Det som var riktigt illa blev ännu värre. Inför Jönköping var jag ju inte riktigt kry i kroppen och avstod därför den tävlingen. Dessutom var det ett rejält snöfall på gång så det kändes dubbelt olustigt att köra 60 mil i snöfall för att tävla halvkrasslig. Jag fokuserade istället på att ta det lugnt och inte dra på mig på mig något inför dubbeltävlingen här i Skåne. Och det var troligen ingen infektion i kroppen utan bara allergin som spökade.
Träningen därefter gick fint, kroppen kändes hygglig och jag såg därför fram mot att äntligen kunna köra en CX-tävling. Vad händer då? Jo, jag får en ”riktig” förkylning precis lagom till tävlingshelgen och jag bommar bägge tävlingarna här i Skåne. Jag är dock med som funktionär på Åstorp-tävlingen och får se en riktigt bra tävling på den upptöande banan som blir lerigare och lerigare under dagen, precis som det ska vara. Troligtvis var det ”årets bästa CX-bana” som Jens Westergren uttryckte det. Söndagens tävling i Kristianstad kördes dock i vinterväder med snö och minusgrader. Det kan alltså skifta rejält mellan två tävlingar som bara ligger några mil från varandra…
Det som skulle bli en riktigt kul CX-säsong med 5 planerade tävlingar på hemmaplan i CX-cupen blir till slut ingen tävling alls. Jag missade Jönköping, Åstorp och Kristianstad och nu är det klart att jag måste åka på tjänsteresa till USA och Mexico efter nyår och missar även de två avslutande tävlingarna här i Skåne. Det känns minst sagt riktigt surt och det mesta av motivationen för att plåga mig på intervallpassen har försvunnit. Mer lockande känns pepparkakorna, lussebullarna och allt annat som sänker W/kg-siffrorna till nya bottennivåer. Det enda träning jag är sugen på nu är lugna långpass på MTB i fint vinterväder. Först ska förkylningen bort och sen får jag hålla tummarna för att vädret är OK till helgen så att det kan bli något fint utepass.
Lars i leran:
Fler blder från tävlingen i Åstorp finns här: http://www.klubben.se/astorpsck/2105-bilder-do-1-item-6873.html
