Ny helg och ny tävling: Rapport från Snapphaneturen

Vädret inför gårdagens tävling såg minst av allt positivt ut. Det hade spöregnat hela lördagemn och nere hos oss i Höllviken hade det kommit 68 mm regn under dygnet. Med erfarenhet från 2006-års Snapphanetur som är det värsta lerbadet jag varit med om med massor av vurpor i snorhala endurospår så var jag kraftigt negativ och inte alls sugen på att köra. Väderutsikterna för söndagen såg något bättre ut men det var fortfarande regnvarning som gällde. Natten innan loppet sov jag dessutom dåligt och drömde om lerbad, krasande växlar och rasslande bromsar. Nej, det här såg inte bra ut!

Söndagsmorgonen började dock med hyfsat väder: regnfritt, höga moln och ca 14 grader. Jag mötte upp Stefan M och Stefan L i Malmö och tillsammans körde vi mot Hässleholm. På vägen dit började det dessutom regna och temperaturen kröp ner mot 13 grader, men som tur var så var det tillfälligt regn och när vi kom fram så var det uppehåll. På parkeringen såg jag att det var relativt många bra åkare som ställde upp: Rolf Svensson och Peter Carlsson, bägge duktiga H40-åkare från Falkenberg, Patrik Paulsson, Tim Nilsson, Paul Wirenstedt, Christian Bertilsson samt kompisarna Magnus Mattsson, Christian Månsson och Stefan Larsson. Det var alltså upplagt för ett snabbt lopp.

Till skillnad från förra helgen gick det nu att värma upp utan att frysa ihjäl och väl på startlinjen så kändes det faktiskt riktigt positivt. När starten gick drogs farten upp rejält och jag la mig runt tioende plats när vi gick in i första singletracken. Patrik hade slarvat med underhållet och hade en drivlina som hela tiden kuggade över så han släppte förbi mig och Christian M direkt. Ganska snabbt blev det en lucka mellan Christian och Stefan som var framför honom och jag gick därför om honom för att ta upp jakten. Stefan verkade ha pigga ben idag eller var det jag som bara var seg och trött? Jag kom i alla fall inte gruppen framför i det komforttempot som jag bestämt mig för att hålla så när vi kom ut på andra grusvägssträckan bestämde jag mig att vänta in Christian och en Varbergsjunior som låg 100 meter bakom. Tillsammans kunde vi ganska snabbt jobba oss ifatt gruppen framför som bestod av Tim, Stefan och Christian B och efter ca halva det 32 km långa varvet (som enligt min mätare både i år och ifjol var 35 km) var vi nu en klunga på 6 man. Jag kände mig nu betydligt piggare och var uppe och drog vid flera tillfällen i uppförsbackarna som oftast är grusvägar på Snapphaneturen, medan utförslöporna är stig. Förhållandena var betydligt bättre än jag väntat mig även om det var rejält lerigt och blött på många ställen. I slutet av varvet passerar vi Paul som stod sidan av med tekniska problem och kort därefter kör han om oss alla i en betydligt högre fart än vad vi hade.

Vi var fortfarande samlade vid varvningen efter 1.38 men i den långa uppförsbacken i början släpper Stefan och jag som ligger bakom honom får rycka lite för att komma ifatt klungan. Stefan biter ihop men lyckas precis komma ifatt innan vi kör in på stigen igen och han verkar vara sliten. Mycket riktigt släpper han men lyckas ändå nästan jobba sig ifatt efter en stund. Då ökar Christian M i täten farten och Stefan tvingas släppa igen. Nu passerar vi även Paul en gång till när han står och lagar en punkteringen. Synd om honom när han verkade så stark idag och slogs längst fram. I en brant uppförsbacke släpper Tim med problem och nu består gruppen av fyra personer, där Christian i täten får en lucka till de två juniorerna och mig. Jag går in först i ett stigparti och höjer tempot och när vi kommer ut på grusvägen ökar jag lite till. Nu tar jag ordentligt på Christian och efter ca en km på grusvägen är jag ifatt. Christian B hängde med på mitt hjul men Varbergsjunioren släppte. När vi kommer ifatt Christian ser vi en trött Peter Carlsson som lägger sig bakom oss och vi är nu återigen en klunga på fyra man. Jag känner mig stark och lägger mig främst och försöker rycka i de olika stigpartierna, men lyckas inte bli av med de tre andra och istället går Christian M återigen upp i täten. På grusvägen före den långa sega uppförsbacken som leder upp till endurospåren ca 20 min från slutet ökar Christian återigen och vi tappade då Peter. In i spåret som leder in till den sista tekniska och leriga nerförskörningen 6-7 minuter före mål hamnar jag sist och när jag senare har fel växel i över en teknisk övergång tappar jag 5 sekunder till de två andra. Jag hinner precis ifatt innan den sista branta uppförsbacken men är så pass trött där att jag inte kan hålla samma tempo upp för backen utan tvingas släppa. I backen går Christian B om Christian M och eftersom den sista biten är lättkörd så blir även detta slutställningen och vi tre går i mål med ca 10 sekunders mellanrum. Så här blev slutresultatet (ungefärliga tider):
1. Rolf Svensson, 3.15
2. Magnus Mattsson, 3.16
3. Christian Bertilsson, 3.20
4. Christian Månsson, 3.20
5. Martin Wenhov, 3.20

Jag blev alltså femma totalt och tvåa i H40 vilket jag får vara nöjd med. Loppet disponerade jag bra efter mina förutsättningar och det är tveksamt om jag hade kunnat slå Christian och Christian idag även om jag kört lite mer taktiskt i slutet. Jag förbättrade min tid med 8 minuter från ifjol på en bana som var lite tyngre och dessutom var det riktigt kul att köra i grupp i princip hela loppet. Tyvärr är det fortfarande för långt fram till urstarke Rolf Svensson för att jag ska ha en reell möjlighet att utmana honom och det är bara att hoppas att han är lika stark i förhållande till övriga konkurrenter.

På lördag är det Bockstensturen och tillika SM i MTB Marathon. För mig är det både årets längsta lopp och höjdpunkt. Förhoppningsvis har jag en bra dag då och kan hålla hela loppet. Jag har inga förhoppningar på medalj i H40 men en topp-5 är en realistisk målsättning. Eftersom loppet är redan på lördag blir det en dag mindre att återhämta sig på och eftersom jag dessutom ska till Stockholm ons-tors blir det bara ett kortare pass på tisdag plus ett uppladdningspass på fredag.

Rapport Grevaloppet

Veckan innan Grevaloppet bestod mest av återhämtning med 2 inomhuspass och 2 långsamma pass på MTB'n på totalt 4 timmar.

Grevaloppet är ca 64 km långt och körs två varv på en bana med gansla mycket grusväg men också en del väldigt teknisk terräng. Väderutsikten dagen före loppet såg inte bra ut med 35-40 mm regn i Karlskrona där loppet gick och hade inte Stefan L och jag redan anmält oss och betalt är det inte omöjligt att vi blivit hemma. Morgonen hemma bjöd på tunna moln och ljummet väder men halvvägs på väg till loppet, utanför Kristianstad, började det regna och väderutsikterna verkade tyvärr slå in. Vi (Stefan, Magnus och jag) övervägde då starkt att vända hem men eftersom vi redan kört 10 mil så beslöt vi trots allt att fortsätta. Väl på plats så var det värre än jag hade förväntat mig med ösregn och en termometer som stod på 12 grader. Det blev ingen uppvärmning överhuvudtaget utan all tid fram till starten tillbringades i bilen. Jag bestämde mig t o m för att köra med benvärmare för att minska avkylningen på knän och lår.

Jag kom (som vanligt) iväg uselt i starten men eftersom loppet är väldigt litet med ca 50 startande så var det inga problem att köra upp i täten de första kilometrarna. Taktiken var att hänga med frontklungan så länge som möjligt utan att dra på sig syra. På pappret kunde jag räkna med att slåss om fjärdeplatsen efter Magnus, Patrik Paulsson och Joakim Åleheim (Team MA Speedwear, 1:a på Sverige-rankingen lvg elit och dessutom tidigare vinnare av långloppscupen...) och jag låg på femte plats när vi gick in i första singletracken. Efter ca 15 min blev det stopp framför mig när vi kom ut på ett kalhygge med mycket lösa grenar i spåret. Joakim och Magnus fick då en liten lucka som försvann när dom körde lite fel och vi var återigen samlade. Dock så ökade farten där framme igen och det blev återigen en lucka mellan Patrik och de främsta, där också nu junioren Christian Bertilsson fanns. När sen Patrik vurpar på en snorhal träbro och tvingas bryta försökte jag öka för att se om jag kunde komma ifatt de tre där framme. Jag får direkt en lucka till Stefan men kommer inte närmare dom främsta än 15-20 sekunder och beslutar mig därför att ta det lugnare och istället hitta ett trivseltempo.

Vid varvningen har jag ca 2 min till täten och nu kommer också Stefan och Daniel (multisportare från Kamlar som jag körde tillsammans med i fjol större delen av loppet) ifatt. Strax efter varvningen ser vi Magnus sitta vid vägkanten med punktering och utan luft i sin CO2-patron och vi slåss således nu om tredjeplatsen. Daniel är en seg kille och trots problem med sina växlar hänger han med ett bra tag. Dock kan Stefan och jag rycka efter några kilometer och fixa en lucka som han inte kunde täppa till. Strax därefter kommer vi ifatt och om en slutkörd Christian som inte förmåddde hänga på vårt tempo och nu är det bara Stefan och jag som kämpar om andraplatsen. Vi samarbetar bra fram till ca 5 km kvar då jag kommer om honom när han får ett stopp på en knixig singletrack. Jag ökar då tempot något för att grilla honom lite eftersom jag hela tiden kände att det var i skogen som jag var snabbare och tänkte att om jag inte får en lucka här så kör jag förhoppningsvis honom trött så att han inte hänger med i spurten. Jag får en liten lucka som dock nästan helt täpps till på grusvägen innan den avslutande singletracken. Den är lite snabbare med mer flyt och jag känner att jag kan gasa på. Nu har jag fått en ordentlig lucka och med bra ork kvar i benen kan jag bara bevaka den på grusvägen och den avslutande grässträckan in i mål. Tiden fram till Åleheim blev till sist 3,5 minut och till Stefan blev avståndet 20 sekunder. Tvåan i H40 (med 11 startande), Tomas Persson från Åstorp, var 22 minuter bakom mig.

Efter omständigheterna blev loppet riktigt kul med bra samarbete med Stefan under större delen av loppet. Cykeln fungerade perfekt trots allt regn och lera och jag höll mig så pass varm att kylan och regnet inte blev något problem. Detta var också mitt första lopp som gick ihop ekonomiskt i och med att jag vann en helårsprenumeration på Bilsport som sparar mig som redan är prenumerant 995 kr.

Nu är det återigen en relativt lugn vecka med 2-3 intervallpass och ett lugnt pass före Snapphaneturen på söndag. Förhoppningsvis blir vädret bättre då så vi slipper 2006-års lerbad och kraschfest på dom snorhala endurospåren.

Det blev ett pass i alla fall

Jag och Stefan L kom iväg på våra MTB'er i alla fall och för att göra saker och ting lite enklare så startade vi hemifrån var för sig och möttes i Tygelsjö efter ca 30 min. Sen blev det lite rundor i Käglinges rekreationsområde, vidare runt Törringelund ett par varv för att sedan köra genom Bokskogen och utom Bökeberg innan vi fortsatte hem igen.

Farten var hyfsat hög hela tiden med inslag av ryck i backar och på singletracken och det blev blandat stig, grus och asfalt. Vädret var både blåsigt och med motvinden den sista timmen gällde det att ligga i för att hålla farten uppe. Dessutom regnade det till och från långa stunder. Totalt hann vi med 95 km under de knappa 4 timmarna som vi var ute och det var med mosiga ben som jag kom hem vid 17-snåret efter två bra träningsdagar.

Veckan som gick avverkade jag 15 timmar, brände över 10 000 kalorier och tog ut mig så mycket som jag planerade. Veckan som kommer blir det mindre volym och fokus enbart på kvalitetspassen de närmaste tre veckorna för att vara i form till långloppstävlingarna på helgerna:
Grevaloppet 17/8
Snapphaneturen 24/8
Bockstensturen 30/8

Idag vek jag ner mig!

För första gången i år så ändrade vi ett långpass p g a vädret. Just nu skulle jag suttit i bilen på väg till Genarp för 4 timmar distans men när väderkartan ser ut som den gör och regnet smattrar på rutan så är det lätt att vika ner sig. Vi får se om det lättar och om jag kommer ut på ett ordentligt pass idag. I värsta fall får det bli garaget och intervaller men det hoppas jag slippa...

Igår körde jag först 7 st 30 sek intervaller (som har blivit något av en favorit i sommar och som jag tänkte fortsätta med en bit in i september) och direkt därefter gav jag mig ut på ännu en solskensrunda på MTB'n på 1,5 timme. Då benen fortfarande kändes pigga blev det några ryck inlagda och eftersom jag inte planerade något kvalitetspass idag kunde jag kosta på mig att ta ut lite extra ur kroppen.

Fortsatt solsken

Bilden ovan är från gårdagens solskenspass som bestod av 10 mil MTB runt Malmös fina sommarvägar. Jag började svänga ner om brofästet till Öresundsbron innan jag efter en timme besökte Lars som hade Christian hos sig med sin tempohoj på mekstället inför VM-tävlingen i duatlon i helgen. Där blev det lite skitsnack innan jag gav mig ut på vägarna igen. 3,5 timmar senare var jag hemma och ganska mör i benen den sista timmen efter 4 dagars träning.

I måndags då det regnade satte jag mig i garaget och avverkade 7 st 30 sek intervaller. Som vanligt så låter det så enkelt men det är få pass som gör mig så mosig i benen dagen efter.

I tisdags hade Lars och jag bestämt oss för 3:or i kalkbrottet och 8 stycken skulle det bli. Benen kändes hyfsat pigga och första intervallen rev jag av på nytt personbästa 2.45. Tyvärr blev det för mycket syra i benen och det fick jag betala sen. Lars var förbi mig ett flertal gånger och tiderna kröp upp till 3.30 ett par gfånger innan jag kom ner i dryga 3 minuter den sista intervallen. Detta är en stor skillnad från förr då det tog massor av tid att komma igång medan jag nu är klart starkast första intervallen. Så länge jag inte utnyttjar all energi och drar på mig för mycket syra så är det väl OK, men det gäller att ha diciplin.

På onsdagen så körde Magnus, Christian, Tim, Ola och jag fartlek i Genarp. Med så pass snabbt sällskap var det hyfsat tempo och trots 2 ganska hårda dagar tidigare så kände jag mig ganska pigg och hade inga problem att hänga trots hög puls vissa partier. Tyvärr blev vi av med Magnus efter en dryg timme så där försvann en del av farthållningen. Fartlek i Genarp är nog något av den roligaste träningsformen med mycket omväxlande singletrack och massor av höjdmeter.

Idag drog Magnus, Lars och Stefan M + Patrik och Tim iväg till Finnmarksturen och det är inte utan avundsjuka som dom gör det. Dock är det smartast att stanna hemma och träna istället för att åka 160 mil över helgen. På så sätt sparar jag en massa tid som jag kan tillbringa med familjen istället och behåller samtidigt tävlingsmotivationen. Det blir ju minst 3 tävlingshelger på raken fr o m nästa helg och då gäller det att vara på topp.

Idag vilar jag och imorgon lördag blir det först OS-linje framför TV'n. Sen är planen att jag ska köra 30 sek intervaller i garaget igen följt av en dryg timme ute på MTB'n om vädret tillåter. På söndag blir det sen långpass med Stefan L och Ola.

Utslagen!

Efter förra veckans vägg-pass var jag helt utslagen i två dagar och det blev ingen Danmarks-tur med Magnus och Patrik utan vila både måndag och tisdag. Magen protesterade vilt och hela systemet i kroppen var ur balans. Det är intressant och nyttigt att se hur brist på vätska och energi under ett pass kan slå ut så stora delar av kroppsfunktionerna under flera dagar.

Hur som helst så var jag igång på onsdagen igen med ett 2-timmarspass bestående av 1.20 solskenscykling och 40 min i garaget där 6 st 30 sek intervaller avverkades. På torsdagen körde sedan Lars, Ola och jag Sjöbo-rundan igen, denna gången med betydligt bättre resultat då jag kände mig fräsch hela tiden.

Eftersom jag är inne i en period då jag ska försöka få så mycket träning som möjligt, dvs kvantitet före kvalitet, så körde jag tröskelintervaller på MTB'n på fredagen. Jag var lite för sliten efter torsdagens långpass men tröskelintervaller funkade fint. 5 st 8 minutare blev det och benen var sega och goa efteråt. Total tid blev ca 1.30.

På lördagen var det sen dags för ännu ett långpass. Lars och jag bestämde oss för att göra det hela enkelt och dra iväg hemifrån var för sig och mötas efter ca 30 min för att sedan köra ett omväxlande asfalt och gruspass ut till Bokskogen och tillbaka. Vi hann dock inte så långt förrän Lars konstaterade att hans bakdäck inte höll tätt och han fick till sist ge sig och stoppa i en slang. Eftersom slangen han hade med sig av misstag hade bilventil och som dessutom var för grov fick han min slang och vi hade därmed ingen reservslang. Vi bestämde oss därför för att köra en extra vända inom stan och handla slang. Till sist kom vi dock ut till skogen och fick en dryg timme på stigar i Bokskogen innan det var dags att ge sig hem igen. På vägen hem punkterade även jag då min lagning av däcket hade nötts upp men vätskan lyckades täta hjälpligt och efter lite påfyllning av luft kunde vi cykla vidare. Även idag kände jag mig förvånansvärt stark och kunde ligga på bra i motvinden hela vägen hem. Totalt fick jag ihop 4 timmar på under lördagen. På söndagen stod det vila på programmet och eftersom veckan därmed innehöll 3 vilodagar blev dosen bara 11.30 denna veckan.

Målet med veckan som kommer är 5-6 träningsdagar fördelade på 3-4 dagar distans och då ska jag förhoppningsvis komma upp i minst 15 timmar. Sen är min tanke att övergå mer till kvalitet inför tävlingarna som kommer i augusti.