Nästan högst upp – men ändå en bit kvar…

Bästa placeringen hittills nådde jag igår när 4:e deltävlingen i DustCup kördes igår utanför Roskilde. Mycket vila (och vin) har gjort kroppen nytta och benen har känts mycket piggare de senaste passen. Det har alltså än en gång lönat sig att lyssna på kroppen.

Vädret var det allra bästa med 18-19 grader, sol och nästan vindstilla. Banan var riktigt teknisk med mycket knix, massor av rötter, branta stigningar och skuggiga lerpartier och väl ute på uppvärmningsvarvet tänkte jag att detta kommer att gå åt pipan. Även om min teknik förbättrats en hel del sedan förra året och jag har blivit mycket snabbare i skogen så gillar jag bäst när det är mjukt, snabbt och slakmotor. Jag har ju haft lite motivationsproblem den sista tiden och banans karaktär gjorde det hela inte bättre, men det var bara att försöka tänka positivt när jag stod på startlinjen.

Starten gick hyfsat och jag låg som nr 18 efter start-loopen utan att behöva stressa eller gå på rött. Väl inne i de tekniska partierna hade jag Keld Pedersen strax framför mig och kände att jag hängde med bra. Jag tappade kontakten i den brantaste stigningen där det blev stopp framför mig och jag fick hoppa av cykeln. Ut på andra varvet blir jag omkörd av Patrik Paulsson (som strax därefter gör en mycket snygg över-styret-vurpa och landar mjukt tvärs över stigen) och vi håller ihop ut på tredje varvet då det blir tätt mellan varvningarna och jag tappar tid. Tredje och fjärde varvet handlade det mest om att göra effektiva varvningar på de tekniska partierna och inte tappa koncentrationen och göra onödiga vurpor. En snabb koll i resultatlistan visar att jag varvade över 100 pers och det var inte lätt då en stor del av banan bestod av väldigt knixig terräng. Jag förstår inte hur den absoluta toppen kan ligga och prestera tiderna dom gör i den trafiken. Det är imponerande!

Väl i mål håller jag min andraplats i H40 (16:e totalt) knappa 2 minuter bakom Keld och med lika stort avstånd bak till Stefan som blev 3:a. Avståndet är alltså ungefär lika stort upp till Keld som det brukar vara och det känns som om jag fortfarande är får långt ifrån toppen för att jag ska vara riktigt nära. Lite status quo alltså och det får jag nog leva med...

Nu är det 2,5 vecka till Ränneslättsturen som förhoppningsvis (jag kör inte om det är riktigt blött) blir det första långloppet i år. Till dess hoppas jag hinna med 2-3 st pass på en bra bit över 3 timmar och med bra kvalitet, dvs bra fart och inga stopp. Dom passen gillar jag ju starkt så dom ser jag fram emot. Det ska bli kul och spännande att se hur pass bra jag kan hålla farten ett helt långlopp och hur långt det räcker mot dom främsta i klassen.

Nu är det segt

Efter förra DustCupen har det mest varit sega ben och klippet har saknats både i ben och huvud.
Jag, tillsammans med Stefan och Lars, körde Gran Fondot den 22/5 och med trötta ben lyckades jag ändå sitta med i förstaklungan hela loppet. Stundtals var det roligt även om benen inte var på topp men jag måste ändå säga att större delen av tiden var en enda lång transportsträcka. Nej, ska jag köra landsvägslopp längre fram så ska det vara lopp där det händer något hela tiden, annars så håller jag mig i skogen!

Efter Gran Fondot var jag riktigt seg och det har inte varit någon kvalitet på träningen. Det känns som om både kroppen och hjärnan ställt in sig på att nu är det SM i långlopp som gäller och i och med det så har jag både tappat farten i benen och dessutom tappat motivationen till hårda och intensiva pass. Långpassen känns nu mycket mer behagliga och fungerar betydligt bättre än de korta. Det har blivit ett långpass varje helg nu och uthålligheten är det som tur är inga problem med.

Att det är problem med farten visade sig i onsdags då vi körde den 4:e deltävlingen i HotCup. Den kördes i Hareskoven på delar av den banan (fast andra hållet) som vi körde den 2:a deltävlingen i april, men i onsdags var den riktigt lerig och hal efter mycket regnande sista tiden. Dock var det behagligt varmt och det var första gången i år jag körde i både korta ben och korta ärmar. Tyvärr var jag långt ifrån taggad på startlinjen och kom mycket riktigt långt efter i starten. Trots det låga tempot kom jag inte igång och det var först en stund efter att Jerry (som körde bra!) kört om mig på andra varvet som det började kännas bra. I och med all lera och det mycket hala underlaget så tog jag det lite för lugnt på många partier och det kostade tid. De sista 2 varven kändes dock hyfsade och det var faktiskt ganska skoj att köra, även om jag inte slogs om någon placering. Jag hade Jerry jagandes bakom mig och den pressen behövdes för att sporra. I mål fick jag den sämsta placeringen hittills i år med en 15:e plats totalt och en 6:e plats i H40. Det är ganska tätt i toppen och jag var inte mer än ca 3 minuter från segraren i H40 (Keld) och minuten från pallen. Jerry kom in bara halvminuten efter mig och blir starkare för varje lopp. Magnus körde också och han kom in på en mycket fin total 4:e plats, strax före Keld (som han alltid verkar tampas med…).

Det som jag får ta med mig som positivt från tävlingen är att jag känner att jag har uthålligheten. Jag körde fortare för varje varv och hade kunnat fortsätta ett tag till i samma tempo. Så någonstans är siktet nu inställt på SM i september och allt fram till dess är förberedelser. Jag ser fram emot Ränneslättsturen i början av juli då den första längloppstävlingen för i år ska köras. Fram till dess ska jag bara njuta av sommaren och fin cykling och inte fokusera på en massa intensiv träning, om jag nu inte skulle känna för det. Jag ska lyssna på både kropp och huvud för att se till att jag inte kör slut på mig innan uppbyggnadsträningen inför september börjar senare i sommar.



Upp för brantaste backen med Jerry jagandes bakom mig: