Patrik och Benny Sonesson, där Jerry spurtade om mig strax före mål. Åt en undflyende Paul Wirenstedt som stack redan från start fanns inget att göra åt, utan han vann överlägset.

Nu får vi se hur infektionen utvecklar sig och i och med det, hur det blir med CX-tävlingen i Jönköping i helgen. Blir jag bara fri från infektionen så kan jag nog köra, trots en troligen usel form. Därefter måste jag köra hårt och relativt långt i minst en vecka för att få tillbaka lite form inför de två tävlingarna i Åstorp resp Kristianstad 11-12/12.

Bockaracet och första CX-tävlingen för säsongen

2010-10-27T17:08:00.003+02:00

Bockaracet den 10/10 var en kul men jobbig tävling på en perfekt och väldigt teknisk bana. Kroppen kändes bra och jag såg fram emot att köra den sista MTB-tävlingen för säsongen då jag och Jerry åkte upp. Innan loppet hade jag räknat med att Kristian Skoglund skulle bli den tuffaste motståndaren i min klass i och med hans fina teknik och faktumet att han verkade vara i riktigt bra form på SM där han länge ledde. Väl på plats i Kristianstad såg jag dock att Peter Carlsson hade efteranmält sig och då blev motståndet med en gång betydligt tuffare.

När starten gick kom jag iväg bra och mina pigga ben gjorde att jag kunde ta ledningen i fältet in i första stigen. Ledningen lyckades jag sen hålla nästan hela första varvet innan Benny i H50 passerade mig. Strax efter varvningen passerade också Peter mig och fick direkt en lucka in i det första tekniska partiet som under andra och tredje varvet var mer eller mindre konstant mellan 5 och 15 sekunder. Det jag tappade där det var som mest tekniskt tog jag igen på de snabbare partierna och vid ett par tillfällen var jag nästan ikapp. Bakom mig jagade Kristian och såg till att jag inte fick en lugn stund på hela loppet. Väl i mål efter tre varv och ca 45 minuter var jag 10 sekunder bakom Peter och 20 före Kristian, dvs 2a i H40, ett resultat som jag får vara nöjd med. Peter är trots allt dubbel SM-mästare i H40 i år och även om han inte hade en av sina bästa dagar så är han alltid riktigt vass. Och att slå Kristian är alltid en merit. Benny var den snabbaste veteranen idag och klart före oss ungdomra i H40-klassen...

Helgen efter, den 16/10, åkte jag, Jerry och Patrik till danska Amager för den första crosstävlingen för säsongen i den danska CX-cupen. Tråkigare bana och lopp får man leta efter och med facit i hand skulle jag stannat hemma. Veckan innan hade jag varit på tjänsteresa i Ryssland och jag vet inte hur det eventuellt påverkade resultatet, men fort gick det i alla fall inte på tävlingen. Banan låg längs stranden och bestod av en blandning av sand, grästuvor, grusstig och lite asfalt. Mitt på grusstigen hade man lagt ut några tunna stockar som man fick hoppa över med cykeln. Feg som man är och rädd om hjulen så gjorde jag inga ”bunny hopp” över stockarna utan saktade in vid varje passage, vilket kostade en del tid. Tid kostade det också att ligga ensam de första tre varven (av 9) då jag tidigt hamnade i ingenmansland mellan Patriks grupp framför och Jerrys grupp bakom. Och ytterligare några sekunder kostade det när jag fick stanna för dels en häst och dels ett antal lösa getter som sprang omkring på banan. Efter dom incidenterna var det precis som om luften gick ur mig och i princip hela Jerrys gäng körde om. I mål var jag en dryg minut efter Patrik och en halvminut efter Jerry. Kroppen kändes ändå OK så det var nog mest en kombination av bana som inte passade mig alls + att motivationen inte fanns där helt enkelt. Träningarna före och efter har visat att farten finns där så längre fram ska nog farten bli bättre…

En månad sen sist!

2010-10-05T21:24:00.002+02:00

Det märks att jag börjar tröttna på att blogga eftersom inläggen kommer mer och mer sällan, men lite uppdateringar ska jag väl orka med...

MTB-SM 19/9: Ett OK lopp efter omständigheterna att förberedelserna inte varit optimala med en lätt infektion i kroppen två-tre veckor innan så det var tänkt att köra hårt och avsluta med Bockstensturen. Jag gick ut i ett bra tempo på den riktigt hårda banan och körde länge med Stefan och Benny, men fick vika ner mig för bägge två ut på andra varvet allt eftersom min uthållighet inte räckte till. Halva andra varvet var en enda plåga och det var bara viljan som klarade mig från att bli ikappkörd av Erik Vrang som jag skymtade bakom mig hela tiden. I mål var jag 5:a och det får jag vara nöjd med, med tanke på att de före mig (Peter Carlsson, Mikael Carlsson, Stefan och Kristian Skoglund) alla körde bra.

Sedan dess har det mest varit lite skojcykling på MTB och de sista två veckorna har jag dragit igång cross-träning på allvar tillsammans med Jerry och Stefan på en nybyggd T-bikes Cross (som är grym!). Vi har gjort nya banor som är både roliga och jobbiga och borde vara hyfsat förberedda när säsongen drar igång i Danmark den 16/10 med första deltävlingen i CX-cupen. Men dessförrinnan ska jag avsluta MTB-säsongen med Bockaracet i Kristianstad nu på söndag den 10:e.

Inte bäst men ändå överst på pallen

2010-09-02T16:37:00.005+02:00

Målsättningen i helgen att slå mina konkurrenter som delade förstaplatsen inför sista HotCup-deltävlingen lyckades till 100%. Sen kanske jag inte ska vara så nöjd med placeringen i själva racet där jag inte lyckades bättre än en 6:e plats i H40. Dock var motståndet det allra bästa med samtliga danska toppcyklister i H40-klassen närvarande. Och tittar vi på faktumet att jag bara var ca minuten efter 2:an över de dryga 2 timmarna så måste jag se det som ett bra resultat.

Jag började loppet lite avvaktande och låg långt bak i gruppen med de värsta konkurrenterna (Mike Young och Carsten Christiansson). In på andra varvet (av 5) sprack gruppen upp två gubbar framför mig och eftersom det var ett långt parti teknisk single track kom jag inte om förrän efter en bra stund och då hade jag ca 100 meter upp till gruppen framför. Jag pressade på i mitt eget tempo och var i princip ifatt efter ett varv. Då ökar gruppen farten och jag tappar igen. Jag bestämmer mig dock för att köra mitt eget tempo och inte gå på rött för mycket. In på tredje varvet kommer jag ifatt Jens Tousgaard som jag normalt bruka slå och jag ser samtidigt Mike Young ytterligare en bit framför. Jens och jag får till ett bra samarbete med fin fart och är ifatt Mike ut på det fjärde varvet. Vi håller ihop under det fjärde varvet men det är Jens och jag som står för dragjobbet så antingen är Mike trött eller så köra han taktiskt. Ut på sista varvet gasar Jens och jag på och Mike släpper. Dock så kommer han ifatt igen då vi stoppas upp av varvningar under ett långt tekniskt parti. Jens rycker igen och vi får en liten lucka. Upp på den enda riktiga backen på varvet så får jag inte i lillklingan eftersom framväxeln vridit sig tidigare och jag tvingas därför hoppa av när det börjar rassla ordentligt. Jag tappar ca 10 sek på Jens och Mike kommer om mig. Nu var det bara att gasa och ganska snabbt kom jag ifatt och förbi Mike, men Jens tar jag inte in mycket på. Dessutom fastnar kedjan ibland p g a den sneda framväxeln och jag får ta det lite lugnt i de mest stökiga partierna. Väl i mål så visade sig som sagt att prestationen bara räckte till en 6:e plats. Men, jag bara var 10 sek efter Keld som Jens hade passerat på slutet och bara ca minuten efter 2:an och 3:an, så tidsmässigt var det ett riktigt bra lopp.

På lördag är det dags för Bockstensturen men eftersom jag har dragit på mig en infektion i kroppen som jag började känna av i måndags blir det med all sannolikhet ingen tävling för mig. 4 timmar tävling när inte kroppen är 100%-ig är ingen höjdare, utan då är det bättre att kurera sig till SM. Jag hade verkligen sett fram emot Bockstensturen och med bra väder och bra form kunde det bli riktigt skoj så det känns riktigt surt…

Lågt!

2010-08-24T16:36:00.004+02:00

Lågt har det varit på många fronter den senaste dryga månaden:
- Låg intensitet på bloggen
- Låg motivation för träning
- Låg nivå på formen
- Låg mängd av semester
- Låg halt av information att skriva om

Vissa saker kan dock vara värt att notera i dagboken. Efter Ränneslätt så var jag både fysiskt och mentalt lite trött på att cykla och därefter har det mest handlat om att träna när det varit skoj samt för att underhålla formen. Och efter en sommar med endast 5 dagars semester har jag börjat på nytt jobb den 9/8. Det blir nu mer jobb och mindre tid för träning än tidigare, men jag hoppas dock få ihop en bra mängd kvalitet så att resultatet på MTB-SM kan bli hyfsat och att cykelcross-säsongen kan få en bra start och formen kan infinna sig till cross-SM i mitten av november.

Ett MTB-lopp har det blivit sedan sist då jag, Stefan M, Oskar och Jerry körde näst sista deltävlingen i HotCup den 8/8. Med tanke på form och motivation gick det ändå hyfsat tidsmässigt men placeringsmässigt var det lite snöpligt att hamna 20 sek från pallen och 40 sek från 2:a plats på det 2,5 tim långa loppet. Dock var inte kanonerna med och det blev därför några HMTBK'are som jag blev slagen av. Så nu är vi tre stycken (jag + 2:an och 3:an från senaste tävlingen) som ligger på samma placeringspoäng och som därmed kommer att slåss om segern i totalen i sista tävlingen nu på lördag. Med både förbättrad motivation och upplevd prestationsnivå så har jag en hygglig chans till segern trots att deras utvecklingskurvor har gått uppåt. Inbillar jag mig...

Ränneslättsturen - Bara att bryta ihop och komma igen...

2010-07-08T21:19:00.000+02:00

Inför Ränneslättsturen hade jag känt mig i fin form med några bra pass innan och var både sugen och hade hyfsade förväntnigar inför loppet. Jag gillar ju egentligen värme och trodde (i min enfald) att loppet ifjol då jag i den 30-gradiga värmen krampade sista milen var ett resultat av dålig vätskeladdning och för tjock Vitargo-blandning, vilket bl a resulterade i tidig magknip. Så inför årets lopp i nästan samma värme hade jag druckit mer än 2 liter innan och dessutom blandat tunnare sportdryck.

Loppet började bra med en bra placering främst av H40-åkarna. Dock vurpar jag efter ca 10 min i allt dammet då jag får värja lite för framförvarande åkare och kör i pedalen i en sten och far av stigen ut i skogen. Upp igen bakom efter att ett helt gäng passerat och det är bara att jaga. Jag tycker jag hittar en rytm som jag känns bekväm med och loppet flyter på bra. Jag passerar både Stefan Larsson och Patrik Paulsson och kommer sen ifatt gruppen med Peter Karlsson som jag sitter med i fram till endurospåren strax efter langningen efter drygt 40 km (av 78). Jag känner där att det börjar rycka lätt i benmusklerna och sänker tempot för att undvika kramp. I slutet av enduroslingan ser jag förstatrion i H40 ca en minut framför mig och inser att jag måste vända detta om det ska vara lönt att fortsätta och dricker mycket.

Tyvärr hjälper inte det så mycket utan efter ytterligare några kilometer måste jag sänka farten ännu mer och nu känner jag att det är i princip kört. Jag fyller på med ännu mer vätska men får ändå se Patriks grupp passera efter några kilometer utan att jag kan hänga på. Strax därefter bestämmer jag mig för att bryta och ta närmaste vägen illbaka. Det är första gången någonsin jag bryter ett lopp men jag hade ingen som helst lust att plåga mig igenom de sista milen utan möjlighet till någon vettig hastighet.

Beslutet att bryta var helt rätt men med alla förväntningarna jag hade känns det riktigt surt. Jag inser nu att jag inte klarar av hög värme under en längre tid och en tillbakablick visar att jag presterat allra bäst när förhållandena varit riktigt kalla och dåliga. Dessutom gick det riktigt bra på cykelcrossen i vintras så det är väl kyla jag ska ha.

Nu handlar det mest om att samla motivation inför den andra halvan av säsongen och få tillbaka lusten för att cykla och tron på att jag kan vara med och slåss längst fram även på långloppen (som tidigare varit min styrka). Så nu blir det ingen strukturerad träning under en bra tid utan en blandad kompott beroende på väder och humör. Denna veckan blev det ett par vändor till jobbet och åtminstone några timmar i sadeln och nu i helgen med bra väder i sikte blir det troligen några soliga timmar på räsern med kompisarna.

I veckan som gick blev det också klart med nytt jobb som med start redan i början av augusti kommer att innebära mycket mer resor än tidigare, så det är väl en uppenbar risk att träningen i framtiden kommer att bli lidande, men livet är ju ganska mycket mer än cykel och ibland måste man kompromissa...

Nästan högst upp – men ändå en bit kvar…

2010-06-17T17:11:00.003+02:00

Bästa placeringen hittills nådde jag igår när 4:e deltävlingen i DustCup kördes igår utanför Roskilde. Mycket vila (och vin) har gjort kroppen nytta och benen har känts mycket piggare de senaste passen. Det har alltså än en gång lönat sig att lyssna på kroppen.

Vädret var det allra bästa med 18-19 grader, sol och nästan vindstilla. Banan var riktigt teknisk med mycket knix, massor av rötter, branta stigningar och skuggiga lerpartier och väl ute på uppvärmningsvarvet tänkte jag att detta kommer att gå åt pipan. Även om min teknik förbättrats en hel del sedan förra året och jag har blivit mycket snabbare i skogen så gillar jag bäst när det är mjukt, snabbt och slakmotor. Jag har ju haft lite motivationsproblem den sista tiden och banans karaktär gjorde det hela inte bättre, men det var bara att försöka tänka positivt när jag stod på startlinjen.

Starten gick hyfsat och jag låg som nr 18 efter start-loopen utan att behöva stressa eller gå på rött. Väl inne i de tekniska partierna hade jag Keld Pedersen strax framför mig och kände att jag hängde med bra. Jag tappade kontakten i den brantaste stigningen där det blev stopp framför mig och jag fick hoppa av cykeln. Ut på andra varvet blir jag omkörd av Patrik Paulsson (som strax därefter gör en mycket snygg över-styret-vurpa och landar mjukt tvärs över stigen) och vi håller ihop ut på tredje varvet då det blir tätt mellan varvningarna och jag tappar tid. Tredje och fjärde varvet handlade det mest om att göra effektiva varvningar på de tekniska partierna och inte tappa koncentrationen och göra onödiga vurpor. En snabb koll i resultatlistan visar att jag varvade över 100 pers och det var inte lätt då en stor del av banan bestod av väldigt knixig terräng. Jag förstår inte hur den absoluta toppen kan ligga och prestera tiderna dom gör i den trafiken. Det är imponerande!

Väl i mål håller jag min andraplats i H40 (16:e totalt) knappa 2 minuter bakom Keld och med lika stort avstånd bak till Stefan som blev 3:a. Avståndet är alltså ungefär lika stort upp till Keld som det brukar vara och det känns som om jag fortfarande är får långt ifrån toppen för att jag ska vara riktigt nära. Lite status quo alltså och det får jag nog leva med...

Nu är det 2,5 vecka till Ränneslättsturen som förhoppningsvis (jag kör inte om det är riktigt blött) blir det första långloppet i år. Till dess hoppas jag hinna med 2-3 st pass på en bra bit över 3 timmar och med bra kvalitet, dvs bra fart och inga stopp. Dom passen gillar jag ju starkt så dom ser jag fram emot. Det ska bli kul och spännande att se hur pass bra jag kan hålla farten ett helt långlopp och hur långt det räcker mot dom främsta i klassen.

Nu är det segt

2010-06-04T07:05:00.001+02:00

Efter förra DustCupen har det mest varit sega ben och klippet har saknats både i ben och huvud.
Jag, tillsammans med Stefan och Lars, körde Gran Fondot den 22/5 och med trötta ben lyckades jag ändå sitta med i förstaklungan hela loppet. Stundtals var det roligt även om benen inte var på topp men jag måste ändå säga att större delen av tiden var en enda lång transportsträcka. Nej, ska jag köra landsvägslopp längre fram så ska det vara lopp där det händer något hela tiden, annars så håller jag mig i skogen!

Efter Gran Fondot var jag riktigt seg och det har inte varit någon kvalitet på träningen. Det känns som om både kroppen och hjärnan ställt in sig på att nu är det SM i långlopp som gäller och i och med det så har jag både tappat farten i benen och dessutom tappat motivationen till hårda och intensiva pass. Långpassen känns nu mycket mer behagliga och fungerar betydligt bättre än de korta. Det har blivit ett långpass varje helg nu och uthålligheten är det som tur är inga problem med.

Att det är problem med farten visade sig i onsdags då vi körde den 4:e deltävlingen i HotCup. Den kördes i Hareskoven på delar av den banan (fast andra hållet) som vi körde den 2:a deltävlingen i april, men i onsdags var den riktigt lerig och hal efter mycket regnande sista tiden. Dock var det behagligt varmt och det var första gången i år jag körde i både korta ben och korta ärmar. Tyvärr var jag långt ifrån taggad på startlinjen och kom mycket riktigt långt efter i starten. Trots det låga tempot kom jag inte igång och det var först en stund efter att Jerry (som körde bra!) kört om mig på andra varvet som det började kännas bra. I och med all lera och det mycket hala underlaget så tog jag det lite för lugnt på många partier och det kostade tid. De sista 2 varven kändes dock hyfsade och det var faktiskt ganska skoj att köra, även om jag inte slogs om någon placering. Jag hade Jerry jagandes bakom mig och den pressen behövdes för att sporra. I mål fick jag den sämsta placeringen hittills i år med en 15:e plats totalt och en 6:e plats i H40. Det är ganska tätt i toppen och jag var inte mer än ca 3 minuter från segraren i H40 (Keld) och minuten från pallen. Jerry kom in bara halvminuten efter mig och blir starkare för varje lopp. Magnus körde också och han kom in på en mycket fin total 4:e plats, strax före Keld (som han alltid verkar tampas med…).

Det som jag får ta med mig som positivt från tävlingen är att jag känner att jag har uthålligheten. Jag körde fortare för varje varv och hade kunnat fortsätta ett tag till i samma tempo. Så någonstans är siktet nu inställt på SM i september och allt fram till dess är förberedelser. Jag ser fram emot Ränneslättsturen i början av juli då den första längloppstävlingen för i år ska köras. Fram till dess ska jag bara njuta av sommaren och fin cykling och inte fokusera på en massa intensiv träning, om jag nu inte skulle känna för det. Jag ska lyssna på både kropp och huvud för att se till att jag inte kör slut på mig innan uppbyggnadsträningen inför september börjar senare i sommar.

Upp för brantaste backen med Jerry jagandes bakom mig:

Ny tävling igår

2010-05-20T22:53:00.002+02:00

Det blev ingen tävling förra veckan p g a min förkylning men det
gjorde inte så mycket eftersom det ändå störtregnade hela dagen. Och
solskenscyklist som man är så hade jag inte gett mig iväg och kört i
alla fall, så det gjorde inte så mycket. Istället fick jag igång
kroppen igen efter fyra dagars träningsuppehåll under förkylningen.
Jag hann med testcykelpass samt intervallpass och distanspass med
Jerry, Stefan och Christian och alla passen hade bra kvalitet. Det var
kanske t o m lite för bra kvalitet i förhållande till kvantiteten på
det sista intervallpasset i söndags då vi gick för mycket på rött.

Ändå kändes kroppen OK i går då det var dags för tredje deltävlingen i
DustCup uppe på norra Själland ute vid kusten i Tilsvilde. Vädret var
helt perfekt med sol och ca 20 grader och nästan helt vindstilla.
Banan var tyvärr inte lika rolig som den har varit tidigare utan var i
enklaste laget, men å andra sidan var det i princip aldrig några
problem med varvningarna. Jag kom iväg bra i starten och hade bestämt
mig för att köra mitt eget tempo hela loppet. Tyvärr var jag inte
jättepigg och lyckades varken hänga med Keld och Magnus från start och
inte heller ta rygg på Cohen när han kom om efter drygt halva första
varvet. Christian kom sen ifatt med en grupp och jag visste inte om
mitt tempo var alldeles för lågt. I och med att jag aldrig syrade på
mig så kunde jag hålla ett jämnt tempo loppet igenom och kunde i
princip hålla min placering in i mål. Det räckte till en ny tredje
plats i H40 efter Keld och Bogi i och med att Cohen bröt på andra
varvet. I mål var jag ca 2.30 efter Keld/Bogi/Magnus-gruppen, vilket
är för mycket och vilket bara räckte till en total 16:e plats.
Christian kom in dryga halvminuten efter mig och strax efter kom Jerry
och Stefan in.

Nu känns det som om jag står och stampar och är för långt från täten.
Jag vill inte vara mer än max 1 minut efter för att känna att jag på
allvar kan hota. Förhoppningsvis hade jag inte världens bästa ben igår
och kan prestera bättre i någon av de nästkommande tävlingarna i juni.
Nu till helgen blir det kanske tävlingsfritt, eller så kör jag mitt
första landsvägslopp på två år och efteranmäler mig till Gran Fondot
som går på lördag. Vi får se!

Lite bilder från loppet, inklusive prispallen i U17 där Gustav Höög tog en mcyket stark förstaplats. Bra kört!

Vurpa med DNF och sen förkylning på det

2010-05-10T22:35:00.006+02:00

Ja, cykellivet är inte på topp just nu. Första DNF:en sedan Gribben hösten 2007 och första förkylningen sedan i maj i fjol inträffade med 2 dagars mellanrum.

Först var det en kombination av för hög fart, för dålig teknik och för lite luft i framdäcket som gjorde att däcket kavlades varpå luften gick ur och jag stod på huvudet i 2:a avdelningen i DustCup som kördes i onsdags. Resulatet var ett avkrängt däck med en massa jord mellan fälg och däck som gjorde att jag inte kunde få det tätt utan istället fick en lång väntan i målområdet eftersom det hände redan på första varvet. Det kändes extra surt då både kropp och huvud var sugna på att cykla den kvällen och jag hade fått en bra start och låg först av H40-gubbarna när det hände.

Sen natten till i lördags började det riva i halsen och förkylningen var ett faktum. Och nu är det stor risk att jag missar HotCupen på onsdag om jag inte blir fri från alla symptom kvickt som tusan. Men om jag ställer upp eller ej spelar kanske inte så stor roll, åtminstone inte resultatmässigt. Det kan ändå bara gå på ett sätt om man bara vilar och inte tränar. 1 pass på 10 dagar blir man inte stark av...

Dessförinnan kördes det ett 2-timmars HotCup den 25/4. Jag var duktigt tävlingstrött inför den tävlingen men lyckades hålla ihop det och bli 4:a, precis före Stefan och efter Cohen, Jan och Keld, som återigen var för snabba.

Till sist lite bilder på en graciös cyklist (not) med Stefan strax bakom på första parkett och även en bild från starten som ser lite bättre ut (jag långt ut till vänster).

Två racerapporter: Missnöjd 3:a i ena fallet och nöjd 3:a i andra

2010-04-22T22:28:00.002+02:00

Det flitiga tävlandet har fortsatt med Åstorps etapplopp i helgen och första deltävlingen i DustCup igår onsdag.

Tävlingen i helgen var ingen höjdare med sega ben. Om det berodde på förra onsdagens HotCup eller mina starter som numera är riktigt snabba vet jag inte. Klart är att jag, efter starter bägge dagarna där jag tog spets, stumnade duktigt efter bara ca 5 minuter och sedan hade stora problem genom loppen. Motståndet bägge dagarna var starkt med dels Benny Andersson i H50 och Rolf Svensson + Peter Carlsson + Stefan Larsson i H40. Bortsett från den "oslagbare" Benny så var Rolf den klart starkaste bägge dagarna med Peter som nästan lika klar 2:a. Sen fick jag och Stefan slåss om 3:e platsen. Första dagen så drog jag längsta strået när Stefan släppte på varv 3 av fyra och jag fick till sist 40 sekunders försprång till söndagen. På söndagen var mina ben ännu sämre (förutom i starten!) + att jag fick framväxelstrul på första varvet och tappade ca 10 sekunder. Jag blev då omkörd av trion och kunde sen inte hänga på utan fick se Stefan segla iväg. I och med att jag hade 40 sek upp på honom så gällde att inte tappa för mycket. På näst sista varvet uppskattade jag avståndet till ca 25 sek och insåg att jag kunde tappa ytterligare max 15 för att rädda 3:e platsen. Jag tog i allt vad jag kunde och det var inte förrän vid prisutdelningen som jag fick besked om att jag slagit honom med 5 sek. Tack för det!

Efter helgen då jag var över minuten efter Rolf på de ca 50 minuterna vi körde var jag inte speciellt uppåt och tänkte att nu var det slut på de positiva signalerna och att jag nog inte var så stark som jag hoppats på tidigare. Jag var därför inte så positiv inför DustCupen igår onsdag men tänkte ändå försöka ha kul och inte lura mig själv att gasa fullt från början utan istället ta det lite lugnare för att hålla hela vägen och inte stumna för tidigt.

Vi var ett riktigt stort gäng skåningar som anmält sig till tävlingen och totalt var det nog upp mot 20 stycken från Åstorp, CK X, Ringen och CKC4 som startade. Jag tog det lugnt i starten och hamnade ganska långt bak tillsammans med Magnus Mattsson men tog rygg på honom och körde upp mig stadigt, speciellt i den branta backen där jag kunde passera ett antal varje varv. Benen kändes hela tiden bra och jag hade inga problem att hänga med. Dock var jag osäker på formen och var därför passiv med dragarbetet utan låg mest på hjul och tänkte hjälpa till först på näst sista varvet om jag fortfarande kände mig fräsch då.

Tyvärr fick jag inte möjligheten att hjälpa till då jag vurpade onödigt med ca 1,5 varv kvar och vred framhjulet så att luft pyste ur framdäcket. Jag tappade 10-15 sek och dessutom min grupp. Samtidigt körde Jan Christensen om mig och jag kunde inte hänga på honom i skogen trots bra ben i och med att jag hade för lite luft i framdäcket och inte ville riskera att jag krängde av det i kurvorna. Jag kunde dock ligga på hyfsat bra och hade bra varvtid sista varvet. I mål var jag bara ca 30 sek efter Jan som vann och Keld Pedersen som kom 2:a. Dom kom in samtidigt som Magnus och det är ganska rimligt att jag kommit in ungefär samtidigt om jag inte vurpat eftersom jag var så pass pigg. Dock får jag vara glad och tacksam att jag inte tappade mer i vurpan eller jag skadade mig och jag får ta med mig allt det positiva med tävlingen: Jag faktiskt har farten för att vinna! Det känns riktigt bra inför de nästkommande tävlingarna och redan på söndag är det dags för en betydligt längre tävling då HotCup har helgtävling då vi ska köra + 2 tim.

Första MTB-tävlingen: Det blev en pallplats

2010-04-15T07:39:00.001+02:00

Första deltävlingen i danska HotCup igår gav mig i princip det styrkebesked jag hoppats på. Stefan L, Jerry och jag åkte över och på plats fanns även Magnus som åkt själv. Banan var helt OK med en lagom blandning av grusväg, single track och små stigningar och under uppvärmningsvarvet kunde jag också konstatera att cykeln fungerade perfekt.

Väl på startlinjen var det lite märkligt att elitfältet var så pass klent, vilket innebar att jag det första varvet inte hade några direkta problem att hänga med i tätklungan som då bestod av ca 7 man. Tyvärr kavlade Magnus av sitt tubdäck strax före varvningen (och fick bryta) och ytterligare en fick stopp där och tappade några sekunder. Först låg då H40-åkarna Henrik Cohen och Keld Pedersen. Jag tog sen ytterligare ett par killar på första grusvägspartiet och låg då sammanlagd 3:a. Vid en liten felkörning kom T-bikesåkaren Michael Grönbech om mig och det var en perfekt rygg att ta. I skogen fick jag ta i för att hänga med men på vägarna kunde jag faktiskt vila bakom honom. Det var ingen dum känsla att kunna ta igen sig lite bakom en av Danmarks bästa MTB-åkare…

Varvet som gick tog vi sen hela tiden in på Cohen och Keld och strax efter andra varvningen var vi nästan ifatt. Då rycker Grönbech i skogen och jag kan inte riktigt hänga på utan måste tänka på att det är 3 varv kvar och måste disponera krafterna. Jag hamnar sen ganska ensam men blir ifattåkt av elitåkaren Jesper Kamstrup i slutet av tredje varvet. Under fjärde varvet har jag rygg på honom men efter ett par dåliga varvningar av mig måste jag släppa. Efter det höga tempot och ovanan av att köra länge och hårt i skogen börjar ryggen nu göra sig påmind och jag slår därför av lite på tempot och siktar in mig på att bevaka tredjeplatsen i H40 och femteplatsen totalt.

Jag behåller placeringen i mål och kommer in ca 2 minuter efter Cohen som vann totalt strax före Keld, dvs H40 som etta och tvåa i hela tävlingen. Grönbech hade tydligen lånat chip och nummer utan att meddela tävlingsledningen och blev därför diskad efteråt. Stefan hade fortfarande trötta ben efter Mallorca och kom ca 2 minuter bakom mig med en starkt körande Jerry ytterligare en minut efter.

Summa summarum är jag nöjd med resultatet och är nu närmare Cohen och Keld än jag någonsin varit. En riktigt bra dag ska jag nog kunna ta dom! En annan positiv sak är att jag nu betydligt enklare hänger med i ett högt tempo i inledningen av tävlingen och tappar därför inte onödiga placeringar och tid initialt i loppen. Jag tycker också det går hyfsat i skogen och cykeln funkar som sagt helt perfekt.

Nu är det vila och lugn cykling idag och imorgon inför etapploppet lördag+söndag som Åstorp håller i. Jag hoppas att Peter Karlsson och Rolf Svensson efteranmäler sig så att motståndet i H40 blir så tufft som möjligt!

I rygg på Grönbech (med nummerlapp tillhörande annan...):

Tystnaden är slut...

2010-04-06T08:19:00.003+02:00

Så här länge har jag inte dröjt mellan två blogginlägg tidigare och det är ju egentligen för bedrövligt att det har dröjt så länge. Nu står dock tävlingssäsongen inför dörren och då kommer inläggen och racerapporterna att dugga betydligt tätare.

Så vad har då hänt sedan sist?

- Jag har hunnit med ett antal tråkiga inomhuspass på Monarken och några lite roligare intervallpass ute i kylan och snön.
- Jag har hunnit köra skidor ännu än gång i år, denna gången i Val d’Isère med kompisarna. Det var mycket bra!!
- Jag har hunnit med några härliga och torra pass i skogen med högt tempo när snön väl försvann.
- Jag har hunnit köra den sista CX-tävlingen i CKC4’s cup som gick bra - trots att jag fick stryk i spurten av både Crisse och Stefan och därmed blev 3:a. I och med en hård motvind på en stor del av banan så kom ingen av oss loss och det blev därför (tyvärr) spurten som avgjorde.
- Jag har hunnit skruva på en XX-grupp på hojen som därmed blivit 300 gram lättare, ännu bättre på att växla och med en supersmidig lockout. På premiärturen i förra veckan kändes den ruskigt snabb! Nu ska bara den (luft-)läckande gaffeln fixas så att hela ekipaget är redo för race.

Så nu är jag riktigt laddad och tävlingssugen och om ganska precis en vecka, onsdagen den 14/4, börjar så tävlingssäsongen med en rivstart - på 12 dagar ska jag köra 5 tävlingar:
Ons 14/4: HotCup omgång 1 i Danmark
Lör 17/4: Åstorps MTB Etapp 1
Sön 18/4: Åstorps MTB Etapp 2
Ons 21/4: DustCup omgång 1 i Danmark
Sön 25/4: HotCup omgång 1 i Danmark

Så räkna med nästa inlägg på torsdag i nästa vecka efter första tävlingen.

------------------------------------------------------------------------

Och så lite bilder...

Fina vyer på Grand Motte-glaciären ovanför Tignes på 3500 meters höjd!

Strax innan starten i sista CX-tävlingen. 14 tappra trotsade regnet.

Stefan passerade mig precis innan mållinjen. Ett tag på det långa upploppet (en storklinga hade inte varit dumt där...) trodde jag faktiskt att jag skulle hålla honom bakom mig!

Veckan efter...

2010-03-03T16:09:00.009+01:00

Nyss hemkommen från en vecka i Alperna gav jag, Stefan och Jerry oss ut på en landsvägsrunda i söndags. Planen var 2-3 timmar i hyfsat tempo men redan strax efter jag mött upp dom efter en knapp halvtimme kände jag att benen och pulsen ville annorlunda. Tydligen hade jag kört skidor hårdare än jag trott och tröttheten i benen efter varje dag i backen var nog ett tecken på det. Efter knappt 1,5 timme fick jag därför vika ner mig och klarade nästan inte ens att ligga på rulle längre utan benen var helt slut. Som tur var så var vi inte långt från Höllviken då utan kunde i lugnt tempo rulla den sista halvtimmen.

Sedan dess har benen fortsatt varit sega och det har bara blivit ett kortare maxstyrkepass på cykeln. Jag får verkligen hoppas att segheten släpper nu så det kan bli lite vettiga kvalitetspass snart. Annars är planen att jag nu ska börja med nytt nyckelpass och köra 10/20 sek- eller 20/40 sek-intervaller med en sammanlagd intervalltid på 30 min, troligen uppdelad på 3 set om 10 min. Sen kommer vi snart förhoppningsvis snart ut i skogen också och kan få några hårda pass på minst 2 timmar + lite ”riktiga” MTB-intervaller innan tävlingssäsongen drar igång om mindre än en månad.

Snöcross igen

2010-02-14T20:30:00.005+01:00

Med nästan 20 cm nysnö var det på vippen att CKC4's crosstävling igår ställdes in. Men, cupgeneralen Mats Höllgren, a.k.a. Matsi, ville inte vika ner sig utan hade varit ute med sin 4X4 på morgonen och spårat en sträcka i skogen norr om Åhus. Så att det skulle bli race av, dock något förkortat och förenklat då det var omöjligt med looparna ut i terrängen där det var 40 cm nysnö på sina ställen, fick vi reda på först på förmiddagen.

Loppet bestod av ett rektangulärt varv på grusväg med två partier där vi skulle av cyklarna, ett med två bommar som hinder och ett bestående av två korta springbackar. Varvet var betydligt kortare än förra gången och tog nu drygt 6 minuter.

Vi - jag, Jerry, Stefan och Lars - körde upp till Åhus med cyklarna på taket och anlände till en parkering i skogen man knappt kunde ta sig in på med full bil och tvåhjulsdrivet. Då funderade man på hur det skulle gå att cykla i det föret och på sträckan ut till starten var det väldigt spårigt och vingligt. Att cykla i snö passar dock mig ganska bra, precis som jag gillade att köra i regn när jag körde roadracing. Lite mjukare rörelser och mer känsla så funkar det. Värre är det då när det ska brötas ner i en stenig downhill då jag fegar alldeles för mycket (även om det ska bli ändring på det i år).

Till start var vi 11 st tappra cyklister som hade insett hur kul det kan vara att cykla i snö. Crisse som vann förra tävlingen var tyvärr fortfarande sjuk och fick nöja sig med att titta på, så där försvann min chans till en eventuell chans. Den svaga punkten från förra tävlingen med svårigheten att komma i pedalerna hade jag försökt fixa genom att ta på mig vinterskorna, något som skulle visa sig funka kanon.

När starten gick kom jag iväg som nr 4 men kom om två vinglande cyklister (Patrik P och Fredrik) strax före första svängen och hade sen bara Paul framför mig. Jag kände direkt att benen var bra och hade dessutom inga problem med underlaget utan kunde sitta avslappnat på cykeln och jobba effektivt. Efter halva varvet var det dags att hoppa av för att passera bomhindret och strax före kunde jag passera Paul. Jag fick direkt en lucka och kände att om inget oförutsett inträffade skulle nog detta funka.

Därefter var det bara att hitta rytmen och flytet och njuta av snöunderlaget som jag verkligen gillar, oavsett om det är med cykel, löpskor eller skidor (några av mina bästa stunder i livet har jag ju haft med just skidor på fötterna och några decimeter nysnö under dom...). De flesta verkade ha varit av sina cyklar vid minst ett tillfälle men jag hade bara ett par ofarliga sladdar och kunde därför spara både tid och energi.

Eftersom vi kör 45 min + 1 varv lyckades jag tajma varvningen nästsista varvet med 6 sekunder tillgodo och vi slapp i och med det ytterligare ett varv. I mål hade jag drygt 51 minuter och var ca 2.30 före Stefan som hade passerat Paul ett par varv före mål när han vurpade. Paul var ca 4 min efter mig och sen kom Jerry in på en stark fjärdeplats strax efter Paul. Alla resultat finns här: http://www.ckc4.se/forum/forum_posts.asp?TID=603&PN=2

Nu är det bara att njuta av utvecklingen som formen haft och hoppas att den fortsätter. Alla goda resultat jag haft under vintersäsongen är forhoppningsvis tecken på att säsongen som kommer kan bli riktigt trevlig!

Veckan som kommer försöker jag träna så mycket som möjligt eftersom det sedan bär av till Alperna på fredag för en veckas skidåkning. Det ser jag verkligen fram emot och får vi bara en liten del av all den snö som kom ifjol vid samma tid så kommer veckan att bli kanon. Nedan kommer några bilder och ett helt gäng till finns i CKC4's bildgalleri här: http://www.ckc4.se/index.asp?vad=gallerivisa&id=133

Starten går i snömodden:

Slirigt värre första delen efter start:

Springbacken vid första varvningen (Paul i bakgrunden):

Sekunden efter...:

Slirig kurva med mycket modd:

Paul och Stefan i kamp om position i samma kurva:

Andra backen vid sista varvningen (Crisse höger åskådare i bild):

Målgång, hyfsat pigg och nöjd:

Stefan, jag och Paul:

Snökaos!

2010-02-05T19:55:00.005+01:00

Här i Skåne har det varit snökaos några veckor nu. Det har inneburit en hel del kul för dom som tycker om att leka i snön men också mycket snöskottning, köande på vägarna och, inte minst, inställd crosstävling. Bilderna är ifrån gatan hemma i lördags då det skulle köras CX-cupen i Danmark, men p g a 20-30 cm nysnö och -14 grader i luften tyckte danskarna inte att man kunde köra CX. Jag förstår inte varför, men å andra sidan är vi svenskar vikingar och danskarna är bara klena danskar!

Istället har det blivit mycket intervaller på Monarken men ändå en del cyklande i snön. Det funkar trots allt ganska bra att köra ute om det bara är lite packat eller hyfsat plogat. Jag gillar ju skarpt att köra ute i skogen och alla 3-min- och maxintervaller har gjort mig sliten. Förra söndagen så fick jag 2,5 timmar hemomkring i snöyran och det varit riktigt skönt faktiskt. Imorgon lördag blir det ett försök i Bokskogen med förhoppningsvis lite plogade eller spårade skogsvägar och kanske t o m lite packade stigar i skogen.

Sen är det inte utan att jag är sugen på att ta fram längdskidorna nu när det finns fina spår inom rimligt avstånd. Men då ska man behöva ta fram utrustning för vallning och hålla på, och kommer jag sen ut i spåren blir jag säkert omkörd av en massa rutinerade skidåkare så då kommer jag att reta mig på det och åka allt vad tygen håller. Och bli frustrerad... Eller så kommer det att vara ganska kul..? Vi får se!

Crosstävling i snön

2010-01-21T17:13:00.005+01:00

I lördags arrangerade CKC4 en av deltävlingarna i sin crosscup dom kör nu under vintern i Kristianstad-trakten. Planen var att jag, Stefan och Jerry skulle åka upp, men på morgonen ringde Stefan och sa att han hade lite ont i halsen och fick avstå.

Väl framme fortsatte manfallet och till slut var vi bara 10 startande. Underlaget bestod till 100% av snö och is och en stor del av banan var ospårad med drygt 5 cm lös snö. I och med detta hade man gjort om banan så att den var mindre tekniskt än vanligt. Vi skulle av vid 7 ställen, varav en gång var ett par gånger upp och ner för en kort backe, på den drygt 10 minuter långa banan och det visade sig bli ett stort problem för mig under tävlingen då jag hade stora problem att komma i pedalerna p g a snön som packades runt klotsen under skon.

Jag visste att Christian "Crisse" Bertilsson troligtvis skulle bli den starkaste utmanaren eftersom han tidigare vunnit bägge tävlingarna under under förra säsongen kört mycket starkt. Dessutom var både Patrik Paulsson och Paul Wirenstedt på plats och dom är ju normalt mycket starka.

I starten drog Crisse iväg medan jag inte fick i min pedal och inte var bättre än 8:a in i första löppartiet. Därmed var Crisse nästan 100 meter före mig innan jag hade fritt spår och kunde gasa fullt. Han verkade dock ta det lugnt och strax innan första varvningen var jag förbi honom. Vid varje varvning var det dags för springbackarna vilket gjorde att jag fick en massa snö under skorna och det tog en bra stund innan jag fick i pedalerna igen. Och då körde Crisse om och fick oftast en lucka som jag fick täppa till på de längre partierna. Så gick det till varv efter varv under den dryga timmen som loppet varade. Vid sista varvningen ryckte dock Crisse samtidigt som jag inte fick i någon pedal och det blev snabbt en lucka på över 50 meter. Eftersom jag hade stora problem med pedalerna vid varje avstigning sista varvet lyckades jag inte hämta in något av försprånget utan Crisse kunde vinna komfortabelt.
"Rätt" resp "fel" sätt att bära cykeln på... :-)

Vi var dock nästan 5 minuter före Paul som kom 3:a som var strax före en CKC4-cyklist och Jerry som kom 4:a resp 5:a, så det gick nog hyfsat fort för oss i täten. Eftersom jag vet att Crisse är riktigt stark och jag kunde hänga med hyfsat enkelt under större delen av loppet var detta ett bra kvitto på att utvecklingen går åt rätt håll.

Nästa tävling i CKC4's crosscup är den 13/2 och då siktar jag på att ge Crisse en ännu hårdare match. Är det snö på marken så blir det vinterskorna som har bättre utrymme runt klotsarna och då ska jag förhoppningsvis tappa mindre varje gång vi är av cyklarna.

Klubben, och speciellt eldsjälen Mats, ska ha en stor eloge för sitt arrangemang. Fler bilder och resultat finns här:
http://www.ckc4.se/index.asp?vad=gallerivisa&id=128
http://www.ckc4.se/forum/forum_posts.asp?TID=583&SID=918ddebb35977d963zf83274d81ebzbe

Nytt år och nya mål!

2010-01-19T20:16:00.003+01:00

Nu inför säsongen 2010 som närmar sig med stormsteg är det dags för reflektion och nya målbilder. 2009 gick ju betydligt bättre än jag hade förväntat mig. Så här skrev jag i början av januari förra året:
--------------------
"Vilka personliga tävlingsmål har jag då inför 2009?
1) Ta mig upp i startgrupp 1: Detta beror ju inte på vilka konkurrenter jag har eller hur jag kör i förhållande till dom utan bara i förhållande till totalsegraren i varje tävling (vilket brukar vara ganska konstant avseende fart/tid). Detta målet hoppas jag redan uppnå i första tävlingen i Skövde om jag genomför det loppet på ett bra sätt.
2) Mitt andra mål är att vinna någon tävling på riksnivå i H40, antingen i långlopp elller i XC. Detta kräver dels att jag har en bra dag och att flera av mina värsta konkurrenter inte har det. Målet är riktigt tufft men inte omöjligt.
3) Mitt tredje mål är att komma på pallen i den totala Långloppscupen i H40. Det kräver dels att jag har en hög och jämn nivå hela säsongen så att jag kan plocka bra med poäng i varje deltävling och dels att någon eller några av de värsta konkurrenterna missar på minst ett par tävlingar.
4) Det sista målet är att komma på pallen på SM. 4:a i fjol var bara nästan och jag ska helst ett steg längre upp i år.

Men allt är ju inte tävlingsmål. Det absolut viktigaste målet för 2009 är att ha kul med kompisarna och må bra och gör jag det så spelar resultaten egentligen ingen roll. Så är det! "
--------------------
Om jag börjar med det sista (och viktigaste målet) så hade jag väldigt kul under hela 2009, så det kan jag direkt checka av. På Lida Lopp vann jag H40-klassen och tog mig samtidigt upp i startgrupp 1 så då kunde jag bocka av mål 1 och 2. Och när Långloppscupen var över så stod jag som slutsegrare i klassen och det var så mycket bättre än jag någonsin hade förväntat mig. Det är alltså bara det 4:e målet som jag inte uppfyllde av den enkla anledningen att jag inte ställde upp i SM då jag tyckte det var för långt att åka upp till Dalarna ytterligare en gång och idessutom stannade i princip alla kompisarna hemma.

Så med en sådan toppensäsong bakom mig, hur ser jag då på MTB-säsongen 2010? Jo, först och främst är det viktigt att uppfylla samma mål som var det viktigaste under 2009, nämligen att ha kul och inte lura sig att prestationen är det viktigaste. Sen har jag ju känt mig betydligt starkare och snabbare de senaste månaderna jämfört med förra året så jag måste ju skruva upp målen ytterligare. Dock har vi i tränings-/tävlingsgänget bestämt att vi inte satsar på LL-cupen nästa år utan istället fokuserar på dels kortare lopp och dels på lopp som ligger lite närmare. Det innebär dels fler XC-lopp och dels fler lopp i Danmark. Jag har t ex redan anmält mig till både danska HotCup och DustCup och planerar även att köra flera lopp i den danska UCI-klassificerade Shimano-ligan. Till det kommer några XC-lopp i Sverige och ett par svenska långlopp, däribland troligtvis Bockstensturen. Men, om allt går väl och planeringen fungerar som den ska med semestrar o dyl, så är det SM i XC i Rättvik som blir huvudmålet i år. Dit åker jag inte om jag inte har chans att slåss om dom absoluta topplaceringarna. Ett SM-guld är definitivt något som skulle sitta som en smäck :-).

Så för att sammanfatta målen för 2010 skulle det kunna se ut så här (förutom att ha kul...):
1) Vinna minst en deltävling i DustCup och en i HotCup i H40
2) Totalsegrare i antingen DustCup eller HotCup i H40
3) Vinna en nationell svensk XC-tävling eller långlopp
4) Pallplats på XC SM i H40

Får jag hålla mig frisk och skadefri samtidigt som utvecklingskurvan inte sjunker nämvärt ska det inte vara omöjligt att lyckas. Kul ska det bli i vilket fall!

Hur ser då träningen ut för att lyckas med målen? I och med att jag kommer att fokusera på korta lopp och redan har bra uthållighet kommer träningsfokusen ligga på kort och hårt. Sedan vinterträningen började för ett par månader sedan har träningsmängden legat konstant klart under den jag hade vid samma tid förra året eftersom distanspassen varit väldigt få. Samtidigt har min snabbhet utvecklats mycket positivt och all intervallträning och cykelcross verkar ha gjort nytta. Just att kunna hänga med dom allra snabbaste från start utan att gå på rött kommer att vara viktigt i år. Intervallerna som körs på testcykeln just nu är riktigt intensiva och består av dels väldigt korta (<10 sek) maxstyrkeintervaller och dels 3-5 st 3-minuters "kräkintervaller" där jag verkligen tar ut allt jag har. Tack vare den nya Monarken kan jag hela tiden mäta effekten jag utvecklar och pressa mig det lilla extra. Alla längre intervaller körs i tävlingsform, antingen tävlingslikt tillsammans med träningskompisarna eller genom att cykelcrosstävlingarna. På så sätt ska jag vänja mig vid högre och högre ansträningar, helst över tröskeln och därmed hjälpa till att "dra" upp den till högre effektnivåer. Det kommer även att bli något enstaka kortare distanspass för att inte musklerna helt ska glömma hur det är att arbeta under längre tid och sen är det ju kul att umgås lite med kompisarna på de längre passen. Nu har dessutom vädret varit kallt och eländigt under en längre period och det har inte direkt inbjudit till några längre pass.

Avslutningen på 2009

2010-01-01T13:16:00.002+01:00

Så var då 2009 över och här kommer en kort rapport vad som hänt sedan sist:

Det har blivit några härliga träningspass i snön som kom strax innan jul, både ett par "långpass" kring 3 timmar och ett gäng intervallpass med cross och MTB. Här är en bild på ett av dom från Skabersjö-parkeringen då jag, Stefan, Robban och Lars körde intervaller med dubbdäcksförsedda MTB:er i djupsnön i Bokskogen:

Jag har hunnit skaffa en ny (begagnad) träningscykel; en Monark 828e med pendel och exakta watt, som ersätter 827:an som såldes till Jerry. Cykeln ska förhoppningsvis få mig att ytterligare optimera träningen och ta i ett snäpp värre nu när varje tramptag kan mätas med exakt effekt.

På nyårsafton körde jag och Stefan årets sista tävling då 3:dje deltävlingen i danska CX-cupen kördes strax utanför Ballerup. Banan var stenhård och inte alls kul. De partier som normalt skulle vara leriga bestod nu av lerklumpar som man studsade över och dessutom var där en nerförskörning bland en massa träd som var så pass farlig att merparten (inklusive mig och Stefan) hoppade av och sprang/halkade nerför. Utöver detta bestod banan i princip bara av en lååång asfaltsträcka. Med tanke på att detta absolut inte var en bana som passade mig gick tävlingen ändå bra med en totalt 9:e plats och en 1:a plats i H40, drygt minuten före Stefan som kom 2:a i H40 och 13:e totalt. Här ligger jag 10:a (i gult) på första varvet i "lerpartiet".

Nu är det crosstävlingar varannan helg i januari med en tävling i Kristianstad den 16:e och sedan 4:e deltävlingen i CX-cupen den 30:e. Träningsupplägget är i princip som tidigare med en blanding av allmän styrka, löpning samt maxstyrkeintervaller och 3-minuters "kräkintervaller" på testcykel. Dessutom blir det säkert några naturliga intervallpass med kompisarna på cross eller MTB. Eftersom upplägget till nästa säsong skiljer sig från ifjol blir det dock mycket begränsat med distanspass. Mer om upplägg och målsättning inför säsongen kommer i nästa inlägg.

Inte längre veteran i CX-diciplinen i Danmark

2009-12-06T20:16:00.006+01:00

Om jag ska vara riktigt ärlig är jag faktiskt lite besviken att det inte är fler veteraner som tävlar i cykelcross i Danmark och jag hade förväntat mig betydlig fler när jag började cykla cross nu i höstas. Med tanke på hur många som cyklar och tävlar i MTB och landsväg och hur lättillgängligt CX är så borde det vara många fler som kör. Elitfältet är hyfsat starkt men sen är det inte så mycket mer. Som det nu är har både antalet och motståndet varit för dåligt för att det ska vara kamp om förstaplatsen i veteranklassen. Dessutom flyttas man upp till B-klassen när man samlat ihop tillräckligt med DCU-poäng i veteranklassen. Och därför körde inte Henrik Rohlin, som jag tampades med i Köpenhamn för två veckor sedan, med oss andra veteraner nu i helgen, utan han får numera köra i B-klassen (där han för övrigt kom tvåa igår trots ett frambromshaveri och etta idag).

Utan starka danskar så blev helgens tävlingar i veteranklassen ett rent klubbmästerskap för Åstorp med mig, Stefan Larsson och Lars Therp på samtliga pallplatser på lördagen och eftersom Stefan fick stanna hemma på söndagen fick jag och Lars stå på dom två översta platserna. I och med mina tre vinster blir jag nu automatiskt uppflyttad till B-klassen (som tävlar tillsammans med A-klassen i något som kan motsvarar den svenska Prestigekassen) och får i och med det hur mycket motstånd som helst framöver. Dessutom får jag tävla mot klubbkompisen och veteranvärldsmästaren Benny Andersson vilket ska bli skoj och utmanande. Jag tror även att både Lars och Stefan kommer att uppskatta motsåndet som finns i elitklassen betydligt bättre och det kommer att göra oss alla till bättre cyklister.

Annars var bägge arrangemangen mycket trevliga med gemytliga danskar och tekniska (kanske lite för mycket?) och omväxlande banor. Jag fick därmed två bra och intensiva träningspass där jag fick öva upp dom tekniska färdigheterna, vilket är dom egenskaperna jag behöver träna på mest för att bli snabbare.

Mer info om tävlingarna:
Lördag: Själlandsmästerskapen i Isteröd: http://www.dcu-tilmelding.dk/visProposition.aspx?LobsID=172
Söndag: CK Kronborg cross i Helsingör: http://www.dcu-tilmelding.dk/visProposition.aspx?LobsID=196

Nu blir det skidåkning i Åre nästa helg och sen kommer hela julhelgen som även den blir tävlingsfri. Tidigast på nyårsaftoon blir det tävling igen då den tredje deltävlingen i CX-cupen hålls. Fram till dess fortsätter vinterträningen med en kombination av styrkepass (gym+cykel) samt intensiva cykelpass på crossen tillsamans med träningskompisarna. Till julhelgen hoppas jag också att vi kan få till några distanspass så att kroppen inte helt glömmer bort hur det är att cykla långt.

Ny seger i och med Copenhagen Cyclocross Grand Prix

2009-11-25T19:20:00.005+01:00

Andra deltävlingen i Post Cup kördes i söndags i Köpenhamn. Jag och Stefan gav oss över medans Magnus var tvungen att stanna hemma då dottern slog sig ordentligt precis innan avfärd. Synd att han inte kunde vara med.

Tävlingen körs på ett litet grönområde bara 4 km från Rådhusplatsen i Köpenhamn, dvs mitt i smeten. Banområdet var kanske inte det roligaste men man utnyttjar området så bra det går och banan är både snabb med ett par mer tekniska partier. Vädret var varmt för årstiden med dryga 10 grader men tyvärr så regnade det lite när vi kom fram. I och med att vårt gäng (veteran, dam, U17 och sport) startade tidigt hann inte banan bli speciellt lerig och hal utan det var bara att gasa överallt.

CX verkar inte bli någon stor motionssport och det gjorde startfältet lite tunt med bara 8 startande i veteranklassen. Och eftersom vi inte startade med eliten fanns det dessutom inga riktigt snabba åkare att ta rygg på så det blev att köra sitt eget lopp. Eftersom jag inte tävlat mot namnen i startfältet tidigare var planen att ta rygg på den snabbaste och sen se hur loppet utvecklade sig. I och med att Stefans influensa fortfarande satt i kroppen räknade inte han med att vara med i matchen men när starten väl gick tog han ändå spets direkt. Vi blev en liten grupp på tre stycken som höll första varvet innan Stefan var tvungen att släppa och vi var därmed två kvar. Jag kände mig väldigt pigg och behövde inte anstränga mig så mycket för att sitta med. Efter att ha växlats om att dra ett par varv satte jag in en stöt efter ca halva loppet och fick direkt en lucka på kanske 20 sekunder som jag sen kunde bevaka in i mål.

Det blev alltså ett lugnt lopp för mig som trots det räckte gott och väl till seger och det är svårt att avgöra hur bra prestationen var. Det är frågan om tävlingarna om knappt två veckor (bl a Själlandsmästerskapen i CX) kommer att ge mig bättre svar men jag hoppas i vilket fall på bra motstånd och en frisk Stefan. Nu till helgen var planen att köra MTB-tävling på 42 km i Danmark men eftersom vädret inte ser ut att bli så bra så hoppar vi nog det. 2 timmar i ett kyligt novemberregn undviker jag gärna...

Bilder från första varvet:

Vinst i crosspremiären!

2009-11-16T21:53:00.002+01:00

Det blev en riktigt trevlig tävlingspremiär för mig när den andra deltävlingen i den danska CX-cupen (http://cx-cup.dk/) avgjordes i Roskilde i lördags. CX-cupen omfattar i princip Själland och är en mindre cup med ca 50 startande, varav 16 st körde H40-klassen i lördags. Alla startar samtidigt och loppen körs i 50 minuter + avslutat varv.

Med Stefan fortfarande inte helt kry efter influensan och Lars upptagen så var det Magnus och jag som åkte över. Eftersom det fungerat bra på träning där jag lyckats hålla jämnt tempo med Magnus så var planen att ta hjul på honom från början.

Banan var relativt lättåkt med ett längre grusvägsparti svagt uppför och i motvind, en längre trappa (bilden), ett gräsparti med hinder samt ett parti svagt utför bland träden i parken. Banan passade mig hyfsat men jag hade gärna sett mer sugande gräspartier och mindre motvind på grus. Varvet är väldigt kort och tar bara drygt 4 minuter vilket innebär att vi hinner köra 13-14 varv.

Hur gick loppet då? Jo jag fick en, enligt mina mått, hygglig start runt en 10:e plats men då banan relativt tidigt gick in bland träden tappade jag en del till framförvarande då jag inte kunde passera i det partiet. Så när jag väl kom ut på grusvägen fick jag gasa så mycket det gick och jag lyckades ta 2-3 placeringar och såg Magnus några sekunder framför mig. På andra varvet vurpar Magnus och jag kommer ifatt och är även om en stund då hans styre fick sig en smäll i vurpan och är snett. Vi är nu ett gäng på 4-5 som håller samman några varv, bl a Dennis Lisbygd (som kom placeringen bakom Magnus förra CX-tävlingen och även överlägset vann MTB-duathlontävlingen i Helsingör igår) och Jacob Kollerup (som kom 3:a förra CX-tävlingen), så jag vet att det är snabba killar runt mig. Efter ca 35 minuter får Magnus fart och rycker en liten lucka som jag inte vill täppa. På två varv växer luckan till ca 15 sekunder och jag lyckas bara plocka drygt 5 av dom innan målgång eftersom även Magnus gasar på de sista två varven för att köra om killen framför som tröttnade på slutet. Jag gjorde ett fartökning näst sista varvet och lyckades hålla undan för mina konkurrenter och kom in på en fin 7:e plats, knappt 10 sekunder bakom Magnus som kom 5:a. Det var alltså tight om platserna 5-8 med bara ca 10 sekunders avstånd.

Loppet räckte också till en ganska klar 1:a plats i H40 och om det är en konserverad sommarform som infunnit sig eller om jag lyckats lyfta mig till en ny nivå vet jag inte, men fort går det och kul är det! Nu är det dock slut på "proffslivet" då jag börjar jobba igen imorgon efter ett par månaders ofrivilligt uppehåll och det ser jag verkligen fram emot.

Och på söndag blir det ny tävlingen med troligtvis bättre motstånd i H40 då Copenhagen Cyclocross Grand prix körs. Tävlingen är den andra deltävlingen i den DCU-sponsrade Postcupen och den blir en värdemätare hur jag står mig mot många av de starka veteranerna i Danmark.

Uppdatering

2009-11-03T20:30:00.006+01:00

Det var ruskigt vad dålig jag har varit på att uppdatera bloggen sedan sist. Mer än en månad har gått och även om säsongen är över så har det ändå hänt lite grand.

Främst så har jag hunnit bli frälst på cross de senaste veckorna! Det började med att Stefan Larsson ringde mig och berättade att han hade köpt Magnus Matssons gamla T-Bikes ram som hade legat oanvänd hemma hos honom. Nu skulle Stefan och Magnus ut och härja på crossbanor och även tävla lite i Danmark. Det ville ju såklart jag inte missa så jag fick tag på en gammal cross som stått ny och oanvänd i en källare i ett par år. Jag var dock skeptisk eftersom jag aldrig riktigt blivit kompis med min landsvägshoj men tänkte att gillar jag det inte så kan jag ju alltid sälja crossen eftersom jag köpte den så billigt.

Cykeln är en Giant TCX -07 i storlek medium (www.giant-bicycles.com) med genomgående Shimano 105-komponenter och när jag fick hem den så kändes den faktiskt lite för stor med sin traditionella crossgeometri. Hursomhelst, ut på första passet och den kändes faktiskt hur bra som helst. Den kändes både lugn i gången samtidigt som den var rapp. I och för sig satt sadeln lite långt bak och dessutom var avståndet till styret i längsta laget, men en sadelstolpe utan seatback och en 10 mm kortare styrstam löste dom problemen och nu känns den hur bra som helst i geometrin.

Det har hunnit bli 5 st förhållandevis lugna pass hemifrån på egen hand plus 5 st intensiva intervallpass på egenkomponerade crossbanor tillsammans med Stefan, Magnus, Lars och Jerry (på MTB). Det har varit väldigt kul och känns som en mycket bra vinterträning för att få upp flås och tempo. Nu är man sugen på lite tävlingar men tyvärr är det lite långt att åka till tävlingarna i Sverige. Men, lagom till att säsongen är över i Sverige drar den igång på allvar i Danmark. Vi planerar att köra flera av tävlingarna på Själland och säsongen slutar inte där förrän en bit in i Februari. Första tävlingen för min del blir den 14:e. Det ska bli hur kul som helst!

Och så nöp det till i vaden

2009-10-04T20:09:00.003+02:00

3 löprundor hann jag med innan det var dags för första skadan. Det känns helt enkelt som att jag är för gammal för att springa... Förra gången, i vintras (närmare bestämt den 7/2), fick jag i alla fall en varning i och med att vaden var stel och ömmande lite i början av löppasset. Idag kändes allting som det skulle, jag hade fått igång löpningen och hade ännu inte börjat öka tempot eller köra intervaller, utan jag sprang bara lugn och njöt. Då efter ca 20 minuters lugn löpning, helt plötsligt och utan den minsta förvarning, nyper det till lite lätt i nedre/inre vänstra vadmusklen. Direkt känner jag att det är en liten bristning och försöker inte springa vidare (som jag skulle gjort för några år sedan). Tyvärr är jag 4 km hemifrån så det blir en lång haltande promenad hem.

Som tur är tror jag inte det är någon större skada utan inom en vecka borde jag kunna springa lätt igen. Och cykla ska jag kunna göra redan imorgon eftersom nedre vaden inte aktiveras alls under cyklingen. Det är antagligen också en av orsakerna till skadan; jag är helt enkelt för svag i den muskeln (och i ett par andra icke-cykelmuskler). Med lite vadträning och höftböjarträning tillsammans med bålträning och stretchning ska jag nog kunna få bukt på de löprelaterade skadorna innan X-duathlonsäsongen är över.

Säsongsavslutning: Åstorps MTB och Bockaracet

2009-09-29T07:09:00.000+02:00

Så var den sista inplanerade tävlingshelgen avklarad och det är dags att antingen krypa i ide eller starta vinterträningen, vilket man nu känner för...

Helgens två tävlingar gick på två roliga MTB banor. Tyvärr så uteblev både Kristian Skoglund och Stefan Larsson så det blev endast en fight mellan Peter Karlsson, Rolf Svensson och mig denna gången.

På lördagen var det hemmabana i Ängelholm på samma bana som vi körde klubbmästerskapet på för en dryg vecka sedan. Jag, Jerry, Oskar, Katarina och Kasper körde upp tidigt för att vara funktionärer hela dagen. Klockan 10.30 var det dags för oss i H40 att köra 4 varv X 5 km tillsammans med P15-16 och H50. Benen hade varit helt hopplösa på träningen i onsdags då jag fick avbryta för att dom helt enkelt inte ville mer, så jag var lite orolig inför tävlingen och hade tagit det väldigt lugnt tors-fre. Nu var benen helt OK på tävlingen och efter en hygglig start fick jag några P15-16 mellan mig och Peter medan Rolf var bakom mig. Jag såg hela tiden Peter och låg hela tiden ca 10 sekunder bakom. På sista varvet stannar Peter för att plocka bort något som fastnat i kassetten och jag kan passera. Han är dock inte långt bakom när han kommer igång igen och jag gasar allt vad jag kan. Jag har bra kraft i benen och ser avståndet drygas ut. I mål är jag 20 sekunder före Peter och 50 före Rolf. Frågan är hur det gått om Peter inte fått strul...

På söndagen var det dags för Bockaracet i Kristianstad. Paul Wirenstedt och jag körde upp tillsammans och hann ut ett varv på den mycket tekniska och roliga banan innan start kl 12.30. Jag var lagom taggad men benen kändes helt OK och jag tyckte ändå att det skulle bli kul att cykla. När det gällde startupplägget hade nog inte CKC4 tänkt till helt och hållet. Dels körde man HElit, HJunior, HSenior, H30, H40, H50 och P15-16 samtidigt, och dels körde man inte längre än drygt 200 meter efter starten innan det var dags att svänga in på en riktigt teknisk och långsam singletrack. Resultatet var en enorm kö och alla utom de allra första var tvungna att hoppa av cyklarna och springa i skogen. P g a en kombination av otur och oskärpa rasade jag i fältet efter starten och hade alla utom en handfull framför mig in i skogen. Och jag såg Rolf och Peter låååångt framför mig. Istället för att springa och försöka kriga mig fram till en halvkass placering i fältet bestämde jag mig för att låta alla köra förbi, ta det riktigt lugnt första halva varvet och sen köra loppet som en träning. Jag kunde då mata på och köra om folk i lugn och ro. Det blev till slut en riktigt bra genomkörare och jag lyckades köra om 10 av dom 13 startande i H40 (+ 17 andra i övriga klasser...) och komma in som 3:a i H40, slagen av Peter med 3,5 minuter och av Rolf med 2 minuter. Jag hade nog tagit Rolf om jag bara kommit iväg hyggligt i starten, men med Peter hade det nog blivit tuffare då han även var före Benny imål.

Summa summarum en kul helg trots startmissen med två roliga XC-lopp inom kort avstånd hemifrån. Just XC-loppen har känts bra i slutet av säsongen och det blir nog mer fokus på dom till nästa säsong och mindre på långloppen. Det är också kul folk som är med och man får en del tid att prata innan och efter loppen.

Här ett par bilder från Åstorps-tävlingen.

Snapphaneturen: Kanonförhållanden som jag inte kunde njuta av

2009-09-21T09:14:00.005+02:00

Med Sveriges roligaste långloppsbana som arrangörerna lagt ner massor av tid på och kanonförhållanden med knappa 20 grader och sol så kunde inte förutsättningarna varit bättre inför Snapphaneturen. Hade det varit träning istället för tävling så hade det kunnat bli en av magisk runda på 3,5-4 timmar men nu blev det istället något som mest kan liknas vid en 3 timmar lång kamp med ömmande rygg och stumma ben.

Till i år var startfältet snäppet bättre än i vanliga fall med starka cyklister som Niklas Gustavsson, Stefan Carlsson och Mathias Lundqvist på startlinjen. Dessutom hade vi celebert besök av Keld Pedersen, vinnaren av Dust Cup H40, som dök upp. Magnus Mattsson var också med i en comeback ca ett år efter senaste tävlingen. Andra starka cyklister var Benny Andersson, Patrik Paulsson, Christian Månsson, Pauls Wirenstedt och Stefan Larsson. Kroppen hade känts bra innan tävlingen med fina ben och hög puls både på senaste Dust Cupen förra helgen och på klubbmästerskapet i torsdags, så jag såg verkligen fram emot tävlingen.

Men redan i startbacken då farten drogs upp ordentligt kände jag att detta skulle bli en tuff dag. Täten seglade iväg och jag hade problem att hänga med då benen inte svarade och pulsen därmed inte ville upp. Jag tog dock rygg på Stefan och Keld och hoppades att deras tempo skulle bli lagom. Vår grupp bestod också av Andreas Olsson från Åstorp och en dansk som bägge skulle köra ett varv istället för oss andra som körde 2 varv eller 70 km. Ganska snart kommer vi ikapp Christian och senare också Patrik och eftersom jag redan efter en halvtimme börjar känna av ländryggen plus att benen tidigt blev trötta känner jag att tempot är precis vad jag klarar av och ligger hela tiden sist i klungan utan att dra en meter. I slakmotan som kommer efter vägövergången efter drygt 25 km släpper Stefan en lucka och jag tvekar en stund om jag ska täta eller ligga bakom Stefan, men bestämmer mig för att gå med då jag brukar ha hyfsat lätt i de sega uppförsbackarna. beslutet var riktigt eftersom jag klarar av att gå med utan att gå på rött för mycket.

Vid varvningen, då jag stannar för att byta flaskor, tappar jag några sekunder till gruppen som nu består av Patrik, Keld och Christian. Jag får slita för att komma ifatt och det är inte förrän vid den första långa grusvägen efter några kilometer jag är i kapp. Efter ytterligare några kilometer kommer vi ifatt en trött Paul och gruppen hänger ihop till det sega grusvägspartiet mellan depån och singletracken innan Finjasjön vid ca 55 km. Där släpper Paul och jag. Vi håller sedan ihop fram till samma ställe där Stefan släppte varvet innan och nu är det istället Paul som släpper. Jag matar på så gott det går de sista kilometrarna och kör ensam in i mål. Det räckte till en 7:e plats totalt (Mathias Lundqvist och Magnus Mattsson punkterade bägge) och en 2:a plats i H40 efter Keld.

Jag får vara nöjd med min prestation eftersom alla som är före mig i mål normalt sett är starkare cyklister. Tiden är också hyfsad: Jag är ca 13 minuter efter segraren Niklas Gustavsson i mål och 2-3 minuter efter Benny/Christian/Patrik/Keld. Det som stör mig är att jag med de tidiga känningarna i rygg och ben inte kunde njuta av loppet utan mest fick fokusera på att hålla farten uppe. Samtidigt visar det att jag kan prestera hyggligt trots att inte kroppen i övrigt vill det riktigt och det måste jag ta med mig som något positivt.

När hösten är som bäst!

2009-09-17T12:05:00.004+02:00

När solen skiner och det är en bra bit över 20 grader, då är inte september alls dumt.
Så här såg det ut igår när jag körde en runda runt Näset med ett gäng 30-sek intervaller inlagda.

En snabb stig på Flommens naturreservat med Öresundsbron i bakgrunden...

...vidare ner mot Falsterbo och runt den gamla fyren...

...norrut genom Falsterbo strandskog...

...och till sist ut på Ljungens naturreservat där man får akta sig för alla korna som betar. Korna är importerade från Skottland och av rasen Highland Cattle. Dom ser mycket farligare ut än dom är!

Ikväll blir det klubbmästerskap på banan i Ängelholm där Åstorps MTB-tävling ska gå den 26/9.

Avslutning på DustCup: Dubbel pallplats

2009-09-14T09:29:00.004+02:00

Det blev en lyckad avslutning på DustCup i lördags. Inför den sista tävlingen låg jag på 4:e plats i H40-totalen men i och med att Stefan Larsson (2:a) var bortrest så försvann han i sammandraget. Jag hade därmed en chans på en 2:a plats om jag kom minst 3 platser bättre än Carsten Kristiansen som låg precis före.

Vädret var bra liksom både motivationen och benen. Banan hade en rejäl kulle som skulle passeras varje varv med 2-3 riktigt branta backar och några luriga utförskörningar med mycket knix. Förutom dom partierna var det mycket lättåkt med långa gräspartier. Loppet körde jag länge med Preben Thams och danmarks överlägset starkaste tjej Annika Langvad. Preben och jag fightades om 2:a platsen i H40 och jag siktade på att ta honom på sista varvet. Tyvärr tappade jag ca 10 sek då jag vurpade vid en varvning på näst sista varvet i den brantaste utförskörningen och det avståndet orkade jag inte ta in på det sista varvet då både Preben och Annika körde starkt i slutet. Och att jag körde vad jag kunde i slutet visade pulsdiagrammet efteråt: 1 slag under maxpuls hade jag i sista backen innan målgången, vilket är rekord för mig på cykel (det är bara under löpning jag nått högre tidigare).

Men en 3:e plats räckte insatsen i alla fall till. Och genom att jag kom 3:a och Carsten 6:a lyckades jag med minsta möjliga marginal knipa en 2:a plats i totalen för H40. Riktigt fint flyt och en bra avslutning på den danska cupen.

Nu håller vi tummarna för uppehåll hela veckan och även regnfritt på söndag då det är dags för Snapphaneturen.

3:e plats i dagens tävling...

...och en 2:a plats i totalen. Keld var överlägsen som vanligt.

Racerapport Bockstensturen: 10 mil lerbad!

2009-09-07T16:42:00.004+02:00

Det är knappt man känner igen cyklisterna på bilderna p g a all lera och grus som stänkte upp från det att vi lämnade asfalten efter några kilometer. Regnet hade öst ner under dygnet innan tävlingen och banan hade fått mycket mer vatten än den tålde. Normalt sett är Bockstensturen riktigt fin med härliga stigar i skogen. I lördags var det dock lera överallt och ofta omöjligt att styra cykeln i utförskörningarna i skogen. Utrustningen tar också mycket stryk och bromsarna tar helt slut trots nya belägg innan tävlingen. Som tur är sprack molnen upp och solen tittade fram strax innan starten och vädret då var riktigt fint för tävling. Det var bara det här med underlaget...

Hur gick det då? Jo, planen att hänga på Rolf och Erik fungerade perfekt. Efter ca 20 km hade Erik släppt och jag och Rolf satt ensamma i som jag trodde var H40-täten, men Rolf säger att han har fått rapport om att Anders Höijer från Borås ligger före oss. Strax innan 50 km får jag en lucka till Rolf när han släpper i en backe och jag kan köra ifatt Per Kumlin som kört med oss ett tag men som också ryckt. Jag tappar hela tiden i skogen när det går fort och är som lerigast och får kämpa mig tillbaka på grusvägarna. Vi kör sen tillsammans fram till runt 70 km då en pigg Stefan Larsson kommer ikapp. Vi turas om att dra till ca 80 km då vi kommer ifatt Christian Månsson på åkrarna ut ur skogen. Jag känner mig hyfsat pigg men när Stefan sen ökar tempot och drar hårt känner jag tröttheten komma i benen. Efter en trötthetsvurpa i skogen när det är mindre än en mil kvar orkar jag inte köra ikapp och jag inser att jag aldrig skulle vunnit en spurt mot Stefan ändå. Istället tar jag det lugnt och bevakar min placering i mål.

Jag rullar nöjd in på ännu en 3:dje plats (4:e i rad i Långloppscupen) även om vi ett tag trodde vi var 1:a och 2:a eftersom speakern felaktigt ropade ut oss som det när vi gick i mål. Segern i Långloppscupen var redan säkrad i och med att Janne Jacobsson inte körde och med denna placeringen har jag kommit på pallen på alla tävlingarna i Sverige i år. Det hade jag inte ens kunnat hoppas på i början av säsongen!

Nu ska jag bara njuta av de sista tävlingarna i år som alla ligger inom 10 mil hemifrån. Programmet ser ut så här:

12/9: Finalen i Dust Cup

20/9: Snapphaneturen i Hässleholm

26/9: Åstorps MTB i Ängelholm (banan skogade vi i onsdags och verkar riktigt bra!)

27/9: Bockaracet i Kristianstad

+ ev en eller ett par tävlingar till inom inte alltför långt avstånd.

Förhoppningsvis sitter formen i och med bra ben kan det bli riktigt roliga tävlingar som avslutning på en kanonsäsong.

Jag har faktiskt kul...

2009-09-03T15:33:00.003+02:00

...även om det på bilderna ofta inte ser ut så. Jag har kul på väg till loppen, strax innan loppen, under loppen och efter loppen. Men just under loppen är jag väldigt koncentrerad och fokuserad. Och det har definitivt hjälpt mig i år speciellt när det gäller farten i de tekniska partierna men även att sitta med i rätt grupp och att cykla ekonomiskt med rätt fart.

En som dock alltid ser glad ut på bilderna är Jens Westergren. Är det hans "långloppsmin" eller kör han omkring och småmyser mest hela tiden? Jämför den med mina bilder...

Racerapport Finnmarksturen: Jag gjorde mitt bästa!

2009-08-31T08:33:00.003+02:00

Hade någon sagt till mig före loppet att jag skulle bli trea efter att ha förlorat en spurtuppgörelse skulle jag varit klart missnöjd. Men, med tanke på hur jag genomförde loppet så måste jag nu vara nöjd med just detta för jag hade helt enkelt inte mer att ge och hade nog inte presterat bättre med ett annat upplägg. Loppet är nog faktiskt ett av dom allra bästa långlopp jag kört!

Strax efter starten lyckades jag hänga med en lagom snabb grupp relativt tidigt som innehöll bl a Christian Månsson och Patrik Paulsson. Taktiken var annars att försäka hänga på Janne Jacobsson men han var alldeles för snabb i början så det gick helt enkelt inte. Vår grupp kommer sen ifatt Erik Vrang i H40 och gruppen är då ca 10 man stor. Jag är inte den flitigaste när det gäller förningar utan har inte så mycket extra kräm i benen och tänker att det är lång väg och att kroppen måste hålla hela vägen. I de tekniska partierna går det jättebra och helt plötsligt strax innan bergspriset vid Skattlöseberg efter ca halva sträckan är vi bara 4-5 pers kvar i gruppen inkl Erik, som jag absolut inte vill släppa. Patrik jagar dock ifatt igen och är en av dom som hjälper till med dragjobbet. Jag får hela tiden rapporter genom Eriks langare om avståndet fram till Janne J och förstår tidigt att om det inte händer honom något så håller han undan idag och jag får fokusera på andraplatsen.

Vi kommer ifatt 2-3 pers och efter Ljungåsen vid ca 70 km är vi återigen knappt 9-10 man. Många släpper dock i backarna efter Grängesberg men Erik som hela tiden sett stark ut och som tagit många förningar är en av 5 i gruppen som är kvar den sista milen. Jag misstänker att det blir en spurtuppgörelse och funderar på hur jag ska kunna ta honom. Han släpper inte en meter uppför den sista backen i Ludvika och inte heller i utförskörningen som följer. Ut på asfalten i motvinden tar jag det väldigt lugnt istället för att täta luckan till trion med Patrik som ligger precis framför och jag försöker återhämta mig så mycket som möjligt inför spurten. På den sista kilometern gasar jag vad jag kan men blir inte av med Erik utan stumnar istället och när vi kommer in på upploppet har jag inte ben att svara Eriks attack när han kör om mig 50 meter före mål.

Med facit i hand skulle jag kanske provat något annat de sista två kilometerna men jag känner ändå att Erik var den starkare av oss och skulle nog tagit mig vad jag än hade gjort. Han såg hur stark som helst ut i backarna och tog fler förningar än vad jag gjorde under hela tiden vi körde tillsammans. Jag känner också att jag lade upp loppet optimalt för mig, kom med i rätt grupp, tog bara så många förningar som jag klarade av och disponerade krafterna och distansen bra. Jag gjorde helt enkelt mitt bästa!

Nu tappade jag 15 poäng på Janne och om han gör ett normalt lopp i Varberg nästa helg tar han också hem cupen eftersom jag troligtvis måste plocka 7 poäng på honom när vi räknat bort våra sämsta resultat. Vinner han cupen är det dock ingen diskussion eftersom han normalt är ett snäpp bättre än vad jag är. Det viktigaste i Varberg blir inte att slå Janne utan att ha kul och fightas med bl a Rolf Svensson och Erik på Bockstensturen och försöka göra ett lika bra lopp som i lördags. Banan på Bockstensturen är klart trevligare än Finnmarksturen med betydligt mindre andel ändlösa grusvägar. Dessutom är det nog inte alls så lerigt som det var på vissa partier utan mer snabb singletrack som är mycket roligare.

Götalandsmästerskapen: Årets roligaste bana?

2009-08-24T20:40:00.003+02:00

Igår var det dags för första tävlingen på 6 veckor och efter den blytunga perioden med massor av +5-timmars pass var jag väldigt osäker på formen. Dock hade de två sista passen ändå varit OK och jag hoppades att jag skulle ha hyfsade ben till Götalandsmästerskapen.

Hässleholms CK bjöd på både fantastiskt väder med dryga 20 grader och en molnfri himmel och en bana som var helt kalas. Man hade plockat många av Snapphaneturens finaste partier och fått till en bana som var lagom teknisk för mig och bra kuperad, dvs en bana som gynnade kraft före teknik, men som samtidigt hade tillräckligt flyt för att den skulle vara riktigt rolig. Banan var 6.3 km och vi skulle köra 4 varv eller sammanlagt drygt 25 km.

Motståndet kom framförallt från Peter och Rolf från Falkenberg samt Kristian Skoglund från Hässleholm som vann tempot dagen innan. Peter och Rolf hade bägge tränat dåligt den sista tiden och hade inte riktigt ben som kunde matcha Kristian och mig igår visade det sig. Peter, som alltid är startsnabb, hängde dock med första varvet, men orkade inte riktigt med tempot ut på andra varvet. Kristian hängde dock på och är jättesnabb i skogen men jag tyckte ändå att jag var lite starkare och kunde hålla bra tempo i de tekniska partierna. Ut på tredje varvet släpper han dock kontakten och jag får en liten lucka som jag sakta kunde utöka. När jag sen inte ser honom bakom mig vet jag att jag har minst 15 sekunder och kan sen köra på säkerhet sista varvet. I mål var jag 22 sekunder före Kristian, 3.20 före Rolf och 4.39 före Peter (som hade fått stanna och stretcha vid ett tillfälle).

Jag är väldigt glad för segern som visar att formen är här vilket bådar gott inför Finnmarksturen till helgen. Dessutom är jag riktigt nöjd att jag nu hänger med så pass bra i skogen vilket gör att de tekniska partierna blir bra mycket roligare istället för att jag ser dom som problempartier. Det är en stor skillnad mot början av säsongen då jag mest kämpade så fort det blev tekniskt.

På onsdag blir det Dust Cup, vilket inte är helt optimalt eftersom den kommer för nära Finnmarksturen på lördag. Därför kommer jag inte att gå för fullt och ta ut mig utan se till att jag kan återhämta mig 100%-igt till lördag. Jag får se hur det går när tävlingshetsen slår till och benen förhoppningsvis känns bra... Håller jag ett öga på pulsklockan och ser till att inte gå över 90% för mycket så ska det nog ordna sig.

Livet efter Mörksuggan

2009-08-04T14:42:00.003+02:00

Det har varit en bra träningsperiod de dryga tre veckorna efter Mörksuggan med 12-13 timmar i snitt per vecka fördelat på 4 långpass, 10 intervallpass och 3 lugnare återhämtningspass. Den sista veckan har dock benen börjat kännas riktigt sega under intervallerna och det är ett säkert tecken på att jag är sliten. Ännu mer sliten kommer jag att bli när jag nu går in i en mängdvecka på 20-25 timmar som förhoppningsvis ska leda till en fin formtopp till Finnmarksturen, Bockstensturen och ev Långlopps-SM. Innan dess ska även Götalandsmästerskapen avverkas den 23 augusti.

Racerapport Mörksuggan: Blött men skoj!

2009-07-14T12:32:00.000+02:00

Mellan Ränneslätt och Mörksuggan han jag också med att åka till ön Naxos i Grekland en vecka med familjen. Där hyrde jag en gammal skruttig MTB som jag körde några intervallpass samt en distansrunda i den 30-gradiga värmen. Rena Ränneslättstemperaturen alltså! Så länge jag höll mig uppe i bergen var temperaturen OK men det blev ingen vettig kvalitet på passen och sista dagens pass fick jag avbryta p g a ben som var spagetti. Väl hemma så var planen att hinna med ett intervallpass på torsdagen innan Mörksuggan men även det passet fick jag ge upp och istället rulla lugnt. Så det var med ganska låga förväntningar som jag åkte upp de 75 milen till Rättvik.

Det var det vanliga gänget som tog klubbussen upp på lördagen och i höjd med Mariestad öppnade sig himlen och sen regnade det hela tiden fram till Rättvik. Hemma i Skåne satt dom och grillade i sol och över 20 grader men i Rättvik var det regn och 12 grader som gällde. Skitvädret och den sena ankomsten gjorde att vi hoppade över det obligatoriska rullpasset på kvällen.

På morgonen såg det dock bättre ut och det ösregnade i alla fall inte. Benen kändes fina under uppvärmingen och kroppen var varm inför starten. Som vanligt när det gäller masterstarter är jag en kruka och väl inne i Vidablick-backen ligger jag nog kring en 50:e plats. Planen var att bevaka värste konkurrenten Janne J och det lyckades jag med tack vare hans lugna tempo upp för backen. Väl ut på de leriga löparspåren hade jag även sällskap med Christian, Justus och Benny A från klubben. Sen blev det rena gyttjevattenbadet i det stökiga partiet. Där tappade jag först Janne och sen Benny när jag hamnade bakom ett par långsammare cyklister. Ut på första asfaltvägen var jag nästan ikapp men när gruppen jag satt i stötte upp till Bennys och Jannes grupp satt jag kvar bakom Justus som jag trodde skulle hänga på.

Det var nog inte helt smart (även om det inte hade någon betydelse för slutresultatet) och därför blev det också en lucka fram till klungan som snabbt växte och jag fick ta det mesta av förningen i de snabba utförslöporna utan att kunna komma ifatt. Med 42-11 utväxling varvade benen ur tidigt och det var bara att rulla. Förutom Justus och jag satt även en sliten Christian med och det märktes att hans etapplopp i Schweiz helgen innan satt i kroppen.

Denna gruppen var samlad under lång tid och det var inte förrän dansken Claus Crone från Webike kom ifatt och om efter knappt halva loppet som tempot ökades igen. Benen kändes hela tiden bra och jag trodde flera gånger att Christian hade släppt när det var tomt bakom. Men varje gång kom han tillbaka och ju längre loppet led desto starkare blev han. Vid ca 50 km (av 70) frågade han mig om jag var OK och han skulle rycka och jag sa ja. Dock hängde alla utom en Falu-junior på och strax därefter fick Claus en lucka när Christian fick stopp i ett tekniskt parti. Mina ben var nu inte lika fräscha och när Christian ökade igen vid asfaltpartiet strax innan milen kvar så släppte jag och lät Justus dra. Det fanns ju ingen anledning att hjälpa honom att komma ifatt Christian och eftersom det inte var någon bakom oss hade jag inte heller så bråttom utan kunde spara lite på krafterna. Vid 5 km kvar kunde jag sen gå om Justus i en backe och fick snabbt en lucka som blev till 20 sekunder in i mål.

Resultatet blev en ny 3:dje plats bakom en norrman som turligt nog slog Janne. Det innebar att Janne bara tog in 5 poäng istället för dom 10 som skiljer 1:an från 2:an. Åt dom två främsta fanns det inget att göra utan det var över 6 minuter fram till Janne och bakom mig körde Tommy Olsson in på en 4:e plats 30 sekunder efter.

Mörksuggan är en favorittävling för mig och så även i år trots vädret. Banan är rolig och passar mig bra och dessutom var benen helt OK i år även om det är en bit kvar till toppformen. Nu blir det några veckor med hårdträning för att vara på topp till de tre viktiga långloppen i slutet av augusti och september. Förhoppningsvis ska jag kunna ge Janne och övriga en match då!

Här kommer först några bilder från Grekland och sen från Suggan.

Racerapport Ränneslättsturen: 30 grader, kramp och ny pallplats

2009-06-29T08:08:00.000+02:00

Rubriken sammanfattar ganska bra loppet igår och jag är både nöjd och lättad över min 3:dje plats.

Med en prognos som lovade temperaturer upp mot 30 grader och en snabb och torr bana såg jag fram emot loppet. Kroppen som var seg de två första veckorna efter Lida hade börjat repa sig och trots hyfsat hård träning kände jag mig fräsch i benen de sista dagarna. Jag gillar ju när det är varmt men har egentligen aldrig presterat bra i värme så jag var lite osäker hur det skulle gå. Minnena från Lida Loop för två år sedan då jag krampade värre än någonsin fanns med och jag tänkte därför inte gå ut för hårt i loppet.

Som vanligt på Ränneslättsturen startar man bakom en masterbil som sniglar sig genom Eksjö och som vanligt när det är masterstarter är jag både feg och korkad. Igår resulterade det i en placering långt bak i fältet när vi gick in i första singletracken trots att jag startade i första fållan och låg långt framme precis i början. Det innebar att jag fick ta i ordentligt så fort det blev möjligheter till omkörningar och dessutom ta några längre förningar i början. Efter en stund var jag dock ifatt gruppen med Stefan och då även Justus satt i den gruppen tänkte jag att detta blir nog en lagom grupp att sitta med i till en början.

Redan efter ca 3 mil (av loppets 78 km) kände jag att det kittlade lite i musklerna när jag ställde mig upp och tog i, ett tecken på att krampen lurar i benen. Då insåg jag att dagen främst skulle innebära en kamp mot krampen och att det gällde att spara krafterna och dricka så mycket som möjligt. Just drickan var ett problem eftersom jag fick magont ganska tidigt i loppet. Delvis kan det ha berott på att jag öppnat en ny låda med Vitargo som jag inte använt tidigare och som min mage av någon anledning inte tålde så bra, och delvis blandade jag nog drycken lite för tjockt i förhållande till värmen så att magen inte riktigt kunde ta hand om vätskan optimalt. Det får jag ta som en lärdom inför framtida lopp i värme.

Strax innan vätskekontrollen vid 40 km kommer vår grupp ifatt gruppen där Peter Karlsson, Rolf Svensson och även Patrik Paulsson ligger. Dock tappar vi hela den gruppen vid kontrollen då vi hade placerat våra flaskor helt fel. Så förutom tiden det tar att stanna och byta flaskor fick Stefan och jag dessutom köra ca 50 meter åt fel håll för att hämta flaskorna. Vi ser hela gruppen långt framför oss och tappar säkert 15-20 sekunder på stoppet. Sen var det bara att jaga ifatt och på endurospåren kommer vi ifatt först Rolf och sen Peter. Det gick inte fort och bägge verkade ganska slitna. Efter spåren och ut på grusvägen försökte Stefan och jag rycka ett par gånger men dom bet sig bägge fast och tempot blev tillfälligt ganska lusigt då ingen ville dra och vi inte kom överens om att gå runt och hjälpas åt. I några backar ökade vi tempot och till sist släppte Peter. Sen får Rolf växelproblem i skogen och tappar några meter och då ökar Stefan och jag tempot och kan skaka av honom.

Nu är det ca 15 km kvar och krampen sätter in på allvar. Genom att dricka flitigt kan jag dock hålla bort den och kan emellanåt trycka på bra och dryga ut avståndet till Rolf. Den sista biten in mot mål är nu bara en kamp mot krampen och jag känner att jag får det svårt att slå Stefan. Det finns mycket kraft och energi kvar i benen men jag vågar inte trycka på. Med ca 2 km kvar slår den till rejält och jag får slå av på tempot och se Stefan segla ifrån. Det är tomt bakåt och nu handlar det bara att ta sig i mål. När jag stannar precis efter mållinjen hugger det till i bägge benens framsida och ena benets baksida och det är knappt att jag kan gå. Och strax efter kommer Mikael Carlsson i mål, bara 30 sek efter mig, så i slutänden var det tight bakom. Några kilometer till och jag tror inte att jag hade kunnat hålla min placering. Janne J var överlägsen segrare idag och 5 minuter före mig i mål.

Så för att summera loppet så var det varmt och jobbigt men det slutade bra. Återigen samarbetade Stefan och jag bra och kunde hjälpas åt genom större delen av loppet. Jag hade flyt som klarade att hålla den värsta krampen borta men retar mig ändå lite på att jag inte kunde hålla den borta ännu mer eftersom det fanns mer kraft och energi i benen. Med lite tunnare blandning och lite mer vätska till nästa långa tävling i värme så kanske det kan hålla hela vägen. Ännu en sak som jag hade flyt med var att kedjan fastnade i framväxeln i ett stökigt parti vilket gjorde att framväxeln böjdes ut. Antagligen var det nära ett kedjebrott men nu kunde jag fortsätta utan problem. Så summa summarum hade jag säkert mer flyt än oflyt i alla fall.

Både Stefan och Janne knappade in på mig i sammanstälningen och nu har jag bara 26 poäng tillgodo på Janne och 29 till Stefan. Kan jag fortsätta mina pallplaceringar kan det kanske räcka hela vägen fram men jag tror att jag måste slå både Stefan och Janne minst en gång var samtidigt som jag bara får nolla en gång. Mörksuggan om två veckor blir i alla fall spännande!

Efter Lida och inför Ränneslätt

2009-06-24T07:38:00.001+02:00

Veckan efter Lida Loop ordinerades det mycket vila för att återhämta mig fysiskt och mentalt och så blev det också. Två lugna löppass, ett rullpass samt ett lugnt distanspass som avslutade veckan blev facit.

Veckan därefter (förra veckan) drog jag igång nya nyckelpass: 3 min intervaller och långa tröskelintervaller är det som gäller nu. Det kändes oerhört tungt och formen kändes som bortblåst. De två 3 minuterspassen (tisdag + lördag) kördes på TC i garaget med sega ben och passet med tröskelintervaller på onsdagen kördes på racerhojen tillsammans med Christian och Stefan. 2 X 20 min lagtempoförnedring blev resultatet för mig och är känslan likadan på Ränneslättsturen till helgen så lär jag hamna långt bak i fältet. Även förra veckan avslutades med distans i omväxlande väder och med ben som har varit piggare...

Igår kändes det dock som det vände igen (förhoppningsvis lagom till helgen) då jag, Stefan och Kasper körde intervaller i Kalkbrottet. Jag rullade dom 25 km dit i det fina sommarvädret för att få igång benen och väl på plats avverkade jag dom snabbaste intervallerna jag någonsin kört: 2.35, 2.43, 2.43, 2.43 blev mitt facit på dom fyra ”3-min” intervallerna vi körde och det är ca 10 sek snabbare än jag kört tidigare. Sen avslutade vi med två st kortare 2-min intervaller i asfaltbacken. Även dom blev betydligt snabbare än vad jag körde i april med racern och igår hade jag alltså MTBn. Så nu när benen svarar hyggligt ser jag mycket mer fram mot helgens tävling som verkar bli i riktigt fint väder.

Ikväll är det upp till bevis igen då jag ska köra tröskelintervaller i Bokskogen med ett helt gäng snabba cyklister, bl a Stefan, Patrik, Tim och Christian. Sen blir det vila på torsdag, rullning med 30 sek spurter på fredag och lätt rullning på lördag kväll innan tävlingen på söndag.

Här kommer också en bild från pallen på Lida som jag precis fick. Fotograf är Gustav Höög. Lite gladare min jämfört med Billingeracet...

Racerapport Lida Loop: Överst på pallen!

2009-06-08T20:23:00.005+02:00

Igår hade jag ett riktigt kanonlopp trots att banan kanske inte passar mig perfekt med sina bökiga stenpartier och relativt korta distans. Upplägget inför loppet var att Stefan Larsson skulle dra de första två looparna och sen skulle jag dra den sista. Och precis så blev det. Trots en usel start där jag misslyckades att komma i pedalen två gånger och hamnade långt bak kände jag mig aldrig stressad utan kom upp för slalombacken utan syra och kunde sen i lugn och ro plocka placeringar och köra ifatt Stefan. Det kändes som om det gick ganska lugnt framme i täten eftersom jag inte behövde gå på rött många sekunder innan jag var ifatt och dessutom bidrog nog fina ben en hel del också. Vi följdes åt och hade ganska bra koll på konkurrenterna i H40 under första loopen. Jag tyckte att jag hade bra flyt i skogen och hängde med bra på stigarna förutom på de mest steniga partierna och utförslöporna. Strax innan varvningen på det steniga och igår även leriga partiet stannar Janne Jacobsson med problem (punktering visar det sig) och vid första varvningen ligger Stefan och jag 1:a och 2:a i H40.

Ut på andra loopen och in på banans kanske mest stökiga parti strular det för både mig och Stefan och vi blir omkörda av flera stycken. I allt stöket har vi dålig koll på vilka det är som kör om och tror därför fortfarande att vi fortfarande ligger 1:a och 2:a efter andra loopen som var relativt händelsefattig. Vid varvningen hör jag dock speakern säga något om att vi ligger 30 sekunder bakom Tommy Olsson och Erik Vrang som leder och tänker att nu måste vi gasa sista loopen om vi ska vinna. Jag berättar vad jag hörde för Stefan som instämmer. Nu blir det full gas och benen känns som tur är riktigt bra. I och med att jag tagit det relativt lugnt hela loppet i tron om att vi ledde eftersom jag ville spara mig till slutet så det finns krafter kvar i benen. Stefan tappar några meter i ett par av uppförsbackarna och jag får vänta lite på honom så att han åka med på mitt hjul fram till konkurrenterna och se till att vår duo inte splittras. Och satsningen funkar. När det är drygt 5 km kvar kommer vi ifatt gruppen där Erik Vrang och 5 andra finns, men någon Tommy Olsson ser vi faktiskt inte, varken i svart Team Ghost tröja eller i den gula Norbergs-tröjan men när jag frågar Erik så säger han att Tommy ska vara bakom oss. OK, då är det mellan Stefan, Erik och mig som det står tänker jag. Under de sista kilometrarna in mot mål försöker jag grilla gruppen 2-3 gånger Det verkar som flera är sega men jag får aldrig en lucka så att jag kommer loss utan den tätas hela tiden. Jag vågar dock inte gå för fullt och tokrycka eftersom krampen trots allt lurar inne i benen.

In mot sista single-tracken ca 1 km före mål tar sig Stefan förbi och jag ligger som nr 3 i gruppen med Erik bakom. När vi sen kommer in mot serpentinsvängarna i backen strax innan mål får killen framför Stefan stopp och vi kommer precis om honom. Samtidigt hör jag speakern prata upphetsat om striden i H40 där dom första tre kommer in samlade och tänker att nu får det bära eller brista. Skit i eventuella krampkänslor! Upp för den allra sista knicken ställer jag mig upp och ger allt. Stefan försöker svara men jag kommer om honom och kan sen spurta de sista 100 metrarna in i mål samtidigt som jag hör speakern ropa mitt namn. Vilken känsla att korsa mållinjen och vilken känsla att vinna genom att spurta! Och att vi är två från teamet som kniper de första två platserna är riktigt fint. det ser extra fint ut på prispallen.

Som extra bonus eller grädde på moset uppraderades både Stefan och jag till fålla 1 och kan därmed värma upp lite längre inför de nästkommande tävlingarna utan att tänka på att tappa startposition.

Nu är det vila eller mycket lugn träning veckan som kommer enligt vår eminente träningscoach Magnus Mattsson. Sen tar en ny uppbyggnadsträning vid för att kunna toppa igen lagom till tävlingarna i slutet av augusti och början av september. Det innebär troligen att formen inte kommer att vara alls så god till Ränneslättsturen och Mörksuggan. Eftersom det är så pass tätt i toppen kan det innebära en betydligt blygsammare placering än på de två första tävlingarna så därför vill jag inte ha för höga förhoppningar. Vi får se!

Målgång med Stefan precis bakom:

Förkylt

2009-06-01T08:09:00.002+02:00

Snart 4 dagars förkylning och nu får det räcka tycker jag. Känns tungt att inte kunna träna när det är strålande sol och 25 grader ute, men eftersom det är tävling till helgen är det dumt att riskera något genom att dra igång för tidigt. Tålamod är en dygd heter det ju...

Racerapport DustCup Avd 4: Berg i Danmark...

2009-05-28T19:14:00.006+02:00

Efter två dagars återhämtningsrullning efter Billingeracet var det igår dags för den 4:e deltävlingen i DustCup. Denna gången var det på en mycket märklig bana som man se på bilderna nedan. Någon har slängt ut 2 st kullar mitt i Köpenhamn, den ena kanske 15 meter hög och den andra säkert 40 meter i höjdskillnad. Dom skulle man forcera upp och ner ett antal gånger + ett antal kilometer grusväg + någon enstaka meter singletrack, sammanlagt drygt 11 km per varv. När jag, Stefan och Robban kom dit var vi väl inte så himla sugna på att rejsa med tanke på att vi inte var 100% återhämtade efter Billingen och sen gjorde ju inte banans sträckning oss mer sugna. Blåsten gjorde dessutom att det var lite kallt att vänta på starten.

Men väl igång så blir det som vanligt, tävlingsinstinkten tar överhand och det blir genast kul. Mina ben kändes väl inte helt OK till en början, men en bit in på första varvet strax efter jag lyckades täppa luckan till Stefans grupp började dom lossna. Jag kunde sitta med enkelt och tog inte fler förningar på grusvägarna än jag var tvungen till. I backarna, speciellt den stora, kunde jag plocka placeringar och blev av med folk innan det var dags att ge sig ut på grusvägen igen. Tyvärr så släppte Stefan i uppförsbacken på 3:e varvet och kunde inte hänga på den grupp om ca 7 pers som jag fanns med i. Jag hade i det läget kallt räknat med att det bara skulle bli 3 varv eftersom man kör 80 min + varvet färdigt, men den kalkylen höll inte, utan med knappt 3 minuter tillgodo när vi passerade mållinjen blev det ytterligare ett varv. Dock kände jag mig trots allt fortfarande pigg och kunde plocka 4 i vår grupp i uppförsbacken och nästan gå ifatt tätduon i vår grupp ut på grusvägen, men bara nästan, det fattades 50-100 meter. Han som låg främst var väldigt stark och jag kom aldrig ifatt utan kunde bara hålla avståndet. Till sist kom jag ändå ifatt kille nummer 2 som hade fått släppa och kunde klippa honom i sista korta backen innan mål, vilket resulterade i en sammanlagd 19:e plats. Det får jag vara nöjd med och det är också mitt bästa resultat hittills i DustCup. Tyvärr så räckte det inte ända fram till pallen i H40, utan jag fick nöja mig med en 4:e plats, slagen av 3:an med drygt 30 sekunder. Killen som jag inte riktigt kom ifatt ut på sista varvets grusväg var precis före 3:an i H40 i mål och hade jag varit lite snabbare ut på grusvägen och fått häng på honom där så kanske...

Robban hade riktig otur när hans nästan nya pedal gick sönder precis i starten och så var hans dag förstörd. Stefan kom ju aldrig ifatt vår grupp på 3:e varvet och orkade sen mentalt inte köra sista varvet när inte kroppen svarade som den skulle och då var det roliga slut även för honom.

Nu är det träning inför Lida Loop om ca 10 dagar som gäller och det blir ungefär samma upplägg som de sista 10 dagarna innan Billingen, dvs en blandning av intervaller (30 sek på testcykel och 10-20 min ute i skogen), distans och återhämtningspass. Förhoppningsvis kan formen hålla i sig och t o m utvecklas lite till fram till Lida Loop, vi får se.

Här kommer lite bilder som jag hämtat från DustCups hemsida. Vissa av bilderna är på mig och vilka dom är får ni lista ut själva.

Racerapport Billingeracet: Nästan överst!

2009-05-27T07:42:00.000+02:00

Vi var ett bra gäng som tillsammans åkte upp med klubbussen på lördagen: StefanX2, Christian, Lars, Ola, Gustav, Oskar, Robban och jag. Det var gott om plats i bussen trots att vi var 9 pers och heller inga problem att få plats med 9 cyklar. Väl uppe i Skövde så stuvade vi in oss i de två små stugor vi fått tag på i år, bytte snabbt om och rullade ut på en liten runda på en knapp timme i soligt och varmt väder. Vi hann med de första kilometrarna efter starten samt även hela backen upp mot strupen för att känna på vad som väntade dagen efter. Sen bar det av ner till Skövde centrum för en riktig kalasmåltid på en USA-inspirerad restaurang. Strax efter vi var tillbaka öppnade sig himlen och ett riktigt skyfall drog över. Som tur var så var detta också den enda nederbörd vi såg på hela helgen.

Efter en natt med hyfsad sömn och lite drickablandande på morgonen var det sen dags att rulla ner mot starten för lite uppvärmning. Benen kändes ganska fina det var precis lagom varmt för långlopp med en temperatur på strax över 15 grader. Jag valde ändå ett tunt underställ under cykeltröjan eftersom jag i alla lägen hellre är för varm än för kall.

Jag kom iväg hyfsat i starten och fick snabbt en bra rytm i det förhållandevis långsamma tempot. I asfaltbacken upp kunde jag plocka en hel del folk utan att känna någon syra i benen alls och väl uppe på toppen låg jag bland dom två första i H40. Sen följde lite singletrack som var stökig med mycket folk på sina ställen innan vi kom ut på den långa grusvägen. Här gällde det att hitta ett bra gäng och inte tappa en den grupp man ville ligga i. Jag fick täta luckor vid ett par tillfällen men det var inget som kostade så mycket. Till sist var vi en riktigt stor klunga om ca 15 man med alla i H40-toppen: Rolf, Janne, Dick och jag. Christian var också med och var relativt aktiv. I och med att klungan var så stor så blev tempot också lusigt vid några tillfällen och i slutet innan vi gick in på singletracken igen gjorde Rolf ett tokryck och ökade tempot ordentligt. Jag kom lite långt bak i klungan och fick köa en del inne i skogen. Efter ca 15 km och speciellt strax innan depån vid 25 km kommer det rejält tekniska utförskörningar i skogen och där hade jag som vanligt svårt att hålla tempo och fick sen kämpa mig ifatt. Den andra utförskörningen splittrar dessutom klungan ordentligt och bl a Christian går ifrån. Jag har dock koll på Rolf som ligger först i H40 och försöker ta det lugnt. På asfalten därefter får Rolf en lucka och går ifrån och jag får ligga ensam en lång stund. Strax efter in mot varvningen kommer Dicks gäng ifatt och vid bytet av flaskor inne vid målområdet får dom en liten lucka som jag kan täppa snabbt (att vi till skillnad från i princip alla konkurrenter inte har langning kostar en del tid över loppet...). Ca 10 min efter varvningen händer det som brukar hända nuförtiden – jag vurpar! I en snäv och långsam vänsterknyck i skogen över en sten tar jag fel vägval och har inte så mycket att göra än att minimera fallet. Det går trots allt bra men tyvärr ramlar bägge flaskorna ur i volten som cykeln gör och jag tappar ca 20 sekunder som skulle visa sig mycket svåra att ta igen. Jag bestämmer mig för att inte gasa för mycket utan köra mitt eget tempo och därför tar det en halvtimme innan jag är ifatt igen.

Väl ifatt tar jag det lugnt en stund för att hämta krafter och lyckas sen gå ifrån Dick i en backe vid ca 70 km när Annika Langvad, damsegrarinnan som legat i samma grupp sedan varvningen, rycker. När det är 5 km kvar får jag syn på Rolf som kör ensam i ganska makligt tempo och jag berättar för Annika att (som också kör en T-Bikes Team) att han leder H40 och jag ligger tvåa. Hon frågar om vi ska ta honom och när jag säger ”Ja tack” så klickar hon i ett par växlar till och ställer sig upp och gasar. Vi är ifatt när det är ca 2 km kvar och går om direkt. Jag hoppas att Rolf ska vara sliten och inte kunna hänga på i den sista backen. Han ligger bakom mig tills det börjar branta ordentligt men går sedan om och drar på ordentligt. Jag känner att jag har krafter kvar men kan inte alls följa i hans tempo. Trots att jag kör om två stycken i backen upp ökar han hela tiden avståndet som till sist blir 30 sekunder i mål. 2:a platsen är dock med marginal bärgad och jag är riktigt nöjd med insatsen som är min klart bästa någonsin. Jag har 2.30 min till Dick som kom 3:a, 3 min till Peter Karlsson som kör starkt på slutet och slutar 4:a och jag har 3.30 min till Janne som kom 5:a.

Även Christian kom 2:a i sin klass H30, ca 2 min framför mig, och gör precis som jag ett kanonlopp idag. Tyvärr gick det sämre för Stefan L som inte hade bra ben idag och slutar på en 10:e plats, drygt 11 minuter bakom mig. Även Lars och Stefan M hade ingen bra dag och kunde inte göra sig själva rättvisa. Ola fick bryta p g a magkramp som orsakades av magsjuka tidigare i veckan. Gustav presterade bra med en fin 2:a plats i P13-14. Robban, Oskar och Jerry verkade vara hyfsat nöjda med sin dag, förutom att Robban inte kommer överens med sin T-Bikes hardtail och kan hålla tempo i en så pass tekniskt krävande bana som Billingeracet är.

Ikväll är det återigen DustCup och då får vi se om återhämtningen har funkat.

Nedan kommer lite bilder från loppet som jag hämtat från Billingeracets hemsida.

In på singletracken efter startbacken

Strax innan bergspriset.

In för varvning på målområdet.

Någonstans på banan.

På väg in i strupen. Här ligger Rolf bakom.

Några minuter senare har han gått om och har en stor lucka.

Brantaste delen i strupen.

Är det så tråkigt att stå på pallen att man måste se så sur ut..?

På väg till Skövde

2009-05-23T15:55:00.001+02:00

Klubbussen är fullastad med ett gäng T-Bikes och om ett par timmar är vi framme.

Racerapport DustCup avd 3: Kul bana men sega ben

2009-05-14T12:44:00.002+02:00

Efter hårdkörningen i veckan som gick med bl a 2 hårda intervallpass och 2 distanspass på 4 dagar var det inte så mycket sprätt i benen under gårdagens DustCup i Tisvilde på norra Själland. Inramningen av loppet var dock perfekt med fint väder och en riktigt kuperad och rolig bana där det hela tiden hände något. Stefan, jag och Robban hade fått sällskap av Patrik och Tim och det var deras första DustCup-upplevelse.

Jag kom som vanligt iväg lite dåligt i starten runt 30:e man men orkade ändå inte hålla så mycket högre fart och brydde mig därför inte eller om att avancera. Stefan hade förvunnit redan från start och Patrik gick om mig ganska tidigt. Jag tänkte att om jag kunde hålla Patriks tempo så kunde det inte vara så uselt tempo även om benen kändes sega och pulsen inte gick upp över 90% hur mycket jag än försökte. Dessutom brottades jag lite med banan som jag inte kom helt överens med och tappade hela tiden luckor till dom framförvarande i de tekniska partierna så de första 2 varven var faktiskt inte så roliga. Men i takt med att benen vaknade mer och mer kändes det lättare och efter hand blev jag även mer kompis med banan och kunde hålla jämna steg och t o m passera ett par stycken. Jag kom även ifatt Patrik och tillsammans körde vi de sista 1,5 varven där vi bytte plats några gånger. Det var riktigt inspirerande och för första gången kom pulsen upp över 90%. På sista varvet lyckades jag få en liten lucka bland alla varvningar som jag sen kunde hålla in i mål.

Facit blev en sammanlagd 33:e plats vilket ska jämföras med 28:e resp 31:e i de två första loppen, men då ska man tänka på att jag i de loppen förlorade mycket tid på mina vurpor och punkan, så detta var det klart sämsta loppet av dom tre. Dessutom kom jag bara 8:a i H40 vilket också är mitt sämsta resultat hittills. Dock ska jag inte vara i form nu utan det är först om 10 dagar som benen ska vara pigga. Sen kan jag ta med mig den positiva känslan av att det kändes bättre och bättre ju längre tävlingen led och jag var heller inte speciellt trött i slutet vilket borgar gott inför långloppen. En sak som visar att det saknas en del i benen är pulsen, som igår snittade på 89%. Det kan man jämföra med dom 95% som jag hade i snittpuls första loppet den 1:e april. I och för sig hade jag då dels inte kört distans på 10 dagar och dels varit iväg och åkt skidor helgen innan, så det hade varit mycket vila kombinerat med intervaller inför den tävlingen och sånt gör skillnad.

Hur gick det då för övriga? Jo, Stefan gjorde ett kalaslopp och blev 4:a i H40 och 22:a sammanlagt, drygt 2 minuter före mig. Hade han inte fått smygpunka på sitt nystansade bakdäck hade han säkert kommit ytterligare 4-5 placeringar bättre och då hade det inte varit långt upp till Mads/Keld/Cohen som hittills har varit överlägsna i H40. Patrik kom in bara någon sekund efter mig och Robban, som också kände av helgens tunga pas, kom in 3.40 efter mig. För Tim gick det tyvärr inget vidare. Dels tappade han mycket i början p g a den korta uppvärmningen som han fick, sen hade han problem med storklingan och till sist smällde han i pedalen och fick problem med vevpartiet.

Tiden fram till Billingeracet spenderar jag enligt träningsupplägget som Magnus tagit fram till Stefan och som jag även kör efter. Så här ser det ut:
Tors 14: Lugn återhämtningslöpning 45 min
Fre 15: 1 h rulla benen
Lör 16: 5x30sek MAX på testcykel (5-10 min vila mellan)
Sön 17: 4 h distans, inte för hårt
Mån 18: Vila/bålstyrka
Tis 19: 1 h rulla benen
Ons 20: 5x30 sek MAX på testcykel (5-10 min vila mellan)
Tors 21: Totalt ca 30 min i tävlingsfart på mtb (typ 3x10 min, träningstävling på 30 min, jaktstart eller liknande)
Fre 22: Vila
Lör 23: 1 h med lite spurter mm för att mjuka upp benen
Sön 24: Billingeracet

När statistik är kul

2009-05-05T07:50:00.001+02:00

I veckan som gick tränade jag på bra. 2 distanspass och 3 intervallpass var en fin fortsättning på en bra träningsperiod. Och resultatet på intervallpassen visar att det går mycket fortare i år än i fjol!

Efter helgens dubbeltävling stack jag, Christian och Ola ut på Sjöborundan på måndag kväll för att riktigt trötta ut benen. Trots inte helt friska ben, några stopp och lite väntan så snurrade vi runt dom drygt 9 milen på 3.43, årets klart bästa tid. Vädret var kanon och det var korta kläder överallt som gällde.

På onsdagen var det premiär för säsongen för hatintervallen nummer 1, nämligen 45/15. Jag, Stefan och Christian plågade oss runt 10 st och det kändes som mina lungor skulle dö efter 4:e intervallen trots en mycket måttlig puls. Sen blev det betydligt roligare med 2 st 10-min tröskelintervaller på banan i Bokskogen. Stefan tog täten och jag kunde hänga på några meter bakom utan att dra på mig för mycket syra. Tiderna slutade på 9.30 resp 9.35, vilket är en dryg halvminut bättre än den bästa tiden från ifjol visade sig när jag efteråt kollade tiderna från datorn. Det kändes minst sagt helt OK och ett ordentligt formbesked eftersom jag trots allt är lite sliten nu.

På fredagen rullade jag ut Monarken i trädgården och satt och avverkade 6 st 30 sek maxintervaller. Det var en blandning av mycket njuta i solen och mycket plåga när syran sprutar ut i benen 15-20 sek in i intervallen. Dom sista 10 sekunderna är riktigt obehagliga och efter 6 st var benen helt mosiga och det var ingen mening att köra den 7:e intervallen. Magnus hade rekommenderat 5 st intervaller men det kändes lite futtigt så därför tänkte jag att 7 st ska väl en riktig man kunna klara av. Men kör man dom rätt och tar ut sig riktigt ska det nog räcka med 5-6 st eftersom dom är så pass intensiva.

På lördagen var det egentligen meningen att Stefan skulle tävla i Kristianstad men p g a en sjuk dotter så funkade det inte och vi beslutade oss för att köra intervaller i Bokskogen igen. Christian hängde på och väl på plats bestämde vi oss för att köra 3 st 10-min trösklar och hoppa över den förhatliga 45/15. I och med att jag kört mycket syra dagen innan tyckte jag att vi kunde klara oss utan 45/15 och dessutom är tröskelintervallerna bra mycket roligare och ger även bra teknikträning för mig. Återigen tog Stefan täten och denna gången putsades tiderna ännu mer: 9.10, 9.12 och 9.17 blev det för mig. På sista intervallen fick Stefan släppa lite i slutet när hans velodromcykelben drog på sig för mycket syra och istället så var det Christian som flåsade mig i nacken. Det är riktigt kul när vi är så pass jämna och kan sporra varandra till att öka farten och pressa tiderna. Nästan 10% bättre tid än i fjol, även om det är en kort intervall, borde betyda en del när det snart är dags för det första långloppet.

Veckan avslutades med ytterligare en Sjöborunda, nu med Oskar, Ola och Christian. Det var väl inte det snabbaste vi kört och benen var ganska sega hela rundan. Idag var det Oskar som var snabbast uppför backarna och han blir bara snabbare och snabbare.

Denna veckan blir det lite toppningsträning inför Billingeracet. Återhämtningslöpning igår, intervaller idag, torsdag och fredag, avslutas med distans både lördag och söndag för att trötta ut kroppen ordentligt ett par veckor innan tävlingen. Sen blir det lite mer vila på programmet dom sista 14 dagarna för att kroppen ska kunna återhämta sig fullt ut.

Racerapport Kattegattstouren: Hyfsade ben - dålig teknik

2009-04-27T08:05:00.001+02:00

I helgen körde jag min första tävling i Sverige för året. Jag, Oskar och Jeff från klubben åkte upp på lördagförmiddagen i god tid innan starten kl 13.45. CK Vano och Varberg med Roberto Vacchi som speaker välkomnade oss med strålande sol, ca 18 grader och en riktigt rolig, snabb och teknisk bana. Jag har aldrig kört en bana som är i närheten så tekniskt krävande och den kan inte jämföras med dom som körs på långloppen eller i DustCup, utan här pratar vi om massor av stenar, rötter, snabba backar och start-stopp hela tiden. Det är singletrack hela tiden men det går att köra om på en del ställen. Jag hade valt att starta i H30 för att få 22,4 km åkning istället för de 12,8 km som H40 erbjöd.

På lördagen gick banan på "fel håll" med mer sega uppförsbackar och mindre snabba utförskörningar och detta passade mig med usel teknik i jämförelse med benen jag har bra. Elit och Senior startade en minut före oss och sen kom vi med juniorerna i ledet framför. Starten gick OK och jag kom iväg runt en 3-4 plats i H30 med ett myller av juniorer runt mig. På första varvet blev jag först passerad av Benny Andersson och sen passerade jag både Jeff och Nico (också från klubben) och låg då 2:a trodde jag. På varv 2 av 7 kom jag ifatt Per Kumlin som jag trodde körde i Elit p g a sitt startnummer och vi tampades sedan hela loppet igenom. Han var klart snabbare än jag på alla tekniska partier och jag körde om honom i dom sega uppförsbackarna. Så höll vi på ända in i mål i loppet som varade en dryg timme. På sista varvet körde jag om honom ganska tidigt och hade säkert mer än 5 sekunder som mest. Inför sista långa uppförsbacken hade han kommit ikapp och jag drog på som jag gjort tidigare varv. Dock fick jag inte den luckan som jag brukade få utan han var på hjul och gick om precis innan sista nerförsbacken som ledde in i mål. 2 sekunder efter var jag med Benny ca 2 min före. Nu gjorde inte detta så mycket eftersom det var den sammanlagda tiden efter bägge etapperna som räknades, så en 3:e plats var facit efter första dagen.

Sen var det dags att vara åskådare och titta på H40. Peter Karlsson och Rolf var storfavoriter och mycket riktigt var det dom som satte prägel på loppet med ett mycket högt tempo. Ola Nilsson körde också men fick bryta efter 2 varv p g a att andningen inte funkade alls. Det var flera som klagade över detta och det var nog väldigt mycket pollen i luften denna helgen. Som tur är känner jag inte alls av detta utan kan köra på som vanligt. När H40 hade gått i mål med Peter som segrare åkte hela familjen Nilsson-Höög hem till Olas föräldrar i Falkenberg där vi bjöds på en trevlig kväll med mat och husrum.

På söndagen åkte vi väg tidigt för att kunna träna på banan som nu gick åt det normala "rätta" hållet. Detta hållet inbjuder både till ett bättre flyt runt genom alla tekniska partier och därmed en högre snitthastighet (eliten hade över 29 km/h i snitt!). Men jag insåg samtidigt att banan passade mig betydligt sämre genom den högre hastigheten och den tekniska utförskörningen och dessutom var banan kortad till 6 varv istället för 7. Jag har helt enkelt för dålig teknik och detta tillsammans med att jag redan vurpat 3 gånger i år gör att jag fegar för mycket utför. Min tekniska förmåga hade säkert räckt till betydligt högre hastighet men jag har alldeles för stora säkerhetsmarginaler.

Taktiken på söndagen var att försöka bevaka Per Kumlin och sen hoppas att han kroknade på slutet. Starten gick fint även på söndagen och jag känner att det finns bra explosivitet i benen, något jag har förbättrat till i år. Trots en missad pedalisättning precis i startögonblicket kom jag iväg som 3:a, precis på hjul på Benny och Per. Första varvet gick i maklig takt och det var inga större problem att hålla positionen initialt. Dock så var det svårare att köra om när banan går åt detta hållet och jag kom inte om så lätt som jag borde. Dessutom fegade jag på dom mest steniga partierna och tappade mycket tid där vilket innebar att både Benny och Per seglade iväg. På varv 2 insåg jag att bara ett tekniskt fel som skulle hindra Per från att slå mig idag och därefter handlade det mer om att bevaka min 3:e plats så att inte Nico (som låg 40 sek efter sammanlagt) skulle kunna komma ifatt. De två sista varven ser jag dock honom komma allt närmare i de tekniska partierna och får se till att gasa vad jag kan i de mer lättåkta partierna för att inte bli ifattåkt. Det går precis och jag kommer i mål på en 3:e plats 4 sek före Nico, 3 min efter Benny och 30 sek efter Per. Det också en sammanlagd 3:e plats i totalen.

Söndagens lopp kändes sämre än lördagens och jag tyckte varken att jag fick ett vettigt flyt eller att jag kunde ta ut mig ordentligt. Jag hade också klart lägre puls på söndagen eftersom det var mer vila och tekniskt finlir.

Efter vårt lopp var det dags för H40. Ola var betydligt piggare än dagen innan men punkterade olyckligt på sista varvet nr han hade häng på klubbkompisen Tomas Persson. Ingen bra helg för Ola tyvärr! Punkterade gjorde även Peter Karlsson som därmed lämnade över segern till Rolf som ohotad kunde köra hem söndagens lopp.

Sammanfattningsvis en rolig helg med väldigt fina banor som ger riktigt bra träning. Benen och uthålligheten är det inget fel på men tekniken måste bli bättre om jag ska kunna prestera bättre än jag gjorde på denna typ av banor. Nu räcker ju tekniken hyfsat till när det gäller långloppen och även DustCup så det är inget akut problem, men när banorna är så roliga som på denna typ av XC-lopp så vill jag kunna prestera bättre än jag gör.

Tiden framöver innebär mycket träning och en fas som nu övergår i ännu mer intensitet och högre mjölksyranivåer. Nästa tävling är DustCup avd 3 den 13/5 innan långloppscupen börjar den 24/5 i Skövde. Då börjar allvaret...

Racerapport DustCup avd 2: Nu får jag sluta att vurpa!!!

2009-04-23T07:16:00.002+02:00

En ny vurpa som framförallt kostade massor av viktig tid p g a kedjetrassel sabbade alla möjligheter till en bra placering igår.

Som vanligt var det hetsigt efter starten som gick flera minuter tidigare än man aviserat. Det resulterade i kalabalik och jag var heller inte beredd när starten gick utan stod sidan om och höll på med de sista förberedelserna. Dock kom jag iväg hyfsat efter omständigheterna kring 25-30:e plats men kunde inte köra för fullt p g a trängseln.

Strategin var att ta rygg på teamkollegan Thomas Aaboe men det lyckades inte eftersom han kom iväg betydligt bättre. Jag lyckades dock avancera hela tiden under det första varvet och början på andra varvet och såg då Thomas i gruppen framför när olyckan var framme: Helt plötsligt får jag ett slag på framhjulet i en lätt utförslöpa - det kändes som en gren som slog in mellan ekrarna i framhjulet – varvid framhjulet viker sig och jag flyger över styret. Som tur är var det relativt mjukt och jag tumlar runt ganska odramatiskt. Väl uppe igen hade kedjan helt hoppat av och det tog många dyrbara sekunder innan den var på plats igen och jag kunde fortsätta (pulsklockan visar att jag stod stilla en dryg minut) och massor av cyklister passerar förbi. Analyserar jag resultatlistan och splitplaceringarna tappade jag över 35 placeringar och gör man det i början av loppet så kostar det massor av tid.

Nu var det bara att kämpa sig om, men just omkörningarna var ett problem igår i och med att så stor del av banan (som var kanon i övrigt) var på smal singletrack. Så här såg placeringsutvecklingen ut under loppet:
- Efter varv 1: Position 22
- Varv 2 vid vurpan: Position ca 17-18 efter 4-5 omkörningar
- Efter varv 2: Position 49 (och då hade jag ändå kört om minst 5 st efter vurpan)
- Efter varv 3: Position 38
- Efter varv 4/målgång: Position 31

Jag räknar kallt med att jag skulle hållit min placering vid vurpan om inte olyckan varit framme eftersom allt kändes riktigt bra igår. Då hade jag hamnat på en relativt säker 4:e plats i H40 och kanske t o m haft chans att gå ikapp och förbi Thomas som slutade 3:a. Istället hamnade jag på en 7:e plats i H40 efter att på mållinjen (vi fick samma tid) ha blivit omkörd av en H40-cyklist jag passerat tidigare. Dock kom han nog ifatt på den sista singletracken då det var kö med många varvningar och orutinerad som jag var kollade jag inte bakåt på upploppet utan han satt på mitt hjul och kunde spurta om innan mål. Snöpligt!

Ska jag summera tävlingen finns det både positivt och negativt att lista:
+ Jag har ändå hyfsad fart i benen i början och behöver inte dra på mg för mycket syra för att hålla farten.
+ Uthålligheten finns definitivt där. Jag hade gott om krafter kvar i slutet och kunde fortsatt i samma tempo ett bra tag till.
+ Jag har klarat mig bra i alla vurpor och kunnat fortsätta.
+ Cykeln funkade perfekt och var riktigt skön att köra i den bitvis stökiga terrängen.
– Jag måste hålla mig på hjulen om jag ska kunna placera mig bra!
– Alla omkörningar: Jag måste bli bättre på att snabbt köra om varvade cyklister. Igår var det varvningar redan tidigt på varv 2 och det kostar tid och gör att man inte kan hålla ett jämnt tempo. Dom snabbaste tappar nästan inget p g a varvningar medan jag tappade mer än 1 minut på varv 3 då många av de långsammare cyklisterna skulle varvas.
– Jag får inte vara så orutinerad att jag tappar placeringar på upploppet utan måste ha bättre koll bakåt.

Nu är jag riktigt revanschsugen inför helgens tävlingar i Varberg och nu får det vara slut på alla dumma misstag!

En 17-timmarsvecka med bra kvalitet och en ny krasch

2009-04-20T07:27:00.001+02:00

Så var förra veckans träningsvecka slut. Fem intervallpass, ett lätt löppass och ett distanspass som avslutning gav sammanlagt 17 timmar vilket troligtvis gör veckan till min mest träningsintensiva någonsin. Formen känns definitivt vara på rätt väg i och med att benen är pigga trots hårda intervaller och jag kände ett tag under veckan att jag kanske inte tog i tillräckligt på träningarna eftersom jag inte var mer sliten. Under distanspasset igår med Christian, Oskar och Jerry så sa benen dock ifrån och det var inte mycket power i dom efter första timmen. Tack vare ett lagom tempo hela rundan så blev det aldrig någon kris utan det kändes bra och jag kunde ta ut det sista ur benen inför dagens vilodag.

I lördags råkade jag dessutom för årets andra vurpa under en 20/40-intervall på träningshojen. Ett slitet drivpaket gjorde att kedjan hoppade av storklingan fram under ett stående igångdrag och jag slog först i knät i styret innan jag föll av cykeln och slog i knä, axel och armbåge. Som tur var var underlaget grus och farten ganska låg så det gick ändå bra och jag kunde köra färdigt mina intervaller med bara lite ont i axeln och skrubbsår. Framåt kvällen gjorde dock axeln mer ont men inte värre än att jag kunde cykla långpasset igår. Nu är storklingan, kassetten och kedjan bytt på träningscykeln så nu ska jag slippa detta problemet.

Denna veckan är en rikigt tävlingsvecka med både DustCup på onsdag kväll och en dubbeltävling i Varberg på helgen när jag ska köra Kattegattstouren. Jag väljer att ställa upp i H30 i och med att jag då får köra full distans på 22,4 km tillsammans med Elit och Junior. H40 kör bara 12,8 km och det är för lite, dels för att få den riktiga träningen och dels för att det ska vara lönt att åka ända till Varberg. I och med att Kattegattstouren ingår i SydMTB så får jag ställa upp i H30 även i fortsättningen om jag ska kunna utnyttja poängen från denna tävlingen. Förutom tävlingarna blir det bara 2-3 återhämtnings-/väckningspass för att jag inte ska vara för sliten på tävlingarna.

Det ska bli en riktigt kul och spännande vecka!

Nya cykeln invigd

2009-04-14T07:12:00.000+02:00

Så har då äntligen den nya teamcykeln kommit och både monterats ihop och hunnit invigas på ett distanspass. Kortfattat så känns den riktigt bra, måtten är perfekta, den är både styv och rapp och allt har funkat klockrent.

Förutom den uppenbara skillnaden att ramen är helt ny så är den enda egentliga förändringen gentemot cykeln i fjol att jag i år kör med 2 klingor istället för 3. Med en 42/30-utväxling så ska de flesta förhållanden klaras av och med det nya vevpartiet får jag en bättre kedjelinje, kan använda hela kassetten tillsammans med storklingan, får lägre vikt (drygt 600 g för komplett vevparti är inte illa! + använder SRAM Red framväxel) samt slipper ev strul med nedväxling till lillklingan som jag haft vid några tillfällen tidigare. Premiärturen visade att det var bara i medvinden på asfalten som 42-11-utväxlingen inte riktigt räckte till.

Annars är det inte mycket spännande att nämna om träningen sedan DustCup: 3-4 pass intervaller tillsammans med 1 pass distans och 1 pass återhämtning har varit modellen och så blir det även denna veckan. Just denna veckan ska bli riktigt intensiv på träningsfronten med 5 intervallpass och ett distanspass eftersom nästa vecka innehåller 3 tävlingsdagar i och med DustCup avd 2 på onsdagen och sen Kattegattstouren lör+sön. Då blir det mest återhämtningspass eller väckningspass där emellan.

Racerapport DustCup avd 1 i Helsingör: Våldsam krasch och hög puls

2009-04-02T15:55:00.006+02:00

Tävlingspremiären igår på DustCup i Helsingör var händelserik. Det började bra med att jag och Stefan kunde få plats i första startboxen trots att vi inte hade resultat från ifjol och med över 500 deltagare på en 8 km slinga med övervägande singletrack vill det till att starta långt framme om man inte ska bli helt avhängd. På plats var förhållandena fantastiska med sol, svag vind, 11 grader och torra spår. Vi är i god tid och rekar banan en gång innan det är dags för start kl 18.00. Denna gången var tiden avkortad till +60 min (dvs när man varvar efter 60 min har man gått i mål) mot +80 min i vanliga fall, detta p g a mörkret.

Både Stefan och jag är lite för snälla när vi ställer oss långt bak i fållan för när starten går så gäller det att ligga på för det är max från start som gäller och väldigt trångt. Jag tappade som vanligt i starten och låg som mest ca 10 placeringar bakom Stefan men lyckades komma om en hel del folk i en liten bäckövergång där jag hoppade av i tumultet och sprang över och sen efter en uppförsbacke var jag ikapp Stefan och vi låg väl då runt 25:e plats skulle jag tro. Därefter hittar jag rytmen och det flyter på rätt bra. Första varvet är ju också garanterat fritt från varvningar vilket gör att man kan maxa överallt, vilket krävs om jag ska kunna hålla bra tempo.

Varv 2: Vid samma övergång där jag sprang första varvet cyklar jag nu över och precis efter övergången får killen framför stopp och jag tvingas gira tvärt. Tyvärr fastnar däcket i underlaget och eftersom jag kör med lågt däcktryck med min stela gaffel hör jag i samma ögonblick hur det "burpar" ut luft ur däcket. Mycket riktigt, efteråt är det inte många hekto kvar i däcket och det är precis jag kan ta mig framåt. Jag kör ett kvarts varv men hänger inte alls med i de snabba partierna och bestämmer mig därför för att stanna och pumpa. Som tur är har jag kolsyrepumpen med mig men det tar ändå en knapp minut att stanna, skruva av behållaren, vända patronen, skruva i behållaren igen och sen trycka i luften i däcket. Väl iväg sen är det bara full fart som gäller och för att om möjligt komma ifatt Stefans grupp igen innan mål.

När varvningarna sen börjar redan på andra varvet minskar tempot och ibland måste man lägga sig bakom en stund innan det överhuvudtaget går att köra om. Jag får sällskap med en HMTBK:are och tillsammans sätter vi upp ett bra tempo. I slutet av tredje varvet tittar jag på klockan och undrar om vi ska hinna varva innan det har gått 60 min och dom stänger varvningen, men med en ordentlig satsning i slutet går det precis med bara 10 sekunder tillgodo och vi kan ge oss ut på fjärde och sista varvet. Efter knappt halva varvet får jag syn på Stefans grupp och vi kommer snabbt ifatt då dom inte verkar köra så fort. Väl ifatt ökas tempot och vi är nu ett gäng på 5 -6 när Jacob L från T-Bikes drar ifrån.

Jag ligger sist i gruppen men känner mig ändå fräsch och lyckas komma om killen framför inför sista loopen och har där hjul på Stefan. En bit in i signletracken efter en skarp vänster slår jag i pedalen i marken hårt och får en duktig luftfärd innan jag landar först med höft och rygg för att sen dunka huvudet i marken. Stefan som vände sig om sa att det såg ut som en riktig high-sider med cykeln 90 grader uppe i luften. När jag sen landar så öppnas kolsyrepumpen som ligger i ryggfickan och det fräser ut luft och rök. Hela situationen såg tydligen ganska makaber ut... Som tur är räddar hjälmen mig och det är bara att kliva upp på cykeln igen. Tyvärr hade kedjan ramlat av och klämt sig vid framväxeln så det tog ett litet tag innan jag var iväg igen.

50 sekunder förlorade jag men som tur är bara en placering (samt möjligheten att klippa Stefan och/eller HMTBK:aren framför) men jag är väldigt tacksam att det inte gick värre och att jag är helt oskadd. Jag slutade på en plats strax efter 20-strecket (det var strul med tidtagningen) och en 6:e plats i H40 efter tunga namn. Förutom incidenterna och den tiden jag förlorade där är jag nöjd med insatsen och med 95% i snittpuls under loppet och bara 2 slag från maxpuls som högsta notering fick jag ett rejält syreupptagningspass. Antingen har jag satt min maxpuls lågt, eller har jag för dålig syreupptagning som tvingar mitt hjärta att jobba som tusan eller så tog jag helt enkelt i ordentligt...! Kroppen mår i alla fall bra och formen är på rätt väg.

Slutligen en bild på hjälmen som gjorde sitt jobb och numera kan pensioneras. En likadan fast hel till vänster och den kraschade till höger som dels saknade en stor bit och dels hade genomgående sprickor på 4-5 ställen.

Massor av snö sista dagen

2009-03-29T12:58:00.001+02:00

När det öppnade idag hade det kommit mer än en halvmeter av riktigt fin snö. Sikten var ok så det har blivit många egna åk.

Sverige-Portugal 0-0 i halvtid

2009-03-28T22:52:00.001+01:00

Nu sitter vi och kollar på fotboll på web-tv på baren intill vårt hotell. Idag har det blåst och snöat och varit dålig sikt. Nu har det kommit ytterligare ca 30 cm och vi hoppas på bra sikt imorgon för då kan det bli ännu en kanondag med massor av nysnö och fin offpist.

Livet är orättvist

2009-03-28T09:21:00.001+01:00

Ser ni regndropparna i vattenpölen?

Under 140mm midja är mesigt

2009-03-27T19:50:00.001+01:00

Här i Andermatt kör alla med extremt breda skidor som mest liknar gamla monoskidor fast med bara en bindning. Är man inte van ser det helt sjukt ut men det funkar tydligen kanon i offpisten.

Veckans bästa åk!

2009-03-27T14:18:00.001+01:00

1500 höjdmeter offpist på helt fantastiska ytor.

Uppåkt

2009-03-27T14:13:00.001+01:00

Det tog 3 timmar sen var i princip hela berget uppåkt.

Anders i full karriär

2009-03-27T11:47:00.001+01:00

25 cm nysnö i pisten

2009-03-27T10:13:00.003+01:00

Dagens första åk kördes i den opreparerade pisten med en hel del fin nysnö i väntan på att kabinen ända upp ska öppna.

Toppen

2009-03-26T18:08:00.001+01:00

Dom säger att dom ska öppna upp till toppen imorgon. Då blir allt detta tillgängligt!

After ski

2009-03-26T18:05:00.001+01:00

En go pilsner innan maten

Förberedelser inför sista åket

2009-03-26T16:05:00.001+01:00

Mums!

Gulasch är gott

2009-03-26T13:20:00.001+01:00

Och bilder även på människor enligt önskemål...

Livet är rättvist!

2009-03-26T13:05:00.001+01:00

Kl 11 kom solen fram och åkningen är fantastisk.

60 cm nysnö i morse

2009-03-26T11:18:00.001+01:00

Det såg lovande ut när vi tittade ut...

Nu bär det av!

2009-03-25T10:58:00.003+01:00

Efter en mycket bra träningsvecka bär det av till Andermatt idag. 4 dagars skidåkning med kompisarna ska det bli och snöförhållandena verkar vara riktigt bra. Ska bli kul!

Veckan som gick efter magsjukan har flutit på bra. Det har blivit mycket av en ny intensiv intervall som körs max i 10 sek (funkar bara på testcykel) eller 20 sek och sen med dubbel tid i vila, dvs 10/20 eller 20/40. 3X10 min håller man på och resultatet är mosiga och fina ben. Jag tror dessutom att mina ben behöver den explosiva träningen som detta pass också ger eftersom det alltid har varit en av mina svagheter.

I söndags blev det även ett distanspass från Bokskogen-Genarp ToR med Lars och Stefan + Oskar som mötte upp ute i Genarp. 4 timmar med bra intensitet blev det och benen kändes bra hela passet trots ett hårt pass med Stefan dagen innan då vi körde 3X10 min med 20/40-intervallerna vid Brofästet och avslutade med 2X10 min tempo.

På måndag är jag tillbaka igen och då blir det 1-2 pass innan tävlingspremiären i DustCup på onsdag i nästa vecka. Det ska bli både kul och intressant att se hur formen är.

Ingen kul vecka...

2009-03-16T08:02:00.000+01:00

... med två halvdåliga intervallpass tisdag och onsdag då benen inte ville riktigt, vilket också den låga pulsen visade. På torsdagsförmiddagen kändes inte kroppen helt bra utan någonting var på gång. Fredagen till en början lite bättre men på eftermiddagen kom segheten i huvud och kropp tillbaka och eftermiddagens intervallpass ställdes in.

Och mycket riktigt: Kl 01.30 natten till lördagen var det bara att rusa till toaletten där jag satt och svettades och frös medan allt rann ur kroppen. Det var början på nästan ett dygn i plåga: Illamående, magkramp och ont i varenda muskel i kroppen, så dåligt har jag inte mått så länge jag kan minnas. Som tur är så varar inte vinterkräksjukan så länge utan jag lyckades sova OK till söndagen och mådde klart bättre då. Sen ska jag också vara glad att den kom hyfsat lämpligt när jag inte hade några viktigare aktiviteter inbokade.

Idag är jag tillbaka på jobbet och nu gäller det att få tillbaka krafterna och återställa balansen i kroppen så att träningen kan börja igen. Jag hoppas kunna börja träningen så smått med ett lugnt uppmjukningspass imorgon för att förhoppningsvis vara tillbaka i full fart på torsdag igen med nya intervaller.

Sveriges MTB-medelpunkt

2009-03-10T10:55:00.003+01:00

Tyvärr bor jag alldeles för långt från händelsernas centrum, i alla fall om jag ska titta på tävlingarna 2009:
- Borlänge Tour
- Mörksuggan i Rättvik
- MTB-SM i Falun
- Finnmarksturen i Ludvika
- Marathon SM i Falun

Med 70 mil enkel resa till Falun blir det sammanlagt 700 mil (eller ca 70 timmar i bil) bara till ovanstående tävlingar om jag ska köra samtliga. Sen tillkommer ju Billingeracet i Skövde (90 mil ToR), Lida Loop (110 mil ToR), Ränneslättsturen i Eksjö (70 mil ToR), Bockstensturen i Varberg (45 mil ToR) + diverse andra tävlingar i XC-cupen samt mer eller mindre lokala tävlingar i Skåne och Danmark, så kan jag se fram emot mer än 1000 mil i bil om jag ska köra alla tävlingar jag önskade.

Det kommer tyvärr inte att funka utan det blir till att prioritera. Hade jag bott i trakterna av Falun hade det varit hur lugnt som helst men nu får jag välja. Som det ser ut nu så får XC-loppen gå bort först, dvs Borlänge Tour och MTB SM, men dom andra 3 vill jag köra.

En fördel med att bo i Skåne är att vi har knappt 10 mil till många tävlingar runt Köpenhamn, t ex Dust Cup http://www.dustcup.dk/, men det är lite sämre med långlopp på den danska sidan. Första tävlingen i Dust Cup går den 1/4 och det kan mycket väl bli säsongspremiären i år.

Härdande helg!

2009-03-08T19:33:00.002+01:00

Hög kvalitet var det på lördagens intervallpass med Stefan och Lars. 8 st 3-min intervaller avverkade vi först i det beryktade Kalkbrottet (för er som inte är från Malmö-trakten så är det en stor grop med 70 meters höjdskillnad som det tar ca 3 min att cykla upp för) och denna gången höll Stefan och jag oss under 3 min i varje intervall. 94% av max toppade jag och Stefan var uppe ännu högre så det var intervaller som både var jämna och med bra kvalitet. Nu var vi lagom mosiga i benen och det rundade vi av med 3 st 10-min intervaller med full kraft på tyngsta växeln runt grusvägar och grässtycken. Ett bra kvalitetspass helt enkelt!

Betydligt sämre kvalitet var det på söndagens väder: Regn, 3 plusgrader och rejäl vind. Stefan, Lars och jag + Lars danske kompis Mikael var det som slöt upp ute i Bokskogen för en runda ut till Genarp och 4 planerade timmars distans. Benen var väl inte helt fräscha efter gårdagens hårda pass och bara drygt 12 timmars vila. Väl ute i Genarp därute efter en knapp timme i högt tempo mötte Robban, Hans, Ola och Patrik upp. Robban hade planerat in en runda med "så mycket höjdmeter som möjligt" och 700 meter och en hel del lerhål fick vi ihop under de knappa 2 timmar vi snurrade runt i Genarp innan vi vände hemåt genomblöta. Som tur var fanns det energi kvar i kroppen hela passet så att det gick att hålla värmen även i slutet. Som sagt inte kanske det mest inbjudande passet men mycket fostrande och trötta blev vi.

11,5 timmar fick jag ihop denna veckan vilket kanske inte är jättemycket, men bättre kvalitet än jag körde denna veckan har jag nog inte kört på mycket länge. Veckan som kommer planerar jag fortsätta slakta mina ben med ungefär samma upplägg som veckan som gick.

Tre hårda pass

2009-03-06T15:06:00.002+01:00

I tisdags var kroppen redo för att köra på 100% igen. Det blev ett intensivt pass med generellt hög kadens och hög puls: 6X3 min + 10 st 30 maxkadens kördes.

På onsdagen plågade jag mig igenom 6X8 min styrkeintervaller med låg kadens där jag låg på över 90% stora delar och efter det passet var benen riktigt mosiga.

Igår torsdag tänkte jag köra ett alternativpass och då vädret var fint, kroppen kändes pigg och det var vilodag dagen efter. Därför fick det bli ett dubbelpass med löpning och rullskidor: 15 km löpning snabbdistans + 30 km rullskidor blev det och kroppen kändes riktigt pigg och fräsch i 2 av dom 3 timmarna som passet tog, men sen gjorde både intensiteten och distansen sig påminda och det var både slitna ben och sliten rygg efteråt.

Idag är den mesta stelheten borta och kroppen känns bra igen. Imorgon lördag blir det 3-min intervaller i Kalkbrottet följt av 10 min styrkeintervaller och det ser ut som om det blir jag, Stefan L, Lars och Robban som kör. På söndag blir det distans ut till Genarp med Lars och Stefan och väl ute i Genarp hänger Patrik, Robban, Ola och Oskar på ett par timmar innan vi vänder hem igen. Det ser alltså ut att kunna bli en riktigt bra träningshelg om vädret är med oss.

Lugn vecka efter skidresan

2009-03-02T11:36:00.001+01:00

Hemkommen efter skidresan låg det en liten förkylning och lurade i kroppen. Jag brukar antingen känna mig helt frisk eller klart sjuk, men denna gången så kände jag mig lite mitt emellan.

Efter 9 dagars uppehåll från träningen kände jag mig dock sugen på att träna igen och därför blev det ett mjukpass på söndagen efter hemkomsten i soligt väder men med nästan 5 cm snöblask på marken. På måndagen körde jag ett styrkepass på testcykeln och på tisdagen var det dags att snöra på sig löparskorna igen efter flera veckors uppehåll. En lugn runda på en mil i soligt väder blev det och vaden kändes helt OK. På onsdagens intervallpass kändes kroppen seg och oinspirerad och jag tog det därför lite lugnt med sammanlagt 35 st 10-15 sek intervaller. Tors-fre vilade jag för att kroppen skulle bli av med det sista av förkylningen som envist bet sig kvar och det verkade ge resultat. Därför blev det planerade distanspasset med Stefan L av tidigt på lördagen och vi fick en fin runda på knappa 4.30 på hårt underlag i sol och lite vind. Vi hann ända till Genarp vilket resulterade i ca 10 mil och det var faktiskt vårkänslor i luften hela dagen. Veckan avslutades med ett rullskidpass under Vasaloppet i går på ny rekordtid så nu får jag hoppas att kroppen är 100% återställd.

Idag vilar jag för att ha krafter att kunna köra ett rikigt hårt intervallpass imorgon tisdag vilket blir starten på en hårdare vecka än den förra.

Fantastisk skidvecka!

2009-02-24T16:26:00.006+01:00

Här kommer lite bilder från veckan i Österrike (alla tagna med en "sunkig" mobilkamera). Bilden på killen som hoppar är Adam, som är duktig på att hoppa men än så länge inte åker ifrån farsan :-)

Efter 7 dagars skidåkning och ca 1 meters sammanlagt snöande har jag fått den bästa offpistveckan på många år. De bästa dagarna var faktiskt när det snöade som mest men de finaste bilderna tar man ju när solen tittar fram, som den gjorde 3 av dagarna.

Det var blåsigt, kallt och snöigt på många håll i Alperna men i Zell och Saalbach var det både hyfsade temperaturer och väldigt lite vind på läsidorna i skogen. Det gjorde att all den kalla och torra snön bara flöt ner och det blev många åk när man fick passa på att andas mellan svängarna eftersom snön bara sprutade upp i ansiktet emellanåt.

Om en månad är det dags igen och jag ser redan fram emot de 4 dagarna i Andermatt med brorsan och kompisgänget!

Fin träningshelg

2009-02-10T08:10:00.000+01:00

Det blev en riktigt bra träningshelg med Stefan och Lars som startade på lördagseftermiddagen i Kalkbrottet med 6X3 min intervaller. Riktigt hårt och som vanligt drog herr Larsson igång för fort på första intervallen vilket vi fick betala för i slutet. Därefter blev det 3X10 min på tyngsta växeln i det tilltagande regnet och mörkret innan vi rullade hem till Stefan blöta och trötta.

På söndagens distanspass var vädret bra mycket bättre och när vi möttes halvvägs till Malmö beslöt vi oss för att vända tillbaka hemåt mig för att jag skulle guida runt på Näset och visa dom var jag brukar tillbringa mina rundor hemmavid. Det blev ett riktigt roligt pass i solen där mina sega ben byttes mot betydligt piggare efter den första timmen för att sedan bli trötta igen i slutet av fyratimmarspasset. Vi fick drygt 2 timmar ute på Näset och det var väldigt kul som omväxling att ha sällskap. Jag tror också både Stefan och Lars uppskattade omväxlingen och rundan i den fina naturen.

Så för att summera veckan så blev det ännu en fin träningsvecka och det enda smolket var vaden som fortfarande inte är riktigt bra. Den blev antagligen ordentligt överansträngd i tisdags och det är tur att cyklingen är så skonsam mot vadmuskeln. Just muskler som cyklingen inte aktiverar (t ex nedre vadmusklen och höftböjaren) är muskler där jag får problem när jag sen springer så det gäller att springa ofta och lugnt för att hålla dom musklerna uppdaterade. I år gör jag int eom misstaget från ifjol då jag slutade helt med löpningen under flera månader utan nu ska jag se till att använda löppass som återhämtingspass även under tävlingssäsongen.

Denna veckan hinner jag med två intervallpass på TC samt förhoppningsvis ett kortare distanspass innan det är dags för en veckas utförsåkning och därmed träningsuppehåll. Jag hoppas vaden är OK tills dess så att jag kan få till en eller ett par löppass och inte säcka ihop totalt.

Ingen duathlon imorgon

2009-02-07T12:43:00.005+01:00

I tisdags när jag körde mitt vanliga löppass fick jag aldrig igång den nedre vadmuskeln/hälsenan på vänsterbenet utan den var rejält stel under hela passet. Hade jag varit smart då hade jag försökt värma och stretcha ut den så att den fungerade som den skulle innan jag började med VO2-intervallerna i backen, men istället körde jag intervallerna som planerat med en stel och något smärtande muskel. Resultatet blev att muskeln stelnade till ännu mer efter passet och sedan dess har jag haltat.

Som tur är påverkar det inte cyklingen alls eftersom man inte flexar foten nämvärt och framförallt inte skjuter från som man gör i löpning (som tur är). Därför funkade både onsdagens intervallpass på cykel samt distansen ToR jobbet på torsdagen. Även rullskidorna funkade OK igår fredag och nu känns det nästan OK igen. Dock beslutade jag mig igår för att inte köra duathlon-tävlingen imorgon även om det skulle kännas OK i vaden vid värmningen. Jag vet hur jag är när det blir tävling: Även om det smärtar eller känns helt fel så borrar jag ner huvudet och kör vidare. Så det är säkert smartare att avstå och inte riskera skador, speciellt inte nu när det blir en veckas skidåkning inom kort.

Istället blir det intervaller med Stefan och Lars i eftermiddag och imorgon blir det distans. I princip en kopia på förra veckans upplägg alltså.

Riktigt trött...

2009-02-02T08:15:00.000+01:00

...är jag inte! Nej, nu är det faktiskt skönt flyt med träningen och drygt 14 timmar skrapade jag ihop i veckan som gick.

Det är två saker som är riktigt positivt med träningen för närvarande och som gör att det känns som jag nått en ny nivå. Dels har jag ökat både i motstånd och i tid på de tunga intervallerna och dels känner jag att återhämtningen funkar kanon. Samtliga veckans 7 pass har varit på en högre nivå och/eller körts under en längre tid och det var nog bara på distanspasset igår söndag som jag tog det lugnt.

Denna veckan blir det troligtvis repris på förra veckan fram t o m fredag:
Tisdag: Löpintervaller/VO2-max träning
Onsdag: Styrkeintervaller på testcykel
Torsdag: Distans ToR jobbet
Fredag: Rullskidor
Eftersom jag planerar köra den sista deltävlingen i duathlon på söndag förutsatt att vädret är OK så blir helgens upplägg annorlunda med lugn distans på lördag för att ha hyfsade ben på söndagen. Vi får se hur det blir!

Alla dessa bloggar

2009-01-30T07:16:00.002+01:00

Det är helt fantastiskt så många det är som skriver bloggar nu och det tycker jag är skitkul! Några gamla favoriter är Öijer och Compositemannen, aka Henrik Andersson. Det är killar som skriver ofta och på ett mycket kul sätt. Sen så har vi "gubbarna" i H40 som man lätt identifierar sig med, främst Janne Jacobsson men även Cykelcitys veteranlag och Veteranklungan. Även Tom Wiesenblad skriver riktigt bra och intressant (också från Sundsvall och polare med Henrik Andersson).

Sen finns det två nya riktigt bra bloggar: Fredrik Ericssons helt nya blogg med innnehåll från en av Sveriges absolut bästa och mest kunniga cyklister, och sist men inte minst galningarna från Falun och numera Team Kalas: Darvell och Nilsson. Dom verkar ha hur kul som helst och har verkligen fattat vad det hela går ut på, nämligen att ha skoj.

Det är tur att man sitter framför en dator minst 8 timmar om dagen och hinner med att besöka alla bloggarna kontinuerligt...

Back to normal

2009-01-27T14:47:00.002+01:00

Ja nu är både puls och vikt normala igen och jag väl tankat upp kroppen med nya fräscha vätskor som får systemet att snurra som det ska. Dagens VO2-pass kördes med ungefär samma tempo som i förra veckan men med 3-4%-enheter lägre puls.

Förra veckans löppass med VO2-intervaller satt i benen ons-fre och även om jag körde ett alternativpass med rullskidor på torsdagen så var jag så trött i benen att jag inte kunde köra mina långa intervaller på fredagen som planerat utan fick köra dom kort-korta maxintervallerna istället. Det verkade göra susen för på lördagen var benen mycket bättre med på noterna när jag körde långa "naturliga" styrkeintervaller ute på MTB'n.

På söndagen körde Lars, Stefan L och jag ett av dom vanliga distanspassen som är väldigt tidseffektiva men också ganska tråkiga med många transportsträckor som man harvat på åtskilliga gånger. Nästan 4 timmar fick jag i alla fall ihop och därmed slutade veckan på 11 timmar.

Denna veckan får ett liknande upplägg förutom att jag byter ut ett intervallpass med ett ToR jobbet pass, dvs 2X1.45 tim.

100%!

2009-01-20T14:38:00.005+01:00

Idag på Vo2 max-intervallerna var jag för första gången uppe och maxade på 100% av min maxpuls (som tidigare jag bara hade uppskattat). På 4 av dom 7 intervallerna på dryga 4 min toppade jag på minst 99% och totalt hade jag 21 min över 90%. Fint!

Detta är siffror visar att det helt klart var ett bra pass som även visar att kroppen nu är pigg och återställd efter influensan. Kanske kan den höga pulsen delvis bero på lite mindre vätska och blodvolym i kroppen som i sin tur kräver att hjärtat behöver slå lite fortare, men det är mer teoretiskt funderande som jag inte kan belägga...

I sadeln igen

2009-01-19T09:19:00.002+01:00

Det tog precis en vecka innan jag var helt frisk och kunde börja träna igen i fredags. Nu har jag avverkat två pass på testcykel samt en distanspass på 4.30 igår med Stefan L.

Ev veckas uppehåll plus faktumet att kroppen inte återhämtat sig fullt ut gjorde att pulsen hela tiden låg några % över det normala och benen var inte dom fräschaste efter distanspasset.

En annan lite mystiskt sak som hänt med kroppen under sjukdomsperioden är att jag gått ner 2 kg och väger nu 69 kg. Antagligen är det mest vätska som jag förlorat men även nu flera dagar efteråt borde balansen i princip ha återställts, men icke. Rimligen borde vikten återställas så småningom men jag kan ju hoppas att all feber och annat under sjukdomen bränt lite extra på fettdepåerna utan att stjäla för mycket muskler.

Idag är det vila och imorgon står det backlöpning och VO2 max-intervaller på schemat.

Ingen vanlig förkylning...

2009-01-11T14:58:00.002+01:00

Nu är i princip hela familjen sjuk och det är definitivt ingen vanlig förkylning som har drabbat oss utan årets influensa. Vi har alla haft samma typiska influensasymptom med bl a feber (Ann-Louise toppade med 39,5!), muskelsmärtor, rinnande snuva och hosta och viruset verkar vara riktigt aggressivt med snabb och skoningslös spridning.

Det innebär att jag nog får räkna med ytterligare några dagars sjukdomstid mot vad en vanlig förkylning hade inneburit. Nu när jag är inne på fjärde dygnet kan jag inte känna att det har vänt ännu. I bästa fall vänder det under morgondagen (måndag) och sen kanske jag kan vara helt symptomfri onsdag-torsdag och då börja träna lite lätt igen för att eventuellt vara igång som vanligt till nästa helg.

Eftersom man smittar upp till 5 dagar efter första symptomet och viruset verkar vara riktigt smittsamt planerar jag att jobba hemifrån måndag-tisdag för att skona mina kollegor så mycket som möjligt.

Dödssjuk!!!

2009-01-09T16:44:00.003+01:00

Uppdatering: Nu på kvällen passade jag på och ta temperaturen och termometern stannade inte förrän på 37,7 grader!

Alla ni killar som haft så hög feber vet att det är en nära-döden-upplevelse jag har just nu. Jag kan informera om att jag är oerhört ynklig för tillfället...

Förkylt!

2009-01-09T07:26:00.002+01:00

Så har det då gått nästan prick ett år sedan min förra förkylning som sen övergick i den försmädliga allergin och nu är det det dags igen. Denna gången känns det än så länge som en normal förkylning med en lätt irritation i halsen och en ordentlig trötthet/seghet i kroppen som började i går förmiddag med den speciella seghetskänslan i kroppen. Lunchens träningspass på testcykeln (10 X 10s maxstyrka + 4 X 6 min låg kadens) var därför ingen höjdare. I och med att jag även har lite hosta så tror jag inte att det är allergin som spökar igen utan en "riktig" förkylning. Dessutom är grabben genomförkyld och det är troligtvis genom honom jag blivit smittad.

Nu kommer förkylningen ändå ganska lägligt eftersom jag kört hårt under de senaste 4 veckorna och kan behöva en liten paus. Tyvärr missar jag tävlingen i MTB Duathlon i Danmark imorgon och det är nog det som svider mest.

Har jag lite flyt så ska jag kunna vara tillbaka lite lugnt på sadeln igen en bit in i nästa vecka och då har jag bara missat ett par-tre av dom planerade träningsdagarna (eller fått ett par extra vilodagar om man vänder på det!).

Summering av 2008 och målsättning för 2009

2009-01-07T13:50:00.000+01:00

Nu så här efter nyår är det väl dags att försöka sig på en sammanställning av året som gått samt blicka fram mot säsongen som kommer och offentliggöra målen så att man har anledning att bryta ihop offentligt om det inte går som man tänkt...

Året som gick dominerades i början av perioden av att jag drogs mellan hopp och förtvivlan när den mystiska allergin satte sig i halsen och simulerade en halsinfektion under drygt 3 månader. Det gjorde att mycket av det jag hunnit bygga upp under den initiala vinterträningen försvann och det var bara att börja om på nytt när jag fick det positiva beskedet den 17:e april att det var allergi och inte en mystisk virusinfektion.

Jag hoppade över Billingeracet och första tävlingen 6 veckor efter nystarten blev istället ett tekniskt långlopp i Danmark den 1/6. Den tävlingen var riktigt tung både resultatmässigt och med mycket ryggsmärta redan efter 30 min. Andra tävlingen blev Lida Loop en vecka senare då jag medvetet tog det lugnt och kom in på en 9:e plats vilket var helt OK efter omständigheterna. Tredje tävlingen var Ränneslättstturen 3 veckor senare den 29/6 och då kändes det för första gången riktigt bra vilket resulterade i en 3:e plats och årets bästa resultat. En pallplats i Långloppscupen var också ett av årets mål som jag uppnådde tidigare än jag räknat med och detta var kanske årets höjdpunkt tävlingsmässigt.

Utvecklingskurvan fortsatte sedan inte lika brant utan övriga resultat var ungefär lika bra eller något bättre än Ränneslätt. Det andra målet jag hade inför 2008 var att komma upp i startgrupp 1, men det bommade jag med ca 1,5 minuter på Mörksuggejakten. Finnmarksturen hoppade jag över eftersom jag inte satsade på den totala långloppscupen och den låg lite tätt med andra tävlingar. På Bockstensturen gick jag på lite för hårt under mitten av loppet då jag kände mig stark och verkligen satsade på en pallplats. Det hårda tempot resulterade i kramper och en lättare väggning i slutet. Till slut kom jag 6:a i H40 och 4:a av svenskarna vilket innebar en 4:e plats på SM. Årets bästa lopp resultatmässigt kom i slutet av säsongen på MTB Marathon i Hilleröd, Danmark då jag slutade 8:a totalt. Detta loppet var det skitigaste jag varit med om och dessutom riktigt kallt. Det verkar som om jag presterar bättre ju sämre förhållandena är och det kan ju vara en sporre i framtiden när det är riktigt eländigt.

Tittar vi på hur mycket jag tränat och tävlat i år jämfört med föregående år ser tabellen ut så här:
2005: 303 timmar
2006: 354 timmar
2007: 432 timmar
2008: 418 timmar (varav ca 25 timmar var ”promenadtakt” under min krassliga period)
Trots den långa frånvaron var jag alltså inte så långt från 2007 års mängd och jag har nog snittat ca 10 tim/vecka under de perioder jag varit frisk och inför 2009 räknar jag därför med att dosen ska upp i en bit över 500 timmar.

För att kort summera säsongen så har resultaten varit mycket bra om man tar hänsyn till den långa sjukdomsperioden i början av säsongen och detta har verkligen gett mersmak inför 2009.

I år har jag förhoppningen om att få vara frisk och få se utvecklingskurvan fortsätta på ett bra sätt genom effektiv träning. Jag fokuserar främst på Långloppscupen och SM i långlopp. Därutöver kan det bli några andra långlopp och XC lopp, men det beror mycket på hur jag känner mig och hur loppen passar in i tiden. Jag med flera har gått över till Åstorps CK och det ska bli kul att få tävla för en klubb med flera duktiga åkare. Dessutom går både Stefan och Lars upp i H40 i år och det ska bli riktigt kul att få tampas med dom i samma klass. Vill det sig riktigt väl kanske vi är två stycken som får gå upp på pallen i någon av tävlingarna.

Vilka personliga tävlingsmål har jag då inför 2009?
1) Ta mig upp i startgrupp 1: Detta beror ju inte på vilka konkurrenter jag har eller hur jag kör i förhållande till dom utan bara i förhållande till totalsegraren i varje tävling (vilket brukar vara ganska konstant avseende fart/tid). Detta målet hoppas jag redan uppnå i första tävlingen i Skövde om jag genomför det loppet på ett bra sätt.
2) Mitt andra mål är att vinna någon tävling på riksnivå i H40, antingen i långlopp elller i XC. Detta kräver dels att jag har en bra dag och att flera av mina värsta konkurrenter inte har det. Målet är riktigt tufft men inte omöjligt.
3) Mitt tredje mål är att komma på pallen i den totala Långloppscupen i H40. Det kräver dels att jag har en hög och jämn nivå hela säsongen så att jag kan plocka bra med poäng i varje deltävling och dels att någon eller några av de värsta konkurrenterna missar på minst ett par tävlingar.
4) Det sista målet är att komma på pallen på SM. 4:a i fjol var bara nästan och jag ska helst ett steg längre up i år.

Men allt är ju inte tävlingsmål. Det absolut viktigaste målet för 2009 är att ha kul med kompisarna och må bra och gör jag det så spelar resultaten egentligen ingen roll. Så är det!

Slut på en bra träningsperiod

2008-12-30T17:12:00.002+01:00

Idag avverkade jag och Lars ett distanspass ut till Bokskogen och hem igen på totalt ca 4,5 timmar i bra väder med torrt och fint underlag, ca 0 grader och i princip vindstilla. Det blev en hel del singetrack och teknisk körning vilket var kanonkul på det snabba underlaget.

Detta passet avslutade en ganska intensiv träningsperiod på 3 veckor då jag skrapat ihop 43 timmar med bra kvalitet. Så många timmar har jag aldrig tränat under en 3-veckorsperiod och det känns riktigt bra då kroppen svarar fint på träningen. Även om jag är ledig en vecka till får jag lugna mig lite och ta det lite lugnare med träningen så att kroppen hinner återhämta sig.

Imorgon nyårsafton och även nyårsdagen blir det vila helt och hållet. Sen till helgen är det mer öppet vad det blir, men jag siktar på att springa en tävling i Vintercupen på söndag. Vintercupen är en orienteringscup i sydvästra Skåne där man själv bestämmer hur många banor man vill springa, dvs hur lång tid man vill vara ute. Det var några år sedan jag sprang tävlingar i den cupen och det ska bli intressant att se hur orienteringsformen är och om kartläsningen funkar. Benen bör hålla för ca 90 minuter och det blir väl så länge jag planerar att vara ute.

Fint distanspass

2008-12-24T13:45:00.004+01:00

Igår var jag och Oskar ute på ett fint långpass på ca 4,5 timmar i fint solsken och en temperatur som startade på någon minusgrad och slutade på ett par plusgrader. Tack vare minusgraderna så var underlaget hårt och fint och det var inte mycket lera på cykeln efteråt.

Idag så blev det knappt 2 timmar rullskidor i desto kladdigare före och i ett typiskt skånskt julväder; 5 grader, molnigt och duggregn...

Imorgon blir det vila och sen planerar jag köra 3-4 pass fredag-söndag som förhoppningsvis avslutas med ytterligare ett distanspass.

Saknar vinter och skidåkning

2008-12-18T11:33:00.001+01:00

Så här års brukar abstinensen efter skidåkning vara som störst, speciellt när jag tittar på bilder från norra Sverige eller Alperna. Varje år säger vi att nu ska vi fira jul- eller nyårshelgen i snön men av olika skäl blir det inte så, inte heller i år. Nej, vi får vänta till februari och sportlovet för att kunna åka skidor "på riktigt" i Österrike. Sen blir det ju en 4 dagar med kompisarna i mars så det blir ju hyfsat med skidåkning i alla fall. Tillsvidare får jag istället sätta på mig rullskidorna och snurra runt här nere på Näset ett par timmar om jag vill ha någon form av skidkänsla och samtidigt lite alternativ träning till cyklingen.

I veckan som gick har jag gett mig själv en tidig julklapp i form av ett par Salomon S-Lab XT Wings (kunde som inte komma på ett ännu längre namn..?) raceterrängskor (så kallas dom tydligen). Lätta och stabila med fantastisk löpkänsla på mjuka underlag ska dom dels ersätta mina >10 år gamla Asics Tiger tävlingsskor helt utan mönster på sulan som jag sprungit duatlonloppen i och dels fungera som snabba terrängskor när jag vill springa fort på träning. Det blir dock inte mycket användande av dom på träning nu i vinter i och med att mina Adidas GoreTex klarar av att hålla vätan ute betydligt bättre på passen som brukar vara ganska kladdiga.

Veckan som gick och denna veckan blir det hyfsat mycket volym i träningen i och med att jag dels kör distans på helgen och dels köra till och från jobbet en gång varje vecka. Totalt får jag därmed ihop 12-13 timmar vilket är bra. Fördelningen är ungefär så här:

- 2 pass distans, eller egentligen 1+2 eftersom det blir två pass på sammanlagt 3,5 tim när jag kör till jobbet

- 2 pass styrka på cykeln; 90 min kombipass där jag kör både maxstyrka och uthållighetsstyrka

- 2 pass alternativ träning fördelat på ett löppass och ett rullskidpass

Nu är det dags för ett rullskidpass i riktigt hyggligt väder: 3 grader, svag vind och en sol som tittar fram ibland. Det blir 2 fina timmar som framförallt stärker bålen men även övriga överkroppen en del.

Racerapport andra deltävlingen i MTB Duathlon

2008-12-09T07:26:00.004+01:00

Som man kan se på bilderna var denna tävlingen i Blovströd ett riktigt bad, för mig mer ett lerbad eftersom jag undvek ån vi skulle över fyra gånger och istället körde en omväg på 10 sekunder för att slippa bli genomblöt och frusen. Däremot var cyklingen något av det lerigaste jag har varit med om och stora delar av banan kördes i 10-20 cm lera. Efter loppet vägde cykeln (träningscykeln) säkert 3 kg mer än vanligt p g a all lera som lagt sig precis överallt. Den danska leran är betydligt finkornigare med en större mängd vatten än vad man är van vid i Sverige och har en förmåga att tränga in och klistra fast sig överallt.

Loppet som helhet gick väl inget vidare och det var framförallt cyklingen som inte kändes bra. Jag hade helt enkelt inget tryck i pedalerna och tappade flera minuter mot mina konkurrenter i cykelmomenten. Förhoppningsvis är det den nuvarande träningen med fokus på styrka som gör att klippet i benen saknas, men det betalar sig förhoppningsvis till våren. Löpningen gick hyfsat och den känns bättre och bättre för varje tävling även om jag stumnade en del på sista löpningen. Jag får dock vara nöjd med att utrustningen fungerade på cyklingen och att jag klarade mig utan skador, dels på cyklingen där jag vurpade friskt en gång när framhjulet bara försvann och dels på löpningen där det är lätt att sträcka sig när man maxar under så pass lång tid.

Jag slutade på en total 7:e plats, ca 12 minuter efter totalsegraren Mads Unger Mikkelsen (som också kör H40), och på en 4:e plats i H40. Det är ganska intressant att både 1:an och 2:an i loppet kör i H40 och ännu mer intressant att jag faktiskt slog både Mads och 2:an Michael Mynster i första tävlingen i Helsingör, men det måste ha berott på att dom hade stora problem där, för så mycket bättre presterade jag inte då.

Träningsmässigt fortsätter jag nu med den tunga träningen med fokus på styrka men ska försöka få in ett eller två (om jag kör till jobbet) kortare distanspass per vecka så att jag även får en vettig mängd i benen.

Lite bilder från loppet, dock ej på mig:

Nu badar vi!

Var är min cykel?

Mörker, regn och allmänt skitväder!

2008-12-02T07:55:00.003+01:00

Perioden vi är inne i nu är den värsta på hela året. Vädret är som allra sämst med bara någon enstaka plusgrad, regn och blåst och dessutom är det mörkt och grått alltid. Det är minimalt med aktiviteter med träningskompisarna och det blir mest eget nötande på testcykeln och i löparspåret.

Då gäller det att det dels går bra med träningen och dels att man jobbar med positiva mentala bilder. Träningsmässigt funkar det riktigt bra nu och jag har ökat träningsdoserna både på cykeln och på löpningen utan att kvaliteten eller återhämtningen har blivit lidande. Som det nu är köra jag 5-6 hårda intervallpass i veckan med fokus på styrka och centralt syreupptag. Basen ligger på styrkeintervaller på cykeln (4 min med låg kadens alt 5-10 sek maxstyrka) och löppassen då jag jobbar med syreupptaget, främst genom att köra 4:or med >3 min över 90%. Det blir inte så många timmar träning totalt men däremot har kvaliteten blivit riktigt bra. Sen har jag en stor fördel av att kunna träna på lunchen och det ger dels en välkommen paus i arbetsdagen, dels en möjlighet att komma ut och få lite ljus och fisk luft och sist men inte minst gör det att man slipper byta om och sticka ut på kvällen när man är trött och hungrig.

Sen gäller det att motivera sig genom att tänka positivt och att föreställa sig tävlingssituationer när våren kommer och jag ska ha lyft mig ett par snäpp sen förra säsongen. Framförallt måste jag bli starkare i inledningen av loppet och tåla högre tempo den första timmen. Det gäller i ännu högre grad om det ska bli lite fler kortare XC-lopp utanför långloppscupen och dom bilderna är bra att ha i slutet av 4-min intervallerna när kroppen protesterar.

På söndag är det ett välkommet avbrott i träningen då andra deltävlingen i MTB Duatlon, Craft cupen körs i Blovströd i Danmark. Jag har ju en seger i första tävlingen och har därmed en förstaplats att försvara. Det kommer att bli riktigt tufft nu i och med att fjolårsvinnaren i herrklassen har gått och blivit veteran, men med lite flyt och mycket lera kan det gå.

Så här ser utsikten från mitt fönster ut nu på morgonen. Perfekt med 3-radigt ösregn inför löppasset på lunchen...

Härligt med lite vinter!

2008-11-25T10:26:00.002+01:00

Bilderna är från min löparrunda i söndags. Perfekt väder med någon minusgrad, sol och vindstilla och man får passa på att komma ut när vädret är som det är.

Det har tyvärr inte blivit något distanspass sedan förra tävlingen för en dryg vecka sedan och av dom 7 passen jag kört har 4 varit 4 intervallpass på cykel inomhus, 2 löppass ute och 1 rullskidpass. Så kommer nog den närmaste veckan att se ut också. Jag försöker blanda löpning och rullskidor ute med inomhuspass på cykeln och ett och annat styrketräningspass, även om det varit dåligt med den just styrketräningen som jag inte gillar.

Löpningen går väl OK men det går lite för långsamt framåt. Fortfarande drar det och stramar i olika muskler och fästen men än så länge har jag klarat mig från sträckningar och överansträngningar. Jag hoppas snart kunna gå för fullt på passen, dels för att få upp farten inför duatlontävlingarna och dels så att jag kan bedriva central syreupptagsträning ännu effektivare.

Utan distanspass blir träningsmängden inte mer än 7-8 timmar i veckan men å andra sidan är passen förhållandevis effektiva. Förhoppningsvis kan det bli ett distanspass på lördag så att jag får komma ut på cykeln igen med kompisarna.

Racerapport Gribben MTB – årets sista långlopp

2008-11-18T22:21:00.003+01:00

I söndags var det dags för Gribben MTB, ett grusvägsrally som sätter punkt för årets tävlingssäsong för långlopp. 77 km skulle avverkas och det var jag, Stefan L, Lars och Ola som trotsade väderutsikterna (som sa regn och rusk) och begav oss till de välkända skogarna utanför Hilleröd.

Vädret pendlade fram och tillbaka hela tiden och strax innan start verkade det som om vi kanske skulle uppleva ett av årets få torrace då solen tittade fram och det kändes riktigt fint, men det blev precis som så många lopp i år; blött, kallt och blåsigt (precis som jag gillar!). Efter som det såg mörkt ut och med erfarenheterna från Hilleröd MTB Marathon plockade jag på mig bra på överkroppen med min Gore next-to-skin Windstopper och det var tur, för med bara 5 grader och ösregn under delar av loppet var det på gränsen till för kallt vissa stunder. Mina fantastiska 149-kronors neoprenhandskar från Biltema tillsammans med neoprenhandtagen från Ritchey gjorde att händerna inte frös.

Så till loppet: Planen var att hänga på teamkollegorna Jacob Lauritsen och Stefan Larsson och sen känna efter hur dagsformen var. Jag kom iväg hyfsat och lade mig strax efter Jacob och Stefan de första 2 kilometrarna. Efter en vurpa av Ringen-cyklisten Pontus Jönsson framför mig var jag tvungen att helt stanna in och jag tappade då kontakten med Stefan. Trögstartad som jag är tänkte jag inte stressa utan ligga på grönt hela tiden så att jag inte drog på mig syra. Är det något som jag bör träna på inför nästa säsong är det att kunna pressa hårt i början utan att få syraöverskott i benen, något jag har problem med idag... Nåväl, jag och Jacob hittade sen ett bra tempo tillsammans med 4-5 andra och vi höll avståndet till gruppen där Stefan satt. Tyvärr fick Stefan punktering efter bara en kort stund och där förstördes tyvärr hans dag. Annars hade det kunnat bli intressant en bit in i loppet och vi hade kanske kunnat samköra en del.

I ärlighetens namn drog jag inte så mycket de första 2 tredjedelarna av loppet (det blev väl bara 3-4 förningar), dels p g a att jag tyckte att det gick tillräckligt fort i början och sen var det ett par andra som var väldigt dragvilliga och då tänkte jag att dom gott kunde göra en del av jobbet. Efter ca 1.45 kände jag dock att nu fick det räcka med tempot som hela tiden blev sämre och sämre samtidigt som mina ben kändes pigga och jag gick därför upp och drog. Förutom en period på ca 10 minuter drog jag sen de sista 45 minuterna in i mål och i den farthöjningen decimerades gruppen som var 7-8 personer till 4 samtidigt som vi körde om ett par och kom ifatt en kille från i slutet. Vi var alltså 5 man som körde in mot mål och i motvinden på asfalten i slutet var det ingen som kunde rycka. Därför kom vi in mot mål i princip samtidigt och med tanke på att inget stod på spel brydde jag mig faktiskt inte om att spurta utan lät Jacob (+ en till som spurtade vad han kunde i slutet...) passera precis innan mål. Gruppen kom in på 12-16 plats och det får jag vara nöjd med eftersom det fanns en hel del starka landsvägscyklister med i tävlingen.

Loppet i sig var ganska händelselöst och tråkigt men som avslutning på året passar det bra. Formen är fortfarande god och framförallt är jag nöjd med uthålligheten och att jag klarar av backarna så pass bra (lite fler sådana i Danmark hade inte skadat). Nu ska jag jobba på övningar som hjälper mig hålla tempot i början av tävlingarna så att jag klarar av att hänga med längre fram och samtidigt ska det bli mycket löpning inför nästa deltävling i duatloncupen 7/12.

Jag i bakgrunden i början av loppet innan regnet kom...

Seger i första deltävlingen i danska Craft X-Duathlon cupen!

2008-11-11T08:10:00.005+01:00

I lördags kördes den första deltävlingen i Craft cupen som är en vintercup i cross duathlon, dvs en kombination av terränglöpning och MTB. Det är en tävlingsform som är kul och omväxlande och passar perfekt som avbrott i den ibland lite trista vinterträningen. Något att se fram emot!

Det var meningen att vi skulle bli 3 st som körde men tyvärr fick Lars lämna återbud p g a en sjuk familj och det blev bara jag och Christian som gav oss iväg. Tävlingen gick uppe i Helsingör i riktigt fint höstväder och banan var teknisk och lagom lerig. I normala fall körs en lång (3+10+3+10+3 km) och en kort bana men i lördags fanns det bara en variant att välja på: 3 km löp + 15 km MTB + 3 km löp. Lite i kortaste laget för mig som är lite seg i starten.

Trots sega löpben så höll jag mig kring en 10:e plats efter första löpningen och kunde sen gasa på ordentligt på den riktigt roliga MTB-banan på 5 km som vi körde 3 varv på. Jag plockade snabbt några placeringar innan det blev tomt framåt. Redan på andra varvet blev det varvningar som i vissa fall var lite stökiga att passera när det var tight singletrack. Strax innan växlingen till sista löpningen kom jag ifatt Christian och vi gick ut samtidigt. Med riktigt sega ben flög han bara förbi mig och jag tittade oroligt bakåt. Dock så höll jag undan och lyckades komma in på en sammanlagd 6:e plats, placeringen bakom Christian och ca 4 min bakom totalsegraren. Det visade sig också räcka till en seger i veteranklassen och jag lyckades hålla de senaste årens segrare bakom mig i ett riktigt hyggligt startfält.

Med bara totalt 12 löppass i benen de senaste 9 månaderna är jag rejält otränad och med lite bättre träning framöver och mer tryck i benen på löpningen har jag förhoppningen om att kunna försvara förstaplatsen i cupen i nästa tävling som går den 7/12.

Nu närmast väntar det årets sista långlopp i MTB på söndag: 77 km grusvägsrally i trakterna kring Hilleröd i Danmark.

Mer info om Craft cupen: http://www.mtbduathlon.dk/
Resultat från tävlingen i Helsingör finns här: http://javapusher.com/katana/event.ctrl?cmd=result&event=1763042834

Starten går:

Cykling i fin höstskog:

Ut på sista löpningen tillsammans med Christian:

5+2 är det bra?

2008-10-27T07:47:00.004+01:00

Då sitter jag här på min andra vilodag på raken, fortfarande med träningsvärk i utvalda muskler efter fredagens bodypump. Utfallssteg och knäböj, bägge med alldeles för mycket vikter på axlarna, är inte mina ben vana vid, det märks...

I lördags körde jag, Lars och Christian 4 timmar distans med våra MTBer runt Malmö och ut till Bokskogen/Bökeberg, en runda i fint och soligt väder. Det var tur vi inte gav oss ut igår då det regnade och blåste precis hela dagen. Söndagen var egentligen planerad som en vilodag men det blev alternativ träning istället, både mental och fysisk: Hämta släp, köra till IKEA (första söndagen efter löning, så varuhuset var nästan tomt...NOT!), handla 250 kg möbler till dotterns nya rum, jaga parkering i regnet, lasta in, köra hem, lasta ur samt montera ihop alla möblerna. Tung uthållighetsträning med andra ord.

Lördagens distanspass avslutade 5 träningsdagar på raken. Just 5 träningsdagar utan vila följt av 2 dagars vila har jag kört några gånger och det verkar som om min kropp gillar det. Hellre det än 3+vila+2+vila. Det funkar att köra 5 dagar i rad om jag lägger upp träningen på rätt sätt och får jag sen 2 dagars uppehåll så hinner kroppen återhämta sig fullt ut. Jag har inte läst eller hört att detta skulle vara varken bra eller dåligt, men eftersom det känns bra för mig så kan det ju inte vara helt fel, eller?

Ingen CX imorgon

2008-10-24T07:20:00.001+02:00

Det halsonda som jag hade känningar av förra helgen har i princip släppt nu när jag avstått från allt som kan irritera halsen och träningen i veckan har flutit på hur bra som helst.

I tisdags körde jag 4 min intervaller inomhus på cykel, i onsdags körde jag och Stefan L ett fint skogspass med dryga 2 timmar fartlek i Bokskogen (årets sista vardagspass i dagsljus?) och igår var det 6 st hårda 4 min löpintervaller i backe som gällde (alla inom 94-97% av max i slutet). Så idag är framförallt vaderna stela och det tar alltid en extra dag eller så för att återhämta sig efter ett hårt löppass nu när man dels är gammal och dels inte riktigt löptränad. Idag blir det bodypump på Formtoppen för att jobba lite med hela kroppen och det är första gången på ett drygt halvår det blir av.

Imorgon var det ju tänkt att vi skulle åka till Åstorp och köra cykelcross men tyvärr har dom ställt in tävlingen p g a för få deltagare. Det är väldigt synd nu när det väl är en CX-tävling i Skåne, men underlaget för sporten här nere är väl lite klent. Och efter dubbla helger i CX-Cupen är det kanske svårt att få folk norrifrån att åka till Skåne för att köra en mindre tävling och då prioriterar folk hellre vila eller annan träning. Istället blir det förhoppningsvis Sjöbo-rundan för mig på MTB om jag kan få någon med mig och i annat fall blir det en Bokskogenrunda hemifrån på egen hand, kanske med anslutning till MTC i skogen ett par timmar.

Allergin spökar igen

2008-10-19T21:40:00.003+02:00

Jag har känt mig irriterad i halsen veckan som gick och tog det därför lite lugnt med vila i måndags, lätta pass tis-ons och vila tors-fre. Eftersom jag för övrigt känner mig bra verkar det inte alls vara en förkylning utan det är nog allergin som jag hade i våras som har slagit till igen. Därför körde jag 2 timmar MTB med Lars igår lördag (i regn...) och 1.45 rullskidor idag (i sol!), bägge dagarna med hyfsad intensitet. Kroppen svarar bra och det verkar inte alls vara någon infektion, men rivet i halsen har inte försvunnit. Jag får se till att undvika allt som ev kan orsaka allergin ett tag, fram för allt äpplen, och hoppas att jag så småningom blir av med det. Träna ska jag nog kunna göra som normalt i veckan och sen är vi ett gäng som planerar köra Åstorps crosstävling nästa helg: http://www.astorpsck.se/inbjudan_cx2008.asp.

Är det nu man ska ta det lugnt?

2008-10-13T17:15:00.000+02:00

Alla pratar om att nu när säsongen är över ska man vila och ta det lugnt och man kan dessutom fokusera på alternativ träning. I mitt fall vill jag verkligen utnyttja den fina hösten och eftersom kroppen känns bra och jag har både tid och lust så tränar jag på. Dock kör jag kanske inte så intensivt och diciplinerat som annars men det blir en hel del bra pass i alla fall. Så här såg veckan efter Hilleröd ut:

Måndag: Vila

Tisdag: Återhämtningspass på cykel, ca 1.15 tim

Onsdag: Löpning/fartlek, ca 1 tim

Torsdag: Rullskidor (första gången på nästan 2 år och det kändes kanon!), ca 1.45 tim

Fredag: Blandade intervaller på testcykeln, ca 1 tim

Lördag: Sjöbo-rundan - långpass på MTB, ca 4.30 tim
Söndag: Återhämtningspass på cykel, ca 45 min

Jag har alltså tränat nästan varje dag men eftersom jag inte tagit ut mig på något pass känner jag mig fräsch. Idag blir det vila och sen blir det ungefär samma upplägg som förra veckan, dvs blandat cykel, löpning och rullskidor. Framförallt ska jag försöka springa så mycket jag kan utan att överanstränga eller skada mig och jag kan nog öka dosen till 20 km/vecka redan denna veckan.

Här kommer förresten en bild på T-Bikes nya Shark som jag förhoppningsvis kan få tillgång till nästa år. Den ser fin ut men jag vet inte riktigt om jag gillar vajerdragningen för bägge växlarna under vevpartiet.

Bra prylar!

2008-10-08T15:10:00.003+02:00

Som jag skrev i racerapporten i måndags så anser jag att det är viktigt med bra förberedelser inför speciellt riktigt långa och skitiga lopp. Det är massor av slitage på både kropp och cykel och efter tävlingen hörde jag massor av folk som klagade på att än det ena och än det andra inte fungerade på cykeln. Visst tog min bakbroms lite långt in på slutet och visst lät bromsarna som om det bodde en stenkross i oket, men allt funkade.

Det är främst två produkter på min cykel som jag skulle vilja lyfta fram eftersom dom står ut i mängden av andra komponenter under en tävling som i söndags: Nokon kablar och Continental Race King däck (bak).

Nokon kablarna tillsammans med perfekt fungerande SRAM X.0 triggers + bakväxel gjorde att växlingarna fungerade helt perfekt och precis lika bra som i torrväder. Det gjorde att jag alltid kunde ligga på rätt växel och på det sättet både spara mina krafter och se till att jag kom igenom alla svårigheter på bästa sätt. Dessutom är kablarna lätta att få till exakt rätt längd och snygga i sin eloxerade färger. Det enda negativa är att dom är dyra, men dom varar länge och man får vad man betalar för... Finns i Sverige bl a på Cycle Components: http://www.cyclecomponents.com/1/sv/artiklar/mountainbike/komponenter/vajrar-holjen/set-9/vaxel-3/nokon-vaxelvajerset-mtb.html

Jag trodde inte mitt Conti Race King 2.2 som jag brukar ha bak skulle funka så pass bra som det gjorde, men fästet i lera är förvånansvärt bra och sen inbillar jag mig att det relativt täta mönstret står emot alla flintastenar som finns runt Hilleröd bra. Sen är det lätt och har stor luftkammare vilket är bra för både komfort och rullmotstånd. Dock skulle jag inte alls rekommendera det som framdäck i lerigt före utan där behövs något med betydligt mer fäste. I söndags körde jag Racing Ralph 2,25 fram som jag brukar och det var riktigt slirigt. Jag ska vara glad att det bara blev en vurpa när framdäcket bara försvann under mig.

Racerapport MTB Marathon i Hilleröd - Årets lerbad och en riktigt bra placering!

2008-10-06T08:03:00.002+02:00

MTB Marathon är Danmarks största MTB-lopp med över 1200 anmälda i år, varav ca 500 i den långa 103 km-klassen: http://www.mtbmarathon.dk/

Loppet igår var det skitigaste jag någonsin varit med om och inför loppet var jag mer omotiverad att köra än jag kan minnas jag har varit tidigare. Det hade ösregnat hela natten, det blåste storm och termometern stod på 8 grader. Prognosen var att det skulle fortsätta så under hela loppet och jag visste att jag hade 103 km av skitiga grusvägar och leriga singletrack varvat med riktiga lerbad att se fram emot. Jag visste att det skulle bli kallt och att ögonen skulle ta mycket stryk med allt grus som sprätter upp. Men jag tänkte också att tar jag bara på mig bra så kommer jag inte att frysa och när jag väl står på startlinjen och startskottet går så är det race. Och jag visste också att det brukar gå bra på skittävlingarna. Vad det beror på vet jag inte, men kanske är det en kombination av bra förberedelser med materialet (cykel och kläder), bra rundtramp och teknik i de leriga partierna som tillsammans med ett bra psyke gör att det går bättre ju skitigare och längre en bana är.

Stefan M, Ola och jag hade kört i en bil, Stefan L, Lars och Christian hade kört i den andra och Magnus körde själv. Innan vi anlände till Hilleröd körde vi ut och satte ut vårt langningsbord och strax efter 8 var vi på plats. Vi satte ut cyklarna i startområdet direkt och hämtade därefter ut nummrrlapparna. Efter att ha meckat på chip och nummerlapp på cykeln var det dags för den sista påklädningen. Just då kändes det inte så kallt men jag visste hur långt och regnigt loppet skulle bli och tog därför på mig vad jag hade: Dubbla kortärmade underställ, varav det ena hade vindtät front, cykeltröja, väst, tjocka armvärmare, långa handskar, byxor, benvärmare och ovanpå skorna täta skoöverdrag. Jag stod i valet och kvalet om jag även skulle köra pannband men skippade det.

Eftersom vi hade ställt ut cyklarna tidigt fick vi också en bra startposition och jag kom väl iväg som runt 40:e man. På asfaltvägarna ut ur Hilleröd kunde jag avancera 10-15 platser utan att behöva dra på mig någon syra. Jag hade bestämt mig för att inte gå ut för hårt utan se till att jag hade krafter kvar på slutet av loppet. Efter bara någon minut på de första grusvägarna ser jag Stefan L köra åt sidan med en punktering och så var hans dag förstörd. Vilket elände! Vi hade tänkt att köra en del tillsammans men när han väl fått i en slang då revan var för stor för vätskan hamnade han ohjälpligt sist. Flera andra punkterade också i samband med att en en bro med flera trappsteg upp och ner skulle passeras och Christian var ett av dom offren.

Nu hade jag bara Magnus framför mig och honom trodde jag aldrig jag skulle komma ifatt så nu var det bara att hitta en lagom grupp att åka med i. Jag hittade ganska snabbt en vettig grupp att åka med i som sen delades upp i 2-3 mindre grupper, men jag kände hela tiden att jag hade rätt tempo. Vid första mellantiden efter 30 km låg jag i gruppen kring 15:e plats. Dock så upplevde jag det inte som en direkt fördel att ligga i grupp, trots den hårda vinden, eftersom allt sprutet från cyklarna gjorde att ögonen murades igen hela tiden. Därför ryckte jag i en backe vid ca 50 km och valde sen att köra helt i mitt eget tempo in i mål. Fram till ca 75-80 km låg jag i princip helt ensam men sen hände något märkligt: Jag kommer ifatt en riktigt sliten cyklist som har hoppat av cykeln och jag tycker först att bakom all skit så ser det ut som Magnus, men kläderna stämmer inte. Jag hojtar något till honom ett par gånger men får bara ”Va?” tillbaka som svar. När jag ser det huttrande genomskitiga ansiktet och den skakande kroppen tycker jag fortfarande att det liknar Magnus väldigt mycket, men eftersom kläderna inte stämmer alls och att han inte verkar uppfatta vad jag säger så tänker jag att det måste nog vara en dansk som är väldigt lik Magnus. Någon kilometer senare ser jag Annika som langade till Magnus stå och se frågande ut när jag passerar och jag inser då att det måste ha varit Magnus jag körde om eftersom han ännu inte passerat Annika. När jag senare pratade med Magnus berättade han att han hade legat riktigt bra till i loppet men frusit mer och mer och till sist hade han inget minne när hjärnan började stänga av vissa funktioner. När han kom fram till Annika fick dom klä av honom in på skinnet och försöka få värme i honom. Som tur var är han väldigt stark och återhämtade sig snabbt, annars var det när att dom ringde efter en ambulans, så illa var det. Själv frös jag lite grand, främst om händerna, men eftersom jag hade ganska mycket energi kvar i kroppen kunde jag hålla tempot uppe och därigenom även värmen i kroppen.

De sista 20 km in i mål hade jag bra med bra kraft kvar i benen och jag passerade flera åkare. Dock var det svårt att se vilka som körde den långa klassen eftersom 67 km- och 103 km-slingorna gick samman när det var ca 20 km kvar. Detta gjorda också att spåren var mer uppkörda och betydligt lerigare. Då får man sig en tankeställare när det finns motionärer som tar sig runt på en flera timmar sämre tid än vad jag gör och dessutom i sämre spår. Är dom sen inte så tränade så måste detta vara en riktig pärs. Själv hade jag inte gärna kört ett lopp på över 7 timmar och då är jag ändå en van cyklist.

Väl i mål var det två saker som gällde: 1) Få bort all grus i ögonen och 2) Få av alla skitiga kläder och på med torra och varma. Jag mötte Stefan L vid bilen som berättade om sina missöden och strax därefter kom Christian in utan bromsar. Han hade kommit igång sent efter sin tidiga punktering men troligen sen kört fel eftersom jag passerade honom 10-15 km innan mål. Sen droppade dom in en efter en. Lars och Olas tävling hade funkat OK men Stefan M hade också haft en tidig punktering och tappat massor av tid på det.

När jag sen läste resultatlistan och såg att jag kom in på en 8:e plats totalt, ca 19 min eller 8 % efter segraren Michael Grönbech, så kan jag inte vara annat än nöjd med dagen. Allt fungerade som det skulle och jag hade efter omständigheterna en bra resa. Dock hade jag inte gjort om det igen och tänker inte köra loppet nästa år om inte jag blir lika övertalad som jag blev i år.

Detta var årets sista ”riktiga” MTB-tävling och det är nu dags för en period av blandad träning innan den mer systematiska vinterträningen går igång. Jag känner mig fortfarande pigg och sugen på att träna och planerar inte att ta något träningsuppehåll som det ser ut nu. Nu ska jag istället se till att få lite mer tid för löpträning och även gå på några bodypump-pass för att få lite mer allsidig träning för kroppen. Sen hoppas jag också få lite fina långturer på helgerna i lugnt och fint tempo utan stress och diciplin då man kan njuta ännu mer av naturen.