Med lite tur och en del skicklighet (eller förståndighet) blev det aldrig någon förkylning av infektionen i kroppen.
Förutom ett lugnt pass i torsdags vilade jag hela veckan men det kändes inte 100% på fredagskvällen när jag skulle bestämma mig inför lördagstävlingen. Att tävla när man inte mår helt bra har jag gjort innan och det har aldrig gått bra. Antingen så presterar man bara dåligt eller så blir man dessutom sjuk/sjukare efter tävlingen. Så även om jag var väldigt sugen på att tävla så valde jag att ställa in och istället stack jag ut på ett pass på en dryg timme där jag gasade på kring tröskeln under ca 30 min. Förutom sega ben så kändes övriga kroppen OK även om det var lite irriterat i halsen och antydan till huvudvärk efteråt. Så med facit i hand hade tävlingen nog inte slutat med så bra resultat även om jag rent sjukdomsmässigt hade klarat mig. Som en bonus fick jag mer tid där hemma och bl a spenderade jag och Ann-Louise ca en timme liggandes på solstolarna på terrasen i vindstilla, solsken och 24 grader. Vilken höstdag!
På söndagen lurade Stefan L ut mig och Lars på en 4-timmars "mysrunda" på räsern med start 7.30. Enligt Magnus stod det lugn distans på programmet och bara en vecka innan säsongens sista långlopp skulle vi inte ta ut oss. När jag såg på väderprognosen att det skulle bli blåsigt SMS-ade jag Stefan och hörde om vi inte skulle köra i skogen istället, vindallergiker som man är, men inte fick jag något svar... Väl ute fick vi en fin resa i början med fin medvind och solsken, men alla mina frågor och kommentarer om att "det blir jobbigt i motvinden hem, ska vi inte vända nu" möttes av invändningar om ur fin den och den vägen var som vi nu skulle köra. När vi sen på vägen hem hade dålig koll på vägvalet och mest körde i sick-sack genom det skånska landskapet samtidigt som mina ben blev segare och segare började det kännas riktigt tungt.
Efter 4 timmar valde jag att ta den närmaste vägen hem vilket innebar att jag körde ensam de sista 75 minuterna i motvinden. I slutet låg jag stundtals på 75-80% i puls och ändå stod inte hastighetsmätaren på mer än 20 km/tim och ju tröttare jag blev desto surare blev jag också. Väl hemma efter 5 tim 15 min, 155 km och ca 1000 höjdmeter var jag rejält trött och det blev soffan och cykel-VM ett par timmar. Som tur är verkar kroppen ha klarat sig från infektionen och nu är det mycket vila som gäller inför helgen och årets sista urladdning.
måndag, september 29, 2008
tisdag, september 23, 2008
Det är något i kroppen
Veckan som gick flöt träningen på bra och kroppen svarade fint på alla passen:
Tisdag: 1,5 tim lugnt återhämtningspass på MTB'n
Onsdag: 5 X 30 sek maxintervaller på testcykel
Torsdag: 5 X 4 min löpintervaller
Fredag: 4 X 8 min tröskelintervaller på testcykel
Lördag: MTB med Stefan L vid Brofästet: 10 X 45/15 + 2 X 11 min intervallslinga + 2 X 10 min lagtempointervaller
I söndags var det träningsfritt och då var vi några som tittade på Christian när han körde SM i duatlon och tyvärr fick ytterligare en andraplats nu när Claes Björling var tillbaka i form igen.
Igår måndag var det återigen vila och idag tisdag hade jag planerat att köra antingen 30 sek eller 5 sek maxintervaller, lite beroende på hur fräscha benen kändes.
Men, de senaste 2-3 dagarna har jag känt mig lite hängig och det verkar vara en infektion på gång i kroppen som jag får vara försiktig med. Jag kommer inte att träna igen förrän jag känner mig 100%-ig. Förhoppningsvis har det gått över tills imorgon då vi är ett större gäng som planerar att köra intervaller i Bokskogen och i annat fall så blir det ytterligare en dags vila, vi får se.
Tisdag: 1,5 tim lugnt återhämtningspass på MTB'n
Onsdag: 5 X 30 sek maxintervaller på testcykel
Torsdag: 5 X 4 min löpintervaller
Fredag: 4 X 8 min tröskelintervaller på testcykel
Lördag: MTB med Stefan L vid Brofästet: 10 X 45/15 + 2 X 11 min intervallslinga + 2 X 10 min lagtempointervaller
I söndags var det träningsfritt och då var vi några som tittade på Christian när han körde SM i duatlon och tyvärr fick ytterligare en andraplats nu när Claes Björling var tillbaka i form igen.
Igår måndag var det återigen vila och idag tisdag hade jag planerat att köra antingen 30 sek eller 5 sek maxintervaller, lite beroende på hur fräscha benen kändes.
Men, de senaste 2-3 dagarna har jag känt mig lite hängig och det verkar vara en infektion på gång i kroppen som jag får vara försiktig med. Jag kommer inte att träna igen förrän jag känner mig 100%-ig. Förhoppningsvis har det gått över tills imorgon då vi är ett större gäng som planerar att köra intervaller i Bokskogen och i annat fall så blir det ytterligare en dags vila, vi får se.
onsdag, september 17, 2008
Nu svarade dom äntligen
Det var bara det som behövdes, ett par dagar med ingen eller väldigt lugn träning. Meningen var att jag skulle vila helt både måndag och tisdag men eftersom jag är så pass sugen på att komma ut och röra på mig i den fina höstluften kunde jag inte låta bli att ge mig ut efter jobbet en dryg timme i går och trampa runt lugnt och fint.
Trots det lugna tempot kändes benen sega och därför tänkte jag att det går säkert åt pipan med maxintervallerna idag som jag planerade att avverka på jobblunchen. Men, när jag gasade på den första 30-sekundaren så svarade benen faktiskt och det kändes rikigt bra och alla dom andra kändes också riktigt fina. Tänk att man kan bli glad för så lite...
Jag har länge tvekat om jag ska köra Hilleröds MTB Marathon i år den 5:e oktober. Den ligger så pass sent och är rätt så tråkig med 103 km bestående av mest grusvägar. Dessutom gäller den ingenting så motivationen har inte funnits riktigt även om flera andra ska köra. Men så funderade jag på om jag inte skulle köra 67 km istället, mest på skoj. Inte fullt så långt och man kan avverka den på 2 flaskor och slipper att tänka på langning och sånt. 1/10 är sista anmälningsdag så jag har lite tid på mig att fundera vidare.
Trots det lugna tempot kändes benen sega och därför tänkte jag att det går säkert åt pipan med maxintervallerna idag som jag planerade att avverka på jobblunchen. Men, när jag gasade på den första 30-sekundaren så svarade benen faktiskt och det kändes rikigt bra och alla dom andra kändes också riktigt fina. Tänk att man kan bli glad för så lite...
Jag har länge tvekat om jag ska köra Hilleröds MTB Marathon i år den 5:e oktober. Den ligger så pass sent och är rätt så tråkig med 103 km bestående av mest grusvägar. Dessutom gäller den ingenting så motivationen har inte funnits riktigt även om flera andra ska köra. Men så funderade jag på om jag inte skulle köra 67 km istället, mest på skoj. Inte fullt så långt och man kan avverka den på 2 flaskor och slipper att tänka på langning och sånt. 1/10 är sista anmälningsdag så jag har lite tid på mig att fundera vidare.
måndag, september 15, 2008
Nu får det nog bli ett par dagars vila...
Veckan som gick kändes benen i princip lika sega som veckan dessförinnan. Nu har jag i och för sig bara vilat sammanlagt 3 dagar sedan Bockstensturen men återhämtningen borde ändå gått bättre. Antagligen var 3 helger i rad med långlopp i mesta laget för mig och det är bara att inse att dom har slitit. De sega benen är ju inga problem på distanspassen även om jag snabbare kommer upp på rött men eftersom benen är så pass sega som dom är på intervallpassen blir ju kvaliteten lidande.
Efter 6 dagars träning utan vila (dock hade jag ett lugnare återhämtningspass i fredags) som avslutades med ett hårt 4,5-timmars distanspass igår hade jag därför tänkt lägga in 2 dagars vila idag och imorgon tisdag. På så sätt hoppas jag att kvaliteten ska förbättras på intervallpassen senare i veckan och att jag så smått ska komma i hyfsad form inför tävlingshelgen 27-28/9.
Vädret här nere i Skåne är fortfarande fint och förra veckan var det flera dagar med nästan 20 grader. Dock stod termometern på 7 grader i går kl 7.30 när jag gav mig ut på distanspasset så det märks att hösten är här. Men så länge det inte regnar eller blåser för mycket är det bara härligt med den friska luften så här års.
Jag funderar ofta på hur jag ska lägga upp träningen på effektivaste sätt. Eftersom all träning som jag kör nu har kvalitet och syfte orkar jag knappt mer än 10 timmar i veckan om jag ska kunna återhämta mig tillräckligt. Fram till för ca ett år sedan så var distanspassen relativt lugna och man kände sig ganska fräsch efteråt. Numera känner jag mig i och för sig hyfsat fräsch generellt sett i kroppen efter ett distanspass men när jag sen ska köra hårda intervaller märker jag att benen inte är tillräckligt återhämtade. Dessutom är intervallpassen både fler och hårdare jämfört med tidigare och det spelar såklart också in. På det sättet är det ett angenämt problem att det är kroppen som styr träningsmängden och inte att tiden inte räcker till.
Ett nytt träningshjälpmedel som invigdes i lördags är min nya Monark Cardio Care 827E. Stefan Larsson och jag handlade varsin från ett gym i Stockholm och betalade bara 1000 kr jämfört med nypriset på runt 9500 kr. Cyklarna är i kanonskick och jag var själv uppe i Stockholm och hämtade dom när jag ändå var på möte där. Min cykel har i och för sig stått oanvänd i garaget sedan dess men eftersom den gamla cykeln numera står på jobbet har det blivit träning där istället. Just möjligheten att träna testcykel både på jobbet och hemma ökar både flexibiliteten och kvaliteten när jag nu kan lägga in ett intervallpass på cykel på lunchen när det passar. Det blir fint nu till vinterträningen!
Efter 6 dagars träning utan vila (dock hade jag ett lugnare återhämtningspass i fredags) som avslutades med ett hårt 4,5-timmars distanspass igår hade jag därför tänkt lägga in 2 dagars vila idag och imorgon tisdag. På så sätt hoppas jag att kvaliteten ska förbättras på intervallpassen senare i veckan och att jag så smått ska komma i hyfsad form inför tävlingshelgen 27-28/9.
Vädret här nere i Skåne är fortfarande fint och förra veckan var det flera dagar med nästan 20 grader. Dock stod termometern på 7 grader i går kl 7.30 när jag gav mig ut på distanspasset så det märks att hösten är här. Men så länge det inte regnar eller blåser för mycket är det bara härligt med den friska luften så här års.
Jag funderar ofta på hur jag ska lägga upp träningen på effektivaste sätt. Eftersom all träning som jag kör nu har kvalitet och syfte orkar jag knappt mer än 10 timmar i veckan om jag ska kunna återhämta mig tillräckligt. Fram till för ca ett år sedan så var distanspassen relativt lugna och man kände sig ganska fräsch efteråt. Numera känner jag mig i och för sig hyfsat fräsch generellt sett i kroppen efter ett distanspass men när jag sen ska köra hårda intervaller märker jag att benen inte är tillräckligt återhämtade. Dessutom är intervallpassen både fler och hårdare jämfört med tidigare och det spelar såklart också in. På det sättet är det ett angenämt problem att det är kroppen som styr träningsmängden och inte att tiden inte räcker till.
Ett nytt träningshjälpmedel som invigdes i lördags är min nya Monark Cardio Care 827E. Stefan Larsson och jag handlade varsin från ett gym i Stockholm och betalade bara 1000 kr jämfört med nypriset på runt 9500 kr. Cyklarna är i kanonskick och jag var själv uppe i Stockholm och hämtade dom när jag ändå var på möte där. Min cykel har i och för sig stått oanvänd i garaget sedan dess men eftersom den gamla cykeln numera står på jobbet har det blivit träning där istället. Just möjligheten att träna testcykel både på jobbet och hemma ökar både flexibiliteten och kvaliteten när jag nu kan lägga in ett intervallpass på cykel på lunchen när det passar. Det blir fint nu till vinterträningen!
måndag, september 08, 2008
Sega ben efter Bockstensturen
Veckan som gått har jag haft världens segaste ben. Det är nog en kombination av en reaktion efter Bockstensturen och faktumet att jag börjat löpträna igen.
På måndagen stack jag ut och sprang en mil i lugnt tempo på lunchen. Det kändes helt OK men resulterade i sega ben på tisdagen. Stefan L och jag stack ut i ca 3 timmar i Genarp på tisdagskvällen och det var först efter nästan 2 timmar som benen släppte och jag fick upp pulsen. Rundan var en sån härlig runda med nästan vindstilla och knappa 20 grader och vi fick ihop 700 höjdmeter innan det var dags att sluta när det började skymma framåt 20-tiden.
Efter en välbehövlig vilodag på onsdagen hade jag planerat ett dubbelpass på torsdagen med 15/15-intervaller på testcykeln på jobbet på lunchen och sen långa tröskelintervaller på MTB'n på kvällen. Tyvärr var benen fortfarande som gelé och jag kom inte ens upp i 80% av max på intervallerna på något av passen. Det var bara att gilla läget och därför blev kvällens pass mer av återhämtning.
Lördagen startades knästående i ett trängt och dammigt kryputrymme där jag skulle isolera och dra el och efter 4 timmar så var knäna ömma och stela och halsen riktigt rivig av allt damm. Jag hade bestämt mig för ett löppass så det var bara att snöra på sig skorna och ge sig ut i solen. Benen kändes dock hyfsat pigga och den dryga milen jag tänkt springa blev till sist nästan 15 km när jag var hemma. Det var kanske i mesta laget eftersom jag var ordentlig sliten efteråt. Det märks att jag inte är löptränad eftersom jag är stel överallt, speciellt i ryggen som är ovan av löpningen. Det behövs nog en del stretching och träning av rygg och säte för att komma runt det.
På söndagen var det tidig uppstigning och 7.30 satt jag på cykeln för att möta upp Stefan L, Stefan M, Lars och Christian för ett längre MTB-pass. Stefan L har fått ett träningsprogram av Magnus och idag skulle han vara helt slut efter passet. Jag med mina sega ben hade svårt att bara ligga på rulle efter Stefan som körde hårt hela passet. 4,5 timmar fick vi hop och precis som i tisdags så lossnade benen till sist, men nu tog det nästan 3 timmar innan segheten försvann...
Just nu är jag lite vilsen avseende vad/hur jag ska träna den närmaste tiden eftersom jag inte har något direkt mål. Dock blir det nog att kämpa på en vecka till med ganska mycket mängdträning innan jag kör lite kortare pass de två veckorna efter. Jag har planerat att köra minst en av de två avslutande tävlingarna i SydMTB 27-28/9 och eftersom dom loppen är ganska korta får jag inte vara trögstartad utan måste kunna ge 100% från start.
På måndagen stack jag ut och sprang en mil i lugnt tempo på lunchen. Det kändes helt OK men resulterade i sega ben på tisdagen. Stefan L och jag stack ut i ca 3 timmar i Genarp på tisdagskvällen och det var först efter nästan 2 timmar som benen släppte och jag fick upp pulsen. Rundan var en sån härlig runda med nästan vindstilla och knappa 20 grader och vi fick ihop 700 höjdmeter innan det var dags att sluta när det började skymma framåt 20-tiden.
Efter en välbehövlig vilodag på onsdagen hade jag planerat ett dubbelpass på torsdagen med 15/15-intervaller på testcykeln på jobbet på lunchen och sen långa tröskelintervaller på MTB'n på kvällen. Tyvärr var benen fortfarande som gelé och jag kom inte ens upp i 80% av max på intervallerna på något av passen. Det var bara att gilla läget och därför blev kvällens pass mer av återhämtning.
Lördagen startades knästående i ett trängt och dammigt kryputrymme där jag skulle isolera och dra el och efter 4 timmar så var knäna ömma och stela och halsen riktigt rivig av allt damm. Jag hade bestämt mig för ett löppass så det var bara att snöra på sig skorna och ge sig ut i solen. Benen kändes dock hyfsat pigga och den dryga milen jag tänkt springa blev till sist nästan 15 km när jag var hemma. Det var kanske i mesta laget eftersom jag var ordentlig sliten efteråt. Det märks att jag inte är löptränad eftersom jag är stel överallt, speciellt i ryggen som är ovan av löpningen. Det behövs nog en del stretching och träning av rygg och säte för att komma runt det.
På söndagen var det tidig uppstigning och 7.30 satt jag på cykeln för att möta upp Stefan L, Stefan M, Lars och Christian för ett längre MTB-pass. Stefan L har fått ett träningsprogram av Magnus och idag skulle han vara helt slut efter passet. Jag med mina sega ben hade svårt att bara ligga på rulle efter Stefan som körde hårt hela passet. 4,5 timmar fick vi hop och precis som i tisdags så lossnade benen till sist, men nu tog det nästan 3 timmar innan segheten försvann...
Just nu är jag lite vilsen avseende vad/hur jag ska träna den närmaste tiden eftersom jag inte har något direkt mål. Dock blir det nog att kämpa på en vecka till med ganska mycket mängdträning innan jag kör lite kortare pass de två veckorna efter. Jag har planerat att köra minst en av de två avslutande tävlingarna i SydMTB 27-28/9 och eftersom dom loppen är ganska korta får jag inte vara trögstartad utan måste kunna ge 100% från start.
tisdag, september 02, 2008
4:a på SM. Är jag nöjd med det?
Först och främst ska jag säga att jag känner mig ganska tillfreds med dagen i lördags då Bockstensturen och tillika SM i MTB Marathon avgjordes. Helt nöjd är jag dock inte och det ska jag förklara nu.
Jag hade ingen riktig koll på formen innan tävlingen och hade känt mig seg i benen hela veckan innan. Seg var jag också i starten som i vanlig ordning när det gäller Bockstensturen skedde i ett högt tempo. Jag hamnade långt bak och fick slita mina sega ben bara för att hänga med en bra bit ner i fältet. Det var inte förrän efter ca 30 min när vi började klättra uppför som det började kännas lite bättre och jag kunde plocka lite placeringar. Jag kommer ifatt en trött Stefan Larsson som också har sega ben och vi tycker synd om varandra en stund. Sen kommer Falkenbergs Peter Carlsson och kör om mig och jag tänker att nu måste jag hänga på. Tycker det känns ganska bra och efter ytterligare 30 min går jag loss ordentligt i den värsta backen. Nu känns det som om jag har bra tryck i benen och jag kör om cyklist efter cyklist i backarna. Jag tänker att nu får det bära eller brista, håller jag detta i mål så kan det gå riktigt bra.
Det höll ungefär till knappa 70 km eller ca 2.45 in i loppet. Vi hade ordnat ”självlangning” på en asfaltsträcka vid 62 km där Magnus Mattssons familj hade varit snäll att sätta upp vårt bort med flaskor. Eftersom det kräver ett stopp då bägge flaskorna byts tappade jag ca 10 sekunder till min klunga innehållande bl a Per Kumlin och jag fick slita för att komma ifatt några kilometer senare. Det kostade och vid ca 70 km började jag bli seg i benen och fick de första krampkänningarna. Härifrån och in i mål var det sen en kamp mot krampen vilket såklart påverkade hastigheten en del när jag inte kunde trycka på och jag uppskattar att jag tappade 3-4 min på detta. Sista 10-15 km cyklade jag helt själv då jag var tvungen att släppa gruppen i ett krampanfall men det positiva är att jag inte tappade mer än en placering de sista 3 milen.
Väl i mål hade jag en förhoppning om att ha kommit 3:a i H40 SM, men när jag pratade med Christian Månsson som hade haft ett riktigt bra lopp så pratade han om en Kolmården-cyklist som han dragit. Ganska snabbt förstod jag att det var Dick Samuelsson som han pratade om och när jag såg både Rolf Svensson och Jan Jacobsson i målfållan insåg jag att det nog blev en 4:e plats för mig. Lite snöpligt att Dick gjorde ett sånt kanonlopp just nu när jag tidigare i år har slagit honom med 7-8 minuter men det är bara att gratuler honom till en fantastiskt prestation som räckte till en 2:a plats på ett SM.
Med facit i hand så skulle jag inte ha gasat så mycket i mitten av loppet utan sparat lite krafter till slutet. Då hade jag kanske kunnat kapa 2-4 min på min tid och möjligtvis hotat någon av dom som var före mig (t ex var Rolf 4.30 före mig in i mål). Samtidigt kan man ju inte bara köra på säkerhet alltid utan måste ibland chansa med ett högre tempo för att se om det håller i mål och då kan det räcka riktigt långt. Och förutom Dick så slog jag ju alla som jag ska slå och tidigare slagit så det måste jag vara nöjd med. För övrigt fungerade allt annat bra och cykeln var helt strulfri trots ett antal lerhål och det är också något jag måste vara tacksam för, speciellt när jag vet vad Magnus Mattsson i H30 råkade ut för med punktering och en strulande ventil som gjorde att han fick bryta ett lopp som han laddat så för och mycket väl kunde vunnit. Förutom Christian och Magnus var presetationerna från övriga träningskompisar lite blandade. Lars Therp kom in på en fin 10:e plats i H30 bara 10 min efter mig medan Stefan Larsson hade en mycket tung dag och det var med mentalt starkt att fullfölja när kroppen presterar så dåligt.
I och med Bockstensturen är huvuddelen av tävlingssäsongen över och det är bara någon enstaka hösttävling kvar innan vintersäsongen börjar. Igår började jag därför springa igen som återhämtning efter lördagen och uppmjukning inför vinterträningen. Jag har inga direkta planer den närmaste tiden förutom att jag ska försöka få volym i träningen de närmaste två veckorna. Sen är det dags att fundera på vinterupplägget med ev kort träningsuppehåll i höst samt sätta upp nya mål inför 2009.
Jag hade ingen riktig koll på formen innan tävlingen och hade känt mig seg i benen hela veckan innan. Seg var jag också i starten som i vanlig ordning när det gäller Bockstensturen skedde i ett högt tempo. Jag hamnade långt bak och fick slita mina sega ben bara för att hänga med en bra bit ner i fältet. Det var inte förrän efter ca 30 min när vi började klättra uppför som det började kännas lite bättre och jag kunde plocka lite placeringar. Jag kommer ifatt en trött Stefan Larsson som också har sega ben och vi tycker synd om varandra en stund. Sen kommer Falkenbergs Peter Carlsson och kör om mig och jag tänker att nu måste jag hänga på. Tycker det känns ganska bra och efter ytterligare 30 min går jag loss ordentligt i den värsta backen. Nu känns det som om jag har bra tryck i benen och jag kör om cyklist efter cyklist i backarna. Jag tänker att nu får det bära eller brista, håller jag detta i mål så kan det gå riktigt bra.
Det höll ungefär till knappa 70 km eller ca 2.45 in i loppet. Vi hade ordnat ”självlangning” på en asfaltsträcka vid 62 km där Magnus Mattssons familj hade varit snäll att sätta upp vårt bort med flaskor. Eftersom det kräver ett stopp då bägge flaskorna byts tappade jag ca 10 sekunder till min klunga innehållande bl a Per Kumlin och jag fick slita för att komma ifatt några kilometer senare. Det kostade och vid ca 70 km började jag bli seg i benen och fick de första krampkänningarna. Härifrån och in i mål var det sen en kamp mot krampen vilket såklart påverkade hastigheten en del när jag inte kunde trycka på och jag uppskattar att jag tappade 3-4 min på detta. Sista 10-15 km cyklade jag helt själv då jag var tvungen att släppa gruppen i ett krampanfall men det positiva är att jag inte tappade mer än en placering de sista 3 milen.
Väl i mål hade jag en förhoppning om att ha kommit 3:a i H40 SM, men när jag pratade med Christian Månsson som hade haft ett riktigt bra lopp så pratade han om en Kolmården-cyklist som han dragit. Ganska snabbt förstod jag att det var Dick Samuelsson som han pratade om och när jag såg både Rolf Svensson och Jan Jacobsson i målfållan insåg jag att det nog blev en 4:e plats för mig. Lite snöpligt att Dick gjorde ett sånt kanonlopp just nu när jag tidigare i år har slagit honom med 7-8 minuter men det är bara att gratuler honom till en fantastiskt prestation som räckte till en 2:a plats på ett SM.
Med facit i hand så skulle jag inte ha gasat så mycket i mitten av loppet utan sparat lite krafter till slutet. Då hade jag kanske kunnat kapa 2-4 min på min tid och möjligtvis hotat någon av dom som var före mig (t ex var Rolf 4.30 före mig in i mål). Samtidigt kan man ju inte bara köra på säkerhet alltid utan måste ibland chansa med ett högre tempo för att se om det håller i mål och då kan det räcka riktigt långt. Och förutom Dick så slog jag ju alla som jag ska slå och tidigare slagit så det måste jag vara nöjd med. För övrigt fungerade allt annat bra och cykeln var helt strulfri trots ett antal lerhål och det är också något jag måste vara tacksam för, speciellt när jag vet vad Magnus Mattsson i H30 råkade ut för med punktering och en strulande ventil som gjorde att han fick bryta ett lopp som han laddat så för och mycket väl kunde vunnit. Förutom Christian och Magnus var presetationerna från övriga träningskompisar lite blandade. Lars Therp kom in på en fin 10:e plats i H30 bara 10 min efter mig medan Stefan Larsson hade en mycket tung dag och det var med mentalt starkt att fullfölja när kroppen presterar så dåligt.
I och med Bockstensturen är huvuddelen av tävlingssäsongen över och det är bara någon enstaka hösttävling kvar innan vintersäsongen börjar. Igår började jag därför springa igen som återhämtning efter lördagen och uppmjukning inför vinterträningen. Jag har inga direkta planer den närmaste tiden förutom att jag ska försöka få volym i träningen de närmaste två veckorna. Sen är det dags att fundera på vinterupplägget med ev kort träningsuppehåll i höst samt sätta upp nya mål inför 2009.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
